Sammanfattning av Almedalen 2014, plus och minus i år

Idag söndag är sista dagen i Almedalen 2014 och det är dags att sammanfatta årets evenemang. Bästa minnet i år är nog att det är första gången som mobilnäten har fungerat utan större problem, både för våra abonnemang hos Telia för mobilerna och hos Tele2 för mobilt bredband. 

Härligt för oss twittrare och följare. Synd bara att alla i Visby som har Wi-Fi inte bjuder på inloggningen utan lösen, det borde alla företag, myndigheter och organisationer göra! Det bästa seminariet för mig blev det som handlade om fängslade Dawit Isaak, möjligen i konkurrens med Almegas seminarium om medieutvecklingen.

För min fru Lena, som jobbar både professionellt och ideellt som förtroendevald med frågor rörande äldreomsorgen i allmänhet och demenssjukdomar i synnerhet, var det en rad seminarier på favoritlistan, inte minst om det som hon skrev så här om på Facebook:

 ”Äldreomsorg utan biståndsbeslut - hur kan det se ut? Dagens viktigaste seminarium för mig. En hjärtefråga. Socialdepartementets Äldreutredning har uppdraget att "modernisera" biståndshandläggningen. Ett hundratal kommuner har gjort förändringar. Omvårdnad Gävle var tidig med en "biståndsfri" verksamhet, Milbovillan, en flexibel avlösning för både personen med behov och dennes anhöriga. Och den utmärkta verksamheten har nu förändrats till en biståndsbedömd verksamhet. Dumheter, men Omvårdnadsnämnden hänvisade till rättssäkerheten.
Idag redovisade också Kommunal, PRO och handläggarnas fackförening en rapport om förändrat bistånd.”

Dessa seminarier om omsorgen mm handlar om viktiga frågor som möjligen medför att mina favoritseminarier på medieområdet ter sig mindre väsentliga för utvecklingen i vår värld. Det tidigare nämnda seminariet om betydelser av mediekampanjer i allmänhet och om fängslade journalisten Dawit Isaak i synnerhet är dock väl så betydelsefullt som seminarier för vård och omsorg. Det handlar om liv eller död, både i Eritrea och i Sverige, i ett fall rörande en samvetsfånge i det förstnämnda landet och i andra fall för många i Sverige.  

Därför gillade jag också starkt Almegas debatt om att alla är kommunikatörer. Det handlade om en riktigt omstörtande grej, att vi alla plötsligt kan kommunicera och publicera och göra vår röst hörd för politiker, myndigheter, företag och andra makthavare.

Nu kan i princip vem som helst med enkla grepp inom sociala medier dra på sig en enorm uppmärksamhet för sin sak. Utmärkt! Men säkert ibland också ett problem för dem som professionellt ska kommunicera sina uppdragsgivares sak. Och för de traditionella redaktionellt producerade medierna...

Runt 3400 seminarier i programmet för Almedalen med över 1000 arrangörer i år, men nu är det slut. Som vanligt väldigt mycket folk på partiledarnas tal i parken Almedalen och politiken är fortfarande något av en huvudaktör under veckan vilket också statistiken visar (läs en bit ner i denna texten i denna länk), men samtidigt visar siffrorna att seminarierna också får en rejäl uppmärksamhet. Och själv är jag nog mer inriktad på dem än de rent partipolitiska arrangemangen, trots valåret. 
Planeringen av vilka seminarierna man ska gå på är en svår grej. Almedalsguiden är ett nödvändigt instrument, men svårläst med små bokstäder och närmast oläsbara seminarierubriker beroende på vilken färg man valt för en viss dag. Som fredagens grå rubriktext. 

Den digitala informationen har också starka begränsningar vilket makthavare.se tagit upp på sin sajt. Märkligt egentligen, Almedalen handlar ju extremt mycket om kommunikation. Här borde man således vara  världsmästare på detta.

Nåväl. Nu är det slut för i år och färjan lämnar för vår del Visby klockan 19.10 söndag kväll. En stund präglad av både tillbakablickar och saknad, men också lättnad över att slippa prioritera bort väldigt bra seminarier i det enorma utbudet. Och att slippa de mödosamma vandringarna på kullerstenar i de branta backarna. 

Men också glädje över alla värdefulla möten med olika människor, inte minst professionellt, men även mer privat. I år var all personal vi mötte på de hårt belastade restaurangerna trevlig! Så har det inte alltid varit förr. Och vi fick mat varje kväll, trots uteblivna bokningar av bord.  

Lördagen blev en efterlängtad vilodag för vår del med en tur ner till Vamlingbo söder om Burgsvik där vi besökte den skicklige konstnären Lars Jonsson och hans museum, café och trädgård. Allt i en gammal prästgård byggd på 1700-talet. En riktigt bra kulturell avslutning på Almedalens alla politiska arrangemang och samhällsdebatter inne i Visby under veckan.

Ett besök i Vamlingbo kan varmt rekommenderas. Och missa då inte att gå upp även på övervåningen, det kostar bara några tior, och titta på Lars Jonssons egna samlingar och på den fascinerande filmen i en tv där han på ett utmärkt sett berättar om sitt liv som konstnär. Mycket imponerande, precis som trädgården utanför prästgården. Den är redan idag en attraktion och kommer att bli det i än högra grad med tiden.

