fredag 15 mars 2019

Daniel Nordström angriper mig för kritiken mot MittMedia

Daniel Nordström har i en ny text angipigt mig och min syn på MittMedia. Texten är svår att bemöta med dess försåtliga formuleringar, personangrepp samt felaktigheter. Men jag försöker.

Nordström påstår att jag inte motiverat min ändrade inställning till MittMedia.
Fel, jag skrev att den nya koncernledningen var bra, men senare att koncernen successivt gick för hårt fram med t ex centraliseringen och digitaliseringen och ”Därför har jag med tiden omvärderat koncernen.”  

Nordström ser mina inlägg som ”nedlåtande”mot MittMedia och dess medarbetare.
Fel. Jag har berömt, kritiserat, redovisat, gissat, resonerat och spekulerat om koncernens utveckling över tid. Normal journalistik. Kritik mot beslut, personalpolitiken och bristande transparens är inte att vara nedlåtande. Särskilt inte mot medarbetarna, de är bra och kompetenta och inte nämnda. 

Kritiken riktar jag mot medarbetarnas chefer som kallhamrat utnyttjar deras artiklar som fyllnadsmaterial utan lokal koppling i tidningar på andra håll i landet. Från läsarens synpunkt sett är det usel jounalistik, inte av skribenterna, men av ledningen. 

Nordström påstår att jag var en ”ivrig påskyndare” till koncernens alla tidningsförvärv.
Fel. Jag hade igen aning i förväg om köpen. Med ett undantag; när Sundsvalls Tidning köptes fick jag ett felaktigt adresserat internpostkuvert. Troligen från ägare till styrelsen eller tvärtom. Där fick jag veta allt om affären…

Nordström påstår att jag hade ”en viktig roll” i tidningsköpen, även rörande Centertidningar 2005 och Dalarnas Tidningar 2007.
Fel. Jag slutade på Gefle Dagblad den sista december 2004. Däremot anlitades jag senare som konsult för några chefsrekryteringar och för utredningar om Ljusnans samgående med Hälsingetidningar samt samgåendet mellan Tidningen Ångermanland och Allehanda.

Daniel Nordström påstår att jag tidigare hyllat MittMedia ”generande okritiskt” då jag ännu fick uppdrag av Mittmedia. ”När Mittmedia värvade en HR-chef 2013 försvann Roséns lukrativa uppdrag i Mittmedia.”
Fel. På konferensen Meg mötte jag nye HR-chefen Carin Andersson. Hon bad om ursäkt för att koncernen utan tillstånd och ersättning utnyttjat material från tidigare uppdrag åt mitt bolag Utkik Media. Detta för en eller flera rekryteringar. Detta hade jag avstått från att påpeka.
Carin Andersson sa att hon ville ge mig fler uppdrag. Jag sa nej då jag inte ville jobba åt koncernen tills vidare då mitt förtroende för den redaktionella chefen AnnaKarin Lith hade förverkats av flera skäl. 
Senare ringde Carin Andersson ändå under en lunch med sportchefen Mattias Wallström. De båda ville få hjälp med någon rekrytering. Jag påminde om vårt möte och tackade nej eftersom det måste råda ett totalt förtroende mellan konsulter och uppdragsgivare. Jag har av samma skäl tackat nej till två andra uppdragsgivare.

Nordström ser mig numera som en ”bitter kritiker”. Hur bemöter man ett sådant påstående, inte sällan utnyttjat som tillhygge då man saknar argument?  Om han anser att jag är bitter i min kritik för MittMedias förfall så känner han mig sämre än vad jag trodde. Jag är snarare förbannad på hur koncernen misshandlats, av ägare, styrelse och ledning.

Daniel Nordström lyfter fram MittMedias alla fina priser. Kul att företaget hedras, men prisjakten är väl ändå inte en del av kärnverksamheten? Det är snarare förvånande att koncernen i nuvarande krisläge lägger ner tid och pengar på att vinna priser.

Nordström pekar även på att MittMedia under de senaste tio åren gjort en vinst på ca 1,2 miljarder kronor. Jag rekommenderar honom en koll på sajten www.aktiekunskap.nu om synen på begreppet EBITEA. Han åberopar det begrepp den sajten kallar en ”hittepåsiffra” som företag med problem gärna använder för att försköna sanningen. I EBITEA ingår inte skulder, räntor och avskrivningar av goodwill. Allt detta försämrar dock resultatet och därmed är Nordströms redovisning vilseledande.

