Joanson och Brunegård och Sveriges Radio och förtroendefrågan

Nomineringen av Stampens förre ordförande Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse var en oväntad nyhet. Förtroendet för Brunegård är sargat, men detta bortser Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson ifrån. Nomineringen förvånar, dels för att Joanson haft affärsrelationer med Brunegård som ytterst kan leda till misstankar om vänskapskorruption, dels för att Joanson borde vara angelägen om att inte äventyra förtroendet för Sveriges Radio, SR.

Sverige är ett litet land och vänskapsbanden är vanliga i en rad branscher. Vänskap och äktenskap är inte ovanliga mellan personer på konkurrerande tidningar eller mellan statliga makthavare och deras granskare i medierna. Det är nog ofrånkomligt och kanske inte heller något problem om alla inblandade transparent och omdömesgillt hanterar jäv och intressekollisioner.

Det har jag själv anledning att tänka på när detta skrivs; Ove Joanson har jag känt väl sedan våra vägar korsades som unga medarbetare på Gefle Dagblads redaktion redan i mitten av 60-talet. Och vi har haft kontakt till och från under årens lopp. Tomas Brunegård lärde jag känna genom uppdrag för Tidningsutgivarna, TU, inte minst då jag som ordförande i dess valnämnd var med om att utse honom till TU-ordförande.

Det var ett helt naturligt beslut på den tiden då förtroendet för Tomas Brunegård var stort bland företrädarna för flertalet medlemsföretag i TU. Det var inför omorganisationen av TU och inträdet i Almega. Därmed behövdes en drivande och samlande kraft som kunde accepteras av de flesta medlemsföretagen och då särskilt Bonniers, Schibsted och Stampen, de tyngsta aktörerna inom TU. Brunegård var den alla pekade på vilket gjorde valnämndens arbete lätt. Han tvekade, men sa ja.

Tomas Brunegård blev vald. Stampen utvecklades snabbt på ett sätt som först väckte respekt. Tomas Brunegård uppmärksammades positivt, dels för detta, dels för en respekterad insats som ordförande i TU. Det dröjde innan både Stampen och Tomas Brunegård blev föremål för en mer kritisk bedömning då företagets expansion genom uppköp började orsaka problem.

Sedan har förtroendet minskat både för Stampen och dess tidigare vd och ordförande Tomas Brunegård. De dåliga affärerna under senare år ursäktar inte de goda besluten innan det började gå utför. Så är det helt enkelt när ett företag och dessa funktionärer bedöms för sina insatser. Det är också självklart att en vd, styrelsen och dess ordförande är och ska hållas ansvariga för utvecklingen i en verksamhet, både formellt och av iakttagarna då historien skrivs.

Tomas Brunegård har många förtjänster och är en trevlig person. Han har gjort en uppmärksammad karriär och har ett stort engagemang för tryckfrihet och pressfrihet, vilket också lett honom till ordförandeklubban i den internationella utgivarorganisationen World Association of Newspapers and News Publishers, WAN-IFRA. Men, allt detta till trots är han också den främste bäraren av ansvaret för Stampens problem.

Det minskade förtroendet för honom är väl känt inom mediebranschen.  Tråkigt men sant för Tomas Brunegård, men en naturlig följd av utvecklingen inom Stampen. Men detta har Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson missat eller, ännu värre, bortsett ifrån. I Ove Joansons uttalanden kan man inte ens ana att förtroendet för Tomas Brunegård på något sätt förändrats efter hans storhetstid. 

Ove Joanson var under många år anlitad som konsult av Tomas Brunegård och Stampen. Det handlade om affärsutveckling med mera. I det sammanhanget fann de båda också varandra och lanserade organisationen Utgivarna vars framtid det är svårt att sia om, särskilt med tanke på den åsiktsklyfta man idag ser allt tydligare mellan ledande företrädare för public service och dagspressen, senast belyst i Sveriges Radios Medierna i lördags då MittMedias AnnaKarin Lith diskuterade saken med Sveriges Radios vd Cilla Benkö. Jag har bloggat om Utgivarna tidigare, senast här.

I Dagens Media anger Ove Joanson ändå att just Tomas Brunegårds synsätt om vad mycket kvalificerade medieföretag har gemensamt  ”oavsett finansiär” haft betydelse för hans stöd av Brunegård som styrelseledamot. De har tydligen funnit varandra här i en vision, Brunegård som uppdragsgivare och Joanson som konsult. Ove Joanson blev också Utgivarnas förste ordförande. 

