Bonnier tar över MittMedia? Blir offentligt 13.00.

Idag ska MittMedias framtida öde avgöras. Förhandlingarna mellan koncernens ägarstiftelser och spekulanterna har enligt uppgift pågått hela torsdagen och fullföljts först tidigt idag fredag morgon. Då sägs tider för alla informationsmöten redan varit bestämda. Klockan 13.00 ska det enligt samstämmiga källor komma en pressrealese. Spekulationerna har fortsatt ända in på upploppet. Medievärlden skriver idag att ”Allt pekar mot att Bonnier köper MittMedia.”

Det är fullt tänkbart, men alls inte säkert. Artikeln är initierad som så ofta då reportern Leif ”Honken” Holmkvist håller i pennan. Han är mycket branschkunnig med ett stort nätverk, inte minst inom Bonnier där han länge skrivit åt koncernens branschtidningar. Grundtips, Holmkvist har rätt. Snart vet vi.

 Förmiddagen har nog präglats av oro och förväntan inför alla informationsmöten för olika grupper i MittMedias alla mediehus. Informationen på förmiddagen ska ha getts först till managementgruppen och sedan till facken och personalen. Och då höll förmodligen juristerna fortfarande på att efter en sen muntlig överenskommelse få alla handingar klara.

       

Norska Amedia hemlig partner till Bonnier om affären med MittMedia?

Det finns sannolikt ytterligare en hittills okänd aktör i turerna kring MittMedia. Enligt vad Utkiksbloggen erfar agerar Bonnier News inte ensamma för att få ta över MittMedia. Enligt uppgift samverkar Bonnier med norska koncernen Amedia. Det kan vara en mycket viktig faktor för Bonnier som också sägs vilja gå in med kapital snabbt; MittMedias likviditetskris förvärras enligt uppgift nu snabbt.  

Om uppgifterna från skilda håll om det finansiella läget stämmer så är uppenbarligen krisen för koncernen värre än vad ägare och ledning tidigare tillstått. Ända sedan denna blogg blev först med nyheten om försäljningen den 18 december har det spekulerats i om MittMedia skulle klara löneutbetalningarna i januari. Det gjorde koncernen. Dess ledning sa att det inte hade funnits en sådan risk.

Enligt en artikel i dag i Medievälden har Bonnier erbjudit sig att snabbt gå in med kapital i MittMedia för att lösa likviditetskrisen. Detta eftersom en affär mellan MittMedia och Bonnier måste prövas av Konkurrensverket och det kan ta tid. Medievärldens reporter Leif Holmkvist redovisar initierat i artikeln intressanta siffror från förhandlingarna och de olika buden, till exempel att hela MittMedia kan värderas till 50 – 100 miljoner kronor.  

Den värderingen för hela koncernen idag kan jämföras med vad MittMedia betalade för Dalarnas Tidningar 2007, nämligen 444 miljoner kronor. Kostnaden för att få MittMedia på fötter beräknas till 250 miljoner kronor enligt Medievärlden.    

Ett partnerskap med Amedia kan kompensera Bonniers ofta nämnda brist på erfarenhet av lokala tidningar. Bonnier äger Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, men har ändå ansetts ha för lite erfarenhet av lokaltidningar sedan Skånemedia såldes till Gota. Amedia i Norge äger 64 lokaltidningar i Norge, mer än dubbelt så många som MittMedia har i Sverige.
Om uppgifterna om Amedias roll stämmer är det oklart varför Bonnier inte flaggat upp det samarbetet. Tidigare har det också framkommit att MittMedias avskedade vd Thomas Peterssohn och koncernens tidigare redaktionella chef AnnaKarin Lith på något sätt biträder Bonnier i affären. Inte heller detta faktum hade gjorts känt.
 Möjligen beror mörkningen helt enkelt på att de olika parterna under hela processen avstått från att informera personalen, läsarna och alla andra intressenter i samhället. Det är onekligen olyckligt, för att inte säga oberipligt, då det handlar om stora medieföretag som alltid annars lyfter fram nyheter om till exempel andra företag mot deras vilja. Den totala mörkläggningen av vad som är på gång för MittMedia skadar trovärdigheten för medierna.    

Säljarna och spekulanterna förhandlade hela förra veckan inför slutbuden som överlämnades igår. Tanken tros ha varit att kunna komma till beslut tidigt denna vecka, men om buden ändrats mycket sedan de preliminära buden kan det krävas mer tid. MittMedias allt mer försämrade ekonomi kan till exempel leda till ändringar i buden som är negativa för säljarna, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganisation.
Korrigerad 190206 kl 11.09 

Därför är transparensen om MittMedia viktig, Jan Sjölund

MittMedias öde oroar ägare, spekulanter, anställda och prenumeranter. Alla väntar på att få veta, vad händer med MittMedia? Försäljning? Konkurs? Hur kunde det gå så illa? Svaret kan sökas bakåt i tiden. Och vad händer nu? Svaret kommer med tiden. I går skrev jag en text på bloggen om läget för MittMedia. Då uppmärksammade jag ett debattinlägg i Medievärlden av Jan Sjölund. Jag pekade på en bristande transparens rörande hans text. I dag bemötte han kritiken i en upprörd text om detta publicerad på hans sida på Facebook.
Jag förstår att Jan Sjölund med sina erfarenheter inifrån MittMedias korridorer kanske inte riktigt kan se det rimliga i att hans förhållande till MittMedia och Bonnier har ett allmänintresse i det rådande läget då koncernen närmar sig fallrepet. De vägval som nu måste göras för att rädda företaget handlar om att ändra skutans kurs bort från den förra koncernledningens inställning, den som formades under 2015 och underkändes av ägare och styrelse 2016. Jag ska därför försöka förklara varför mitt påpekande om bristande transparens inte är oviktigt i sammanhanget.