Detsamma kan sägas om att företagets bekymmersamma goodwill ”härstammar inte minst från Robert Roséns epok.” Jaha, belastningen av goodwill "härstammar" ju faktiskt från runt 65 andra redaktionella medarbetares epok som inte hade någonting med affärerna att göra. Och ytterligare fler än så på annons, ekonomi och teknik. Ska vi alla hållas ansvariga för ägarnas beslut? 

Daniel Nordströms infama påstående om att jag som bloggare varit för snäll för att få uppdrag av MittMedia och att jag är kritisk och bitter när jag inte anlitas är att peka ut mig som korrumperad. Jag gissar och hoppas att Daniel Nordström, som den gentleman han ändå är, ångrar ordvalet.

Enligt arkivet på Utkiksbloggen har jag skrivit totalt 338 inlägg om det mesta i medierna sedan min bloggdebut 2010. 47 av dessa berör på något sätt MittMedia, resonerande, spekulerande, positivt och negativt och oftast neutralt  Hoppas jag räknat rätt. Sök gärna på i arkivet på ”MittMedia” för en egen bedömning.

Jag ser fram emot MittMedias framgångssaga beskriven av Daniel Nordström på sin blogg.
Kompletterad och korrigerad 20190315 kl 14.34, korrigerad 20190316 kl 01.33    

onsdag 13 mars 2019

Är ett konkursmässigt MittMedia framgångsrikt?

Daniel Nordström, chefredaktör för VLT, bemöter idag min senaste text om MittMedia på sin blogg. Vi är överens om mycket inom journalistiken, men inte om MittMedias sorgliga vandring mot stupet. Hans text präglas av MittMedias kultur där man envist odlar självbilden av en framgångsrik koncern. Och det även nu när vi har facit; MittMedia är konkursmässigt och måste säljas för att överleva.
Detta faktum kan varken självförhärligandet eller ”stora digitala framgångar i läsaraffären” ändra på. Det finns givetvis enskildheter inom koncernen som är positiva, men det innebär inte att företaget kan beskrivas som framgångsrikt.
Daniel Nordström har rätt i att jag gillade mycket av det koncernledningen gjorde när det började hända saker 2013. Det var bra att riktningen pekades ut mot digitaliseringen. Den nya ledningen var tydlig och agerade löftesrikt för en modernisering av en ganska trött koncern.
Men efter något år växte nog kammen för snabbt både inom ägarstiftelserna och koncernledningen. Centraliseringen drevs för hårt. Digitaliseringen likaså. De fortfarande lönsamma papperstidningarna prioriterades bort. De tappade kraft och upplagorna minskade mer än inom alla andra mediekoncerner. 
Därför har jag med tiden omvärderat koncernen och det är jag nog inte ensam om. Alla i branschen hade klart för sig att framtiden är digital, men MittMedia drev utvecklingen snabbare än andra mediehus, papperstidningarna blev i princip offrade. Allt medan MittMedias företrädare gång på gång utnämnde sitt företag till det bästa av alla på lokal journalistik.
Ändå är det rätt tydligt att läsare inte håller med om att lokaljournalistiken är så bra inom MittMedia. Inte ens koncernens egna chefer kan rimligen ha missat ilskan och besvikelsen hos läsare på sociala medier och även i bittra insändare i MittMedias tidningar.
Det är riktigt att jag skrev ”usel journalistik” och då menar jag naturligtvis inte den som görs på tidningens utgivningsort av dess medarbetare och publiceras lokalt. Den journalistiken har ofta hög kvalitet, men det hjälper inte då tidningarna samtidigt tar in helsidor skrivna på andra orter utan lokal koppling. 
Daniel Nordström ser det som att man idag kan publicera "läsvärd journalistik från andra orter" i stället för det TT-material som ofta användes förr.  Jag håller inte med. De är säkert bra lokalt där de skrivs, men ofta helt ointressanta där de publiceras i en annan del av  landet. Och vad är poängen med den ”virtuella desken” där den ansvarige för en tidnings sajt tydligen alltid finns på en annan utgivningsort! Är det att vårda den lokala förankringen? 
Att nyheter publiceras på sajterna först och senare i tidningen är från läsarnas synpunkt sett också usel journalistik. Jag förstår varför det görs i utvecklingsprocessen, men det kan man inte begära av läsarna. De har glömts bort i sammanhanget. Så även vad det gäller transparensen där jag inte är överens med Daniel Nordström, varken nu om försäljningen eller tidigare vid händelser som uppmärksammats i andra medier, men inte alls eller först senare i de egna tidningarna.
Daniel Nordström är en färgstark och skicklig publicist. Därför var det trevligt för mig som konsult att rekrytera honom till Arbetarbladet. Han är en aktiv debattör och kan nog utses till den flitigaste bloggaren bland landets chefredaktörer.
Nordström är chefredaktör och ansvarig utgivare för VLT i Västerås, men också chefredaktör alternativt ansvarig utgivare för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter. Jag hoppas jag inte missat någon. Det är imponerande om Daniel Nordström hinner med allt, men modellen förändrar utgivarskapet som på sitt sätt devalveras. Jag är övertygad om att Bonnier News vill ha en utgivare lokalt på varje tidning, precis som dess partner Amedia i Norge.
Jag ger gärna Daniel Nordström sista ordet med att citera slutklämmen i hans text. Kloka ord om de tillämpas.
    ”Det viktiga i allt detta är den lokala journalistiken.
      Den kommer alltid att vara i fokus.
      Den är vår själ och vårt hjärta.”

