Sammanfattning av Almedalen 2014, plus och minus i år

Idag söndag är sista dagen i Almedalen 2014 och det är dags att sammanfatta årets evenemang. Bästa minnet i år är nog att det är första gången som mobilnäten har fungerat utan större problem, både för våra abonnemang hos Telia för mobilerna och hos Tele2 för mobilt bredband. 

Härligt för oss twittrare och följare. Synd bara att alla i Visby som har Wi-Fi inte bjuder på inloggningen utan lösen, det borde alla företag, myndigheter och organisationer göra! Det bästa seminariet för mig blev det som handlade om fängslade Dawit Isaak, möjligen i konkurrens med Almegas seminarium om medieutvecklingen.

För min fru Lena, som jobbar både professionellt och ideellt som förtroendevald med frågor rörande äldreomsorgen i allmänhet och demenssjukdomar i synnerhet, var det en rad seminarier på favoritlistan, inte minst om det som hon skrev så här om på Facebook:

 ”Äldreomsorg utan biståndsbeslut - hur kan det se ut? Dagens viktigaste seminarium för mig. En hjärtefråga. Socialdepartementets Äldreutredning har uppdraget att "modernisera" biståndshandläggningen. Ett hundratal kommuner har gjort förändringar. Omvårdnad Gävle var tidig med en "biståndsfri" verksamhet, Milbovillan, en flexibel avlösning för både personen med behov och dennes anhöriga. Och den utmärkta verksamheten har nu förändrats till en biståndsbedömd verksamhet. Dumheter, men Omvårdnadsnämnden hänvisade till rättssäkerheten.
Idag redovisade också Kommunal, PRO och handläggarnas fackförening en rapport om förändrat bistånd.”

Dessa seminarier om omsorgen mm handlar om viktiga frågor som möjligen medför att mina favoritseminarier på medieområdet ter sig mindre väsentliga för utvecklingen i vår värld. Det tidigare nämnda seminariet om betydelser av mediekampanjer i allmänhet och om fängslade journalisten Dawit Isaak i synnerhet är dock väl så betydelsefullt som seminarier för vård och omsorg. Det handlar om liv eller död, både i Eritrea och i Sverige, i ett fall rörande en samvetsfånge i det förstnämnda landet och i andra fall för många i Sverige.  

Därför gillade jag också starkt Almegas debatt om att alla är kommunikatörer. Det handlade om en riktigt omstörtande grej, att vi alla plötsligt kan kommunicera och publicera och göra vår röst hörd för politiker, myndigheter, företag och andra makthavare.

Nu kan i princip vem som helst med enkla grepp inom sociala medier dra på sig en enorm uppmärksamhet för sin sak. Utmärkt! Men säkert ibland också ett problem för dem som professionellt ska kommunicera sina uppdragsgivares sak. Och för de traditionella redaktionellt producerade medierna...

Runt 3400 seminarier i programmet för Almedalen med över 1000 arrangörer i år, men nu är det slut. Som vanligt väldigt mycket folk på partiledarnas tal i parken Almedalen och politiken är fortfarande något av en huvudaktör under veckan vilket också statistiken visar (läs en bit ner i denna texten i denna länk), men samtidigt visar siffrorna att seminarierna också får en rejäl uppmärksamhet. Och själv är jag nog mer inriktad på dem än de rent partipolitiska arrangemangen, trots valåret. 
Planeringen av vilka seminarierna man ska gå på är en svår grej. Almedalsguiden är ett nödvändigt instrument, men svårläst med små bokstäder och närmast oläsbara seminarierubriker beroende på vilken färg man valt för en viss dag. Som fredagens grå rubriktext. 

Den digitala informationen har också starka begränsningar vilket makthavare.se tagit upp på sin sajt. Märkligt egentligen, Almedalen handlar ju extremt mycket om kommunikation. Här borde man således vara  världsmästare på detta.

Nåväl. Nu är det slut för i år och färjan lämnar för vår del Visby klockan 19.10 söndag kväll. En stund präglad av både tillbakablickar och saknad, men också lättnad över att slippa prioritera bort väldigt bra seminarier i det enorma utbudet. Och att slippa de mödosamma vandringarna på kullerstenar i de branta backarna. 

Men också glädje över alla värdefulla möten med olika människor, inte minst professionellt, men även mer privat. I år var all personal vi mötte på de hårt belastade restaurangerna trevlig! Så har det inte alltid varit förr. Och vi fick mat varje kväll, trots uteblivna bokningar av bord.  

Lördagen blev en efterlängtad vilodag för vår del med en tur ner till Vamlingbo söder om Burgsvik där vi besökte den skicklige konstnären Lars Jonsson och hans museum, café och trädgård. Allt i en gammal prästgård byggd på 1700-talet. En riktigt bra kulturell avslutning på Almedalens alla politiska arrangemang och samhällsdebatter inne i Visby under veckan.

Ett besök i Vamlingbo kan varmt rekommenderas. Och missa då inte att gå upp även på övervåningen, det kostar bara några tior, och titta på Lars Jonssons egna samlingar och på den fascinerande filmen i en tv där han på ett utmärkt sett berättar om sitt liv som konstnär. Mycket imponerande, precis som trädgården utanför prästgården. Den är redan idag en attraktion och kommer att bli det i än högra grad med tiden.

