Den 9 april börjar Bonniers renovering av MittMedia.

Den 9 april blir en spännande dag för MittMedias alla chefredaktörer med flera. Då kallar MittMedias nye affärschef Mikael Nestius dem till ett möte för att diskutera det som komma skall sedan Bonnier News tagit över koncernen. Då ska Nestius förmodligen informera om vad de nya ägarna vill göra åt de centrala staberna. Det blir troligen starten för en decentralisering av det mesta som MittMedia hittills centraliserat. Återuppbyggnaden inleds.

Detta berördes i går onsdag då affären formellt blev klar och chefer från MittMedia och Bonnier News träffades vid ett gemensamt möte. Gissningsvis deltog nog mellan 70 och 90 chefer som fick en försmak av vad Bonnier News vill med MittMedia. Kanske inte så detaljerat, men flertalet förstod nog vad som är på gång.

Detta då inte minst vad det gäller centraliseringen av verksamheten inom MittMedia. Bonnier har tidigt och tydligt menat att de 28 tidningstitlarnas lokala journalistik är viktigast av allt. Med detta följer naturligtvis också en kritisk syn på centraliseringen i hela sin vidd hittills inom MittMedia. Det som kan finnas lokalt ska också göra det.

En av de första åtgärderna som presenterats kan vara att den så kallade virtuella desken avskaffas. De flesta utanför MittMedia har nog aldrig riktigt förstått poängen med den. Om jag förstått det rätt, vilket inte alls är säkert, så har man byggt en organisation där medarbetare på skilda orter är ansvariga för vad som läggs ut på andra tidningars sajter bortom hemorten inom koncernen. Men inte på den egna hemorten….! Men jag kan, och hoppas, att jag har helt fel för det låter ju rätt obegripligt. 

I Örnsköldsvik kommer säkert många nuvarande och tidigare läsare av Allehanda, ÖA, att bli glada. Där har MittMedia på försökt avskaffat morgondistributionen med tidningsbud och i stället delat ut tidningen med posten senare under dagen. Bonnier News är skarpt kritisk till den metoden och på mötet i onsdags var det tämligen uppenbart genom olika uttalanden att Allehanda troligen återgår till morgondistribution.

Bonnier News partner som minoritetsägare i MittMedia och norska  Amedia, fanns på plats i onsdags, bland annat genom Amedias  vd Are Skogsdal. Han sa att alla 73 tidningar i framgångsrika koncernen Amedia har egna lokala chefredaktörer. Underförstått är det nog så Amedia och Bonnier News vill ha det så långt det går även i Sverige. Och det är egentligen ingen överraskning med tanke på tidigare uttalanden av Bonnier News.

Det innebär dock att det finns en del att göra för de nya ägarna till MittMedia om de vill ändra den rådande ordningen inom koncernen. En lång rad tidningar inom MittMedia har i dag delat utgivarskap mellan flera titlar. Det är ingen bra modell.

Det intressantaste uttalandet i onsdags svarade därför nog norska Amedias ekonomichef, vars namn jag inte minns, som sa att dess koncerns alla chefredaktörer har fått mål som de ska nå. Om de inte lyckas så ”byts de ut direkt.”

       

MittMedias chefer får nya överrockar av Bonnier

MittMedia med sina 28 dagstidningar leds nu av en ”interimistisk ledningsgrupp” sedan Bonnier News idag tagit över koncernen. Där ingår alla i den tidigare koncernledningen. Detta kan säkert väcka undran eftersom Bonnier News strategi går på tvärs emot mycket av det MittMedia gjort. Alla i den tidigare koncernledningen ska dock rapportera till tunga namn i Bonnier News. De kan väl därmed sägas ha fått varsin överrock.

