PS-kommissionen intressant, kontroversiell och speciell. Och Meg16 avslutad.

Under fredagen avslutades mediekonferensen Meg16 i Göteborg med bland annat Public service-kommissionens, PSK:s slutseminarium. Intressant, kontroversiellt och onekligen lite speciellt. Dessutom fick jag tillsammans med alla andra besökare utrymma lokalerna mitt under lunchen efter ett brandlarm. Efter en kort stund fick vi gå in igen. Först här nu dock lite om spänningarna runt public service och därefter en del om andra seminarier och slutligen en liten utvärdering av Meg16.  

Bakom Public service-kommissionens tillkomst står så gott som alla privatägda medier i Sverige. De har finansierat projektet. Namnet till trots är det således inte en statlig utredning. Initiativtagarna menar bland annat att de offentligt finansierade medierna i den digitala utvecklingen kommit att bli marknadspåverkande på ett sätt som försvårar för till exempel tidningarna att försöka ta betalt för sitt material.

Ett annat syfte som framskymtade redan i ett tidigt skede, och som nu formulerats som ett förslag i slutrapporten som kan laddas ner här, är att få till någon form av omfördelning av de pengar staten idag ger till programbolagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. Det är licensmedel och PSK menar att en viss del av dessa också skulle kunna komma privatägd seriös medieverksamhet till del.

Därtill vill man också omdefiniera begreppet public service som ju hittills använts som en benämning på de tre programbolagen, det vill säga institutionerna som på statens uppdrag finansierade av licensen ger medborgarna journalistik, underhållning och kunskap. PSK vill vidga begreppet även till privatägda medier som man menar också verkar på medborgarnas uppdrag. Där har naturligtvis kommissionen en poäng.

En mycket tydlig punkt i PSK:s förslag är att systemet med en licens kopplad till tv-innehavet bör avskaffas, eftersom det i alla fall försvinner med tv-apparaterna, och att finansieringen av public service i stället ska ske via skattsedeln och anslag i statsbudgeten. En skattefinansiering har diskuterats till och från under åren och argumentet emot har alltid varit att programbolagens oberoende skulle hotas.

En sådan finansiering skulle kunna ske på flera sätt, till exempel ungefär som begravningsavgiften. Eller helt enkelt inbakad i skatten och därefter fördelad genom anslag efter ett riksdagsbeslut i statsbudgeten och det är den modellen PSK föreslår.
Man pekar på att en rad samhällsviktiga funktioner finansieras på det sättet och menar att det är obefogat att oroa sig för att just statens medieverksamhet skulle hotas om mindre demokratiska krafter vinner terräng politiskt. Dessa skulle i så fall redan med dagens modell mycket snabbt genom riksdagsbeslut kunna urholka programbolagens självständighet, ungefär som nu i Polen, menar man. Jag håller med. 

Det är en intressant rapport med mycket faktakunskap, mer intressant än jag ska medge att jag trodde när projektet inleddes. Kommissionen som sådan är dock kontroversiell eftersom den av många uppfattats som ett lobbyistprojekt med förutbestämda uppfattningar som skulle lanseras efter ett påstått objektivt utredningsarbete. Därför tror jag att valet av namn var olyckligt eftersom det ger sken av att det handlar om en offentlig utredning.  

Dessutom skadade en incident initialt förtroendet för projektet. Joakim Jardenberg, en känd it- och mediestrateg, tillfrågades om han ville delta i projektet som en ledamot i kommissionen. Det ville han gärna, men deklarerade också sin positiva syn på public service och valdes därför bort enligt vad han själv skrev på sin blogg.

Jag har full förståelse för att syftet och formerna för Public service-kommissionen har ifrågasatts och har själv känt en viss tveksamhet inför den. Samtidigt har jag mycket stor respekt för dess ordförande Gunnar Strömblad och alla de övriga ledamöterna, inte minst tidigare JO Hans-Gunnar Axberger. Just Strömblad och Axberger har jag själv bra och positiv erfarenhet av i skilda sammanhang. De och de övriga ledamöterna är alla kunniga, integritetsfyllda och erfarna mediemänniskor med skilda erfarenheter. Agneta Dreber har själv varit ordförande för Sveriges Radio. Pelle Snickars är en respekterad professor på medieområdet. 

Deras rapport innehåller intressanta resonemang och funderingar. Jag delar sedan många år tanken på någon form av skattefinansiering, men tror kanske att det är mindre realistiskt med en fördelning av licenspengarna även till privata medier. Men vem vet, även public service enligt dagens modell förändras naturligtvis, både finansiellt med ett helt otidsenligt licenssystem, men också konkurrensmässigt där nya aktörer i snabb takt blir skickliga på tv och ljud, som de traditionella tidningshusen, Youtub-stjärnor och poddare.

