Bra med fler namnpubliceringar!

(Detta är en come back av mig på bloggen efter en lång paus)

Nu har några medier publicerat namnen på gängledare, som "den kurdiske räven", 36-årige Rawa Majid från Uppsala. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är att sådana publiceringar inte skett tidigare och i fler sammanhang.

Lika konstigt är det att ansvariga utgivare ofta skriver och förklarar sitt publiceringsbeslut. 

Jag inser varför de gör det;  namnpubliceringar före fällande dom har varit sällsynta under flera decennier. Därför vill utgivarna väl förklara sig.

Pendeln svänger som alltid. De senaste namnpubliceringarna behöver inte vara ett tecken på att pendeln börjat röra sig, men man kan ju hoppas det. 

Jag slutade som ansvarig utgivare för Gefle Dagblad, GD,  2004 efter närmare 17 år i rollen. Jag kan inte påminna mig att jag i tidningen motiverade namnpubliceringar, eller motsatsen, en enda gång.

 Däremot diskuterades de snart sagt alltid inom redaktionen. Bra så, det är ju främst genom medarbetarna den ansvarige utgivaren ska verka, enligt min mening. 

Detta genom diskussioner på nyhetsmöten och redaktionskonferenser där åsikterna bryts mot varandra.

Externt når en utgivare långt även utan förklarande eller urskuldande krönikor genom möten med politiker, fack, företag, arbetsgivare, föreningar och myndigheter. 

Jag sa aldrig nej till ett möte eller en diskussion. Det skulle jag inte ha gjort idag heller, inte ens med Sverigedemokraterna vars politik jag ogillar. 

Under senare år har utgivarnas förklarande krönikor följt trenden om transparens, inte minst då detta uppmuntrats av hur senare press- och medieombudsmän agerat. Dock inte, som jag uppfattat det, av nuvarande medieombudsmannen, MO, Caspar Opitz.

Han verkar själv ligga lågt i den offentliga debatten jämfört med till exempel sin närmaste företrädare Ola Sigvardsson. 

Det tycker jag jämförelsevis är bättre eftersom MO primärt har en granskande roll i det etiska systemet.

Det är inte bra om MO framträder ofta och hävdar vad som är rätt eller fel utgivarbeslut. Det kan påverka osäkra utgivare som därför kanske inte själva kommer fram till ett beslut. De vill ju göra "rätt". 

Rätt eller fel finns inte i en utgivares beslut. En MO som är flitig i debatten kan ju få rollen av en rikslikare för utgivarna.

MO:s uppdrag är att bedöma om en publicering ryms inom det publicistiska regelverket eller ej. Detta ska ske efter publiceringen. 

MO kan skicka ärendet vidare till Mediernas Etiknämnd för att få publiceringen prickad om den bedöms bryta mot reglerna.

Det är ett bra system för att stimulera diskussionen om mediernas etik. Man får dock inte tro att de etiska reglerna är tvingande som lagar, det är rekommendationer. 

En ansvarig utgivare får etiskt sätt publicera vad som helst som ryms inom den generösa tryckfrihetens lagparagrafer.

Som utgivare på GD publicerade jag oftare än andra namn och bild på brottslingar. Likaså på prickade advokater och mäklare. Även på politiker, topptjänstemän och företagare då andra medier låtit dem förbli anonyma då de gjort bort sig på ett allvarligt sätt. 

I dessa sammanhang har jag, utan alla andra jämförelser, känt mig befryndad med till exempel tidigare utgivare som Jan Wifstrand, Sydsvenskan och DN, samt Bo Strömstedt, Expressen.

Likaså med Thorbjörn Larsson och Anders Gerdin på Aftonbladet, Börje Alström och senare Mats Åmvall på Sundsvalls Tidning och därefter Hälsingetidningar. Anders Ahlberg på VLT icke att förglömma.

Alla kloka utgivare som förstod sin roll och förvaltade ensamansvaret väl.

Av idag aktiva utgivare tänker jag först på Lennart Håkansson som är utgivare för sajten Affärer i norr och dess nyhetsbrev. 

Där är kontroversiella namnpubliceringar säkert ovanliga, men om det bränner till vet jag hur han agerar som en självständig utgivare. Det visade han gång på gång som ansvarig utgivare för NSD i Luleå. 

Bland aktiva ansvariga utgivare inom den traditionella dagspressen tänker jag på Daniel Nordström, chefredaktör på VLT i Västerås. 

Vi har i tuff polemik varit helt oeniga om orsakerna  kring Mittmedias öde och är säkert det fortfarande, men jag respekterar hans självständighet som utgivare. 

