Norska Amedia hemlig partner till Bonnier om affären med MittMedia?

Det finns sannolikt ytterligare en hittills okänd aktör i turerna kring MittMedia. Enligt vad Utkiksbloggen erfar agerar Bonnier News inte ensamma för att få ta över MittMedia. Enligt uppgift samverkar Bonnier med norska koncernen Amedia. Det kan vara en mycket viktig faktor för Bonnier som också sägs vilja gå in med kapital snabbt; MittMedias likviditetskris förvärras enligt uppgift nu snabbt.  

Om uppgifterna från skilda håll om det finansiella läget stämmer så är uppenbarligen krisen för koncernen värre än vad ägare och ledning tidigare tillstått. Ända sedan denna blogg blev först med nyheten om försäljningen den 18 december har det spekulerats i om MittMedia skulle klara löneutbetalningarna i januari. Det gjorde koncernen. Dess ledning sa att det inte hade funnits en sådan risk.

Enligt en artikel i dag i Medievälden har Bonnier erbjudit sig att snabbt gå in med kapital i MittMedia för att lösa likviditetskrisen. Detta eftersom en affär mellan MittMedia och Bonnier måste prövas av Konkurrensverket och det kan ta tid. Medievärldens reporter Leif Holmkvist redovisar initierat i artikeln intressanta siffror från förhandlingarna och de olika buden, till exempel att hela MittMedia kan värderas till 50 – 100 miljoner kronor.  

Den värderingen för hela koncernen idag kan jämföras med vad MittMedia betalade för Dalarnas Tidningar 2007, nämligen 444 miljoner kronor. Kostnaden för att få MittMedia på fötter beräknas till 250 miljoner kronor enligt Medievärlden.    

Ett partnerskap med Amedia kan kompensera Bonniers ofta nämnda brist på erfarenhet av lokala tidningar. Bonnier äger Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, men har ändå ansetts ha för lite erfarenhet av lokaltidningar sedan Skånemedia såldes till Gota. Amedia i Norge äger 64 lokaltidningar i Norge, mer än dubbelt så många som MittMedia har i Sverige.
Om uppgifterna om Amedias roll stämmer är det oklart varför Bonnier inte flaggat upp det samarbetet. Tidigare har det också framkommit att MittMedias avskedade vd Thomas Peterssohn och koncernens tidigare redaktionella chef AnnaKarin Lith på något sätt biträder Bonnier i affären. Inte heller detta faktum hade gjorts känt.
 Möjligen beror mörkningen helt enkelt på att de olika parterna under hela processen avstått från att informera personalen, läsarna och alla andra intressenter i samhället. Det är onekligen olyckligt, för att inte säga oberipligt, då det handlar om stora medieföretag som alltid annars lyfter fram nyheter om till exempel andra företag mot deras vilja. Den totala mörkläggningen av vad som är på gång för MittMedia skadar trovärdigheten för medierna.    

Säljarna och spekulanterna förhandlade hela förra veckan inför slutbuden som överlämnades igår. Tanken tros ha varit att kunna komma till beslut tidigt denna vecka, men om buden ändrats mycket sedan de preliminära buden kan det krävas mer tid. MittMedias allt mer försämrade ekonomi kan till exempel leda till ändringar i buden som är negativa för säljarna, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganisation.
Korrigerad 190206 kl 11.09 

Ny deadline för MittMedias mörklagda försäljning

Måndagen den 4 februari sägs nu vara sista dagen för att lämna in bindande bud på MittMedia. Mycket mer än så har inte läckt ut om affären senaste veckan, förutom ordförandens kryptiska meddelande till personalen. Annars har parterna valt att lägga locket på trots att både säljare och spekulanter är publicister och nyhetsförmedlare. Vad är det egentligen som är så farligt med lite transparens?  

Alla anställda väntar oroligt på att få veta vad som händer med koncernen och jobben. Varken koncernens 1800 medarbetare, kunder eller allmänheten har fått någon information värd namnet. Det är beklagligt  eftersom det handlar om ett medieföretag vars redaktioner skulle förvänta sig öppenhet från andra företag med liknande allvarliga problem.

MittMedias vd Per Bowallius längtar nog efter att få lämna koncernen. Och hans arbetsgivare ser enligt trovärdiga källor också fram emot hans uttåg. Om detta hade Medievärlden nyligen en initierad text och så vitt jag förstår är det mesta i artikeln korrekt. Den bemöttes dock av MittMedias styrelseordförande Bengt Ottosson i ett internt meddelande till personalen. I detta är nog också det mesta korrekt – strikt formellt sett.

Men vad gömmer sig bakom orden? Han bestrider till exempel att koncernen befinner sig på ”obestånd och knappt kan betala ut lönerna”. Det är säkert korrekt nu för januari. Lönerna för den månaden måste sedan flera dygn tillbaka redan ha funnits på banken. Men hur ser det ut längre fram i år?

Bengt Ottossons bestridande av uppgiften om att han fått i uppdrag att lösa ut vd Per Bowallius är säkert också korrekt formellt sett om man ser till ordalydelsen i meddelandet, ”De uppgifter i medierna om att jag skulle ha förhandlat en´dubbel´fallskärm  i händelse av att Per Bowallius skulle sluta är felaktiga. ”

Enligt uppgifter har de faktiskt förhandlat om detta. Men när styrelsen, som gett Ottosson uppdraget, såg vad det skulle kosta, bestämde den sig för att avbryta processen.  Detta eftersom det lär saknas tillräckligt med pengar i koncernen för att betala avgångsvederlaget till Bowallius som vill få pengarna i en klumpsumma.  Förhandlingen har således ännu inte utmynnat i en av styrelsen godkänd överenskommelse och därför stämmer givetvis påståendet om att den ”dubbla” fallskärmen med mera är ”fel”.

Den förhandlingen aktualiseras säkert när detta drama är över. Per Bowallius har så vitt jag vet ett avtal som ger honom sex månadslöner om han säger upp sig själv. Om företaget säger upp honom ska avtalet ge honom tolv månadslöner. I rådande läge har sannolikt koncernen, genom ordföranden Bengt Ottosson, gått med på tolv månadslöner även om Bowallius säger upp sig själv, fastän han är därtill anmodad av styrelsen.

Koncernens förre vd, Thomas Peterssohn, fick sparken utan förskönande omskrivningar. Han ska ha fått 12 miljoner kronor i avgångsvederlag och ska nu enligt flera källor tillsammans med sin tidigare redaktionella chef verka i bakgrunden för Bonniers bud på MittMedia. Det sägs att de bägge vill återvända dit. Frågan är vad ägarnas företrädare tycker om det med tanke på omständigheterna då de båda lämnade koncernen 2016?

Försköningen är inte ett ovanligt förfarande i sådana här sammanhang då man inte vill att arbetsgivaren ska få ett dåligt rykte och/eller rädda ansiktet på den sparkade chefen. Detta är säkert inte första gången som det i så fall sker även inom MittMedia när någon framträdande chef ”säger upp sig”.

I det nu osäkra läget kan man också undra hur kul styrelseordföranden Bengt Ottosson tycker att det är att gå till jobbet. Jag kan tänka mig att han underskattade MittMedias problem då han blev ordförande för drygt ett år sedan. Då höll ju MittMedia fortfarande fanan högt vad det gällde koncernens självbild.

Bengt Ottosson har en bakgrund inom Bonnier som vd för Expressen och därefter satt han något år i VK Medias styrelse tills han blev ordförande i MittMedia hösten 2017. Han är också ordförande i Medieföretagen inom Almega. Där är runt 600 medieföretag av alla de slag medlemmar med sina 36.000 anställda. Han har också ett eget aktiebolag, Gläntan Mediakonsult AB, och andra uppdrag.

Bengt Ottosson blev ordförande efter rutinerade medieprofilen Jan Friedman.
Denne lämnade sitt uppdrag efter 18 månader med motiveringen att han hade för många uppdrag. Den orsaken tyckte jag saknade trovärdighet eftersom han mycket väl visste hur många uppdrag han hade då han tillträdde. Jag förmodar att han tvärtom drog sig tillbaka då han hade fått klart för sig vilka problem som väntade koncernen. Dem ville han nog varken hantera eller förknippas med.
Och nu närmar sig upploppet då nog vad som helst kan hända. Bonnier och Polaris med NWT och VK Media har med all sannolikhet lämnat sina indikativa bud före jul, det vill säga ännu icke bindande bud för att ta över koncernen MittMedia.
Nu uppges det således vara måndagen den 4 februari som ska vara deadline för de bindande buden på MittMedia. Den dagen förmodar jag att vi inte hör någonting från MittMedia. Det lär väl ta ett antal dygn eller någon vecka innan säljare och köpare är överens. Eller inte överens...
Då kommer det säkert ett pressmeddelande  från medieföretaget MittMedia eller kanske till och med en presskonferens oavsett om det blev en affär eller ej..
Korrigerad 190206 kl 11.20  

MittMedia styckas eller slås ihop med Bonnier eller Schibsted?

Ska MittMedia styckas upp mellan Polaris, NWT och VK Media om dessa tar över? Eller ska koncernen drivas gemensamt med Schibsteds och deras olika system? AppNexus annons och CMS, Content Management System?  Och hur gör Bonnier vid ett övertagande? Slår ihop MittMedia med sina morgontidningar och centraliserar all redigering? Både Schibsted och Bonnier vinner nog mest på att skrota de flesta av MittMedias tekniska lösningar och dess centrala staber. Det mesta av det som den tidigare koncernledningen skapade.

Både Bonnier och Schibsted ser stora synergieffekter om de får ta över MittMedia. Det finns således mycket att fundera över för köparna. Det är Bonnier News vd Anders Eriksson som har bollen om de tar över, men även Bonniers Tomas Franzén och nestorn Bengt Braun sägs ha engagerat sig och även träffat ägarstiftelsernas representanter.