Man kan onekligen redan nu fråga sig vad som är tv och vad som är radio. Och tidning. Radio och tv producerar texter och bilder digitalt, precis som tidningarna, och tidningarna gör tv, precis som SVT. Och det är just på grund av denna intressekonflikt mediehusen satsat på kommissionen som finansierats av de privatägda medierna i Sverige. Så nog finns det goda skäl att fråga sig hur både public service och de privata mediehusen ser ut om tio år. 

Det där med att en del av pengarna från programbolagens licensmedel, totalt runt 8 till 9 miljarder kronor om jag minns rätt, skulle fördelas även till privata public service-projekt är nog ett av de mest kontroversiella inslagen i slutrapporten. I ett sådant system finns riktigt svåra frågor att lösa, precis som kommissionen också själv skriver.
Hur ska mottagarna väljas ut? Blir det någon form av skönhetstävling där en statlig myndighet ska pröva kvaliteten på de projekt som vill ha pengar? Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling har redan i en krönika frågat sig om privata fria medier verkligen vill gå in i ett system där deras journalistprojekt ska prövas av staten. Jag håller med, det känns olustigt. Men kommissionens tankar utgår väl från en oro att privatägda medier i stor utsträckning kan slås ut och att man måste söka lösningar som motverkar att en oproportionellt stor andel av Sveriges journalister finns i statligt ägda bolag.

Intressant, kontroversiell och onekligen en lite speciell utredning och rapport. Den kommer att sågas och hyllas beroende vem man talar med och partsförhållandet mellan de som kommer att gilla eller ogilla är mycket tydligt. Jag tycker den förtjänar att tas på allvar som ett diskussionsunderlag och det är nog som ett sådant den kanske kan få en betydelse.

Därför är det beklagligt att ledningarna för de tre programbolagen enligt rapporten avböjt att träffa kommissionens företrädare och utbyta åsikter. De ansåg tydligen att ett sådant möte inte skulle tillföra något. Stämmer detta så luktar det revirbevakning från programbolagens sida och blir därmed ett argument för att man faktiskt måste diskutera regelverket rörande public service. 

Detta om detta, det ska bli intressant att se hur diskussionen kommer att utvecklas, inte minst när också förslag och synpunkter från medieutredaren Anette Novak vägs in i debatten.

Meg16 bjöd på många bra seminarier och som vanligt hade man inte en chans att gå på alla man skulle vilja besöka, dels för att de är så många, dels för att de krockar tidsmässigt. För min del och många andra inleddes Meg med ett seminarium, Bäst i klassen, där fem av Sveriges mäktigaste mediechefer intervjuades av Andreas Ekström.

Det var Hanna Stjärne, SVT, Tomas Franzén, Bonniers, Cilla Benkö, Sveriges Radio, Raoul Grünthal, Schibsted och Anders Jensen, MTG. Fullspikad lokal även sedan arrangörerna flyttat mötet från en mindre konferenslokal de först tydligen obegripligt nog trodde skulle räcka. Sätter man dessa människor på en scen där det råkar finnas något tusental mediemänniskor på plats så blir det naturligtvis fullspikat. Insåg man inte det?
Och visst blev det ett intressant seminarium, bra skött av kunnige Andreas Ekström. Sammantaget kan man konstatera att drakarnas chefer lite kaxigt har rätt höga tankar om kvaliteten på sina egna företags verksamhet, men att de också inser behovet av förändringar.  

Ledarnas seminarium, Att leda i gränslandet, handlade om den nya situationen för redaktionella chefer och utgivare då medierna prövar sig fram i alla varianter av sponsrat semiredaktionellt material eller vad det nu än kallas, kärt barn har många namn. Alla utgivarna gillade i princip läget och tyckte att de hanterade situationen. Fredric Karén på SvD menade t ex att tidningen absolut klarar att ha ett samarbete med Nordea och samtidigt granska banken, som nu i dagarna. Där måste man ge honom rätt efter att ha läst suveräna Andreas Cervenka. 

Publisher Anna Lindberg på Östgöta Media konstaterade bestämt att det är en hajp runt native, men att det inte är lösningen på allt om någon nu trodde det. Hon frågade sig också också om medierna verkligen har rätt kompetens på sina ledare, även vad det gällde henne själv. Hon sa att det enda hon själv sålt var en barnvagn. Ändå har hon som publisher det yttersta ansvaret för den kommersiella verksamheten och försäljningen.
Seminariet om Digitaliseringens nya supertalanger handlade naturligtvis också i hög grad om kompetens och med intressanta personer som till exempel MittMedias Robin Govik och Kits Peder Bonnier på scenen. En bra diskussion och ett lika tidstypiskt ämne som en rad seminarier om native advertising och den digitala transformationen.

