Nils Funcke vd för Utgivarna - vars framtid är osäker

Idag blev det klart att Nils Funcke blir ny vd för den publicistiska organisationen Utgivarna. Han är en extremt kunnig tryckfrihetsexpert och publicist. Som sådan blir han en spännande person i ledningen för lobbyorganisationen Utgivarna, men jag är fortfarande frågande till dess existens och framför allt till dess idé om ett nytt etiskt system med en gemensam medieombudsman för public service och kommersiella medieföretag.

Jag känner Nils Funcke väl och har stor respekt för hans kunskaper på det tryckfrihetsrättsliga området. Där är han kunnig och framträdande i debatten med en osviklig känsla för vad som är rätt och fel. Han har också en gedigen erfarenhet både som publicist och utredare vilket framgår av hans cv här.  Trots allt detta begriper jag mig inte på hans och Utgivarnas vurmande för ett nytt etiskt system.

Nils Funcke är nämligen extremt insatt även i den frågan. 2012 anlitades han av just Utgivarna för att göra en utredning rörande projektet och i sin rapport levererad våren 2013 var han mycket entusiastisk för saken. Han trodde dessutom då på en extremt snabb sjösättning av projektet och räknade optimistiskt med att ett nytt system skulle kunna vara i drift sju månader senare vid årsskiftet mellan 2014 och 2015.  

Sedan dess har i princip ingenting hänt. Anette Novaks utredning nämnde väl i och för sig att förslaget borde utredas, men därutöver har det varit tyst från politiskt håll. Besvikelsen hos Utgivarna över den politiska tystnaden är uppenbar.   

Funcke efterträder Per-Anders Broberg som inte har kommenterat varför han valt att sluta utan att ha ett nytt jobb. Utgivarnas ordförande Sofia Wadensjö Karén har dock i en kommentar sagt att Broberg tyckt att det har gått alldeles för långsamt att få igång ett nytt system som skulle ersätta den nuvarande pressombudsmannen, Pressens Opinionsnämnd och den statliga Granskningsnämndens etiska tillsyn rörande public service. Granskningsnämnden finns numera inom Myndigheten för press, radio och tv. 

Enligt uppgift är dessutom numera inte företrädare för public service i Utgivarnas styrelse lika angelägna om ett nytt etiskt system med en gemensam medieombudsman. Om detta stämmer kan det också ha gjort tillvaron komplicerad för vd Per-Anders Broberg. Bakom Utgivarna står Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, TV4-gruppen, SVT, Sveriges Radio och UR.

 I organisationens styrelse sitter de främsta företrädarna för medieföretagen i Sverige.  Hur det  ligger till med enigheten eller oenigheten rörande det etiska systemet har dock aldrig kommenterats utåt av någon inom den publicistiska organisationen Utgivarna.

Själv har jag ända sedan organisationen bildades varit skeptisk till dess tillkomst eftersom public service och de kommersiella medierna lever i helt olika världar, inte minst ekonomiskt. Det har sannerligen också illustrerats väl under senare år då de kommersiella medierna samfällt kritiserat SVT:s och Sveriges Radios digitala satsningar. Ett urval av länkar till tidigare texter på denna blogg och andra inlägg  om Utgivarna och etiken finns i slutet av denna text.

Sedan Utgivarna bildades har också under senare år de privata medieföretagens företrädare allt oftare talat om att även de kommersiella medierna på ett eller annat sätt borde få ta del av licenspengarna på runt åtta miljarder kronor. Och inom public service har man hårdnackat agerat däremot vilket inte minst visade sig nu inför tillsättandet av en parlamentarisk kommitté rörande nya sändningstillstånd för bolagen inom public service. Där föreslog SR och SVT bland annat att den omstridda förhandsprövningen helt enkelt ska avskaffas.

De kommersiella medieföretagen och public service förefaller således att vara oeniga om i stort sett allt förutom om de självklara publicistiska grundbultarna som värnandet av vår tryck- och yttrandefrihet med sin offentlighetsprincip och utgivaransvaret. Samt självklart i alla frågor om hot och angrepp mot medieföretag eller journalister, en minst sagt tyvärr aktuell fråga. Rörande dessa ämnen är enigheten stor och där har naturligtvis Utgivarna en roll tillsammans med de andra medieorganisationerna i Sverige.

Nu har Utgivarna fått en ny intressant vd i Nils Funcke, men jag tror ändå det kan finnas skäl att fråga sig hur länge Utgivarna kommer att finnas kvar. Nils Funcke, som fyller 64 år i sommar, blir enligt uppgift vd endast på en halvtidstjänst till skillnad från Per-Anders Brobergs heltidstjänst. Vad är motivet till den nedskärningen? Ingen bra signal från en organisation med framtidstro. 

Om det dessutom råder en oenighet inom styrelsen rörande behovet av ett nytt medieetiskt system så talar det också för att behovet av organisationen Utgivarna som sådan kan komma att ifrågasättas, inte minst då dess verksamhet ska finansieras.  

Helt avgörande för Utgivarnas framtid är nog att idén om ett nytt medieetiskt system vinner terräng inom politiken. Det finns det inte så mycket som tyder på, men det skulle väl i så fall vara när vi får se direktiven för den parlamentariska kommitté som ska utreda bland annat finansieringen av public service inför besluten om  de nya sändningstillstånden.