Det lär däremot inte koncernens förre vd Thomas Peterssohn eller dess tidigare redaktionella chef AnnaKarin Lith gjort, Peterssohn, som fick sparken av MittMedia sommaren 2016 med ett avgångsvederlag som uppges ha uppgått till 12 miljoner kronor. AnnaKarin Lith slutade också, men troligen i jämförelse med sin chef en för henne bra, men ändå mer blygsam uppgörelse. Att de båda verkar i bakgrunden hos Bonnier är nu mycket väl belagt efter de första publiceringarna om deras roller.  Det uppges nu också att de bägge vill ha ledande roller i MittMedia om Bonnier vinner affären!

Det florerar många rykten och uppgifter nu om försäljningen av MittMedia. Deadline för förhandlingarna sas till exempel först vara ”före februari”, sedan till den 20 januari. Nu uppges det tvärtom att spekulanternas sista bud ska lämnas in senast under första veckan i februari.  Till dess förhandlar stiftelserna som säljer MittMedia tydligen parallellt med både Bonnier och Polaris med NWT och VK Media.   

Enligt uppgift vill nu också MittMedias ägarstiftelser få garantier om ett fortsatt inflytande i någon form över ledarsidan, kulturen och tillsättandet av politisk redaktör. Det är inte överraskande, det finns likadana avtalsklausuler tidigare i Sverige när tidningar hamnat i ”fel” politiska läger i samband med fusioner och uppköp, som vid försäljningen av Centerpress och A-presstidningar.

Det är begripligt att säljarna kräver detta för att få ett fortsatt inflytande trots att de sålt, deras ägande har oftast motiverats med ideologi och politik. Och de mer kommesiellt inriktade köparna går med på det för att undanröja ett hinder för att få ta över verksamheten.
Lockande för säljare och köpare, men också ett tänkbart problem i framtiden då säljare och nya ägare i en ny tid inte alls är överens om detta. Jag vill minnas att en sådan klausul orsakade problem i Jämtland då den nye ägaren liberala MittMedia skulle rekrytera en ny politisk redaktör till sin inköpta tidning  Östersundsposten (c). 

Då kunde inte köparen MittMedias namnförslag accepteras av säljaren Centerpartiet. Det fanns en klausul i avtalet om partiets rätt att få utse den politiska redaktören även sedan ÖP sålts till de liberala ägarna MittMedia.
Jag minns inte hur tvisten löstes. Erfarenheten förskäcker dock, det är nog klokast att inte ingå i sådana avtal som kan orsaka problem i framtiden. Sålt är sålt…

Vilka av de 30-tal tidningar som MittMedias ägare vill ha fortsatt inflytande över i är oklart, men det är ingen djärv gissning att det handlar åtminstone om Gefle Dagblad, GD. Koncernen MittMedia skapades i lokaltidningen GD:s korridorer vid Hattmakargatan 14 i Gävle. Vad det gäller GD diskuteras säkert också en klausul om att säljarna får återköpa utgivningsbeviset billigt eller utan ersättning om de nya ägarna till exempel senare vill lägga ner tidningen.

Polaris Media ska ha varit den första spekulanten som anmälde sitt intresse för att ta över MittMedia och de har tydligen varit nära ett avtal om detta flera gånger. Men då har det ändå inte blivit av, kanske eftersom de ideella stiftelserna som äger MittMedia uppges ha svårt att veta vad de vill. Och det är väl egentligen rätt naturligt när djupt ideologiska motiverade ägare av omständigheterna tvingas till en försäljning till en mer kompetent affärsmässigt orienterad köpare.

Det norska bolaget Polaris Medias tålamod torde inte räcka i evighet om de varit nära en uppgörelse, men ändå fått lämna förhandlingsbordet utan avtal. Om säljarna inte riktigt vet vad de vill så är naturligtvis risken stor för att även förhandlarna för konstellationen Polaris, NWT och VK Media tröttnar och åker hem.

I så fall lämnar de fältet fritt fram för Bonnier News och dess vd Anders Eriksson. Med sina osynliga eller, enligt uppgift, till och med sin hemliga rådgivare Thomas Peterssohn och AnnaKarin Lith. De två senaste i hopp om att kunna återvända till ledningspositioner inom MittMedia som de tvingades lämna sommaren 2016 då förtroendet  för dem var förbrukat hos styrelsen och ägarna.  

Och vad händer om även Bonnier tröttnar och drar sig tillbaka? I morgon eller under den kommande helgen får vi kanske veta om säljare och köpare kommit överens och därmed tar sitt ansvar för det MittMedia som ger ut tidningar och publicerar sajter från Nynäshamn via Södertälje, Örebro, Västerås, Falun, Gävle och vidare norrut till bland annat Östersund och Örnsköldsvik.

Eller också får vi veta vem som tar över MittMedia nästa vecka. Eller senare i februari eller kanske under våren. Eller inget övertagande alls och då väntar väl dessvärre rekonstruktion eller konkurs….

Korrigerad 190206 kl 11.34

   

Därför är transparensen om MittMedia viktig, Jan Sjölund

MittMedias öde oroar ägare, spekulanter, anställda och prenumeranter. Alla väntar på att få veta, vad händer med MittMedia? Försäljning? Konkurs? Hur kunde det gå så illa? Svaret kan sökas bakåt i tiden. Och vad händer nu? Svaret kommer med tiden. I går skrev jag en text på bloggen om läget för MittMedia. Då uppmärksammade jag ett debattinlägg i Medievärlden av Jan Sjölund. Jag pekade på en bristande transparens rörande hans text. I dag bemötte han kritiken i en upprörd text om detta publicerad på hans sida på Facebook.
Jag förstår att Jan Sjölund med sina erfarenheter inifrån MittMedias korridorer kanske inte riktigt kan se det rimliga i att hans förhållande till MittMedia och Bonnier har ett allmänintresse i det rådande läget då koncernen närmar sig fallrepet. De vägval som nu måste göras för att rädda företaget handlar om att ändra skutans kurs bort från den förra koncernledningens inställning, den som formades under 2015 och underkändes av ägare och styrelse 2016. Jag ska därför försöka förklara varför mitt påpekande om bristande transparens inte är oviktigt i sammanhanget.

Jan har jag känt i många år sedan han var en skicklig ung reporter på Gefle Dagblad. Nu jobbar han sedan många år som lärare på Högskolan i Gävle där han under ett antal år anlitade mig som gästföreläsare om medieutvecklingen på sina skrivarkurser. Han var och är väl lämpad för det jobbet eftersom han är en bra journalist, lärare, stilist och poet.
2015 var han tjänstledig och verkade då som konsult i MittMedia, anlitad av dåvarande redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Han arbetade med bland annat marknadsföring och utvecklandet av nativ-projekt, d v s reklamtexter presenterade som redaktionella texter.  

Detta skedde i nära samarbete med den redaktionella chefen under just det år då koncernens strategier för framtiden prioriterades och formades. Där någonstans började ägare och styrelse att tappa förtroendet för koncernledningen vilket blev känt externt först i juli 2016 då vd Thomas Peterssohn sades upp. Därför slutade AnnaKarin Lith också.

Sedan uppstod en upprörd debatt om vad som egentligen hade hänt och då framförallt rörande flera olika scenarier om tänkbara vägval. Detta togs upp i en intervju i Dagens Nyheter, DN, med AnnaKarin Lith där hon var skarpt kritisk till koncernens nye vd Per Bowallius. DN-artikeln uppmärksammades stort inom MittMedia och branschen då den kom att uppfattas som ett ställningstagande av DN för koncernens tidigare vd och för dess redaktionella chef.

Jan Sjölund befann sig väldigt nära händelsernas centrum under sin tid 2015 inom MittMedia. Han jobbade nära AnnaKarin Lith som då hade en mycket stark position i koncernledningen. Det faktum att han anlitades av henne för uppdrag där hans kunnande och kreativitet togs tillvara talar för att han är väl insatt i den tidigare koncernledningens syn på framtiden, den syn som underkändes då vd Thomas Peterssohn fick gå.

Nu när MittMedias framtid är oviss pläderar Sjölund starkt i en text för att det är bäst om Bonnier får ta över MittMedia. Det är helt ok att han hävdar det, men tyvärr saknades det under hans byline uppgiften om att han jobbat i MittMedia nära koncernens tidigare redaktionella chef. Det berodde enligt honom själv och Medievärlden på att dess redaktion missade att lägga in uppgiften i rutan där flertalet av alla hans övriga anställningar redovisades. Nu är faktarutan ändrad.

Misstag eller ej, men med tanke på den spända situationen runt MittMedia så är det enligt min mening högst relevant att påpeka en sådan miss i presentationen av debattören, oavsett om denne själv eller Medievärlden bär ansvaret. Skribenten borde ju i alla fall själv reagerat då han såg artikeln.

Allt detta skulle nog inte ens ha uppmärksammats av varken mig eller andra. Men nu blev det så eftersom flera insatta källor vittnat om att Thomas Peterssohn och AnnaKarin Lith på något sätt engagerats sig för Bonniers bud med en målsättning om att kunna återvända till MittMedia.
Detta är uppseendeväckande uppgifter som bekräftats på flera håll och väl motiverar offentliggörandet om att de tidigare cheferna inom MittMedia engagerat sig för Bonnier. Detta förefaller inte heller att ha redovisats av Bonnier till MittMedias ägare. 

Publiceringen om detta på Utkiksbloggen baseras på kontakter med flera trovärdiga källor. Jan Sjölund kritiserar mig för att inte redovisa dessa källor i mina texter. Det förvånar mig verkligen eftersom han med sin bakgrund rimligen är lika medveten som jag om lagreglerade meddelarskyddet för källor. Den som avslöjar källor begår ett brott.

Jan Sjölunds text finns således på hans sida på Facebook och därför förmodar jag att en länk dit tyvärr inte fungerar för dem som inte är vänner, men om den funkar så finns den här. Facebook Om den inte fungerar så kommer nedan ändå ett citat ur Jans text.    

”Det faktum att jag år 2015 jobbade på uppdrag av koncernens dåvarande högsta redaktionella    chef AnnaKarin Lith gör mig, i Roséns värld, på något sätt opålitlig i min åsikt gällande den kommande MittMedia-affären. Enligt Rosén är nämligen AnnaKarin Lith något slags huvudaktör gällande Bonniers intresse för MittMedia (något som han som det mesta annat i sin blogg inte anger några källor för utan bara vispar in i analysen).