Den var till exempel på tapeten i ett seminarium arrangerat av Journalistförbundet, Måste journalisten även vara programmerare? Där diskuterades kompetens och journalistutbildning i vid mening av Aftonbladets nye publisher Sofia Olsson Olsén och Ulla Säterie, prefekt på JMG, med SJF:s ordförande Jonas Nordling som utfrågare. Samtalet spelades in och blir också en kommande Journalistpodd vad det lider.
Tyvärr hann jag inte med till exempel seminariet om Pressens opinionsnämnd som fyller 100 år, men hörde att många tyckte det var mycket bra. Framtidens radio hade jag också tänkt gå på liksom ett par samtal om native. Listan kan göras lång.

Det praktiska fungerade hyfsat bra under Meg16, men den stora krogen Estrad på Svenska Mässan har förvånansvärt svårt att hänga med när det kommer så mycket folk som under konferensens stora middag. Långa köer, mat som inte fylldes på tillräckligt snabbt och för få sittplatser. Och nog är det lite konstigt att få fina godsaker som efterrätt till lunchen, men utan att det finns kaffe i lokalen! Kaffet fanns i utställningsområdet långt bort.

Och under fredagens lunch hann jag således ta exakt två tuggor på den goda wallenbergaren innan brandlarmet gick. Utrymningen gick snabbt och lugnt till och efter en kort stund fick alla gå in igen och maten stod kvar på borden.

Det var den mest dramatisk händelsen under Meg16 bortsett från att både jag och minst tre andra jag mötte åkte upp i fel hissar och torn på Gothia Tower, däribland Publicistklubbens ordförande Björn Häger. Hotellet har nu tre torn och det är väldigt lätt att göra det misstaget även före festen och alla möten över en öl. Skyltningen borde vara tydligare. 

Och bäst av allt var som alltid alla möten med kolleger. Meg är en mycket bra mötesplats och framtiden får utvisa om den lever vidare vilket @FridaEdman hos Megs arrangör Bokmässan uppenbarligen trodde då hon skrev en vänlig tweet till mig efter min bloggtext där jag funderade över arrangemangets framtid. 

Och Expressens Thomas Mattsson tyckte nog jag var lite dum i roten när jag under ett litet kallprat undrade om tidningarna framöver vill satsa pengar på både Meg och Årets Dagstidning. Både Frida Edman och Thomas Mattsson har nog rätt och jag fel, men vi får se. Trevliga och nyttiga dagar har det hursomhelst varit. 
Korrigerad och uppdaterad 160409 kl 16.17, uppdaterad med ny länk kl 17.05


Länkar:
Ny syn på public service krävs på förändrad mediemarknad - debattartikel av Gunnar Strömblad, dn.se
PS-kommissionen: "Avskaffa TV-avgiften" - nyhetstext journalisten.se
Giriga mediejättar - debattartikel av Jan Scherman, aftonbladet.se
Kommissionen vill ha public service av andra än PS-bolagen - nyhetstext, vipatv.svt.se
Problemen med PS-kommissionens förslag - krönika av Jonas Nordling, medievarlden.se
Frågorna Public servicekommissionen inte svarar på - krönika av Martin Jönsson, dn.se
Medan Strömblad och Novak tänker - debattartikel av Mats Johansson, medievarlden.se

Taffliga beslut inom public service

Plötsligt blev det tydligt att statligt ägda public service lever i en annan värld än kommersiella medier. Inte bara ekonomiskt på trygga licensmedel, utan också rent publicistiskt med föråldrade och löjeväckande tolkningar om vad som krävs för ”opartiskhet” och publicistisk självständighet.

Att public service och kommersiella medier ekonomiskt sett lever i skilda världar är väl känt. Alla vet att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion finansieras av licensmedel medan Expressen, Upsala NyaTidning och Dala-Demokraten måste skapa sina intäkter själva, om än ibland med ett begränsat statligt driftsstöd, som DD.

Att publicisternas syn på journalistik, etik och oberoende kan skilja sig mellan public service och medier ägda av börsnoterade bolag, familjer, stiftelser eller organisationer har däremot inte noterats särskilt ofta, inte ens inom branschen.  

Tvärtom har släktskapet, som ändå finns där, ofta betonats när det passat syftet. Som i synen på tryck- och yttrandefriheten då nya begränsande lagstiftning hotar. Eller då det handlar om självbespeglande branschpriser typ Kristallen eller Stora Journalistpriset. Eller om pressetiken.

För något år sedan utmynnade den samhörigheten i bildandet av organisationen Utgivarna för att gemensamt manifestera den publicistiska enigheten i skilda sammanhang. Allt var frid och fröjd i relationerna mellan kommersiella medier och public service.   