Jan har jag känt i många år sedan han var en skicklig ung reporter på Gefle Dagblad. Nu jobbar han sedan många år som lärare på Högskolan i Gävle där han under ett antal år anlitade mig som gästföreläsare om medieutvecklingen på sina skrivarkurser. Han var och är väl lämpad för det jobbet eftersom han är en bra journalist, lärare, stilist och poet.
2015 var han tjänstledig och verkade då som konsult i MittMedia, anlitad av dåvarande redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Han arbetade med bland annat marknadsföring och utvecklandet av nativ-projekt, d v s reklamtexter presenterade som redaktionella texter.  

Detta skedde i nära samarbete med den redaktionella chefen under just det år då koncernens strategier för framtiden prioriterades och formades. Där någonstans började ägare och styrelse att tappa förtroendet för koncernledningen vilket blev känt externt först i juli 2016 då vd Thomas Peterssohn sades upp. Därför slutade AnnaKarin Lith också.

Sedan uppstod en upprörd debatt om vad som egentligen hade hänt och då framförallt rörande flera olika scenarier om tänkbara vägval. Detta togs upp i en intervju i Dagens Nyheter, DN, med AnnaKarin Lith där hon var skarpt kritisk till koncernens nye vd Per Bowallius. DN-artikeln uppmärksammades stort inom MittMedia och branschen då den kom att uppfattas som ett ställningstagande av DN för koncernens tidigare vd och för dess redaktionella chef.

Jan Sjölund befann sig väldigt nära händelsernas centrum under sin tid 2015 inom MittMedia. Han jobbade nära AnnaKarin Lith som då hade en mycket stark position i koncernledningen. Det faktum att han anlitades av henne för uppdrag där hans kunnande och kreativitet togs tillvara talar för att han är väl insatt i den tidigare koncernledningens syn på framtiden, den syn som underkändes då vd Thomas Peterssohn fick gå.

Nu när MittMedias framtid är oviss pläderar Sjölund starkt i en text för att det är bäst om Bonnier får ta över MittMedia. Det är helt ok att han hävdar det, men tyvärr saknades det under hans byline uppgiften om att han jobbat i MittMedia nära koncernens tidigare redaktionella chef. Det berodde enligt honom själv och Medievärlden på att dess redaktion missade att lägga in uppgiften i rutan där flertalet av alla hans övriga anställningar redovisades. Nu är faktarutan ändrad.

Misstag eller ej, men med tanke på den spända situationen runt MittMedia så är det enligt min mening högst relevant att påpeka en sådan miss i presentationen av debattören, oavsett om denne själv eller Medievärlden bär ansvaret. Skribenten borde ju i alla fall själv reagerat då han såg artikeln.

Allt detta skulle nog inte ens ha uppmärksammats av varken mig eller andra. Men nu blev det så eftersom flera insatta källor vittnat om att Thomas Peterssohn och AnnaKarin Lith på något sätt engagerats sig för Bonniers bud med en målsättning om att kunna återvända till MittMedia.
Detta är uppseendeväckande uppgifter som bekräftats på flera håll och väl motiverar offentliggörandet om att de tidigare cheferna inom MittMedia engagerat sig för Bonnier. Detta förefaller inte heller att ha redovisats av Bonnier till MittMedias ägare. 

Publiceringen om detta på Utkiksbloggen baseras på kontakter med flera trovärdiga källor. Jan Sjölund kritiserar mig för att inte redovisa dessa källor i mina texter. Det förvånar mig verkligen eftersom han med sin bakgrund rimligen är lika medveten som jag om lagreglerade meddelarskyddet för källor. Den som avslöjar källor begår ett brott.

Jan Sjölunds text finns således på hans sida på Facebook och därför förmodar jag att en länk dit tyvärr inte fungerar för dem som inte är vänner, men om den funkar så finns den här. Facebook Om den inte fungerar så kommer nedan ändå ett citat ur Jans text.    

”Det faktum att jag år 2015 jobbade på uppdrag av koncernens dåvarande högsta redaktionella    chef AnnaKarin Lith gör mig, i Roséns värld, på något sätt opålitlig i min åsikt gällande den kommande MittMedia-affären. Enligt Rosén är nämligen AnnaKarin Lith något slags huvudaktör gällande Bonniers intresse för MittMedia (något som han som det mesta annat i sin blogg inte anger några källor för utan bara vispar in i analysen).

Anklagelsen mot mig är hursomhelst så luddig, låg och insinuant att den är svår att ens bemöta – ja, den ligger närmast på trollnivå i någon sociala-medier-smutskastningskampanj. Ett års projektanställning på MittMedia 2015? Som jag försöker smussla undan? Varför skulle jag det?"

Med detta sagt så utgår jag från att Jan Sjölund och jag ändå är överens om att MittMedias öde är viktigare än ordval och detaljer. Därmed kan vi efter detta återgå till att granska och diskutera händelseutvecklingen för MittMedia.  

