Falskt alarm om MittMedia?

Dagens Nyheters utsaga om att MittMedias styrelse diskuterat ett scenario med massuppsägningar och nedläggningar blev en omskakande nyhet för branschen. Mest chockad blev nog styrelsen över att resonemangen läckt ut. Jag tror nämligen att varken den, ägarna eller den nya ledningen ännu har en aning om koncernens vägval efter palatsrevolutionen i somras. I vart fall har de säkert inte en tanke på att nu offra de prenumererade tidningarna för att göra gratistidningar. Diskussionen utmynnade inte heller i något strategival, utan i ett beslut om att byta ut ledningen. Det kanske var det som var det egentliga målet för ”strategidiskussionen” i styrelsen.

Det är väl känt att styrelsen och koncernledningen diskuterat strategifrågor under hela våren och de olika scenarierna ledningen tagit fram hade beställts av styrelsen. I den blev Jan Friedman ny ordförande före årsskiftet och uppenbarligen tog han direkt initiativet till vårens framtidsdiskussioner. Den intressanta frågan är vad dessa egentligen syftade till, en ny strategi eller en prövning av ledningen? 

Hur som helst med den saken, men följden blev ändå att man petade ledningen sedan denna presenterat ett närmast demonstrativt och konstigt förslag som alternativ till sin egen linje. Det scenariot saknar all trovärdighet om inte koncernen oss ovetande står på konkursens brant. Jan Friedman har också till DN sagt att bägge förslagen var för dåliga. Nu har det konstigaste kallat "Alternativ B" ändå blivit en stor nyhet i alla medier och uppmärksammats som ett hot mot demokratin, trots att det nog bara handlar om ett långt drivet diskussionsunderlag och kanske även ett tillhygge i en intern ledningsdiskussion.           

Innan Friedman blev ordförande i driftsbolaget MittMedia var han styrelseledamot i ett par år i koncernens ägarbolag. Som sådan var han naturligtvis väl insatt i ägarnas syn på koncernledningen som, tills dess, haft starkt stöd av ägarna för den snabba digitala omställningen.

Men någonstans längs vägen måste ägarna ha börjat tveka över den snabba satsningen digitalt till priset av en rätt hårdhänt hantering av papperstidningarna. De digitala intäkterna hade ju inte heller ökat som förväntat, koncernledningen hade lyckats väl med den snabba omorganisationen, men inte levererat de ekonomiska förväntningarna på den digitala omställningen, samtidigt som de styvmoderligt behandlade  papperstidningarna fortfarande ger goda intäkter.

Det är därmed kanske inte så konstigt att man i ägarkretsen började tvivla på om koncernen hade rätt ledning i ett läge där MittMedia dessutom saknar finansiella muskler. Balansräkningen är svag och det är väl känt att hela verksamheten kan vara hotad inom ett par år om man inte får ordning på ekonomin, ett faktum som tvingat fram stora besparingar.

Mot hela denna bakgrund var det väl logiskt att den tidigare ordföranden för driftsbolaget, Lars Leijonborg, byttes ut mot just Jan Friedman. Troligen var det just då och så processen inleddes mot ett utbyte av koncernledningen – och vandringen mot en ny lugnare strategi för den digitala omställningen. Och det första den nya styrelsen med Jan Friedman som ordförande också gjorde var att beställa fram ett paket av olika strategiska scenarier från koncernledningen.

Det ledde uppenbarligen till intensiva och för de inblandade rätt jobbiga diskussioner under hela våren. I flera olika scenarier, som slutligen blev två, illustrerade ledningen tänkbara utvecklingar för koncernen i en bransch där ingen med säkerhet kan sia om vad som kommer att hända. Och ett av dessa scenarier är således den närmast provokativa och mycket dramatiska skissen DN skriver om.

Efter resonemang hela våren träffades styrelsen för MittMedia på Arlanda lördagen den 2 juli. Där fattas inget beslut om någon ny strategi utifrån de olika scenarier Thomas Peterssohn presenterat. I stället får han sparken vilket också leder till att den redaktionella chefen AnnaKarin Lith avgår.

