Från hemliga FRA till krisen för Carema Care

Försvarets radioanstalt, FRA, är namnet till trots en civil svensk myndighet som jobbar med signalspaning åt regeringen och myndigheter för att hitta hot mot Sverige, en form av spioneri som också befarats kunna drabba svenska medborgare. Därför kritiserades för några år sedan den hemlighetsfulla verksamheten i medierna. Mycket är fortfarande hemligt, men i går presenterade FRA:s verksamhet ändå frikostigt vid ett välbesökt seminarium i Almedalen.

För informationen stod Fredrik Wallin som enligt introduktionen jobbat med det mesta inom FRA under några decennier. Han betecknas idag som talesman för FRA i olika nyhetstexter, men har också tidigare varit ”underrättelseproduktionschef” enligt tidningen Ny Teknik.

Vad han nu än kallas så stod han där nu rätt upp och ner på podiet och visade bilder om FRA och berättade tämligen öppet om underrättelseverksamheten. Visst, ibland sa han att han inte kunde säga mer, men hans föredrag gav en bra information om vad FRA egentligen håller på med.

Många publicister, däribland jag själv, var engagerade i debatten om FRA när politikerna gav myndigheten möjlighet att signalspana på ett sätt som kunde drabba svenska medborgare. Jag är inte säker på att debatten hade blivit lika livlig om FRA redan då hade presenterat sin verksamhet så öppet som nu.

Fredrik Wallin uppträdde nu verkligen inte som någon Hemliga Jönsson utan gav oss i stället en initierad information om verksamheten. Han medgav också på direkt fråga från mig att öppenheten är en följd av debatten för ett antal år sedan.  

-        -  När vi utvärderade läget kom vi fram till att vi faktiskt skulle kunna gå ut med mycket mer information om FRA än vad vi tidigare själva trodde, sa han.

Jag hade gärna hört ännu mer om olika delar av verksamheten där Wallin även nu gled undan då det var för känsligt mot främmande makt eller andra intressen. Men ändå, FRA är säkert fortfarande ganska hemligt, men inte lika hemligt som förr även om det säkert fortfarande finns all anledning att kritiskt diskutera delar av verksamheten.

I en helt annan debatt på Öresundshuset, Öresundsregionens mötesplats,  diskuterades myndigheternas vilja till dialog med medborgarna, ett ämne där det också är lätt att finna skäl till kritik. Vem har inte erfarenhet av tröga myndigheter och politiker som är svåra att komma till tals med?  

Här deltog nu statsrådet Birgitta Ohlsson (fp) och talade engagerat för saken utifrån sitt ansvar som demokratiminister. Än mer engagemang i framställningen stod Hans Abrahamsson för, gästprofessor i globala politiska studier vid Malmö högskola. Kunnig, tydlig och med ett engagemang och en framställning på scenen som televisionen borde vidarebefordra till fler människor. En riktig kul, pedagogisk och intressant professor.

Han konstaterade att det tog 3000 år för mänskligheten att skapa städer för runt 3,5 miljarder människor och nu ska vi på endast ett trettiotal år "i en urbaniseringsprocess" bygga ut dem för ytterligare lika många människor; där finns motivet för en väl fungerande medborgardialog, sa han. Utan en sådan kommer det inte att gå.

Utöver FRA och medborgardialogen hann jag under torsdagen också lyssna på ett intressant och fullsatt seminarium arrangerat av Resumé och Hammer&Hanborg  om hur man återskapar ett brustet förtroende när allt gått åt pipan, som för Swedbank och Carema Care för några år sedan.

Båda bolagen var representerade i panelen där kommunikationsdirektören Karin Nyman med erfarenhet av krisen för Carema sa att det skulle vara bra med en fristående talesman för hela branschen och dessutom någon form av recensioner av äldreboenden, allt för att få fram en objektiv bild av läget som knappast en aktör som Carema kan stå för med trovärdighet.  