Dessa ingår i gruppen, inom parantes Bonniers chefer som de ska rapportera till:  
Anders Eriksson, vd.
Mikael Nestius, affärschef.
Carl-Johan Bergman, redaktionell chef (Mikael Nestius).
Daniel Bertils, affärsutvecklingschef print (Mikael Nestius).
Anna Joneby, privatmarknadschef ( Mikael Nestius).
Thomas Wilsson, CFO (Emil Viklund, CFO Bonnier News).
Staffan Lönner, företagsmarknadschef (Alexander Lydecker CCO Bonnier News).
Carin Andersson, HR-chef (Paulina Holm, HR-chef Bonnier News).
Robin Govik, Utvecklingschef (Peter Frey, CTO Bonnier News).

Jan Andersson, vd MittMedia Print (Stina Morlin, produktionsdirektör Bonnier News).
Avgående vd Per Bowallius finns kvar i organisationen under en övergångsperiod.

Upplägget kan tolkas på flera sätt. En del uppfattar det säkert som om Bonnier News går försiktigt fram. En annan tolkning kan vara att Bonnier ser detta som nödvändigt, dels för att få en bild av hur koncernledningen fungerat, dels för att få så mycket information som möjligt om verksamheten innan kvasten tas fram.

Det är ingen lätt uppgift för Bonnier News att ta kontroll över den omfattande verksamhet MittMedia bedriver, särskilt inte med de tuffa målsättningar köparna har, som lönsamhet redan nästa år. Samtidigt ska alla tidningarna bli mer lokala och återvinna sitt lokala förtroende och varumärke. Namnet MittMedia kommer nog att försvinna både i marknadsföringen, tidningarna och på mikrofonerna i tv.

Allt sådant ska nu processas i den tillfälliga ledningsgruppen och vidare ut till koncernens runt 1100 medarbetare. De svåraste diskussionerna blir nog de som rör kulturskillnader mellan Bonnier News och MittMedia, som dess utmanande vackra självbild, satsningarna på att vinna branschpriser och visa upp sig som framgångsrikt på internationella  konferenser.  Det är enligt uppgift uppenbart att Bonnier News ogillar MittMedias uppskruvade ambitioner i dessa frågor; de ger felaktiga positiva signaler om en koncern nära konkurs.

Nu får vi se hur Bonnier News kommer att navigera i lokaltidningarnas värld. Det anses hittills inte ha varit deras bästa gren. De personer från Bonnier som går in i olika roller hos MittMedia är dock inga påläggskalvar, snarare det tunga artilleriet. I toppen Tomas Franzén som ny styrelseordförande. Det är han också i bland annat Bonnier News, Dagens Nyheter och Expressen.

MittMedias nye vd är Anders Eriksson som även är vd i Bonnier News och flera dotterbolag. Mikael Nestius är ny chef för den redaktionella verksamheten och läsarintäkterna. Han har haft en rad olika uppdrag inom Bonnier, senast som vd för Bonnier Business Media med tidningar som till exempel Dagens Medicin, där han även varit chefredaktör, och Veckans Affärer.

Han har däremot så vitt jag vet inte jobbat på lokaltidningar ute i landet, men varit chefredaktör för Bonniers gratistidning Stockholm City som han var med om att starta 2002. Den tog upp kampen mot Metro, men lades ner 2011. Mikael Nestius har också varit utgivare för Tidningen Södermalm samt Tidningen Östermalm i Stockholm. Han sitter sedan drygt 14 år i styrelsen för Nacka Värmdö Posten som omsätter runt 25 miljoner kronor. 

Just Bonniers bristfälliga erfarenheter av och om lokala medier har ofta nämnts i spekulationerna inför denna affär. Det är begripligt eftersom verkligheten ser lite annorlunda ut för Länstidningen i Östersund jämfört med Dagens Nyheter. Tanken är nu att Bonniers partner som minoritetsägare i affären, den norska lokaltidningskoncernen Amedia, ska bidra med sitt framgångsrika koncept. Dess vd Are Stokstad, tar plats i styrelsen för MittMedia. 

Så här ser MittMedias nya styrelse ut:

Tomas Franzén, styrelseordförande. 
Åsa Malmström, ordförande i MittMedia Förvaltnings AB och Nya Stiftelsen Gefle Dagblad.
Are Stokstad, vd i den nya norska minoritetsägaren Amedia.
Lotta Edling, Publicistisk Utvecklingsdirektör för Bonnier News.