Det är Peterssohn och Lith som drivit och helt kommit att symbolisera MittMedias snabba vandring bort från papper in i den digitala övergången. I april skrev jag i en bloggpost om ett nytt avhopp från ”sekten” MittMedia att ”Vad det gäller koncernledningen så är det koncernchefen Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som syns utåt och det är naturligtvis också främst dessa båda som förr eller senare kommer att hyllas eller kritiseras om koncernens mycket tydliga vägval lyckats eller ej.” Då var kanske processen redan igång för att byta ut ledningen, en process som ägarna således troligen inledde med ordförandebytet.

Det omskrivna resonemanget om att i närtid säga upp 75 procent av personalen och konvertera de prenumererade tidningarna till gratistidningar faller på sin egen orimlighet. Jag kan förstå att sådana tankar ska finnas med som en ytterlighet bland andra i diskussioner om framtiden, men att nu avstå från den affär som prenumererade tidningar trots allt fortfarande är som naven i mediehusen vore ju rätt korkat. Den dag en konkurs närmar sig är det ett mer naturligt förslag.

Den oro branschföreträdare kan känna efter DN:s artikel är därför mer naturligt att, som chefredaktör Thomas Mattsson berör i Expressen, känna inför utvecklingen för Stampen. Där är nog risken för dramatiska nedläggningar betydligt större än inom MittMedia. Liksom Thomas Mattsson reagerade även DN:s utvecklingschef Martin Jönsson snabbt och med oro på uppgifterna i DN:s avslöjande. Deras reaktioner illustrerar allvaret och nervositeten runt utvecklingen inom branschen.

Både Mattsson och Jönsson har naturligtvis helt rätt i att det skulle vara en katastrof för branschen, journalistiken och demokratin om MittMedias skruvade diskussionsunderlag osannolikt nog skulle genomföras. Alla tidningar i Sverige är på skilda sätt beroende av varandra, till exempel för distributionen, men också för nyhetslogistiken. Medierna i Stockholm skulle inte hitta många nyheter ute i landet om inte de lokala tidningarna fanns.

Därför är det inte heller så konstigt att man i alla mediehus förhoppningsvis diskuterar alla tänkbara framtidsbilder, även de mest extrema sådana. Det ska göras. Ännu så länge finns det ingen som sitter på sanningen om vad som bör göras, men alla tänkbara alternativ måste diskuteras.    

Den här gången tror jag dock inte att det finns några skäl att oroa sig för vad MittMedia hittar på. Förslaget DN redovisar är inte bara orealistiskt i närtid, det skulle också vara ytterst förvånande om den nye koncernchefen Per Bowallius skulle driva en sådan utveckling. Jag vet att han lyckades väl som vd för gratistidningarna Mitt i och jag vet att den avgående ledningen för MittMedia direkt antydde att det var just hans gratistidningstänk som nu skulle ta över inom MittMedia. Detta väl just med tanke på hans bakgrund inom Mitt i och kanske även utifrån resonemangen runt de skilda scenarierna. Och inom Promedia har han enligt uppgift fört liknande resonemang i strategiska sammanhang, men det blev inget av den gången.

Och det är ju inte som gratistidningskung som man minns honom som vd för Promedia. Nu en del av MittMedia. Visst, där finns bland annat framgångsrika och lönsamma gratistidningen Örebroar´n, men också prenumererade tidningar som till exempel Nerikes Allerhanda och Vestmanlands Läns Tidning. Att gratistidningar i någon form alltid finns med i diskussionerna är naturligt och MittMedia har ju också redan sådana, men "Alternativ B" lär vi inte få se ännu på länge, om ens någonsin.   

Spänningarna mellan Promedia och MittMedia berodde just på att det förstnämnda bolaget under Bowallius ledning, till skillnad från MittMedia, var mycket angeläget om att vårda de prenumererade tidningarna parallellt med en digital övergång och satsningar på rörlig bild. Om Per Bowallius och hans styrelse i MittMedia skulle ställa sig bakom en dramatiskt snabb övergång till gratistidningar så skulle det i så fall vara i ett läge där ekonomin är helt körd i botten. 

Nej, det är nog först nu som det verkliga strategiarbetet börjar inom MittMedia med sin nya koncernledning.