Anklagelsen mot mig är hursomhelst så luddig, låg och insinuant att den är svår att ens bemöta – ja, den ligger närmast på trollnivå i någon sociala-medier-smutskastningskampanj. Ett års projektanställning på MittMedia 2015? Som jag försöker smussla undan? Varför skulle jag det?"

Med detta sagt så utgår jag från att Jan Sjölund och jag ändå är överens om att MittMedias öde är viktigare än ordval och detaljer. Därmed kan vi efter detta återgå till att granska och diskutera händelseutvecklingen för MittMedia.  

Korrigerad 190206 kl 11.28

Vilda spekulationer efter nyheten om MittMedia

Nyheten om att MittMedia ska säljas skakade om mediebranschen. Den publicerades först på denna blogg. Senare publicerade Resumé en artikel med snarlika uppgifter om en kommande affär mellan MittMedia, Polaris,  NWT och VKMedia. Resumé spekulerade också i att även Bonnier fanns med i diskussionerna och att det därmed kunde bli en budstrid. Efter detta florerade en uppgift om att ”före detta anställda i MittMedia på något sätt agerat för Bonnier under processen”.

Alla tillfrågade ansvariga inom de berörda koncernerna avstod från alla kommentarer till alla medier i går sedan nyheten publicerats. Det talar ju onekligen för att uppgiftera om en försäljning stämmer, annars hade det ju varit lätt att dementera.

Nyheten på Utkiksbloggen togs upp i en rad olika medier, bland annat Journalisten, SVT, Västerbottens-Kuriren och och Gefle Dagblad. Jag kontaktades också av flera medier som ville resonera om saken. I Mediepodden diskuterar jag MittMedias framtid med medieanalytikerna Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Vi resonerade om vad som kan vara sant eller ej, samt om vad som sker i medielandskapet och de olika berörda företagen om affären går igenom. Många frågor, få bra svar. Podden var i går kväll ännu inte publicerad.

I övrigt resonerades och spekulerades det igår tydligt hej vilt kring nyheten i mediehusen och på många andra håll.  Bland alla uppgifter som jag i går nåddes av från spridda håll stack onekligen ett påstående ut ordenligt. Det var att tidigare anställda i MittMedia på ett eller annat sätt skulle agera för blivande köpare och då i första hand för Bonnier!

Tankarna går naturligtvis direkt igång om vilka det i så fall skulle kunna vara. En rad framträdande företrädare för MittMedia har ju slutat under senare år, men vilka har den positionen att de på något sätt kan finnas med i diskussionerna hos till exempel Bonnier?

Om uppgifterna om detta stämmer så skulle det väl i så fall vara två tidigare toppfunktionärer inom MittMedia det skulle handla om. Och därmed finns det inga som är mer kvalificerade än tidigare vd Thomas Peterssohn och tidigare redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Båda starkt drivande och med breda erfarenheter Men båda också omdiskuterade för sina insatser både i MittMedia och på andra håll.

Om de på något sätt agerar för Bonnier så behöver inte det tyda på att de sedan skulle få någon roll i eller kring MittMedia, det är nog minst sagt tveksamt med tanke på hur de skildes från koncernen 2016. Däremot kan de naturligtvis ha konsultuppdrag för Bonnier i denna fråga. Det är inte ovanligt med många mer eller mindre synliga aktörer vid sådana här affärer.

Om Thomas Peterssohn har haft någon närmare kontakt med Bonnier vet jag inte och han är dessutom nu engagerad i en annan verksamhet.  AnnaKarin Lith är däremot aktiv i Bonniersfären. Efter avslutet på MittMedia anlitades hon först av Bonnier News för ett konsultuppdrag. Hon skulle utveckla DN:s kontakter med landsortspressen, men om jag förstått rätt så avslutades det uppdraget efter en kort tid. 

Då blev hon, och är fortfarande, ledamot i Sydsvenskans styrelse. Där är Bonniers vd Tomas Franzén ordförande och Carl Johan Bonnier ledamot. Där finns det således mycket goda möjligheter att utveckla ett mer eller mindre omfattande samarbete mellan AnnaKarin Lith och Bonnier. Det är ett par år sedan hon lämnade MittMedia, men hon har naturligtvis fortfarande mycket goda kunskaper om den koncernen. Det kan naturligtvis vara intressant för Bonnier om det där finns ett intresse för en affär med MittMedias ägare.   

Nätverk, personliga kontakter och inte minst personkemin spelar erfarenhetsmässigt en stor roll i sådana här situationer. Just denna tilltänkta medieaffär är ett bra exempel; Victoria Svanberg, NWT:s och ägarfamiljen Anders företrädare, sitter i norska Polaris styrelse. Polaris är ett dotterföretag till Schibsted där familjen Ander och NWT är delägare.

Polaris styrelseordförande Bernt Olufsen sitter numera i VK Medias styrelse. Han har en lång rad meriter bakom sig inom Schibsted och kom, om jag förstått rätt, in i VK:s styrelse efter Bengt Ottosson, tidigare vd för Expressen och sedan ett drygt år ordförande i MittMedia. Här finns således förutsättningar för korta avstånd mellan olika nyckelpersoner. 

Endast Resumé har hittills primärt uppgett att Bonnier är intresserad. Det kanske inte direkt talar för att det är korrekt, men texten har skrivits av rutinerade och kunnige Leif ”Honken” Holmkvist som brukar vara initierad och det talar för att han skulle ha kunnat ha rätt om Bonniers intresse för MittMedia.

Jag tvivlar dock ändå på att Bonnier finns med i diskussionerna eller att de i så fall skulle vara aktuellt för MittMedias ägarstiftelser att låta Bonnier ta över deras koncern. I den ideella ägarkretsen slåss nog nu många med stridiga känslor i en emotionellt svår situation. Hur detta och alla andra faktorer påverkar utfallet är svårt att bedöma, men det avgörande är nog att det finns både mer pengar, kraft och kunnande om landsortpressen bland intressenterna kring Polaris än hos Bonnier.
Snart får vi säkert svaret.

Korrigerad 190206 kl 11.52

       

Hur ska MittMedia ta sig ur den negativa spiralen?

Vad krävs för att MittMedia ska lyckas ta sig ur den negativa spiral som riskerar att suga musten ur koncernen? Kraften skulle ha behövts till annat än diskussioner om arbetsmiljön, rädsla, tystnadskultur och lönebråk med facket. För MittMedias ägarstiftelse är situationen säkert en mardröm, dess liberala ledamöter vill nog snarare att deras bolag ska hyllas som ett föredöme. Koncernstyrelsen och dess nye ordförande Bengt Ottosson förväntas säkert agera för att återskapa förtroendet för företaget.

MittMedia är sprunget ur Gefle Dagblad, eller snarare dess ägare Gefle Dagblads Förvaltningsbolag AB.  Jag minns när Förvaltningsbolaget bytte namn efter en intern tävling där någon föreslog namnet MittMedia. Det var troligen 2003.

Namnet till trots hade dåtidens MittMedia inte mycket gemensamt med dagens koncern. Tidningar köptes visserligen in, men hela koncernkulturen förändrades radikalt 2011 och 2012 då den nyrekryterade koncernchefen Thomas Peterssohn pekade ut riktningen mot den digitala konverteringen, rationaliseringar och strukturaffärer. Han tillsatte en ny koncernledning, men den ser idag helt annorlunda ut med andra namn.  

Under bara cirka sex år har sedan koncernen utvecklats extremt snabbt organisatoriskt då alla koncernens tidningar lades in i moderbolaget. Det öppnade för en centralisering av skilda funktioner i snabb takt samtidigt som ledningen gärna talade om den lokala förankringen. Den digitala konverteringen prioriterades stenhårt på de tryckta tidningarnas bekostnad.

Länge hyllades koncernen regelmässigt för sin snabba utveckling och MittMedia har fått många fina priser, både nationellt och internationellt. Efter ungefär halva tiden sedan MittMedia reformerades började dock kritik att höras här och var.  Det handlade bland annat om koncernens tuffa personalhantering som motiverades med kraven på besparingar och skapandet av resurser för digitaliseringen.

Den kritiken ökade sedan Promedia med bland annat NerikesAllehanda och VLT införlivats i MittMedia. 2016 avgick chefer till höger och vänster inom koncernen och många medarbetare löstes ut. På Mediedagarna i Göteborg talades det om sekten MittMedia. Rädsla och tystnadskultur inom koncernen började bli ett samtalsämne inom branschen där de flesta medieföretag utvecklades i samma digitala riktning, men mer försiktigt och eftertänksamt än inom MittMedia.

Det som dock verkligen inte diskuterades var behovet av mångfald, ett ord som starkt präglade mediediskussionerna fram till för något decennium sedan. Nu samordnades produkterna i stor utsträckning även redaktionellt och MittMedia gick definitivt i täten genom att samutnyttja helsidor och uppslag i alla sina produkter. Stora reportage från Örebro och Örnsköldsvik publicerades, och publiceras fortfarande, i Gävle eller Falun och tvärtom utan någon som helst lokal koppling.

Även på konkurrensorter har samordningen på flera håll drivits så långt som det varit möjligt. Ordet mångfald har knappt synts till och därför var det intressant att läsa krönikan av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i söndags. I den tar han bland annat upp den svåra avvägningen mellan ett klokt samarbete om innehållet och riskerna för mångfalden. 

Nåväl, den röda tråden i sammanhanget, eller kanske snarare elefanten i rummet, är om allt gått för fort för MittMedia med för hårda metoder, för lite empati och kanske mer eller mindre onödiga utmaningar rörande arbetsmiljön och personalpolitiken. Rädsla och tystnadskultur känns för mig med ett långt förflutet på Gefle Dagblad inom det tidigare MittMedia som obegripligt och fullkomligt oacceptabelt. Vem eller vilka har odlat den kulturen? Högt i tak och tolerans mot andras åsikter är absolut nödvändigt inom ett medieföretag och har dagens MittMedia därvidlag fått problem med kompassriktningen så är det riktigt allvarligt.

