Utgivarnas manifestation väcker frågor

Under tisdagen arrangerade den nya organisationen Utgivarna tillsammans med tidningen Resumé en debatt i Almedalen mellan publicister och politiker om nya lagar som urholkar tryckfriheten. Det blev en skarp och intressant debatt i ett fullspikat tält, men också en form av manifestation som väcker frågor och kan vara kontraproduktiv om man vill få med sig politikerna.

Var målet att reta upp politikerna så lyckades man uppenbarligen med detta vad det gäller kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Hon blev märkbart irriterad vid flera tillfällen, särskilt i meningsutbyten med cheferna inom public service, Cilla Benkö på Sveriges Radio, SR, och Eva Hamilton på Sveriges Television, SVT.

Debatten hade fått rubriken ”Vi klarar oss bättre utan regeringen” och var en av de första större insatserna av den nybildade föreningen Utgivarna att försöka öka politikens respekt för tryck- och yttrandefriheten. Det har under senare år tillkommit nya lagar som publicister med all rätt kritiserar. Ett dagsaktuellt exempel är den så kallade fotoförbudslagen som började gälla den 1 juli och den återkom därför också gång på gång i debatten.

Och därutöver så kritiserade mediecheferna bestämt och lika korrekt tankarna på ett utökat spioneribrott, förslag om nya integritetsbrott och alla nya begränsningar som införts i sekretesslagen liksom de ökande svårigheterna att få ut offentliga handlingar. En intressant och utmärkt diskussion innan radiochefen Cilla Benkö plötsligt började klaga på att Sveriges Radio får för lite pengar till sin verksamhet, ett ämne som hon ofta återkommit till i olika sammanhang. Men här hörde radions finansiering definitivt inte hemma i debatten.

Dessutom började hennes public service-kollega på SVT att klaga på att regeringen vill göra en granskning av effektivitet med mera inom public service, ett ämne där hon närmast raljerade över initiativet. Kulturministern blev klart irriterad på de bägge företrädarna för public service. Och deras inlägg i egen sak hade ju faktiskt ingenting att göra med ämnet för dagen.

Benkö och Hamilton var inte ensamma på scenen. Där stod ytterligare fyra ledande mediechefer, totalt således sex företrädare (namnlista efter texten) för landets medier som alla i stor enighet kritiserade lagstiftarna. De har naturligtvis rätt i sak, men jag är inte säker på att Utgivarnas metod att skicka fram många med samma budskap är ett framgångsrecept.

Jag har tidigare skrivit om bildandet Utgivarna och dess syfte att samla alla medier, både privatägda mediehus och offentligt finansierade public service, i samma organisation. Tanken är tydligen att deras budskap i publicistiska frågor ska få större kraft om alla medier uppträder gemensamt, till exempel i samband med remisser, i stället för var för sig eller via olika branschorganisationer. Det kan ifrågasättas.

Denna debatt illustrerade på sitt sätt saken eftersom det gemensamma uppträdandet gav ett intryck av manifestation, kanske till och med en demonstration. Det verkade lite väl arrangerat när alla stod där som en flock och sa samma saker. Det finns också en risk för att de som ska lyssna och påverkas, politikerna denna gång, genom upplägget kan uppfatta mediecheferna som lite gnälliga. Trots att dessa har helt rätt i sin kritik.  

Jag kan mycket väl tänka mig att några få meriterade publicister, eller kanske en ensam kunnig och vältalig redaktör som till exempel Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, skulle nå längre i en debatt som denna. Branschmanifestationer kan ju göras på andra sätt i något annat sammanhang där argumenten inte behöver vridas och vändas i en kvalificerad diskussion.

Debatten gav genom Benkös och Hamiltons utspel också på sitt sätt en bild av dilemmat med en organisation typ Utgivarna, gemensam för privatägda medier och offentligt finansierade medier. Företrädarna för de olika medierna är oftast överens i rent publicistiska frågor, men i övrigt lever de i helt olika värdar med helt olika uppdrag och med helt olika finansiering.

Det föder spänningar dem emellan som redan märkts och som kan bli svåra att hantera för den unga organisationen Utgivarna. Radiochefens och tv-chefens diskussion med det statsråd som ansvarar för deras verksamhet gav onekligen en påminnelse om att de verkar i en annan värld än sina kolleger på scenen. 

