Håller med Svegfors om pressetiken

I onsdag var jag på en välbesökt debatt hos Tidningsutgivarna, TU, där Pressens Samarbetsnämnds förslag till ett nytt pressetiskt granskningssystem diskuterades. Flertalet branschföreträdare i panelen och publiken var positiva till förslaget, men Mats Svegfors, vd för Sveriges Radio, var mycket kritisk. Jag håller med honom och har tidigare också skrivit kritiskt om förslaget på denna blogg och i Medievärlden.

I panelen satt Norrans chefredaktör Anette Novak, TV4:s programdirektör Göran Ellung, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, SR:s vd Mats Svegfors samt Journalistens chefredaktör Helena Giertta. Anette Novak inledde och tog ställning för förslaget. Giertta och Ellung höll med. Thomas Mattson har länge pläderat för en liknande ny ordning, men betonade nu att denna nya organisation bör införas enbart om den ”blir bra”.

Mats Svegfors menade bestämt att samarbetsnämndens idé om en gemensam etisk nämnd för tidningarna och public service inte är ens är realistisk. Staten kräver saklighet och opartiskhet i SR:s och SVT:s verksamhet, en omöjlig tanke för tidningarna. Svegfors, som varit ordförande för TU, kunde inte förstå hur utgivare inom pressen nu ens kan tänka sig att skapa en gemensam organisation med de indirekt statligt ägda företagen.

Jag tycker att Svegfors har helt rätt och sa också detta i diskussionen efter panelens presentationer. Jag har tidigare utvecklat min syn på saken, till exempel här på Utkiksbloggen. I slutet av den texten finns också länkar till andra bloggposter i ämnet, till exempel ett referat från en debatt där jag medverkade då etiken diskuterades i Almedalen i somras.

Det vanligaste argumentet för att tidningarna tillsammans med public service bör skapa en gemensam organisation för den etiska granskningen är att man därmed blidkar lagstiftarna och förhindrar en tuffare lagreglering. Jag håller inte med, jag förstår inte ens varför de jurister och politiker som ivrar för en ökad lagreglering rörande t ex integritetsfrågorna skulle ta intryck av en sådan rent organisatorisk förändring. Och det argumentet handlar ju snarare om taktik, inte etik.

En sådan omorganisation, som dessutom riskerar att bli en trög byråkratisk koloss, förändrar ju inte ens etiken. Etiken finns ju redan där, både i form av en regelsamling och i tillämpningen. Både tidningarna och public service tillämpar redan dessa etiska regler.

Och inte påverkar en ny organisation för den etiska granskningen det som lagstiftaren är ute efter, de utanför branschen som filmar och skriver oetiskt på bloggar och sociala medier, långt bort från den publicistiska verksamhet som Pressens Opinionsnämnd eller morgondagens eventuella Medienämnd ska granska.

Därför tycker jag att Thomas Mattsson var bra i debatten på TU även om han, tämligen försiktigt, pliktskyldigt och fåordigt, också anslöt sig till anhängarna av en ny etisk granskningsorganisation. Därutöver var han nog den ende i panelen som faktiskt pratade om etik, hur den bör utvecklas och vårdas på de egna företagen och i branschen. Han kopplade inte på något sätt etiken till den organisatoriska uppbyggnaden. Dessutom hade han bra idéer om hur det etiska tänkandet kan utvecklas, inte minst direkt i de egna tidningsföretagen.

Thomas Mattson har bloggat både före och efter debatten,länkar nedan. På Medievärldens sajt kan man se och höra hela debatten via webben, länken finns längst ner i artikeln. Efter Medievärldens referat finns på den sajten också kommentarer där bland andra Mats Svegfors på ett utmärkt sätt sammanfattar sin syn på saken. Den bör man som intresserad av denna fråga inte missa. Några relevanta länkar redovisas nedan.

Aktuella länkar:

Min text här på Utkiksbloggen om förslaget, efter texten fler länkar.

Medievärldens referat av debatten och med Svegfors kommentar.