Och sist av allt åt vi glass i Burgsviks hamn. Nu återstår packning och hemresa från Almedalen 2014. Ser redan fram emot Almedalen 2015. 
Uppdaterad och korrigerad 140706 kl 12.40  

Vi är alla kommunikatörer och Årets Almedalsbloggare

Under fredagen lyssnade jag på ett absolut fullsatt seminarium i Almegas fina tält i Almedalen. Alla sittplatser var upptagna och dessutom satt en mängd människor på golvet. Seminariet handlade om kommunikation, ”Alla är kommunikatörer – hur jobbar man med kommunikation när alla ska kommunicera?” Helt tydligt ett mycket populärt ämne i Almedalen.

Med i panelen fanns bl a Seher Yilmas, @seher_y, ordförande Rättviseförmedlingen, och @ehsanfadakar, debattchef Aftonbladet, två organisationer som utifrån helt olika verksamheter och förutsättningar är extremt framgångsrika i sin kommunikation. Rättviseförmedlingen har idag mer än 60000 entusiastiska personer som samverkar genom sociala medier, en modern folkrörelse, som det står på deras sajt. Ett lysande och hyllat exempel på modern kommunikation.

Seher Yilmas sa under debatten något om att sociala medier har ökat demokratin och gjort fler delaktiga. Ehsan Fadakar var inne på samma linje och talade sig varm för den digitala kommunikationen, bland annat i jämförelse med långa och tråkiga texter på DN Debatt, ”det finns väl ingen som delar texter på DN Debatt”.

En stor del av debatten handlade om stora och små företags sätt att hantera både sin egen och de anställdas kommunikation i sociala medier, som fördelar och nackdelar med policyskrivningar och regler. Mattias Rådström jobbar med sociala medier inom storföretaget Electrolux och berättade om problem och möjligheter i stora globalt verksamma organisationer.

Internet och sociala medier har ju verkligen totalt förändrat förutsättningarna för alla att kommunicera. Och att publicera, man behöver inte äga en tryckpress eller radiostation längre. Alla är kommunikatörer. Och publicister. Alla kan med enkla medel och kreativitet nå många med sina budskap, en härlig utveckling!

En av dessa kommunikatörer heter Lars-Göran Wadén och bor i Gävle. Han är konsult och föreläsare och bloggar på livetrullarvidare.blogg.se om livet i sin rullstol och sin kamp för ökad tillgänglighet. Den kampen drev han även i Almedalen där han idag fick ett diplom som tredjepristagare av juryn på Almegas bloggplats H12 som utsåg årets blogg i Almedalen. Prisutdelningen skedde efter debatten ovan. På andra plats kom Cancerfondens blogg och vinnare blev bloggen Ung Press.

Jag var också på seminariet ”Vem får bäst mediala genomslag i Almedalen” där Opoint (tidigare Infopaq) presenterar statistik om det mesta rörande opinionsbildarna i Almedalen. Alltid intressant att lyssna på.

Där fick vi bland annat veta att de partipolitiska arrangemangen där partiledarnas namn nämns faktiskt fortfarande får närmare hälften av utrymmet i de traditionella redaktionella medierna trots den stora ökningen av antalet seminarier arrangerade av näringslivet, myndigheter och organisationer. Likaså att twittrandet i år ökat dramatiskt om Almedalen med klart mer än 100 procent från förra årets dryga 70.000 tweets. De flesta siffrorna var preliminära eftersom det faktiskt återstår två dagar i Almedalen.

Däremot blev det klart vilken organisation som blev Årets Opinionsbildare i Almedalen, nämligen Landsorganisationen, LO. Pristagaren utses av en jury som väger in en rad olika faktorer utöver den poängberäkning som också görs i mätningen av olika aktiviteter i medier och sociala medier. Tvåa blev Röda Korset och trea Lärarförbundet. Förbundets tält var senare idag stängt och försett med en stor banderoll,  ”Stängt på grund av lärarbrist...”   

I en paneldebatt i anslutningen till sifferpresentationen och prisutdelningen konstaterade bl a moderatorn Stig-Björn Ljunggren, @stikkanlj, att många med små medel också får en stor spridning av sina idéer i Almedalen, som t ex KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Deras medlemmar syns varje år överallt i sin svarta tröjor med färglad text, i år med ett tydligt budskap, ”Stoppa Lexbase”.

Ljunggren nämnde också Gudrun Schyman, @gudschy, som en vinnare i år eftersom hon enligt honom gick på alla seminarier hon blev inbjuden till och därutöver även som publik på andra seminarier. Hon syntes och hördes överallt och nådde därmed massor av människor med sitt budskap trots att hon inte fick tala i Almedalen eftersom partiet inte sitter i riksdagen. Enligt Ljunggren har Schyman två pressekreterare som turas om eftersom ingen av dem orkar hänga med i hennes tempo. Fan tro det, men rätt kul, sant eller osant…

Även den s k ”Slöseriombudsmannen” Martin Borgs, med kopplingar till Skattebetalarnas förening, nämndes som en kreativ opinionsbildare. Med sin konfettimaskin sprutade han ut 20.000 kronor av sina egna pengar över Donners plats för att illustrera vilket slöseri med skattemedel Almedalen är enligt hans uppfattning. Jag håller inte med honom, Almedalen är i det mesta en bra grej. Till hans förvåning kom folk och gav tillbaks 5.000 kronor till honom.  