Uppdaterad och korrigerad  20190314 kl 03.37. Länken till texten kunde inte läggas ut förrän då på Facebook som låg nere p g a av servicearbeten. 

  
   


tisdag 12 mars 2019

Nestius till MittMedia som vänds upp och ner

Bonnier News kommer att vända upp och ner på MittMedia och dess misslyckade strategi. Dess lokaltidningar ska inte som nu fyllas ut med artiklar från andra tidningar. Centraliseringen redaktionellt kommer att rivas upp. MittMedias självbelåtna företagskultur irriterar också enligt uppgift Bonnier. I Medievärlden pekas Mikael Nestius ut som ny vd för koncernen.  Han svarar undvikande, men detta ska enligt uppgift även till denna blogg ändå stämma.
Mikael Nestius är idag vd för Bonnier Business Medias (BBM) och har varit chefredaktör för Bonniers förlustbringande och nedlagda gratistidning Stockholm City och därefter chefredaktör för Dagens Medicin. Han kan säkert bli en utmärkt vd för MittMedia, men säger i Medievärlden att han ”inte har fått något nytt jobb” och det är naturligtvis korrekt formellt sett eftersom Bonnier ännu inte tagit över MittMedia...
Men visst, om det mot förmodan inte är jobbet som vd han är aktuell för så kan det ju vara ett annat uppdrag inom MittMedia. Bonnier News har nu enligt vd Anders Eriksson 14 arbetsgrupper som hämtar in all information de kan rörande MittMedia. Ett stort antal ledande företrädare för Bonniers olika verksamheter finns med i arbetet och de reser nu omkring i landet och bekantar sig vetgirigt med MittMedia.
Mikael Nestius är en av de berörda som deltar i det arbetet, både nu och tidigare under förhandlingsperioden inför köpet. Med det gör också andra chefer inom Bonnier, som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och utvecklingsdirektören Lotta Edling. Dessa och andra är djupt engagerade i övertagandet av MittMedia och detta tyder på höga publicistiska ambitioner vad det gäller koncernens inlemmande i Bonnier News.
Om man ska spekulera om namn för den kommande omorganisationen av MittMedia så är det naturligtvis inte endast Mikael Nestius som kan vara aktuell. Bonniers News har en rad framgångsrika ledare som kan bli aktuella för en position inom MittMedia. Som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson med sin starka känsla för landsortstidningar, inte minst genom sina kontakter med Enköpings-Posten.
Expressens redaktionschef Magnus Alselind är ett annat intressant namn för en roll inom MittMedia. Han är effektiv, målinriktad och började sin karriär inom landsortspressen på Gefle Dagblad. Jonas Jonsson, redaktionschef på Dagens Industri, har också som ung jobbat på Gefle Dagblad och har både erfarenhet och intresse för lokal journalistik. Dagens Nyheters redaktionschef Caspar Oppitz har en framgångsrik bakgrund som redaktionschef på Correspondenten i Linköping. DN:s utvecklingschef Martin Jönsson är också ett tänkbart namn.  Och i någon roll rörande digitaliseringen också Karin Skogh, framgångsrik som ansvarig för digitaliseringen av Expressen och med en bakgrund inom MittMedia.  
Även utanför Bonnier finns det intressanta personer som kan anlitas för någon uppgift inom MittMedia, ett intressant jobb i Sveriges mediehistoria. Som Jan Helin, tidigare Aftonbladet och nu på SVT.  Som ung jobbade han på Sundsvalls Tidning. Eller Linus Paulsson, tidigare chef på Dagens Industri och med en bakgrund på Gefle Dagblad.   