Om inte Utgivarnas idé om ett nytt medieetiskt system gemensamt för public service och de kommersiella medierna finns med där i utredningsuppdraget är det nog kört både för idén om en medieombudsman och för organisationen Utgivarna. 

Korrigerad 170225 kl 17.37 

Länkar: 

Ge SVT ett tydligt online-uppdrag - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se 170219

Utgivarnas manifestation väcker frågor - bloggtext Utkiksbloggen 130703

Avstå från en ny medietisk organisation - bloggtext Utkiksbloggen 130529 

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - bloggtext Utkiksbloggen 130403

Ett steg mot en gemensam medieetisk nämnd - nyhetstext journalisten.se 130308
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - bloggtext Utkiksbloggen 120712

Utgivarna presenterade sig - nyhetstext, medievarlden.se 120702   

Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt - bloggtext Utkiksbloggen 120212                

PS-kommissionen intressant, kontroversiell och speciell. Och Meg16 avslutad.

Under fredagen avslutades mediekonferensen Meg16 i Göteborg med bland annat Public service-kommissionens, PSK:s slutseminarium. Intressant, kontroversiellt och onekligen lite speciellt. Dessutom fick jag tillsammans med alla andra besökare utrymma lokalerna mitt under lunchen efter ett brandlarm. Efter en kort stund fick vi gå in igen. Först här nu dock lite om spänningarna runt public service och därefter en del om andra seminarier och slutligen en liten utvärdering av Meg16.  

Bakom Public service-kommissionens tillkomst står så gott som alla privatägda medier i Sverige. De har finansierat projektet. Namnet till trots är det således inte en statlig utredning. Initiativtagarna menar bland annat att de offentligt finansierade medierna i den digitala utvecklingen kommit att bli marknadspåverkande på ett sätt som försvårar för till exempel tidningarna att försöka ta betalt för sitt material.

Ett annat syfte som framskymtade redan i ett tidigt skede, och som nu formulerats som ett förslag i slutrapporten som kan laddas ner här, är att få till någon form av omfördelning av de pengar staten idag ger till programbolagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. Det är licensmedel och PSK menar att en viss del av dessa också skulle kunna komma privatägd seriös medieverksamhet till del.

Därtill vill man också omdefiniera begreppet public service som ju hittills använts som en benämning på de tre programbolagen, det vill säga institutionerna som på statens uppdrag finansierade av licensen ger medborgarna journalistik, underhållning och kunskap. PSK vill vidga begreppet även till privatägda medier som man menar också verkar på medborgarnas uppdrag. Där har naturligtvis kommissionen en poäng.

En mycket tydlig punkt i PSK:s förslag är att systemet med en licens kopplad till tv-innehavet bör avskaffas, eftersom det i alla fall försvinner med tv-apparaterna, och att finansieringen av public service i stället ska ske via skattsedeln och anslag i statsbudgeten. En skattefinansiering har diskuterats till och från under åren och argumentet emot har alltid varit att programbolagens oberoende skulle hotas.

En sådan finansiering skulle kunna ske på flera sätt, till exempel ungefär som begravningsavgiften. Eller helt enkelt inbakad i skatten och därefter fördelad genom anslag efter ett riksdagsbeslut i statsbudgeten och det är den modellen PSK föreslår.
Man pekar på att en rad samhällsviktiga funktioner finansieras på det sättet och menar att det är obefogat att oroa sig för att just statens medieverksamhet skulle hotas om mindre demokratiska krafter vinner terräng politiskt. Dessa skulle i så fall redan med dagens modell mycket snabbt genom riksdagsbeslut kunna urholka programbolagens självständighet, ungefär som nu i Polen, menar man. Jag håller med. 

Det är en intressant rapport med mycket faktakunskap, mer intressant än jag ska medge att jag trodde när projektet inleddes. Kommissionen som sådan är dock kontroversiell eftersom den av många uppfattats som ett lobbyistprojekt med förutbestämda uppfattningar som skulle lanseras efter ett påstått objektivt utredningsarbete. Därför tror jag att valet av namn var olyckligt eftersom det ger sken av att det handlar om en offentlig utredning.  

Dessutom skadade en incident initialt förtroendet för projektet. Joakim Jardenberg, en känd it- och mediestrateg, tillfrågades om han ville delta i projektet som en ledamot i kommissionen. Det ville han gärna, men deklarerade också sin positiva syn på public service och valdes därför bort enligt vad han själv skrev på sin blogg.

Jag har full förståelse för att syftet och formerna för Public service-kommissionen har ifrågasatts och har själv känt en viss tveksamhet inför den. Samtidigt har jag mycket stor respekt för dess ordförande Gunnar Strömblad och alla de övriga ledamöterna, inte minst tidigare JO Hans-Gunnar Axberger. Just Strömblad och Axberger har jag själv bra och positiv erfarenhet av i skilda sammanhang. De och de övriga ledamöterna är alla kunniga, integritetsfyllda och erfarna mediemänniskor med skilda erfarenheter. Agneta Dreber har själv varit ordförande för Sveriges Radio. Pelle Snickars är en respekterad professor på medieområdet. 