Nåväl, förhoppningsvis tog Lena Adelsohn Liljeroth och hennes riksdagskollegor intryck av argumenten från mediecheferna i debatten. Mot slutet av debatten tinade hon för övrigt upp och lovade att före nästa års Almedalen komma med någon form av besked om hur regeringen ser på möjligheterna för den gemensamma medienämnd Utgivarna strävar efter. Dessutom var hon tämligen säker på att momsen för digitala tidningar kommer att sänkas från 25 procent idag till 6 procent, precis samma moms som för papperstidningarna. Ett mycket bra besked om det stämmer.    

Under dagen var jag också på bland annat ett seminarium arrangerat av EU-kommissionen och Europaparlamentet. Det handlade om EU:s  nya dataskyddsförordning. Den kan ses som ett hot mot yttrandefriheten och offentlighetsprincipen, men också som ett skydd för den personliga integriteten.

Det handlar om en svårfångad fråga som satt fart på lobbyisterna. Det har kommit in 4000 ändringsförslag gällande förordningen mot normalt några hundra, sa Piratpartiets Christian Engström som sitter i Europaparlamentet. Engström var dock rätt positivt inställd till förordningen eftersom han menade att det är dags att modernisera regelverket.

Under tisdagen tätnade det till på gatorna i Visby och de närmaste två dagarna är väl de mest besökta i Almedalen. På fredag kommer många besökare att lämna Visby, men dessförinnan ska ytterligare något tusental seminarier hållas om de mest skiftande frågor.    

Deltagare i Utgivarnas och Resumés debatt:

Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister (m), Phia Andersson, riksdagsledamot (s), Anti Avsan, riksdagsledamot (m), Cilla Benkö, vd SR, Charlotta Friborg, chefredaktör Corren, Eva Hamilton, vd SVT, Viveka Hansson, programdirektör TV4, Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet, Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen. Moderator Claes de Faire, chefredaktör Resumé.  

Deltagare i debatten om dataskyddsförordningen

   Christian Engström, Europaparlamentariker (Piratpartiet), Gustav Gellerbrant, politisk sakkunnig Regeringskansliet, Pierre Schellekens, chef för representationen, EU-kommissionen. Moderator Johan Wullt, pressekreterare EU-kommissionen.

  

Verkligheten har hunnit ifatt tv-licensen

Nu har nog verkligheten äntligen hunnit ifatt den hopplöst föråldrade svenska tv-licensen. Plötsligt väller kritik fram mot licensen sedan Förvaltningsrätten i Luleå beslutat att datorer är avgiftspliktiga eftersom man kan se tv-program i dem, oavsett om man verkligen gör det eller inte. Politikerna lär få problem med att krypa ut ur den pinsamma frågan, särskilt sedan regeringen så sent som i förra veckan dessvärre föreslog att licensen ska finnas kvar.

Förvaltningsrätten avkunnade ett antal domar gällande avgiftskravet för datorer.  Detta sedan upprörda datorägare överklagat Radiotjänsts beslut att skicka licensfakturor till dem trots att de saknar tv-apparater, ett förfarande som nu i debatten jämställts med ökända skojares bluffakturor. Många mål återstår att pröva i domstolen, inte minst gällande surfplattor och mobiler.

Det är viktigt att lagar och regler är respekterade av allmänheten, om förtroendet rubbas kan mycket hända även om vi i Sverige oftast är lojala mot gällande ordning.  Hittills har betalningsviljan varit stor, runt 90 procent av de berörda hushållen har betalat sin tv-avgift. Nu finns nog risken för att betalningsviljan kan minska eftersom reglerna för avgifter på datorer uppfattas som absurda och obegripliga av många som genom domarna fått upp ögonen för saken. Inte minst studenter har varit kritiska i intervjuer; de måste ju ha datorer för sina studier och har inte sällan avstått från tv för att spara pengar.

Jag har tidigare bloggat många gånger om den föråldrade licensen som dessutom är så orättvis eftersom den slår hårt mot ensamstående. Det är ju hushållen som betalar licensen, inte individerna.  Länkar till tidigare blogginlägg i slutet av denna text. Där finns också ett antal länkar till kritiska röster i bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Mer kritik kommer säkert fram i debatten under den närmaste tiden.