Anders Eriksson, vd Bonnier News

samt arbetstagarrepresentanter.

Alla är nya i  styrelsen förutom Åsa Malmström som är ordförande i styrelsen för säljarnas tidigare huvudägare, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad. I förhandlingarna inför affären har säljarna förlorat ägandet av hela koncernen, men ändå tydligen garanterats en styrelseplats under längre eller kortare tid.

Liknande lösningar är märkligt nog inte ovanliga när tidningar säljs, ofta vad det gäller inflytande då chefredaktörer ska tillsättas. Varför?  Sålt är sålt och ingenting blir med tiden som förut. Därför kan man undra vad Åsa Malmström kan tillföra i styrelsearbetet där alla andra har till uppgift att ompröva och troligen riva upp många av de tidigare besluten i MittMedias tidigare styrelse? Handlar det kanske om en variant om politikernas så kallade kohandel? En tröst för de tidigare ägarna?

Nu får vi se hur ägarna, styrelsen och ledningen ska nå de uppsatta målen. De är till exempel att MittMedias framtida strategi ”ska värna morgondistribuerad papperstidning och parallellt driva digitala läsarintäkter samt utveckla de digitala produkterna”.

Det fastlås också att ”I den redaktionella strategin är titlarnas självständighet central och det blir redaktionernas ansvar att skapa en kvalitativ lokaljournalistik som engagerar läsarna och driver den digitala läsarintäktsaffären”.

Dessa mål är bra, men också nu svåra att nå i en närmast havererad publicistisk verksamhet långt ifrån den ansvariga hållning som Bonnier News ägare står för. Frågan infinner sig direkt, vad var det egentligen som hände? Hur kunde de ansvariga ägarstiftelsernas hamna i ett läge då de förlorade sitt starkt ideellt motiverade ägande av en stor mediekoncern?  

Onekligen obegripligt för alla som följt processen från läktaren. Bra frågor som nog bara kan besvaras av en skicklig grupp envisa grävande journalister inom MittMedia. 

  

Är ett konkursmässigt MittMedia framgångsrikt?

Daniel Nordström, chefredaktör för VLT, bemöter idag min senaste text om MittMedia på sin blogg. Vi är överens om mycket inom journalistiken, men inte om MittMedias sorgliga vandring mot stupet. Hans text präglas av MittMedias kultur där man envist odlar självbilden av en framgångsrik koncern. Och det även nu när vi har facit; MittMedia är konkursmässigt och måste säljas för att överleva.

Detta faktum kan varken självförhärligandet eller ”stora digitala framgångar i läsaraffären” ändra på. Det finns givetvis enskildheter inom koncernen som är positiva, men det innebär inte att företaget kan beskrivas som framgångsrikt.

Daniel Nordström har rätt i att jag gillade mycket av det koncernledningen gjorde när det började hända saker 2013. Det var bra att riktningen pekades ut mot digitaliseringen. Den nya ledningen var tydlig och agerade löftesrikt för en modernisering av en ganska trött koncern.

Men efter något år växte nog kammen för snabbt både inom ägarstiftelserna och koncernledningen. Centraliseringen drevs för hårt. Digitaliseringen likaså. De fortfarande lönsamma papperstidningarna prioriterades bort. De tappade kraft och upplagorna minskade mer än inom alla andra mediekoncerner. 
Därför har jag med tiden omvärderat koncernen och det är jag nog inte ensam om. Alla i branschen hade klart för sig att framtiden är digital, men MittMedia drev utvecklingen snabbare än andra mediehus, papperstidningarna blev i princip offrade. Allt medan MittMedias företrädare gång på gång utnämnde sitt företag till det bästa av alla på lokal journalistik.