Det jippot kostade ju en del för honom, men visst kan man hitta på mycket som inte kostar något alls. En i panelen, som också var med i Almegas redan nämnda debatt om kommunikation, Mattias Rådström, Electrolux, berättade att han ett tidigare år gick omkring i Almedalen med en dammsugare på axeln. Billig och bra reklam företagets produkter…   

Det blev dagens seminarier för mig. Två grejer missade jag tyvärr, sannolikt på grund av programändringar som jag tydligen missat. Jag hade tänkt höra på Lotta Grönings sammanfattning av dagen i Expressens valstuga 16.30, men då var det en debatt om familjepolitiken i stället. Och hos SVT tänkte jag 12.00 lyssna på en av mina favoritkorrespondenter, den skicklige Elin Jönsson, @sputnikova, som rapporterar från bl a Ryssland och Ukraina. Men icke, där diskuterades i stället Anders Borgs ekonomiska seminarium. Jag såg att hon twittrade om att hon skulle intervjuas ungefär då, men inte såg jag till henne. Synd, det hade varit kul att få höra henne, men det kommer nog fler chanser. Elin Jönsson flyttade till Ryssland då hon var 17 år om jag fattat saken rätt. Och nu är det hon som talar om för oss vad som händer där.

Min engagerade hustru och bolagskollega Lena satt idag av en rad intressanta seminarier, bland annat två stycken om fallskador i hemmet som kräver fler dödsolyckor än trafikolyckorna. Och ett seminarium på fyra timmar om ”Existens och hälsa, om möjligheten till mänsklig hållbarhet”.

Därmed är i praktiken Almedalen över för vår del. Antalet seminarier under lördagen och söndagen är mycket få i den över 400 sidor tjocka programkatalogen.  

Bra och mindre bra seminarier om medier dag fyra i Almedalen.

Timmen är sen och ögonlocken tunga efter en lång dag i Almedalen, men självklart måste jag blogga lite om dagens seminarier. Det första var i Almegas och Medieföretagens läckra tält nära Kallbadhuset i Visby där de tillsammans med organisationen Utgivarna arrangerade ett seminarium om medieutvecklingen, ”Tuffa tider – strålande tider! Medier i ständig utveckling”. Det blev för mig det mest intressanta seminariet i Almedalen hittills i år.

Här lyfte skicklige moderatorn Bosse Svensson, mediekonsult och tidigare bl a chefredaktör på Östersunds-Posten och vd för Mkt Media, tillsammans med sina intervjuoffer fram de positiva sidorna i medieutvecklingen när debatten oftast, naturligt nog, handlar om problemen. Han inledde med att intervjua Charlotta Friborg, chefredaktör för Corren i Linköping, och Jan Helin, publisher för Aftonbladet.

Båda, och deras företag, är mycket framgångsrika, Corren som en urstark regional medieaktör med pigga aktiviteter på en rad områden, Aftonbladet som Sveriges, kanske t o m internationellt, mest framgångsrike mediebolag vad det gäller den digitala övergången.

Nu fick inte de ensamma prata om sina framgångar, ofta med digitalt anslag, utan Bosse Svensson plockade också upp två papperskramare på podiet, Sofia Wadensjö Karén som är chefredaktör och vd på Tidningen Vi, samt Niclas Breimar som är chefredaktör på Lokaltidningen Mitt I i Stockholm, nyligen såld till riskkapitalbolaget Segulah.

De bägge redaktörerna ställde inte alls upp på den digitala utvecklingen för sina egna verksamheter som främst Jan Helin pratade sig varm för vad det gällde Aftonbladet. Varken Sofia Wadensjö Karén eller Niclas Breimar såg någon affär för sina verksamheter i en digitalisering, snarare tvärtom om jag fattade dem rätt. Mitt I omsätter runt 300 miljoner kronor och räknar hem en vinst på ungefär 20 procent, eller 60 – 70 miljoner som det sagts i samband med Stampens uppmärksammade försäljning av bolaget.

Tidningen Vi gick tidigare med förlust, men gör numera en vinst sedan Sofia Wadensjö Karén rekryterades. Från Aftonbladet där hon tidigare jobbat med just Jan Helin. Precis som Niclas Breimar, som redigerat Helins texter då denne var reporter…

Verksamheten för Tidningen Vi är, förutom den tryckta produkten, också starkt inriktad på bl a event och t o m kundtidningsproduktion. Det fungerar enligt Sofia Wadensjö Karén och har räddat lönsamheten. Hon sa att upplägget fungerade bra.  

Med i debatten fanns också superintressanta entreprenören mm Oscar Höglund, en av grundarna till lika intressanta United Screens där tidigare Google-chefen Stina Honkamaa är vd. Höglund kompletterade tradmediernas chefer med, för honom, närmast självklara fakta om den digitala utvecklingen i allmänhet och vad som händer runt YouTube i synnerhet.