Korrigerad 190206 kl 11.28

Atladottir & Bjurwald en ny intressant podcast om medier

Idag var det premiär för en ny podcast om medier, Atladottir & Bjurwald. Det är två intressanta medieprofiler som tänker analysera och granska medier. Margret Atladottir med vänstersympatier, tidigare chefredaktör på Nöjesguiden, nu politisk skribent på Aftonbladets Politism och Lisa Bjurwald, liberal, författare och redaktör på Medievärlden där hon också är delägare.

Debuten var lovande med ett anslag olikt andra mediepoddar, bland annat vad det gäller branschens kvinnofrågor där de klart deklarerade att branschdebatten präglas av gubbighet. De är också glödande antirasister och politiskt orienterade på ett helt annat sätt än andra som bloggar och poddar om medier.

En konkret fråga i deras premiärsändning var kritiken mot Sveriges Television, SVT,  för den huvudlösa behandlingen av en kvinnlig tv-profil som misstänktes vara påverkad i sändning. Detta enbart för att en anonym tittare hört av sig  till SVT och påstått detta! SVT-medarbetaren tvingades underkasta sig en förnedrande drogundersökning – om hon hade vägrat kunde det ha påverkat hennes anställning. Andra liknande fall på SVT nämndes också.  

Ett helt ofattbart agerande av vilken arbetsgivare som helst och naturligtvis helt oacceptabelt av Sveriges Television. Så vitt jag förstår har också SVT sedan backat och talat om ändrade rutiner. Det är bra, men hur i jösse namn kunde man anta en sådan policy inom företaget när det skedde?

Atladottir & Bjurwald menade att public service i Sverige drabbats av feghet och numera väljer att försöka vara alla till lags i skilda frågor som de också gav exempel på. Det ligger en hel del i det påståendet och både Sveriges Radio, SR, och SVT lär få räkna med mer uppmärksamhet från denna podcast.

Nåväl, Atladottir & Bjurwalds debut gav mersmak  och kommer säkert att bevaka medierna ur ett annat perspektiv än andra poddare. Giganten är naturligtvis podcasten Mattson Helin som lär ha runt 30.000 lyssnare.

Chefredaktörerna Thomas Mattsson på Expressen och Jan Helin på Aftonbladet var de första konkurrerande chefredaktörerna att göra en gemensam podcast. De  är extremt kunniga och pålästa om allt som händer inom alla medier.

Båda Mattsson och Helin är verksamma inom storstadsmedier, men ägnar också gärna uppmärksamhet åt regionala och lokala medier som de vet är viktiga för journalistikens struktur och fortlevnad i Sverige. Båda har också en bakgrund i lokaljournalistiken, Thomas Mattsson på Enköpings-Posten och Jan Helin på Ålands-Tidningen, Nynäshamns-Posten  och Sundsvalls Tidning.

Än mer inriktade på regionala lokala medier är ändå giganternas efterföljare GullbergNordström, det vill säga Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström. Båda verksamma inom ägarkoncernen MittMedia där också utgivarna i Dalarna, Carl-Johan Bergman på Dalarnas Tidningar och Bosse Andersson på Dala-Demokraten, dragit igång en podd, Lokalen.   

Alla dessa redaktörer är konkurrenter med varandra rörande nyhetsjournalistiken, särskilt då naturligtvis Expressens och Aftonbladets chefredaktörer. Redaktörerna inom MittMedia finns inom samma koncern, men säger sig fortfarande konkurrera om journalistiken även om man numera också ser ett allt tätare samarbete mellan koncerntidningarna, även på konkurrensorterna.

Chefredaktörer som Anna Gullberg och Daniel Nordström uppträder numera också allt oftare tillsammans i annonser rörande gemensamma projekt. Kan detta faktum och deras podd, vara ett förstadium till ett ännu närmare samarbete?

En sådan utveckling för tidningarna i Gävle har diskuterats i decennier, tidigare under hårt motstånd från facket, flertalet chefer och även ägare. Med tiden har motståndet minskat och samverkan i skilda projekt är idag vanligt.

Så lär det inte vara mellan Aftonbladet och Expressen där det gemensamma chefredaktörspratet ändå började på initiativ av Jan Helin, om jag minns rätt. Eller bäddar Mattsson och Helin också för nödvändiga förändringar över konkurrensfronten i framtiden? Fan tro det, men man vet aldrig vad som händer i dessa dagar då medielandskapet förändras i rask takt. Dagens fiender kan mycket väl vara morgondagens partner.  

I början på 2000-talet fusionerades Arbetarbladet och Gefle Dagblad i en kontroversiell process som jag var en varm anhängare av och förkämpe för eftersom utvecklingen redan då talade sitt tydliga språk om vad som väntade. Därför ville jag också redan då egentligen att samgåendet skulle ha gått längre, men det blev, som alltid i förhandlingar, en rätt urvattnad kompromiss. Sedan har processen utvecklats långt under senare år och där är redaktörernas podcast ett exempel bland andra.   

Ett påtagligt inslag redan från början blev dock att vi slog ihop de bägge sportredaktionerna till en gemensam sportnyhetsbyrå. Det var nödvändigt för att räkna hem samgåendet och i vart fall börja bädda för framtiden.   