Deras rapport innehåller intressanta resonemang och funderingar. Jag delar sedan många år tanken på någon form av skattefinansiering, men tror kanske att det är mindre realistiskt med en fördelning av licenspengarna även till privata medier. Men vem vet, även public service enligt dagens modell förändras naturligtvis, både finansiellt med ett helt otidsenligt licenssystem, men också konkurrensmässigt där nya aktörer i snabb takt blir skickliga på tv och ljud, som de traditionella tidningshusen, Youtub-stjärnor och poddare.

Man kan onekligen redan nu fråga sig vad som är tv och vad som är radio. Och tidning. Radio och tv producerar texter och bilder digitalt, precis som tidningarna, och tidningarna gör tv, precis som SVT. Och det är just på grund av denna intressekonflikt mediehusen satsat på kommissionen som finansierats av de privatägda medierna i Sverige. Så nog finns det goda skäl att fråga sig hur både public service och de privata mediehusen ser ut om tio år. 

Det där med att en del av pengarna från programbolagens licensmedel, totalt runt 8 till 9 miljarder kronor om jag minns rätt, skulle fördelas även till privata public service-projekt är nog ett av de mest kontroversiella inslagen i slutrapporten. I ett sådant system finns riktigt svåra frågor att lösa, precis som kommissionen också själv skriver.
Hur ska mottagarna väljas ut? Blir det någon form av skönhetstävling där en statlig myndighet ska pröva kvaliteten på de projekt som vill ha pengar? Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling har redan i en krönika frågat sig om privata fria medier verkligen vill gå in i ett system där deras journalistprojekt ska prövas av staten. Jag håller med, det känns olustigt. Men kommissionens tankar utgår väl från en oro att privatägda medier i stor utsträckning kan slås ut och att man måste söka lösningar som motverkar att en oproportionellt stor andel av Sveriges journalister finns i statligt ägda bolag.

Intressant, kontroversiell och onekligen en lite speciell utredning och rapport. Den kommer att sågas och hyllas beroende vem man talar med och partsförhållandet mellan de som kommer att gilla eller ogilla är mycket tydligt. Jag tycker den förtjänar att tas på allvar som ett diskussionsunderlag och det är nog som ett sådant den kanske kan få en betydelse.

Därför är det beklagligt att ledningarna för de tre programbolagen enligt rapporten avböjt att träffa kommissionens företrädare och utbyta åsikter. De ansåg tydligen att ett sådant möte inte skulle tillföra något. Stämmer detta så luktar det revirbevakning från programbolagens sida och blir därmed ett argument för att man faktiskt måste diskutera regelverket rörande public service. 

Detta om detta, det ska bli intressant att se hur diskussionen kommer att utvecklas, inte minst när också förslag och synpunkter från medieutredaren Anette Novak vägs in i debatten.

Meg16 bjöd på många bra seminarier och som vanligt hade man inte en chans att gå på alla man skulle vilja besöka, dels för att de är så många, dels för att de krockar tidsmässigt. För min del och många andra inleddes Meg med ett seminarium, Bäst i klassen, där fem av Sveriges mäktigaste mediechefer intervjuades av Andreas Ekström.

Det var Hanna Stjärne, SVT, Tomas Franzén, Bonniers, Cilla Benkö, Sveriges Radio, Raoul Grünthal, Schibsted och Anders Jensen, MTG. Fullspikad lokal även sedan arrangörerna flyttat mötet från en mindre konferenslokal de först tydligen obegripligt nog trodde skulle räcka. Sätter man dessa människor på en scen där det råkar finnas något tusental mediemänniskor på plats så blir det naturligtvis fullspikat. Insåg man inte det?
Och visst blev det ett intressant seminarium, bra skött av kunnige Andreas Ekström. Sammantaget kan man konstatera att drakarnas chefer lite kaxigt har rätt höga tankar om kvaliteten på sina egna företags verksamhet, men att de också inser behovet av förändringar.  

Ledarnas seminarium, Att leda i gränslandet, handlade om den nya situationen för redaktionella chefer och utgivare då medierna prövar sig fram i alla varianter av sponsrat semiredaktionellt material eller vad det nu än kallas, kärt barn har många namn. Alla utgivarna gillade i princip läget och tyckte att de hanterade situationen. Fredric Karén på SvD menade t ex att tidningen absolut klarar att ha ett samarbete med Nordea och samtidigt granska banken, som nu i dagarna. Där måste man ge honom rätt efter att ha läst suveräna Andreas Cervenka. 

Publisher Anna Lindberg på Östgöta Media konstaterade bestämt att det är en hajp runt native, men att det inte är lösningen på allt om någon nu trodde det. Hon frågade sig också också om medierna verkligen har rätt kompetens på sina ledare, även vad det gällde henne själv. Hon sa att det enda hon själv sålt var en barnvagn. Ändå har hon som publisher det yttersta ansvaret för den kommersiella verksamheten och försäljningen.
Seminariet om Digitaliseringens nya supertalanger handlade naturligtvis också i hög grad om kompetens och med intressanta personer som till exempel MittMedias Robin Govik och Kits Peder Bonnier på scenen. En bra diskussion och ett lika tidstypiskt ämne som en rad seminarier om native advertising och den digitala transformationen.

