Norska Amedia hemlig partner till Bonnier om affären med MittMedia?

Det finns sannolikt ytterligare en hittills okänd aktör i turerna kring MittMedia. Enligt vad Utkiksbloggen erfar agerar Bonnier News inte ensamma för att få ta över MittMedia. Enligt uppgift samverkar Bonnier med norska koncernen Amedia. Det kan vara en mycket viktig faktor för Bonnier som också sägs vilja gå in med kapital snabbt; MittMedias likviditetskris förvärras enligt uppgift nu snabbt.  

Om uppgifterna från skilda håll om det finansiella läget stämmer så är uppenbarligen krisen för koncernen värre än vad ägare och ledning tidigare tillstått. Ända sedan denna blogg blev först med nyheten om försäljningen den 18 december har det spekulerats i om MittMedia skulle klara löneutbetalningarna i januari. Det gjorde koncernen. Dess ledning sa att det inte hade funnits en sådan risk.

Enligt en artikel i dag i Medievälden har Bonnier erbjudit sig att snabbt gå in med kapital i MittMedia för att lösa likviditetskrisen. Detta eftersom en affär mellan MittMedia och Bonnier måste prövas av Konkurrensverket och det kan ta tid. Medievärldens reporter Leif Holmkvist redovisar initierat i artikeln intressanta siffror från förhandlingarna och de olika buden, till exempel att hela MittMedia kan värderas till 50 – 100 miljoner kronor.  

Den värderingen för hela koncernen idag kan jämföras med vad MittMedia betalade för Dalarnas Tidningar 2007, nämligen 444 miljoner kronor. Kostnaden för att få MittMedia på fötter beräknas till 250 miljoner kronor enligt Medievärlden.    

Ett partnerskap med Amedia kan kompensera Bonniers ofta nämnda brist på erfarenhet av lokala tidningar. Bonnier äger Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, men har ändå ansetts ha för lite erfarenhet av lokaltidningar sedan Skånemedia såldes till Gota. Amedia i Norge äger 64 lokaltidningar i Norge, mer än dubbelt så många som MittMedia har i Sverige.
Om uppgifterna om Amedias roll stämmer är det oklart varför Bonnier inte flaggat upp det samarbetet. Tidigare har det också framkommit att MittMedias avskedade vd Thomas Peterssohn och koncernens tidigare redaktionella chef AnnaKarin Lith på något sätt biträder Bonnier i affären. Inte heller detta faktum hade gjorts känt.
 Möjligen beror mörkningen helt enkelt på att de olika parterna under hela processen avstått från att informera personalen, läsarna och alla andra intressenter i samhället. Det är onekligen olyckligt, för att inte säga oberipligt, då det handlar om stora medieföretag som alltid annars lyfter fram nyheter om till exempel andra företag mot deras vilja. Den totala mörkläggningen av vad som är på gång för MittMedia skadar trovärdigheten för medierna.    

Säljarna och spekulanterna förhandlade hela förra veckan inför slutbuden som överlämnades igår. Tanken tros ha varit att kunna komma till beslut tidigt denna vecka, men om buden ändrats mycket sedan de preliminära buden kan det krävas mer tid. MittMedias allt mer försämrade ekonomi kan till exempel leda till ändringar i buden som är negativa för säljarna, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganisation.
Korrigerad 190206 kl 11.09 

Helena Nyman till DT i Falun och Jacob Hilding tf chefredaktör på AB i Gävle

Idag blev det klart att Helena Nyman blir ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Dalarnas Tidningar, DT. Hon slutar därmed som chefredaktör på Arbetarbladet, AB, i Gävle för att i stället pendla till jobbet i Falun från sitt hem i Sandviken. Helena Nyman har jobbat länge på AB i rad olika roller. Med henne får DT en trygg chef och en god publicist. Och på AB blir nyhetschefen Jacob Hilding tillförordnad chefredaktör. Därmed har både Gefle Dagblad, GD, och AB tillförordnade chefredaktörer.  