Det var också väldigt kontroversiellt i branschen. Jag minns att jag en gång i ett samtal med Aftonbladets dåvarande chefredaktör Anders Gerdin skämtsamt sa att det kanske också var något för Aftonbladet och Expressen att göra. Han höll på att smälla av och sa att det aldrig kommer att ske…

Sedan dess har det hunnit hända en hel del. Konkurrenter har fått samma ägare som i koncernerna MittMedia, Gotha och NTM, Schibsted äger både Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Bonniers äger flertalet medier i Skåne, en expansion som tidigare ägarfamiljerna Ander och Sommelius gjorde allt för att motverka.  Och Stampen har varit rejält på dekis och försöker väl fortfarande få ordning på sina affärer genom skilda strukturaffärer där vi ännu inte sett slutet.  

Jag vet trogna lyssnare till Mattson och Helin som anar att deras podcast kan förebåda något gemensamt, men gissar nog att det snarare är deras glöd för branschfrågorna och viljan till en ökad transparens rörande verksamheten som är drivfjärden. Men jag skulle kanske inte satsa mer än en hundring på att det med tiden stannar vid detta…

Nåväl, det ska bli intressant att följa Atladottir & Bjurwald i framtiden. Jag tror att de kommer med intressanta analyser och granskningar som ingen annan gör, kanske särskilt rörande public service samt mediernas behandling av integrations- och migrationsfrågor. Och om politikens roll i medierna, de frågorna ägnar sig egentligen ingen annan åt. 

Korrigerad 150210 kl 16.20 (jag hade felaktigt skrivit att Schibsted äger Expressen, uppmärksam läsare påpekade. Tack! )    
        

Vem bör bli Årets Medieledare?

Idag drar jag till Stockholm och flera intressanta möten under två dagar, däribland ett möte den 18 september med juryn som ska utse Årets Medieledare. Hör gärna av er till mig med förslag på värdiga pristagare; det är fortfarande möjligt att lansera namn utöver de intressanta nomineringar som redan gjorts. Priset kan gå till en bra ledare på vilken avdelning som helst inom ett mediehus. Så här beskrivs priset på Tidningsutgivarnas hemsida:

”Till Årets Medieledare utses en person som genom sitt ledarskap bidragit till ett positivt arbetsklimat med hög måluppfyllelse. Till Årets Medieledare kan utses ledare på alla nivåer inom företagets samtliga verksamhetsområden, som redaktion, marknad, annons, tryck, distribution, it, administration, kundservice etc. Bidrag med referenser från chefer och medarbetare, eller resultat av medarbetarundersökningar, premieras.”

Förra året delades priset ut för första gången. Priset gick till Anders Ingvarsson, då chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, nu på Sundsvalls Tidning. Priset ska delas ut samtidigt som en rad andra priser delas ut under arrangemanget Årets dagstidning på Wallmans salonger i Stockholm den 15 oktober.

I år är Ann Lagerström ordförande för juryn rörande årets medieledare. I juryn ingår också Martin Kreuger, Lena Victorin och jag själv. Ett stort antal branschföreträdare är engagerade i juryarbetet för samtliga priser rörande årets dagstidning och alla träffas under onsdagen och sammanträder samtidigt hos arrangörerna, Tidningsutgivarna och Medievärlden.     

Från hemliga FRA till krisen för Carema Care

Försvarets radioanstalt, FRA, är namnet till trots en civil svensk myndighet som jobbar med signalspaning åt regeringen och myndigheter för att hitta hot mot Sverige, en form av spioneri som också befarats kunna drabba svenska medborgare. Därför kritiserades för några år sedan den hemlighetsfulla verksamheten i medierna. Mycket är fortfarande hemligt, men i går presenterade FRA:s verksamhet ändå frikostigt vid ett välbesökt seminarium i Almedalen.

För informationen stod Fredrik Wallin som enligt introduktionen jobbat med det mesta inom FRA under några decennier. Han betecknas idag som talesman för FRA i olika nyhetstexter, men har också tidigare varit ”underrättelseproduktionschef” enligt tidningen Ny Teknik.

Vad han nu än kallas så stod han där nu rätt upp och ner på podiet och visade bilder om FRA och berättade tämligen öppet om underrättelseverksamheten. Visst, ibland sa han att han inte kunde säga mer, men hans föredrag gav en bra information om vad FRA egentligen håller på med.

Många publicister, däribland jag själv, var engagerade i debatten om FRA när politikerna gav myndigheten möjlighet att signalspana på ett sätt som kunde drabba svenska medborgare. Jag är inte säker på att debatten hade blivit lika livlig om FRA redan då hade presenterat sin verksamhet så öppet som nu.

Fredrik Wallin uppträdde nu verkligen inte som någon Hemliga Jönsson utan gav oss i stället en initierad information om verksamheten. Han medgav också på direkt fråga från mig att öppenheten är en följd av debatten för ett antal år sedan.  

-        -  När vi utvärderade läget kom vi fram till att vi faktiskt skulle kunna gå ut med mycket mer information om FRA än vad vi tidigare själva trodde, sa han.

Jag hade gärna hört ännu mer om olika delar av verksamheten där Wallin även nu gled undan då det var för känsligt mot främmande makt eller andra intressen. Men ändå, FRA är säkert fortfarande ganska hemligt, men inte lika hemligt som förr även om det säkert fortfarande finns all anledning att kritiskt diskutera delar av verksamheten.

I en helt annan debatt på Öresundshuset, Öresundsregionens mötesplats,  diskuterades myndigheternas vilja till dialog med medborgarna, ett ämne där det också är lätt att finna skäl till kritik. Vem har inte erfarenhet av tröga myndigheter och politiker som är svåra att komma till tals med?  