Tomas Mattssons blogginlägg före debatten.

Thomas Mattssons blogginlägg efter debatten.

Thomas Mattssons presentation, bild för bild.

Lars Johansson, chefredaktör på HD, bloggar om att han gillar förslaget om MO.

Yrsa Stenius är tveksam till förslaget, medievarlden.se 110303

UPPDATERAD 2011-03-03

Dåligt förslag om ett nytt pressetiskt system.

Pressens Samarbetsnämnd föreslår ett nytt pressetiskt system, en allsmäktig nämnd som ska granska allt som publiceras. Nämnden ska enligt förslaget helst syna alla tidningar och magasin, all kommersiell radio- och television, all statsstyrd radio- och television samt enskilda bloggar och sociala medier. Utredningen andas bristande självförtroende för den egna branschen och en dålig tilltro till dess etik. Förslaget är orealistiskt. Det handlar om taktik. Inte etik. Utredarna tror att de på detta sätt håller lagstiftaren på avstånd.

Idén om ett nytt pressetiskt system fick fart när pressombudsmannen, PO, Yrsa Stenius och Pressens Opinionsnämnd, PON, i några avseenden ifrågasattes för något år sedan. Hur den kritiken, som går att åtgärda inom det rådande systemet, har kunnat leda till denna utredning och dess förslag är svårt att förstå.

Kritiken gällde främst Stenius tillämpning av de etiska reglerna. Kritikerna menade också att handläggningen av ärenden varit långsam och att yttranden från PON ofta varit svårtillgängliga, för att inte säga helt obegripliga för allmänheten. I vår får vi en ny PO och den övriga kritken kan lösas i en reformering av det befintliga systemet.

Ändå har man nu i stället torgfört en idé som innebär att branschen river upp sitt etiska system som föreslås bli ersatt av ny etisk organisation omfattande även de indirekt statligt ägda och styrda radio- och tv-bolagen, privata radio- och tv-bolag samt bloggar och sociala medier. Man kan ana en blivande byråkratisk koloss där de nya huvudmännens helt skilda uppdrag och synsätt kommer att orsaka stora problem.

Förslaget är framtaget av en arbetsgrupp med ledande företrädare för branschens olika organisationer, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Journalistförbundet och Publicistklubben. De röjer genom sitt förslag en bristande självtillit för branschen och en dålig tilltro till dess etiska system, trots att det i utredningen samtidigt betonas att detta på det hela taget fungerat bra.

Syftet med förslaget är helt tydligt ett annat än att diskutera, utveckla eller förbättra den svenska pressens etik. Etiken som sådan, bra eller dålig, berörs inte ens i utredningen. Däremot framgår det gång på gång att alltihop handlar om att ”hålla lagstiftaren på avstånd”.

Med det målet är det illa att samarbetsnämnden med sitt förslag nu snarare sänker garden mot dem som måhända vill reglera och lagstifta. Sådana krafter finns, men jag är inte orolig för att den ”lagstiftare” utredningen åberopar egentligen är särskilt intresserad av att börja härja på tidningsområdet.

Hur det än är med den saken hade det nog varit klokare om branschen inte hade manifesterat sin bristande självkänsla, särskilt som förslaget egentligen inte innehåller någonting om en förändrad etisk syn utan bara organisatoriska och strukturella spörsmål.

Så länge tidningarna finns och spelar en viktig roll finns det all anledning för dem att vårda sin egen etik, inte minst av konkurrensskäl. Hur kan branschens egna ledande företrädare tänka annorlunda? Om de börjar tvivla på sig själva och, på detta sätt, sin egen etik i den snabba medieutvecklingen finns det nog skäl att fråga sig om det ens behövs ett pressetiskt system.

Att förslaget handlar mest om en ambition att samordna den fria pressens etik med en statlig myndighets reglering av etermedierna inom public service gör saken än värre. I slutet av förslaget redogör man också för omständigheter som, på grund av lagar och EU-rätt, komplicerar och i vissa avseenden helt omöjliggör en samverkan med till exempel public service på det etiska området.

