Mot mötesplatsen Almedalen och nästan 4000 seminarier

Nu är det dags för Almedalen igen. Dyrt, svårt att hitta ett boende och kärvt att få tag på taxi om man som jag har ont i benen och lite svårt för att gå på Visbys kullerstenar. Men spännande, intressant och givande i alla avseenden! Tänkte avstå från Almedalen i år då jag förlorade ett jättefint boende vid Stora Torget. Men nu blir det i alla fall drygt tre dygn, måndag till torsdag förmiddag, med ett hyrt boende i Gråbo en bit utanför centrum. Hoppas taxi och buss funkar.

Som vanligt blir det nog mest seminarier om mediefrågor för min del.  TU, Utgivarna och Journalistförbundet ordnar alltid intressanta seminarier och så även i år. Några missar jag, men det går inte att pricka in allt. De stora medieföretagen har också en lång rad arrangemang, det finns alltid något att gå på.

TV4, SVT, Sveriges Radio, Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet och inte minst Expressen sätter en stark prägel på Almedalen med sina montrar, scener och frikostiga program. Expressens reporter Niklas Svensson är genom sin starka närvaro ett fenomen i Almedalen och i år har makthavare.se utsett honom till Almedalens viktigaste twittrare. Driftige kommunikatören och digitalstrategen Brit Stakston, tillika vd för Blank Spot Project kom på andra plats. De båda kallades för ”kungen och drottningen av Almedalen” i motiveringarna.   

I år arrangeras det 3808 seminarier i Almedalen enligt arrangörernas programlista idag, men av dessa är 22 inställda. Ändå är det ett nytt rekord och antalet seminarier ökar för varje år. Så också antalet besökare, men det finns som vanligt också en kritisk diskussion om inte denna samhällsvecka måste förnyas. Det har bland annat talats om att korta ner arrangemanget. Själv nöjer jag mig numera med tre till fyra intensiva dygn.

Antalet dagar har styrts helt av hur många partier som ska delta och deras dagar och partiledarnas tal är faktiskt inte det mest intressanta i Almedalen. Jag brukar inte ens se alla partiledartal, utan i stället främst satsa på seminarier rörande samhällsutvecklingen i allmänhet och mitt professionella område i synnerhet, det vill säga journalistik och medier som jag jobbat med och fortfarande gör som deltidskonsult i eget aktiebolag som rådgivare åt medieföretag, bland annat som headhunter av chefredaktörer och andra mediechefer.  

Seminarierna om medierna och de mest skiftande samhällsfrågorna är således viktigare än partipolitiken för min del, men allra viktigast är ändå Almedalen som mötesplats.  Jösses vad mycket folk man träffar, både bekanta kolleger och andra som är trevligt och värdefullt att återse, men också många nya människor som man aldrig träffat förut. I Visby kan man under dessa dagar stöta ihop med vem som helst.

Under denna vecka i Visby knyts många viktiga kontakter i möten som är betydelsefulla för dem som bygger nätverk. Och ett välskött sådant är en absolut förutsättning för många idag och definitivt för min verksamhet.  Många projekt har på ett eller annat sätt inletts i Almedalen. Den enda motsvarande mötesplatsen är enligt min mening Bokmässan, men Almedalen är ändå nummer ett med sin bredd och omfattning.

Söndagens arrangemang missar jag, men måndag eftermiddag är det dags. Jag ser fram emot både seminarier och möten och hoppas att SMHI har fel som spår regn under flera dagar nästa vecka, men paraplyet följer med till Visby.  Och om bredbandet funkar som det ska så blir det nog några bloggtexter. 

Länkar:

Almedalen - ett närsynt kändisjippo utan krut - kulturartikel av Ulf Lundén, arbetarbladet.se 160702

Därför ska du fortsätta åka till Almedalen - debattartikel av Fredrik Wass, di.se 160619 

Diktaturfasoner av Cameron i England

Jaha, direkt efter något dygns oroligheter börjar Englands premiärminister David Cameron föreslå diktatoriska åtgärder som om han vore vilken kinesisk härskare som helst. Han vill censurera Twitter och Facebook och sätta in militär mot pöbeln. Och parlamentet jublade. Jag tycker att engelsmännen ska konsultera Norges statsminister Jens Stoltenberg som snabbt kommenterade attentaten i sitt land med att Norge skulle möta dessa fasansfulla dåd med mer demokrati och öppenhet.

Vi får se hemska bilder från London i medierna och händelserna är naturligtvis helt oacceptabla oavsett om de bottnar i kriminalitet eller svåra sociala problem och motsättningar mellan samhällets olika grupperingar. All respekt för problembilden.

Men ingen respekt för David Cameron som tämligen omgående plockar fram begreppen censur, militär och kontroll över informationen. Jag trodde inte att en rutinerad västerländsk ledare så snabbt skulle kunna göra sig till budbärare för metoder som är självklara verktyg i en diktatur. Jag undrar vad Winston Churchill skulle ha tänkt om han hade hört detta, ledaren för Storbritannien 2011 beter sig som ledaren för en diktators bananrepublik!

Därför är det lätt att i stället återgå till Jens Stoltenberg och den beundran för honom som man måste känna efter hans statsmannamässiga och kloka uppträdande efter bombdådet och massakern på Utöja. Självklart har han helt rätt, attentaten, extremisterna och massmördarna måste bemötas med ännu mer demokrati och öppenhet. Varför har inte Englands ledare fattat detta? Obegripligt.

För varje dag som går blir nu angreppen mot den fria debatten på internet allt mer påtagliga.Kommentarerna i de svenska tidningarnas nyhetssajter diskuteras till exempel, ska folk få tycka vad de vill? Diskussion senast i Sveriges Radio, SR, där bloggaren och mediedebattören Sofia Mirjamsdotter på ett utmärkt sätt försvarade även de anonyma kommentarernas existens.

Beträffande dem har också debattören och journalisten Anders Mildner nyligen skrivit en alldeles utmärkt text i Sydsvenskan om varför kommentarerna är viktiga och, även när de är otrevliga, måste bemötas av journalisterna som ofta hittills inte vill engagera sig i debatten. Bra text! Instämmer helt, både med Mirjamsdotter och Mildner.

Hoten mot yttrandefriheten på nätet, även i länder som England eller Sverige, har kanske aldrig varit större än nu.

UPPDATERING:

Brit Stakston bloggar om Camerons idéer.