Den var till exempel på tapeten i ett seminarium arrangerat av Journalistförbundet, Måste journalisten även vara programmerare? Där diskuterades kompetens och journalistutbildning i vid mening av Aftonbladets nye publisher Sofia Olsson Olsén och Ulla Säterie, prefekt på JMG, med SJF:s ordförande Jonas Nordling som utfrågare. Samtalet spelades in och blir också en kommande Journalistpodd vad det lider.
Tyvärr hann jag inte med till exempel seminariet om Pressens opinionsnämnd som fyller 100 år, men hörde att många tyckte det var mycket bra. Framtidens radio hade jag också tänkt gå på liksom ett par samtal om native. Listan kan göras lång.

Det praktiska fungerade hyfsat bra under Meg16, men den stora krogen Estrad på Svenska Mässan har förvånansvärt svårt att hänga med när det kommer så mycket folk som under konferensens stora middag. Långa köer, mat som inte fylldes på tillräckligt snabbt och för få sittplatser. Och nog är det lite konstigt att få fina godsaker som efterrätt till lunchen, men utan att det finns kaffe i lokalen! Kaffet fanns i utställningsområdet långt bort.

Och under fredagens lunch hann jag således ta exakt två tuggor på den goda wallenbergaren innan brandlarmet gick. Utrymningen gick snabbt och lugnt till och efter en kort stund fick alla gå in igen och maten stod kvar på borden.

Det var den mest dramatisk händelsen under Meg16 bortsett från att både jag och minst tre andra jag mötte åkte upp i fel hissar och torn på Gothia Tower, däribland Publicistklubbens ordförande Björn Häger. Hotellet har nu tre torn och det är väldigt lätt att göra det misstaget även före festen och alla möten över en öl. Skyltningen borde vara tydligare. 

Och bäst av allt var som alltid alla möten med kolleger. Meg är en mycket bra mötesplats och framtiden får utvisa om den lever vidare vilket @FridaEdman hos Megs arrangör Bokmässan uppenbarligen trodde då hon skrev en vänlig tweet till mig efter min bloggtext där jag funderade över arrangemangets framtid. 

Och Expressens Thomas Mattsson tyckte nog jag var lite dum i roten när jag under ett litet kallprat undrade om tidningarna framöver vill satsa pengar på både Meg och Årets Dagstidning. Både Frida Edman och Thomas Mattsson har nog rätt och jag fel, men vi får se. Trevliga och nyttiga dagar har det hursomhelst varit. 
Korrigerad och uppdaterad 160409 kl 16.17, uppdaterad med ny länk kl 17.05


Länkar:
Ny syn på public service krävs på förändrad mediemarknad - debattartikel av Gunnar Strömblad, dn.se
PS-kommissionen: "Avskaffa TV-avgiften" - nyhetstext journalisten.se
Giriga mediejättar - debattartikel av Jan Scherman, aftonbladet.se
Kommissionen vill ha public service av andra än PS-bolagen - nyhetstext, vipatv.svt.se
Problemen med PS-kommissionens förslag - krönika av Jonas Nordling, medievarlden.se
Frågorna Public servicekommissionen inte svarar på - krönika av Martin Jönsson, dn.se
Medan Strömblad och Novak tänker - debattartikel av Mats Johansson, medievarlden.se

Meg14 i morgon och Fichtelius tar över Utgivarna

Utbildningsradions vd Erik Fichtelius efterträder Ove Joanson som ordförande i Utgivarna som bildades för ett par år sedan. Detta erfar i kväll medievarlden.se samtidigt som branschfolket förbereder sig för Mediedagarna, Meg14, i Göteborg. Det är en intressant tillställning, men ännu mer spännande blir det att få se hur Fichtelius kan utveckla Utgivarna. Han har fått ett svårt uppdrag och valet av honom bekräftades senare på Utgivarnas sajt. 

Mediedagarna arrangerades för första gången 2012 med en klart uttalad strävan att bli en samlingspunkt för främst de klassiska medierna, radio, tv, dagspressen och tidskrifterna. Det blev ett bra evenemang med samma upplägg som den utmärkta Bokmässan.

Om jag räknat rätt innehåller årets program, det tredje i ordningen, omkring 25 arrangemang förbehållna dem som löser seminariebiljetter. Sedan tillkommer minst lika många liknande evenemang gratis på olika scener för alla besökare utan tilläggsavgifter. Och därtill en branschrelaterad utställning, en direktinspelning av tv-programmet Debatt, poddinspelning och andra intressanta medieföreteelser. Ett antal arrangemang sänds i tv och radio.

Och viktigast av allt är som vanligt i sådana här sammanhang alla möten, både spontana och arrangerade. Många medieföretag och organisationer förlägger sammanträden och andra arrangemang i anslutning till Meg14.

Således håller t ex dagstidningarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, sitt årsmöte i Göteborg dessa dagar. Och här möts också nya Utgivarna och valde på en föreningsstämma sin nye ordförande i kväll onsdag.  

I föreningen Utgivarna ingår TU liksom Sveriges Tidskrifter, SVT, Sveriges Radio och UR. Det är alla dessa publicistiska organisationer och bolag Erik Fichtelius kommer att företräda, onekligen en rejäl maktposition i täten för både public service och rent kommersiella medieföretag.