Rätt snabbt blev det ändå lite gurgel då bland andra Tidningsutgivarnas ordförande Bengt Ottosson, vd för Expressen, angrep public service för att försvåra för dagspressen genom sina satsningar i digitala medier. Vem skulle vara beredd att betala för tidningarnas digitala publiceringar om public service med hjälp av sina licenspengar tillhandahåller allt gratis?  

Rent publicistisk var enigheten fortfarande ändå obruten med samma syn på tryckfrihet, etik och alla sådana frågor. Tills nu då chefer inom public service plötsligt fattar några beslut som få utanför public service tycks begripa sig på. Plötsligt blir det tydligt att även de publicistiska idealen, trots allt, skiljer sig åt från kommersiella medier.

Komikern Soran Ismail, chefredaktören Daniel Nordström på Arbetarbladet och filmaren Stefan Jarl har sannolikt i väsentlig utsträckning och utan egen avsikt kommit att påverka synen på public service och publicistiska principer. Bra! Det är viktigt att medvetenheten ökas om skillnaderna mellan  olika medier.

Besluten om karantän för Soran Ismail och Daniel Nordström  är inskränkta och otidsenliga. Så även beslutet om att inte sända Stefan Jarls film Godheten. Svårbegripliga ställningstaganden, men det är väl taffliga försök att tillgodose statsmaktens krav på allsidighet och opartiskhet inom public service, just det faktum som medför att tidningarna och public service även publicistiskt lever i skilda världar. Nu blev det synligt.

Det som förvånar mest, utöver besluten som sådana, är det stöd ”policyn” om opartiskhet fått även av medarbetare inom SR och SVT i olika sociala medier. Synen på och stödet för den rigida inställningen om oberoendet verkar vara djupt förankrad bland medarbetarna. Har det varken på SR eller SVT drivits någon utvecklande publicistisk diskussion om vad det egentligen är som konstituerar det journalistiska oberoendet?

Oberoendet går naturligtvis att säkra och manifestera på andra och bättre sätt. In med modiga tyckare från alla sidor i paneler och program, varudeklarera mera när så krävs och sluta odla en mer eller mindre fejkad opartiskhet när vi alla begriper bättre än så. 

Uppdaterad med fler länkar 140213 kl 20.51,kl 21.01, 140214 kl 02.05, kl 02.32, kl 03.25, 140216 kl 18.55, 140217 kl 14.44

Länkar. 
Soran Ismail är inte avstängd - kanalchef Lotta Mossberg om beslutet, sveriges radio.se
Därför får Nordström inte vara med i panelen - kanalchef Leif Eriksson om beslutet, sverigesradio.se
SVT visar inte Jarl-film före valet - nyhetsartikel svd.se

SR stoppade intervju med professor om opartiskhet - nyhetsartikel dn.se 140217
Stoppa inte Nordström, Pettersson och Helin - Thomas Mattsson, expressen.se 140217
Därför stormar det om SR - Soran inte ensam - historisk tillbakablick, expressen.se 140216
Om Sveriges Radios sanning och konsekvens - Jan Helin, bloggar.aftonbladet.se
Sätt inte idealen på SR och SVT ute i kylan - Jens Runnberg, dt.se
Vi är inga idioter - Lilian Sjölund, ledarkrönika, helahalsingland.se
Public service, gamle vän - Sofia Mirjamsdotter, st.nu
Sveriges Radio är ingen opolitisk kanal - Maria Eriksson, kuriren.nu
Soran Ismail vill vara en aktiv debattör - Cilla Benkö i debattartikel, svd.se
Cilla Benkö, Sveriges Radio,  och Ehsan Fadakar, Aftonbladet debatterar - SVT Debatt, svtplay.se
Sveriges Radio saknar civilkurage - Lisa Bjurwald, debattartikel medievarlden.se
Var drar public service gränsen? - Åsa Linderborg, aftonbladet.se
Public service måste orientera sig i det nya medielandskapet - nyhetsartikel, dn.se
Lyssnarna är de stora förlorarna när SR åsiktsrensar - Marcus Melinder, blogg.allehanda.se
Rätt att stänga av Soran Ismail från SR - Mats Svegfors i debattartikel, aftonbladet.se
SR:s feghet är illavarslande - Daniel Nordström, blogg.arbetarbladet.se
Opartiskheten som tvångströja - Ulf Bjereld, debattartikel aftonbladet.se
"Det här är inte en konfliktfråga för oss" - nyhetsartikel, intervju med Robert Olsson, SVT, resume.se
Stäng inte av Soran Ismail från radion - Gunilla Brodrej, krönika expressen.se
Opartiskheten som är emot min världsbild - Soran Ismail, expressen.se
Soran Ismail i karantän - Sofia Mirjamsdotter och Björn Löfdahl i Studio Ett, sverigesradio.se
Vad blir utbudet om alla måste vara lika neutrala som kungen? - Björn Wiman, dn.se
Chefredaktör Nordström portas från SR - ledare av Anna Norling, arbetarbladet.se
Sveriges Radio, opartiskheten och Sverigedemokraterna - andreasjohanssonheino.blogspot.se
Medieforskare kritiserar avstängningen av Soran Ismail - nyhetsartikel, svd.se
Regler för SR, SVT och UR - Regelsamlingen, Myndigheten för radio och tv, radioochtv.se
Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - utkiksbloggen.blogspot.se