Han har, om jag minns rätt,  tagit beslut om publiceringar som han också fått kritik för, från medarbetarna, facket och MO och Mediernas Ettiknämnd. Men han har inte backat. Så är det och så ska det vara med ensamansvaret.

(Transparens: jag har tidigare som headhunter rekryterat Daniel till jobbet som chefredaktör på Arbetarbladet)

Här måste även tryckfrihetens ständige försvarare och förklarare Nils Funcke nämnas. Han kan med sitt envisa värnande av vår tryckfrihet säkert uppfattas som jobbig ibland, som då han pratar om koranbrännaren. 

Han borde borde dock ha blivit juris hedersdoktor vid det här laget!  Vem skulle annars bli det?

Efter många namnpubliceringar i GD, som andra, utgivare avstod ifrån, kände jag mig rätt ensam i sammanhanget. Det var och är helt ok, det hör till rollen som utgivare och ska så vara. 

Uttrycket "ensamansvaret" är ett honnörsord och viktigt begrepp i allt som rör tryckfriheten och dess reglering i grundlagen. Det måste vårdas.

Den ansvarige utgivaren ska besluta själv och ensam ta på sig ansvaret för en publicering, inför ägarna, läsarna, medarbetarna och juridiskt inför domstol.

Den ansvarige utgivaren bör till och med snabbt ta på sig ansvaret i lägen då han eller hon inte ens känt till en viss publicering av en omstridd artikel, bild eller annons. 

Vad utgivarnas försiktiga hållning under de senaste decennierna betytt för läsares, lyssnares och tittares vilja att betala för nyheter kan man bara spekulera i. 

Att tolka medieetiken hårdare än vad de traditionella medierna fortfarande gör lär dock bli svårt.

Medieetiken lär aldrig återvända till den tid då tidningar publicerade namn på rattfyllon. 

Det varken hoppas eller tror jag, men lite mer fart på pendeln mot en bättre nyhetsjournalistik med fler namnpubliceringsr kan man väl få hoppas på...

Tröga medier i Sverige om historisk världsnyhet

 Märkligt att stora svenska medier först sent och fåordigt rapporterat idag om att bron mellan Krim och Ryssland brinner och delvis raserats. Om jag minns rätt dök nyheten upp på Twitter runt 06.15.

Endast Expressen var snabbt ute med världsnyheten  och bilder från Twitter och Ukraina. Aftonbladet kom fåordigt senare. DN och SvD likaså.

Ekot sa ingenting om saken i sändningen 07.00 utan först 08.00. I TV4 Nyhetsmorgon, som saknar text-tv,  kom nyheten i första sändningen 08.00 medan SVT, utan någon nyhetssändning under lördagsmorgonen, meddelade saken först runt 08.30-tiden på Text-tv. Tills dess toppade man där med att ungdomar olagligt trimmar A-traktorer...

Är det bekvämlighet, dålig organisation, konstig nyhetsbedömning eller ett extremt utslag av källkritik som gör att nyhetsförmedlingen är så trög?

Jovisst, ingen visste om det var en attack av Ukraina eller en olycka. Men att det brann var ändå ett faktum enligt några av de tidiga källorna, som Kevin Rothrock på oppositionella ryska sajten Meduza, KyivPost och en korrespondent från The Econonist, Oliver Carrol.

Så branden som sådan på denna extremt viktiga bro för Ryssland skulle naturligtvis rapporterats.

Kan detta ändå bero på att Sveriges medier tagit helg. Påminner mig om nyheten för några år sedan om att flygvapnet inte mötte ryska plan som kränkte Sveriges luftrum. Piloterna hade fått ledigt för att fira påsk.  

(Denna text ligger också ute på mitt Facebok-konto)

Legendariske Thorbjörn Larsson var en modig visionär

Den idag bortgångne Thorbjörn Larsson var en visionär och legendarisk chefredaktör för Aftonbladet, men även chefredaktör för DN, vd på TV4 och styrelseordförande för Expressen. Detta efter en modig vandring från Aftonbladet, som han anses ha räddat, till konkurrenten Bonnier. Hans mod fanns alltid närvarande, som i Tidningsutgivarnas, TU:s, styrelse. Där uppskattade jag honom just för hans mod och integritet. Han satt också i Arbetarbladets, AB:s, styrelse där han fick stor betydelse för tidningens framtid.