Idén med Utgivarna är, om jag förstått saken rätt, att samla och manifestera de ansvarsfulla klassiska medierna med utsedda ansvariga utgivare, inte minst inför lagstiftarna vars klåfingrighet oroar publicister. En god tanke enligt tillskyndarna, men jag har ändå varit skeptisk till idén från första början.

Här finns nämligen starka spänningar mellan främst public service och de kommersiella medieföretagen, både i storstad och i småstad, som medför att det kan bli svårt att hålla ihop när det blåser. Och frågan är om det ens är lämpligt att sträva efter en total enighet i publicistisk verksamhet där mångfald, skillnad i synsätt och tillämpning, är ett honnörsord.

Publicister i både licensfinansierade etermedier och kommersiella tidningar är ofta överens i skilda frågor, men inte alltid och särskilt inte då det rör fundamenten för public service, t ex kravet på opartiskhet i de indirekt statligt ägda medierna. De lever i en annan värld än vad till exempel Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad eller Göteborgs-Posten gör. Detta faktum illustrerades väl i debatten nyligen rörande komikern Soran Ismail och chefredaktören Daniel Nordström som inte fick vara med i Sveriges Radio i år för att det är ett valår.

Även ekonomiskt är det spänt mellan de licensfinansierade bolagen och privata medier. För något år sedan kritiserade bland andra TU:s ordförande Bengt Ottosson,  till vardags vd för Expressen, public service för sina långtgående ambitioner i digitala medier.

En osund och farlig konkurrens för tidningarna som måste tjäna sina pengar själva och nu försöker få betalt för journalistiken i digitala medier, menade Ottosson. Många direktörer och redaktörer ute på tidningarna håller med honom och tidningsledare anser också att public service parasiterar på lokal- och regionaltidningarnas bevakning, dessa har mycket större resurser än radio och tv som ”knycker” nyheterna. Även mellan publicisterna utanför public service finns naturligtvis olika meningsskiljaktigheter.  

Nu ska Erik Fichtelius sväva över dessa motsättningar och hålla ihop Utgivarna med dess karaktär av hybrid i principiella frågor. Och jag tror att han nog har förstått problemet; förra året var han den ende som på scenen under ett seminarium bestämt pekade på att det också finns principiella svårigheter att överbrygga för Utgivarna.

Ove Joanson hade en ännu starkare maktposition än Fichtelius som ordförande då han också var, och fortfarande är, ordförande för Förvaltningsstiftelsen som äger de olika bolagen inom public service. Det är han och stiftelsen som är bufferten mellan statsmakten och public service och därtill tills i kväll också företrädare för alla dagstidningar och tidskrifter.

Erik Fichtelius är till skillnad från Joanson ”bara” vd för Utbildningsradion, UR, som trots allt utgör en begränsad del av public service. Men han är också en mycket skicklig journalist, smått legendarisk, som dock fick stark kritik, inte minst i dagstidningar, för sitt mångåriga projekt då han i hemlighet intervjuade förre statsministern Göran Persson mot ett hemligt löfte att ingenting skulle sändas eller avslöjas förrän långt senare. En rejäl festmiddag med Göran Persson belastade honom också, men med tiden blev programserien faktiskt också hyllad.

Nu ska han som ny ordförande för Utgivarna, hämtad från public service, företräda Sveriges alla klassiska medieföretag.   
Korrigerad 140306 kl 0.40,, kl 18.40

Länk:

Därför har vi journalister - Erik Fichtelius skriver, medievarlden.se

Taffliga beslut inom public service

Plötsligt blev det tydligt att statligt ägda public service lever i en annan värld än kommersiella medier. Inte bara ekonomiskt på trygga licensmedel, utan också rent publicistiskt med föråldrade och löjeväckande tolkningar om vad som krävs för ”opartiskhet” och publicistisk självständighet.

Att public service och kommersiella medier ekonomiskt sett lever i skilda världar är väl känt. Alla vet att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion finansieras av licensmedel medan Expressen, Upsala NyaTidning och Dala-Demokraten måste skapa sina intäkter själva, om än ibland med ett begränsat statligt driftsstöd, som DD.

Att publicisternas syn på journalistik, etik och oberoende kan skilja sig mellan public service och medier ägda av börsnoterade bolag, familjer, stiftelser eller organisationer har däremot inte noterats särskilt ofta, inte ens inom branschen.  

Tvärtom har släktskapet, som ändå finns där, ofta betonats när det passat syftet. Som i synen på tryck- och yttrandefriheten då nya begränsande lagstiftning hotar. Eller då det handlar om självbespeglande branschpriser typ Kristallen eller Stora Journalistpriset. Eller om pressetiken.

För något år sedan utmynnade den samhörigheten i bildandet av organisationen Utgivarna för att gemensamt manifestera den publicistiska enigheten i skilda sammanhang. Allt var frid och fröjd i relationerna mellan kommersiella medier och public service.   

Rätt snabbt blev det ändå lite gurgel då bland andra Tidningsutgivarnas ordförande Bengt Ottosson, vd för Expressen, angrep public service för att försvåra för dagspressen genom sina satsningar i digitala medier. Vem skulle vara beredd att betala för tidningarnas digitala publiceringar om public service med hjälp av sina licenspengar tillhandahåller allt gratis?  

