Mediepolitiker imponerade inte

Framtiden var på tapeten i flera av onsdagens medieseminarier i Almedalen. Sveriges Radio arrangerade en debatt om vad politikerna vill med medierna. Politiker från alla partier utom Sverigedemokraterna, som inte ens svarat på inbjudan, fanns på plats. Panelen fick många frågor, men imponerade inte med sina svar. Deltagarna i organisationen Medieföretagens debatt om framtidens kompetensbehov gav däremot bra svar.

Debatten om politikernas vilja rörande medierna var fullsatt och förväntningarna var nog högt ställda hos de, så vitt jag förstår, ganska initierade åhörarna. Moderatorn Staffan Dopping, själv tidigare medarbetare i Sveriges Radio, krävde snabba svar på en lång rad frågor. Det fick han också, men debatten lyfte aldrig till högre höjder. Det blev lite enstavigt och oengagerat med politiker som inte alltid verkade trivas sammanhanget. Den unge kristdemokraten Andreas Carlson gjorde det däremot tveklöst med sina rappa och tydliga inlägg. 

Det suckades på flera håll i publiken, ja till och med i panelen, när den trista och tröttsamma trögheten i politiken blev påtaglig. Som i licensfrågan. Här satt plötsligt företrädare för samtliga allianspartier och beklagade att inte deras partikamrater i regeringen förmått komma med ett förslag om att reformera avgiftsmodellen. Den föråldrade licensen föreslås ju finnas kvar i minst sex år.

Fler suckar blev det nog på sina håll i publiken när politikerna föredömligt snabbt och bestämt svarade på frågan om de tycker att det är rätt att satsa på digital radio. Alla sa nämligen bestämt ja, utom Tina Ehn (mp) som sa att hon tvekade och hellre vill söka andra möjligheter, till exempel på nätet. Så ser också många kritiker på digitalradioförslaget.

Tidningarnas framtid var alla i panelen oroliga för, men så mycket mer än så blev inte sagt. Reklamskatten sa många att de vill ta bort, onekligen klokt och rätt, men åsikten imponerar ändå inte eftersom riksdagen redan beslutat detta för många år sedan. Och ändå är den kvar!

Lars Ohly (v) beklagade sig över att den lokala journalistiken tar stryk, till exempel ”i Dala-Demokraten som nu efter en fusion med DalarnasTidningar får nyheterna från konkurrentens lokalredaktioner”. Ohly tyckte att det är bättre att flera röster kommer till tals i tidningarna. Det kan man hålla med om, men det är ju fullkomligt orealistiskt att drömma om detta när det snarare handlar om att rädda åtminstone någon form av journalistisk lokal bevakning.

Lite glöd i debatten blev det då panelen fick frågan om det är rätt att public service fritt ska få utveckla sina verksamheter på webben, något som kritiserats från Tidningsutgivarna. Alla tyckte att public service ska få göra detta och Lars Ohly konstaterade rätt ilsket flera gånger att Tidningsutgivarna agerande var uselt, eller någonting ditåt. 

Politikerna på podiet fick också en fråga från Torbjörn von Krogh, föreståndare från Sim(o),  i publiken. Han undrade hur riksdagsledamöterna såg på Utgivarnas förslag om ett nytt etiskt system, gemensamt för public service och privatägda kommersiella medier. En idé som von Krogh också torgfört, men politikerna svarade mycket fåordigt och undvikande. Några verkade inte ens känna till diskussionen som i hög grad berör public service. 

Ja, sedan blev det nog inte så mycket mer sagt. Mitt bestämda intryck av panelens insats är att medierna i allmänhet och dagspressen i synnerhet inte ska ha några förhoppningar om att landets politiker kan bidra med några kraftfulla åtgärder för att hjälpa till. Mer än det som flera så klokt föreslog, att man kan ta bort reklamskatten…

Då var intrycket av debattörerna mer kraftfullt och beslutsamt på Medieföretagens seminarium om mediernas framtida kompetensbehov. Tidningsledare som Aftonbladets Jan Helin, Expressens Thomas Mattsson, UNT:s Hanna Stjärne, Nyhetsbolagets Magnus Jansson och Mittmedias Thomas Peterssohn redovisade engagerat och övertygande hur deras verksamheter snabbt förändras och förbereds för morgondagen.