Ove Joanson påpekar att det ekonomiska utfallet för Brunegård av styrelseuppdraget är minimalt med ett arvode på 64000 kronor per år och att Joanson därmed knappast kan sägas  vilja gynna Brunegård ekonomiskt. Det är nog också få som tror med tanke på att Brunegård också kritiserats för sina mångmiljonbonusar från Stampen.

En möjlighet är naturligtvis att det är precis som Ove Joanson säger, att han betraktar Tomas Brunegård som en av de mest kompetenta och respekterade personerna i mediebranschen. Då har han dock missat hela diskussionen om sin tidigare uppdragsgivare Stampen. Och missat att Tomas Brunegård fick lämna Stampen efter bankernas ingripande.    

En annan möjlighet är att Brunegårds ordförandeskap i WAN har en viss betydelse, antingen för att Förvaltningsstiftelsens styrelse kanske ser det som värdefullt att denna organisations ordförande sitter i Sveriges Radios styrelse. Eller för att det är värdefullt för Tomas Brunegård att ha en tung befattning inom medierna som ordförande för WAN, det torde väl krävas en branschkoppling för den som har det uppdraget. 

Det har väl i och för sig Tomas Brunegård även efter utmarschen från Stampen eftersom jag vill minnas att han då blev vice vd under Peter Hjörne i familjens ägarbolag Skäreleja . Men det är inget tungt uppdrag, ett styrelseuppdrag i Sveriges Radio smäller högre i alla sammanhang. Tomas Brunegård är vald som ordförande för WAN-IFRA i två år och ska, så vitt jag förstår, därför väljas om i sommar om han vill fortsätta på det prestigefyllda uppdraget.  

Nåväl, hur och varför både Ove Joanson och Tomas Brunegård utsätter både sig och Sveriges Radio för detta vet bara de själva. Och det är illa nog. Förtroendefrågor får aldrig sopas under mattan. 
Korrigerad 150308 kl 12.47, 13.00
Kompletterad med fler länkar 150309 kl 21.96, 150311 kl 18.02, korrigerad 150520 kl 16.53

Relevanta länkar
Ove Joanson tar kritiken med ro - nyhetsartikel journalisten.se, 150311
Tomas Brunegårds plats i SR:s styrelse är en orättvisa av kosmiska mått - kulturchefen Björn Wiman, dn.se 150309
Utnämning som skadar förtroendet - chefredaktör Lars Johansson skriver, hd.se 150307
Brunegårdsskandalen - bloggtext andreasekstrom.se 1503076 (Andreas är kulturskribent i Sydsvenskan)
Ove Joanson sätter sin gamle uppdragsgivare i SR-styrelsen - nyhetstext, resume.se 150306
Brunegård till SR:s styrelse - nyhetsartikel, dagensmedia.se 150306
Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse - nyhetsartikel, medievarlden.se 150306
Tomas Brunegård lämnar Stampen - nyhetsartikel dagensmedia.se 140630
Tomas Brunegård ny ordförande i WAN-IFRA - nyhetsartikel, dagensmedia.se 130603

Verkligheten har hunnit ifatt tv-licensen

Nu har nog verkligheten äntligen hunnit ifatt den hopplöst föråldrade svenska tv-licensen. Plötsligt väller kritik fram mot licensen sedan Förvaltningsrätten i Luleå beslutat att datorer är avgiftspliktiga eftersom man kan se tv-program i dem, oavsett om man verkligen gör det eller inte. Politikerna lär få problem med att krypa ut ur den pinsamma frågan, särskilt sedan regeringen så sent som i förra veckan dessvärre föreslog att licensen ska finnas kvar.

Förvaltningsrätten avkunnade ett antal domar gällande avgiftskravet för datorer.  Detta sedan upprörda datorägare överklagat Radiotjänsts beslut att skicka licensfakturor till dem trots att de saknar tv-apparater, ett förfarande som nu i debatten jämställts med ökända skojares bluffakturor. Många mål återstår att pröva i domstolen, inte minst gällande surfplattor och mobiler.

Det är viktigt att lagar och regler är respekterade av allmänheten, om förtroendet rubbas kan mycket hända även om vi i Sverige oftast är lojala mot gällande ordning.  Hittills har betalningsviljan varit stor, runt 90 procent av de berörda hushållen har betalat sin tv-avgift. Nu finns nog risken för att betalningsviljan kan minska eftersom reglerna för avgifter på datorer uppfattas som absurda och obegripliga av många som genom domarna fått upp ögonen för saken. Inte minst studenter har varit kritiska i intervjuer; de måste ju ha datorer för sina studier och har inte sällan avstått från tv för att spara pengar.