Ändå är det rätt tydligt att läsare inte håller med om att lokaljournalistiken är så bra inom MittMedia. Inte ens koncernens egna chefer kan rimligen ha missat ilskan och besvikelsen hos läsare på sociala medier och även i bittra insändare i MittMedias tidningar.

Det är riktigt att jag skrev ”usel journalistik” och då menar jag naturligtvis inte den som görs på tidningens utgivningsort av dess medarbetare och publiceras lokalt. Den journalistiken har ofta hög kvalitet, men det hjälper inte då tidningarna samtidigt tar in helsidor skrivna på andra orter utan lokal koppling. 
Daniel Nordström ser det som att man idag kan publicera "läsvärd journalistik från andra orter" i stället för det TT-material som ofta användes förr.  Jag håller inte med. De är säkert bra lokalt där de skrivs, men ofta helt ointressanta där de publiceras i en annan del av  landet. Och vad är poängen med den ”virtuella desken” där den ansvarige för en tidnings sajt tydligen alltid finns på en annan utgivningsort! Är det att vårda den lokala förankringen? 

Att nyheter publiceras på sajterna först och senare i tidningen är från läsarnas synpunkt sett också usel journalistik. Jag förstår varför det görs i utvecklingsprocessen, men det kan man inte begära av läsarna. De har glömts bort i sammanhanget. Så även vad det gäller transparensen där jag inte är överens med Daniel Nordström, varken nu om försäljningen eller tidigare vid händelser som uppmärksammats i andra medier, men inte alls eller först senare i de egna tidningarna.

Daniel Nordström är en färgstark och skicklig publicist. Därför var det trevligt för mig som konsult att rekrytera honom till Arbetarbladet. Han är en aktiv debattör och kan nog utses till den flitigaste bloggaren bland landets chefredaktörer.

Nordström är chefredaktör och ansvarig utgivare för VLT i Västerås, men också chefredaktör alternativt ansvarig utgivare för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter. Jag hoppas jag inte missat någon. Det är imponerande om Daniel Nordström hinner med allt, men modellen förändrar utgivarskapet som på sitt sätt devalveras. Jag är övertygad om att Bonnier News vill ha en utgivare lokalt på varje tidning, precis som dess partner Amedia i Norge.

Jag ger gärna Daniel Nordström sista ordet med att citera slutklämmen i hans text. Kloka ord om de tillämpas.

    ”Det viktiga i allt detta är den lokala journalistiken.
      Den kommer alltid att vara i fokus.

      Den är vår själ och vårt hjärta.”

Uppdaterad och korrigerad  20190314 kl 03.37. Länken till texten kunde inte läggas ut förrän då på Facebook som låg nere p g a av servicearbeten. 

  

   

MittMedias tystnad ett svek mot transparensen

Det är knappt två veckor sedan Bonnier bekräftade affären med MittMedia. Sedan dess, och dessförinnan,  har informationen från parterna varit närmast obefintlig. I Mittmedias tidningar och nyhetssajter har publiceringen varit begränsad. Idag kom dock en artikel om att vd Per Bowallius sagt att han ska sluta som vd. Detta till journalister i lunchrummet på tidningshuset i Gävle. Bra så, men när en reporter sedan ringde upp koncernchefen ville han inte bekräfta vad han sagt. Man häpnar!

Nyheten om storaffären publicerades den 20 december, här och på resume.se. Sedan dess har en rad nyheter om saken publicerats, oftast utan  kommentarer från de inblandade stora medieföretagen.

Mycket märkligt och rätt stötande, det handlar ändå om bolag som lever på just journalistik i alla dess former, inte minst granskningar och avslöjanden inom politiken, myndigheterna och näringslivet. Därför var det bra att koncernens vd plötsligt sa vad han visste och tyckte till journalisterna. Men sedan – hur tänkte han då han inte ville bekräfta vad han redan sagt? Förväntade han sig en lojal tystnad från sina medarbetare?