Rent publicistisk var enigheten fortfarande ändå obruten med samma syn på tryckfrihet, etik och alla sådana frågor. Tills nu då chefer inom public service plötsligt fattar några beslut som få utanför public service tycks begripa sig på. Plötsligt blir det tydligt att även de publicistiska idealen, trots allt, skiljer sig åt från kommersiella medier.

Komikern Soran Ismail, chefredaktören Daniel Nordström på Arbetarbladet och filmaren Stefan Jarl har sannolikt i väsentlig utsträckning och utan egen avsikt kommit att påverka synen på public service och publicistiska principer. Bra! Det är viktigt att medvetenheten ökas om skillnaderna mellan  olika medier.

Besluten om karantän för Soran Ismail och Daniel Nordström  är inskränkta och otidsenliga. Så även beslutet om att inte sända Stefan Jarls film Godheten. Svårbegripliga ställningstaganden, men det är väl taffliga försök att tillgodose statsmaktens krav på allsidighet och opartiskhet inom public service, just det faktum som medför att tidningarna och public service även publicistiskt lever i skilda världar. Nu blev det synligt.

Det som förvånar mest, utöver besluten som sådana, är det stöd ”policyn” om opartiskhet fått även av medarbetare inom SR och SVT i olika sociala medier. Synen på och stödet för den rigida inställningen om oberoendet verkar vara djupt förankrad bland medarbetarna. Har det varken på SR eller SVT drivits någon utvecklande publicistisk diskussion om vad det egentligen är som konstituerar det journalistiska oberoendet?

Oberoendet går naturligtvis att säkra och manifestera på andra och bättre sätt. In med modiga tyckare från alla sidor i paneler och program, varudeklarera mera när så krävs och sluta odla en mer eller mindre fejkad opartiskhet när vi alla begriper bättre än så. 

Uppdaterad med fler länkar 140213 kl 20.51,kl 21.01, 140214 kl 02.05, kl 02.32, kl 03.25, 140216 kl 18.55, 140217 kl 14.44

Länkar. 
Soran Ismail är inte avstängd - kanalchef Lotta Mossberg om beslutet, sveriges radio.se
Därför får Nordström inte vara med i panelen - kanalchef Leif Eriksson om beslutet, sverigesradio.se
SVT visar inte Jarl-film före valet - nyhetsartikel svd.se

SR stoppade intervju med professor om opartiskhet - nyhetsartikel dn.se 140217
Stoppa inte Nordström, Pettersson och Helin - Thomas Mattsson, expressen.se 140217
Därför stormar det om SR - Soran inte ensam - historisk tillbakablick, expressen.se 140216
Om Sveriges Radios sanning och konsekvens - Jan Helin, bloggar.aftonbladet.se
Sätt inte idealen på SR och SVT ute i kylan - Jens Runnberg, dt.se
Vi är inga idioter - Lilian Sjölund, ledarkrönika, helahalsingland.se
Public service, gamle vän - Sofia Mirjamsdotter, st.nu
Sveriges Radio är ingen opolitisk kanal - Maria Eriksson, kuriren.nu
Soran Ismail vill vara en aktiv debattör - Cilla Benkö i debattartikel, svd.se
Cilla Benkö, Sveriges Radio,  och Ehsan Fadakar, Aftonbladet debatterar - SVT Debatt, svtplay.se
Sveriges Radio saknar civilkurage - Lisa Bjurwald, debattartikel medievarlden.se
Var drar public service gränsen? - Åsa Linderborg, aftonbladet.se
Public service måste orientera sig i det nya medielandskapet - nyhetsartikel, dn.se
Lyssnarna är de stora förlorarna när SR åsiktsrensar - Marcus Melinder, blogg.allehanda.se
Rätt att stänga av Soran Ismail från SR - Mats Svegfors i debattartikel, aftonbladet.se
SR:s feghet är illavarslande - Daniel Nordström, blogg.arbetarbladet.se
Opartiskheten som tvångströja - Ulf Bjereld, debattartikel aftonbladet.se
"Det här är inte en konfliktfråga för oss" - nyhetsartikel, intervju med Robert Olsson, SVT, resume.se
Stäng inte av Soran Ismail från radion - Gunilla Brodrej, krönika expressen.se
Opartiskheten som är emot min världsbild - Soran Ismail, expressen.se
Soran Ismail i karantän - Sofia Mirjamsdotter och Björn Löfdahl i Studio Ett, sverigesradio.se
Vad blir utbudet om alla måste vara lika neutrala som kungen? - Björn Wiman, dn.se
Chefredaktör Nordström portas från SR - ledare av Anna Norling, arbetarbladet.se
Sveriges Radio, opartiskheten och Sverigedemokraterna - andreasjohanssonheino.blogspot.se
Medieforskare kritiserar avstängningen av Soran Ismail - nyhetsartikel, svd.se
Regler för SR, SVT och UR - Regelsamlingen, Myndigheten för radio och tv, radioochtv.se
Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - utkiksbloggen.blogspot.se

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer

Nu hettar det tilI mellan public service och dagspressens organisation Tidningsutgivarna, TU, trots att de nyligen tillsammans bildat organisationen Utgivarna. Idag kritiserade TU;s ledande företrädare i en artikel i Svenska Dagbladet Sveriges Radios, SR:s,  planer för sin webb. Och SR:s vd Cilla Benkö svarade ilsket på kritiken i Medievärlden och drog direkt in nya Utgivarna i debatten som ett tillhygge mot TU.