Helena Nyman efterträder Carl-Johan Bergman som tidigare i år utsågs till redaktionell chef för hela MittMedia. Han blev därmed chefredaktörernas chef. Till skillnad från Helena Nyman har han, liksom sina företrädare på DT, sina rötter i Dalarna där DT:s chefredaktör hittills också har bott.

I en artikel på dt.se om utnämningen konstateras det att en tradition därmed bryts för Dalarnas Tidningar. Helena Nyman säger i intervjun att det finns många skickliga medarbetare som garanterar den lokala kompetensen. Och det har hon naturligtvis rätt i, Dalarnas Tidningar har många gånger uppmärksammats för sin journalistik.

Helena Nyman är för övrigt inte den första pendlande chefredaktören. Längre tillbaks var det i regel ett krav inom branschen att chefredaktören skulle bo på utgivningsorten, men så är det inte alltid sedan ett antal år tillbaks. Inte minst inom MittMedia är pendlandet i dag vanligt med Daniel Nordström som rekordhållare. Han är chefredaktör och ansvarig utgivare för Vestmanlands Läns Tidning, VLT och för Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning samt flera titlar i Bergslagen. Och han bor i Umeå!

GD:s tidigare chefredaktör Anna Gullberg pendlade också till jobbet i Gävle från sin bostad i Falun. Gefle Dagblads nuvarande tillförordnade chefredaktör Anders Ingvarsson pendlar från bostaden i Vallsta i Hälsingland där han också är chefredaktör för MittMedias fyra olika tidningstitlar samt helahalsingland.se. Dala-Demokratens redaktionschef och ansvarige utgivare Lisa Pehrsdotter pendlar till Falun från bostaden i Gävle. Även på andra håll inom medierna i Sverige har det under senare år blivit vanligare med pendlande chefer.

Arbetarbladets tillförordnade chefredaktör Jacob Hilding är uppväxt i Bollnäs, men bor numera på släktgården i Hedesunda i Gävle. Han har jobbat på AB i elva år som reporter och nyhetschef. I en intervju i AB säger Helena Nyman att hon lämnar AB i "goda händer" och även facket uttalar ett starkt stöd för Jacob Hilding.  

Korrigerad 180522 kl 00.06, kl 00.57

Carl-Johan Bergman chefredaktörernas chef i MittMedia

Carl-Johan Bergman blir ny redaktionell chef i MittMedia och tillträder omgående. Med honom får koncernen en förtroendeingivande och rutinerad publicist som chefredaktörernas chef. Och han är nog efterlängtad i rollen; tjänsten har varit obesatt under lång tid.

AnnaKarin Lith slutade som redaktionell chef i juli 2016 i samband med att koncernchefen Thomas Peterssohn fick gå. Då sattes Anders Ingvarsson in som ”chef för gemensam redaktion”, men med ett mer begränsat mandat. Alla chefredaktörer inom koncernen skulle då förvånande nog rapportera direkt till den nye koncernchefen Per Bowallius. Nu ska de återigen rapportera till den redaktionella chefen. Cheferna för kultur och opinion ska dock även i fortsättningen rapportera direkt till vd. 

I maj förra året valde Anders Ingvarsson att återvända hem till Hälsingland som chefredaktör för MittMedias titlar inom Hälsingetidningar. Sedan dess har således även hans modifierade tjänst som ansvarig för den redaktionella verksamheten varit vakant. Koncernchefen Per Bowallius sa då i en intervju i Medievärlden att ”Det är en viktig roll som vi nu kommer att diskutera internt, innan vi går vidare och sätter igång med en rekrytering.”

I november annonserades sedan tjänsten ut med Bohmans nätverk som rekryteringsföretag. Efter den processen har man således nu stannat för en intern rekrytering då Carl-Johan Bergman tar över ansvaret med, så vitt jag förstår, samma mandat som AnnaKarin Lith tidigare hade.

Jag tror att Carl-Johan Bergman som ledare är precis vad den något kantstötta mediekoncernen behöver idag i sin redaktionella organisation. Han är sympatisk, representativ och ger ett väldigt gott intryck som en öppen, lyssnande och förtroendeingivande person. Han kommer dock att få en riktigt tuff uppgift i den snabba medieutvecklingen och då inte minst med tanke på de omdiskuterade arbetsmiljöfrågorna inom koncernen.