Och är då en sådan samverkan ens önskvärd? Politiker, publicister och andra debattörer hävdar i regel att mångfalden är viktig i den publicistiska verksamheten, inte minst vid diskussioner i presspolitiska sammanhang. Begreppet ”mångfald” är tämligen odefinierat, men i denna fråga är det väl ändå uppseendeväckande att pressens egen samarbetsnämnd kan tänka sig att all publicistisk verksamhet i Sverige ska prövas och bedömas av en enda instans. Är idealet verkligen att alla medier ska publicera allt på exakt på samma sätt?

Ett riktigt dåligt förslag från Pressens Samarbetsnämnd. Hur kunde det ske?

Länkar till några tidigare texter på Utkiksbloggen om pressetiken.

Behövs det pressetiska systemet?

Idag ska jag debattera pressetik på Sigyn.

Bra om etiken om Paul Frigyes.

Tveksamt med en medieombudsman.

Rätt att publicera världsnyheten.

Bra branschmöte i Västerås om framtiden.

Intet nytt om pressetiken.

Bra debatt om PO/PON.

Almedalen är en kul och bra mötesplats.

Varför publiceras inte politikernas namn?

Uppdaterad 2010-12-17 kl 09.49

Expressen friades för artiklarna om Guillou

Pressens Opinionsnämnd, PON, friade i dag Expressen för artiklarna om att Jan Guillou utfört uppdrag åt KGB i Sovjet. Det tycker jag var ett korrekt beslut av majoriteten, 14 ledamöter, i PON. Fyra ledamöter ville fälla tidningen.
PON:s beslut känns säkert besvärande för pressombudsmannen Yrsa Stenius som kritiserats från olika håll under våren, bland annat för sitt beslut att föreslå en fällning efter Guillous PO-anmälan.

Nämnden konstaterar i sitt beslut bland annat att det mesta i artiklarna förefaller att ha varit korrekt och att även anmälaren bekräftat detta. Nämnden pekar också på att Jan Guillou fått ordentliga möjligheter att kommentera artiklarna i Expressen.

Så här står det i beslutet:
"Jan Guillou har gjort gällande att han genom publiceringarna, och då främst genom uttrycken ”hemlig sovjetagent” och ”KGB-agent” (rätteligen ”KGB-uppdrag”; nämndens anmärkning) på tidningens löpsedlar och förstasidor, osant utpekats som spion och därmed som skyldig till grov brottslighet.
Såvitt framgår var utgångspunkten för artiklarna Arne Lembergs anmälan till Säpo år 1967. Anmälan hade utmynnat i ett ställningstagande från Säpo av innebörd att det som Lemberg beskrivit knappast kunde anses vara brottsligt. Säpos slutsats återgavs i Expressens publicering.
Jan Guillou fick genom tidningen del av Lembergs uppgifter i Säpo-anmälan och fick bemöta uppgifterna. Enligt tidningen bekräftade han att misstankarna om att han tog uppdrag från den sovjetiska säkerhetstjänsten till stora delar var korrekta. Jan Guillou berättade enligt artiklarna bl.a. om hur det gick till när han lät sig värvas av KGB, om hemliga möten och om att han hade levererat två texter och fått ersättning varefter samvaron övergått i politiska samtal. Jan Guillou uppgav vidare att avsikten från hans sida med kontakterna varit att journalistiskt avslöja hur KGB opererade i Sverige. Som Opinionsnämnden har uppfattat Jan Guillou anser han att hans egna uppgifter i huvudsak redovisades korrekt i tidningen. De omfattande publiceringarna innehöll vidare olika namngivna personers bedömningar av Jan Guillous agerande. Några av personerna antydde att Jan Guillou kunde ha gjort sig skyldig till brott. I vissa av tidningens egna kommentarer ifrågasattes Jan Guillous uppgifter om syftet med KGB-kontakterna. I artiklarna fanns även beskrivningar av personer i Sverige och utlandet som dömts för spioneri.
Enligt Opinionsnämndens mening har de på löpsedlarna och förstasidorna använda uttrycken inte någon helt klar innebörd. Sedda för sig kan de inte sägas ha inneburit att Jan Guillou för läsaren har utpekats som skyldig till brottet spioneri. Frågan är då om löpsedlarna och förstasidorna tillsammans med innehållet i det omfattande artikelmaterialet har inneburit ett sådant utpekande.
Även om Jan Guillou i publiceringarna inte utpekades som spion kan innehållet i löpsedlarna och artiklarna sammantaget möjligen ha lett läsarens tankar till spioneriverksamhet. Av avgörande betydelse för den pressetiska bedömningen av publiceringarna är emellertid enligt Opinionsnämndens mening att artiklarnas innehåll såvitt framkommit var i huvudsak korrekt samt det förhållandet att Jan Guillou fick omfattande utrymme för att komma till tals. Mot denna bakgrund finner nämnden att han inte kan anses ha tillfogats en oacceptabel publicitetsskada.
Det finns alltså inte skäl för pressetiskt klander av tidningen."