Här deltog nu statsrådet Birgitta Ohlsson (fp) och talade engagerat för saken utifrån sitt ansvar som demokratiminister. Än mer engagemang i framställningen stod Hans Abrahamsson för, gästprofessor i globala politiska studier vid Malmö högskola. Kunnig, tydlig och med ett engagemang och en framställning på scenen som televisionen borde vidarebefordra till fler människor. En riktig kul, pedagogisk och intressant professor.

Han konstaterade att det tog 3000 år för mänskligheten att skapa städer för runt 3,5 miljarder människor och nu ska vi på endast ett trettiotal år "i en urbaniseringsprocess" bygga ut dem för ytterligare lika många människor; där finns motivet för en väl fungerande medborgardialog, sa han. Utan en sådan kommer det inte att gå.

Utöver FRA och medborgardialogen hann jag under torsdagen också lyssna på ett intressant och fullsatt seminarium arrangerat av Resumé och Hammer&Hanborg  om hur man återskapar ett brustet förtroende när allt gått åt pipan, som för Swedbank och Carema Care för några år sedan.

Båda bolagen var representerade i panelen där kommunikationsdirektören Karin Nyman med erfarenhet av krisen för Carema sa att det skulle vara bra med en fristående talesman för hela branschen och dessutom någon form av recensioner av äldreboenden, allt för att få fram en objektiv bild av läget som knappast en aktör som Carema kan stå för med trovärdighet.  

Både hon och Swedbanks kommunikationsdirektör Thomas Backteman berättade initierat om hur mödosamt det är att bygga upp förtroendet igen efter en kris, något som varje verksamhet kan drabbas av. Det bästa är därför att göra en riskanalys och undersöka vad som kan gå snett och åtgärda saken innan man är där.

Det låter enkelt, men ändå kommer vi nog att få se nya kriser speglas i rubrikerna framöver. Ikea kommer säkert att drabbas av en kris förr eller senare spådde någon i panelen, även om Kamprad och hans bolag hittills klarat sig undan i alla sammanhang.

Jag undrar hur Ikeas riskanalys ser ut?          
 

Public service utmanar dagspressen

Nu börjar det dra ihop sig vad det gäller relationerna mellan dagspressen och public service. Detta efter Sveriges Radios tämligen utmanande utspel om att sverigesradio.se med licensmedel ska göra en nyhetssajt som ska konkurrera med tidningarna och bli ”ett alternativ till exempelvis aftonbladet.se”. Tidningsutgivarnas vd Per Hultengård svarar direkt med ett inlägg i Medievärlden om att saken bör förhandsprövas av regeringen enligt de regler som finns.  

Hultengård skriver inte att Sveriges Radio eller SVT bör förbjudas att utveckla sin verksamhet även i digitala medier. Han erinrar endast om att det finns ett regelsystem där public service ska förhandsanmäla sina utvecklingsprojekt till regeringen för en prövning.

Hultengård konstaterar att ” Man kan förvisso ha synpunkter på systemet med förhandsprövning. Men om de inte gör det själva, måste man på något sätt ändå förhålla sig till effekterna av public service-företagens privilegierade ställning när de konkurrerar på plattformar med medier som har att tjäna in sina kronor på egen hand".

Det har han rätt i och många redaktörer har via Facebook och Twitter också gillat att frågan aktualiseras. Det kan man förstå eftersom regelverket faktiskt finns och Hultengård frågar sig också om när en förhandsprövning bör ske om den inte aktualiseras i detta fall.

Så långt är det lätt att hålla med, men gissningsvis kommer det säkert också senare i debatten att aktualiseras en begränsning eller rentav ett förbud för etermedierna att använda licensmedel för att konkurrera i mobiler och på webben med kommersiellt finansierade medier. Det vore olyckligt och om detta har jag bloggat tidigare.

Förr i tiden fick inte dåvarande Radiotjänst läsa nyheter i radion, det gjorde i stället de av tidningarna ägda Tidningarnas Telegrambyrå, TT, just för att skydda tidningarnas nyhetsverksamhet.  Ett återinförande av ett liknande system i vår tid vore olustigt. 

Om produktutvecklingen begränsas för SR, SVT och UR så kan man ju också tänka sig att staten, som äger public service via Förvaltningsstiftelsen, kan komma att ha synpunkter på att tidningar nu snabbt  utvecklar sig på tv- och radioområdet.  De stora satsningarna av till exempel Expressen och Aftonbladet på tv upplevs säkert som hotfulla inom public service.

Det intressantaste med diskussionen om SR:s satsning  är att den illustrerar något som ledningarna för SR och SVT aldrig vill medge, nämligen att de indirekt är statligt ägda och att staten har ett inflytande över deras verksamhet. Ett inflytande som dagspressens företrädare nu påminner om att staten bör utnyttja.

Debatten om etermediernas konkurrens med dagspressen har förts till och från under årens lopp. Det har också förekommit intressanta förslag om att man i stället för förbud och kontroll skulle söka samarbeten som gynnar både public service, dagspressen och publiken. Ett av de mer intressanta formulerades av Mikael Zackrisson för något år år sedan.

  

Länkar: 
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar.
Inget nytt med nyheter på webben - Sveriges Radios vd Cilla Benkö omkraven på förhandsprövning.
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattson om debatten.
Uppdaterad 2013-03-28 kl 11.57, kl 16.59
Uppdaterad 2013-03-29 kl 14.02

Annonsen om publisher till UNT publicerad

Nu har annonsen om att UNT söker en publisher publicerats i bland annat i UNT och, som denna länk går till, medievarlden.se. I annonsen finns information om tjänsten som sådan och om både UNT:s och NTM:s verksamhet.