Han tar med sig en rad erfarenheter inför uppgiften. Carl-Johan Bergman har en gedigen bakgrund som bland annat nyhetschef och editionschef på Expressen. Han har också varit redigerare, sportchef, nattchef och nu senast chefredaktör på Dalarnas Tidningar. Rekryteringen av hans efterträdare inleds omgående.

Carl-Johan Bergman är 35 år och är född och uppvuxen i Dalarna där han också som redaktionell chef för koncernen kommer att ha sin bas enligt en intervju idag på dt.se. Han kommer som redaktionell chef också att ingå i koncernledningen samt vara adjungerad i MittMedias styrelse.
Uppdaterad 180108 kl 17.18, korrigerad kl 17.23, kompletterad med ny länk kl 17.38

Intressant idé i Luleå - och en som inte blev av i Gävle

Det är ett intressant projekt Norrbottens Media inom NTM-koncernen har presenterat för en sammanslagning av Norrbottens-Kuriren, NK, och Norrländska Socialdemokraten, NSD. Detta är en realistisk utveckling för lokala tidningar på flertidningsorter i Sverige när upplagorna sjunker och pengarna inte räcker till trots ett föråldrat presstöd. Förhoppningsvis får Norrbottens Media klartecken, men ett liknande projekt har tidigare tyvärr stoppats av presstödsnämndens regeltillämpning.  Om försöket tillåts eller ej beror nog helt på upplägget, djävulen sitter som vanligt i detaljerna.

Det Norrbottens Media nu vill göra med sina tidningar är i mångt och mycket likt en skiss, för att inte säga ett scenario (!), vi diskuterade på Gefle Dagblad, GD, runt sekelskiftet. Då var jag chefredaktör på GD och en anhängare till ägarnas tankar på en fusion med Arbetarbladet, AB, för att möta framtidens utmaningar. De kommande problemen för branschen syntes ju redan då.

Innan förhandlingarna började diskuterade naturligtvis styrelserna och företagsledningarna både på AB och GD olika vägval. Tanken på en sammanslagning av allt utom redaktionerna var huvudtanken och lika kontroversiell i båda tidningshusen.

En annan skiss som vi diskuterade i GD-huset, men knappast på AB, var att behålla bägge tidningstitlarna, men ändå slå ihop redaktionerna som då skulle få göra två tidningar så olika varandra som möjligt. Redaktionerna för ledare, kultur, debatt och sport skulle hållas isär.

På den tiden hade tidningarna ungefär 65 journalister var på sina respektive redaktioner, det vill säga runt 130 journalister. Vi räknade inte med att få behålla presstödet för AB på runt 15 miljoner. Det skulle vi klara genom att minska den totala bemanningen med ungefär 30 journalister för att kompensera presstödet. Tanken på en gemensam redaktion för bägge tidningarna dog dock snabbt till förmån för huvudalternativet.

Det skippade förslaget var radikalt för sin tid, men det har faktiskt genomförts liknande tankar i till exempel England. Och i Hälsingland där fyra tidningar successivt slagits ihop och nu görs av en samordnad redaktion under en gemensam utgivare, men med stark bibehållen lokal förankring. Det är papperstitlarna Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan och Söderhamns-Kuriren, alla digitalt också under den gemensamma sajten helahälsingland.se 

Ingen av dessa har eller hade något presstöd och därför kunde deras gemensamma ägare göra som de ville. Dalarnas Tidningar var tidiga med en liknande lösning med sina olika tidningar, men inte heller där komplicerade något presstöd planerna på en ny organisation. Samma sak även med samgåendet mellan Nordvästra Skånes Tidningar och Helsingborgs Dagblad, som nu gått ihop med Sydsvenskan...

I Gävle utmynnade frågan när det begav sig i stället i en kompromisslösning där det mesta utanför redaktionerna skulle slås ihop. AB och GD skulle dock fortsätta som separata tidningar med skilda redaktioner, men med en gemensam sportredaktion. Den blev nödvändig för att kalkylen skulle hålla. Förslaget väckte både sorg och ilska i bägge tidningshusen och i branschdebatten.  