Hur och när ägare och styrelse började fundera över hur koncernen utvecklades vet bara de själva, men i juli 2016 avsattes den tidigare hyllade koncernchefen Thomas Peterssohn. Samtidigt avgick den redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Per Bowallius, som kom med från Promedia, blev ny koncernchef och han formade efterhand sitt eget lag i koncernledningen.

Med de förändringarna i toppen trodde nog de flesta att koncernen skulle lugna ner sig lite vad det gällde tuff personalpolitik, rädsla och stenhård centralisering. Men icke, några av de värsta kriserna har tvärtom kommit under de senaste åren. Som oron på Gefle Dagblad, GD, där chefredaktören Anna Gullberg tagit en timeout efter kritiken rörande skyddsombudet Sanna Wikström som löstes ut med två årslöner och senare avled.

Debatten om arbetsmiljön har kretsat mycket kring GD, men berör också hela koncernen. Så sent som idag aktualiseras frågan igen sedan facket gjort en enkät som publiceras i Journalisten. Den handlar om dalande förtroendesiffror för ledningen, rädslan och tystnadskulturen.

Rent förhandlingsmässigt har det också varit kärvt mellan fack och arbetsgivare. Efter motsättningar rörande lönerna kom de dock nyligen överens i en uppgörelse som utmynnade i 400 kronor mer i månaden till ett tiotal medarbetare.

Kort därefter publicerar koncernens internreporter Oskar Nord på sin blogg lönerna för ett stort antal chefer och koncernledningen. Hans roll som internreporter är för övrigt ett intressant initiativ och denna publicering är onekligen transparens precis som den bör hanteras inom ett medieföretag, men siffrorna leder säkert också till interna diskussioner här och var.

Nog kan man undra om vad som kanske kunde ha gjorts annorlunda längs resans gång fram till dagens MittMedia. Om arbetsmiljön, personalpolitiken, centraliseringen och kanske inte minst koncernens självbild. Nu är läget som det är och frågorna måste hanteras. Därvidlag har både ägarstiftelsen, styrelsen, koncernledningen, medarbetarna och även facket ett gemensamt ansvar för att konstruktivt arbeta med frågorna, både för att läka såren och för att se till att det lagbundna systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar bra i framtiden. Då kanske också journalistiken, utvecklingen och mångfaldsproblematiken får sitt nödvändiga utrymme igen.   

Korrigerad 180227 kl 19.05 , kompletterad med länk kl 19.07 och 19.27, korrigerad 180228 kl 18.14     

Carl-Johan Bergman chefredaktörernas chef i MittMedia

Carl-Johan Bergman blir ny redaktionell chef i MittMedia och tillträder omgående. Med honom får koncernen en förtroendeingivande och rutinerad publicist som chefredaktörernas chef. Och han är nog efterlängtad i rollen; tjänsten har varit obesatt under lång tid.

AnnaKarin Lith slutade som redaktionell chef i juli 2016 i samband med att koncernchefen Thomas Peterssohn fick gå. Då sattes Anders Ingvarsson in som ”chef för gemensam redaktion”, men med ett mer begränsat mandat. Alla chefredaktörer inom koncernen skulle då förvånande nog rapportera direkt till den nye koncernchefen Per Bowallius. Nu ska de återigen rapportera till den redaktionella chefen. Cheferna för kultur och opinion ska dock även i fortsättningen rapportera direkt till vd. 

I maj förra året valde Anders Ingvarsson att återvända hem till Hälsingland som chefredaktör för MittMedias titlar inom Hälsingetidningar. Sedan dess har således även hans modifierade tjänst som ansvarig för den redaktionella verksamheten varit vakant. Koncernchefen Per Bowallius sa då i en intervju i Medievärlden att ”Det är en viktig roll som vi nu kommer att diskutera internt, innan vi går vidare och sätter igång med en rekrytering.”

I november annonserades sedan tjänsten ut med Bohmans nätverk som rekryteringsföretag. Efter den processen har man således nu stannat för en intern rekrytering då Carl-Johan Bergman tar över ansvaret med, så vitt jag förstår, samma mandat som AnnaKarin Lith tidigare hade.

Jag tror att Carl-Johan Bergman som ledare är precis vad den något kantstötta mediekoncernen behöver idag i sin redaktionella organisation. Han är sympatisk, representativ och ger ett väldigt gott intryck som en öppen, lyssnande och förtroendeingivande person. Han kommer dock att få en riktigt tuff uppgift i den snabba medieutvecklingen och då inte minst med tanke på de omdiskuterade arbetsmiljöfrågorna inom koncernen.

Han tar med sig en rad erfarenheter inför uppgiften. Carl-Johan Bergman har en gedigen bakgrund som bland annat nyhetschef och editionschef på Expressen. Han har också varit redigerare, sportchef, nattchef och nu senast chefredaktör på Dalarnas Tidningar. Rekryteringen av hans efterträdare inleds omgående.

Carl-Johan Bergman är 35 år och är född och uppvuxen i Dalarna där han också som redaktionell chef för koncernen kommer att ha sin bas enligt en intervju idag på dt.se. Han kommer som redaktionell chef också att ingå i koncernledningen samt vara adjungerad i MittMedias styrelse.
Uppdaterad 180108 kl 17.18, korrigerad kl 17.23, kompletterad med ny länk kl 17.38

Nu krävs nog snabba ryck av MittMedia och andra mediekoncerner

Under första halvåret 2019 ska MittMedias tryckeri i Gävle läggas ner. Till den dagen är det mellan 15 och 18 månader. Innan dess ska tryckningen av sju tidningstitlar flyttas till ett annat tryckeri. Och distributionen därifrån blir en svår nöt att knäcka. Kostnaderna för tryck- och distribution ska minskas med 350 miljoner kronor. Därför kommer nog snart beslut om nedläggning av ytterligare något tryckeri samt produktförändringar. Det kan handla om färre utgivningsdagar, tunnare papperstidningar och dagdistribution.

Tryckpressen i Gävle invigdes den 11 april 1995, samma dag som Gefle Dagblad fyllde 100 år. Tryckhallen var fylld av jubileumsgäster och skådespelaren Rolf Lassgård, som bor i Gävle,  stod högst upp i pressen och läste en dikt om tidningens betydelse som fanns i tidningens första nummer. Mäktigt!

Den nu 22-åriga pressen är byggd av tyska Koenig & Bauer och installationen leddes av en ung nyanställd civilingenjör som hette Jan Andersson. Idag är han vd för MittMedia Print AB. MittMedia har i sitt norra verksamhetsområde idag tryckpressar i både Gävle, Falun, Östersund, Sundsvall och Örnsköldsvik.

Tryckeriet i Örnsköldsvik läggs ner när kvällstidningarna vid årsskiftet flyttar sin tryckning där till VK Media i Umeå.  När sedan tryckeriet i Gävle läggs ner återstår således tryckerierna i Falun, Östersund och Sundsvall.

MittMedias vd Per Bowallius har tidigare sagt att tryck och distributionskostnaderna på 700 miljoner kronor per år måste halveras till 2020. Då krävs mer åtgärder än nedläggningen i Gävle. Gissningsvis läggs också tryckeriet i Östersund ner och tryckningen av Östersunds-Posten och Länstidningen flyttas till Sundsvall, drygt 18 mil därifrån.

I Gävle trycks idag Gefle Dagblad, Arbetarbladet, Mora Tidning samt de fyra titlarna inom Hälsingetidningar. Ett tänkbart alternativ är givetvis att tryckningen flyttar till UNT i Uppsala, tio mil bort och då i ett samarbete som tidigare diskuterats. Men de gångerna har diskussionerna inte gett något resultat, men med en ny ledning i MittMedia går det kanske bättre.

Troligen flyttas snarare tryckningen av titlarna i tryckeriet i Gävle till Falun, runt tio mil därifrån. Där kanske också tryckningen av MittMedias tidningar inom tidigare Promedia hamnar när koncernens kontrakt med V-TAB i Västerås går ut. Om nu inte UNT:s ägare NTM och MittMedia hittar varandra till skillnad från tidigare…

Om alternativet blir Falun så börjar det bli trångt i pressen på Ingarvet i Falun. Jag har ingen aning om dess skick och kapacitet, men det är väl ingen djärv gissning att den pressen i så fall kanske måste få ökad kapacitet. Och att den nya tryckeristrukturen inom koncernen tvingar fram produktförändringar som ändå måste komma förr eller senare.

MittMedias förre vd Thomas Peterssohn, idag styrelseproffs och investerare i intressanta företagsprojekt, talade redan 2012 i en intervju i Medievärlden om tryckning och distribution under dagtid efter lunch. Hans efterträdare Per Bowallius antyder idag tydligt i Medievärlden också att de nu aktivt söker rätt tidpunkt för sådana förändringar för en eller flera tidningstitlar. Då är det nog dags.

Som jag minns det har tryckeristrukturen inom koncernen diskuterats under det senaste decenniet, kanske till och med några år till även om debatten ändrat karaktär under årens lopp. Innan branschens bekymmer blev påtagliga präglades inte sällan debatten inom koncernen av avundsjuka på en utgivningsort då det satsades i tryckerierna på andra orter.

Vi på Gefle Dagblad, där jag var chefredaktör till nyårsafton 2004, sneglade misstänksamt på vad som hände i Sundsvall och tvärtom. Och tidningarna inom koncernen valde ofta olika lösningar och leverantörer, tryckerierna och packsalarna blev statusfyllda anläggningar under de goda åren då tidningsledarna för de olika titlarna gärna ville ta täten i teknisk utveckling, det vill säga investeringar.  

Det var då det, idag måste många av dessa investeringar avvecklas och nu är turen kommen till pressen i Gefle Dagblads sålda hus där den nye ägaren, Perol Fastigheter AB, ska ta över i september 2019. Då ska pressen i Gävle vara riven i tryckhallen som byggdes i det dåvarande tidningskvarteret till pressinvigningen 1995. Enligt vd Jan Andersson kan pressen inte ens säljas utan skrotas. Den förra pressen såldes till Holland för en miljon kronor om jag minns rätt.