Adressuppgifter finns i annonsen liksom mina olika telefoner för den som vill kontakta mig. Ansökan ska mejlas eller skickas med post till mig senast den 25 mars.

Jag har tidigare bloggat om uppdraget att rekrytera en ny chef till mediehuset UNT med sin omfattande verksamhet i olika kanaler. Att få ta ansvaret för UNT är ett av de mest intressanta mediejobben i Sverige.

Utkik Media rekryterar publisher till UNT

Upsala Nya Tidning, UNT, har anlitat mitt bolag Utkik Media för rekryteringen av en publisher. Hon eller han blir chefredaktör, ansvarig utgivare och verkställande direktör, ett intressant jobb på en av de viktigaste regiontidningarna i ett resursstarkt mediehus.

Idag är Dan Lannerö vd för UNT. Lars Nilsson är chefredaktör och ansvarig utgivare. När de pensioneras får deras efterträdare som publisher ansvaret för både den redaktionella verksamheten och affärsverksamheten i företaget.

Det är en lösning som blir allt vanligare inom dagspressen i takt med att tidningarna utvecklas till mediehus verksamma i många kanaler, vilket NTM:s koncernchef Lennart Foss konstaterar idag i Medievärlden inför rekryteringen till UNT.

Aktiebolaget Upsala Nya Tidning ägs sedan 2009 till 50 procent av stiftelseägda Norrköpings Tidningars Media AB, NTM, och till 50 procent av stiftelseägda Axel Johansson Upsala Nya Tidning Förvaltning AB. De tre ägarstiftelserna är Axel Johanssons donation, Axel Johanssons minne och Axel Johanssons understödsfond.

Axel Johansson var som bekant en legendarisk publicist och chefredaktör för UNT. Han var också styrelseordförande och stor aktieägare i tidningen. Andra kallade inte sällan Axel Johansson för Koftan och än idag delar Publicistklubben varje år ut stipendier från hans donation. Jag har själv i min ungdom fått hans stipendium för studieresor i England…

Tidningen har alltid haft en viktig publicistisk roll och den har en stark position i Uppsala och länet, men noterar som alla tidningar förändringar i den snabba medieutvecklingen. Därför har UNT utvecklats till ett resursstarkt mediehus där den påtagligt moderniserade klassiska tidningen numera har en omfattande verksamhet i en rad nya kanaler. Utöver tidningen och webben har UNT också flera gratistidningar och en tv-kanal. Med mera.

Jag är nu inne på mitt sjunde år som företagare på deltid sedan jag slutade som chefredaktör på Gefle Dagblad 2004. Under dessa år har jag främst haft uppdrag som rådgivare åt tidningsledningar runt om i landet. Det har ofta handlat om strategifrågor och utvecklingsprojekt. Jag har också anlitats för många rekryteringar, främst chefredaktörer. Bland dessa uppdragsgivare märks Norrländska Socialdemokraten, Allehanda Media, Smålands-Tidningen och senast Corren i Linköping.

Verksamheten i Utkik Media, som formellt heter Utvalnäs- Media och Kommunikation AB, har fått en större omfattning än vad jag ursprungligen trodde, men det är naturligtvis roligt. Det är kul och intressant att få vara med och söka en klok strategi på medieområdet inför morgondagen och, inte minst, att få delta i sökandet efter framtidens ledare inom mediebranschen.

Bra text av Axel Andén om WikiLeaks.

Nättidningen Medievärldens chefredaktör Axel Andén har skrivit en utmärkt artikel om kritiken mot WikiLeaks. (OBS - länken funkade inte vid publiceringen). Andén pekar på det dåliga stödet för WikiLeaks verksamhet från olika journalister och debattörer i ett läge då nationer, politiker, banker och kreditkortsföretag gör allt för att tysta sajten.

Medievärlden är Tidningsutgivarnas branschtidning på nätet. I artikeln finns en rad länkar till olika debattörer. I de många kommentarerna finns också olika nyttiga länkar för den som vill informera sig mer om den publicistiska debatten om WikiLeaks.

Andén finner det obegripligt att professionella journalister vill tysta WikiLeaks. Visst är det obegripligt, men jag är inte lika förvånad som Axel Andén. WikiLeaks är det mest kända exemplet på hur den traditionella journalistiken tappar mark när nyheter nu ofta tas fram och publiceras av helt nya aktörer.

Till och med tidningarnas egna bästa bilder är numera ofta tagna av andra än de professionella fotograferna. Svenska Dagbladets krönikör och bloggare Anders Mildner har i flera texter skrivit om branschens förändring. Jag vill minnas att han en gång frågade sig vem som är journalist när alla kan skriva och publicera och vem som är fotograf när alla kan fotografera.

Jag tror att de de historiska förändringarna för journalistik spökar i bakgrunden när journalister och publicister på olika sätt pläderar för att verksamheten sköts bäst av dem och ingen annan. Vanligast är professionella journalister och publicister som inte betraktar nätet och bloggare som seriösa och tillförlitliga aktörer utan snarare som något katten släpat in i finrummet.

Sådant revirtänkande påverkar säkert debatten runt WikiLeaks och kritiken mot dess publiceringar. Att maktens företrädare över hela världen kritiserar verksamheten är däremot inte särskilt konstigt. Maktens män och kvinnor gillar sällan offentlighet, allt blir enklare för dem om sanningen inte läcker ut.