Och sist av allt åt vi glass i Burgsviks hamn. Nu återstår packning och hemresa från Almedalen 2014. Ser redan fram emot Almedalen 2015. 
Uppdaterad och korrigerad 140706 kl 12.40  

Mobilnätet måste bli bättre

Tänk vilken betydelse den mobila kommunikationen har för oss alla numera. Föräldrar och deras barn, mormor och farfar och snart sagt alla yrkesgrupper är beroende av sina mobiler. Alla som har jour kallas ut via mobilen. Posten, bilverkstaden, tandläkaren och Bilprovningen skickar påminnelser mm till oss. Alla förutsätter att det fungerar bra var mottagarna än råkar finnas. Ändå är det inte ovanligt att mobilnätets täckning ofta är dålig, oavsett var man befinner sig och oavsett om operatören heter Telia eller Tele2 eller något annat.

Mitt bestämda intryck är att funktionaliteten har försämrats. Den som reser över landet drabbas numera oftare än förr av att kontakten bryts. Jag tror att snart sagt alla mobilanvändare drabbats av ovälkomna och plötsliga avbrott. Är det rimligt för tjänster vi betalar rätt stora pengar för? Är det så att operatörerna inte har hängt med i utbyggnaden när antalet användare har ökats? Eller är deras system för dåliga?

Jag bor och driver mitt företag Utkik Media i Utvalnäs i Gävle, 1,7 mil från stadens centrum om man kör bil. Fågelvägen är det gissningsvis inte mer än drygt en mil till Stortorget i Gävle. Ett ganska centralt läge, således. Ändå kan man där knappt tala i en mobil utan att samtalet störs eller bryts.

När mobilerna ringer får vi skynda oss ut på tomten för att försöka rädda samtalet. Både min fru och jag jobbar hemifrån för bolaget, hon inom vårdsektorn med äldre människor, jag som rådgivare åt chefredaktörer och vd på tidningar runt om i landet. Det är inget kul att samtalen bryts när våra uppdragsgivare ringer.

De flesta tjänstesamtalen kommer idag via mobilen och det är väl precis det operatörerna också har önskat. Nu börjar Telia också ersätta trådar och telefonstolpar med trådlös kommunikation. Som nu i Axmar norr om Gävle där oron och kritiken med all rätt är stor inför den förändringen. Täckningen är ju urusel!

Jag har ringt till Telia åtminstone sex – sju gånger under årens lopp och vädjat och klagat eftersom en anställd på Telia sa att det är så man måste göra för att något ska hända. En av dessa gånger bollades jag bestämt vidare till presstjänsten eftersom Telias tjänstemän upptäckte att jag var journalist! Då fick jag inte reklamera deras tjänster som vanligt, då blev det känsligt för dem.

En annan gång lyckades jag prata mig förbi en rad tjänstemän och ända fram till den dåvarande chefen för linjeutbyggnaden av mobila tjänster för Telia i Sverige. Jag mejlade sedan också till honom och försökte förklara vad farligt det är för Telia att deras nät inte funkar i en stads mest expansiva område, som nu vid kusten utanför Gävle där den ena mångmiljonvillan efter den andra uppförs. Massor av människor flyttar dit, kustområdet utanför Gävle är sedan flera år stadens största byggarbetsplats.

Den linjechefen, eller vad man kalla honom, fattade inte alls vad illa det är för Telia att inte fungera i ett sådant område. Jag har också skrivit in en anmälan på Telias särskilda sajtsida där man ska rapportera dålig täckning,men ingenting har hänt. Idag gjorde jag en ny anmälan på sajten...

Det finns säkert massor av områden i Sverige med liknande problem. Detta är ju egentligen extremt orättvist för oss kunder ekonomiskt sett. De som bor i väl utbyggda områden kan ersätta sina fasta telefoner med mobiler och slippa kostnader. Vi som är missgynnade i andra områden måste i stället koppla om mobilerna till det fasta nätet och stå för kostnaderna om vi inte vill riskera att samtalen från kunder och andra bryts.

Om inte operatörerna kan förbättra täckningen så borde de åtminstone kompensera drabbade kunder. Här behövs ett nytt ekonomiskt system med smarta prisvariationer för områden där inte inte täckningen kan garanteras. De kunder som får allt måste rimligen betala mer än de som får en medioker och osäker produkt.

Även längs E4 och de viktigaste järnvägslinjerna är täckningen dålig. Vem har inte råkat ut för att samtal bryts när man åker tåg? I Almedalen i Visby i somras var det stört omöjligt långa stunder att twittra från Sveriges viktigaste politiska åsiktscentrum. Och även i Stockholm har det varit en urusel täckning enligt en färsk debatt på Twitter där den kunnige medieprofilen Emanuel Karlsten, fick nog och spontant skrev att han skulle lämna Telia för att gå över till operatören 3. På Twitter heter han @emanuelkarlsten.

När jag svarade honom på Twitter att det var lika uselt hos oss så svarade @telia_service raskt att jag gärna kunde rapportera detta på deras sajts sida för sådana rapporter. Som jag gjorde för många år sedan, både via nätet, brev, samtal och mejl.

I Almedalen i somras arrangerade IT&Telekomföretagen en debatt där olika företrädare för operatörer med flera stod och snackade sig varma för att Sverige har världens bästa mobilnät och att det inom ett antal år ska kunna levereras en kapacitet på 100 Mb för alla surfare via nätet i hela Sverige. Tro inte på dem, det är sannolikt omöjligt inom överskådlig tid. Operatörerna klarar ju inte ens av täckningen för vanliga simpla telefonsamtal.

Alla vet att Sverige har ett gigantiskt infrastrukturellt problem att lösa med det misskötta svenska järnvägsnätet. Jag undrar när den kritiska debatten ska komma igång om de bristfälliga svenska mobiltjänsterna.