Mediebranschen laddar för Meg16 som inleds idag. Överlever arrangemanget?

Nu laddar medierna i Sverige upp inför årets mediekonferens Meg16 på Svenska Mässan i Göteborg. Den brukar locka tusentals besökare till mängder av seminarier, monterprogram hos utställare, möten med kolleger, prisutdelningar och en stor fest för branschfolket. Ändå kan man lite försiktigt undra hur länge arrangemanget överlever i ett hårdare branschklimat och i en begynnande konkurrens mot alternativet Årets Dagstidning i Stockholm.

Meg, som jag vill minnas ska utläsas som Mediedagarna i Göteborg, tillkom under Stampens storhetstid. Och visst var det väl dess dåvarande koncernchef Tomas Brunegård som gärna såg att Göteborg fick spela en viktigare roll för mediebranschen och säkert ryckte i trådarna så att krafterna bakom Bokmässan drog igång projektet. Jag tror att premiären var 2012 och i så fall är detta det sjätte året.  Och det har utvecklats varje år, inte minst utställningsdelen med montrar och scenprogram.

Det är ett bra arrangemang, men frågan är ändå hur framtiden ser ut för Meg. Arrangörerna har säkert betydande kostnader för arvoden till deltagare, deras reskostnader och allt annat. Jämfört med Bokmässan är detta för arrangörerna sannolikt att betrakta som den fattiga kusinen från landet, gissar jag.

Och branschens aktörer får slanta av rejält för att få dit företrädare för sina mediebolag. Jag vet att det muttras om att det vore enklare med ett enda arrangemang lite mer centralt i Stockholm.

Där finns nu Årets Dagstidning som en endagskonferens, en uppföljare till Tidningsutgivarnas, TU:s, tidigare tvådagarsarrangemang. Branschen behöver mötesplatser och erfarenhetsutbytet, men formerna kan naturligtvis diskuteras. Dessutom pockar ju andra konferenser på uppmärksamhet, till exempel om den digitala utvecklingen.

Programmet på Meg16 har 2016 inte känts riktigt lika lockande för mig som tidigare år. Men visst, jag har hittat intressanta programpunkter varje dag. Inledningen ”Bäst i klassen” med cheferna för SVT, Sveriges Radio, Schibsted, Bonniers och MTG är ett exempel. Om man hinner dit eftersom det ligger direkt efter den erfarenhetsmässigt tidskrävande registreringen, men i år ska vi tydligen registrera oss automatiskt med streckkoder och få alla biljetter utan att köa i receptionen. Låter hoppfullt, men det återstår att se hur det funkar.  

”Framtidens radio” är ett annat seminarium som låter intressant. Följs direkt av ”Kränkt i spalterna – då, nu och i framtiden. Pressens opinionsnämnd 100 år”. En självklar programpunkt detta jubileumsår för det etiska systemet. Tryckfrihetsförordningen fyller samtidigt 250 år och detta nämns i samma puff för detta seminarium. Jag har faktiskt inte sett detta faktum uppmärksammas någon annanstans i programmet, men även detta jubileum kommer naturligtvis att lyftas fram av branschens organisationer under året.     

Den digitala transformationen går givetvis igen i flera seminarier liksom native advertising som det numera heter på svenska. Public service-kommissionens slutrapport klockan 11.00 på fredag är nog en höjdpunkt i seminarieutbudet för de flesta besökarna, i vart fall för de ledande företrädarna för medieföretag och mediekoncerner. Och för mig.

Jodå, jag blir nog nöjd i år också då jag ser tillbaka på de här dagarna och förhoppningsvis blir alla andra också det. Och jag vet redan nu att det ändå är alla möten med kolleger och kontakter som brukar vara bäst av allt. Förutom räkmackan på den 23 våningen på Gothia Towers första kvällen…

Jag försöker återkomma med något eller några blogginlägg om tiden och bredbandsuppkopplingen så medger, i vart fall med en sammanfattning i efterhand.  

Imponerande Gardell och plus och minus på Bokmässan

Ett seminarium med Jonas Gardell fick avrunda Bokmässan 2013. Denne engagerade, bildade och geniale författare, idag även sörjande, gråtande och rörande. Jonas Gardell grät då han berättade om sina döda vänner och i den stora publiken torkades många tårar av oss som hörde honom berätta om ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Sorgesamt, sorgesamt, men också humor, stolthet och glädje.  