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer

Nu hettar det tilI mellan public service och dagspressens organisation Tidningsutgivarna, TU, trots att de nyligen tillsammans bildat organisationen Utgivarna. Idag kritiserade TU;s ledande företrädare i en artikel i Svenska Dagbladet Sveriges Radios, SR:s,  planer för sin webb. Och SR:s vd Cilla Benkö svarade ilsket på kritiken i Medievärlden och drog direkt in nya Utgivarna i debatten som ett tillhygge mot TU.

Spänningarna mellan public service och dagspressen är föga förvånande eftersom det alltid förekommit en kritisk debatt dem emellan i skilda frågor. Precis som det också bör vara för den publicistiska mångfaldens skull. Aktörerna har skilda uppdrag och lever i helt olika världar.

De finansieras på helt olika sätt, public service via det kritiserade licenssystemet där staten bestämmer förutsättningarna för sitt, genom en stiftelse, reglerade ägande. Ett faktum som SR:s och SVT:s ledningar ofattbart nog aldrig vill medge. Dagspressen måste däremot dra in varenda krona på egna meriter genom sin kommersiella verksamhet, bortsett från ett begränsat statligt presstöd.

Nej, det är inte ett dugg konstigt att företrädarna för SR och dagspressen råkar i luven på varandra i ett läge där de alla pressas av de snabba förändringarna på medieområdet, både tekniskt, ekonomiskt och publicistiskt. Det är naturligt att de har helt olika uppfattningar i ett läge där de hotar varandras revir.

Det egendomliga är däremot just därför att de samtidigt närmast entusiastiskt ingått i en gemenskap, den nämnda nya organisationen Utgivarna. Den har bildats av dagspressen inom TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio,Sveriges Television, SVT, Utbildningsradion, UR, och kommersiella TV4.

Syftet var, om jag förstått saken rätt, att manifestera sin gemensamma syn i väsentliga publicistiska frågor, särskilt gentemot statsmakten. Man vill också se en ny etisk organisation för alla medier.

Jag har varit skeptisk till Utgivarna eftersom jag aldrig förstått hur stiftarna till den nya organisationen tänkt då olikheterna mellan dem är så påtaglig. Samsynen dem emellan är enligt min mening inte alls särskilt stor, inte ens i rent pressetiska frågor. När har Sveriges Radio och Expressen gjort samma bedömning rörande till exempel en namnpublicering?

Den största och tydligaste åsiktsklyftan dem emellan dem rör troligen utvecklingsfrågorna. Ska SR hålla sig till sina radiosändningar och begränsa sin verksamhet på webben och i andra digitala medier? Ska SVT främst ägna sig åt lite tyngre och kostsamma produktioner samtidigt som TV4 och andra kommersiella kanaler får ta hand om underhållningen? Hur ska det bli med licensen?

Alla dessa frågor om de offentligt ägda medierna, och många till, kommer att föranleda debatter mellan de olika intressenterna framöver. När det gäller politikernas lagförslag som begränsar yttrandefriheten kan de nog ofta komma överens och det är väl där någonstans man kan finna motivet till bildandet.  

Vad det däremot gäller branschfrågorna kommer sannolikt ledningarna för public service, TV4 och dagspressen ofta fram till helt olika åsikter. Inte ens mellan Sveriges Tidskrifter och dagspressen råder det alltid enighet om olika frågor. Tvistefrön har alltid förekommit och nu har det hänt igen, denna gång med en ovanligt hård debatt mellan radiochefen Cilla Benkö och TU-styrelsens presidium med nye ordförande Bengt Ottosson, vd på Expressen, i spetsen.

Debattörerna lär få svårt att komma överens om vad Sveriges Radio ska få göra på nätet, men i vilket fall som helst ska man förr eller senare återigen samverka utåt genom Utgivarna där de ska vara överens.
Där heter ordföranden heter Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio, numera ordförande för Förvaltningsstiftelsen som på statens uppdrag äger public service.