I TU:s styrelse minns jag när han oväntat tog ställning mot presstödet. Det var alltid JP:s chefredaktör Stig Fredriksson som tog upp presstödet och menade att tidningar måste ”hålla armbågs avstånd till statsmakten”. Han var rätt ensam i sin kritik ända tills jag själv som ung och nyvald suppleant till Fredrikssons och styrelsens förvåning sa att jag delade Stigs åsikt.

Inför ett styrelsesammanträde hade jag räknat ut hur mycket uppstickaren Aftonbladet hypotetiskt skulle få i presstöd proportionellt uppräknat jämfört med Arbetarbladet. Och marknadsledaren Expressen skulle, liksom Gefle Dagblad, GD, inte få en krona. Jag minns inte siffrorna, men Expressen skulle fått svårt att klara den ekonomiska ”konkurrensen”, men vi på GD gjorde det i alla år.

Då deklarerade Thorbjörn överraskande att han i allt väsentligt delade kritiken mot presstödet. Med ett högtidligt anslag, jag tror han reste sig upp, motiverade han detta med något om att han hellre valde sunda företag som förmådde att klara sig själva samt att han också ville hålla staten borta från tidningarna.

Ordföranden då var nog Mats Svegfors, chefredaktör för SvD med sitt stora presstöd. Han såg minst sagt häpen ut. Det gjorde även Bengt Braun, vd för Bonnier, som sannolikt ogillade presstödet, men nog valde att aldrig kritisera det för att inte reta politikerna, t ex socialdemokraten, chefredaktören och senare kulturministern Marita Ulvskog som ofta hackade på Bonniers.  Jag är inte säker på att de och andra i styrelsen ens förstod hur vardagen var på en tidning vars konkurrent fick mångmiljonstöd. Några följder fick detta naturligtvis inte heller för styrelsens syn på presstödet som levde vidare. Tills nu då en utredare föreslår ett systemskifte och den utredaren heter – Mats Svegfors! Mer om detta kanske någon annan gång.

Förr var det vanligt att tidningarna ute i landet, eller rentutav medarbetare själva, sålde texter och bilder till kvällstidningarna. Det levde dessa högt på och det blev med tiden ohållbart. Då stoppade GD all försäljning till dem. Och än värre blev det då en skrupelfri redaktör på Expressen snodde flera sidor med bilder om ett uppmärksammat mord i Gävle. Då var det ett tag ganska giftiga relationer mellan oss.

Aftonbladet köpte sällan av GD, men det förekom. Efter olyckan i Tjernobyl skickade GD dit fyra medarbetare redan ett år efter katastrofen; olyckan hade stor betydelse lokalt eftersom Gävle drabbades av det radioaktiva nedfallet. Det var reportrarna Lisa Lofors och P-O Grönberg, politiske redaktören Tord Bergqvist samt fotografen Leif Jäderberg. Den senare tog jättebra och smått historiska bilder, bland annat på räddningsarbetare som överlevt. Dessa ville Aftonbladet köpa, men vi på GD sa nej. Deras nattredaktion ringde flera gånger och till sist ringde Thorbjörn Larsson själv hem till mig vid tretiden på natten.

Han vädjade vältaligt och berörd, för att inte säga lätt snyftande om att få bilderna eftersom Aftonbladet inte släpptes in i dåvarande sovjetrepubliken Ukraina. Medan natten förflöt fick jag en lektion om att den svenska tryck- och yttrandefriheten närmast krävde att GD släppte bilderna till stackars Aftonbladet. Den förhandlingen misslyckades han dock med, till skillnad från många andra som jag kunde följa via TU och TT där vi satt i samma styrelser. Och senare pratade vi någon gång lättsamt om den där natten, inga sura miner. Tvärtom.

Något tillspetsat kan man säga att han fick chansen att hämnas ett tiotal år senare. Då satt han i Arbetarbladet styrelse då Gefle Dagblad överrumplade AB med att plötsligt börja ge ut tidningen på söndagarna. Hur den nyheten togs emot på AB och om vad som där då hände kan naturligtvis bara dess ledning, styrelse och medarbetare berätta. Dock fick vi på GD tämligen omgående veta att AB också tänkte bli sjudagarstidning. Och det fixade dom på bara några veckor!

Tydligen var tidningens socialdemokratiska ägare emot planerna, förmodligen av kostnadsskäl. Flera andra alternativ lär ha diskuterats, som att tvärtom ge ut tidningen färre dagar och bli ett billigare alternativ till GD. Men så blev det inte när Thorbjörn Larsson fanns i närheten. För honom, som var en levande symbol för journalistisk konkurrens, var lösningen självklar. Även AB skulle ge ut en söndagstidning! Ägarna blev övertalade av Thorbjörn och, förmodar jag, AB:s dåvarande vd Björn Jacobsson.

