Årets MediaAmazoner Margret Atladottir och Lisa Bjurwald. Och tragedin i Paris.

Idag fick poddarna Margret Atladottir och Lisa Bjurwald ta emot sina priser sedan de utsetts till Årets MediaAmazoner.  Prisutdelningen inramades av en intressant konferens i Studio 3 hos Sveriges Radio i Stockholm med bland andra forskaren och journalisten Tanja Aitamurto, deputy director Brown Institute for Media Innovation vid Stanford University, Nicklas Lundblad, Google Senior Director, EU Public Policy Gov´t Relations samt Anette Novak, vd för  Interactive Institute och därtill högaktuell som statens särskilde medieutredare. Och dagens fest för pristagarna förmörkas sent denna dag av tragedin i Paris.

Dagen inleddes av Tanja Aitamurto med en informativ och ledig presentation om mediala utvecklingsfrågor aktuella i forskningen där hon är verksam i USA. För några decennier sedan fick jag tillsammans med några tidningskolleger i Sverige, Stigbjörn Bergensten på Nerikes Allehanda och Jan Öjmertz på Borås Tidning, förmånen att träffa just Stanfords ledning under en studieresa i USA då vi sökte sanningar om utvecklingen. Det samtalet har jag aldrig glömt och måste därmed medge att jag är rätt avundsjuk på Tanja Aitamurto som får verka i denna, som jag minns det, extremt kreativa miljö.  

Tanja Aitamurto har för övrigt också varit journalist på Helsinge Sanomat i Finland. I sitt intressanta föredrag talade hon om olika trender i medieutvecklingen, bland annat om Google Cardboard virtual realityviewer. Ävenså om olika varianter av crowdsoursing där Svenska Dagbladets räntekarta helt rättvist nämndes som ett uppmärksammat exempel. 

Nicklas Lundblad är en välkänd nätprofil, nu på Google och dessutom adjungerad professor på KTH i Stockholm. I sin underhållande föreläsning talade han om ”5 saker om den digitala framtiden som du inte förväntade dig”. Det har han helt rätt i och föreläsningen låter sig svårligen refereras med alla sina intressanta siffror och bedömningar.  Jag hoppas fler får chansen att höra såväl Tanja Aitamurto som Nicklas Lundblad vid tillfälle.

Både hon och han har flyttat över Atlanten för att jobba med medieutvecklingen i framskjutna positioner, Tanja Aitamurto inom forskningen och Nicklas Lundblad inom ett av världens mest intressanta globalt verksamma företag. Han har efter några år i USA valt att flytta hem och är nu verksam i Sverige, men fortfarande på en ledande position inom Google.

Vi fick också höra en kort intressant, lite spänd och spontan debatt mellan medieutredaren Anette Novak, fortfarande då från publikplats före sitt eget framträdande, och Lundblad som aktuell föreläsare på scenen. Det handlade om vad som egentligen hände i Spanien när Google valde att lämna landet. Novak ställde med en viss skärpa frågan om Googles ovilja att betala för sig när spanska myndigheter aktualiserade frågan.

Lundblad korrigerade hennes version med ännu mer skärpa och beskrev hur situationen, enligt honom och Google, blev helt omöjlig för den globala jätten. Google skulle ha tvingats betala för sina länkar som drev trafik till spanska medier, sa han. Denna fråga skulle det vara intressant att få en mer ingående och opartisk analys om än vad denna spontana diskussion bjöd på. Problemet med alla pengar, inte minst skattemedel, som på olika sätt lämnar svenska medier och hamnar hos till exempel Facebook och Google diskuteras ju allt oftare i dagens medieutveckling. Så även denna dag i Radiohuset.   

Intressanta framtidsdiskussioner, men dagens höjdpunkt var nog ändå att få höra och se årets två MediaAmazoner ta emot sina priser och sedan spela in sin nästa podd inför konferenspubliken. Dessa amazoner diskuterar frimodigt och kunnigt journalistiken, medieutvecklingen och utgivarfrågor ur ett kvinnligt perspektiv, som här, och precis som Margret Atladottir också sa att hon ville göra när hon tog initiativ till podden och i sociala medier efterlyste en partner. Då var hon ute efter att utmana poddgiganterna MattssonHelin. De locktonerna nappade Lisa Bjurwald på, trots att Atladottir och hon  då inte kände varandra och politiskt sett inte är särskilt överens i sin samhällssyn.