Nu lär det krävas snabba beslut om var de sju tidningstitlarna ska tryckas, om distributionen och gissningsvis även om en eller annan produktförändring som säkert kan komma att skapa debatt både internt och externt. Situationen kan också påskynda fler tänkbara samarbeten och kanske till och med nya strukturaffärer, för de lär nog fortsätta i branschen. Tiden verkar kort för de nödvändiga förändringarna inom MittMedia, men det ska förhoppningsvis gå bra och har gjort så förr för den nya koncernledningen.

Förra året såldes ju Gefle Dagblads hus i augusti samtidigt som Arbetarbladet i sitt hus hade ett hyreskontrakt med begränsad tid kvar. Bara åtta månader senare flyttade båda tidningarna till nya hyrda lokaler i samma hus på Brynäs i Gävle, en flytt som alla nu verkar nöjda med.  Inte minst de runt 800 läsare som kom på de bägge tidningarnas gemensamma öppna hus i helgen och kollade in lokalerna och bjöds på underhållning och tårta.

Det är naturligtvis inte bara MittMedia som känner flåset i nacken om att anpassa sig till den nya tidens medielandskap i sitt sökande efter smarta betallösningar och samarbeten, samtidigt som tryckeri- och distributionskostnader är plågsamma villkor för den fortsatta verksamheten. I alla mediekoncerners planering finns naturligtvis också mer eller mindre avancerade produktförändringar för papperstidningarna.  Det blir en intressant mediehöst 2017 och ett ännu intressantare 2018.
Uppdaterad med nya länkar 170919 kl 05.50, korrigerad 170919 kl 22.23, kompletterad med länkar och korrigerad 170920 kl 18.19

   

Varför avgår Jan Friedman och vad händer inom MittMedia?

Jan Friedman avgår som ordförande för MittMedia och ersätts av huvudägarens främste företrädare, ägarstiftelsens ordförande Krister Jönsson. En förvånande nyhet om lokaltidningskoncernen där man under det senaste året sparkat koncernchefen, fått en allvarlig tvist med facket om arbetsmiljön och rädsla för chefer, noterat rekordstora upplagetapp samt tydligen nått tämligen begränsade framgångar rörande den digitala omställningen. Ordförandebytet leder nog till spekulationer om vad som egentligen händer inom koncernen - varför avgår Friedman?

Jan Friedman blev ordförande i koncernstyrelsen i december 2015. Då hade han under ett par år suttit i den tidigare ägarstyrelsen som han lämnade för att ta hand om klubban i den ombildade driftsstyrelsen för koncernen. Krister Jönsson, som är ordförande för huvudägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, blev då också ordförande i ägarstyrelsen.

Ett drygt halvår efter Friedmans entré som ordförande för MittMedia fick dess koncernchef Thomas Peterssohn sparken i början av juli 2016, mitt under Almedalsveckan. Någon månad senare utsågs Per Bowallius till ny koncernchef, en person som Jan Friedman som ny ordförande i MittMedia tydligt hyllat i intervjuer.

Sedan har mycket annat hänt inom MittMedia. Den nye chefen för ”gemensam redaktionell organisation”, eller vad det hette, en ganska luddig omformulering av den tidigare tydliga befattningen som redaktionell chef, lämnade sitt uppdrag och blev i stället chefredaktör för titlarna i Hälsingland. Ingen efterträdare har utsetts och frågan är fortfarande om det blir någon sådan.

Alla chefredaktörer i den så kallade utgivargruppen ska enligt uppgift idag rapportera direkt till vd Per Bowallius. Det kan nog bli komplicerat med tanke på koncernens storlek, Bowallius bör ju som koncernchef ha annat att tänka på än det rent redaktionella ansvarsområdet för 28 titlar.

Dessutom har koncernen, som tidigare uppmärksammades med fina priser och dessutom målmedvetet spred en kanske allt för överdriven positiv självbild, plötsligt drabbats av en allvarlig konflikt med journalistfacket rörande bristfällig arbetsmiljö, bland annat beroende på rädsla i organisationen enligt SJF. En rädsla som nog grundlagts under den tidigare koncernledningens tid. 

Och som lök på laxen har koncernen den sämsta upplageutvecklingen i landet efter de närmast dramatiska prishöjningarna som den tidigare koncernledningen drev igenom för att finansiera satsningarna digitalt och på rörlig bild. Arbetarbladet i Gävle kostar i dag runt 4.200 kronor om man vill prenumerera på dagstidningen inklusive det digitala utbudet. Som jämförelse kostar till exempel Barometern  2.800 kronor för sin sexdagarstidning, Arbetarbladet kommer dock ut sju dagar ännu så länge.

För någon vecka sedan publicerade Journalisten en öppenhjärtig intervju med den nye koncernchefen Per Bowallius. Där framgick det att den stora satsningen på ”plustjänster” för 99 kronor i månaden lockat runt 32.000 provprenumeranter för 1 krona första månaden. Av dessa har ca 15.000 sedan fortsatt abonnera för 99 kronor månaden. Är det ett bra resultat för en koncern med 28 titlar och en pappersupplaga omfattande flera hundra tusen exemplar? Enligt Journalisten går den digitala satsningen fortfarande med förlust.

I samma intervju framgick det, vilket också Bowallius där bekräftade, att satsningen på rörlig bild är ganska kontroversiell inom MittMedia. Kvaliteten på sändningarna är tveksam och medarbetare känner sig övergivna framför kameran i en roll som de inte har sökt sig till. Och frågan är naturligtvis för MittMedia, som för alla andra medieföretag, om kunderna verkligen vill ha alla dessa ”live-sändningar.”

Och kvaliteten på papperstidningarna är också ofta kritiserade, på sociala medier och även av mig själv på denna blogg. Koncernens företrädare har, framförallt under den tidigare ledningen, framhävt sin verksamhet som en otroligt kvalitetsfylld lokal journalistik, allt medan både organisationen som sådan och produkterna blivit allt mer centraliserade. Papperstidningarna har regelmässigt publicerat centralt publicerade helsidor och uppslag utan lokal koppling. Tji relevans.

Och i det här läget avgår den namnkunnige entreprenören Jan Friedman som ordförande för MittMedia. Och efterträds av sin egen chef och huvudägarens främste företrädare, Krister Jönsson. Enligt Medievärlden kommer denne samtidigt att lämna sitt uppdrag som ordförande i ägarstiftelsen och inte heller bli kvar längre som ordförande för MittMedia ägarbolag. Intervjun med honom i Gefle Dagblad berör inte detta, men stämmer detta så tyder hela rockaden på brådska som inte är så vanlig i sådana här sammanhang.

Således, vad är det som händer?

Jan Friedman själv säger att han har för många engagemang, bland annat i några börsbolag, samtidigt som han uppnått pensionsåldern och vill trappa ner. Personligen tycker jag nog att det kanske hade varit naturligare för honom att tänka i dessa banor för ca 18 månader sedan då han blev ordförande och således hade kunnat avstå från uppdraget  i MittMedia redan då.

Krister Jönsson, som hoppar in som ordförande i MittMedia, är drygt 70 år och således runt fem år äldre än Jan Friedman. Det normala i det här sammanhanget hade nog varit att det hade presenterats en ny mångårig efterträdare till Friedman samtidigt som han avgick. Tvärtom säger man nu att valberedningen ska ta fram en efterträdare till Jönsson inför en extra bolagsstämma i höst. Det blir väldigt spännande att se vilket namn man landar på då. 

Men, frågan infinner sig per omgående för min del; varför avgår egentligen Jan Friedman? OK, han kan ha rätt i att han vill trappa ner. Och det kan vara så att han faktiskt fullgjort ett primärt uppdrag åt ägarna, som att få bort den tidigare koncernledningen och få en ny vd på plats.

Men fan vet om det är så enkelt, varför denna tämligen snabba och ostrukturerade förändring som rimligen föder många frågor?

Jag tror att branschen, som verkligen följer utvecklingen inom MittMedia, med detta skifte på ordförandeposten börjar fundera på hur det egentligen står till med ekonomi, den digitala omställningen, tv-satsningen och relationerna mellan fack och företag inom detta viktiga medieföretag. Jan Friedman vet ju hur det ligger till nu när han väljer att avgå.  

Kort sagt, hur går det för MittMedia?

Själv håller jag tummarna för att det trots allt går bra för dctta medieföretag. Men jag befarar faktiskt motsatsen.

Komplettering: Chefredaktörerna Anna Gullberg och Daniel Nordström resonerar om bland annat detta blogginlägg på sin podd GullbergNordström i avsnitt "#89 Invandringsfrågan och alkoholkulturen" publicerad 170605, först ca 24 minuter in i sändningen och sedan igen även från ca 38 minuter.

För transparensens skull: Jag har varit chefredaktör för Gefle Dagblad fram till årsskiftet 2004-2005 och därefter genom mitt bolag som konsult haft en del uppdrag åt MittMedia. Jag känner rent professionellt, men inte privat, både Jan Friedman och Krister Jönsson samt mer eller mindre väl många andra medarbetare inom koncernen där jag jobbat i olika roller under nästan 40 år.

Anm. Korrigerat fel 170602 kl 01.52, 02.16, korrigerad och kompletterad med länkar 170602 kl 19.20, korrigerat fel 170602 kl 23.02, korrigerad 170603 kl 00.24, korrigerat 170603 kl 19.45, kompletterat med länk 170605 kl 20.57

Övriga länkar: 
Mittmedias ordförande avgår - vill fokusera på andra uppdrag - nyhetstext GD.se 170601
Friedman lämnar Mittmedia - nyhetstext medievarlden.se 170601
Ljuset i slutet av Mittmedia - nyhetstext, intervju med Per Bowallius, journalisten.se 170525

Tyst inom MittMedias egna kanaler om intern kritik

Det har varit rätt tyst om MittMedia sedan i somras då koncernledningen byttes ut. Nu har det synts nya rubriker om koncernens jämförelsevis dramatiska minskning av printupplagorna. Dessutom nyheter om att journalistfacket kritiserat koncernens arbetsmiljö samt uppgifter om rädsla för ledningen på Gefle Dagblad, GD, där ett par skyddsombud sägs ha blivit utlösta inom loppet av ett år. Och självaste statsheraldikern har kritiserat MittMedia för reklam där text tryckts på bilder av svenska flaggan. Flaggnyheten och upplageminskningen har redovisats i MittMedias egna kanaler, men så vitt jag kunnat se inte de övriga nyheterna. Det är onekligen förvånande.       