Trovärdigheten kan inte värderas högt nog för journalistiken och medieföretagen. Ändå har de här inblandade nyhetsföretagen gjort det som de annars inte vill att andra ska göra, tiga. Visst, det handlar om en affär mellan två stiftelser och ett familjeägt bolag.  De behöver formellt sett, till skillnad från börsnoterade företag, inte gå ut med någon information om affären.
Men som stora medieföretag har de ju ändå en speciell relation till sina läsare jämfört med andra företag.  Givetvis kan inte allt lämnas ut under en pågående förhandling, men att inte bekräfta till exempel sådant som redan är känt är obegripligt.

Nåväl, det är naturligtvis bra att Bonnier News med sina finansiella muskler tillsammans med norska Amedia vill gå in och rädda MittMedia. Jag undrar dock om de som bestämmer på Bonnier News vågat tänka tanken på vad det innebär att äga MittMedia?

Bonniers publicistiska meriter är många för koncernen som sådan och för flaggskeppen Dagens Nyheter, Expressen och Dagens Industri. Sådana framgångar är svårare att hitta exempelvis efter köpet och försäljningen av Skånemedia med sina lokaltidningar i Skåne.  Eller efter våghalsiga medieinvesteringar iUSA. 

Sydsvenskan och Helsinborgs Dagblad beskrivs idag av Bonnier som en framgångssaga, men så vitt jag förstått har Bonnier misslyckats med att sälja dem. Och resultatet 2017 anges till en vinst på 52 miljoner kronor. Men i årsredovisningen har det enligt uppgift tvärtom angetts en förlust på runt 90 miljoner kronor efter finansnetto. Jag hoppas jag har missförstått detta…   

Utöver de ovan nämnda företagen med sina redaktioner, säljare och andra lokala proffs hoppas nu Bonnier News att som ägare få ratta ytterligare 28 tidningsredaktioner, nyhetssajter, tryckerier, radiokanaler, gratistidningar och annan verksamhet.

I stora och svåra förändringsprocesser har det så gott som alltid på redaktionerna varit svårt att vinna anhängare. Visst, det är andra tider nu och förutsättningarna är i dag jämfört med förr annorlunda, men ändå, hur lätt eller svårt blir det för räddningsstyrkan från Bonnier att få gehör för sina synpunkter på alla dessa hårt prövade redaktioner? Deras erfarenhet av tidigare ledningens idéer är ju troligen inte särskilt positiva. Och nu finns det en ny ledning med nya, eller snarare beprövade, idéer om verksamheten.

Jag hoppas verkligen att vd Anders Eriksson och hela Bonnier News tillsammans med Amedia lyckas med denna stora räddningsoperation i mediernas värld. Men jag är inte säker. I en tv-intervju med vd Anders Eriksson, Bonnier News, på facktidningen Journalistens sajt, talar han sig varmt för att MittMedia ska gå med vinst redan nästa år, 2020. Uppsägningarna utlovas knappt drabba journalister och allt ska nu vara lokal intressant i deras tidningar till skillnad från tidigare. Även i de fram tills nu övergivna papperstidningarna. En tvärvändning jämfört med tidigare koncernledningens mål.

OK, allt låter jättebra och jag vet att Bonnier och Amedia har råd. Men ändå, hur stora är oddsen för att köparna ska lyckas vända MittMedia efter alla dessa bekymmersamma år för koncernen i MittMedialand? Det är inte lätt att vända en så stor skuta, särskilt med tanke på allt som gjorts. Och som köparna vill ändra på.  

I morgon onsdag ska jag till Sundsvall och besöka Publicistklubben Södra Norrland och diskutera allt som hänt med MittMedia. Och vad som kan förväntas hända. Det blir intressant.

I panelsen sitter också Lars Truedson, föreståndare för Institutet för mediestudier,
Kajsa Falasca, lektor i media- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet
Johanna Hejdenberg, sektionsordförande för SJF MittMedia.