Kanske just bland annat därför är nu deras podcast väl etablerad och har tusentals lyssnare. Utöver sin podcast är också Margret Atladottir och Lisa Bjurvald verksamma som journalister i andra medier, den förra som redaktör på politism.se och den senare som delägare och skribent i medievarlden.se.

Margret Atladottir har tidigare varit chefredaktör för Nöjesguiden, ett jobb hon fick vid 23 års ålder. Lisa Bjurwald är också författare, kommunikationsansvarig för Teskedsorden och profilerad skribent vad det gäller rasismen och extremhögern. Hon har varit verksam både i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen.

I juryns motivering till priset står det:

”Genom att i den digitala accelerationens tid bredda och fördjupa debatten utmanare Atladottir & Bjurwald normer och strukturer i dagens journalistik. De vänder på maktperspektiven i ett skede då nya generationer med andra krav på kunskap och delaktighet tar plats som medieaktörer. Genom ledarskap, nytänkande god journalistik visar de att kampen för jämställdhet långtifrån är över.”    

Priset delas ut av nätverket Kvinnor som leder Medier efter ett initiativ av Cecilia Zadig som under tjugo år utbildat kvinnliga chefer i sin kursverksamhet på JMK. Pristagarna utses av en jury med Cecilia Zadig som ordförande, Kerstin Brunnberg, Jeanette Gustafsdotter, Christina Jutterström, Maria Ripenberg, Anja Hirdman och undertecknad. 

Tidigare pristagare är 2010 Hanna Stjärne, då framstegsstrateg Sveriges Radio, nu vd SVT, 2011 Lena K Samuelsson, då chefredaktör SvD, idag koncerndirektör Schibsted, 2012 Johanna Kronlid, då chefredaktör tidningen Arbetet, 2013 Lena Glaser, programdirektör interaktivt utbud/interaktiva plattformar SVT, 2014 Lisa Irenius, då kulturredaktör UNT, nu kulturchef SvD.
Och just när man är glad för framgången för dessa unga mediamänniskors framgångar nås man av de dystra nyheterna från Paris. Tänk vad tillvaron har blivit komplicerad i vår tid. Eller har det kanske alltid varit så?
Uppdaterad och kompletterad 151114 kl 01.43

Atladottir & Bjurwald en ny intressant podcast om medier

Idag var det premiär för en ny podcast om medier, Atladottir & Bjurwald. Det är två intressanta medieprofiler som tänker analysera och granska medier. Margret Atladottir med vänstersympatier, tidigare chefredaktör på Nöjesguiden, nu politisk skribent på Aftonbladets Politism och Lisa Bjurwald, liberal, författare och redaktör på Medievärlden där hon också är delägare.

Debuten var lovande med ett anslag olikt andra mediepoddar, bland annat vad det gäller branschens kvinnofrågor där de klart deklarerade att branschdebatten präglas av gubbighet. De är också glödande antirasister och politiskt orienterade på ett helt annat sätt än andra som bloggar och poddar om medier.

En konkret fråga i deras premiärsändning var kritiken mot Sveriges Television, SVT,  för den huvudlösa behandlingen av en kvinnlig tv-profil som misstänktes vara påverkad i sändning. Detta enbart för att en anonym tittare hört av sig  till SVT och påstått detta! SVT-medarbetaren tvingades underkasta sig en förnedrande drogundersökning – om hon hade vägrat kunde det ha påverkat hennes anställning. Andra liknande fall på SVT nämndes också.  

Ett helt ofattbart agerande av vilken arbetsgivare som helst och naturligtvis helt oacceptabelt av Sveriges Television. Så vitt jag förstår har också SVT sedan backat och talat om ändrade rutiner. Det är bra, men hur i jösse namn kunde man anta en sådan policy inom företaget när det skedde?

Atladottir & Bjurwald menade att public service i Sverige drabbats av feghet och numera väljer att försöka vara alla till lags i skilda frågor som de också gav exempel på. Det ligger en hel del i det påståendet och både Sveriges Radio, SR, och SVT lär få räkna med mer uppmärksamhet från denna podcast.

Nåväl, Atladottir & Bjurwalds debut gav mersmak  och kommer säkert att bevaka medierna ur ett annat perspektiv än andra poddare. Giganten är naturligtvis podcasten Mattson Helin som lär ha runt 30.000 lyssnare.

Chefredaktörerna Thomas Mattsson på Expressen och Jan Helin på Aftonbladet var de första konkurrerande chefredaktörerna att göra en gemensam podcast. De  är extremt kunniga och pålästa om allt som händer inom alla medier.