Och även detta talade Thorbjörn och jag senare lättsamt om. Om jag inte minns fel sa han något om att ”där fick ni tji, Robert, aldrig att vi på AB skulle släppt GD ensam med en söndagstidning”. Och så är det ännu idag drygt 25 år senare på GD och AB trots olika sparpaket och ny gemensam ägare. Hur tidningssituationen skulle sett ut i Gävle utan Thorbjörn Larsson kan man bara spekulera i, men det kan vara så att han räddade Arbetarbladet. Också.     

 

 

 

Åsa Passanisi ny chefredaktör på Mål & Medel

 Åsa Passanisi är ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Livsmedelsarbetarförbundets tidning Mål & Medel. Därmed är mitt aktiebolag Utkik Media klar med ytterligare ett uppdrag där jag varit anlitad för att biträda LO Mediehus AB i rekryteringsprocessen. Åsa Passanisi kommer närmast från contentbyrån Spoon Agensy och efterträder Thelma Kimsjö som varit tillförordnad chefredaktör.  

LO Mediehus ägs av LO och ger ut dess tidning Arbetet samt de olika fackförbundens medlemstidningar. Som Kommunalarbetaren och Livs tidning Mål och Medel.

Mitt bolag har tidigare medverkat vid rekryteringen av chefredaktörer till dessa tidningar, d v s Yonna Valtersson till Arbetet och Anna  Körnung till Kommunalarbetaren samt nu Åsa Passanisi till Mål & Medel. Tidningarna utgivna av LO  Mediehus når miljontals läsare.

Sedan 2005 har Utkik Media och jag dock mest jobbat som rådgivare i skilda frågor åt koncerner inom dagspressen och då oftast som headhunter. Jag har medverkat vid rekryteringen av till exempel Hanna Stjärne som chefredaktör och vd till UNT och Charlotta Friborg till samma jobb på Corren. Båda har sedan gått vidare till SVT

Utkik Media har också varit anlitat då Gunilla Kindstrand blev chefredaktör för Hälsingetidningar, Anders Ingvarsson för Norrländska Socialdemokraten och  Daniel Nordström för Arbetarbladet. Flera av dem har idag nya roller, i andra branscher, som företagare eller som Nordström som nu är chefredaktör för VLT.

Jag har även haft uppdrag för Stampen, Expressen, SVT och Sveriges Radio, Hallpressen och Mittmedia med flera företag.  Jimmie Näslund, som jag rekryterade som chefredaktör till Örnsköldsviks Allehanda, är idag koncernchef för VK Media med bland annat Västerbottens-Kuriren och Folkbladet.

Interna rekryteringar har varit speciella att jobba med då de berörda inte alltid känt till, och oftast fortfarande inte gör det, att jag varit anlitad för att väga deras namn mot andra. Kalle Sandhammar på UNT är dock väl medveten om detta då jag var med om att rekrytera honom i konkurrens med  externa kandidater, till jobbet som chefredaktör och vd på UNT. Han kom då från NSD som hade samma  ägare, NTM, som UNT. 

Åsa Passanisi har tidigare varit verksam på Innerstadspress. Hon har också haft olika roller på Aftonbladet.

 

Utkik Media rekryterar chefredaktör åt Livsmedelsarbetareförbundets tidning Mål & Medel

I dag har mitt företag Utkik Media fått ett nytt uppdrag. Jag ska biträda LO Mediehus AB vid rekryteringen av en chefredaktör till tidningen Mål & Medel. Det är Livsmedelsarbetareförbundets tidning och jag har tidigare haft flera liknande uppdrag åt LO Mediehus AB. Tjänsten är utannonserad och ansökningstiden går ut den 30 december. 

LO Mediehus AB är LO:s företag som ger ut Arbetet, Kommunalarbetaren och ett antal andra fackföreningstidningar. Mål & Medel har hittills inte anslutit sig till LO Mediehus AB som bildades för ett antal år sedan. 

Man valde då i stället att bo kvar hos huvudmannen Livsmedelsarbetareförbundet. Nu vid årsskiftet ansluter sig dock tidningen till LO Mediehus AB och flyttar därmed till dess fina lokaler på Klara Norra Kyrkogata i Stockholms city. 

Ändringen innebär också att tidningen kommer in i ett större redaktionellt sammanhang som bland annat ger den större digitala resurser. Mål & Medel har en upplaga på 28.500 ex (TS) och kommer ut med 12 nummer per år. 