Ove Joanson  har en unik position sedan de indirekt statligt ägda medierna och den svenska dagspressen med sin skilda privata ägare valt honom som sin främste gemensamme företrädare. Det ska bli intressant att se hur Utgivarna och Ove Joanson i sin nyckelroll vill lösa problemet.

Några relevanta länkar: 
Förvridet mediekrig - Gabriel Byström på gp.se 13-04-14
Faran med att göra en galen verklighetsbeskrivning - Mikael Zackrisson, ziggysays.com 13-04-07
Om Sverigesradio.se och ny konkurrens från public service - Robert Brännström på btdm.se 13-04-07
Om bråket mellan tidningarna och radion - Chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se 13-04-07
Sveriges Radios uppdrag formulerar vi alla - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 13-04-07
Motstridigt och arrogant från SR:s ledning -  TU:s presidium kommenterar SR:s svar, SvD 13-04-07 SVT:s Johan Everljung svarar på VK:s public service-angrepp - Johan Everljung på svt.se 13-04-06
Om konkurrensen i medielandskapet - Chefredaktör Jimmie Näslund på allehanda.se 13-04-06
Konkurrens på olika villkor - Chefredaktör Ingvar Näslund Västerbottens-Kuriren 12-04-06
SR snedvrider konkurrensen - Chefredaktör Anders Nilsson Norrköpings Tidningar 13-04-06
TU:s ordförande Bengt Ottosson i tv-debatt med SR:s Björn Löfdahl -  dagensmedia.se 13-04-05
Utgivarna kritiserar TU - Utgivarnas Ove Joanson kritiserar TU i  Medievärlden 2013-04-04
TU målar upp en felaktig hotbild - Cilla Benkö och Martin Jönsson i SvD 2013-04-04
Marknad med olika villkor - Chefredaktören Lars Dahmén i Sydsvenskan 2013-04-03
Debatt mellan Cilla Benkö och Bengt Ottosson - Studio Ett i SR 2013-04-03
Här är SR:s kontroversiella sajt - resume.se publicerar bild på sajten 2013-04-03
SR-debatten oroar - Expressens chefredaktör 2013-04-03
Cilla Benkö slår tillbaka mot TU - SR:s vd Cilla Benkö, medievarlden.se 13-04-03
SR snedvrider konkurrensen - TU:s presidium kritiserar Sveriges Radio i SvD 13-04-03
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson  2013-03-29
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson 2013-03-28
Dags för förhandsprövning - TU:s vd Per Hultengård i Medievärlden 2013-03-27
Radiotidningen med uppmärksammade uttalanden från SR - Radiotidningen nr 5 2013
Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11
Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - Utkiksbloggen 2012-07-03
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt... - Utkiksbloggen 2012-02-12
Samarbete, inte skyttegravskrig -  Mikael Zackrisson på Same Same But Different 2010-03-29
Ge oss möjlighet att göra radio för alla - SR:s vd Cilla Benkö i Expressen 2013-02-15
SR:s ledning hotar åsiktsmångfald - Anette Novak, Anna Serner och PeO Wärring i DN 2010-05-22
Ny public service testar gränser - dn.se 2010-03-23

UPPDATERAD, KORRIGERAD OCH NYA LÄNKAR 130404 kl 01.38

UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130404 kl 14.50, kl 14.59
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130406 kl 16.07
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130407 kl 00.19
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR  130407 kl 13.4, kl 15.34, kl 18.49, kl 21.13
UPPDATERAD MED FLERA LÄNKAR 130408 kl 01.05

UPPDATERAD MED NY LÄNK 130414 kl 13.30

Nya turer förlöjligar den otidsenliga tv-licensen

Den konstiga, otidsenliga och i många avseenden löjeväckande finansieringen av public service i Sverige gick idag in i ett nytt skede. Eva Hamilton , vd för Sveriges Television, SVT, och Radiotjänst i Kiruna påminner om att man minsann har laglig rätt att ta ut licensavgifter av alla som saknar tv och därmed licensen, men som tittar på tv via datorn, paddan eller mobilen. Frågan aktualiseras av att SVT snart tänker lägga ut alla sändningar via webben.

SVT:s beslut om webbsändningarna om sändningar via internet är naturligtvis mycket bra, en klok anpassning till de nya tekniska möjligheterna. En riktigt bra vidareutveckling av SVT Play, en väldigt värdefull möjlighet för medborgarna att ta del av public service när de vill och var de vill.

Det kloka beslutets konsekvenser för tillämpningen av licenssystemet är däremot pinsamt för dess tillskyndare, däribland Radiotjänst, SVT och idag speciellt dess talesman Eva Hamilton. När skall förnuftet segra, när skall det hopplöst omoderna licenssystemet avskaffas?