Så blev det ändå sedan ledningarna och slutligen ägarna förhandlat klart och den lösningen får man ha respekt för med tanke på vad kontroversiell frågan var. Jag själv tyckte dock att det därmed skapades en minst sagt konstlad konkurrens mellan AB och GD efter den reella och stenhårda konkurrenssituationen vi hade levt i och trivts med tills dess.

När möjligheterna för den stimulerande konkurrensen närmade sig vägs ände hade det onekligen varit kul och intressant att få sjösätta och utveckla en mer framtidsinriktad modell. I den nya artificiella konkurrensen skulle jag aldrig ha känt mig hemma och var därmed inte rätt person att leda GD. Därför valde jag att avgå med pension efter nästan 40 års tjänst på GD. Men nog hade det varit kul att få se hur tidningssituationen i Gävle skulle ha sett ut idag om beslutet blivit annorlunda inför samgåendet 2003. Det får vi aldrig veta. 

Därför blir det spännande att få följa projektet i Luleå när Norrbottens Media nu vill göra ungefär samma sak som vi då diskuterade i GD:s företagsledning. Medieutvecklingen kräver innovativa lösningar. Det är naturligtvis inte möjligt att i allt se den struktur branschen haft i evinnerlig tid som ett ideal även för framtiden, men i debatten om medierna framstår ju ofta de historiska lösningarna som omistliga trots dramatiska omvärldsförändringar.

Försök har dock gjorts av ambitiösa framtidsspanare, som i Umeå där ägarkoncernen till både Västerbottens-Kuriren  och Folkbladet inledde ett projekt 2011. Redaktionerna flyttade ihop och nyhetscheferna placerades nära varandra i gemensamma lokaler för att man skulle kunna göra tidningarna så olika som möjligt, men tidningarna skulle fortsatt ha olika medarbetare och utgivare.  

Presstödsnämnden sa dock nej 2012 med en motivering i stil med att tidningarnas oberoende av varandra kunde ifrågasättas, om jag minns rätt. Tidningarnas redaktioner tvingades att flytta isär så gott det gick i deras gemensamma lokaler, annars skulle Folkbladet förlorat sitt presstöd. Jag bloggade då om detta fiasko för mediepolitiken.

Nu hoppas och tror Norrbottens Medias ledning att presstödsnämnden ska acceptera deras lösning, som bland annat bygger på att tidningarna har separata ansvariga utgivare och nyhetschefer. Förslaget i Luleå verkar gå längre än i Umeå, men jag hoppas projektet kan fullföljas. Presstödsnämnden har hittills inte velat kommentera den föreslagna lösningen.

Risken finns nog att det föråldrade presstödet ännu en gång kanske bromsar utvecklingen i ett läge där alla lösningar måste diskuteras och prövas och det i en situation där hela mediepolitiken hamnat i hasorna av den snabba utvecklingen och därför senfärdigt är under omprövning. Jag håller tummarna för att ledningen och styrelsen för Norrbottens Media hittat  en modell för sina tidningar som även regeltolkarna i presstödsnämnden kan acceptera.   

Nytt avhopp från MittMedia, hur står det till inom dess toppskikt?

Nu avgår ytterligare en toppchef inom MittMedia, en av landets ledande mediekoncerner med en miljardomsättning. Det är privatmarknadschefen Petra Bjernulf  som slutar. Hennes avgång kommer tätt efter flera andra personförändringar i koncernledning och stab. I somras skrev jag att dessa chefsbyten i MittMedia föder frågor och det gäller än mer idag. Hur står det egentligen till inom MittMedias toppskikt?

Petra Bjernulf, rekryterades internt 2012 till koncernledningen som privatmarknadschef från Dalarnas Tidningar, DT, som införlivades i MittMedia 2008. På DT var Bjernulf vd och dessförinnan privatmarknadschef under ett tiotal år, framgångsrik i alla avseenden och avancemanget till koncernledningen var därför inte särskilt förvånande, snarare tvärtom.