Opinionsnämnden delar således inte alls PO Yrsa Stenius syn på saken. Allmänhetens Pressombudsman får naturligtvis inte alltid Opinionsnämnden med sig i sin bedömning, men just i det här fallet är det nog extra olyckligt för Stenius efter all kritik. En fällning hade hade av en del säkert uppfattats som en upprättelse för henne.
Även för Jan Guillou är beslutet ett stort nederlag; så sent som i söndags berättade han i Svenska Dagbladet vad hårt han tagit artiklarna i Expressen.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är däremot glad för att tidningen friades och bloggar i dag om PON:s beslut. Han skriver bland annat att det blev det beslut som han hela tiden trott på. Och dessutom anser han att Yrsa Stenius bör avgå eller avsättas.

Yrsa Stenius har fyllt 65 år, men har alldeles innan kritiken kom mot henne lovat att sitta kvar en bit in på nästa år. Det beslutet har hon rimligen ångrat eftersom vårens debatt verkligen har skadat hennes auktoritet som Allmänhetens Pressombudsman.
Och så går då dessutom Opinionsnämnden henne emot i detta viktiga ärende. Det är ingen djärv gissning att Pressens Samarbetsnämnd måste snabba på med rekryteringen av en ny PO.

Slutligen kan det vara intressant att se vilka som deltog i beslutet. Opinionsnämnden består av två olika grupper som jobbar var för sig, men vid detta sammanträde var alla ledamöterna närvarande och därför är det så många personer inblandade. Ledamöterna är antingen invalda som jurister eller företrädare för Tidningsutgivarna, Journalistförbundet, Publicistklubben och allmänheten.

De som friade Expressen var:
Chefredaktören Ola Sigvardsson, chefredaktör Christina Mörk, terapeut Marianne Beyer, direktör Agneta Dreber, advokat Claes Lundblad, generaldirektör Kerstin Wigzell, direktör Mats Arnhög,justitierådet Ella Nyström, justitierådet Per Virdesten, hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, regeringsrådet Karin Almgren, redaktör Johan Schück, redaktör Lena Hennel, redaktör Anna Bubenko.

Minoriteten som ville fälla Expressen var:
Redaktör Sus Andersson, redaktör Niklas Silow, chefredaktör Lasse Genberg samt teologie doktor Annika Borg.