United Screens jobbar med rättigheter och hjälper andra bolag, t ex Helins Aftonbladet, att tjäna pengar på sina rörliga bilder. Själv fattade jag väl ungefär hälften av det han pratade om, men det lät väldigt klokt, intressant och bra! Helin, som samarbetar med dem, fattade förhoppningsvis allt…

Så var det med framtiden och ett riktig bra seminarium om denna. 

 Därifrån ilade jag till Utgivarnas två seminarier som båda handlade om pressetiken med lite olika infallsvinklar. Utgivarnas projekt om att skapa ett nytt pressetisk system där etermedier och tryckt press samsas under samma paraply var ett diskussionsämne. Om detta har jag bloggat tidigare och både skeptiskt och kritisk. Och det är jag fortfarande.
Om detta fick jag också chansen att prata med Erik Fichtelius och Unn Edberg om, ordförande respektive vice ordförande i Utgivarna. Och båda verkade lika förvånade över att det finns någon, som jag, som inte jublar över bildandet av Utgivarna och dess största projekt, införandet av ett gemensamt medieetiskt system för både public service och de av andra än staten ägda medieföretagen.  

Under dessa båda seminarier, som inte blev Almedalens höjdare i år, de var t o m lite tjatiga och tråkiga, stod dock kulturministern Lena Adelssohn Liljeroth för ett minst sagt egendomligt angrepp på den icke närvarande chefredaktören för Svenska Dagbladet, Fredric Karén, vars krönika nyligen om mediepolitiken hon kritiserade i mycket skarpa ordalag. Mycket märkligt agerande av ett statsråd, osnyggt och svårbegripligt.  

Under dessa seminarier hos Utgivarna diskuterades också Lexbase och justitiekansler Anna Skarhed fick försvara sitt beslut att inte åtala sajtens utgivare, ett faktum som jag också tidigare kritiserat på denna blogg. Det skulle ha varit mycket intressant om JK hade kommit fram till ett annat beslut och åtalat sajtens utgivare.

Så gestaltade sig dagen i Almedalen för mig medan min fru Lena, också aktiv i vårt bolag, i stället sprang på det ena vård- och omsorgsseminariet efter det andra. Vård- och omsorg  verkar onekligen vara det vanligaste ämnesområdet i Almedalen. Men utbudet är enormt med över 3.300 seminarier och jag ska nog också försöka hinna gå även på några om helt andra intresseområden än medier, t e x om satsningar på infrastruktur eller energifrågorna. Almedalen är ju ett gigantiskt universitet där man kan lära sig mycket om allt!  

Och därtill en fantastisk mötesplats, viktigast av allt.  Min vårdinriktade hustru och jag själv med ett medieintresse träffar hela tiden intressanta människor, både sådana som vi redan känner, men också helt nya kontakter viktiga för oss själva och för vår professionella verksamhet genom Utkik Media.

Nu är det fyra dagar kvar på årets vecka i Almedalen. De blir spännande!
Uppdaterad med fler länkar 140703 kl 13.45

Plus för Almega, minus om mediernas nya klyscha

Uppdaterad 120706 kl 18.13

Slutet för veckan i Almedalen närmar sig snabbt och redan under torsdagskvällen märktes det att många redan då lämnat Gotland.  Men bra seminarier finns det fortfarande även om de blir färre de sista dagarna. I morgon kväll lämnar vi Almedalen. Redan nu är det dock dags för en sammanfattning av veckan där jag tycker Almega varit en vinnare och att medievärlden begåvats med en ny klyscha.

Först lite om ett seminarium i onsdags, arrangerat av Medieföretagen inom Almega, ”Fria informationsflöden och förändrade medievanor – hotas kvalitetsmedierna”.  Mycket bra, inte minst tack vare Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som var tydlig och konkret om hur situationen ser ut för medierna i dagens föränderliga värld.

Thomas Mattsson sa bland annat att det svenska presstödet är hopplöst ute och kommer att försvinna, något som alla vet men ingen vill säga. Jag håller med honom. Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande, pekade på riskerna han tyckte sig se för mångfalden med den inledda samverkan mellan public service och dagstidningarna.

Bosse Svensson, vd Mktmedia och tillträdande utvecklingschef hos Stampen, sa att det går att ta betalt för tidningarnas innehåll. Han pekade på ett sådant projekt på Strömstads Tidning och fick publiken att skratta då han nämnde ett exempel i tidningen med rubriken ”Norrman somnade i mosbrickan”.

Inledare för seminariet var Robert Levine, författare till boken Free Ride och han sa många kloka saker även om jag inte håller med honom om allt.  Hans förslag till lösningen för tidningarna i den digitala utvecklingen var att de bör ”sälja någonting dyrare än vad de har betalat för det”. Det är uppenbart att de traditionella medierna inom dagspressen nu samlar sig för att försöka ta betalt för sina digitala verksamheter. På ett eller annat sätt.

