Vad vill regeringen om public service?

Sent omsider har jag hunnit lyssna på Ekots nyhet om oenigheten inom regeringen om en ”tv-skatt” i stället för en tv-licens enligt dagens omoderna modell och därtill läst diverse texter om regeringens pudel; omläggningen av licensen till en tv-avgift på skattsedeln finns uppseendeväckande nog inte med i det utredningsförslag som nu går ut till remissinstanserna. Så är det, men ingenstans får man veta exakt vad det är som hänt. Jag tror att det är Anders Borg och Finansdepartementet som vill lägga hela tv-avgiften direkt i skattesystemet. Håller med honom i så fall, varför inte?

I nyhetsinslagen framställs det som om Finansdepartementet är emot en ”tv-skatt”. Gissningsvis är det en feltolkning. Public Service-utredningen föreslog ju en tv-avgift, ungefär som begravningsavgiften, på skattsedeln. Inte en finansiering direkt via skatten, vilket kräver en årlig prövning i budgetarbetet.

Det är, tror jag, detta som Finansdepartementet är emot. Gissningsvis vill Borg med flera att Sveriges Radio, SVT och Utbildningsradion ska få sina anslag via årliga beslut i statens stora bugetarbete. Om det inte är så har jag svårt att förstå varför ”begravningsavgiftsförslaget” tagits bort ur det förslag som nu skickas ut till remissinstanserna.

 I nyhetsförmedlingen beskrivs det som om Finansdepartementet är emot en ”skattelösning” och det är knappast tänkbart. Jag har svårt för att tro att Anders Borg vill fortsätta finansiera public service med det otidsenliga licenssystemet…

Nåväl, även om vi vet väldigt lite om vad som händer så är resultatet, som det ser ut idag, beklagligt. Licenssystemet för radio- och tv är hopplöst föråldrat och drar numera löjets skimmer över sig. Det är ingen situation som gynnar public service, även om ledande företrädare för SVT och SR och UR gärna fortfarande tycks vilja behålla systemet även om de nämner att det måste ”moderniseras”.

Politiskt sett är beslutet i regeringskansliet en katastrof; tydligare har regeringens politiska svaghet knappast kunnat illustreras. Här har kulturministern och regeringen inte haft kraft nog att argumentera emot topptjänstemännen inom public service som tjatar på om att statligt ägda bolag ska ha frihet och oberoende, något som hela diskussionen visar att de faktiskt inte har. Och kanske inte ens ska ha. Vilka bolags främsta chefer kan tillskansa sig rätten att avvisa sina ägare?

Och till den politiska härdsmältan hör naturligtvis konflikten mellan kulturdepartementet och finansdepartementet. Dessa två storheter inom regeringen klarar således inte av att komma överens om ett gemensamt förslag till remissinstanserna om finansieringen. Otroligt.

Självklart borde regeringen åtminstone föreslagit en finansiering via skattsedelen, åtminstone i form av en motsvarighet till begravningsavgiften, men helst direkt som en inkomstrelaterad skatt. Det är bättre att alla medborgare betalar för public service än som idag ”hushållen”. Det är både svårmotiverat och därtill orättvisst mot hushåll med få personer, det är bättre att alla skattebetalare får vara med och betala.

Eller?

Oberoende public service med statlig kontroll

Uppdaterad med länkar 2012-0911, 2012-09-12
Texten har också publicerats i Medievärlden

Public service-kommittén föreslår som väntat att tv-licensen ersätts av en tv-skatt. Det tycker jag är bra och inte alls så dramatiskt som flertalet av de högsta cheferna inom public service, PS, hävdar. De är oroliga för att PS-bolagens självständighet hotas, en självständighet som i mångt och mycket är en chimär. Det märktes inte minst under kommitténs presskonferens där det talades om både oberoende och statlig kontroll.

Kommitténs ordförande  Martin Holmgren inledde presskonferensen med att tala om vad viktigt det är med självständiga public servicebolag. Samma sak skrev kommittén i morse på DN Debatt, ”En utgångspunkt för oss är att det finns ett stort egenvärde med aktörer inom radio och tv som är fria från statliga, ekonomiska, politiska och andra intressen.” 