Jag har tidigare bloggat många gånger om den föråldrade licensen som dessutom är så orättvis eftersom den slår hårt mot ensamstående. Det är ju hushållen som betalar licensen, inte individerna.  Länkar till tidigare blogginlägg i slutet av denna text. Där finns också ett antal länkar till kritiska röster i bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Mer kritik kommer säkert fram i debatten under den närmaste tiden.

För något år sedan verkade det som om politikerna äntligen var beredda att göra om systemet och antingen ta ut kostnaden via inkomstskatten, eller i vart fall i form av en öronmärkt avgift på skattsedeln, liknande begravningsavgiften. Men icke, nyligen föreslog regeringen i stället i sin public service-proposition att avgiften ska bli kvar.

Att public service är en viktig institution i det svenska samhället håller nog de flesta med om. Ändå finns det risk för att även public service-bolagen kan drabbas av ilskan mot licenssystemet som de alltid försvarat för att bevara sin påstådda ”frihet” gentemot staten, trots att de är statsägda via Förvaltningsstiftelsen.

SVT:s vd Eva Hamilton är också ordförande i Radiotjänst som driver in licensavgifterna. Hon lovade först att man skulle hantera de kritiserade reglerna om datorer försiktigt, men kort därefter började Radiotjänst ändå sin jakt på datorägare utan tv och licens.

Både SVT och Sveriges Radio har ju också genom sina företrädare i regel varit tämligen pompösa i sin beskrivning av sin förträfflighet, en attityd som kan straffa sig när inte minst ungdomar nu vänder sig mot systemet och ser kopplingen mellan den förhatliga licensen och de berörda programbolagen.  

Närmast kommer med all sannolikhet många av domarna att överklagas till kammarrätten i Sundsvall. Om de fastställs där så kommer kraven på ett ändrat avgiftssystem att bli en knepig fråga för regering och riksdag. Rätt välförtjänt med tanke på att politikerna behållit ett hopplöst omodernt system alldeles för länge. Obegripligt nog.

Relevanta länkar på andra sajter:
Dags att pensionera tv-licensen - ledare expressen.se 130625
Bättre att betala tv-avgift via skatten - ledare svd.se 120625
Tv-avgiften en generationskonflikt - nyhetsartikel dn.se 130625
Radiotjänst tar sikte på småföretagare - nyhetsartikel dn.se 130625
Tv-avgiften upprör Aftonbladets läsare - aftonbladet.se 130624
Är det rätt att datorer bli grund för tv-avgift - inlägg Brännpunkt Direkt i SVD 130624
Jag kommer att överklaga - nyhetsartikel aftonbladet.se 130624
I och med domarna har licensen slutligen spelat ut sin roll - Axel Björklund i DN 130624
Idioti att tvingas betala för något man inte vill ha - intervju i DN med datorägare 130624
Tv-avgift krävs för dator - artikel svt.se 130624
Licens utan legitimitet - ledare på dn.se 130620

Ett urval av texter på denna blogg om tv-licensen: 

Tragikomiskt om tv-licensen. Och nu Meg13 - utkiksbloggen.blogspot.com 130307

Nya turer förlöljligar den otidsenliga tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 130122

Vad vill regeringen om public service? - utkiksbloggen.blogspot.com 121023

Oberoende public service med statlig kontroll - utkiksbloggen,blogspot.com 120911

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 110221

Uppdaterad 130625 kl 09.22

Tragikomiskt om tv-licensen. Och nu Meg 13!

Det otidsenliga licenssystemet för finansieringen av public service har nu nått en tragikomisk höjd. De senaste turerna om licensuttag eller ej på datorer och surfplattor kan nog, i bästa fall, bli början till slutet för ett hopplöst föråldrat system. Ett byråkratiskt självmord. Trovärdigheten äventyras i nuläget i vart fall både för lagstiftningen, Radiotjänst och, faktiskt, även för public service. Det vill säga SVT, SR och UR. Idag inleds mediernas egen konferens, Meg13, i Göteborg. Kommer licensfrågan att diskuteras där?

Det är märkligt att inte riksdag och regering löst denna fråga tidigare trots att saken diskuterats då och då. Svaret har alltid blivit detsamma, ”friheten” för public service kräver att licenssystemet bevaras. De högsta cheferna för public service har närmast hämningslöst lobbat för ett bevarande av licensen, trots att den tekniska utvecklingen har omöjliggjort en klok tillämpning.