Bilder och avslöjande texter har alltid ändrat dagordningen för nationernas ledare som tvingats till politiska kursändringar, inte minst i krigslägen. De historiska bilderna av fotograferna Nick Ut och Eddie Adams från Vietnam är bra exempel på publiceringar som förändrade världen. Finns det journalister som tycker att det var fel att publicera dem?

Visst är det obegripligt att journalister och publicister inte tar ställning för publicering av sådant som makthavarna vill dölja, till exempel dödsskjutningen från helikoptrar publicerad av WikiLeaks.

Axel Andéns artikel är klart läsvärd, rekommenderas!

UPPDATERAD:

Kompletterad med länken till helikopterattacken.

Ny länk till Axel Andéns diskussion i TV4 med Roland Poirier Martinsson, Timbro.

Marcus Melinder, nyhetschef på Allehanda Media, bloggar om WikiLeaks.

Publicistklubbens ordförande i ett uttalande om WikiLeaks.

Aftonbladets politiska chefredaktör skriver om WikiLeaks.

Ola Larsmo skriver i DN om WikiLeaks och yttrandefrihet.

Fredrik Strage skriver i DN om WikiLeaks och Ku Klux Klan.

Oisin Cantwell skriver i Aftonbladet om Julian Assagne och WikiLeaks.

Utkik Media rekryterar ny publisher till Corren.

Mitt bolag Utkik Media har fått uppdraget att hitta en ny publisher åt Corren i Linköping. Det är ett intressant uppdrag att anlitas för att hitta Ola Sigvardssons efterträdare till den anrika, utmärkta och kvalitetsfyllda tidningen i Linköping. Ola Sigvardsson har som bekant utsetts till Yrsa Stenius efterträdare som pressombudsman.

Östgöta Correspondenten har en stolt historia sedan starten den 24 september 1838. Tidningen startades av Henrik Bernhard Palmaer som också blev dess förste chefredaktör.

Han fick många namnkunniga efterföljare som till exempel delägaren Carl Fredrik Ridderstad, Ivar Andersson och Eskil Ridderstad. Senare, i vår tid, bland andra Bertil Torekull och Ernst Klein.

Corren utsågs av Medievärlden till Årets dagstidning för tre år sedan och blev dessutom Årets redaktion året dessförinnan. Välförtjänt, jag håller Corren för att vara en av de bästa regiontidningarna Sverige.

2008 blev Norrköpings Tidningar Media AB, NTM, huvudägare till Corren. Koncernen omsätter mer än 1,2 miljarder och äger förutom tidningarna i Norrköping och Linköping också tidningarna på Gotland och i Luleå. Med mera, med mera. Lennart Foss är koncernchef.

Corren är en viktig aktör i det svenska medielandskapet. Corren gör en bra papperstidning och är dessutom skicklig både på webben och med sin tv-produktion.

Jag ser fram emot att få medverka vid rekryteringen av en publisher med meriter, intresse, idéer och kunskaper om medieutvecklingens alla möjligheter.

Och därtill, kvinna eller man, en person som också har intresset och kompetensen att leda och utveckla tidningens affärsverksamhet i alla avseenden.

En publisher!

Bra av Anders R Olsson om ministerns bluff

I dag har journalisten, författaren och debattören Anders R Olsson skrivit en mycket viktig och bra text i Expressen om hur den svenska demokratins viktiga principer urholkas. Justitieminister Beatrice Ask (m)bör skämmas när hon läser artikeln där hon avslöjas som en lögnare.

Anders R Olsson är en de kunnigaste debattörerna i landet vad det gäller tryck- och yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Här pekar han helt riktigt på hur lagstiftningen sakta men säkert ändras vad det gäller tidigare närmast heliga rättigheter för medborgarna.
Och ofta sker det med oärliga argument, både av politiker och myndigheter. På den här bloggen skrev jag senast för ett par veckor sedan om hur justitieministern vårdslöst åberopade en dubiös enkät som Skatteverket gjort.

Enligt den vill medborgarna inte att inkomstuppgifter ska kunna tas fram av "vem som helst" enkelt på nätet. Nu avslöjar Olsson skickligt att enkäten närmast är att betrakta som en ren bluff. Pinsamt, pinsamt.

Jag skrev också om lagförslaget tidigare i maj och för ungefär ett år sedan i även en text i Medievärlden om Datainspektionens förbudsiver, helt tydligt en inspirationskälla för justitieministern.

Missa inte Anders R Olssons artikel! Den är mycket bra.

Märklig dom om utgivarens ansvar

Sydsvenskans ansvarige utgivare Daniel Sandström är enligt Malmö tingsrätt ansvarig för artiklar som publicerats av hans företrädare. Beslutet är mycket märkligt och kan få riktigt allvarliga följder om det står fast efter prövningar i högre rätt. Det innebär ju i så fall att en nyutnämnd utgivare "ärver" ansvaret från sina företrädare för alla tidigare artiklar.

Sakfrågan handlar om en advokat från Stockholm som dömts för brott och prickats av Advokatsamfundet. 2004 publicerade Sydsvenskan en artikel där advokaten nämndes vid namn. Artikeln ligger som alla andra artiklar kvar på sydsvenskan.se och det är detta faktum advokaten vänder sig emot.