Efter den vackra prologen handlade det väldigt mycket om statens kontroll över de olika bolagen. Kommittén vill till exempel ha kvar förhandsprövningen av nya verksamheter inom public service, ett system som av Jesper Strömbäck och andra beskrivits som stridande mot yttrandefriheten. Holmgren sa att kommittén därmed ”möter en diskussion om att ta bort förhandsprövningen.”

Drömmen hos en del publicister om en gemensam medieombudsman för alla medier avvisade han med några få ord om att det inte räcker med en självprövning för public service. Inte oväntat, ägaren staten kommer aldrig att släppa kontrollen via Granskningsnämnden.

Åberopande det vackra egenvärdet med public service pekade han senare också på vad viktig Granskningsnämndens  verksamhet är. Insynen, granskningen och kontrollen av att bolagen sköter sina uppdrag bra är bra och nödvändig eftersom verksamheten är finansierad med allmänna medel, menade han.  Martin Holmgren sa också att kommittén inte anser att Granskningsnämnden, som numera finns inom Myndigheten för radio och tv, utgör en risk för mediebolagens oberoende.

På frågan om bolagen sänder för mycket underhållning på bekostnad av fakta sa han att kommittén inte tittat på den saken, ”det är Granskningsnämnden som i så fall ska ingripa”. Han menade att det alltid måste gå att spåra en ”public service-tanke” i programmen. Han betonade också att syftet med verksamheten inte är att jaga tittarsiffror…

Självständiga och oberoende PS-bolag? Nja, verksamheten hålls i rätt strama tyglar av staten som äger public service-bolagen via Förvaltningsstiftelsen. Den föreslogs dessutom få tio miljoner till för sin verksamhet som leds av ordföranden Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio. Och ordförande i nya organisationen Utgivarna där ledningarna för Förvaltningsstiftelsens offentligt finansierade bolag sitter i styrelsen tillsammans med cheferna för de privatägda tv-bolagen, tidningarna och tidskrifterna. Det ska bli intressant att se om de kommer överens om vad Utgivarna ska tycka i sitt remissvar om kommitténs förslag.

Vad det gäller (o)beroendet av staten konstaterade också Martin Holmgren att både regering och riksdagen redan i ett ”skymningsläge” kan ändra förutsättningarna för verksamheten, men kommitténs förslag syftar till att göra det svårare.

Så därför fick svenska språket ett nytt ord i dag, tv-skatten. Med en på skattsedeln angiven tv-skatt ska PS-bolagens självständighet bevaras i jämförelse med en renodlad skattefinansiering. Det bästa med tv-skatten är att den föråldrade tv-licensen försvinner och med den Radiotjänst i Kiruna och deras märkliga reklamfilmer i SVT där man hotar med kontroller där du bor och tackar de snälla licensbetalarna.

Den befarade begränsningen för public service att sända i nya digitala kanaler blev dessbättre inte av, men det bestämda ställningstagandet för förhandsgranskningen kan naturligtvis också leda till att projekt bromsas för de fria och obundna public servicebolagen.

Länkar:
Public service-kommitténs hela förslag.
Rätt att skrota tv-avgiften. Dagens Nyheter 12 september 2012
Inga tv-pengar till Anders Borg. Ledare av Eva Franchell i Aftonbladet 12 september 2012
Tiden mogen att avskaffa licensen. Martin Jönsson i Svenska Dagbladet  11 september 2012
Mot skrothögen med tv-licensen. Eric Erfors i Expressen 11 september 2012 
Historiskt förslag om public service i morgon? Utkiksbloggen 10 september 2012
Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas. Utkiksbloggen 18 april 2012
Intressant kritik mot tv-licensen. Utkiksbloggen 1 mars 2011
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen. Utkiksbloggen 21  februari 2011
Avskaffa tv-licensen!. Utkiksbloggen 23 mars 2010
Bra av moderater om tv-licensen. Utkiksbloggen 30 november 2010