I år har det varit tydligare att utgivare inom dagspressen betonar sin egen förträfflighet rörande främst en hög pressetisk kvalitet i jämförelse med ”oansvariga utgivare” inom de sociala medierna och bloggosfären.
Frågan är om inte till och med bildandet av den nya organisationen Utgivarna bland annat motiveras av detta faktum, förutom en önskan att motverka en befarad urholkning av tryckfrihetsförordningen. Annars har jag fortfarande svårt för att förstå motiven till och behovet av organisationen som manifesterades på ett sätt i Almedalen som påminde om ett väckelsemöte. Länkar till tidigare texter om Utgivarna i slutet av texten. 

Begreppet oansvariga utgivare upprepas numera för övrigt så ofta i mediedebatter att det kan degraderas till en klyscha. Det upprepas som ett mantra av dagspressens främsta företrädare, som en form av verbal skyddsväst mot bloggarna.
Det är märkligt att man i debatten drar alla över en kam, det finns ju oerhört seriösa bloggare som är viktiga opinionsbildare. Är Carl Bildt en oansvarig utgivare? Emanuel Karlsten? Sofia Mirjamsdotter? Stig-Björn Ljunggren?

Förr talade chefredaktörer gärna om möjligheterna med sociala medier och bloggosfären, i år nämndes knappt utvecklingen på det området, i vart fall inte som en positiv grej som medger att enskilda kan publicera sig utanför de traditionella medierna. Kanske inte så konstigt eftersom de traditionella medierna pressas av de nya aktörerna. Den förändrade situationen och den omstörtande förändringen för nyhetsförmedlingen berördes också av Per Schlingmann (m) på ett seminarium under fredagen.  

Almega och Medieföretagarna är värda beröm för sitt initiativ att ansvara för ”Bloggplats H12”, tidigare på Hästgatan 12, i år på Wisby Strand. H12 är bloggarnas eget ”presscenter” med bredband, toaletter och arbetsplatser.
Det är en bra grej där Almega tagit fasta på att det inte längre bara är journalister på etablerade medieföretag som behöver service på ett arrangemang som Almedalen. På H12 fick bloggare, twittrare och andra aktörer utanför tradmedierna tillgång till bra arbetsplatser trots att de saknar presskort. 

Tidningsutgivarnas sista seminarium i Almedalen i år hade rubriken ”Mediemakt: medierna och privilegierna” och handlade mest om spänningarna mellan den traditionella mediebranschen, företrädd av bland andra Mats Svegfors, vd på Sveriges Radio, som inte vill att lagstiftarna ska röra tryckfrihetsförordningen. På andra sidan Yttrandefrihetskommitténs ordförande Göran Lambertz som vill införa en teknikoberoende lagstiftning i stället för tryckfrihetsförordningen.

Det blev en fantastiskt intressant debatt mellan dem. Mats Svegfors ville absolut inte ändra grundlagarna. Jag håller med honom och erinrade mig att jag själv diskuterade detta med Lambertz och kristdemokraten  Ingvar Svensson för sju eller kanske åtta år sedan i Susanna Popovas tv-program Åsiktsmaskinen i Axess television. En intressant debatt i spåren efter den så kallade Caroline-domen.    

Lambertz hävdade nu som då sin idé om att Sverige måste anpassa sig till EU-lagstiftningen. Göran Lambertz är en intellektuell och kul person, men här har han fastnat totalt i en juridiskt formaliserad roll. Och han fick mothugg.

Mats Svegfors, snart avgående vd för SR, sågade Göran Lambertz argument för en teknikoberoende lagstiftning. Jag håller med honom till 100 procent; Lambertz argument byggde till stor del på närmast hypotetiska exempel.   Lambertz  har blivit nedröstad av sin egen utredning som går emot tanken på en ny teknikoberoende lagstiftning. Göran Lambertz sa att han kommer att reservera sig tillsammans med just  Ingvar Svensson (kd) som var med i Popovas program.

Antalet medieorienterade seminarier verkade vara färre i år även om det är ett av de största ämnesområdena i Almedalen. Min fru, som verkar inom sjukvården, har haft mer att göra. Vården är det absolut största ämnesområdet i Almedalen.

Även frågor rörande internet, sociala medier och bloggvärlden har synts mindre i år i Almedalen än för några år sedan, tycker jag. Det kanske beror på att den digitala utvecklingen numera normaliserats

Ändå har utbudet sammantaget varit större än någonsin. I Almedalen missar man tyvärr det mesta eftersom det alltid är så många seminarier, i år över 1800 arrangemang i programtidningen. I år missade jag till exempel det intressanta seminariet med Nick Davies, journalisten som avslöjade avlyssningsskandalen inom den brittiska pressen.

Nu närmar sig finalen i Almedalen. I kväll ska Annie Lööf debutera i Almedalens talarstol och under lördagen talar debutanten Stefan Löfven. På söndag avslutar Göran Hägglund veckan. De två sista dagarna är det betydligt färre seminarier än tidigare i veckan. Och ganska glest på gatorna i Visby.  