Mittmedia har sedan koncernen funnit sin moderna form för ett antal år sedan noterat en rad framgångar i form av prestigefyllda branschpriser. Den snabba utvecklingen av helt ny koncernstruktur och MittMedias mycket beslutsamma digitala omställning har också uppmärksammats, ofta positivt, men med tiden också mer kritiskt, bland annat rörande tempot och en avancerad centralisering. 

Nåväl, MittMedia har alltid stolt torgfört sina projekt, särskilt under den tidigare ledningen med vd Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Dessa två fick dock lämna koncernen i juli 2016 när ägarna tillsatte en helt ny ledning för denna numera mycket stora mediekoncern omfattande de flesta tidningarna från Nynäshamn via Södertälje och Örebro upp till Östersund och Örnsköldsvik. Nyligen blev Thomas Peterssohn tillförordnad vd för HSS Media i Finland. AnnaKarin Lith sitter sedan några år i det företagets styrelse. 

Jag har själv jobbat för MittMedia och dess föregångare Gefle Dagblads Förvaltnings AB under nästan fyra decennier, som reporter, nyhetschef, redaktionschef och slutligen chefredaktör för Gefle Dagblad, det sistnämnda uppdraget under runt 17 år. Därefter har jag som konsult haft uppdrag för MittMedia, bland annat för chefsrekryteringar.

Jag trivdes storartat bra inom koncernen och Gefle Dagblad, särskilt med tanke på den då inom koncernen mycket seriösa hållningen inför det publicistiska uppdraget.  Det gällde inte minst den nedärvda övertygelsen från utgivare som Erik Brandt och Per Hilding om behovet av transparens rörande den egna verksamheten och om att vårda ett tillåtande klimat för debatten, både internt och externt. Motpart och kritiker måste få komma till tals och även kunna få sista ordet.

Därför känns det märkligt att i andra medier, men inte i MittMedias egna kanaler, få läsa om tämligen normala nyheter om exempelvis motsättningar mellan fack och arbetsgivare inom koncernen, sådant som medier publicerar dagligen om andra företag och myndigheter. Om ett medieföretag avstår från att publicera sådant om sin egen verksamhet äventyras trovärdigheten.

Detta naturligtvis helt oavsett hur goda skäl medarbetare och utgivare i MittMedias alla olika kanaler kanske tyckt sig ha för att betrakta dessa nyheter i andra medier som felaktiga eller ointressanta. Det är ju det normala förhållandet i liknande situationer på alla arbetsplatser, motparten har naturligtvis ”fel” och jag själv har ”rätt”.

Inom medierna måste man orka publicera och kommentera även kritik mot den egna verksamheten för att bevara den publicistiska trovärdigheten, inte minst i dessa tider då den ifrågasätts av mörka krafter. Och det är naturligtvis särskilt viktigt inom mediekoncerner där likriktning måste motverkas till förmån för en mångfald, trots det gemensamma ägandet. 

MittMedias närstående podd GullbergNordström med chefredaktörerna Anna Gullberg, GD, och Daniel Nordström, VLT, kommenterade flaggnyheten i sin senaste sändning, men inte nyheterna om skyddsombuden och arbetsmiljön. De drog igång sin podd inspirerade av podden MattssonHelin och brukar kommentera branschutvecklingen och händelser av alla de slag på landets olika medieföretag. MattssonHelins podd saknas av många, inte minst för att de var frikostiga med kommentarer om sin egen verksamhet, även då de själva var kritiserade.  

Nyheterna rörande skyddsombuden har publicerats av SVT Gävleborg, dels i en nyhetssändning, dels i en artikel på deras sajt, samt av tidningen Journalisten. Journalisten har också publicerat kritik mot arbetsmiljön inom MittMedia efter en enkät inom koncernen. 

Koncernens vd Per Bowallius och Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg har i dessa artiklar i andra medier kommenterat kritik och påståenden. Länkar nedan.

ANM. AnnaKarin Lith har efter denna publicering påtalat att hon sa upp sig själv och således inte "fick lämna" sin tjänst. /RR

ANM. Journalisten.se uppmärksammade under måndagen på nytt fackets kritik rörande arbetsmiljön inom MittMedia. Medievarlden.se tog också upp saken och under eftermiddagen publicerade även Arbetarbladet.se en nyhetstext om saken, länkar nedan, länk nedan. /RR

ANM. Gefle Dagblad publicerade vid 17-tiden i dag måndag en nyhetstext om fackets kritik, länk nedan. /RR 

ANM. Resume.se, vlt.se och podd #83 publicerade idag onsdag mer om arbetsmiljön inom MittMedia, länkar nedan. /RR 

Korrigerat fel 170318 kl 20.45, kompletterad med länk 170318 kl 21.07, Kompletterad 179319 kl 11,01, kompletterad med fler länkar 170320 kl 16.31 samt 17.50. Även 18.30. Kompletterad med länkar 170322 kl 22.54

Länkar:

Podd #83 arbetsmiljön i Mittmedia - podden GullbergNordström 170322
Mittmedia får svidande kritik för arbetsmiljön - stressproblem finns på VLT - nyhetstext vlt.se 170322
Så ska Per Bowallius vända arbetsmiljökrisen i Mittmedia: "Får mer energi av det här" - nyhetstext resume.se 170322
Mittmedias dubbla utmaningar - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se 170321
Arbetsmiljöproblem på Gefle Dagblad - personalen misstror ledningen - nyhetstext, 170320
Misstroende mot Mittmedialedningen efter konflikt på Gefle Dagblad - nyhetstext arbetarbladet.se 170320
Mittmedias personalpolitik sågas - nyhetstext, medievarlden.se 170320
Arbetsmiljökrisen i Mittmedia: "Vi har nått vägs ände" - nyhetstext, journalisten.se 170320
Podd #82 om Schibstedhuset, GP och Mittmedias flaggreklam mm - podden GullbergNordström 170315
Mittmedias användande av Sverigeflaggan i reklam kritiseras: "Måste ansöka om tillstånd" - nyhetstext gd.se 170310
Katastrofsiffror för arbetsmiljön på Mittmedia - nyhetstext journalisten.se 170310
Mittmedia om upplagetappet: "Inte akut" - nyhetstext journalisten.se 170309
Oro på Gefle Dagblad efter att skyddsombud lämnat - nyhetstext journalisten.se 170308
Oro på Gefle Dagblad - två skyddsombud har fått gå - nyhetstext svt.se/gävleborg 170307
Anna Gullberg: "Skändningen av flaggan" är en lokal demokratisatsning på arabiska - krönika av Anna Gullberg, gd.se 170204
Flyttkaos på Gefle Dagblad; "en huggsexa om platserna" - nyhetstext resume.se 161130 