På DT jobbade också tidigare MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith som nyhetschef och redaktionell utvecklingschef. Både hon och Petra Bjernulf var då engagerade i bland annat skapandet av DT:s framgångsrika veckomagasin Pralin. De bör därmed ha känt och kunnat varandra väl när de 2012 återförenades i MittMedias koncernledning.    

Som företagsmarknadschef rekryterades Björn Hemmingsson när vd Thomas Peterssohn under 2012 formerade den nya koncernledningen. Hemmingsson var tidigare vd för Östersunds-Tidningar. Redan i oktober 2013 lämnade han dock överraskande koncernledningen och sin anställning i MittMedia.

Hans efterträdare blev föga överraskande Peter Karlsson, tidigare företagsansvarig inom Dalarnas Tidningar. Bara ett drygt år efter tillträdet meddelade Karlsson runt det senaste årsskiftet att han slutar på MittMedia, ett besked som var lika överraskande som de andra avgångarna. 

Kvar i koncernledningen sedan den skapades 2012 finns nu koncernchefen Thomas Peterssohn och redaktionella chefen AnnaKarin Lith förutom, i mer undanskymda roller, ekonomichefen Fredrik Almén och CFO Ulf Eriksson, båda rekryterade från funktioner inom MittMedia före 2012.  

AnnaKarin Lith är, förutom Thomas Peterssohn, den enda som initialt rekryterats externt till den nya koncernledningen när den byggdes upp 2012. Drygt ett år senare har även HR-chefen Carin Andersson rekryterats externt till koncernledningen sedan hennes företrädare Jan Holm slutat. 

En annan uppmärksammad rekrytering var när Anna Rastner blev digital affärsutvecklingschef inom MittMedia i oktober 2013. Hon hade tunga meriter, senast som redaktionschef för digitala medier på Expressen och tidigare vd på TV8 mm.  Redan efter mindre än ett år lämnade Anna Rastner plötsligt MittMedia och gick till ett jobb som digital programchef på TV4.

Chefsbyten är normala lite då och då i alla verksamheter, men inte riktigt i den snabba takt som just nu inom MittMedia, känt som ett visionärt företag sedan tre år tillbaka då koncernschefen Thomas Peterssohn tydligt gav den digitala omställningen högsta prioritet för verksamheten. Om detta föreföll det också råda enighet om inom ledningen.

Och koncernen har uppmärksammats inom branschen för sitt utvecklingsarbete. Visst, kritik finns mot dess förändrande inriktning, men MittMedia har också utsetts till årets bästa innovativa medieföretag i Europa och funnits med bland nomineringarna till Stora Journalistpriset som årets förnyare.  Det har funnits goda skäl att imponeras av koncernens utveckling.    

Ändå drar nu den ene efter den andre chefen trots den nytända koncernens och ledningsorganisationens korta historia. Förutom Anna Rastner har inte de övriga som lämnat koncernen haft några nya jobb att gå till. Ingen av dem som slutat har angett något problem, typ motsättningar, som orsak till att de slutar. MittMedia har inte heller gått ut med någon tydlig information om avgångarna utöver de artigheter som hör till då någon slutar, transparansen är begränsad även inom medieföretag sådana här gånger.

Avgångarna kan naturligtvis bero på åsiktskillnader om verksamheten, men också på maktkamp eller personliga motsättningar. Förutom Thomas Peterssohn är det den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som synts och hörts mest i branschdebatten och också varit den som säkert agerat rätt tufft, kanske rentav hårdhänt, internt i koncernens krävande utvecklingsarbete.

I sådana processer är det inom medieföretag snarare regel än undantag att den redaktionella sidan och dess chefer tar plats och spelar en dominerande roll även utanför det redaktionella reviret. Gissningsvis är det precis det som skett även denna gång, men att det leder även till återkommande chefsavgångar förvånar.

Oavsett orsak och verkan så har nu Thomas Peterssohn problem att hantera utöver de strukturfrågor som han säkert hellre ägnar sig åt, typ övertagandet av Promedia i samverkan med Eskilstuna-Kuriren. Både företags- och privatmarknadscheferna ska på något sätt ersättas i koncernledningen i en organisation som rimligen måste fungera längre än, som hittills, bara något år.    