Bakgrund och kunskap om lokal journalistik kommer att betyda mycket för vilka personer Bonnier News sätter in på olika uppdrag i MittMedia. Stora förändringar planeras säkert, inte bara för styrelsen och koncernledningen. Där byts de flesta ut, enligt uppgift till exempel styrelsens ordförande Bengt Ottosson och vd Per Bowallius.   
Bonnier News vd Anders Eriksson har tydligt markerat mot MittMedias centralisering och usla lokala journalistik, senast i ett möte med Publicistklubben i Stockholm igår måndag.  Där har naturligtvis ägare, styrelse och den tidigare koncernledningen ett stort ansvar, men MittMedia har också därunder chefer som är berörda, för att inte säga komprometterade, av att ha accepterat och verkat för koncernens misslyckade strategi.
Det innebär sannolikt att Bonnier även redaktionellt kommer att förändra den befintliga organisationen med centraliserade funktioner som kan försvinna eller organiseras om med ny inriktning och nya chefer. Även en del chefredaktörer för de 28 tidningstitlarna och alla sajter kan nog komma att bytas ut efter hand.
MittMedias modell med en chefredaktör för flera tidningar och sajter kommer troligen att avskaffas. Kanske även rollen som övergripande redaktionell chef. Det är idag Carl Johan Bergman. Bonnier News vill att de publicistiska besluten skall fattas på lokal nivå av en lokal utgivare och ser nog därför med tveksamhet på dem inom MittMedia som okritiskt accepterat dess nuvarande modell med en ansvarig utgivare för flera tidningstitlar.        
Att administrativa funktioner som till exempel HR, it och systemutveckling mm överförs till Bonnier News centralt är i princip bekräftat. Det är där Bonnier hoppas kunna räkna hem affären med MittMedia, men det blir en tuff uppgift eftersom man samtidigt vill satsa på den kostsamma lokala
journalistiken.
Under de senaste veckorna har jag haft många samtal med inblandade parter i den historiska affären mellan Bonnier News och MittMedia, formellt och informellt.  Efter dessa känner jag mig rätt trygg i uppfattningen att Bonnier närmar sig MittMedia på ett ansvarsfullt och ambitiöst sätt med en långsiktighet som ägare. Om jag har rätt kan vi få se intressanta utvärderingar om något decennium.
Men jag tror också att alla inom Bonnier som idag är engagerade i övertagandet av MittMedia närmar sig uppgiften med skräckblandad förtjusning. De får nu varje dag information om vad deras ägare köpt och det är inte alltid positiva fakta. Den usla ekonomiska situation var naturligtvis Bonnier News väl informerad om, men kanske inte om alla följder av den redaktionella centraliseringen och den bräckliga lokala förankringen som MittMedia närmast propagandistiskt gått ut med .
Den företagskulturen inom MittMedia tror jag kan bli en nödvändig, men också svår nöt att knäcka för Bonnier News. En del företrädare för MittMedia har ju under årens lopp satsat mycket på att i alla sammanhang framställa dess verksamhet som ytterst framgångsrik i snart sagt allt. Enligt uppgift är detta ett faktum som irriterar Bonnier med sin mer seriösa framtoning. Därför finns det anledning att fråga sig hur koncernens nya ägare ska bemöta och förändra den kultur som för några år sedan inom branschen kom att kallas för ”sekten MittMedia.”
Om affären förhoppningsvis klarar Konkurrensverkets granskning får vi snart se hur Bonnier News tacklar detta historiskt intressanta uppdrag och vilka personer som anförtros uppdraget att rädda koncernen MittMedia med alla sina tidningar.  