MittMedias nya koncernledning presenterad

Nu börjar det röra på sig inom MittMedia efter palatsrevolutionen i somras då ledningen byttes ut. Nu bildas en ny och större ledningsgrupp med totalt 14 personer. Tjänsten som redaktionell chef avskaffas, men ersätts av en "chef för gemensam redaktion”, nämligen Anders Ingvarsson. Som sådan blir han också koncernens sportchef, webbchef, kulturchef, chef för nattwebben samt deskcoach!
Vad som skiljer Ingvarssons tjänst från den tidigare rollen AnnaKarin Lith hade som redaktionell chef är lite svårtolkat förutom titelbytet som sådant, men en stor förändring är att alla chefredaktörer och opinionschefer nu ska rapportera direkt till vd Per Bowallius. Tidigare rapporterade de till den redaktionella chefen.
Bowallius tar därmed ett tydligt och fastare grepp om verksamheten än företrädaren Thomas Peterssohn. Denne engagerade sig ju främst och starkt i strukturfrågorna, som de då pågående förhandlingarna om samgåendet med Promedia och det spräckta projektet med Svenska Dagbladet. Därmed fick den redaktionella chefen AnnaKarin Lith i praktiken ett betydande ansvar för den löpande verksamheten vilket både gillades och ogillades inom koncernen. Och även utanför koncernen hos kritiska branschkolleger.
Rent redaktionellt verkade AnnaKarin Lith ju genom den av henne skapade så kallade utgivargruppen med bland annat alla ansvariga utgivare, men den nämns inte i det här sammanhanget. Den lär väl ändå komma att spela en roll under Anders Ingvarsson eftersom utgivarna finns där som tidigare och han ska samordna deras redaktioner i sin roll som "chef för gemensam redaktion". Utgivargruppen har hittills träffats väldigt frekvent, men det kanske ändras nu om man trots synen på en "gemensam redaktion" samtidigt, som det sagts, vill betona den lokala kärnverksamheten och då rimligen med väldigt självständiga utgivare även verksamhetsmässigt utanför de rena publiceringsbesluten.
Anders Ingvarsson lär hursomhelst med alla sina ansvarsområden få ett inflytande väl i klass med den tidigare redaktionella chefen även om titeln som sådan av någon anledning avskaffas, kanske helt enkelt för att man vill glömma den tid som var och i stället blicka framåt. Ingvarsson har ju varit tillförordnad redaktionell chef sedan i somras och är också väl förtrogen med verksamheten efter sin tid som chefredaktör för numera nedlagda Dagbladet i Sundsvall och därefter även för Sundsvalls Tidning.
Han har även tidigare erfarenheter inom koncernen eftersom han mellan 1999 och 2009 var journalist på Söderhamns-Kuriren och Hudiksvalls Tidning samt under tre år även nyhetschef på Ljusdals-Posten. Där kom jag som headhunter i kontakt med honom vilket utmynnade i att han vid 34 års ålder 2009 lämnade sin roll som chef för ett fåtal medarbetare i Ljusdal och i stället  blev chefredaktör och ansvarig utgivare för Norrländska Socialdemokraten, NSD, med en mycket större organisation.
Det gick alldeles utmärkt och 2012 utsågs han till Årets medieledare. Samma år lämnade han NSD och blev chefredaktör för Dagbladet. 2013 tog han över Sundsvalls Tidning.
I sin nya roll blir han nu en tung makthavare inom MittMedia när koncernen på något sätt tydligen ska reformeras med en ny ledning. Det är ingen lätt uppgift för vem det än vara må med tanke på allt som hänt och gjorts inom bolaget under de senaste åren. Många kompetenta medarbetare har valt eller tvingats lämna koncernen och en ny centraliserad organisation har sjösatts, säkert i väsentliga avseenden i strid mot de målsättningar den nya styrelsen och koncernledningen har om att värna den lokala kärnverksamheten med mera.
Stora skutor är som bekant tunga att vända, men Anders Ingvarsson är förhoppningsvis kapabel att hantera situationen. Han är en diskret och lugn person, men samtidigt också mycket målinriktad. Han kommer nog inte att göra några förhastade uttalanden eller dramatiska utspel om verksamheten. När han har bestämt sig är han dock mycket beslutsam och drivande som chef.
En annan chefredaktör inom Mittmedia lyfts också fram i den nya ledningsorganisationen. Det är Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg som utöver sitt nuvarande jobb även tar plats i koncernens ledningsgrupp tillsammans med Ingvarsson. Anna Gullberg är ju rutinerad och dessutom uppmärksammad för sin publicistiska hållning, till exempel i samband med det hot mot henne som skulle ha prövats i en rättegång häromdagen då den åtalade inte infann sig.
Kanske vill man, förutom att ytterligare tillvarata hennes kompetens, också markera ett ökat redaktionellt inflytande i koncernledningen. Ännu ett motiv kan vara en önskan, kanske främst hos majoritetsägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, att återupprätta Gefle Dagblad som koncernens huvudtidning, precis som i fornstora dagar.
Under Thomas Peterssohns och AnnaKarin Liths ledarskap degraderades ju i princip, och troligen också rätt målmedvetet, Gävle som verksamhetens centralort och GD:s position som koncernens huvudtidning genom att snart sagt alla projekt, typ den centrala redigeringen, kundtjänsten och koncernens sportchefstjänst placerades i till exempel Sundsvall, Falun och Östersund. På sitt sätt begripligt i det snabba koncernbygget för att undvika revirstrider gentemot Gävle och GD, men det var definitivt inte populärt i Gävle. Däremot i Sundsvall, Falun och Östersund...
I övrigt betonas inte minst den digitala utvecklingen genom att man inrättar en digital ledningsgrupp med Robin Govik som chef. Även han ingår från och med nu i koncernens ledningsgrupp. Den tidigare sportchefen Mattias Wallström ingår i den digitala gruppen med ansvaret för affärsutvecklingen inom sportområdet, bland annat vad det gäller sponsring. Tv-chefen Niklas Hermansson och Li Éstrade, ansvarig för affärsutveckling av paid content, ingår också i den utökade digitala gruppen under Govik.
Den förändrade organisationen handlar uppenbarligen mycket om den digitala transformationen och affärsutvecklingen och därmed också försäljningen. Därvidlag har ju redan den nye styrelseordföranden Jan Friedman sagt att han har stora förväntningar på Per Bowallius som ledare eftersom försäljningen tidigare inte lyckats särskilt väl.
Men även omvårdnaden av de gamla papperstidningarna märks i denna nya ledningsorganisation genom att den driftige produktionschefen Daniel Bertils får ett utökat ansvar som affärsutvecklingschef för print. Även papperstidningarna ska således utvecklas, precis som förväntat på skilda håll efter ledningsbytet. Daniel Bertils var tidigare chefredaktör för Hälsingetidningar och kommer nu också in i ledningsgruppen för hela MittMedia.
I Sundsvall efterträds Anders Ingvarsson av Karin Näslund som chefredaktör för Sundsvalls Tidning, Allehanda och Tidningen Ångermanland. Hon har tidigare varit redaktionschef och nyhetschef på ST och har varit tillförordnad chefredaktör sedan juli.
Koncernen får nu en betydligt större ledningsgrupp än tidigare då det mesta snurrade kring framför allt AnnaKarin Lith som sekundant till vd Thomas Petersson. Nu landar ett tydligt ansvar på ett större antal personer. Digitaliseringen och affärsutvecklingen prioriteras, men även papperstidningens omvårdnad uppgraderas således.
Som vanligt blir det spännande att följa denna stora koncern MittMedia som är sprungen ur Gefle Dagblad som initialt började växa då GD under 70-talet tog över Ljusnan som höll på att tyna bort. När verksamheten utvecklades bildades Gefle Dagblads Förvaltnings AB som moderbolag och senare när koncernen växte ännu mer bytte den efter en namntävling namn till MittMedia, ett nog så fyndigt namn på detta företag som utvecklats över hela Södra Norrland och nu senare ner i Mälardalen.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vem som vann priset för namnet, men jag skulle själv gärna ha gjort det. Jag vill minnas att tävlingen utlystes och fullföljdes inom ett chefsutvecklingsprogram som av någon anledning döptes till Branta Räven...! Jag var då chefredaktör på Gefle Dagblad, men mitt namnförslag kommer jag inte ihåg även om jag vill minnas att det var väldigt bra. Det kan ha varit lite gråare Södra Norrlands Tidningar med tanke på en idé jag hade...
 Idag ingår 28 tidningstitlar i det gamla förvaltningsbolaget, det vill säga MittMedia.
Så här ser Mittmedias nya koncernledning ut efter förändringarna:
VD Per Bowallius, företagsmarknadschef Staffan Lönner, privatmarknadschef Anna Joneby, digital chef Robin Govik, chef gemensam redaktion Anders Ingvarsson, tryckerichef Jan Andersson, vd MittMedia Förvaltnings AB Ulf Eriksson, CFO Thomas Wilson, affärsutvecklingschef Magnus Söderlund, CTO Anders Härén, personalchef Carin Andersson, affärsutvecklingschef print Daniel Bertils, chefredaktör och ansvarig utgivare för GD Anna Gullberg samt chef medieproduktion Catharina Frischenfeldt-Bååth.

Falskt alarm om MittMedia?

Dagens Nyheters utsaga om att MittMedias styrelse diskuterat ett scenario med massuppsägningar och nedläggningar blev en omskakande nyhet för branschen. Mest chockad blev nog styrelsen över att resonemangen läckt ut. Jag tror nämligen att varken den, ägarna eller den nya ledningen ännu har en aning om koncernens vägval efter palatsrevolutionen i somras. I vart fall har de säkert inte en tanke på att nu offra de prenumererade tidningarna för att göra gratistidningar. Diskussionen utmynnade inte heller i något strategival, utan i ett beslut om att byta ut ledningen. Det kanske var det som var det egentliga målet för ”strategidiskussionen” i styrelsen.

Det är väl känt att styrelsen och koncernledningen diskuterat strategifrågor under hela våren och de olika scenarierna ledningen tagit fram hade beställts av styrelsen. I den blev Jan Friedman ny ordförande före årsskiftet och uppenbarligen tog han direkt initiativet till vårens framtidsdiskussioner. Den intressanta frågan är vad dessa egentligen syftade till, en ny strategi eller en prövning av ledningen? 

Hur som helst med den saken, men följden blev ändå att man petade ledningen sedan denna presenterat ett närmast demonstrativt och konstigt förslag som alternativ till sin egen linje. Det scenariot saknar all trovärdighet om inte koncernen oss ovetande står på konkursens brant. Jan Friedman har också till DN sagt att bägge förslagen var för dåliga. Nu har det konstigaste kallat "Alternativ B" ändå blivit en stor nyhet i alla medier och uppmärksammats som ett hot mot demokratin, trots att det nog bara handlar om ett långt drivet diskussionsunderlag och kanske även ett tillhygge i en intern ledningsdiskussion.           

Innan Friedman blev ordförande i driftsbolaget MittMedia var han styrelseledamot i ett par år i koncernens ägarbolag. Som sådan var han naturligtvis väl insatt i ägarnas syn på koncernledningen som, tills dess, haft starkt stöd av ägarna för den snabba digitala omställningen.

Men någonstans längs vägen måste ägarna ha börjat tveka över den snabba satsningen digitalt till priset av en rätt hårdhänt hantering av papperstidningarna. De digitala intäkterna hade ju inte heller ökat som förväntat, koncernledningen hade lyckats väl med den snabba omorganisationen, men inte levererat de ekonomiska förväntningarna på den digitala omställningen, samtidigt som de styvmoderligt behandlade  papperstidningarna fortfarande ger goda intäkter.

Det är därmed kanske inte så konstigt att man i ägarkretsen började tvivla på om koncernen hade rätt ledning i ett läge där MittMedia dessutom saknar finansiella muskler. Balansräkningen är svag och det är väl känt att hela verksamheten kan vara hotad inom ett par år om man inte får ordning på ekonomin, ett faktum som tvingat fram stora besparingar.

Mot hela denna bakgrund var det väl logiskt att den tidigare ordföranden för driftsbolaget, Lars Leijonborg, byttes ut mot just Jan Friedman. Troligen var det just då och så processen inleddes mot ett utbyte av koncernledningen – och vandringen mot en ny lugnare strategi för den digitala omställningen. Och det första den nya styrelsen med Jan Friedman som ordförande också gjorde var att beställa fram ett paket av olika strategiska scenarier från koncernledningen.

Det ledde uppenbarligen till intensiva och för de inblandade rätt jobbiga diskussioner under hela våren. I flera olika scenarier, som slutligen blev två, illustrerade ledningen tänkbara utvecklingar för koncernen i en bransch där ingen med säkerhet kan sia om vad som kommer att hända. Och ett av dessa scenarier är således den närmast provokativa och mycket dramatiska skissen DN skriver om.

Efter resonemang hela våren träffades styrelsen för MittMedia på Arlanda lördagen den 2 juli. Där fattas inget beslut om någon ny strategi utifrån de olika scenarier Thomas Peterssohn presenterat. I stället får han sparken vilket också leder till att den redaktionella chefen AnnaKarin Lith avgår.