  

Gullberg chefredaktör på GD och Stjärne vd på SVT. Häftigt!

Så har då Sveriges Televison, SVT,  fått en ny chef, Hanna Stjärne som under tre år varit chefredaktör och vd på Upsala Nya Tidning. Ett klokt val; Hanna Stjärne blir säkert en jättebra chef för SVT. Och i Gävle blir dalkullan Anna Runnberg chefredaktör för Gefle Dagblad, en skicklig publicist som varit framgångsrik på sina tidigare jobb, senast som chef för Sveriges Radio P4 i Dalarna.

Båda rekryteringarna har gått jämförelsevis snabbt, särskilt vad det gäller Gefle Dagblad. SVT:s Eva Hamilton meddelade sin avgång den 15 april i våras. De månader som gått sedan dess, med en sommar och semesterperioden mitt i processen, är inte en särskilt lång tid för att hitta en ny vd för ett så stort företag som SVT med många intressenter i kulisserna. Snacka om förankringsprocess…

Jämfört med Gefle Dagblad ligger dock SVT i lä vad det gäller snabbhet. GD:s förre chefredaktör Maria Brander slutade så sent som för 20 dygn sedan, endast tre dagar efter tillkännagivandet. Och endast tre veckor senare offentliggörs utnämningen av Anna Gullberg.

Snabbheten i Gävle bottnar säkert i det faktum att Anna Gullberg var mycket väl känd för MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith. Det jobbade för några år sedan tillsammans på Dalarnas Tidningar och har därefter haft fortsatt kontakt när Gullberg gick till public service för två år sedan. De kan varandra mycket väl.

Anna Gullberg har under sin tid på Dalarnas Tidningar spelat en mycket viktig roll för dess snabba och skickliga utveckling av till exempel de digitala tjänsterna där DT fortfarande därför är ledande föredöme inom MittMedia. På P4 har hon sedan också lyckats väl både med digitala satsningar och, inte minst, med att leda stationens publicistiska satsningar på granskande reportage, t ex av nazister.  

Hanna Stjärne har dock ännu djupare erfarenheter av etermedier. Minst sagt! Hon var under många år framgångsrik medarbetare på olika roller inom Sveriges Radio. Reporter, utrikeskorrespondent i Bryssel och Oslo.  Inrikechef för Ekot och chef för P1. Med mera! För tre år sedan blev hon publisher för Upsala Nya Tidning, en rekrytering som jag själv var anlitad för att hantera. Under den processen  fick jag väldigt stor respekt för hennes professionalitet.

Nu går hon in i en svår roll för en verksamhet som, liksom andra medier, möter nya problem och krav på förändringar.  Jag har tidigare bloggat många gånger, och ganska kritiskt, om att självbilden hos public service varit skev jämfört med verkligheten. Sök på bloggen efter fler texter "public service". Så tycker jag fortfarande; jag är tyvärr inte alls särskilt optimistisk till att public service går emot en ljus framtid.  Vare sig i tv eller radio. Tyvärr.  Jag hoppas och tror att Hanna Stjärne kommer att nyansera den där självbilden och vara klokare än framstående företrädare hittills inom SR och SVT vad det gäller att hantera framtidsfrågorna.

Det tycker jag man kunde ana redan under intervjuerna i kvällens (tisdagens) Aktuellt med den nye chefen där Hanna Stjärne, som jag ser nu långt efter midnatt, försiktigt antydde förståelse för en annan finansiering än licensen bara modellen säkrar oberoendet. Men hon var, som hon ska vara, väldigt försiktig med ställningstaganden innan hon väl sitter på stolen i tv-huset.

Anna Gullberg, som jag också känner väl, var lite snabbare och berättade omgående i någon intervju i  branschpressen att hon redan bjudit in Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström till en gemensam pod vilket han sägs ha gillat. Snabbt och medvetet av henne, precis som jag hoppades vad det gäller henne. Vem vet, det kanske kan bli en härlig regional podvariant av den utmärkta nationella podcasten MattssonHelin där de konkurrerande chefredaktörerna för Expressen och Aftonbladet filosoferar över branschens utveckling varje söndag?