Spänningarna mellan public service och dagspressen är föga förvånande eftersom det alltid förekommit en kritisk debatt dem emellan i skilda frågor. Precis som det också bör vara för den publicistiska mångfaldens skull. Aktörerna har skilda uppdrag och lever i helt olika världar.

De finansieras på helt olika sätt, public service via det kritiserade licenssystemet där staten bestämmer förutsättningarna för sitt, genom en stiftelse, reglerade ägande. Ett faktum som SR:s och SVT:s ledningar ofattbart nog aldrig vill medge. Dagspressen måste däremot dra in varenda krona på egna meriter genom sin kommersiella verksamhet, bortsett från ett begränsat statligt presstöd.

Nej, det är inte ett dugg konstigt att företrädarna för SR och dagspressen råkar i luven på varandra i ett läge där de alla pressas av de snabba förändringarna på medieområdet, både tekniskt, ekonomiskt och publicistiskt. Det är naturligt att de har helt olika uppfattningar i ett läge där de hotar varandras revir.

Det egendomliga är däremot just därför att de samtidigt närmast entusiastiskt ingått i en gemenskap, den nämnda nya organisationen Utgivarna. Den har bildats av dagspressen inom TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio,Sveriges Television, SVT, Utbildningsradion, UR, och kommersiella TV4.

Syftet var, om jag förstått saken rätt, att manifestera sin gemensamma syn i väsentliga publicistiska frågor, särskilt gentemot statsmakten. Man vill också se en ny etisk organisation för alla medier.

Jag har varit skeptisk till Utgivarna eftersom jag aldrig förstått hur stiftarna till den nya organisationen tänkt då olikheterna mellan dem är så påtaglig. Samsynen dem emellan är enligt min mening inte alls särskilt stor, inte ens i rent pressetiska frågor. När har Sveriges Radio och Expressen gjort samma bedömning rörande till exempel en namnpublicering?

Den största och tydligaste åsiktsklyftan dem emellan dem rör troligen utvecklingsfrågorna. Ska SR hålla sig till sina radiosändningar och begränsa sin verksamhet på webben och i andra digitala medier? Ska SVT främst ägna sig åt lite tyngre och kostsamma produktioner samtidigt som TV4 och andra kommersiella kanaler får ta hand om underhållningen? Hur ska det bli med licensen?

Alla dessa frågor om de offentligt ägda medierna, och många till, kommer att föranleda debatter mellan de olika intressenterna framöver. När det gäller politikernas lagförslag som begränsar yttrandefriheten kan de nog ofta komma överens och det är väl där någonstans man kan finna motivet till bildandet.  

Vad det däremot gäller branschfrågorna kommer sannolikt ledningarna för public service, TV4 och dagspressen ofta fram till helt olika åsikter. Inte ens mellan Sveriges Tidskrifter och dagspressen råder det alltid enighet om olika frågor. Tvistefrön har alltid förekommit och nu har det hänt igen, denna gång med en ovanligt hård debatt mellan radiochefen Cilla Benkö och TU-styrelsens presidium med nye ordförande Bengt Ottosson, vd på Expressen, i spetsen.

Debattörerna lär få svårt att komma överens om vad Sveriges Radio ska få göra på nätet, men i vilket fall som helst ska man förr eller senare återigen samverka utåt genom Utgivarna där de ska vara överens.
Där heter ordföranden heter Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio, numera ordförande för Förvaltningsstiftelsen som på statens uppdrag äger public service.

Ove Joanson  har en unik position sedan de indirekt statligt ägda medierna och den svenska dagspressen med sin skilda privata ägare valt honom som sin främste gemensamme företrädare. Det ska bli intressant att se hur Utgivarna och Ove Joanson i sin nyckelroll vill lösa problemet.