Nu verkar det ha gått så långt att inte ens licenssystemets egna tillskyndare vågar utmana opinionen genom att utnyttja systemets möjligheter fullt ut; varken Hamilton eller licensindrivaren Radiotjänst tycker att man nu bör jaga människor med läsplattor, datorer eller mobiler för att få in licenser trots att de faktiskt har laglig möjlighet till detta. Bra, i och för sig, men ett något förvånande beslut i byråkraternas annars ganska stelbenta värld.

Försvararna av gällande ordning talar gärna om att licenssystemet i nuvarande tappning gjorts teknikoberoende. Det tycker jag inte är en korrekt beskrivning eftersom man, till och från, både regelmässigt och i praktisk tillämpning diskuterar om licensen ska tas ut då sändningarna kan nå både datorer och telefoner. Eller, som nu, att man av skilda skäl inte tänker göra det; tillämpningen präglas plötsligt av nyckfullhet, inte precision och förutsägbarhet som är ett krav då det gäller lagstiftning.

Nej, den enda kloka teknikoberoende finansieringsmodellen för Sveriges viktiga verksamhet inom SVT, Sveriges Radio, SR, och Utbildningsradion, UR,  är ge dessa mediebolag pengarna via skattsedeln. Helst inbakat i skatteuttaget eller, som diskuterats, en kompromiss med en särskild avgift, ungefär som den nuvarande begravningsavgiften. Då kommer det in mer pengar till verksamheten, dels för att Radiotjänst i Kiruna kan läggas ner, dels för att alla skattebetalare är med och betalar. Inte bara hushållen av skiftande storlek. Ett mer rättvist system för alla.

Men då hävdar samfällt de högsta cheferna inom public service att bolagen mister sin självständighet gentemot riksdag och regering. Jag håller inte med dem, de saknar faktiskt redan nu den självständighet de påstår sig ha, mediebolagen ägs redan indirekt av staten och det är redan nu politikerna som beslutar om deras tillvaro och villkor. Och deras bristande självständighet illustreras väl av bolagens egna företrädare och deras återkommande lobbyaktiviteter gentemot politikerna i skilda sammanhang.

Jag har tidigare bloggat några gånger om licenssystemet, länkar nedan.  

Länkar till andra medier: (uppdaterad)
Om framtidens tv och hur du borde betala för den - Jan Helin i Aftonbladet 130128

SVT: "Ingen radikal förändring" - artikel computersweden.idg.se 2013-01-22

Dator och surfplatta beläggs med avgift - artikel computersweden.idg.se 2013-01-22.

Läsarna rasar mot tv-avgift för datorn - artikel svd.se 2013-01-22.

Snart måste du betala tv-avgift för din dator - artikel dn.se 2013-01-22.

Läsarstorm över tv-avgift för datorn - artikel aftonbladet.se 2013-01-22.

Nu får du betala för att se tv i datorn - artikel expressen.se 2013-01-22.

Riksdagsmoderater: "Lägg ner Radiotjänst" - resume.se 2013-01-22

Länkar till tidigare texter på Utkiksbloggen (länkar till fler texter i artiklarna):

Avskaffa tv-licensen! - Utkiksbloggen 2010-03-23.

Bra av moderater om tv-licensen - Utkiksbloggen 2010-11-30

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen - Utkiksbloggen 2011-02-21

Intressant kritik mot tv-licensen - Utkiksbloggen 2011-03-01

Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11

Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10

Historiskt förslag om public service i morgon?

I morgon tisdag lägger den statliga Public service-kommittén fram sitt förslag. Enligt Ekot föreslår utredningen att tv-licensen äntligen ska avskaffas och ersättas av en avgift på skattsedeln. Det är i så fall alldeles utmärkt, men dessvärre lär också utredningen föreslå att public service-bolagen inte ska få utveckla sin verksamhet på andra plattformar. Det är inget bra förslag. I morgon får vi se om förhandstipsen stämmer.

Tv-licensen är fullkomligt otidsenlig sedan många år med det  onödiga företaget Radiotjänst i Kiruna. Det har  i decennier med löjliga trailers i ”reklamfria” SVT skrämt folk med att kontrollanter med konstig teknisk utrustning är på gång i namngivna städer. För att inte tala om de prisbelönade (!) reklamfilmerna i samma reklamfria SVT där Radiotjänst med konstlade sångaruppvaktningar tackar dem som betalat licensen…!

Nu föreslås sannolikt en avgift som läggs på skattsedeln, ungefär som begravningsavgiften.  Det innebär att finansieringen av public service inte, som nu, läggs på hushållen.