Gullbergs snabba utspel flaggar om en förändringens tid i Gefle Dagblads hus där tidigare chefredaktörerna Christina Delby Vad-Schütt och hennes efterträdare Maria Brander under de senaste tio åren snarare uppenbarligen strävat efter en så begränsad samverkan med koncernkollegan Arbetarbladet som möjligt, trots att de bägge ägs av MittMedia. Nu krävs naturligtvis något annat i den utveckling vi ser för medierna i Sverige.

Detta förhållande finns också på en rad andra konkurrensorter, till exempel i Östersund, Falun och Umeå.  De hopplöst föråldrade och närmast mumifierade presstödsreglerna förhindrar kreativa och kloka förändringar för att rädda de mindre andratidningarna och denna fråga lär väl inte prioriteras särskilt högt i rikspolitiken när landet samtidigt med stormstyrka närmar sig monumentala regeringskriser.

Därför ska det vid sidan om de nationella krisrapporterna ändå bli kul att lyssna på Gullbergs och Nordströms podd om den kommer. Vem vet, Hanna Stjärne och Casten Almqvist på TV4 kanske också gör en tv-grej ihop....?

Uppdaterad med länk och korrigerad 140917 kl 13.50. I den första versionen stod det att Gullberg och Nordström skulle göra en blogg ihop, men det hade blivit fel i en intervju. Anna Gullberg har meddelat att idén gäller en podcast. 

Mediepolitiker imponerade inte

Framtiden var på tapeten i flera av onsdagens medieseminarier i Almedalen. Sveriges Radio arrangerade en debatt om vad politikerna vill med medierna. Politiker från alla partier utom Sverigedemokraterna, som inte ens svarat på inbjudan, fanns på plats. Panelen fick många frågor, men imponerade inte med sina svar. Deltagarna i organisationen Medieföretagens debatt om framtidens kompetensbehov gav däremot bra svar.

Debatten om politikernas vilja rörande medierna var fullsatt och förväntningarna var nog högt ställda hos de, så vitt jag förstår, ganska initierade åhörarna. Moderatorn Staffan Dopping, själv tidigare medarbetare i Sveriges Radio, krävde snabba svar på en lång rad frågor. Det fick han också, men debatten lyfte aldrig till högre höjder. Det blev lite enstavigt och oengagerat med politiker som inte alltid verkade trivas sammanhanget. Den unge kristdemokraten Andreas Carlson gjorde det däremot tveklöst med sina rappa och tydliga inlägg. 

Det suckades på flera håll i publiken, ja till och med i panelen, när den trista och tröttsamma trögheten i politiken blev påtaglig. Som i licensfrågan. Här satt plötsligt företrädare för samtliga allianspartier och beklagade att inte deras partikamrater i regeringen förmått komma med ett förslag om att reformera avgiftsmodellen. Den föråldrade licensen föreslås ju finnas kvar i minst sex år.

Fler suckar blev det nog på sina håll i publiken när politikerna föredömligt snabbt och bestämt svarade på frågan om de tycker att det är rätt att satsa på digital radio. Alla sa nämligen bestämt ja, utom Tina Ehn (mp) som sa att hon tvekade och hellre vill söka andra möjligheter, till exempel på nätet. Så ser också många kritiker på digitalradioförslaget.

Tidningarnas framtid var alla i panelen oroliga för, men så mycket mer än så blev inte sagt. Reklamskatten sa många att de vill ta bort, onekligen klokt och rätt, men åsikten imponerar ändå inte eftersom riksdagen redan beslutat detta för många år sedan. Och ändå är den kvar!

Lars Ohly (v) beklagade sig över att den lokala journalistiken tar stryk, till exempel ”i Dala-Demokraten som nu efter en fusion med DalarnasTidningar får nyheterna från konkurrentens lokalredaktioner”. Ohly tyckte att det är bättre att flera röster kommer till tals i tidningarna. Det kan man hålla med om, men det är ju fullkomligt orealistiskt att drömma om detta när det snarare handlar om att rädda åtminstone någon form av journalistisk lokal bevakning.

