Sammanfattning av Almedalen 2014, plus och minus i år

Idag söndag är sista dagen i Almedalen 2014 och det är dags att sammanfatta årets evenemang. Bästa minnet i år är nog att det är första gången som mobilnäten har fungerat utan större problem, både för våra abonnemang hos Telia för mobilerna och hos Tele2 för mobilt bredband. 

Härligt för oss twittrare och följare. Synd bara att alla i Visby som har Wi-Fi inte bjuder på inloggningen utan lösen, det borde alla företag, myndigheter och organisationer göra! Det bästa seminariet för mig blev det som handlade om fängslade Dawit Isaak, möjligen i konkurrens med Almegas seminarium om medieutvecklingen.

För min fru Lena, som jobbar både professionellt och ideellt som förtroendevald med frågor rörande äldreomsorgen i allmänhet och demenssjukdomar i synnerhet, var det en rad seminarier på favoritlistan, inte minst om det som hon skrev så här om på Facebook:

 ”Äldreomsorg utan biståndsbeslut - hur kan det se ut? Dagens viktigaste seminarium för mig. En hjärtefråga. Socialdepartementets Äldreutredning har uppdraget att "modernisera" biståndshandläggningen. Ett hundratal kommuner har gjort förändringar. Omvårdnad Gävle var tidig med en "biståndsfri" verksamhet, Milbovillan, en flexibel avlösning för både personen med behov och dennes anhöriga. Och den utmärkta verksamheten har nu förändrats till en biståndsbedömd verksamhet. Dumheter, men Omvårdnadsnämnden hänvisade till rättssäkerheten.
Idag redovisade också Kommunal, PRO och handläggarnas fackförening en rapport om förändrat bistånd.”

Dessa seminarier om omsorgen mm handlar om viktiga frågor som möjligen medför att mina favoritseminarier på medieområdet ter sig mindre väsentliga för utvecklingen i vår värld. Det tidigare nämnda seminariet om betydelser av mediekampanjer i allmänhet och om fängslade journalisten Dawit Isaak i synnerhet är dock väl så betydelsefullt som seminarier för vård och omsorg. Det handlar om liv eller död, både i Eritrea och i Sverige, i ett fall rörande en samvetsfånge i det förstnämnda landet och i andra fall för många i Sverige.  

Därför gillade jag också starkt Almegas debatt om att alla är kommunikatörer. Det handlade om en riktigt omstörtande grej, att vi alla plötsligt kan kommunicera och publicera och göra vår röst hörd för politiker, myndigheter, företag och andra makthavare.

Nu kan i princip vem som helst med enkla grepp inom sociala medier dra på sig en enorm uppmärksamhet för sin sak. Utmärkt! Men säkert ibland också ett problem för dem som professionellt ska kommunicera sina uppdragsgivares sak. Och för de traditionella redaktionellt producerade medierna...

Runt 3400 seminarier i programmet för Almedalen med över 1000 arrangörer i år, men nu är det slut. Som vanligt väldigt mycket folk på partiledarnas tal i parken Almedalen och politiken är fortfarande något av en huvudaktör under veckan vilket också statistiken visar (läs en bit ner i denna texten i denna länk), men samtidigt visar siffrorna att seminarierna också får en rejäl uppmärksamhet. Och själv är jag nog mer inriktad på dem än de rent partipolitiska arrangemangen, trots valåret. 
Planeringen av vilka seminarierna man ska gå på är en svår grej. Almedalsguiden är ett nödvändigt instrument, men svårläst med små bokstäder och närmast oläsbara seminarierubriker beroende på vilken färg man valt för en viss dag. Som fredagens grå rubriktext. 

Den digitala informationen har också starka begränsningar vilket makthavare.se tagit upp på sin sajt. Märkligt egentligen, Almedalen handlar ju extremt mycket om kommunikation. Här borde man således vara  världsmästare på detta.