Både hon och Swedbanks kommunikationsdirektör Thomas Backteman berättade initierat om hur mödosamt det är att bygga upp förtroendet igen efter en kris, något som varje verksamhet kan drabbas av. Det bästa är därför att göra en riskanalys och undersöka vad som kan gå snett och åtgärda saken innan man är där.

Det låter enkelt, men ändå kommer vi nog att få se nya kriser speglas i rubrikerna framöver. Ikea kommer säkert att drabbas av en kris förr eller senare spådde någon i panelen, även om Kamprad och hans bolag hittills klarat sig undan i alla sammanhang.

Jag undrar hur Ikeas riskanalys ser ut?          
 

Äntligen Almedalen, trots kritiker

Nu är det dags för Almedalen igen- politikens ­­och samhällsdebattens viktigaste årliga arrangemang. Och arrangemanget kritiseras gärna av debattörer som samtidigt medger att de knappt varit på plats. För någon dag sedan skrev till exempel forskaren Bo Rothstein en artikel i Expressen med svepande kritik mot Almedalen som han själv förra året besökte för första gången ”i studiesyfte”. ­­

Den artikeln förvånade mig. Hur kan en tämligen ansedd forskare vilja gå ut med kritik i en av Sveriges största tidningar mot ett arrangemang som han enligt sin egen text har en minimal erfarenhet av?

Han skriver: ” Mina erfarenheter av detta evenemang är tämligen begränsade, nämligen till förra årets vecka. I studiesyfte var jag där och åhörde ett stort antal seminarier (och medverkade i några). Det var roligt att träffa många gamla bekanta men vad gäller innehållet gav det hela inte riktigt mersmak”.

Rothstein är inte ensam om att ifrågasätta Almedalen. Förra året uppmärksammades Maria Wendt för sin bok (som jag, typ Rothstein, erkänner att jag inte har läst!) där hon sågade Almedalen. Och varje år kollar många av landets tidningar med kritiska förtecken vad de regionala eller lokala myndigheterna har för sig i Almedalen, som här Arbetarbladet i år.

Politikers och tjänstemäns studieresor har alltid varit populära ämnen för granskning i landets tidningar. Själv har jag alltid snarare tvärtom tyckt att beslutsfattare i olika roller bör resa mer och delta mer; hur ska verksamheten kunna utvecklas om beslutsfattarna stannar hemma på sitt kontor och tittar på varandra över fikabordet?

Just Almedalen i Visby är ett lysande exempel på kunskapsspridning med extremt hög effektivitet. Om ett landsting eller en kommun skickar dit politiker och tjänstemän behöver de knappast åka till några andra kurser och konferenser under det kommande året. Och vad kostar den "vanliga" konferensverksamheten vid sidan om Almedalen under året? 

Almedalen är ett veckolångt universitet där snart sagt ALLT värt att diskuteras avhandlas. Sjukvård, omvårdnad, miljöfrågor, kärnkraften, filmpolitiken, medieetiken, ekonomin och döden. Och det är inte alls alltid ”rapporter” som enligt Rothstein är utgångspunkten för diskussionerna, ofta är det helt enkelt bra samtal på slak lina, rakt upp och ner.

Visst, det finns de som till skillnad från kritikerna inser vilken betydelse Almedalen har. I år kommer det visst runt 900 ackrediterade (föranmälda) journalister, om jag minns rätt. Och säkert många som inte anmält sig i förväg. Jan Wifstrand, tidigare chefredaktör på Sydsvenskan och Dagens Nyheter, är en av dem, men nu kanske främst i rollen som moderator i framgångsrika Öresundshuset där Öresundsregionens framtid belyses ur alla synvinklar. Han redovisade nyligen sin mycket positiva syn på Almedalen i Sydsvenskan, en tidning som han också kritiserade för dess kritiska syn på Almedalen…

Nåväl, själv ser jag även denna gång fram emot vad denna vecka ger oss i Utkik Media både på sjukvårdsområdet och medieområdet där vi är verksamma inom bolaget. Sjukvårds- och omvårdnadsfrågorna brukar vara det största ämnesområdet i Almedalen och mediefrågorna behandlas nog också på rekordmånga seminarier.