 Mål & Medel hade tidigare Malin Klingzell Brulin som uppmärksammad chefredaktör. Hon avled i våras. Nu är Thelma Kimsjö tillförordnad chefredaktör. Hon har tidigare varit chefredaktör för bland annat VLT. 

Jag startade mitt företag Utkik Media, formellt Utvalnäs Media- och Kommunikation AB, 2005. Jag har sedan dess arbetat åt en lång rad olika medieföretag med utredningar, organisationsfrågor, mentorskap, publicistisk rådgivning och inte minst rekryteringar. Jag har som headhunter varit anlitad för ett 40-tal rekryteringar av chefredaktörer, redaktionschefer och andra mediechefer.

Swedin efter Klepke på Arbetet

 I dag har tidningen Arbetet presenterat sin nya politiska redaktör. Det blir Daniel Swedin som närmast arbetat i regeringskansliet som talskrivare åt statsministern. Mitt bolag Utkik Media har biträtt Arbetet i rekryteringsprocessen.

Arbetet ägs av LO genom sitt bolag LO Mediehus AB. Redaktionen arbetar självständigt och oberoende gentemot LO. Chefredaktör och ansvarig utgivare är Yonna Waltersson.

Arbetet har en viktig roll som nyhetsförmedlare och opinionsbildare och vänder sig till fackliga företrädare, arbetsmarknadens olika aktörer, politiker och opinionsbildare.

Tidningen har bytt både namn och format många gånger sedan dess föregångare, tidningen Fackföreningsrörelsen, kom ut 1921. Tidningen fyller således 100 nu i år.  

Daniel Swedin blir 38 år den 4 april, kommer från Grängesberg och bor i Vällingby. Han rekryterades till statsrådsberedningen för ungefär ett år sedan och kom då från ledarredaktionen på Aftonbladet.  

Han har i olika omgångar under närmare tio år haft olika roller inom Aftonbladets redaktion. Tidigare har han också jobbat på bland annat Dalarnas Tidningar. Han har också varit forskare vid SOM-institutet.

Sedan 2005 har jag som konsult genom mitt bolag Utkik Media anlitats som rådgivare i den löpande verksamheten, utredningar, mentorskap och rekryteringar. Det har varit uppdrag åt bland annat NSD, ÖA,  ÖP, Corren, Expressen, SVT, UNT, JP, Smålands-Tidningen, Arbetarbladet, Stampen, VK Media och Norran.

Daniel Swedin tillträder sin nya tjänst på Arbetet den 3 maj. Han tar då över som politisk redaktör efter Martin Klepke som blir deltidspensionär, men också fortsätter medverka på ledarsidan.

 

Utkik Media biträder Arbetet vid rekryteringen av politisk redaktör

Tidningen Arbetet söker en ny politisk redaktör. Mitt bolag Utkik Media har anlitats för att biträda tidningen i rekryteringsarbetet. Jag har tidigare medverkat vid rekryteringen av chefredaktörer till flera tidningar inom LO Mediehus AB, som ägs av LO.

Rekryteringsarbetet har nyligen inletts och tjänsten är utannonserad. Det är ett kvalificerat jobb som naturligtvis kräver mycket kunnande, entusiasm och integritet av den som anförtros uppgiften. Arbetet och dess ledarsida har ju också, minst sagt, en inflytelserik position i den politiska debatten.

Därmed bör tjänsten som tidningens politiske redaktör vara ett drömjobb för den som ska driva ledarsidan och dess värderingar vidare. Dess mångårige redaktör Martin Klepke blir deltidspensionär, men fortsätter också att medverka på ledarsidan.

I år fyller Arbetet och dess föregångare 100 år. Tidningen hette först Fackföreningsrörelsen och bytte senare namn flera gånger. Under våren 2012 bytte den slutligen namn från LO-Tidningen till Arbetet. Sedan 2015 ingår den i LO Mediehus AB tillsammans med flera andra förbundstidningar. 

Jag har efter tiden som chefredaktör för Gefle Dagblad från 2015 verkat som konsult och rådgivare till främst medieföretag genom mitt bolag Utkik Media, formellt hos Bolagsverket Utvalnäs Media- och Kommunikation AB. Uppdragen har skiftat, men har med tiden kommit att domineras av rekryteringar då jag på skilda sätt biträtt olika medieföretag.

Bland uppdragsgivarna finns utöver LO Mediehus AB bland annat UNT, NSD, ÖP, Arbetarbladet, Hälsingetidningar, Smålandstidningen, SVT, Jönköpings- Posten, Norran, Expressen, Corren, Folkbladet Västerbotten och Allehanda med flera.