UPPDATERAD 120711 kl 16.05
Tunga tidningars avhopp hotar TU:s pressetiska roll, Pär-Arne Jigenius i DN 120710

Länkar till tidigare texter om Utgivarna.
Utgivarnas sammanhållning krackelerar, Utkiksbloggen 120703
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt, Utkiksbloggen 120212
Tomas Brunegård: Därför behövs en ny utgivarorganisation Medievärlden 110304

Bra med Jardenberg och Stakston på H12

Joakim Jardenberg och Brit Stakston är två ikoner för oss som är intresserade av den digitala utvecklingen, bloggandet och allt som därtill hör i den nya medievärlden. I går var de bägge med i en debatt på Almegas H12 i Almedalen och diskuterade opinionsbildningens nya infrastruktur. En mycket intressant debatt föredömligt modererad av just Jardenberg, en person som säkert med sin kaxighet retat upp många av mina kolleger i tradmedierna.

Här var han riktigt bra på att få fart på debatten och Brit Stakston var inte sämre med sina välformulerade inlägg om denna nya intressanta medievärld. Resten av panelen gick inte heller av för hackor, Martina Lind, Politometern, Anton Johansson, Twingly, Jonas Morian, Makthavare.se och Björn Fridén, Aftonbladet.

De bjöd på en initierad och visionär diskussion som jag verkligen önskar att fler företrädare för tradmedierna i Sverige hade följt på plats, men det var få av dessa som syntes till. De av dessa som inte ser till att de blir informerade om utvecklingen kommer att drabbas av en grym baksmälla vad det lider.

Almedalen slocknar nu sakta men säkert och de flesta som är kvar promenerar nu runt i klart lugnare takt utan att planera in allt man vill göra minut för minut. Jag strosade runt idag och hamnade av en tillfällighet på en debatt om hur stor Öresundsregionen kan bli, ledd av den tidigare kollegan Jan Wifstrand som för övrigt var riktigt bra som en underhållande och smart moderator.

Och debatten var intressant, inte minst för mig som bor 17 mil från Stureplan och ändå betraktas som en norrlänning. Knasigt! Jag hoppas att Gävleborg bildar region söderut mot Uppsala i stället för norrut. De kulturella problem vi har som betraktas som boende i Södra Norrland har de nog inte på något motsvarande sätt i Skåne.

Sedan var det dags för Tidningsutgivarnas sista seminarium på temat #mediemakt där Svenskt Näringsliv röstades fram som veckans mediemaktfaktor. Lite knäppt val tycker jag som själv röstade på Lotta Grönings nominering av Patrik Sjöberg.

Och sedan var det efter en härlig hamburgare dags för Håkan Juholts tal och honom skulle jag nog inte ha röstat på ens om Lotta Gröning hade nominerat honom i något sammanhang. Lyssnarna i Almedalen jublade över hans tal, men jag är ambivalent, för att inte säga skeptisk. Hur i jösse namn kunde han bli partiledare?

Slutligen hamnade jag på Caremas trevliga mingel kompletterad med en givande och intressant diskussion om erfarenheterna från Almedalens seminarier, främst rörande sjukvården. Mycket bra. Intressanta möten med olika personer.

Och i morgon kommer jag att ta det lugnt och kanske inte ens blogga trots att G3-nätet nu säkert kommer att fungera riktigt bra eftersom väldigt många besökare i Almedalen nu åkt hem. Tänk vad glada de ska vara på Telia och Tele2 m fl operatörer att problemet, alla twittrande besökare i Almedalen, äntligen har lämnat Gotland.

Almedalen är kul och en bra mötesplats

Det tar några dagar att smälta alla intryck efter en vecka i Almedalen i Visby, ett unikt arrangemang för alla som är intresserade av debatt, politik och samhällsutveckling. Det är dessutom en fantastisk mötesplats. Som konsult med eget företag får jag och alla andra med liknande verksamheter alltid i Almedalen nya kontakter med människor som kan generera nya uppdrag.
Det sämsta i år var faktiskt mobilnätet, det räckte inte alls till för alla som ville ringa eller blogga. Samt att krogarna ibland inte klarade anstormningen, det kunde ta tid att få in maten.

I år omfattade programkatalogen, en tabloidtidning med 104 sidor, nästan 1400 seminarier, debatter, tal, mingel och andra evenemang! Vård- och omsorg lär ha varit det största ämnesområdet, men snart sagt varenda samhällsfunktion var på något sätt representerad. Alla hittar något av intresse.

Jag var på en lång rad seminarier om medierna och dess framtid. Niklas Ekdal modererade till exempel ett intressant samtal arrangerat av Radiobranschen med politiker och radiochefer, däribland Christer Modig på MTG och med ett förflutet i Gävle, om radions utveckling. Lena Victorin på Tidningsutgivarna, TU, ledde en lika intressant debatt om drevjournalistiken och själv var jag med i en panel där moderatorn, Tidningsutgivarnas Per Hultengård, ville veta vad vi tyckte om det pressetiska systemet. I den panelen fanns också Aftonbladets tf ansvarige utgivare Lena Mellin, bara någon dag innan hennes tidning publicerade den första artikeln om Sven Otto Littorin. Om den historien hade varit känd skulle nog flera av TU:s debatter utvecklats annorlunda...