tisdag 19 februari 2019

MittMedias tystnad ett svek mot transparensen

Det är knappt två veckor sedan Bonnier bekräftade affären med MittMedia. Sedan dess, och dessförinnan,  har informationen från parterna varit närmast obefintlig. I Mittmedias tidningar och nyhetssajter har publiceringen varit begränsad. Idag kom dock en artikel om att vd Per Bowallius sagt att han ska sluta som vd. Detta till journalister i lunchrummet på tidningshuset i Gävle. Bra så, men när en reporter sedan ringde upp koncernchefen ville han inte bekräfta vad han sagt. Man häpnar!
Nyheten om storaffären publicerades den 20 december, här och på resume.se. Sedan dess har en rad nyheter om saken publicerats, oftast utan  kommentarer från de inblandade stora medieföretagen.
Mycket märkligt och rätt stötande, det handlar ändå om bolag som lever på just journalistik i alla dess former, inte minst granskningar och avslöjanden inom politiken, myndigheterna och näringslivet. Därför var det bra att koncernens vd plötsligt sa vad han visste och tyckte till journalisterna. Men sedan – hur tänkte han då han inte ville bekräfta vad han redan sagt? Förväntade han sig en lojal tystnad från sina medarbetare?
Trovärdigheten kan inte värderas högt nog för journalistiken och medieföretagen. Ändå har de här inblandade nyhetsföretagen gjort det som de annars inte vill att andra ska göra, tiga. Visst, det handlar om en affär mellan två stiftelser och ett familjeägt bolag.  De behöver formellt sett, till skillnad från börsnoterade företag, inte gå ut med någon information om affären.
Men som stora medieföretag har de ju ändå en speciell relation till sina läsare jämfört med andra företag.  Givetvis kan inte allt lämnas ut under en pågående förhandling, men att inte bekräfta till exempel sådant som redan är känt är obegripligt.
Nåväl, det är naturligtvis bra att Bonnier News med sina finansiella muskler tillsammans med norska Amedia vill gå in och rädda MittMedia. Jag undrar dock om de som bestämmer på Bonnier News vågat tänka tanken på vad det innebär att äga MittMedia?
Bonniers publicistiska meriter är många för koncernen som sådan och för flaggskeppen Dagens Nyheter, Expressen och Dagens Industri. Sådana framgångar är svårare att hitta exempelvis efter köpet och försäljningen av Skånemedia med sina lokaltidningar i Skåne.  Eller efter våghalsiga medieinvesteringar iUSA
Sydsvenskan och Helsinborgs Dagblad beskrivs idag av Bonnier som en framgångssaga, men så vitt jag förstått har Bonnier misslyckats med att sälja dem. Och resultatet 2017 anges till en vinst på 52 miljoner kronor. Men i årsredovisningen har det enligt uppgift tvärtom angetts en förlust på runt 90 miljoner kronor efter finansnetto. Jag hoppas jag har missförstått detta…   
Utöver de ovan nämnda företagen med sina redaktioner, säljare och andra lokala proffs hoppas nu Bonnier News att som ägare få ratta ytterligare 28 tidningsredaktioner, nyhetssajter, tryckerier, radiokanaler, gratistidningar och annan verksamhet.
I stora och svåra förändringsprocesser har det så gott som alltid på redaktionerna varit svårt att vinna anhängare. Visst, det är andra tider nu och förutsättningarna är i dag jämfört med förr annorlunda, men ändå, hur lätt eller svårt blir det för räddningsstyrkan från Bonnier att få gehör för sina synpunkter på alla dessa hårt prövade redaktioner? Deras erfarenhet av tidigare ledningens idéer är ju troligen inte särskilt positiva. Och nu finns det en ny ledning med nya, eller snarare beprövade, idéer om verksamheten.
Jag hoppas verkligen att vd Anders Eriksson och hela Bonnier News tillsammans med Amedia lyckas med denna stora räddningsoperation i mediernas värld. Men jag är inte säker. I en tv-intervju med vd Anders Eriksson, Bonnier News, på facktidningen Journalistens sajt, talar han sig varmt för att MittMedia ska gå med vinst redan nästa år, 2020. Uppsägningarna utlovas knappt drabba journalister och allt ska nu vara lokal intressant i deras tidningar till skillnad från tidigare. Även i de fram tills nu övergivna papperstidningarna. En tvärvändning jämfört med tidigare koncernledningens mål.
OK, allt låter jättebra och jag vet att Bonnier och Amedia har råd. Men ändå, hur stora är oddsen för att köparna ska lyckas vända MittMedia efter alla dessa bekymmersamma år för koncernen i MittMedialand? Det är inte lätt att vända en så stor skuta, särskilt med tanke på allt som gjorts. Och som köparna vill ändra på.  
I morgon onsdag ska jag till Sundsvall och besöka Publicistklubben Södra Norrland och diskutera allt som hänt med MittMedia. Och vad som kan förväntas hända. Det blir intressant.
I panelsen sitter också Lars Truedson, föreståndare för Institutet för mediestudier,
Kajsa Falasca, lektor i media- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet
Johanna Hejdenberg, sektionsordförande för SJF MittMedia.