Bonnier med Amedia vann dragkampen om MittMedia

Uppdateras efterhand med länkar

Bonnier News tillsammans med norska Amedia vann dragkampen om att få ta över MittMedia.  Bonnier utökad med MittMedia blir ett gigantiskt och säkert rätt  svårskött fögderi. Det ger de nya ägarna möjligheter till stora framgångar om de kan rädda MittMedia på ett bra sätt. Men de ställs  också inför svåra utmaningar där de riskerar stora problem. Det är bra att Bonnier fått med norska Amedia som delägare.
Amedia är ett stort norskt medieföretag som äger dubbelt så många lokala tidningar som MittMedia. Deras kompetens blir mycket viktig för att Bonniers ska klara av att få ordning på MittMedia. Amedias roll i affären var okänd utåt ända fram till i tisdags då deras deltagande publicerades först här på Utkiksbloggen. I Medievärlden skrev därefter annars välinformerade Leif "Honken" Holmkvist att Amedia bara samarbetade med Bonnier, men att något samägande med MittMedia inte var aktuellt. Det visade sig således vara fel.
Affären innebär att Bonnier News nu tillsammans med Amedia äger MittMedia med en omsättning runt två miljarder kronor och med ett 30-tal landsortstidningar från Nynäshamn via Södertälje, Örebro, Västerås och upp till Östersund och Örnsköldsvik. Detta utöver sedan tidigare Bonnier News med Dagens Nyheter, Dagens Industri, Expressen, HD-Sydsvenskan, Bonnier Business Press (utländska affärstidningar), Bonnier Business2Business (Resumé med flera), Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group. 
Den omfattningen på verksamheten måste vara en dröm för en expansiv medieägare och troligen en mardröm för dem som vill bevara den gamla omhuldade mångfalden med många ägare och tidningar. Den försvarades och bevakades hårt av mediepolitiker fram till för bara ett antal år sedan. Kommer de att vakna till nu och bekämpa den nya mediekoncentrationen?
Ingen vet, men gissningsvis kan den politiska mediedebatten få en nystart, det har varit rätt lugnt efter debatten om Anette Novaks utredning. Och den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke har lämnat det uppdraget och därmed även mediekonferenser där hon vältaligt och välvilligt resonerat om mediernas framtid. Och vad kommer politiker och debattörer nu att tycka om att en halv miljard i driftsstöd huvudsakligen går till Bonnier? 
Det ska bli intressant att få höra den nyutnämnde kulturministern Amanda Lind (mp) ser på mediefrågorna? Hon bor i Härnösand där MittMedia lagt ner moderata Västernorrlands Allehanda och socialdemokratiska Nya Norrland och ersatt dem med Tidningen Ångermanland som sedan  blev en edition till Allehanda i Örnsköldsvik. Hon har därmed sett mediernas strukturförändringar på nära håll. 
Frågan nu är vad Bonnier som majoritetsägare i MittMedia (80 procent) vill göra med MittMedia.  och var de hämtat information och inspiration om lämpliga mål för MittMedia. Koncernens tidigare vd Thomas Peterssohn och dess förre redaktionella chef AnnaKarin Lith har som bekant i någon form engagerat sig för Bonnier inför försäljningen av MittMedia, den koncern som de fick lämna 2016. 
Det var då vandringen bort från MittMedias hårdföra metoder för en snabb digitalisering nog började bromsas upp. Om de två på något sätt genom sitt engagemang för Bonnier får några roller i sin tidigare koncern vore det minst sagt anmärkningsvärt. De båda var ju starkt drivande för den jämförelsevis mycket tydliga målsättningen för den digitala övergången, en metodik som drabbade papperstidningarna som på sitt sätt övergavs i den digitala upphetsningen. Alla koncerner har samma mål, men andra gick lugnare fram, vårdat papperstidningarna och sluppit många av MittMedias problem. 
Efter denna affär kommer sannolikt en ansvarsdebatt som kan bli jobbig för många. AnnaKarin Lith och Thomas Peterssohn blev närmast symboler för koncernens tuffa målsättningar för den digitala övergången, positivt eller negativt beroende på vem man talade med.Man ska dock ha klart för sig att en vd och en redaktionell chef strikt formellt inte bär ansvaret för om allt går fel. Det är givetvis styrelsen och framför allt ägarna som bär det yttersta yttersta formella ansvaret. De ledande tjänstemännen ska inte kunna ge sig ut på äventyrligheter utan att styrelse och äqare känner till och sanktionerar agerandet.
Ägarbytet innebär inte slutet för en svår och intressant utvecklingsprocess,  det handlar snarare om starten för ett ännu intressantare och ett ännu svårare åtagande för aktörerna i mediernas värld. Uppköp och samgåenden blir inte alltid lyckade, men jag hoppas verkligen att Bonnier, Amedia och MittMedia lyckas med detta.  