Energi- och miljöfrågorna var påtagligt närvarande i Almedalen, bland annat genom Energispektrum där också Gävle Energi fanns med. Kärnbränsletransportfartyget Sigyn låg på bästa plats i hamnen och fungerade som konferenslokal för en rad olika organisationer, bland annat TU. På kajen intill Sigyn kunde man kolla in elbilar.

Vårdfrågorna dominerade således seminarieverksamheten och inte minst äldrefrågorna fick stort utrymme. Vårdförbundet ordnade frukostsamtal varje dag med partiernas företrädare. Både facket och arbetsgivarnas organisationer ordnade en lång rad seminarier och gissningsvis fanns varenda facklige ordförande på plats, som till exempel TCO:s ordförande Sture Nordh och Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.
Hon var bland annat med i en debatt där arrangören nöjde sig med att bara ha med människor med samma åsikt i panelen. Det blev lite konstigt, men Tidningsutgivarnas vd Anna Serner fanns dessbättre i publiken och kunde till sist balansera debatten lite med sina frågor och synpunkter.

Utvecklingen för de sociala medierna märktes tydligt i Almedalen i år. Joakim Jardenberg, Mindpark, och Brit Stakston, JMW, öppnade "Sociala medieakuten" på Café Milagro med en morgontidig talkshow som sändes via webb-tv. På plats pallrade jag mig aldrig upp så tidigt, men sedan har jag kollat in showerna som det fortfarande finns länkar till på JMW. Mycket bra med intressanta gäster.
Många arrangörer filmade sina arrangemang och det kan löna sig att titta på deras hemsidor efter länkar. Den debatt som fick mest beröm av alla var nog Magasinet Neos samtal mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg. Den kan ni se här. Debatten börjar en liten bit in på Bambuser-inspelningen. I Upsala Nya Tidning utnämndes seminariet i en ledare till årets seminarium i Almedalen.

Apropå sociala medier gjorde Almega tillsammans med Politometern en jättebra grej genom att öppna ett nytt "presscentrum" för bloggare, Bloggplats H12, på Hästgatan 12. Mycket bra! Där kunde Almedalens alla bloggare jobba i lugn och ro på sköna kuddar och stolar med tillgång till bredband, fika och toalett.
Inte så dumt med tanke på att Almedalens officiella presscentrum bara släppte in folk med presskort. Om detta skrev jag här och där finns också en kommentar av den ansvarige chefen LG Wallmark på Telia, som tillsammans med Gotlands Kommun skötte Almedalens presscenter på uppdrag av de politiska partierna.
Därför var det kanske lite pinsamt för Telia att G3-nätet funkade dåligt under Almedalsveckan. Det klarade helt enkelt inte trycket då alla ville ringa, surfa eller blogga samtidigt.
Telia passade också på att introducera G4 i Almedalen, men det verkade inte heller fungera så bra. Emanuel Karlsten fick låna en utrustning och skrev senare på Twitter att det inte fungerade. Det är svårt med tekniken.

Emanuel Karlsten är redaktör på Expressen för sociala medier och därtill känd twittrare och bloggare, både privat och i Expressen. I Almedalen gjorde han också debut som tv-reporter i Expressens sändningar med Niklas Svensson i "Raka svar" från just Almegas monter.
Det var utmärkta program och ett ses nog än i dag av många, nämligen programmet där Sven Otto Littorin intervjuades bara ett drygt dygn innan han avgick.

Det märkligaste i Almedalen är att alla seminarier och arrangemang lockade många besökare, ofta blev det helt fullsatta lokaler. Bara tio minuter innan evenemangen började var det glest i bänkarna, men minuterna innan strömmade besökarna in. Detta trots att konkurrensen var hård med många arrangemang att välja emellen.
Dessutom förekom det som vanligt överallt oannonserade torgmöten, demonstrationer och mer eller mindre fantasifulla påhitt. En åsikternas marknad och en fenomenal demokratisk manifestation där alla samhällsfrågor numera märks mer än partipolitiken under veckan, men politiken i allmänhet och partiledarnas tal i synnerhet fungerar som Almedalens kärna, en röd-blå-grön tråd, om man säger så...

Frågan är hur Almedalen kommer att se ut i framtiden. En stor risk är att en del organisationer tröttnar eftersom hyrorna för lokaler höjts kraftigt. Jag vet arrangörer som redan nu bestämt sig för "gerillaverksamhet" på gator och torg nästa år för att slippa hyran.
Även boendet är ett problem; hotellrum och lägenheter blir allt svårare att få tag på. Och priserna ökar. Många boende i Visby hyr ut sina lägenheter och villor under Almedalsveckan och flyttar själva ut till sommarställen och husvagnar.

Årets Almedalsvecka slog, som vanligt, rekord i antalet arrangemang. Nu var det valår och därmed blir det kanske lite mer avslaget nästa år. Eller också fortsätter arrangemanget att locka fler arrangörer och besökare.
Jag har i alla fall bokat in mig nästa år också...