Lite glöd i debatten blev det då panelen fick frågan om det är rätt att public service fritt ska få utveckla sina verksamheter på webben, något som kritiserats från Tidningsutgivarna. Alla tyckte att public service ska få göra detta och Lars Ohly konstaterade rätt ilsket flera gånger att Tidningsutgivarna agerande var uselt, eller någonting ditåt. 

Politikerna på podiet fick också en fråga från Torbjörn von Krogh, föreståndare från Sim(o),  i publiken. Han undrade hur riksdagsledamöterna såg på Utgivarnas förslag om ett nytt etiskt system, gemensamt för public service och privatägda kommersiella medier. En idé som von Krogh också torgfört, men politikerna svarade mycket fåordigt och undvikande. Några verkade inte ens känna till diskussionen som i hög grad berör public service. 

Ja, sedan blev det nog inte så mycket mer sagt. Mitt bestämda intryck av panelens insats är att medierna i allmänhet och dagspressen i synnerhet inte ska ha några förhoppningar om att landets politiker kan bidra med några kraftfulla åtgärder för att hjälpa till. Mer än det som flera så klokt föreslog, att man kan ta bort reklamskatten…

Då var intrycket av debattörerna mer kraftfullt och beslutsamt på Medieföretagens seminarium om mediernas framtida kompetensbehov. Tidningsledare som Aftonbladets Jan Helin, Expressens Thomas Mattsson, UNT:s Hanna Stjärne, Nyhetsbolagets Magnus Jansson och Mittmedias Thomas Peterssohn redovisade engagerat och övertygande hur deras verksamheter snabbt förändras och förbereds för morgondagen.

De jobbar alla på olika sätt med en svår omställning från gårdagens medievärld där Lars Ohly kunde glädja sig åt flera lokala röster, åtminstone här och var, till en ny verklighet med mängder av nya skickliga aktörer. Från privatpersoner på bloggar och poddar och sociala medier till stora mediehus och globala giganter som i alla kanaler pumpar ut nyheter, åsikter, bilder och filmer dygnet runt, i realtid och sekundsnabbt.  

Tänk, när jag hade lyssnat på dessa tidningsledares berättelser om vad de gör i sina företag och vad de vill rekrytera för kompetens så kändes det bättre än efter riksdagspolitikernas diskussion om medieutvecklingen. De verkar ha svårt att hänga med och kreativt söka idéer om hur de som lagstiftare skulle kunna bidra med förslag som underlättar mediernas utveckling i en ny tid.

Under onsdagen var jag också i den trevliga TCO-parken där Journalistförbundet och andra fackförbund har sina seminarier.   Där pratade man bland annat om försvarsmaktens närvaro i medierna, om huruvida anställda kan och törs skriva debattartiklar eller tipsa medierna.

I den diskussionen talades det mycket om signaler, hur påverkas de anställda när de får höra att överbefälhavaren anklagas för brott bara för att han offentligt pekat på vår bristande försvarsförmåga? Det här är frågor som egentligen gäller alla verksamheter – det är allvarligt om rädslan för repressalier leder till att människor inte vågar vara kritiska på sina arbetsplatser eller kontakta medierna.

Medievärlden och Tidningsutgivarna hade också två seminarier under onsdagen, ett om hur myndigheterna och deras pressavdelningar sköter kontakten med medierna samt ett om hur medierna sköter bevakningen av EU-politiken. Det sista hann jag höra endast en begränsad del av och det första hann jag inte ens fram till; konkurrensen är stenhård i år mellan alla arrangemang i Almedalen.  

Därför fanns jag inte heller på plats när riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) härsknade till och helt enkelt lämnade scenen och seminariet inför den förvånade publiken.

– Det var inte den här debatten jag blev inbjuden till. Nu ska jag stå här och stå till svars för regeringen i en fråga som jag inte är påläst i. Jag lämnar nu, sade Maria Abrahamsson nligt Dagens Media

Moderatorn Axel Andén, chefredaktör för Medievärlden, säger till Dagens Media att han inte haft en tanke på att lura in henne i någon form av ”bakhåll” som hon tydligen upplevt det.

Korrigerad 130705 kl 01.26