De jobbar alla på olika sätt med en svår omställning från gårdagens medievärld där Lars Ohly kunde glädja sig åt flera lokala röster, åtminstone här och var, till en ny verklighet med mängder av nya skickliga aktörer. Från privatpersoner på bloggar och poddar och sociala medier till stora mediehus och globala giganter som i alla kanaler pumpar ut nyheter, åsikter, bilder och filmer dygnet runt, i realtid och sekundsnabbt.  

Tänk, när jag hade lyssnat på dessa tidningsledares berättelser om vad de gör i sina företag och vad de vill rekrytera för kompetens så kändes det bättre än efter riksdagspolitikernas diskussion om medieutvecklingen. De verkar ha svårt att hänga med och kreativt söka idéer om hur de som lagstiftare skulle kunna bidra med förslag som underlättar mediernas utveckling i en ny tid.

Under onsdagen var jag också i den trevliga TCO-parken där Journalistförbundet och andra fackförbund har sina seminarier.   Där pratade man bland annat om försvarsmaktens närvaro i medierna, om huruvida anställda kan och törs skriva debattartiklar eller tipsa medierna.

I den diskussionen talades det mycket om signaler, hur påverkas de anställda när de får höra att överbefälhavaren anklagas för brott bara för att han offentligt pekat på vår bristande försvarsförmåga? Det här är frågor som egentligen gäller alla verksamheter – det är allvarligt om rädslan för repressalier leder till att människor inte vågar vara kritiska på sina arbetsplatser eller kontakta medierna.

Medievärlden och Tidningsutgivarna hade också två seminarier under onsdagen, ett om hur myndigheterna och deras pressavdelningar sköter kontakten med medierna samt ett om hur medierna sköter bevakningen av EU-politiken. Det sista hann jag höra endast en begränsad del av och det första hann jag inte ens fram till; konkurrensen är stenhård i år mellan alla arrangemang i Almedalen.  

Därför fanns jag inte heller på plats när riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) härsknade till och helt enkelt lämnade scenen och seminariet inför den förvånade publiken.

– Det var inte den här debatten jag blev inbjuden till. Nu ska jag stå här och stå till svars för regeringen i en fråga som jag inte är påläst i. Jag lämnar nu, sade Maria Abrahamsson nligt Dagens Media

Moderatorn Axel Andén, chefredaktör för Medievärlden, säger till Dagens Media att han inte haft en tanke på att lura in henne i någon form av ”bakhåll” som hon tydligen upplevt det.

Korrigerad 130705 kl 01.26          

Verkligheten har hunnit ifatt tv-licensen

Nu har nog verkligheten äntligen hunnit ifatt den hopplöst föråldrade svenska tv-licensen. Plötsligt väller kritik fram mot licensen sedan Förvaltningsrätten i Luleå beslutat att datorer är avgiftspliktiga eftersom man kan se tv-program i dem, oavsett om man verkligen gör det eller inte. Politikerna lär få problem med att krypa ut ur den pinsamma frågan, särskilt sedan regeringen så sent som i förra veckan dessvärre föreslog att licensen ska finnas kvar.

Förvaltningsrätten avkunnade ett antal domar gällande avgiftskravet för datorer.  Detta sedan upprörda datorägare överklagat Radiotjänsts beslut att skicka licensfakturor till dem trots att de saknar tv-apparater, ett förfarande som nu i debatten jämställts med ökända skojares bluffakturor. Många mål återstår att pröva i domstolen, inte minst gällande surfplattor och mobiler.

Det är viktigt att lagar och regler är respekterade av allmänheten, om förtroendet rubbas kan mycket hända även om vi i Sverige oftast är lojala mot gällande ordning.  Hittills har betalningsviljan varit stor, runt 90 procent av de berörda hushållen har betalat sin tv-avgift. Nu finns nog risken för att betalningsviljan kan minska eftersom reglerna för avgifter på datorer uppfattas som absurda och obegripliga av många som genom domarna fått upp ögonen för saken. Inte minst studenter har varit kritiska i intervjuer; de måste ju ha datorer för sina studier och har inte sällan avstått från tv för att spara pengar.