Här nedan länkar till alla tidigare texter på Utkiksbloggen om pressetiken. I texterna finns ännu fler länkar till andra artiklar i ämnet:
Mattsson om Stenius på Utkiksbloggen
Intet nytt om pressetiken
Yrsa Stenius om jävfrågan
Stenius och Säfström i radiodebatt
Dopping, PO och Samarbetsnämnden
Katrin Säfström om pressetiken
PO/PON-debatten fortsätter
GD och Arbetarbladet trotsar PON
Yrsa Stenius har varit oberäknelig som PO
Mirjamsdotter om Stenius
Wolodarski om Stenius
Yrsa Stenius borde aldrig ha blivit PO

UPPDATERING 100602
Pressombudsmannen Yrsa Stenius är förvånad över beslutet och kritiserar Thomas Mattsson i Medievärlden och i Journalisten.
Chefredaktör Jan Helin, Aftonbladet, kritiserar PON:s beslut
Chefredaktör Thomas Mattsson, Expressen, kritiserar Aftonbladet.
Tidningsutgivarnas vd Anna Serner kommenterar debatten om Guillou och PON.
Journalistens chefredaktör Helena Giertta skriver om beslutet.

UPPDATERING 100603
Peter Wolodarski skriver i Dagens Nyheter om beslutet och uppmanar Yrsa Stenius att avgå.

Yrsa Stenius om jävfrågan

I dag bemöter Allmänhetens Pressombudsman Yrsa Stenius i tidningen Journalisten medieforskaren Britt Börjessons åsikter om att Stenius borde ha överlämnat anmälan från Jan Guillou till den biträdande pressombudsmannen.
Detta för att undvika misstankar om jäv eftersom Yrsa Stenius själv kommer från Aftonbladet. Yrsa Stenius hävdar att det vore orimligt om hon som PO inte skulle kunna pröva anmälningar mot rikstidningarna.

Hursomhelst med den saken, men den tidigare relaterade jävsituationen rörande Gefle Dagblad, GD, är i så fall allvarligare. Den handlade om att Stenius själv hanterade en anmälan från en person misstänkt för mordbrand och kom fram till att GD borde fällas.
Detta ungefär samtidigt som hon i en intervju i Dagens Nyheter sa att den värsta recension hon som författare själv hade råkat ut för många år dessförinnan hade publicerats i Gefle Dagblad. Uppseendeväckande nog anmälde hon recensionen till PO samtidigt som hon själv satt i Pressens Opinionsnämnd, PON. Som fällde tidningen...
Detta skrev jag nyligen ingående om i Medievärlden.

I det fallet kan man verkligen tala om jäv, det ärendet borde Yrsa Stenius ha överlämnat till biträdande PO. Detta fall har varken hon eller PON kommenterat trots att Gefle Dagblads chefredaktör Christina Delby Vad-Schütt tagit upp frågan i ett brev till PON.

Katrin Säfström om pressetiken

Tidningen Folkets chefredaktör Katrin Säfström har i dag publicerat en bra text i Medievärlden om pressetiken och kritiken mot Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius. Den är intressant, inte minst med tanke på att Säfström själv varit ledamot i Pressens Opinionsnämnd och därmed har en god inblick i verksamheten.
Journalisten Stefan Wahlberg skrev förra veckan en artikel i Resumé, där han tidigare varit chefredaktör, om kritiken mot PO Yrsa Stenius.
Länkar till tidigare artiklar av olika skribenter hittar du på denna blogg här och här. Själv har jag tidigare kritiserat PO i Medievarlden och på bloggen samesamebutdifferent.

PO/PON-debatten fortsätter

Debatten om pressombudsmannens Yrsa Stenius beslut och de slutliga avgörandena i Pressens Opinionsnämnd, PON, fortsätter. Under fredagen publicerade Stenius sin första text till försvar mot kritiken mot sig och PON på medievarlden.se varpå chefredaktören Mats Ehnbom, Norrbottens-Kuriren, bemötte henne i en text på medievarlden.se.

Och sedan skrev Gefle Dagblads chefredaktör Christina Delby Vad-Schütt detta i Gefle Dagblad och på medievarlden.se. Och i Arbetarbladet skriver chefredaktör Sven Johansson så här.

Yrsa Stenius har varit oberäknelig som PO

I dag skriver jag på medievarlden.se om att Yrsa Stenius har varit oberäknelig som pressombudsman och därmed skapat osäkerhet om sin publicistiska hållning. Texten finns här.