Avgiften betalas i stället av varje enskild skattebetalare och det är naturligtvis både mer rättvist och klokare. Och det bör finnas goda förutsättningar för en bra kalkyl som minskar den ekonomiska belastningen för skattebetalarna, men samtidigt ger public service mer pengar. En smart lösning.

Ändå har snart sagt alla framträdande företrädare för public service länge pläderat för att licensen måste finnas kvar i nuvarande form ”för att inte politikerna ska kunna hota public service med minskade anslag”. Ungefär. Så tycker de flesta av dem förmodligen fortfarande trots att politikerna naturligtvis alltid har kunnat gå in och jävlas med de medieföretag som staten faktiskt äger genom Förvaltningsstiftelsen.

Därför ska det bli intressant nu att se vad de säger om förhandstipsen om licensens avskaffande verkligen stämmer. Vad kommer Eva Hamilton, SVT, att säga? Och avgående radiochefen Mats Svegfors? Eller tillträdande vd på Sveriges Radio, Cilla Benkö? Erik Fichtelius, UR?

Om jag inte tar fel så har de alla ända fram till i dag varit livrädda för att licensen ska avskaffas. Jag har under årens lopp inte begripit mig på deras konservatism i denna fråga. Med en ny avgift enligt förhandstipsen får ju public service faktiskt en mycket säkrare finansiering; i dagsläget kan ju licensbetalarna när som helst sluta betala licensen. 

Av alla de skäl är det därför bra om den öststatsdoftande licensen avskaffas och glöms bort. Däremot är det inget kul att utredningen enligt Ekot ska föreslå en lika öststatsinspirerad censurliknande restriktion för SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion att utveckla sina verksamheter i nya kanaler, det vill säga på webben och i mobiler. Där är ju flera av bolagen redan mycket framgångsrika och viktiga aktörer. Här hoppas jag att förhandsspekulationerna inte stämmer.

Alltså, en gång i tiden fick inte radion sända sina egna nyhetssändningar i radion. Syftet var att skydda tidningarnas verksamhet och därför fick det av tidningarna ägda  Tidningarnas Telegrambyrå, TT, uppdraget att läsa alla nyheter i radio. Mest känd som radioröst var nog  Uno Stenholm och under senare år Kaj Karlholm.  

Den där konstiga ordningen avskaffades med tiden och sedan har Sveriges Radio fått sköta sin egen nyhetsförmedling. Efter mordet på Olof Palme 1986 har till och med samhället ställt krav på nyhetsservice dygnet runt från public service. Rätt och klokt.  Därför är det märkligt om staten plötsligt nu får för sig att begränsa dessa mediebolags utveckling på webb och mobiler som otvivelaktigt är nya arenor även för public service i den snabba teknikutvecklingen. Logiskt sett borde man väl också i så fall förbjuda tidningarna att göra tv, men det förslaget tror jag inte vi får se i morgon…

Förslaget om att begränsa utvecklingen i digitala medier, kanske främst på webben, har i debatten drivits av Eskilstuna-Kurirens chefredaktör och vd Peo Wärring i sin tidigare roll som vice ordförande i Tidningsutgivarna, TU. Nu sitter han i styrelsen för den nya publicistiska organisationen Utgivarna som syftar till att samla både public service, kommersiella tv-bolag, tidskrifterna och dagspressen under samma hatt.

Organisationen är alldeles ny och jag har tidigare bloggat om att de skilda medieslagens företrädare nog kan få problem att hålla ihop.  Förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius har skrivit om samma sak i DN. Jag tror att public service-kommitténs förslag kan bli en svår prövning för Utgivarna eftersom åsikterna bland styrelsens ledamöter skiljer sig åt, både Eva Hamilton, Peo Wärring och de stora dagstidningarnas chefredaktörer med flera sitter i styrelsen. De är inte överens i dessa frågor, men i sådana lägen ska Utgivarna enligt dess vd Jeanette Gustafsdotter avstå från att behandla frågan i styrelsen. Märkligt.

Nåväl, public service-redaktionen Ekot inom Sveriges Radio kan ju ha fel i sina spekulationer; i morgon föreslår kanske utredningen att allt ska vara precis som förut, men det tror jag inte.
Uppdaterad 120910 kl 13.10, kl 14.55

Tidigare texter på denna blogg om tv-licensen.

Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas. Utkiksbloggen 18 april 2012.
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen. Utkiksbloggen 21 februari 2011
Bra av moderater om tv-licensen. Utkiksbloggen 30 november 2010.

Länkar till artiklar:

Public service under omvandling. Medievarlden.se 10 september 2012
Smart telefon gör tv-pejlaren arbetslös. Dagens Nyheter 10 september 2012

Public service måste garanteras. Gefle Dagfblad 9 september 2012