Jag har tidigare bloggat många gånger om den föråldrade licensen som dessutom är så orättvis eftersom den slår hårt mot ensamstående. Det är ju hushållen som betalar licensen, inte individerna.  Länkar till tidigare blogginlägg i slutet av denna text. Där finns också ett antal länkar till kritiska röster i bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Mer kritik kommer säkert fram i debatten under den närmaste tiden.

För något år sedan verkade det som om politikerna äntligen var beredda att göra om systemet och antingen ta ut kostnaden via inkomstskatten, eller i vart fall i form av en öronmärkt avgift på skattsedeln, liknande begravningsavgiften. Men icke, nyligen föreslog regeringen i stället i sin public service-proposition att avgiften ska bli kvar.

Att public service är en viktig institution i det svenska samhället håller nog de flesta med om. Ändå finns det risk för att även public service-bolagen kan drabbas av ilskan mot licenssystemet som de alltid försvarat för att bevara sin påstådda ”frihet” gentemot staten, trots att de är statsägda via Förvaltningsstiftelsen.

SVT:s vd Eva Hamilton är också ordförande i Radiotjänst som driver in licensavgifterna. Hon lovade först att man skulle hantera de kritiserade reglerna om datorer försiktigt, men kort därefter började Radiotjänst ändå sin jakt på datorägare utan tv och licens.

Både SVT och Sveriges Radio har ju också genom sina företrädare i regel varit tämligen pompösa i sin beskrivning av sin förträfflighet, en attityd som kan straffa sig när inte minst ungdomar nu vänder sig mot systemet och ser kopplingen mellan den förhatliga licensen och de berörda programbolagen.  

Närmast kommer med all sannolikhet många av domarna att överklagas till kammarrätten i Sundsvall. Om de fastställs där så kommer kraven på ett ändrat avgiftssystem att bli en knepig fråga för regering och riksdag. Rätt välförtjänt med tanke på att politikerna behållit ett hopplöst omodernt system alldeles för länge. Obegripligt nog.

Relevanta länkar på andra sajter:
Dags att pensionera tv-licensen - ledare expressen.se 130625
Bättre att betala tv-avgift via skatten - ledare svd.se 120625
Tv-avgiften en generationskonflikt - nyhetsartikel dn.se 130625
Radiotjänst tar sikte på småföretagare - nyhetsartikel dn.se 130625
Tv-avgiften upprör Aftonbladets läsare - aftonbladet.se 130624
Är det rätt att datorer bli grund för tv-avgift - inlägg Brännpunkt Direkt i SVD 130624
Jag kommer att överklaga - nyhetsartikel aftonbladet.se 130624
I och med domarna har licensen slutligen spelat ut sin roll - Axel Björklund i DN 130624
Idioti att tvingas betala för något man inte vill ha - intervju i DN med datorägare 130624
Tv-avgift krävs för dator - artikel svt.se 130624
Licens utan legitimitet - ledare på dn.se 130620

Ett urval av texter på denna blogg om tv-licensen: 

Tragikomiskt om tv-licensen. Och nu Meg13 - utkiksbloggen.blogspot.com 130307

Nya turer förlöljligar den otidsenliga tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 130122

Vad vill regeringen om public service? - utkiksbloggen.blogspot.com 121023

Oberoende public service med statlig kontroll - utkiksbloggen,blogspot.com 120911

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 110221

Uppdaterad 130625 kl 09.22

Nya turer förlöjligar den otidsenliga tv-licensen

Den konstiga, otidsenliga och i många avseenden löjeväckande finansieringen av public service i Sverige gick idag in i ett nytt skede. Eva Hamilton , vd för Sveriges Television, SVT, och Radiotjänst i Kiruna påminner om att man minsann har laglig rätt att ta ut licensavgifter av alla som saknar tv och därmed licensen, men som tittar på tv via datorn, paddan eller mobilen. Frågan aktualiseras av att SVT snart tänker lägga ut alla sändningar via webben.