Uppdaterad med etiketter och fler länkar 160818 kl 18.01, fler länkar 18.11, 18.37, 19.32, 19.45, ny länk 160819 kl 11.17, kl 12.01, 
nya länkar 160819 kl 18.06, 18.11, fler länkar nedan 160821 kl 16.48, fler länkar nedan 160822 kl 18.01, 23.33,  fler länkar 160823 kl 23.26, fler länkar 160824 kl 19.22, 160625 kl 00.23, korrigerad och fler länkar 160625 kl 21.30, ny läml medam 160907 kl 14.48

Länkar:
Kulturministern kan inte skilja på äpplen och päron - debattartikel av Malin Ekman, svd.se
Ingen schism bakom beslutet - intervju med Gunilla Kindstrand, Kulturnytt, sverigesradio.se
Mittmedias kulturchef säger upp sig - nyhetstext dn.se
Alice Bah Kuhnke svarar Mittmedia - debattartikel av Alice Bah Kuhnke, dn.se
Veckan när dödsrunorrna fuktades av krokodiltårar - ledare av Lilian Sjölund, helahälsingland.se
Visst profiterar vi på journalistik - ledare av Susanne Nyström, dn.se
Kasta Mittmedias tiggarbrev i papperskorgen - debattartikel av Jan Scherman, resume.se
#62 Stormen runt Mittmedia samt yttrandefrihet och Bokmässan - podden GullbergNordström, mittmedia.se
Öppet brev till kulturminister Alice Bah Kuhnke - debattartikel av Jan Friedman, dn.se
"Bästa Alice, kom och besök oss på GD" - chefredaktören bjuder in kulturministern på Instagram, gd.se
När nyheter ersätts av sagor - debattartikel av Po Tidholm, dn.se
Mittmedias förslag vore en tragedi och lär inte bli verklighet nu - men det kan inte avföras på sikt - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Hela intervjun med Mittmedias Jan Friedman om DN:s gratistidningsavslöjande - radiointervju, Medierna, svereigesradio.se
Dags för Alice Bah Kuhnke att logga ut från Instagram och ta tag i mediepolitiken - krönika av Björn Wiman, dn.se
Journalist om Mittmedia-kollapsen: "Jätterläskig situation för demokratin" - tv-inslag med Alice Bah Kuhnke och PO Tidholm, Aktuellt, svt.se
"Det här ger en negativ bild av hela branschen" - nyhetstext, dn.se
Flera stora koncerner är oroliga - nyhetstext, dn.se
Bowallius förnekar Liths påståenden - nyhetstext, journalisten.se
Ex-VD Peterssohn i samtal om att bolagisera Mittmedias tekniksystem - nyhetstext Medierna, sverigesradio.se
Jan Friedman: "Vi vänder på alla stenar" - nyhetstext, journalisten.se
AnnaKarin Lith: "det var ett skarpt förslag" - nyhetstext, journalisten.se
Bowallius: Gör en Netflix - krönika av PeO Wärring, medievarlden.se
Det är digitalt först som gäller - Per Bowallius intervjuas av Anna Gullberg, podden GullbergNordström
Bakom Mittmedia anas avgrunden. Medieskuggan - ledare av Heidi Avellan, sydsvenskan.se
Mediejättens hån - krönika av Åsa Lindeborg, aftonbladet.se
AnnaKarin Lith: "Mittmedias ledning ville se en bigbang" - intervju med AnnaKarin Lith, dn.se
Mittmedia tvingas nu fortsätta spela korten de fått - bloggtext av Marcus Melinder, norran.se
"Olyckligt att det blir ett sådant här perspektiv" - nyhetstext, journalisten.se
"Ett väldigt vildsint förslag" - nyhetstext, journalisten.se 
Mittmedias plan: 422 tjänster  bort - dementeras av VDn - nyhetstext, journalisten.se

Mittmedias huvudägare: Vi ger ut papperstidningar om tio år också - intervju med Krister Jönsson, gd.se
"Skulle slå ut stora delar av svensk lokaljournalistik" - intervju med Jonas Nordling, dn.se