Det är Peterssohn och Lith som drivit och helt kommit att symbolisera MittMedias snabba vandring bort från papper in i den digitala övergången. I april skrev jag i en bloggpost om ett nytt avhopp från ”sekten” MittMedia att ”Vad det gäller koncernledningen så är det koncernchefen Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som syns utåt och det är naturligtvis också främst dessa båda som förr eller senare kommer att hyllas eller kritiseras om koncernens mycket tydliga vägval lyckats eller ej.” Då var kanske processen redan igång för att byta ut ledningen, en process som ägarna således troligen inledde med ordförandebytet.

Det omskrivna resonemanget om att i närtid säga upp 75 procent av personalen och konvertera de prenumererade tidningarna till gratistidningar faller på sin egen orimlighet. Jag kan förstå att sådana tankar ska finnas med som en ytterlighet bland andra i diskussioner om framtiden, men att nu avstå från den affär som prenumererade tidningar trots allt fortfarande är som naven i mediehusen vore ju rätt korkat. Den dag en konkurs närmar sig är det ett mer naturligt förslag.

Den oro branschföreträdare kan känna efter DN:s artikel är därför mer naturligt att, som chefredaktör Thomas Mattsson berör i Expressen, känna inför utvecklingen för Stampen. Där är nog risken för dramatiska nedläggningar betydligt större än inom MittMedia. Liksom Thomas Mattsson reagerade även DN:s utvecklingschef Martin Jönsson snabbt och med oro på uppgifterna i DN:s avslöjande. Deras reaktioner illustrerar allvaret och nervositeten runt utvecklingen inom branschen.

Både Mattsson och Jönsson har naturligtvis helt rätt i att det skulle vara en katastrof för branschen, journalistiken och demokratin om MittMedias skruvade diskussionsunderlag osannolikt nog skulle genomföras. Alla tidningar i Sverige är på skilda sätt beroende av varandra, till exempel för distributionen, men också för nyhetslogistiken. Medierna i Stockholm skulle inte hitta många nyheter ute i landet om inte de lokala tidningarna fanns.

Därför är det inte heller så konstigt att man i alla mediehus förhoppningsvis diskuterar alla tänkbara framtidsbilder, även de mest extrema sådana. Det ska göras. Ännu så länge finns det ingen som sitter på sanningen om vad som bör göras, men alla tänkbara alternativ måste diskuteras.    

Den här gången tror jag dock inte att det finns några skäl att oroa sig för vad MittMedia hittar på. Förslaget DN redovisar är inte bara orealistiskt i närtid, det skulle också vara ytterst förvånande om den nye koncernchefen Per Bowallius skulle driva en sådan utveckling. Jag vet att han lyckades väl som vd för gratistidningarna Mitt i och jag vet att den avgående ledningen för MittMedia direkt antydde att det var just hans gratistidningstänk som nu skulle ta över inom MittMedia. Detta väl just med tanke på hans bakgrund inom Mitt i och kanske även utifrån resonemangen runt de skilda scenarierna. Och inom Promedia har han enligt uppgift fört liknande resonemang i strategiska sammanhang, men det blev inget av den gången.

Och det är ju inte som gratistidningskung som man minns honom som vd för Promedia. Nu en del av MittMedia. Visst, där finns bland annat framgångsrika och lönsamma gratistidningen Örebroar´n, men också prenumererade tidningar som till exempel Nerikes Allerhanda och Vestmanlands Läns Tidning. Att gratistidningar i någon form alltid finns med i diskussionerna är naturligt och MittMedia har ju också redan sådana, men "Alternativ B" lär vi inte få se ännu på länge, om ens någonsin.   

Spänningarna mellan Promedia och MittMedia berodde just på att det förstnämnda bolaget under Bowallius ledning, till skillnad från MittMedia, var mycket angeläget om att vårda de prenumererade tidningarna parallellt med en digital övergång och satsningar på rörlig bild. Om Per Bowallius och hans styrelse i MittMedia skulle ställa sig bakom en dramatiskt snabb övergång till gratistidningar så skulle det i så fall vara i ett läge där ekonomin är helt körd i botten. 

Nej, det är nog först nu som det verkliga strategiarbetet börjar inom MittMedia med sin nya koncernledning.

Uppdaterad med etiketter och fler länkar 160818 kl 18.01, fler länkar 18.11, 18.37, 19.32, 19.45, ny länk 160819 kl 11.17, kl 12.01, 
nya länkar 160819 kl 18.06, 18.11, fler länkar nedan 160821 kl 16.48, fler länkar nedan 160822 kl 18.01, 23.33,  fler länkar 160823 kl 23.26, fler länkar 160824 kl 19.22, 160625 kl 00.23, korrigerad och fler länkar 160625 kl 21.30, ny läml medam 160907 kl 14.48

Länkar:
Kulturministern kan inte skilja på äpplen och päron - debattartikel av Malin Ekman, svd.se
Ingen schism bakom beslutet - intervju med Gunilla Kindstrand, Kulturnytt, sverigesradio.se
Mittmedias kulturchef säger upp sig - nyhetstext dn.se
Alice Bah Kuhnke svarar Mittmedia - debattartikel av Alice Bah Kuhnke, dn.se
Veckan när dödsrunorrna fuktades av krokodiltårar - ledare av Lilian Sjölund, helahälsingland.se
Visst profiterar vi på journalistik - ledare av Susanne Nyström, dn.se
Kasta Mittmedias tiggarbrev i papperskorgen - debattartikel av Jan Scherman, resume.se
#62 Stormen runt Mittmedia samt yttrandefrihet och Bokmässan - podden GullbergNordström, mittmedia.se
Öppet brev till kulturminister Alice Bah Kuhnke - debattartikel av Jan Friedman, dn.se
"Bästa Alice, kom och besök oss på GD" - chefredaktören bjuder in kulturministern på Instagram, gd.se
När nyheter ersätts av sagor - debattartikel av Po Tidholm, dn.se
Mittmedias förslag vore en tragedi och lär inte bli verklighet nu - men det kan inte avföras på sikt - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Hela intervjun med Mittmedias Jan Friedman om DN:s gratistidningsavslöjande - radiointervju, Medierna, svereigesradio.se
Dags för Alice Bah Kuhnke att logga ut från Instagram och ta tag i mediepolitiken - krönika av Björn Wiman, dn.se
Journalist om Mittmedia-kollapsen: "Jätterläskig situation för demokratin" - tv-inslag med Alice Bah Kuhnke och PO Tidholm, Aktuellt, svt.se
"Det här ger en negativ bild av hela branschen" - nyhetstext, dn.se
Flera stora koncerner är oroliga - nyhetstext, dn.se
Bowallius förnekar Liths påståenden - nyhetstext, journalisten.se
Ex-VD Peterssohn i samtal om att bolagisera Mittmedias tekniksystem - nyhetstext Medierna, sverigesradio.se
Jan Friedman: "Vi vänder på alla stenar" - nyhetstext, journalisten.se
AnnaKarin Lith: "det var ett skarpt förslag" - nyhetstext, journalisten.se
Bowallius: Gör en Netflix - krönika av PeO Wärring, medievarlden.se
Det är digitalt först som gäller - Per Bowallius intervjuas av Anna Gullberg, podden GullbergNordström
Bakom Mittmedia anas avgrunden. Medieskuggan - ledare av Heidi Avellan, sydsvenskan.se
Mediejättens hån - krönika av Åsa Lindeborg, aftonbladet.se
AnnaKarin Lith: "Mittmedias ledning ville se en bigbang" - intervju med AnnaKarin Lith, dn.se
Mittmedia tvingas nu fortsätta spela korten de fått - bloggtext av Marcus Melinder, norran.se
"Olyckligt att det blir ett sådant här perspektiv" - nyhetstext, journalisten.se
"Ett väldigt vildsint förslag" - nyhetstext, journalisten.se 
Mittmedias plan: 422 tjänster  bort - dementeras av VDn - nyhetstext, journalisten.se

Mittmedias huvudägare: Vi ger ut papperstidningar om tio år också - intervju med Krister Jönsson, gd.se
"Skulle slå ut stora delar av svensk lokaljournalistik" - intervju med Jonas Nordling, dn.se

"Vi närmar oss strupet för lokaltidnngarna" - krönika av Karin Olsson, expressen
Det är skillnad på strategier och beslutsunderlag - bloggtext av Daniel Nordström, vlt.se
Ingen rök utan eld - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se
Uppgifterna om Mittmedias styrelseförslag oroar branschen - nyhetstext, medievarlden.se
Mittmedias skiss: 3 av 4 journalister bort - nyhetstext, medievarlden.se

"Medierna står vid kanten av ett stup" - intervju med Alice Bah Kuhnke, dn.se

"Thomas Peterssohns finger i luften åt sin efterträdare" - analys av Leif Holmkvist, resume.se

Mittmedia kan banta bort 4 av 4 journalister: "inte fattats något beslut" - nyhetstext, resume.se

Mittmedias vd om personalslakten: "Ett scenario vi inte kommer genomföra" - intervju med Per Bowallius, resume.se
Stora förändringar kan ske inom Mittmedia - text och radiointervju med Hans Lindberg, ÖP, sverigesradio.se
Uppgifter i DN om att 3 av 4 journalister försvinner i Mittmedia: "Saknar substans" - nyhetstext, gd.se

SJF: "Förödande för hela Sverige" - intervju med Jonas Nordling, dagensmedia.se     

Mittmedias förslag - sparka 422 journalister - nyhetstext, dagensmedia.se

"Välkommen Peter Wolodarski - till Grabbarnas medieklubb" - krönika av Rolf van den Brink, dagensopinion.se 

Mittmedias och Stampens framtid påverkare också Stockholms stora morgontidningar - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se

Martin Jönsson: "Ett dråpslag för de lokala journalistiken - krönika av Martin Jönsson, dn.se

Mittmedias plan kan slå hårt mot lokaljournalistiken - nyhetstext, dn.se
Mittmedia: Samma riktning - men i ny takt - intervju med Per Bowallius m fl före DN:s artikel, journalisten.se