SVT:s beslut om webbsändningarna om sändningar via internet är naturligtvis mycket bra, en klok anpassning till de nya tekniska möjligheterna. En riktigt bra vidareutveckling av SVT Play, en väldigt värdefull möjlighet för medborgarna att ta del av public service när de vill och var de vill.

Det kloka beslutets konsekvenser för tillämpningen av licenssystemet är däremot pinsamt för dess tillskyndare, däribland Radiotjänst, SVT och idag speciellt dess talesman Eva Hamilton. När skall förnuftet segra, när skall det hopplöst omoderna licenssystemet avskaffas?

Nu verkar det ha gått så långt att inte ens licenssystemets egna tillskyndare vågar utmana opinionen genom att utnyttja systemets möjligheter fullt ut; varken Hamilton eller licensindrivaren Radiotjänst tycker att man nu bör jaga människor med läsplattor, datorer eller mobiler för att få in licenser trots att de faktiskt har laglig möjlighet till detta. Bra, i och för sig, men ett något förvånande beslut i byråkraternas annars ganska stelbenta värld.

Försvararna av gällande ordning talar gärna om att licenssystemet i nuvarande tappning gjorts teknikoberoende. Det tycker jag inte är en korrekt beskrivning eftersom man, till och från, både regelmässigt och i praktisk tillämpning diskuterar om licensen ska tas ut då sändningarna kan nå både datorer och telefoner. Eller, som nu, att man av skilda skäl inte tänker göra det; tillämpningen präglas plötsligt av nyckfullhet, inte precision och förutsägbarhet som är ett krav då det gäller lagstiftning.

Nej, den enda kloka teknikoberoende finansieringsmodellen för Sveriges viktiga verksamhet inom SVT, Sveriges Radio, SR, och Utbildningsradion, UR,  är ge dessa mediebolag pengarna via skattsedeln. Helst inbakat i skatteuttaget eller, som diskuterats, en kompromiss med en särskild avgift, ungefär som den nuvarande begravningsavgiften. Då kommer det in mer pengar till verksamheten, dels för att Radiotjänst i Kiruna kan läggas ner, dels för att alla skattebetalare är med och betalar. Inte bara hushållen av skiftande storlek. Ett mer rättvist system för alla.

Men då hävdar samfällt de högsta cheferna inom public service att bolagen mister sin självständighet gentemot riksdag och regering. Jag håller inte med dem, de saknar faktiskt redan nu den självständighet de påstår sig ha, mediebolagen ägs redan indirekt av staten och det är redan nu politikerna som beslutar om deras tillvaro och villkor. Och deras bristande självständighet illustreras väl av bolagens egna företrädare och deras återkommande lobbyaktiviteter gentemot politikerna i skilda sammanhang.

Jag har tidigare bloggat några gånger om licenssystemet, länkar nedan.  

Länkar till andra medier: (uppdaterad)
Om framtidens tv och hur du borde betala för den - Jan Helin i Aftonbladet 130128

SVT: "Ingen radikal förändring" - artikel computersweden.idg.se 2013-01-22

Dator och surfplatta beläggs med avgift - artikel computersweden.idg.se 2013-01-22.

Läsarna rasar mot tv-avgift för datorn - artikel svd.se 2013-01-22.

Snart måste du betala tv-avgift för din dator - artikel dn.se 2013-01-22.

Läsarstorm över tv-avgift för datorn - artikel aftonbladet.se 2013-01-22.

Nu får du betala för att se tv i datorn - artikel expressen.se 2013-01-22.

Riksdagsmoderater: "Lägg ner Radiotjänst" - resume.se 2013-01-22

Länkar till tidigare texter på Utkiksbloggen (länkar till fler texter i artiklarna):

Avskaffa tv-licensen! - Utkiksbloggen 2010-03-23.

Bra av moderater om tv-licensen - Utkiksbloggen 2010-11-30

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen - Utkiksbloggen 2011-02-21

Intressant kritik mot tv-licensen - Utkiksbloggen 2011-03-01

Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11

Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10

Vad vill regeringen om public service?