"Vi närmar oss strupet för lokaltidnngarna" - krönika av Karin Olsson, expressen
Det är skillnad på strategier och beslutsunderlag - bloggtext av Daniel Nordström, vlt.se
Ingen rök utan eld - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se
Uppgifterna om Mittmedias styrelseförslag oroar branschen - nyhetstext, medievarlden.se
Mittmedias skiss: 3 av 4 journalister bort - nyhetstext, medievarlden.se

"Medierna står vid kanten av ett stup" - intervju med Alice Bah Kuhnke, dn.se

"Thomas Peterssohns finger i luften åt sin efterträdare" - analys av Leif Holmkvist, resume.se

Mittmedia kan banta bort 4 av 4 journalister: "inte fattats något beslut" - nyhetstext, resume.se

Mittmedias vd om personalslakten: "Ett scenario vi inte kommer genomföra" - intervju med Per Bowallius, resume.se
Stora förändringar kan ske inom Mittmedia - text och radiointervju med Hans Lindberg, ÖP, sverigesradio.se
Uppgifter i DN om att 3 av 4 journalister försvinner i Mittmedia: "Saknar substans" - nyhetstext, gd.se

SJF: "Förödande för hela Sverige" - intervju med Jonas Nordling, dagensmedia.se     

Mittmedias förslag - sparka 422 journalister - nyhetstext, dagensmedia.se

"Välkommen Peter Wolodarski - till Grabbarnas medieklubb" - krönika av Rolf van den Brink, dagensopinion.se 

Mittmedias och Stampens framtid påverkare också Stockholms stora morgontidningar - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se

Martin Jönsson: "Ett dråpslag för de lokala journalistiken - krönika av Martin Jönsson, dn.se

Mittmedias plan kan slå hårt mot lokaljournalistiken - nyhetstext, dn.se
Mittmedia: Samma riktning - men i ny takt - intervju med Per Bowallius m fl före DN:s artikel, journalisten.se

Vad får vi inte veta när alla medier är lika etiska?

Rättsosäkerheten i Sverige och därefter mediernas etik handlade de viktigaste seminarierna om för min del på Bokmässans första dag. Mässans seminarier är som en intensivkurs för den som vill lära sig mer om samhället och uppgradera sina värderingar. Eller upptäcka att det kanske finns fler frågor än svar, som i mediebranschens debatt om etiken.

Rättsosäkerheten i dagens Sverige beskrevs detaljerat, trovärdigt och skickligt av Lena Sundström, Jens Mikkelsen och Katia Wagner. Sundström har skrivit boken ”Spår” om utvisningen av egyptensvenskarna till Egypten. En otäck historia som avslöjades av de tre journalisterna Fredrik Laurin, Joachim Dyfvermark och Sven Bergman. De är hjältar enligt Lena Sundström och det har hon helt rätt i!

Mikkelsen och Wagner har skrivit boken ”De förlorade barnen” om de ensamkommande flyktingbarn som försvunnit i Sverige och som ändå ingen myndighet känner ansvar för att försöka hitta. En riktigt upprörande rättsskandal, precis som utvisningen från Bromma, denna trevliga flygplats där man enligt Lena Sundström flyger till Ängelholm och andra svenska städer ”samt till tortyr i Egypten”.

Vad det gäller flyktingbarnen och utvisningen var det närmast obehagligt att lyssna på sanningarna från scenen på det välbesökta seminariet. Skamliga händelser i ett land där vi gärna odlar en självbild där liknande övergrepp och underlåtelser inte existerar. Trions redovisningar är bra exempel på vad viktig den kvalificerade journalistiken är.

Journalistik berör och därför är pressetiken ständigt under debatt, inte minst nu när branschen begåvats med en ny organisation, Utgivarna, som främst tycks syftar till att få en gemensam medieombudsman för tidningar, tidskrifter, radio och tv.  Jag har bloggat om allt detta tidigare, några länkar nedan.

Nu hörde jag först ett seminarium arrangerat av Sim(O) där Martin Jönsson var klart skeptisk till tankarna på en gemensam etisk prövning för alla medier. Han är nu biträdande programdirektör på Sveriges Radio och tidigare bland annat redaktionschef, kulturchef, näringslivschef och webbchef på Svenska Dagbladet under olika perioder. Han har också varit chefredaktör för journalistfackets tidning Journalisten.