torsdag 14 februari 2019

Bengt Ottosson på tre stolar, på vilken finns hans hjärta?


Bengt Ottossons gillar tre stolar i sin karriär, Bonnier, VK Media och MittMedia. Ottosson är inte känd för allmänheten från tv-sofforna. Däremot är han en välkänd tungviktare i mediebranschen som tidigare vd för Bonnierägda Expressen, sedan styrelseledamot i VK Media och nu styrelseordförande för MittMedia, alla tre aktörer när MittMedia såldes. Därför kan man undra vilket av de tre företagen som har störst plats i hans hjärta. MittMedia, Bonnier eller VK Media?  
Processen vid försäljningen kan inte ha varit en lätt sits för honom. Rent formellt har han naturligtvis företrätt MittMedia som dess ordförande nära händelsernas centrum. Förhandlingarna och besluten har säkert hanterats av ägarstiftelserna, men det är rimligt och troligt att säljarna och dess majoritetsägare Nya stiftelsen Gefle Dagblad och dess styrelsesordförande Åsa Malmström åtminstone låtit MittMedias ordförande assistera ägarna i processen. Och kanske var han därmed med sitt kunnande aktiv då MittMedia såldes till Bonnier, ett historiskt beslut inom mediebranschen! 
Ottosson är ett rutinerat proffs i medievärlden där så gott som alla framträdande ägare och ledare känner varandra – branschen är inte större än så. Många har således erfarenheter av att ha olika kontakter med varandra i lägen där jäv måste undvikas. Detta gäller givetvis inte enbart medierna, utan alla branscher där personliga relationer kan leda till jäv. Liksom i politiken. Och i regel hanteras detta bra, annars blir det stora nyheter om jäv i medierna.
Bengt Ottosson jobbade i runt 20 år för Bonniers ögonsten Expressen, varav 11 år som dess vd. Då lyckades han vända en förlustbringande verksamhet till rekordvinster. Om jag minns rätt hade han under sin tid som vd dragit in mer än en miljard kronor i vinst till tidningen, en otroligt bra och uppmärksammad insats.
Ändå fick han häpnadsväckande nog sparken 2014. Så vitt jag minns det förstod ingen varför, varken facket, medarbetarna eller, tror jag, chefredaktören Thomas Mattsson. Han skrev en krönika och hyllade Ottosson för hans insatser.
Först hette det att Bengt Ottosson valde att gå i pension vid 62 år ålder. Senare blev det känt, och först då kommenterat av Bengt Ottosson, att han fick sparken av Expressens dåvarande ordförande Gunilla Herlitz. Orsaken var nog att Ottosson motsatte sig ytterligare personalminskningar, under hans tid hade redan många tjänster dragits in på tidningen för att nå lönsamhet. Det kan nog också ha funnits en maktkamp i sammanhanget. Herlitz gick själv in som ny vd på Expressen.   
 Det var då det. Sedan har Bengt Ottosson sannerligen kommit igen som en av mediebranschens främsta makthavare. Under tiden på Expressen var han också ordförande i Tidningsutgivarna. Nu är han ordförande för arbetsgivarorganisationen Medieföretagen, Dagens Samhälle och MittMedia. Han är också styrelseledamot i bland annat Almega och Svenskt Näringsliv. Han har ett eget aktiebolag, Gläntan Mediekonsult AB, som omsatte drygt en miljon 2016 och runt 350 tusen kronor 2017. Resultatet 2018 är inte känt ännu.  
Nu tar Bonnier över hela MittMedia och troligen kommer organisationen att bantas rejält, särskild vad det gäller kostnader för overhead, chefer, administration och annat utanför den redaktionella verksamheten. Allt enligt intervjuer med vd Anders Eriksson i Bonnier News.
Gissningsvis diskuterades detta igår onsdag då Eriksson mötte runt 65 av MittMedias chefer vid ett möte i Gävle, däribland alla utgivarna. Och med på mötet var enligt uppgifter säljarens ordförande Bengt Ottosson... Själv skulle jag gärna ha varit en oupptäckt liten mus som gömde sig under bordet och tjuvlyssnade.
Det är inte onormalt att vd, styrelser och andra viktiga funktionärer byts ut vid en stor sammanslagning som denna. Bäva månde därmed några i koncernledningen och chefer för centraliserade funktioner, typ redaktionell sport och kultur, administrativt ekonomi, HR och it i MittMedia. Det är verksamheter som kan hanteras av Bonnier i Stockholm.
Och hur kan man tro att det blir med styrelsen och dess ordförande? Vi får se, Bengt Ottosson har tidigare bedömts vilja lämna uppdraget som ordförande som kanske rymde större problem än vad han trodde då han accepterade uppdraget.  
Nu, när korrekta uppgifter, rykten eller mer eller mindre korrekta antaganden virvlar förbi i turbulensen sedan affären blev klar, sägs det också att Bengt Ottosson uttryckt en önskan till köparen Bonnier om att få sitta kvar som ordförande i MittMedia där Bonnier blir majoritetsägare vid sidan om Amedia i Norge som minoritetsägare. Med tanke på hans historia inom Bonnier skulle naturligtvis detta vara en form av revansch för honom inom Bonnier.
Detta är en av många intressanta frågeställningar som dyker upp nu när plötsligt Bonnier äger (om Konkurrensverket går med på det) MittMedia med alla sina landsortstidningar.
En annan fråga som pockar på uppmärksamhet är om Bonnier verkligen har förstått vad de gjort när de förvärvade MittMedia? Jag tvivlar. Det gissar jag att nästa blogginlägg från mig kan handla om ...