Det tycks som om både ansvariga politiker och cheferna inom de olika radio- och tv-bolagen inom public service har drabbats av en blockering. Deras utgångspunkt har alltid varit att både SVT, SR och UR är ”fria” bolag och att en annan finansieringsmodell skulle äventyra denna frihet. Ett märkligt resonemang eftersom bolagen redan ägs av den svenska staten genom Förvaltningsstiftelsen.

Friheten är således en chimär, riksdag och regering kan redan nu agera och besluta som yttersta ägare till public service-bolagen på ett helt annat sätt än vad de kan göra mot privatägda, stiftelseägda eller organisationsägda medier som dagstidningar, tidskrifter och radio- och tv-kanaler.

Visst, all sådan verksamhet drabbas tyvärr också av nya lagar på skilda sätt och då alldeles för ofta i frågor som mer generellt rör tryck- och yttrandefriheten. Men SVT, SR och UR ägs indirekt av staten och kan då naturligtvis inte ytterst slippa ett mer detaljerat ägarinflytande i respektive bolag, en fråga som privatägda medier också får diskutera med sina respektive ägare. Varför skulle ägaren staten avstå sin rätt till detta vad det gäller public service? Det skulle nog ingen annan ägare heller göra.

Därför utgår egentligen licensdebatten ofta från felaktiga och kanske till och med naiva bedömningar. Staten äger, staten bestämmer.  Licensen bör därför tas ut via skattsedeln så att alla skattebetalare är med och betalar, inte bara hushållen som nu. Dagens licenssystem är ett orättvist system och gissningsvis kan en omläggning till skattsedeln ge public service mer pengar för verksamheten. Och Radiotjänst i Kiruna kan läggas ner, pengarna kan i stället gå till verksamheten.

Men där är vi inte ännu utan lagstiftarna har gett oss bestämmelser som rigoröst tillämpas av Radiotjänst trots att styrelseordföranden Eva Hamilton, vd för SVT, signalerat motsatsen. Människor som kollar på tv via surfplattor och datorer ska enligt lagen och dess företrädare Radiotjänst betala licens. Trots att kopplingen till apparaten som sådan är helt obegriplig för de flesta 2013, men tydligen inte för lagstiftare och byråkrater.

Så är det och vad som nu händer är inte lätt att förutse, men jag gissar att betalningsviljan för licensen kommer att minska. Trovärdigheten för licensen-Radiotjänst-SVT-SR-UR urholkas, ”vad håller dom på med, ska jag betala tv-licens för datorn där jag bara tittar på Expressens tv, Csports och Youtube”?

Finansieringen av public service borde naturligtvis ha lösts för länge sedan via skattsedeln.

Idag inleds mediekonferensen Meg13 i Göteborg, två dagar med ett omfattande konferensprogram om mediernas framtid. Många seminarier, andra programpunkter och branschmöten, både om tidningarnas framtid, public service och finansieringsfrågor, till exempel presstödet, även det en politisk härdsmälta.
Presstödet ska det talas om på Meg13, men det ska bli intressant att se om frågan om licensen för public service också kommer upp till debatt någonstans. Troligen  inte....    

Länkar:
Nya turer förlöjligar den otidsenliga tv-licensen -  Utkiksbloggen  22.1 2013 med länkar till tidigare  texter.

Historiskt förslag om public service i morgon?

I morgon tisdag lägger den statliga Public service-kommittén fram sitt förslag. Enligt Ekot föreslår utredningen att tv-licensen äntligen ska avskaffas och ersättas av en avgift på skattsedeln. Det är i så fall alldeles utmärkt, men dessvärre lär också utredningen föreslå att public service-bolagen inte ska få utveckla sin verksamhet på andra plattformar. Det är inget bra förslag. I morgon får vi se om förhandstipsen stämmer.

Tv-licensen är fullkomligt otidsenlig sedan många år med det  onödiga företaget Radiotjänst i Kiruna. Det har  i decennier med löjliga trailers i ”reklamfria” SVT skrämt folk med att kontrollanter med konstig teknisk utrustning är på gång i namngivna städer. För att inte tala om de prisbelönade (!) reklamfilmerna i samma reklamfria SVT där Radiotjänst med konstlade sångaruppvaktningar tackar dem som betalat licensen…!