Martin Jönsson konstaterade att det är lättare sagt än gjort att låta en och samma organisation granska etiken i alla medier, inte minst kompetensmässigt. Han trodde inte heller att politikerna kommer att släppa ifrån sig sitt inflytande över public service som indirekt ägs av staten.

Framför allt sa Martin Jönsson också klokt nog att etik är något som måste diskuteras och utvecklas i en levande diskussion och tillämpning på redaktionerna, snarare än i det byråkratiska pressetiska systemet. Jag håller med honom.   

Senare såg jag också ett framträdande av Ola Sigvardsson, Pressombudsman, PO,  och de bägge kvällstidningarnas chefredaktörer Thomas Mattsson, Expressen, och Jan Helin, Aftonbladet, samt den nya branchorganisationen Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter.  Den debatten var intressant, men utmynnade för mig snarare i fler frågor än svar rörande vår pressetik.

Mattsson och Helin är idag de ledande publicistiska debattörerna i Sverige, ett intressant faktum då de företräder våra kvällstidningar. De har en namnkunnig företrädare i Bo Strömstedt, tidigare chefredaktör på Expressen, som länge var Sveriges ledande debattör i publicistiska sammanhang. Både Mattsson och Helin är kunniga, transparanta och debattglada och beskriver väl hur svensk press, inte minst kvällspressen, idag jobbar och är mycket försiktigare med sina publiceringar än förr i tiden, ja kanske t o m återhållsamma. Helt i tidens anda. Men de försvarar också väl tidningarnas skyldighet att publicera.   

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson konstaterade att Expressen fälldes av PO endast 1 gång förra året, Aftonbladet fem gånger. Förr var det betydligt oftare än så. Bra så, men bättre kunde det nog bli. Och Utgivarnas vd Jenatte Gustavsdotter eldade på utifrån diskussions rubrik som handlade om att herrarna Mattsson och Helin kanske borde sitta i fängelse för kvällspressens journalistik.

Fyndigt och rätt kul, men snarare klander av kvällstidningarna än ett försvar för deras publicistiska verksamhet. Så ser ofta branschdebatten dock ut idag om journalistiken. Kraven på mediernas ”etik” drivs långt och ofta formalistiskt, t ex utifrån antalet fällningar inom det etiska tillsynssystemet. Korrektheten prioriteras framför uppkäftighet och fräckhet.  

Här någonstans börjar frågorna födas om hur vi ska ha det med pressetiken och mediernas roll i samhället. Idag förefaller debatten om pressetiken att gå ut på att till varje pris visa lagstiftarna vad oerhört etiska tidningarna är, främst för att undvika en hårdare lagstiftning.  Därför ska det byggas ett etiskt tillsynssystem, medieombudsmannen och en medieetisk nämnd, som ska granska och kontrollera alla medier. Regler och sanktioner.

Och därför ska också alla medier, kvällstidningar, morgontidningar, tidskrifter, radio och tv, privatägda medier och public service tillämpa samma etik. Göra som alla andra, ingen mångfald, ingen ska sticka ut. Etik manifesterad av en byråkratisk koloss, kanske mest för att imponera på lagstiftaren.

 Jag är tveksam till projektet och den föreslagna organisationsmodellen som verkar vara viktigare förr dess förespråkare än etiken som sådan.  Etik är inte organisation och tillsynsorgan, etik är övervägandet, diskussionen och empatin i samband med en publicering.

Ändå är det mest organisation och formaliteter som diskuteras.  Som varför Aftonbladet är fälld oftare än Expressen i opinionsnämnden, där borde tidningen bli bättre, förstår man av debatten.

Frågan är vad läsarna inte får veta den dag alla medier är riktigt snälla.