Transparens: Jag har träffat Bengt Ottosson flyktigt några gånger, men vi känner inte varandra. Jag har jobbat på Gefle Dagblad inom MittMedia i nästan 40 år, senast som chefredaktör under närmare 17 år. Är numera pensionär som etablerat aktiebolaget Utvalnäs Media- och Kommunikation, till vardags Utkik Media, som  verkar som rådgivare åt ägare och ledningar i medieföretag. Jag har haft uppdrag åt bland annat Expressen, SVT, MittMedia, Norran, VK Media  m fl, ofta som headhunter vid chefsrekryteringar, men också rörande strategifrågor mm. RR
Texten kompletterad med länkar 20190215 kl 17.11 


    

fredag 8 februari 2019

Bonnier med Amedia vann dragkampen om MittMedia

Uppdateras efterhand med länkar

Bonnier News tillsammans med norska Amedia vann dragkampen om att få ta över MittMedia.  Bonnier utökad med MittMedia blir ett gigantiskt och säkert rätt  svårskött fögderi. Det ger de nya ägarna möjligheter till stora framgångar om de kan rädda MittMedia på ett bra sätt. Men de ställs  också inför svåra utmaningar där de riskerar stora problem. Det är bra att Bonnier fått med norska Amedia som delägare.

Amedia är ett stort norskt medieföretag som äger dubbelt så många lokala tidningar som MittMedia. Deras kompetens blir mycket viktig för att Bonniers ska klara av att få ordning på MittMedia. Amedias roll i affären var okänd utåt ända fram till i tisdags då deras deltagande publicerades först här på Utkiksbloggen. I Medievärlden skrev därefter annars välinformerade Leif "Honken" Holmkvist att Amedia bara samarbetade med Bonnier, men att något samägande med MittMedia inte var aktuellt. Det visade sig således vara fel.
Affären innebär att Bonnier News nu tillsammans med Amedia äger MittMedia med en omsättning runt två miljarder kronor och med ett 30-tal landsortstidningar från Nynäshamn via Södertälje, Örebro, Västerås och upp till Östersund och Örnsköldsvik. Detta utöver sedan tidigare Bonnier News med Dagens Nyheter, Dagens Industri, Expressen, HD-Sydsvenskan, Bonnier Business Press (utländska affärstidningar), Bonnier Business2Business (Resumé med flera), Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group. 
Den omfattningen på verksamheten måste vara en dröm för en expansiv medieägare och troligen en mardröm för dem som vill bevara den gamla omhuldade mångfalden med många ägare och tidningar. Den försvarades och bevakades hårt av mediepolitiker fram till för bara ett antal år sedan. Kommer de att vakna till nu och bekämpa den nya mediekoncentrationen?
Ingen vet, men gissningsvis kan den politiska mediedebatten få en nystart, det har varit rätt lugnt efter debatten om Anette Novaks utredning. Och den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke har lämnat det uppdraget och därmed även mediekonferenser där hon vältaligt och välvilligt resonerat om mediernas framtid. Och vad kommer politiker och debattörer nu att tycka om att en halv miljard i driftsstöd huvudsakligen går till Bonnier? 
Det ska bli intressant att få höra den nyutnämnde kulturministern Amanda Lind (mp) ser på mediefrågorna? Hon bor i Härnösand där MittMedia lagt ner moderata Västernorrlands Allehanda och socialdemokratiska Nya Norrland och ersatt dem med Tidningen Ångermanland som sedan  blev en edition till Allehanda i Örnsköldsvik. Hon har därmed sett mediernas strukturförändringar på nära håll. 