Gardells framträdande blev en värdig och starkt minnesvärd avslutning på mässan för oss eftersom sista mässdagen, söndagen, blir en resdag hem mot Gävle. Gardell satt där på scenen tillsammans med utmärkte intervjuaren Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, och berättade rätt upp och ner om sina tunga erfarenheter och sin vilja att försöka återuppväcka, eller åtminstone uppmärksamma och hedra, de döda.

Och som han talade om skammen! Den skam han och andra homosexuella levt med i alla år och som fortfarande finns där och som än i dag får till och med Jonas Gardell att tänka på vad han säger om sina döda vänner, hur mycket skulle de eller deras anhöriga vilja att han säger om dem? Eller inte säger?  

Mycket starkt. Gardell är ju en mästare i en rad discipliner. Författaren, teologen, komikern, filmaren och, ja vad finns inte på listan. Själv ser jag ju honom också gärna som reportern och opinionsbildaren Gardell, journalisten Gardell. Tänk vad han har uträttat! Hur skulle homosexualiteten betraktas i Sverige idag utan Gardells insats?

Ett annat seminarium under lördagen hölls av en mer reguljär journalist, om man säger så. Jan Guillou. Han lär ha skrivit runt 40 böcker och med sina insatser i litteraturen, tidningar, tidskrifter, tv och en rad andra sammanhang är han därmed ett svårslaget proffs i journalistikens värld. Därtill är han en berättare av rang även på scenen, en skådespelartalang.

Jörn Donner, 80 år, kompletterade framträdena av journalistiska giganter på scenen under lördagens seminarier. Han blev närmast förnärmad när samtalsledaren Jannike Åhlund pekade på alla hans olika roller som mångsysslare och undrade vad som ”hade” varit roligast.

Donner muttrade försynt om att hon snarare borde frågat vad som ”är” roligast. Men om jag förstod honom rätt så var, och framför allt är, skrivandet viktigast av allt trots lysande karriärer på en rad olika områden.  

Efter att ha hört alla dessa tre extremt aktiva och produktiva människor frågar jag mig hur de orkar, hinner och klarar av verksamheten. Jobbar de alltid? Både Gardell och Guillou berättade om all research deras författarskap krävt. Och Donner har ju gjort allt.

Någon gång skulle det vara intressant att höra dessa tre och andra berätta exakt hur de jobbar, rent praktiskt.  Har de assistenter? Ställer förlagen upp och hjälper till med research? Är det sant eller en myt att Jan Guillou fortfarande skriver på en grön Halda? Hur fan hinner de med allt?

Utöver utmärkta seminarier hann vi också med några bra monterprogram; de pågår ju hela tiden överallt på denna märkliga Bokmässa. Således stod jag där plötsligt och råkade lyssna på Lennart Hellsing, 94 år, som satt mitt på den stökiga mässan i en monter och sjöng ramsor och sånger inför en stor publik. Smått kaotiskt, men kul.

Och i en annan monter stod författaren och bloggaren Yvonne Kingbrandt  från Gävle och talade om sig själv, sin sjukdom och sin bok ”Jag och min Alzheimer”. Otroligt intressant, informativt och naturligtvis rörande. Och i Svenska Dagbladets monter stod Petter och pratade med hjärnforskaren Martin Ingvar om dyslexi. Och i en annan monter stod…

Utöver monterprogram och seminarier och program på olika scener också massor av viktiga spontana eller planerade möten med branschkolleger, uppdragsgivare, samarbetspartners och andra viktiga kontakter. Bokmässan är, liksom Almedalen, en mycket värdefull mötesplats. Jag undrar hur många beslut som fattas i denna miljö?

Nåväl, därmed läggs årets bokmässa till handlingarna efter följande korta och lite sura recension. Det blir minuspoäng för den katastrofala bristen på toaletter; det är pinsamt att så många måste köa hur länge som helst. Om Svenska Mässan har lokaler som klarar att ta in ett visst antal tiotusentals människor samtidigt så borde det inte vara särskilt svårt att räkna ut hur många toaletter som behövs. Bygg om, bygg rätt.