Advokaten begärde att Sydsvenskan skulle ta bort artikeln eftersom han anser att det är fel att texten ska kunna vara sökbar så långt efter publiceringen. Advokaten uppger att andra tidningar gått med på hans begäran, men Sandström vägrade att ta bort artikeln. Daniel Sandström motiverar sitt beslut i Medievärlden inför rättegången.

Därför har advokaten stämt tidningens utgivare för förtal och i en deldom har tingsrätten nu avgjort om Daniel Sandström ska betraktas som utgivare trots att han inte var det då artikeln publicerades. Och beslutet blev således att Sandström hålls ansvarig för texten trots att han inte tog publiceringsbeslutet.
Om jag förstått rätt så menar tydligen tingsrätten att det räcker att Sandström var ansvarig utgivare för sajten då advokaten stämde honom för förtal och därför får han bära ansvaret för allt som är publicerat på sydsvenskan.se.
Mycket märkligt och allvarligt; därmed ärver ju alla utgivare ansvaret från sina företrädare för alla artiklar på sina sajter.

Enda sättet att undgå det ansvaret är att radera alla kontroversiella texter och det skulle vara förödande av alla de skäl. Om inte domen ändras i högre rätt måste lagen ändras. Daniel Sandström har redan sagt att han tänker överklaga beslutet.

Nu ska tingsrätten ta ställning till själva sakfrågan, nämligen om texten innebär att advokaten förtalats. Det skulle förvåna mig eftersom advokaten faktiskt har dömts för brott och prickats av Advokatsamfundet.

UPPDATERING 20100520
Här en länk till Sydsvenskans egen artikel om domen.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om domen i dag.
Journalistförbundet gillar domen enligt tidningen Journalisten.

UPPDATERING 20100521.
Sydsvenskans tidigare utgivare Hans Månson skriver i Medievärlden om domen
Anna Serner, vd på Tidningsutgivarna, bloggar om beslutet.
Johan Grafström, redaktionschef på Utbildningsradion, bloggar om beslutet.
Sören Karlsson, ansvarig utgivare för hd.se, bloggar om att han anser att Sandström är ansvarig även för äldre inlägg.
Domen feltolkad av oss alla? Även juristerna osäkra på om domen innebär att utgivaransvaret ärvs eller ej, artikel i Sydsvenskan.
Lars Johansson, utgivare på Helsingborgs Dagblad, skriver om domen.
Joakim Jardenberg bloggar om domen.

Yrsa Stenius om jävfrågan

I dag bemöter Allmänhetens Pressombudsman Yrsa Stenius i tidningen Journalisten medieforskaren Britt Börjessons åsikter om att Stenius borde ha överlämnat anmälan från Jan Guillou till den biträdande pressombudsmannen.
Detta för att undvika misstankar om jäv eftersom Yrsa Stenius själv kommer från Aftonbladet. Yrsa Stenius hävdar att det vore orimligt om hon som PO inte skulle kunna pröva anmälningar mot rikstidningarna.

Hursomhelst med den saken, men den tidigare relaterade jävsituationen rörande Gefle Dagblad, GD, är i så fall allvarligare. Den handlade om att Stenius själv hanterade en anmälan från en person misstänkt för mordbrand och kom fram till att GD borde fällas.
Detta ungefär samtidigt som hon i en intervju i Dagens Nyheter sa att den värsta recension hon som författare själv hade råkat ut för många år dessförinnan hade publicerats i Gefle Dagblad. Uppseendeväckande nog anmälde hon recensionen till PO samtidigt som hon själv satt i Pressens Opinionsnämnd, PON. Som fällde tidningen...
Detta skrev jag nyligen ingående om i Medievärlden.

I det fallet kan man verkligen tala om jäv, det ärendet borde Yrsa Stenius ha överlämnat till biträdande PO. Detta fall har varken hon eller PON kommenterat trots att Gefle Dagblads chefredaktör Christina Delby Vad-Schütt tagit upp frågan i ett brev till PON.

Katrin Säfström om pressetiken

Tidningen Folkets chefredaktör Katrin Säfström har i dag publicerat en bra text i Medievärlden om pressetiken och kritiken mot Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius. Den är intressant, inte minst med tanke på att Säfström själv varit ledamot i Pressens Opinionsnämnd och därmed har en god inblick i verksamheten.
Journalisten Stefan Wahlberg skrev förra veckan en artikel i Resumé, där han tidigare varit chefredaktör, om kritiken mot PO Yrsa Stenius.
Länkar till tidigare artiklar av olika skribenter hittar du på denna blogg här och här. Själv har jag tidigare kritiserat PO i Medievarlden och på bloggen samesamebutdifferent.

PO/PON-debatten fortsätter

Debatten om pressombudsmannens Yrsa Stenius beslut och de slutliga avgörandena i Pressens Opinionsnämnd, PON, fortsätter. Under fredagen publicerade Stenius sin första text till försvar mot kritiken mot sig och PON på medievarlden.se varpå chefredaktören Mats Ehnbom, Norrbottens-Kuriren, bemötte henne i en text på medievarlden.se.

Och sedan skrev Gefle Dagblads chefredaktör Christina Delby Vad-Schütt detta i Gefle Dagblad och på medievarlden.se. Och i Arbetarbladet skriver chefredaktör Sven Johansson så här.

Yrsa Stenius har varit oberäknelig som PO

I dag skriver jag på medievarlden.se om att Yrsa Stenius har varit oberäknelig som pressombudsman och därmed skapat osäkerhet om sin publicistiska hållning. Texten finns här.