Det enda trista med Almedalen brukar vara teleoperatörernas bristande förmåga att fixa täckning och snabbhet för mobiler och datorer; väldigt många av de tiotusentals besökarna vill lägga ut material på Twitter, Facebook eller Instagram. Och på bloggar, som jag på denna. Men det brukar alltid bli problem. Vi får se hur det går i år då vi i Utkik Media är rustade med lite olika operatörer och mobiler och datorer.

  

Bra med Jardenberg och Stakston på H12

Joakim Jardenberg och Brit Stakston är två ikoner för oss som är intresserade av den digitala utvecklingen, bloggandet och allt som därtill hör i den nya medievärlden. I går var de bägge med i en debatt på Almegas H12 i Almedalen och diskuterade opinionsbildningens nya infrastruktur. En mycket intressant debatt föredömligt modererad av just Jardenberg, en person som säkert med sin kaxighet retat upp många av mina kolleger i tradmedierna.

Här var han riktigt bra på att få fart på debatten och Brit Stakston var inte sämre med sina välformulerade inlägg om denna nya intressanta medievärld. Resten av panelen gick inte heller av för hackor, Martina Lind, Politometern, Anton Johansson, Twingly, Jonas Morian, Makthavare.se och Björn Fridén, Aftonbladet.

De bjöd på en initierad och visionär diskussion som jag verkligen önskar att fler företrädare för tradmedierna i Sverige hade följt på plats, men det var få av dessa som syntes till. De av dessa som inte ser till att de blir informerade om utvecklingen kommer att drabbas av en grym baksmälla vad det lider.

Almedalen slocknar nu sakta men säkert och de flesta som är kvar promenerar nu runt i klart lugnare takt utan att planera in allt man vill göra minut för minut. Jag strosade runt idag och hamnade av en tillfällighet på en debatt om hur stor Öresundsregionen kan bli, ledd av den tidigare kollegan Jan Wifstrand som för övrigt var riktigt bra som en underhållande och smart moderator.

Och debatten var intressant, inte minst för mig som bor 17 mil från Stureplan och ändå betraktas som en norrlänning. Knasigt! Jag hoppas att Gävleborg bildar region söderut mot Uppsala i stället för norrut. De kulturella problem vi har som betraktas som boende i Södra Norrland har de nog inte på något motsvarande sätt i Skåne.

Sedan var det dags för Tidningsutgivarnas sista seminarium på temat #mediemakt där Svenskt Näringsliv röstades fram som veckans mediemaktfaktor. Lite knäppt val tycker jag som själv röstade på Lotta Grönings nominering av Patrik Sjöberg.

Och sedan var det efter en härlig hamburgare dags för Håkan Juholts tal och honom skulle jag nog inte ha röstat på ens om Lotta Gröning hade nominerat honom i något sammanhang. Lyssnarna i Almedalen jublade över hans tal, men jag är ambivalent, för att inte säga skeptisk. Hur i jösse namn kunde han bli partiledare?

Slutligen hamnade jag på Caremas trevliga mingel kompletterad med en givande och intressant diskussion om erfarenheterna från Almedalens seminarier, främst rörande sjukvården. Mycket bra. Intressanta möten med olika personer.

Och i morgon kommer jag att ta det lugnt och kanske inte ens blogga trots att G3-nätet nu säkert kommer att fungera riktigt bra eftersom väldigt många besökare i Almedalen nu åkt hem. Tänk vad glada de ska vara på Telia och Tele2 m fl operatörer att problemet, alla twittrande besökare i Almedalen, äntligen har lämnat Gotland.