Norska Amedia hemlig partner till Bonnier om affären med MittMedia?

Det finns sannolikt ytterligare en hittills okänd aktör i turerna kring MittMedia. Enligt vad Utkiksbloggen erfar agerar Bonnier News inte ensamma för att få ta över MittMedia. Enligt uppgift samverkar Bonnier med norska koncernen Amedia. Det kan vara en mycket viktig faktor för Bonnier som också sägs vilja gå in med kapital snabbt; MittMedias likviditetskris förvärras enligt uppgift nu snabbt.  

Om uppgifterna från skilda håll om det finansiella läget stämmer så är uppenbarligen krisen för koncernen värre än vad ägare och ledning tidigare tillstått. Ända sedan denna blogg blev först med nyheten om försäljningen den 18 december har det spekulerats i om MittMedia skulle klara löneutbetalningarna i januari. Det gjorde koncernen. Dess ledning sa att det inte hade funnits en sådan risk.

Enligt en artikel i dag i Medievälden har Bonnier erbjudit sig att snabbt gå in med kapital i MittMedia för att lösa likviditetskrisen. Detta eftersom en affär mellan MittMedia och Bonnier måste prövas av Konkurrensverket och det kan ta tid. Medievärldens reporter Leif Holmkvist redovisar initierat i artikeln intressanta siffror från förhandlingarna och de olika buden, till exempel att hela MittMedia kan värderas till 50 – 100 miljoner kronor.  

Den värderingen för hela koncernen idag kan jämföras med vad MittMedia betalade för Dalarnas Tidningar 2007, nämligen 444 miljoner kronor. Kostnaden för att få MittMedia på fötter beräknas till 250 miljoner kronor enligt Medievärlden.    

Ett partnerskap med Amedia kan kompensera Bonniers ofta nämnda brist på erfarenhet av lokala tidningar. Bonnier äger Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, men har ändå ansetts ha för lite erfarenhet av lokaltidningar sedan Skånemedia såldes till Gota. Amedia i Norge äger 64 lokaltidningar i Norge, mer än dubbelt så många som MittMedia har i Sverige.
Om uppgifterna om Amedias roll stämmer är det oklart varför Bonnier inte flaggat upp det samarbetet. Tidigare har det också framkommit att MittMedias avskedade vd Thomas Peterssohn och koncernens tidigare redaktionella chef AnnaKarin Lith på något sätt biträder Bonnier i affären. Inte heller detta faktum hade gjorts känt.
 Möjligen beror mörkningen helt enkelt på att de olika parterna under hela processen avstått från att informera personalen, läsarna och alla andra intressenter i samhället. Det är onekligen olyckligt, för att inte säga oberipligt, då det handlar om stora medieföretag som alltid annars lyfter fram nyheter om till exempel andra företag mot deras vilja. Den totala mörkläggningen av vad som är på gång för MittMedia skadar trovärdigheten för medierna.    

Säljarna och spekulanterna förhandlade hela förra veckan inför slutbuden som överlämnades igår. Tanken tros ha varit att kunna komma till beslut tidigt denna vecka, men om buden ändrats mycket sedan de preliminära buden kan det krävas mer tid. MittMedias allt mer försämrade ekonomi kan till exempel leda till ändringar i buden som är negativa för säljarna, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganisation.
Korrigerad 190206 kl 11.09