Länkar:

Avstå från en ny medieetisk organisation - denna blogg 130529

Håller med Svegfors om pressetiken - denna blogg 110204

Tveksamt med en medieombudsman - denna blogg 100906

 

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer

Nu hettar det tilI mellan public service och dagspressens organisation Tidningsutgivarna, TU, trots att de nyligen tillsammans bildat organisationen Utgivarna. Idag kritiserade TU;s ledande företrädare i en artikel i Svenska Dagbladet Sveriges Radios, SR:s,  planer för sin webb. Och SR:s vd Cilla Benkö svarade ilsket på kritiken i Medievärlden och drog direkt in nya Utgivarna i debatten som ett tillhygge mot TU.

Spänningarna mellan public service och dagspressen är föga förvånande eftersom det alltid förekommit en kritisk debatt dem emellan i skilda frågor. Precis som det också bör vara för den publicistiska mångfaldens skull. Aktörerna har skilda uppdrag och lever i helt olika världar.

De finansieras på helt olika sätt, public service via det kritiserade licenssystemet där staten bestämmer förutsättningarna för sitt, genom en stiftelse, reglerade ägande. Ett faktum som SR:s och SVT:s ledningar ofattbart nog aldrig vill medge. Dagspressen måste däremot dra in varenda krona på egna meriter genom sin kommersiella verksamhet, bortsett från ett begränsat statligt presstöd.

Nej, det är inte ett dugg konstigt att företrädarna för SR och dagspressen råkar i luven på varandra i ett läge där de alla pressas av de snabba förändringarna på medieområdet, både tekniskt, ekonomiskt och publicistiskt. Det är naturligt att de har helt olika uppfattningar i ett läge där de hotar varandras revir.

Det egendomliga är däremot just därför att de samtidigt närmast entusiastiskt ingått i en gemenskap, den nämnda nya organisationen Utgivarna. Den har bildats av dagspressen inom TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio,Sveriges Television, SVT, Utbildningsradion, UR, och kommersiella TV4.

Syftet var, om jag förstått saken rätt, att manifestera sin gemensamma syn i väsentliga publicistiska frågor, särskilt gentemot statsmakten. Man vill också se en ny etisk organisation för alla medier.

Jag har varit skeptisk till Utgivarna eftersom jag aldrig förstått hur stiftarna till den nya organisationen tänkt då olikheterna mellan dem är så påtaglig. Samsynen dem emellan är enligt min mening inte alls särskilt stor, inte ens i rent pressetiska frågor. När har Sveriges Radio och Expressen gjort samma bedömning rörande till exempel en namnpublicering?

Den största och tydligaste åsiktsklyftan dem emellan dem rör troligen utvecklingsfrågorna. Ska SR hålla sig till sina radiosändningar och begränsa sin verksamhet på webben och i andra digitala medier? Ska SVT främst ägna sig åt lite tyngre och kostsamma produktioner samtidigt som TV4 och andra kommersiella kanaler får ta hand om underhållningen? Hur ska det bli med licensen?

Alla dessa frågor om de offentligt ägda medierna, och många till, kommer att föranleda debatter mellan de olika intressenterna framöver. När det gäller politikernas lagförslag som begränsar yttrandefriheten kan de nog ofta komma överens och det är väl där någonstans man kan finna motivet till bildandet.  

Vad det däremot gäller branschfrågorna kommer sannolikt ledningarna för public service, TV4 och dagspressen ofta fram till helt olika åsikter. Inte ens mellan Sveriges Tidskrifter och dagspressen råder det alltid enighet om olika frågor. Tvistefrön har alltid förekommit och nu har det hänt igen, denna gång med en ovanligt hård debatt mellan radiochefen Cilla Benkö och TU-styrelsens presidium med nye ordförande Bengt Ottosson, vd på Expressen, i spetsen.

Debattörerna lär få svårt att komma överens om vad Sveriges Radio ska få göra på nätet, men i vilket fall som helst ska man förr eller senare återigen samverka utåt genom Utgivarna där de ska vara överens.
Där heter ordföranden heter Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio, numera ordförande för Förvaltningsstiftelsen som på statens uppdrag äger public service.

Ove Joanson  har en unik position sedan de indirekt statligt ägda medierna och den svenska dagspressen med sin skilda privata ägare valt honom som sin främste gemensamme företrädare. Det ska bli intressant att se hur Utgivarna och Ove Joanson i sin nyckelroll vill lösa problemet.