Båda Mattsson och Helin är verksamma inom storstadsmedier, men ägnar också gärna uppmärksamhet åt regionala och lokala medier som de vet är viktiga för journalistikens struktur och fortlevnad i Sverige. Båda har också en bakgrund i lokaljournalistiken, Thomas Mattsson på Enköpings-Posten och Jan Helin på Ålands-Tidningen, Nynäshamns-Posten  och Sundsvalls Tidning.

Än mer inriktade på regionala lokala medier är ändå giganternas efterföljare GullbergNordström, det vill säga Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström. Båda verksamma inom ägarkoncernen MittMedia där också utgivarna i Dalarna, Carl-Johan Bergman på Dalarnas Tidningar och Bosse Andersson på Dala-Demokraten, dragit igång en podd, Lokalen.   

Alla dessa redaktörer är konkurrenter med varandra rörande nyhetsjournalistiken, särskilt då naturligtvis Expressens och Aftonbladets chefredaktörer. Redaktörerna inom MittMedia finns inom samma koncern, men säger sig fortfarande konkurrera om journalistiken även om man numera också ser ett allt tätare samarbete mellan koncerntidningarna, även på konkurrensorterna.

Chefredaktörer som Anna Gullberg och Daniel Nordström uppträder numera också allt oftare tillsammans i annonser rörande gemensamma projekt. Kan detta faktum och deras podd, vara ett förstadium till ett ännu närmare samarbete?

En sådan utveckling för tidningarna i Gävle har diskuterats i decennier, tidigare under hårt motstånd från facket, flertalet chefer och även ägare. Med tiden har motståndet minskat och samverkan i skilda projekt är idag vanligt.

Så lär det inte vara mellan Aftonbladet och Expressen där det gemensamma chefredaktörspratet ändå började på initiativ av Jan Helin, om jag minns rätt. Eller bäddar Mattsson och Helin också för nödvändiga förändringar över konkurrensfronten i framtiden? Fan tro det, men man vet aldrig vad som händer i dessa dagar då medielandskapet förändras i rask takt. Dagens fiender kan mycket väl vara morgondagens partner.  

I början på 2000-talet fusionerades Arbetarbladet och Gefle Dagblad i en kontroversiell process som jag var en varm anhängare av och förkämpe för eftersom utvecklingen redan då talade sitt tydliga språk om vad som väntade. Därför ville jag också redan då egentligen att samgåendet skulle ha gått längre, men det blev, som alltid i förhandlingar, en rätt urvattnad kompromiss. Sedan har processen utvecklats långt under senare år och där är redaktörernas podcast ett exempel bland andra.   

Ett påtagligt inslag redan från början blev dock att vi slog ihop de bägge sportredaktionerna till en gemensam sportnyhetsbyrå. Det var nödvändigt för att räkna hem samgåendet och i vart fall börja bädda för framtiden.   

Det var också väldigt kontroversiellt i branschen. Jag minns att jag en gång i ett samtal med Aftonbladets dåvarande chefredaktör Anders Gerdin skämtsamt sa att det kanske också var något för Aftonbladet och Expressen att göra. Han höll på att smälla av och sa att det aldrig kommer att ske…

Sedan dess har det hunnit hända en hel del. Konkurrenter har fått samma ägare som i koncernerna MittMedia, Gotha och NTM, Schibsted äger både Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Bonniers äger flertalet medier i Skåne, en expansion som tidigare ägarfamiljerna Ander och Sommelius gjorde allt för att motverka.  Och Stampen har varit rejält på dekis och försöker väl fortfarande få ordning på sina affärer genom skilda strukturaffärer där vi ännu inte sett slutet.  

Jag vet trogna lyssnare till Mattson och Helin som anar att deras podcast kan förebåda något gemensamt, men gissar nog att det snarare är deras glöd för branschfrågorna och viljan till en ökad transparens rörande verksamheten som är drivfjärden. Men jag skulle kanske inte satsa mer än en hundring på att det med tiden stannar vid detta…

Nåväl, det ska bli intressant att följa Atladottir & Bjurwald i framtiden. Jag tror att de kommer med intressanta analyser och granskningar som ingen annan gör, kanske särskilt rörande public service samt mediernas behandling av integrations- och migrationsfrågor. Och om politikens roll i medierna, de frågorna ägnar sig egentligen ingen annan åt. 

Korrigerad 150210 kl 16.20 (jag hade felaktigt skrivit att Schibsted äger Expressen, uppmärksam läsare påpekade. Tack! )