Frågan nu är vad Bonnier som majoritetsägare i MittMedia (80 procent) vill göra med MittMedia.  och var de hämtat information och inspiration om lämpliga mål för MittMedia. Koncernens tidigare vd Thomas Peterssohn och dess förre redaktionella chef AnnaKarin Lith har som bekant i någon form engagerat sig för Bonnier inför försäljningen av MittMedia, den koncern som de fick lämna 2016. 
Det var då vandringen bort från MittMedias hårdföra metoder för en snabb digitalisering nog började bromsas upp. Om de två på något sätt genom sitt engagemang för Bonnier får några roller i sin tidigare koncern vore det minst sagt anmärkningsvärt. De båda var ju starkt drivande för den jämförelsevis mycket tydliga målsättningen för den digitala övergången, en metodik som drabbade papperstidningarna som på sitt sätt övergavs i den digitala upphetsningen. Alla koncerner har samma mål, men andra gick lugnare fram, vårdat papperstidningarna och sluppit många av MittMedias problem. 
Efter denna affär kommer sannolikt en ansvarsdebatt som kan bli jobbig för många. AnnaKarin Lith och Thomas Peterssohn blev närmast symboler för koncernens tuffa målsättningar för den digitala övergången, positivt eller negativt beroende på vem man talade med.Man ska dock ha klart för sig att en vd och en redaktionell chef strikt formellt inte bär ansvaret för om allt går fel. Det är givetvis styrelsen och framför allt ägarna som bär det yttersta yttersta formella ansvaret. De ledande tjänstemännen ska inte kunna ge sig ut på äventyrligheter utan att styrelse och äqare känner till och sanktionerar agerandet.
Ägarbytet innebär inte slutet för en svår och intressant utvecklingsprocess,  det handlar snarare om starten för ett ännu intressantare och ett ännu svårare åtagande för aktörerna i mediernas värld. Uppköp och samgåenden blir inte alltid lyckade, men jag hoppas verkligen att Bonnier, Amedia och MittMedia lyckas med detta.  

Bonnier tar över MittMedia? Blir offentligt 13.00.


Idag ska MittMedias framtida öde avgöras. Förhandlingarna mellan koncernens ägarstiftelser och spekulanterna har enligt uppgift pågått hela torsdagen och fullföljts först tidigt idag fredag morgon. Då sägs tider för alla informationsmöten redan varit bestämda. Klockan 13.00 ska det enligt samstämmiga källor komma en pressrealese. Spekulationerna har fortsatt ända in på upploppet. Medievärlden skriver idag att ”Allt pekar mot att Bonnier köper MittMedia.”
Det är fullt tänkbart, men alls inte säkert. Artikeln är initierad som så ofta då reportern Leif ”Honken” Holmkvist håller i pennan. Han är mycket branschkunnig med ett stort nätverk, inte minst inom Bonnier där han länge skrivit åt koncernens branschtidningar. Grundtips, Holmkvist har rätt. Snart vet vi.
 Förmiddagen har nog präglats av oro och förväntan inför alla informationsmöten för olika grupper i MittMedias alla mediehus. Informationen på förmiddagen ska ha getts först till managementgruppen och sedan till facken och personalen. Och då höll förmodligen juristerna fortfarande på att efter en sen muntlig överenskommelse få alla handingar klara.