Nu föreslås sannolikt en avgift som läggs på skattsedeln, ungefär som begravningsavgiften.  Det innebär att finansieringen av public service inte, som nu, läggs på hushållen.

Avgiften betalas i stället av varje enskild skattebetalare och det är naturligtvis både mer rättvist och klokare. Och det bör finnas goda förutsättningar för en bra kalkyl som minskar den ekonomiska belastningen för skattebetalarna, men samtidigt ger public service mer pengar. En smart lösning.

Ändå har snart sagt alla framträdande företrädare för public service länge pläderat för att licensen måste finnas kvar i nuvarande form ”för att inte politikerna ska kunna hota public service med minskade anslag”. Ungefär. Så tycker de flesta av dem förmodligen fortfarande trots att politikerna naturligtvis alltid har kunnat gå in och jävlas med de medieföretag som staten faktiskt äger genom Förvaltningsstiftelsen.

Därför ska det bli intressant nu att se vad de säger om förhandstipsen om licensens avskaffande verkligen stämmer. Vad kommer Eva Hamilton, SVT, att säga? Och avgående radiochefen Mats Svegfors? Eller tillträdande vd på Sveriges Radio, Cilla Benkö? Erik Fichtelius, UR?

Om jag inte tar fel så har de alla ända fram till i dag varit livrädda för att licensen ska avskaffas. Jag har under årens lopp inte begripit mig på deras konservatism i denna fråga. Med en ny avgift enligt förhandstipsen får ju public service faktiskt en mycket säkrare finansiering; i dagsläget kan ju licensbetalarna när som helst sluta betala licensen. 

Av alla de skäl är det därför bra om den öststatsdoftande licensen avskaffas och glöms bort. Däremot är det inget kul att utredningen enligt Ekot ska föreslå en lika öststatsinspirerad censurliknande restriktion för SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion att utveckla sina verksamheter i nya kanaler, det vill säga på webben och i mobiler. Där är ju flera av bolagen redan mycket framgångsrika och viktiga aktörer. Här hoppas jag att förhandsspekulationerna inte stämmer.

Alltså, en gång i tiden fick inte radion sända sina egna nyhetssändningar i radion. Syftet var att skydda tidningarnas verksamhet och därför fick det av tidningarna ägda  Tidningarnas Telegrambyrå, TT, uppdraget att läsa alla nyheter i radio. Mest känd som radioröst var nog  Uno Stenholm och under senare år Kaj Karlholm.  

Den där konstiga ordningen avskaffades med tiden och sedan har Sveriges Radio fått sköta sin egen nyhetsförmedling. Efter mordet på Olof Palme 1986 har till och med samhället ställt krav på nyhetsservice dygnet runt från public service. Rätt och klokt.  Därför är det märkligt om staten plötsligt nu får för sig att begränsa dessa mediebolags utveckling på webb och mobiler som otvivelaktigt är nya arenor även för public service i den snabba teknikutvecklingen. Logiskt sett borde man väl också i så fall förbjuda tidningarna att göra tv, men det förslaget tror jag inte vi får se i morgon…

Förslaget om att begränsa utvecklingen i digitala medier, kanske främst på webben, har i debatten drivits av Eskilstuna-Kurirens chefredaktör och vd Peo Wärring i sin tidigare roll som vice ordförande i Tidningsutgivarna, TU. Nu sitter han i styrelsen för den nya publicistiska organisationen Utgivarna som syftar till att samla både public service, kommersiella tv-bolag, tidskrifterna och dagspressen under samma hatt.

Organisationen är alldeles ny och jag har tidigare bloggat om att de skilda medieslagens företrädare nog kan få problem att hålla ihop.  Förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius har skrivit om samma sak i DN. Jag tror att public service-kommitténs förslag kan bli en svår prövning för Utgivarna eftersom åsikterna bland styrelsens ledamöter skiljer sig åt, både Eva Hamilton, Peo Wärring och de stora dagstidningarnas chefredaktörer med flera sitter i styrelsen. De är inte överens i dessa frågor, men i sådana lägen ska Utgivarna enligt dess vd Jeanette Gustafsdotter avstå från att behandla frågan i styrelsen. Märkligt.

Nåväl, public service-redaktionen Ekot inom Sveriges Radio kan ju ha fel i sina spekulationer; i morgon föreslår kanske utredningen att allt ska vara precis som förut, men det tror jag inte.
Uppdaterad 120910 kl 13.10, kl 14.55

Tidigare texter på denna blogg om tv-licensen.

Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas. Utkiksbloggen 18 april 2012.
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen. Utkiksbloggen 21 februari 2011
Bra av moderater om tv-licensen. Utkiksbloggen 30 november 2010.

Länkar till artiklar:

Public service under omvandling. Medievarlden.se 10 september 2012
Smart telefon gör tv-pejlaren arbetslös. Dagens Nyheter 10 september 2012

Public service måste garanteras. Gefle Dagfblad 9 september 2012

Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas

Nu verkar äntligen den föråldrade tv-licensen vara på väg att avskaffas. På mediesajten resume.se säger i dag Gustaf Hoffstedt att licensen troligen ersätts av en public serviceavgift. Hoffstedt är moderaternas man i en politisk referensgrupp till Public service-kommittén. Utredaren Martin Holmgren ska lägga fram ett förslag den 1 september i år.

Detta är en riktigt bra nyhet för alla som tycker att den svenska tv-licensen spelat ut sin roll. Jag har själv bloggat ett antal gånger om licensen. Länkar till tidigare blogginlägg i slutet av denna text.

Nu tycks politikerna luta åt att public service ska finansieras via skattsedeln, ungefär som begravningsavgiften. Det är en bra idé. Reformen bör också kunna innebära mer pengar till public service och ändå lägre avgifter för tittare och lyssnare eftersom plötsligt alla skattebetalare är med och betalar. Dessutom kan det egendomliga företaget Radiotjänst i Kiruna läggas ner. Bolaget fick en ny vd i går….

Radiotjänst samlar in licenspengarna och flaggar som bekant då och då i de "reklamfria" kanalerna för kommande pejlingar och kontrollanternas smygande runt våra bostäder efter fuskare, ett förfarande som för tankarna till de forna öststaterna.

Öststatsupplevelsen dämpas inte på något sätt av de pinsamma reklamfilmerna där Radiotjänst med pompösa sångaruppvaktningar tackar dem som lojalt med storebror betalat licensen. Driften av Radiotjänst lär kosta över 140 miljoner kronor per år, pengar som efter en reform kan läggas på programverksamheten.

Under årens lopp har licenssystemet i någon form hårdnackats försvarats av snart sagt alla tjänstemannaföreträdare för public service. Eva Hamilton, Mats Svegfors och andra har mycket bestämt avvisat alla lösningar som ”hotar oberoendet” för public service, däribland lösningar via skattsedeln. Nu kommenterar tillförordnade strategichefen Jocke Nordberg på SVT den väntade förändringen i försiktigt positiva ordalag i Expressen ”bara den stärker vårt oberoende av politikerna”. Men på SVT:s sajt är han dock stramare i sin kommentar.

Detta oberoende som ständigt förs fram av företrädare för public service är en illusion. Sveriges Television, SVT, Sveriges Radio, SR, och Utbildningsradion, UR, ägs av staten via Förvaltningsstiftelsen och beroendet av statsmakten är tämligen uppenbart. Det är också politiska beslut som fastställer finansieringen av public service, både nu och i framtiden. Så varför låtsas något annat?

Sedan är det en helt annan sak att politikerna inte ska peta i programverksamheten och därvidlag är säkert både SVT-chefen Eva Hamilton,SR-chefen Mats Svegfors, UR-chefen Erik Fichtelius samt inte minst ägarstiftelsens nyvalde ordförande Ove Joanson tillräckligt starka för att hålla de politiska företrädarna för ägarna på avstånd.

Redan 2014 kan licensen och Radiotjänst avskaffas enligt uppgifterna i resume.se.

Några tidigare texter på denna blogg om public service och tv-licensen.
Intressant kritik mot tv-licensen, 1 mars 2011
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen, 21 februari 2011
Bra av moderater om tv-licensen, 30 november 2010
Avskaffa tv-licensen!, 23 mars 2010

Uppdaterad och korrigerad 120418 kl 19.30
Viktigt att avgiften blir tydlig, nyhetschef Marcus Melinder, Allehanda, bloggar 120418
Tv-licensen kan avskaffas, Hamilton och Svegfors kritiska och oroliga, Aftonbladet 120418

Uppdaterad 120418 kl 21.55
"Utspel man kan förvänta sig", Eva Hamiltons kritiska kommentar i Dagens Media 120418

Uppdaterad 120419 kl 02.00
Förslag om slopad licens stöter på kritik, vice vd Cilla Benkö, SR, på expressen.se 120418

Uppdaterad 120419 kl 13.30
Näthat och journalisthat, Thomas Mattsson bloggar i expressen.se 120419