Bra och dåligt om polischefen, Almedalen och TPB

Sent omsider hinner jag läsa tre artiklar som alla speglar illavarslande händelser rörande synen på offentlighet och yttrandefrihet i Sverige.
Den första handlar om att Sverige efter en hovrättsdom nu börjar censurera internet.
Den andra handlar om att bloggare med flera inte får ackreditera sig i Almedalen om de inte är medlemmar i Journalistförbundet!
Den tredje handlar om att rättegången med polischefen och den misstänkte sexförbrytaren Göran Lindberg sannolikt hålls bakom stängda dörrar och att alla handlingar i åtalet först sekretessbelagts av en åklagare som också sa att han inte tänkte svara på några frågor från journalister.
Det är tyvärr uppenbart att den viktiga och klassiska svenska tryck- och yttrandefriheten urholkas i rask takt.

Censuren på internet handlar naturligtvis om The Pirate Bay. Enligt Svenska Dagbladet och tidningen Metro spärrar operatören Black Internet sina kunders möjlighet att surfa in på sajten eftersom bolaget anser att domen i hovrätten kan leda till höga viten. Hovrätten håller inte med om den tolkningen, men bolaget konstaterar att domstolen inte förstår sin egen dom!
Även Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge skriver på sin blogg om det nya läget för The Pirate Bay. Han är med all rätt mycket kritisk till domen, men också kritisk mot Black Internets tolkning av domen. Utvecklingen av motsättningarna kring fildelningen pekar onekligen i farlig riktning vad det gäller tryck- och yttrandefriheten.
Rick Falkvinge och hans partikollega Anna Troberg har senare också skrivit ett debattinlägg på Brännpunkt i SvD där de bra förklarar varför man måste acceptera en "budbärarimmunitet" för internet. Precis som för Posten.
Det är fascinerande att det egentligen enbart är Piratpartiet som bevakar de här viktiga frågorna rörande medieutvecklingen och dess förhållande till grundlagarna. Det tror jag att de övriga partierna får anledning att ångra en vacker dag - olika myndigheter, domstolar och de traditionella riksdagspartierna hanterar dessa frågor så illa att Piratpartiet får en tacksam uppgift.

Frågan om ackrediteringen i Almedalen är onekligen jämförelsevis en mindre fråga, men principiellt intressant eftersom den visar att arrangörerna och deras samarbetspartners Telia och Gotlands kommun inte heller hänger med i medieutvecklingen. Journalister vill ackreditera sig för att få tillgång till informationsmaterial, tillträde till presskonferenser och inte minst till ett presscentum med sina toaletter!
Ackrediteringen innebär att man anmäler sig hos arrangören och redovisar fakta om vem man är, vilken redaktion mm man jobbar åt och så vidare. I Almedalen, som för en vecka blir Sveriges politiska centrum, har arrangören inte upptäckt att journalisterna enligt deras omoderna definition inte längre är de enda medierepresentanterna, kanske inte ens längre de viktigaste i den rollen.

Arrangörerna kräver att de som vill ackrediteras ska kunna visa upp t ex Svenska Journalistförbundets presskort, det vill säga journalistfackets medlemskort! En hel rad av landets främsta journalister i tradmedierna är inte längre medlemmar i facket och en lång rad bloggare och andra framträdande debattörer är inte heller medlemmar i organisationen.
Journalisten, författaren, bloggaren och debattören Isobel Hadley-Kamptz, som bland annat skriver i Expressen, är en av de ledande debattörerna som nu måste skrapa med foten hos Telia som tillsammans med Gotlands kommun sponsrar och administrerar Almedalens presscentrum.
Hon har under måndagen twittrat om hur hon måste fixa intyg om vem hon är och be chefredaktören Thomas Mattsson att vara beredd på att svara i telefon då presscentret ringer för att få bekräftat att hon inte ljuger. Almedalens regler för ackreditering är helt otidsenliga.
Det finns dock de som fattat att man måste öppna dörrarna även för andra än tradmediernas företrädare. Arbetsgivarorganisationen Almega organiserar i år ett "presscenter", Bloggplats H12 som står för Hästgatan 12, för bloggare och andra som har behov av en mötesplats. Ett riktigt bra initiativ!
Tidningarnas Telegrambyrå arrangerar en digital mötesplats, men där måste man ansöka om lösenord och det framgår inte klart på sajten vilka som kan få det. Enligt en artikel i Dagens Media ska dock bloggare och andra företrädare få tillgång till detta virtuella presscenter. Det verkar också vara en bra idé av den anrika nyhetsbyrån. Hoppas att mitt lösenord kommer snart...


Rättegången med polischefen Göran Lindberg borde givetvis, precis som förre journalisten och numera moderate riksdagskandidaten och bloggaren Maria Abrahamsson föreslår, sändas i tv. Det skriver hon om i Expressen och argumenterar klokt och rätt för saken. Det svenska fotoförbudet i domstolar borde ha avskaffats för länge sedan. Strävandet efter maximal sekretess i rättegången med polischefen är direkt stötande och äventyrar förtroendet för rättsväsendet.
Därför är det bra att Södertörns tingsrätt under måndagen beslutade att släppa på sekretessen rörande de flesta sidorna i förundersökningen. Ändå är fortfarande omkring 300 sidor sekretessbelagda av hänsyn till den misstänkte polischefens offer.
Återstår att se om åklagaren Håkan Roswall blir mer talför gentemot allmänheten och svarar på journalisternas frågor nu när tingsrätten underkänt hans sekretessbeslut.