Nåväl. Nu är det slut för i år och färjan lämnar för vår del Visby klockan 19.10 söndag kväll. En stund präglad av både tillbakablickar och saknad, men också lättnad över att slippa prioritera bort väldigt bra seminarier i det enorma utbudet. Och att slippa de mödosamma vandringarna på kullerstenar i de branta backarna. 

Men också glädje över alla värdefulla möten med olika människor, inte minst professionellt, men även mer privat. I år var all personal vi mötte på de hårt belastade restaurangerna trevlig! Så har det inte alltid varit förr. Och vi fick mat varje kväll, trots uteblivna bokningar av bord.  

Lördagen blev en efterlängtad vilodag för vår del med en tur ner till Vamlingbo söder om Burgsvik där vi besökte den skicklige konstnären Lars Jonsson och hans museum, café och trädgård. Allt i en gammal prästgård byggd på 1700-talet. En riktigt bra kulturell avslutning på Almedalens alla politiska arrangemang och samhällsdebatter inne i Visby under veckan.

Ett besök i Vamlingbo kan varmt rekommenderas. Och missa då inte att gå upp även på övervåningen, det kostar bara några tior, och titta på Lars Jonssons egna samlingar och på den fascinerande filmen i en tv där han på ett utmärkt sett berättar om sitt liv som konstnär. Mycket imponerande, precis som trädgården utanför prästgården. Den är redan idag en attraktion och kommer att bli det i än högra grad med tiden.

Och sist av allt åt vi glass i Burgsviks hamn. Nu återstår packning och hemresa från Almedalen 2014. Ser redan fram emot Almedalen 2015. 
Uppdaterad och korrigerad 140706 kl 12.40  

Bra och mindre bra seminarier om medier dag fyra i Almedalen.

Timmen är sen och ögonlocken tunga efter en lång dag i Almedalen, men självklart måste jag blogga lite om dagens seminarier. Det första var i Almegas och Medieföretagens läckra tält nära Kallbadhuset i Visby där de tillsammans med organisationen Utgivarna arrangerade ett seminarium om medieutvecklingen, ”Tuffa tider – strålande tider! Medier i ständig utveckling”. Det blev för mig det mest intressanta seminariet i Almedalen hittills i år.

Här lyfte skicklige moderatorn Bosse Svensson, mediekonsult och tidigare bl a chefredaktör på Östersunds-Posten och vd för Mkt Media, tillsammans med sina intervjuoffer fram de positiva sidorna i medieutvecklingen när debatten oftast, naturligt nog, handlar om problemen. Han inledde med att intervjua Charlotta Friborg, chefredaktör för Corren i Linköping, och Jan Helin, publisher för Aftonbladet.

Båda, och deras företag, är mycket framgångsrika, Corren som en urstark regional medieaktör med pigga aktiviteter på en rad områden, Aftonbladet som Sveriges, kanske t o m internationellt, mest framgångsrike mediebolag vad det gäller den digitala övergången.

Nu fick inte de ensamma prata om sina framgångar, ofta med digitalt anslag, utan Bosse Svensson plockade också upp två papperskramare på podiet, Sofia Wadensjö Karén som är chefredaktör och vd på Tidningen Vi, samt Niclas Breimar som är chefredaktör på Lokaltidningen Mitt I i Stockholm, nyligen såld till riskkapitalbolaget Segulah.

De bägge redaktörerna ställde inte alls upp på den digitala utvecklingen för sina egna verksamheter som främst Jan Helin pratade sig varm för vad det gällde Aftonbladet. Varken Sofia Wadensjö Karén eller Niclas Breimar såg någon affär för sina verksamheter i en digitalisering, snarare tvärtom om jag fattade dem rätt. Mitt I omsätter runt 300 miljoner kronor och räknar hem en vinst på ungefär 20 procent, eller 60 – 70 miljoner som det sagts i samband med Stampens uppmärksammade försäljning av bolaget.