Några relevanta länkar: 
Förvridet mediekrig - Gabriel Byström på gp.se 13-04-14
Faran med att göra en galen verklighetsbeskrivning - Mikael Zackrisson, ziggysays.com 13-04-07
Om Sverigesradio.se och ny konkurrens från public service - Robert Brännström på btdm.se 13-04-07
Om bråket mellan tidningarna och radion - Chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se 13-04-07
Sveriges Radios uppdrag formulerar vi alla - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 13-04-07
Motstridigt och arrogant från SR:s ledning -  TU:s presidium kommenterar SR:s svar, SvD 13-04-07 SVT:s Johan Everljung svarar på VK:s public service-angrepp - Johan Everljung på svt.se 13-04-06
Om konkurrensen i medielandskapet - Chefredaktör Jimmie Näslund på allehanda.se 13-04-06
Konkurrens på olika villkor - Chefredaktör Ingvar Näslund Västerbottens-Kuriren 12-04-06
SR snedvrider konkurrensen - Chefredaktör Anders Nilsson Norrköpings Tidningar 13-04-06
TU:s ordförande Bengt Ottosson i tv-debatt med SR:s Björn Löfdahl -  dagensmedia.se 13-04-05
Utgivarna kritiserar TU - Utgivarnas Ove Joanson kritiserar TU i  Medievärlden 2013-04-04
TU målar upp en felaktig hotbild - Cilla Benkö och Martin Jönsson i SvD 2013-04-04
Marknad med olika villkor - Chefredaktören Lars Dahmén i Sydsvenskan 2013-04-03
Debatt mellan Cilla Benkö och Bengt Ottosson - Studio Ett i SR 2013-04-03
Här är SR:s kontroversiella sajt - resume.se publicerar bild på sajten 2013-04-03
SR-debatten oroar - Expressens chefredaktör 2013-04-03
Cilla Benkö slår tillbaka mot TU - SR:s vd Cilla Benkö, medievarlden.se 13-04-03
SR snedvrider konkurrensen - TU:s presidium kritiserar Sveriges Radio i SvD 13-04-03
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson  2013-03-29
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson 2013-03-28
Dags för förhandsprövning - TU:s vd Per Hultengård i Medievärlden 2013-03-27
Radiotidningen med uppmärksammade uttalanden från SR - Radiotidningen nr 5 2013
Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11
Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - Utkiksbloggen 2012-07-03
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt... - Utkiksbloggen 2012-02-12
Samarbete, inte skyttegravskrig -  Mikael Zackrisson på Same Same But Different 2010-03-29
Ge oss möjlighet att göra radio för alla - SR:s vd Cilla Benkö i Expressen 2013-02-15
SR:s ledning hotar åsiktsmångfald - Anette Novak, Anna Serner och PeO Wärring i DN 2010-05-22
Ny public service testar gränser - dn.se 2010-03-23

UPPDATERAD, KORRIGERAD OCH NYA LÄNKAR 130404 kl 01.38

UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130404 kl 14.50, kl 14.59
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130406 kl 16.07
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130407 kl 00.19
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR  130407 kl 13.4, kl 15.34, kl 18.49, kl 21.13
UPPDATERAD MED FLERA LÄNKAR 130408 kl 01.05

UPPDATERAD MED NY LÄNK 130414 kl 13.30

Mödosam intressant första dag på Bokmässan

UPPDATERAD och korrigerad 2012-09-28 kl 09.30, kl 10.15,kl 10.26 och kl 19.15

Det blev som vanligt en tuff första dag på Bokmässan. Ovana och onda fötter efter allt gående i de enorma mässhallarna, trångt och svårt att ta sig fram, massor av intryck och väldigt många möten med kollegor och andra intressanta människor. Bokmässan och Almedalen är otroligt viktiga mötesplatser för alla som söker kunskap och dessutom vill vårda sina nätverk. 

Både min fru och jag jobbar som konsulter åt Utkik Media och hade i förväg prickat för tio seminarier som vi borde gå på första dagen. Tyvärr kolliderade de med varandra och så är det alltid, Det var dessa seminarier vi hade prickat för.