Även rent digitalt måste Mässan få underbetyg. I en sådan anläggning borde det vara givet 2013 att alla lätt ska kunna få tillgång till Wi-Fi. Sent omsider lärde jag mig att det fanns ett par ”zoner” med fri Wi-Fi, men de var inte lätta att hitta. Och täckning och signalstyrka var inget vidare. Personalen på mässan kunde inte svara när jag frågade var zonerna fanns. Och mobilnäten fungerade inte alls bra. Det enda rätta är bra och gratis Wi-Fi överallt inom mässområdet. Hotellet Gothia Towers spärrade Wi-Fi hade suverän täckning överallt inom mässområdet, så problemet är lätt att lösa…

Även under de annars utmärkta seminarierna borde arrangörerna vara lite mer kreativa vad det gäller den digitala utvecklingen. Jodå, i regel fanns en stor bild på vita duken som informerade om mässans hashtag, #bokmassan, men sällan om vilka som satt på scenen.

 Inte så bra för oss som ville utnyttja hashtagen och Twittra, vilket arrangörerna uppmuntrar.  Hur stavar Guillou, nu igen? Vad heter moderatorn? Vem är killen i mitten? Mer sådan information så slipper man bläddra och prassla i katalogen mitt under seminariet.   

Däred är dagens gnäll avklarat. Sammantaget måste ändå mässan få toppbetyg för alla seminarier (nästan) och utställningen som sådan. Och stort beröm för värdarnas och vakternas skickliga sortering och dirigering av publiken in och ut från olika seminarier. Bokmässan är ett suveränt arrangemang.

Ser fram emot Bok& Bibliotek 2014.
Uppdaterad 130930 kl 20.04, 131001 kl 21.45

Några länkar om Bokmässan:
Min Bokmässa 2013 - Josefine på bloggen iminbokylla.se
Låt PO granska Bokmässan - Thomas Mattsson, expressen.se
Kungen på Bokmässan - Kurt Mälarstedt, malarstedt.se
Bokmässan mot målgång - Lars Nilsson, nyfikengra.se
Se DN:s möten med författarna på mässan - videosamling dn.se

Mot Göteborg och nya Meg12

I morgon är det premiär för en ny löftesrik mötesplats för mediemänniskor, Mediedagarna i Göteborg, hashtag #meg12 på Twitter. Arrangemanget hålls i Svenska Mässan och tycks ha lockat väldigt många deltagare från alla tänkbara delar av mediesamhället. Det är också arrangörernas uttalade vilja, att skapa en mötesplats för alla med de mest skiftande mediala ambitioner.

Initiativtagare till detta nya vattenhål för alla som irrar omkring och söker svaren i mediernas värld är Tidningsutgivarna, Medieakademin samt Bok & Bibliotek, som är mest känd för den årliga stora bokmässan.

Därutöver har Meg12 ett antal huvudpartners som mediekoncernen Stampen, Sveriges Television och Sveriges Radio. Det finns också så kallade partners som t ex ElektronikBranschen och Google. Meg12 är därmed ett intressant exempel på en ny samverkan mellan public service, privatägda tradmedier och helt nya medieaktörer.

I morgon inleds Meg12 och under två dagar kan besökarna välja mellan en lång rad seminarier, scenframträdanden och andra arrangemang. Samt information från många utställare. Upplägget tycks vara som  Bokmässan i miniatyr och där finns det ju en stor erfarenhet ibland initiativtagarna.

Snart sagt alla framträdande medieprofiler finns på plats liksom politiker och en rad andra namnkunniga personer. Meg12 kännetecknas därmed redan från starten av en hög kändisfaktor både på scenen, i olika diskussioner och i publiken. Hela programmet ligger tillgängligt på nätet. Det är en ganska tung pdf och lite blaffig och svåröverskådlig, vilket är lite förvånande i sammanhanget. Men innehållet är intresseväckande.

I anslutning till Meg12 har i år Tidningsutgivarna sitt årsmöte där medlemmarna bland annat ska ta beslutet om den nya paraplyorganisationen Utgivarna. Den första dagen avslutas med en stor middag som tycks ha lockat mycket folk.

Arrangemanget fortsätter under fredagen och när alla reser hem mot slutet av dagen vet vi alla om arrangemanget blev lyckat och därmed lockar till en fortsättning. Inget annat arrangemang för mediemänniskor verkar vara mer omfattande och gränsöverskridande, men det finns ändå ett utbud som tvingar företagen att välja och prioritera i dessa tider.