Tidningen Vi gick tidigare med förlust, men gör numera en vinst sedan Sofia Wadensjö Karén rekryterades. Från Aftonbladet där hon tidigare jobbat med just Jan Helin. Precis som Niclas Breimar, som redigerat Helins texter då denne var reporter…

Verksamheten för Tidningen Vi är, förutom den tryckta produkten, också starkt inriktad på bl a event och t o m kundtidningsproduktion. Det fungerar enligt Sofia Wadensjö Karén och har räddat lönsamheten. Hon sa att upplägget fungerade bra.  

Med i debatten fanns också superintressanta entreprenören mm Oscar Höglund, en av grundarna till lika intressanta United Screens där tidigare Google-chefen Stina Honkamaa är vd. Höglund kompletterade tradmediernas chefer med, för honom, närmast självklara fakta om den digitala utvecklingen i allmänhet och vad som händer runt YouTube i synnerhet.

United Screens jobbar med rättigheter och hjälper andra bolag, t ex Helins Aftonbladet, att tjäna pengar på sina rörliga bilder. Själv fattade jag väl ungefär hälften av det han pratade om, men det lät väldigt klokt, intressant och bra! Helin, som samarbetar med dem, fattade förhoppningsvis allt…

Så var det med framtiden och ett riktig bra seminarium om denna. 

 Därifrån ilade jag till Utgivarnas två seminarier som båda handlade om pressetiken med lite olika infallsvinklar. Utgivarnas projekt om att skapa ett nytt pressetisk system där etermedier och tryckt press samsas under samma paraply var ett diskussionsämne. Om detta har jag bloggat tidigare och både skeptiskt och kritisk. Och det är jag fortfarande.
Om detta fick jag också chansen att prata med Erik Fichtelius och Unn Edberg om, ordförande respektive vice ordförande i Utgivarna. Och båda verkade lika förvånade över att det finns någon, som jag, som inte jublar över bildandet av Utgivarna och dess största projekt, införandet av ett gemensamt medieetiskt system för både public service och de av andra än staten ägda medieföretagen.  

Under dessa båda seminarier, som inte blev Almedalens höjdare i år, de var t o m lite tjatiga och tråkiga, stod dock kulturministern Lena Adelssohn Liljeroth för ett minst sagt egendomligt angrepp på den icke närvarande chefredaktören för Svenska Dagbladet, Fredric Karén, vars krönika nyligen om mediepolitiken hon kritiserade i mycket skarpa ordalag. Mycket märkligt agerande av ett statsråd, osnyggt och svårbegripligt.  

Under dessa seminarier hos Utgivarna diskuterades också Lexbase och justitiekansler Anna Skarhed fick försvara sitt beslut att inte åtala sajtens utgivare, ett faktum som jag också tidigare kritiserat på denna blogg. Det skulle ha varit mycket intressant om JK hade kommit fram till ett annat beslut och åtalat sajtens utgivare.

Så gestaltade sig dagen i Almedalen för mig medan min fru Lena, också aktiv i vårt bolag, i stället sprang på det ena vård- och omsorgsseminariet efter det andra. Vård- och omsorg  verkar onekligen vara det vanligaste ämnesområdet i Almedalen. Men utbudet är enormt med över 3.300 seminarier och jag ska nog också försöka hinna gå även på några om helt andra intresseområden än medier, t e x om satsningar på infrastruktur eller energifrågorna. Almedalen är ju ett gigantiskt universitet där man kan lära sig mycket om allt!  

Och därtill en fantastisk mötesplats, viktigast av allt.  Min vårdinriktade hustru och jag själv med ett medieintresse träffar hela tiden intressanta människor, både sådana som vi redan känner, men också helt nya kontakter viktiga för oss själva och för vår professionella verksamhet genom Utkik Media.

Nu är det fyra dagar kvar på årets vecka i Almedalen. De blir spännande!
Uppdaterad med fler länkar 140703 kl 13.45