För något år sedan verkade det som om politikerna äntligen var beredda att göra om systemet och antingen ta ut kostnaden via inkomstskatten, eller i vart fall i form av en öronmärkt avgift på skattsedeln, liknande begravningsavgiften. Men icke, nyligen föreslog regeringen i stället i sin public service-proposition att avgiften ska bli kvar.

Att public service är en viktig institution i det svenska samhället håller nog de flesta med om. Ändå finns det risk för att även public service-bolagen kan drabbas av ilskan mot licenssystemet som de alltid försvarat för att bevara sin påstådda ”frihet” gentemot staten, trots att de är statsägda via Förvaltningsstiftelsen.

SVT:s vd Eva Hamilton är också ordförande i Radiotjänst som driver in licensavgifterna. Hon lovade först att man skulle hantera de kritiserade reglerna om datorer försiktigt, men kort därefter började Radiotjänst ändå sin jakt på datorägare utan tv och licens.

Både SVT och Sveriges Radio har ju också genom sina företrädare i regel varit tämligen pompösa i sin beskrivning av sin förträfflighet, en attityd som kan straffa sig när inte minst ungdomar nu vänder sig mot systemet och ser kopplingen mellan den förhatliga licensen och de berörda programbolagen.  

Närmast kommer med all sannolikhet många av domarna att överklagas till kammarrätten i Sundsvall. Om de fastställs där så kommer kraven på ett ändrat avgiftssystem att bli en knepig fråga för regering och riksdag. Rätt välförtjänt med tanke på att politikerna behållit ett hopplöst omodernt system alldeles för länge. Obegripligt nog.

Relevanta länkar på andra sajter:
Dags att pensionera tv-licensen - ledare expressen.se 130625
Bättre att betala tv-avgift via skatten - ledare svd.se 120625
Tv-avgiften en generationskonflikt - nyhetsartikel dn.se 130625
Radiotjänst tar sikte på småföretagare - nyhetsartikel dn.se 130625
Tv-avgiften upprör Aftonbladets läsare - aftonbladet.se 130624
Är det rätt att datorer bli grund för tv-avgift - inlägg Brännpunkt Direkt i SVD 130624
Jag kommer att överklaga - nyhetsartikel aftonbladet.se 130624
I och med domarna har licensen slutligen spelat ut sin roll - Axel Björklund i DN 130624
Idioti att tvingas betala för något man inte vill ha - intervju i DN med datorägare 130624
Tv-avgift krävs för dator - artikel svt.se 130624
Licens utan legitimitet - ledare på dn.se 130620

Ett urval av texter på denna blogg om tv-licensen: 

Tragikomiskt om tv-licensen. Och nu Meg13 - utkiksbloggen.blogspot.com 130307

Nya turer förlöljligar den otidsenliga tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 130122

Vad vill regeringen om public service? - utkiksbloggen.blogspot.com 121023

Oberoende public service med statlig kontroll - utkiksbloggen,blogspot.com 120911

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 110221

Uppdaterad 130625 kl 09.22

Nya turer förlöjligar den otidsenliga tv-licensen

Den konstiga, otidsenliga och i många avseenden löjeväckande finansieringen av public service i Sverige gick idag in i ett nytt skede. Eva Hamilton , vd för Sveriges Television, SVT, och Radiotjänst i Kiruna påminner om att man minsann har laglig rätt att ta ut licensavgifter av alla som saknar tv och därmed licensen, men som tittar på tv via datorn, paddan eller mobilen. Frågan aktualiseras av att SVT snart tänker lägga ut alla sändningar via webben.

SVT:s beslut om webbsändningarna om sändningar via internet är naturligtvis mycket bra, en klok anpassning till de nya tekniska möjligheterna. En riktigt bra vidareutveckling av SVT Play, en väldigt värdefull möjlighet för medborgarna att ta del av public service när de vill och var de vill.

Det kloka beslutets konsekvenser för tillämpningen av licenssystemet är däremot pinsamt för dess tillskyndare, däribland Radiotjänst, SVT och idag speciellt dess talesman Eva Hamilton. När skall förnuftet segra, när skall det hopplöst omoderna licenssystemet avskaffas?