Några relevanta länkar: 
Förvridet mediekrig - Gabriel Byström på gp.se 13-04-14
Faran med att göra en galen verklighetsbeskrivning - Mikael Zackrisson, ziggysays.com 13-04-07
Om Sverigesradio.se och ny konkurrens från public service - Robert Brännström på btdm.se 13-04-07
Om bråket mellan tidningarna och radion - Chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se 13-04-07
Sveriges Radios uppdrag formulerar vi alla - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 13-04-07
Motstridigt och arrogant från SR:s ledning -  TU:s presidium kommenterar SR:s svar, SvD 13-04-07 SVT:s Johan Everljung svarar på VK:s public service-angrepp - Johan Everljung på svt.se 13-04-06
Om konkurrensen i medielandskapet - Chefredaktör Jimmie Näslund på allehanda.se 13-04-06
Konkurrens på olika villkor - Chefredaktör Ingvar Näslund Västerbottens-Kuriren 12-04-06
SR snedvrider konkurrensen - Chefredaktör Anders Nilsson Norrköpings Tidningar 13-04-06
TU:s ordförande Bengt Ottosson i tv-debatt med SR:s Björn Löfdahl -  dagensmedia.se 13-04-05
Utgivarna kritiserar TU - Utgivarnas Ove Joanson kritiserar TU i  Medievärlden 2013-04-04
TU målar upp en felaktig hotbild - Cilla Benkö och Martin Jönsson i SvD 2013-04-04
Marknad med olika villkor - Chefredaktören Lars Dahmén i Sydsvenskan 2013-04-03
Debatt mellan Cilla Benkö och Bengt Ottosson - Studio Ett i SR 2013-04-03
Här är SR:s kontroversiella sajt - resume.se publicerar bild på sajten 2013-04-03
SR-debatten oroar - Expressens chefredaktör 2013-04-03
Cilla Benkö slår tillbaka mot TU - SR:s vd Cilla Benkö, medievarlden.se 13-04-03
SR snedvrider konkurrensen - TU:s presidium kritiserar Sveriges Radio i SvD 13-04-03
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson  2013-03-29
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson 2013-03-28
Dags för förhandsprövning - TU:s vd Per Hultengård i Medievärlden 2013-03-27
Radiotidningen med uppmärksammade uttalanden från SR - Radiotidningen nr 5 2013
Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11
Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - Utkiksbloggen 2012-07-03
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt... - Utkiksbloggen 2012-02-12
Samarbete, inte skyttegravskrig -  Mikael Zackrisson på Same Same But Different 2010-03-29
Ge oss möjlighet att göra radio för alla - SR:s vd Cilla Benkö i Expressen 2013-02-15
SR:s ledning hotar åsiktsmångfald - Anette Novak, Anna Serner och PeO Wärring i DN 2010-05-22
Ny public service testar gränser - dn.se 2010-03-23

UPPDATERAD, KORRIGERAD OCH NYA LÄNKAR 130404 kl 01.38

UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130404 kl 14.50, kl 14.59
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130406 kl 16.07
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130407 kl 00.19
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR  130407 kl 13.4, kl 15.34, kl 18.49, kl 21.13
UPPDATERAD MED FLERA LÄNKAR 130408 kl 01.05

UPPDATERAD MED NY LÄNK 130414 kl 13.30

Public service utmanar dagspressen

Nu börjar det dra ihop sig vad det gäller relationerna mellan dagspressen och public service. Detta efter Sveriges Radios tämligen utmanande utspel om att sverigesradio.se med licensmedel ska göra en nyhetssajt som ska konkurrera med tidningarna och bli ”ett alternativ till exempelvis aftonbladet.se”. Tidningsutgivarnas vd Per Hultengård svarar direkt med ett inlägg i Medievärlden om att saken bör förhandsprövas av regeringen enligt de regler som finns.  

Hultengård skriver inte att Sveriges Radio eller SVT bör förbjudas att utveckla sin verksamhet även i digitala medier. Han erinrar endast om att det finns ett regelsystem där public service ska förhandsanmäla sina utvecklingsprojekt till regeringen för en prövning.

Hultengård konstaterar att ” Man kan förvisso ha synpunkter på systemet med förhandsprövning. Men om de inte gör det själva, måste man på något sätt ändå förhålla sig till effekterna av public service-företagens privilegierade ställning när de konkurrerar på plattformar med medier som har att tjäna in sina kronor på egen hand".

Det har han rätt i och många redaktörer har via Facebook och Twitter också gillat att frågan aktualiseras. Det kan man förstå eftersom regelverket faktiskt finns och Hultengård frågar sig också om när en förhandsprövning bör ske om den inte aktualiseras i detta fall.

Så långt är det lätt att hålla med, men gissningsvis kommer det säkert också senare i debatten att aktualiseras en begränsning eller rentav ett förbud för etermedierna att använda licensmedel för att konkurrera i mobiler och på webben med kommersiellt finansierade medier. Det vore olyckligt och om detta har jag bloggat tidigare.

Förr i tiden fick inte dåvarande Radiotjänst läsa nyheter i radion, det gjorde i stället de av tidningarna ägda Tidningarnas Telegrambyrå, TT, just för att skydda tidningarnas nyhetsverksamhet.  Ett återinförande av ett liknande system i vår tid vore olustigt. 

Om produktutvecklingen begränsas för SR, SVT och UR så kan man ju också tänka sig att staten, som äger public service via Förvaltningsstiftelsen, kan komma att ha synpunkter på att tidningar nu snabbt  utvecklar sig på tv- och radioområdet.  De stora satsningarna av till exempel Expressen och Aftonbladet på tv upplevs säkert som hotfulla inom public service.

Det intressantaste med diskussionen om SR:s satsning  är att den illustrerar något som ledningarna för SR och SVT aldrig vill medge, nämligen att de indirekt är statligt ägda och att staten har ett inflytande över deras verksamhet. Ett inflytande som dagspressens företrädare nu påminner om att staten bör utnyttja.

Debatten om etermediernas konkurrens med dagspressen har förts till och från under årens lopp. Det har också förekommit intressanta förslag om att man i stället för förbud och kontroll skulle söka samarbeten som gynnar både public service, dagspressen och publiken. Ett av de mer intressanta formulerades av Mikael Zackrisson för något år år sedan.

  

Länkar: 
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar.
Inget nytt med nyheter på webben - Sveriges Radios vd Cilla Benkö omkraven på förhandsprövning.
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattson om debatten.
Uppdaterad 2013-03-28 kl 11.57, kl 16.59
Uppdaterad 2013-03-29 kl 14.02