Farligt, farligt av TU

Tidningsutgivarnas vd Anna Serner och analyschef Fredrik Rogberg publicerade i går en uppseendeväckande artikel i Dagens Media. De konstaterar att konjunkturen vänder och att annonsörerna återvänder till tidningarna, "Det våras för dagspressen". Den artikeln borde de aldrig ha skrivit, den är farlig.
Att konjunkturerna skiftar vet alla och den nuvarande uppgången är sannerligen inte lösningen på dagspressens problem. Det är de strukturella frågorna som måste lösas av branschen. Prenumerationerna minskar och konkurrensen ökar från alla nya medier, medievärlden ser i dag helt annourlunda ut än förr och den förändringen har inte ett skvatt med konjunktursvängningarna att göra.

Jag kan inte förstå hur Anna Serner och Fredrik Rogberg tänker när de försöker vifta undan alla viktiga förändringsbehov inom dagspressen. Det är ju det de gör när de förklarar att dagpressens "dödgrävare kan gå hem".
Nu bidrar de till att historien kan upprepa sig. Dagspressens direktörer och redaktörer har alltid haft en talang för att luta sig tillbaka i konjunkturuppgångar och strunta i att vidta nödvändiga åtgärder just när det borde ha skett, nämligen när det finns pengar.

Förändringar är lätta att skjuta upp, men det är oändligt mycket tyngre att senare, när konjukturen dalar, vidta åtgärder under galgen. Det är inte svårt att förstå hur dramatiskt det kan komma att bli i nästa konjunkturnedgång när de strukturella förändringarna är ännu mer påtagliga.
Därför känns det väldigt märkligt att Tidningsutgivarna medverkar till att invagga branschen i en falsk trygghet.

Avskaffa tv-licensen!

I dn.se finns i dag en intressant artikel om satsningen inom public service, SR, på en bra webb. Tidningsutgivarna och dess vd Anna Serner gnisslar tänder, men jag tror nog att tidningarna trots allt måste acceptera att även public service är en nyhetsaktör på webben.
Därvidlag har SR:s vd Mats Svegfors faktiskt rätt i att det är tidningarna som närmar sig radion i webbutvecklingen. Ett regelverk som begränsar verksamheten för public service är varken lämpligt eller funktionellt, tidningarna måste i stället se till att de kvalitetsmässigt slår även sina licensfinansierade konkurrenter. Tro mig, det går...

Viktigt för public service borde dock vara att lämna det töntiga och hopplöst föråldrade licenssystemet. På den punkten tror jag tyvärr varken tv-chefen Eva Hamilton eller radiochefen Mats Svegfors, konstigt nog, håller med mig. Det är väl tryggt och skönt att ha det så som det alltid har varit.
Radiotjänst, dess sjungande reklam om alla glada som betalar licensen samt företagets märkliga kontroller med spioner i trapphusen för onekligen annars tankarna till forna Sovjet. Inte minst Svegfors borde väl drabbas av diverse rysningar som funktionär i detta system.

Kanske inte så konstigt, hyckleriet är ju tämligen utbrett. Alltså, reklamfria SVT är ju i dag egentligen riktigt rejält reklamtyngt med alla dessa tjatiga och tidsödande reklaminslag för kanalernas egna program. Reklam är reklam är reklam. Jag undrar hur många minuter av sändningstiden i SVT som är reklam för bolagets egna programprodukter?

Och tjatet om att public service är oberoende av statsmakten är ju rent hyckleri. Radio- och tv-cheferna tigger mer pengar av kulturministern i direktsändning och lyckades på senaste Public service-dagen få med sig kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth på en höjning av anslaget med någon procent - mot att de lovade satsa pengarna på kulturprogram! Är det detta som kallas "Fri television" i reklamen för det egna bolaget i de egna "reklamfria" kanalerna...? Jösses!
På onsdag är det ånyo dags för Public service-dagen. Nytt statsrådsbesök, nya tiggerier, nya anslagshöjningar?

Jag tror inte att public service blir mer beroende av politikerna om deras verksamhet i stället finansieras via skattsedeln. Det blir också rättvisare, fler betalar och hyckleriet upphör.

Den ofrånkomliga kopplingen till statsmakten har väl annars nyligen röjts främst genom ägarstiftelsens tveksamma resonemang om att förre statsrådet Lars Leijonborg borde efterträda opolitiske Ove Joanson som ordförande i Sveriges Radio. Tydligare kan det väl inte illustreras att public service i Sverige ägs och drivs av den svenska statsmakten.

Nu lyckades inte detta, kritiken blev för häftig. Leijonborg fick som tröstpris bli ordförande i UR, Sveriges Utbildningsradio, som också tillhör public service. Att han går med på detta, den gamle liberalen!? Förfärligt, det finns större anledning att diskutera hur public sxervice ska styras än om vad public service ska få göra, till exempel på webben.

Lars Leijonborg borde naturligtvis från första början - av respekt för det system runt public service han själv varit med om att förvalta - ha tackat nej till alla styrelseengagemang inom de olika bolagen inom public service.