Nu verkar det ha gått så långt att inte ens licenssystemets egna tillskyndare vågar utmana opinionen genom att utnyttja systemets möjligheter fullt ut; varken Hamilton eller licensindrivaren Radiotjänst tycker att man nu bör jaga människor med läsplattor, datorer eller mobiler för att få in licenser trots att de faktiskt har laglig möjlighet till detta. Bra, i och för sig, men ett något förvånande beslut i byråkraternas annars ganska stelbenta värld.

Försvararna av gällande ordning talar gärna om att licenssystemet i nuvarande tappning gjorts teknikoberoende. Det tycker jag inte är en korrekt beskrivning eftersom man, till och från, både regelmässigt och i praktisk tillämpning diskuterar om licensen ska tas ut då sändningarna kan nå både datorer och telefoner. Eller, som nu, att man av skilda skäl inte tänker göra det; tillämpningen präglas plötsligt av nyckfullhet, inte precision och förutsägbarhet som är ett krav då det gäller lagstiftning.

Nej, den enda kloka teknikoberoende finansieringsmodellen för Sveriges viktiga verksamhet inom SVT, Sveriges Radio, SR, och Utbildningsradion, UR,  är ge dessa mediebolag pengarna via skattsedeln. Helst inbakat i skatteuttaget eller, som diskuterats, en kompromiss med en särskild avgift, ungefär som den nuvarande begravningsavgiften. Då kommer det in mer pengar till verksamheten, dels för att Radiotjänst i Kiruna kan läggas ner, dels för att alla skattebetalare är med och betalar. Inte bara hushållen av skiftande storlek. Ett mer rättvist system för alla.

Men då hävdar samfällt de högsta cheferna inom public service att bolagen mister sin självständighet gentemot riksdag och regering. Jag håller inte med dem, de saknar faktiskt redan nu den självständighet de påstår sig ha, mediebolagen ägs redan indirekt av staten och det är redan nu politikerna som beslutar om deras tillvaro och villkor. Och deras bristande självständighet illustreras väl av bolagens egna företrädare och deras återkommande lobbyaktiviteter gentemot politikerna i skilda sammanhang.

Jag har tidigare bloggat några gånger om licenssystemet, länkar nedan.  

Länkar till andra medier: (uppdaterad)
Om framtidens tv och hur du borde betala för den - Jan Helin i Aftonbladet 130128

SVT: "Ingen radikal förändring" - artikel computersweden.idg.se 2013-01-22

Dator och surfplatta beläggs med avgift - artikel computersweden.idg.se 2013-01-22.

Läsarna rasar mot tv-avgift för datorn - artikel svd.se 2013-01-22.

Snart måste du betala tv-avgift för din dator - artikel dn.se 2013-01-22.

Läsarstorm över tv-avgift för datorn - artikel aftonbladet.se 2013-01-22.

Nu får du betala för att se tv i datorn - artikel expressen.se 2013-01-22.

Riksdagsmoderater: "Lägg ner Radiotjänst" - resume.se 2013-01-22

Länkar till tidigare texter på Utkiksbloggen (länkar till fler texter i artiklarna):

Avskaffa tv-licensen! - Utkiksbloggen 2010-03-23.

Bra av moderater om tv-licensen - Utkiksbloggen 2010-11-30

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen - Utkiksbloggen 2011-02-21

Intressant kritik mot tv-licensen - Utkiksbloggen 2011-03-01

Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11

Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10

Historiskt förslag om public service i morgon?

I morgon tisdag lägger den statliga Public service-kommittén fram sitt förslag. Enligt Ekot föreslår utredningen att tv-licensen äntligen ska avskaffas och ersättas av en avgift på skattsedeln. Det är i så fall alldeles utmärkt, men dessvärre lär också utredningen föreslå att public service-bolagen inte ska få utveckla sin verksamhet på andra plattformar. Det är inget bra förslag. I morgon får vi se om förhandstipsen stämmer.

Tv-licensen är fullkomligt otidsenlig sedan många år med det  onödiga företaget Radiotjänst i Kiruna. Det har  i decennier med löjliga trailers i ”reklamfria” SVT skrämt folk med att kontrollanter med konstig teknisk utrustning är på gång i namngivna städer. För att inte tala om de prisbelönade (!) reklamfilmerna i samma reklamfria SVT där Radiotjänst med konstlade sångaruppvaktningar tackar dem som betalat licensen…!