Sent omsider har jag hunnit lyssna på Ekots nyhet om oenigheten inom regeringen om en ”tv-skatt” i stället för en tv-licens enligt dagens omoderna modell och därtill läst diverse texter om regeringens pudel; omläggningen av licensen till en tv-avgift på skattsedeln finns uppseendeväckande nog inte med i det utredningsförslag som nu går ut till remissinstanserna. Så är det, men ingenstans får man veta exakt vad det är som hänt. Jag tror att det är Anders Borg och Finansdepartementet som vill lägga hela tv-avgiften direkt i skattesystemet. Håller med honom i så fall, varför inte?

I nyhetsinslagen framställs det som om Finansdepartementet är emot en ”tv-skatt”. Gissningsvis är det en feltolkning. Public Service-utredningen föreslog ju en tv-avgift, ungefär som begravningsavgiften, på skattsedeln. Inte en finansiering direkt via skatten, vilket kräver en årlig prövning i budgetarbetet.

Det är, tror jag, detta som Finansdepartementet är emot. Gissningsvis vill Borg med flera att Sveriges Radio, SVT och Utbildningsradion ska få sina anslag via årliga beslut i statens stora bugetarbete. Om det inte är så har jag svårt att förstå varför ”begravningsavgiftsförslaget” tagits bort ur det förslag som nu skickas ut till remissinstanserna.

 I nyhetsförmedlingen beskrivs det som om Finansdepartementet är emot en ”skattelösning” och det är knappast tänkbart. Jag har svårt för att tro att Anders Borg vill fortsätta finansiera public service med det otidsenliga licenssystemet…

Nåväl, även om vi vet väldigt lite om vad som händer så är resultatet, som det ser ut idag, beklagligt. Licenssystemet för radio- och tv är hopplöst föråldrat och drar numera löjets skimmer över sig. Det är ingen situation som gynnar public service, även om ledande företrädare för SVT och SR och UR gärna fortfarande tycks vilja behålla systemet även om de nämner att det måste ”moderniseras”.

Politiskt sett är beslutet i regeringskansliet en katastrof; tydligare har regeringens politiska svaghet knappast kunnat illustreras. Här har kulturministern och regeringen inte haft kraft nog att argumentera emot topptjänstemännen inom public service som tjatar på om att statligt ägda bolag ska ha frihet och oberoende, något som hela diskussionen visar att de faktiskt inte har. Och kanske inte ens ska ha. Vilka bolags främsta chefer kan tillskansa sig rätten att avvisa sina ägare?

Och till den politiska härdsmältan hör naturligtvis konflikten mellan kulturdepartementet och finansdepartementet. Dessa två storheter inom regeringen klarar således inte av att komma överens om ett gemensamt förslag till remissinstanserna om finansieringen. Otroligt.

Självklart borde regeringen åtminstone föreslagit en finansiering via skattsedelen, åtminstone i form av en motsvarighet till begravningsavgiften, men helst direkt som en inkomstrelaterad skatt. Det är bättre att alla medborgare betalar för public service än som idag ”hushållen”. Det är både svårmotiverat och därtill orättvisst mot hushåll med få personer, det är bättre att alla skattebetalare får vara med och betala.

Eller?

Oberoende public service med statlig kontroll

Uppdaterad med länkar 2012-0911, 2012-09-12
Texten har också publicerats i Medievärlden

Public service-kommittén föreslår som väntat att tv-licensen ersätts av en tv-skatt. Det tycker jag är bra och inte alls så dramatiskt som flertalet av de högsta cheferna inom public service, PS, hävdar. De är oroliga för att PS-bolagens självständighet hotas, en självständighet som i mångt och mycket är en chimär. Det märktes inte minst under kommitténs presskonferens där det talades om både oberoende och statlig kontroll.

Kommitténs ordförande  Martin Holmgren inledde presskonferensen med att tala om vad viktigt det är med självständiga public servicebolag. Samma sak skrev kommittén i morse på DN Debatt, ”En utgångspunkt för oss är att det finns ett stort egenvärde med aktörer inom radio och tv som är fria från statliga, ekonomiska, politiska och andra intressen.” 