1. Det enda könet, den andra  ekonomin. Martin Jönsson, Katrine Kielos och Andreas Cervenka.

2. Så bygger vi framtidens bibliotek. Maija Berndtson, Inga Lundén och Marianne Bergum.

3. Skolan och kreativiteten, Louise Hoffsten, Martin Widmark och Simon Kyaga.

4. Hans Holmers förbannelse, Ann-Marie Åsheden och Stefan Hilding.

5. Är extremisten också människa? Niklas Orrenius, Ola Lönnaeus och Dilsa Demirbag-Sten.

6. Om att vara en glad gubbe – även som pensionär. Dag Sebastian Ahlander och Cecilia Hagen.

7. Tre forskare i ett kreativt samtal. Bodil Jönsson, Fredrik Ullén, George Klein och  Sharon Jáma.

8. Tidningar, ett kulturarv för alla. Heidi Rosen och Torsten Johansson.

9. Sociala medier och bokens framtid. Jan Nolin, Mathias Klang, Susanne Hamilton, Pelle Snickars

10. Från Strindberg till Strage. Åke Lundqvist, Björn Wiman, Ulrika Milles och Stefan Eklund.

Tio seminarier av den typ man köper seminariebiljetter för. Vi hann med de tre första och missade de övriga. Så är det alltid på Bokmässan, ständiga prioriteringar mellan kolliderande arrangemang.  Men dessa tre seminarier räckte mer än väl, de var mycket intressanta! Det är intressant att situationen för biblioteken,  kreativiteten och ekonomin är helt överförbara till läget för till exempel sjukvård och medier. Alla slåss i princip med samma problematik i denna förändringens tid.  

Nåväl, de seminarier man betalar för är bara en del av allt som erbjuds på Bokmässan. Sedan finns det hur många ”scener” som helst med ambitiösa program utan kostnad. Där såg vi på Debattscenen SvD:s kulturchef Martin Jönsson skickligt moderera en debatt med superintressanta Katrine Kielos och Andreas Cervenka som båda skrivit varsin bok om vår ekonomi. Kul diskussion, mycket intressanta böcker. Fullspikat framför scenen.

Vi hann också lyssna på Peter Kadhammar som pratade om läget i USA i Aftonbladets ambitiösa monter. En suveränt skicklig skribent och en bra och engagerad talare. Han är idag, med all rätt, en av Sveriges mest uppmärksammade journalister. Skolad som lokalredaktör på Gefle Dagblad i Hofors i Gästrikland. Nu jobbar han över hela världen. 

Under dagen hann vi också med en riktigt bra och intressant debatt hos den nya organisationen Utgivarna i Sveriges Tidskrifters monter. Den handlade om vilket ansvar en ansvarig utgivare på en tidning har för artiklar publicerade långt innan vederbörande fick sitt uppdrag. Med all ny teknik kan läsare nå äldre texter på nätet om t ex Aftonbladet lägger ut dem på sin sajt. Eller åtminstone, tekniskt sett skiljt från webben,  i sitt digitala arkiv.

Det handlar således om långt tidigare publicerade artiklar med ett innehåll som berörda individer kanske idag inte vill att andra ska komma åt då de googlar. Det är ett svårt juridiskt problem att knäcka om man ska tillmötesgå alla intressen och det kanske man inte ens bör göra; historieförvanskning vill nog ingen ha, men visst kan det vara ett problem för enskilda personer att urgamla artiklar om äldre försyndelseer går att finna på nätet. Jag tycker ändå inte att publicerat material ska raderas eller göras svårt att söka på nätet. 

Och sedan hann vi faktiskt höra på Jan Guillou i Piratförslagets monter och vinka åt Bengt Söderhäll i Stig Dagermansällskapets monter. Dessförinnan hade vi också lyssnat på honom då han läste sinaa egna dikter på Litteraturscenen.
Sist men inte minst så hann vi träffa runt ett 20-tal kolleger, samarbetspartners  soch andra kontakter bara genom att flanera runt på Bokmässan. Vilken mötesplats det är, precis som Almedalen. Båda känns nödvändiga att besöka.

Länkar:

Publicisterna mot juristen i frågan om arvsynd - Medievärlden 120928