Nu föreslås sannolikt en avgift som läggs på skattsedeln, ungefär som begravningsavgiften.  Det innebär att finansieringen av public service inte, som nu, läggs på hushållen.

Avgiften betalas i stället av varje enskild skattebetalare och det är naturligtvis både mer rättvist och klokare. Och det bör finnas goda förutsättningar för en bra kalkyl som minskar den ekonomiska belastningen för skattebetalarna, men samtidigt ger public service mer pengar. En smart lösning.

Ändå har snart sagt alla framträdande företrädare för public service länge pläderat för att licensen måste finnas kvar i nuvarande form ”för att inte politikerna ska kunna hota public service med minskade anslag”. Ungefär. Så tycker de flesta av dem förmodligen fortfarande trots att politikerna naturligtvis alltid har kunnat gå in och jävlas med de medieföretag som staten faktiskt äger genom Förvaltningsstiftelsen.

Därför ska det bli intressant nu att se vad de säger om förhandstipsen om licensens avskaffande verkligen stämmer. Vad kommer Eva Hamilton, SVT, att säga? Och avgående radiochefen Mats Svegfors? Eller tillträdande vd på Sveriges Radio, Cilla Benkö? Erik Fichtelius, UR?

Om jag inte tar fel så har de alla ända fram till i dag varit livrädda för att licensen ska avskaffas. Jag har under årens lopp inte begripit mig på deras konservatism i denna fråga. Med en ny avgift enligt förhandstipsen får ju public service faktiskt en mycket säkrare finansiering; i dagsläget kan ju licensbetalarna när som helst sluta betala licensen. 

Av alla de skäl är det därför bra om den öststatsdoftande licensen avskaffas och glöms bort. Däremot är det inget kul att utredningen enligt Ekot ska föreslå en lika öststatsinspirerad censurliknande restriktion för SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion att utveckla sina verksamheter i nya kanaler, det vill säga på webben och i mobiler. Där är ju flera av bolagen redan mycket framgångsrika och viktiga aktörer. Här hoppas jag att förhandsspekulationerna inte stämmer.

Alltså, en gång i tiden fick inte radion sända sina egna nyhetssändningar i radion. Syftet var att skydda tidningarnas verksamhet och därför fick det av tidningarna ägda  Tidningarnas Telegrambyrå, TT, uppdraget att läsa alla nyheter i radio. Mest känd som radioröst var nog  Uno Stenholm och under senare år Kaj Karlholm.  

Den där konstiga ordningen avskaffades med tiden och sedan har Sveriges Radio fått sköta sin egen nyhetsförmedling. Efter mordet på Olof Palme 1986 har till och med samhället ställt krav på nyhetsservice dygnet runt från public service. Rätt och klokt.  Därför är det märkligt om staten plötsligt nu får för sig att begränsa dessa mediebolags utveckling på webb och mobiler som otvivelaktigt är nya arenor även för public service i den snabba teknikutvecklingen. Logiskt sett borde man väl också i så fall förbjuda tidningarna att göra tv, men det förslaget tror jag inte vi får se i morgon…

Förslaget om att begränsa utvecklingen i digitala medier, kanske främst på webben, har i debatten drivits av Eskilstuna-Kurirens chefredaktör och vd Peo Wärring i sin tidigare roll som vice ordförande i Tidningsutgivarna, TU. Nu sitter han i styrelsen för den nya publicistiska organisationen Utgivarna som syftar till att samla både public service, kommersiella tv-bolag, tidskrifterna och dagspressen under samma hatt.

Organisationen är alldeles ny och jag har tidigare bloggat om att de skilda medieslagens företrädare nog kan få problem att hålla ihop.  Förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius har skrivit om samma sak i DN. Jag tror att public service-kommitténs förslag kan bli en svår prövning för Utgivarna eftersom åsikterna bland styrelsens ledamöter skiljer sig åt, både Eva Hamilton, Peo Wärring och de stora dagstidningarnas chefredaktörer med flera sitter i styrelsen. De är inte överens i dessa frågor, men i sådana lägen ska Utgivarna enligt dess vd Jeanette Gustafsdotter avstå från att behandla frågan i styrelsen. Märkligt.