Efter den vackra prologen handlade det väldigt mycket om statens kontroll över de olika bolagen. Kommittén vill till exempel ha kvar förhandsprövningen av nya verksamheter inom public service, ett system som av Jesper Strömbäck och andra beskrivits som stridande mot yttrandefriheten. Holmgren sa att kommittén därmed ”möter en diskussion om att ta bort förhandsprövningen.”

Drömmen hos en del publicister om en gemensam medieombudsman för alla medier avvisade han med några få ord om att det inte räcker med en självprövning för public service. Inte oväntat, ägaren staten kommer aldrig att släppa kontrollen via Granskningsnämnden.

Åberopande det vackra egenvärdet med public service pekade han senare också på vad viktig Granskningsnämndens  verksamhet är. Insynen, granskningen och kontrollen av att bolagen sköter sina uppdrag bra är bra och nödvändig eftersom verksamheten är finansierad med allmänna medel, menade han.  Martin Holmgren sa också att kommittén inte anser att Granskningsnämnden, som numera finns inom Myndigheten för radio och tv, utgör en risk för mediebolagens oberoende.

På frågan om bolagen sänder för mycket underhållning på bekostnad av fakta sa han att kommittén inte tittat på den saken, ”det är Granskningsnämnden som i så fall ska ingripa”. Han menade att det alltid måste gå att spåra en ”public service-tanke” i programmen. Han betonade också att syftet med verksamheten inte är att jaga tittarsiffror…

Självständiga och oberoende PS-bolag? Nja, verksamheten hålls i rätt strama tyglar av staten som äger public service-bolagen via Förvaltningsstiftelsen. Den föreslogs dessutom få tio miljoner till för sin verksamhet som leds av ordföranden Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio. Och ordförande i nya organisationen Utgivarna där ledningarna för Förvaltningsstiftelsens offentligt finansierade bolag sitter i styrelsen tillsammans med cheferna för de privatägda tv-bolagen, tidningarna och tidskrifterna. Det ska bli intressant att se om de kommer överens om vad Utgivarna ska tycka i sitt remissvar om kommitténs förslag.

Vad det gäller (o)beroendet av staten konstaterade också Martin Holmgren att både regering och riksdagen redan i ett ”skymningsläge” kan ändra förutsättningarna för verksamheten, men kommitténs förslag syftar till att göra det svårare.

Så därför fick svenska språket ett nytt ord i dag, tv-skatten. Med en på skattsedeln angiven tv-skatt ska PS-bolagens självständighet bevaras i jämförelse med en renodlad skattefinansiering. Det bästa med tv-skatten är att den föråldrade tv-licensen försvinner och med den Radiotjänst i Kiruna och deras märkliga reklamfilmer i SVT där man hotar med kontroller där du bor och tackar de snälla licensbetalarna.

Den befarade begränsningen för public service att sända i nya digitala kanaler blev dessbättre inte av, men det bestämda ställningstagandet för förhandsgranskningen kan naturligtvis också leda till att projekt bromsas för de fria och obundna public servicebolagen.

Länkar:
Public service-kommitténs hela förslag.
Rätt att skrota tv-avgiften. Dagens Nyheter 12 september 2012
Inga tv-pengar till Anders Borg. Ledare av Eva Franchell i Aftonbladet 12 september 2012
Tiden mogen att avskaffa licensen. Martin Jönsson i Svenska Dagbladet  11 september 2012
Mot skrothögen med tv-licensen. Eric Erfors i Expressen 11 september 2012 
Historiskt förslag om public service i morgon? Utkiksbloggen 10 september 2012
Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas. Utkiksbloggen 18 april 2012
Intressant kritik mot tv-licensen. Utkiksbloggen 1 mars 2011
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen. Utkiksbloggen 21  februari 2011
Avskaffa tv-licensen!. Utkiksbloggen 23 mars 2010
Bra av moderater om tv-licensen. Utkiksbloggen 30 november 2010