Diktaturfasoner av Cameron i England

Jaha, direkt efter något dygns oroligheter börjar Englands premiärminister David Cameron föreslå diktatoriska åtgärder som om han vore vilken kinesisk härskare som helst. Han vill censurera Twitter och Facebook och sätta in militär mot pöbeln. Och parlamentet jublade. Jag tycker att engelsmännen ska konsultera Norges statsminister Jens Stoltenberg som snabbt kommenterade attentaten i sitt land med att Norge skulle möta dessa fasansfulla dåd med mer demokrati och öppenhet.

Vi får se hemska bilder från London i medierna och händelserna är naturligtvis helt oacceptabla oavsett om de bottnar i kriminalitet eller svåra sociala problem och motsättningar mellan samhällets olika grupperingar. All respekt för problembilden.

Men ingen respekt för David Cameron som tämligen omgående plockar fram begreppen censur, militär och kontroll över informationen. Jag trodde inte att en rutinerad västerländsk ledare så snabbt skulle kunna göra sig till budbärare för metoder som är självklara verktyg i en diktatur. Jag undrar vad Winston Churchill skulle ha tänkt om han hade hört detta, ledaren för Storbritannien 2011 beter sig som ledaren för en diktators bananrepublik!

Därför är det lätt att i stället återgå till Jens Stoltenberg och den beundran för honom som man måste känna efter hans statsmannamässiga och kloka uppträdande efter bombdådet och massakern på Utöja. Självklart har han helt rätt, attentaten, extremisterna och massmördarna måste bemötas med ännu mer demokrati och öppenhet. Varför har inte Englands ledare fattat detta? Obegripligt.

För varje dag som går blir nu angreppen mot den fria debatten på internet allt mer påtagliga.Kommentarerna i de svenska tidningarnas nyhetssajter diskuteras till exempel, ska folk få tycka vad de vill? Diskussion senast i Sveriges Radio, SR, där bloggaren och mediedebattören Sofia Mirjamsdotter på ett utmärkt sätt försvarade även de anonyma kommentarernas existens.

Beträffande dem har också debattören och journalisten Anders Mildner nyligen skrivit en alldeles utmärkt text i Sydsvenskan om varför kommentarerna är viktiga och, även när de är otrevliga, måste bemötas av journalisterna som ofta hittills inte vill engagera sig i debatten. Bra text! Instämmer helt, både med Mirjamsdotter och Mildner.

Hoten mot yttrandefriheten på nätet, även i länder som England eller Sverige, har kanske aldrig varit större än nu.

UPPDATERING:

Brit Stakston bloggar om Camerons idéer.

Bloggar igen efter datakrascher

Jag har legat lågt med bloggandet och aktiviteter på Facebook och Twitter under den senaste månaden. Andra åtaganden har tagit sin tid och dessutom har två av mina fyra datorer kraschat nästan samtidigt! Den ena bara slocknade och den andra, en jättefin liten laptop, tappade jag i golvet.

Jag har backup på det mesta och förlorade därför egentligen inget viktigt material som berör verksamheten i mitt bolag, Utkik Media. Gudskelov! Men, men, det är märkligt vad mycket krångel man ändå drabbas av då man får en ny dator. Nya programversioner, nytt operativsystem och mycket strul med återskapandet av diverse filer. Och dyrt...

Det värsta problemet gällde bokföringen för mitt bolag. Det tog tid för mig att få igång bokföringen på ett bra sätt igen med ett nytt, och annorlunda, bokföringsprogram. Men nu är det igång.

Ordningen börjar således infinna sig och därför ska jag nu också försöka komma igång med bloggandet igen.

Chockvågor på internet om Bjästa

Uppdrag Gransknings scoop om de obegripliga händelserna i Bjästa och SVT Debatts uppföljande program sänder fortfarande chockvågor genom bloggosfären. Och på allehanda.se haglar kommentarerna efter de olika artiklarna.

På Facebook hade den nybildade gruppen "Hon våldtogs på skolan - pojken hyllades" vid midnatt fått drygt 73.000 medlemmar! Och där finns det ytterligare några grupper med samma syfte, men den ursprungliga gruppen som försvarade den våldtäktsdömde har stängts ner av Facebook.

På Twitter har något liknande aldrig skådats, jag gissar att det är tusentals inlägg publicerade under hashtags som #uppdraggranskning, #granskning och nu senast #debatt.
Tydligare har det väl aldrig visats att världen aldrig kommer att bli som före Twitter och Facebook och internet i sin helhet.