Nåväl, public service-redaktionen Ekot inom Sveriges Radio kan ju ha fel i sina spekulationer; i morgon föreslår kanske utredningen att allt ska vara precis som förut, men det tror jag inte.
Uppdaterad 120910 kl 13.10, kl 14.55

Tidigare texter på denna blogg om tv-licensen.

Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas. Utkiksbloggen 18 april 2012.
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen. Utkiksbloggen 21 februari 2011
Bra av moderater om tv-licensen. Utkiksbloggen 30 november 2010.

Länkar till artiklar:

Public service under omvandling. Medievarlden.se 10 september 2012
Smart telefon gör tv-pejlaren arbetslös. Dagens Nyheter 10 september 2012

Public service måste garanteras. Gefle Dagfblad 9 september 2012

Avskaffa tv-licensen!

I dn.se finns i dag en intressant artikel om satsningen inom public service, SR, på en bra webb. Tidningsutgivarna och dess vd Anna Serner gnisslar tänder, men jag tror nog att tidningarna trots allt måste acceptera att även public service är en nyhetsaktör på webben.
Därvidlag har SR:s vd Mats Svegfors faktiskt rätt i att det är tidningarna som närmar sig radion i webbutvecklingen. Ett regelverk som begränsar verksamheten för public service är varken lämpligt eller funktionellt, tidningarna måste i stället se till att de kvalitetsmässigt slår även sina licensfinansierade konkurrenter. Tro mig, det går...

Viktigt för public service borde dock vara att lämna det töntiga och hopplöst föråldrade licenssystemet. På den punkten tror jag tyvärr varken tv-chefen Eva Hamilton eller radiochefen Mats Svegfors, konstigt nog, håller med mig. Det är väl tryggt och skönt att ha det så som det alltid har varit.
Radiotjänst, dess sjungande reklam om alla glada som betalar licensen samt företagets märkliga kontroller med spioner i trapphusen för onekligen annars tankarna till forna Sovjet. Inte minst Svegfors borde väl drabbas av diverse rysningar som funktionär i detta system.

Kanske inte så konstigt, hyckleriet är ju tämligen utbrett. Alltså, reklamfria SVT är ju i dag egentligen riktigt rejält reklamtyngt med alla dessa tjatiga och tidsödande reklaminslag för kanalernas egna program. Reklam är reklam är reklam. Jag undrar hur många minuter av sändningstiden i SVT som är reklam för bolagets egna programprodukter?

Och tjatet om att public service är oberoende av statsmakten är ju rent hyckleri. Radio- och tv-cheferna tigger mer pengar av kulturministern i direktsändning och lyckades på senaste Public service-dagen få med sig kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth på en höjning av anslaget med någon procent - mot att de lovade satsa pengarna på kulturprogram! Är det detta som kallas "Fri television" i reklamen för det egna bolaget i de egna "reklamfria" kanalerna...? Jösses!
På onsdag är det ånyo dags för Public service-dagen. Nytt statsrådsbesök, nya tiggerier, nya anslagshöjningar?

Jag tror inte att public service blir mer beroende av politikerna om deras verksamhet i stället finansieras via skattsedeln. Det blir också rättvisare, fler betalar och hyckleriet upphör.

Den ofrånkomliga kopplingen till statsmakten har väl annars nyligen röjts främst genom ägarstiftelsens tveksamma resonemang om att förre statsrådet Lars Leijonborg borde efterträda opolitiske Ove Joanson som ordförande i Sveriges Radio. Tydligare kan det väl inte illustreras att public service i Sverige ägs och drivs av den svenska statsmakten.

Nu lyckades inte detta, kritiken blev för häftig. Leijonborg fick som tröstpris bli ordförande i UR, Sveriges Utbildningsradio, som också tillhör public service. Att han går med på detta, den gamle liberalen!? Förfärligt, det finns större anledning att diskutera hur public sxervice ska styras än om vad public service ska få göra, till exempel på webben.

Lars Leijonborg borde naturligtvis från första början - av respekt för det system runt public service han själv varit med om att förvalta - ha tackat nej till alla styrelseengagemang inom de olika bolagen inom public service.