Avstå från en ny medieetisk organisation!!

Planeringen för en ny etisk byråkrati i de traditionella medierna rullar på. Utredaren Nils Funcke har lagt sitt förslag, senast diskuterat vid ett seminarium hos Timbro.  Expressens Thomas Mattsson har skrivit om vad han gillar och om det han är tveksam till.  Journalistförbundet vill att även yrkesetiken ska granskas, projektet verkar växa… Själv är jag, som tidigare, tveksam till förslaget. Statligt kontrollerade public service bör inte samordnas ens etiskt med de privatägda medierna. Förslaget bör inte genomföras.

I dessa tider kan man önska att medierna snarare ägnade all sin gemensamma kraft åt att bekämpa strömningarna mot  tryck- och yttrandefriheten. Den nya fotoförbudslagen är ett exempel.  Begränsningen av kreditupplysningar via nätet ett annat exempel. Förbudet mot att lämna ut passbilder likaså, och den utökade brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen.

Och nu senast har vi sett hur polisen omotiverat griper en reporter på Corren. Och hur fullmäktige i Borgholm låter polisen avvisa en ledamot för att han filmar debatten! Och hur man i Göteborg först efter lång tvekan låter medier filma fullmäktiges diskussion om en trängselskatt.

Signalerna är tydliga, samhällets attityd mot publicistisk verksamhet har hårdnat.  Jag vågar påstå att den förändringen inte beror på makthavarnas missnöje med det pressetiska systemet eller på det faktum att etiken i etermedier övervakas av en myndighet och tidningsartiklar av en annan instans. Var ser vi de allvarligaste hoten, bör mediernas fokus ligga på att tuffare bevaka maktens åtgärder mot publicistisk verksamhet, eller är det viktigare att mer städat filosofera runt branschens egen etiska organisation?  

Jodå, både Tidningsutgivarna, Journalistförbundet och Publicistklubben uttalar sig och kritiserar makthavare som utmanar våra grundlagsenliga rättigheter. Så gör även nybildade Utgivarna, men inte minst där läggs också mycket energi på att få till ett gemensamt etiskt system för radio, tv, tidningar, tidskrifter och deras digitala produkter.

Jag har svårt att se behovet som motiverar en ny institution som ska balansera mellan den statliga intressesfären och den privatägda mediebranschen.  Nils Funckes rapport har varit intressant att läsa, men jag blir snarare mer tveksam än tidigare till om det är klokt att skapa detta nya system för tillsynen av etiken, det tenderar att bli en riktigt stor och dyr koloss. Faran för detta återspeglas väl i utredningen för den som vill se risken.

Det pressetiska systemet kommer sannolikt att spela en mindre roll i framtiden med tanke på den digitala utvecklingen. Självklart kan och bör tradmedierna granska sin etiska tillämpning, oavsett var och hur den organiseras, men jag tror inte att respekten för systemet ökar genom skapandet av denna gemensamma organisation.

Man kan fråga sig var initiativtagarna hittat motivet till projektet.  Handlar det om en idé om bättre service, att det ska bli ”lättare” för en förfördelad att få upprättelse, att man ska slippa hålla reda på var man ska anmäla en publicering? Knappast, även Nils Funcke konstaterar att den förfördelade säkert redan idag, likväl som i ett förändrat system, lätt kan ta reda på vart man vänder sig.

Är det då rädslan för politiska ingripanden, typ Leveson-rapporten i England, som drivit på frågan? Kritiska åsikter har även i Sverige hävdats om behov av mer juridik i stället för etik, till exempel av justitierådet  Göran Lambertz och kristdemokraten Ingvar Svensson, men längre än så har det inte gått i debatten rörande etik vägd mot juridik. De politiska ambitionerna har inriktats på ökad sekretess och urholkad tryck- och yttrandefrihet.  

Om något händer på den politiska fronten rörande etiken lär det inte räcka med att visa upp en ny byråkratisk skapelse. Om politiker finner skäl att agera torde det snarare handla om mer eller mindre extrema publiceringar i digitala medier utanför denna etiks räckvidd.   

Oron för politiska ingripanden även i rent etiska frågor har ofta nämnts under åren som ett skäl bland andra till självsaneringen. Om det är ett bärande motiv även denna gång så handlar ju förslaget snarare om taktik än etik.  Och risken med ett nytt system motiverat av en sådan oro riskerar att leda till ett ökat regeltolkande på redaktionerna, en självbegränsning, rentav en självcensur.

Risken för detta kan öka med en närmast myndighetsliknande organisation rörande medieetiken. Den omfattande byråkratiska uppbyggnaden förstärker intrycket av att etik nu handlar om strikt regeltillämpning, anmälningskultur och kontrollverksamhet. Ungefär som man inte sällan betraktar Granskningsnämndens verksamhet idag.

Faran med regler är att de kan ses som viktigare än eftertanke och omdöme. Det har alltid funnits regelnördar i debatten som hellre sett på etiken som tvingande direktiv utifrån regler och sanktioner, snarare än ett redaktionellt ansvarsfullt övervägande i en diskussion med utgivaren i centrum. Redan namnvalet för den föreslagna nye huvudmannen i systemet, ”Medieetikens förvaltningsorgan” leder tankarna åt det hållet…   

Sist men inte minst, det måste enligt min mening ifrågasättas om det är lämpligt med  en gemensam etisk tillsynsorganisation för indirekt statligt ägda medier och deras privatägda konkurrenter. De lever i olika världar, har helt olika finansieringsmodeller och faktisk också ofta olika syn på etiken. SR och SVT är generellt mer återhållsamma än TV4 och klart mer restriktiva etiskt sett än Aftonbladet och Expressen, både vad det gäller brott, straff, olyckor och kändisjournalistik. Till exempel.  

Precis som det skall vara. Mångfald betraktas i regel som viktigt i mediesammanhang, men här kan man nog vara på väg att motverka den publicistiska mångfalden genom en samordning där alla medier ska granskas under samma lupp. Ett skäl till förslaget är att webbsatsningarna hos till exempel SVT inte kan anmälas och granskas någonstans, men varför ska konkurrenterna till public service lösa problemen med dessa satsningar på nätet? Om etiken rörande webben inom public service inte kan lösas via Gransknkingsnämnden så kan ju bolagen själva arrangera sin egen frivilliga prövning på lämpligt sett.      

Nu har vi inte sett att det verkligen blir ett nytt system i form av en medieombudsman och en ny medieetisk nämnd under nämnda "Medieetikens förvaltningsorgan".  Det finns problem i sammanhanget, inte minst vad det gäller statens intressen och ansvar rörande public service. Och ekonomin, vem betalar? Thomas Mattsson har under de senaste dagarna skrivit ett par gånger om förslaget som han sagt sig gilla, men samtidigt är han uppenbarligen väl medveten om tämligen svåröverkomliga problem i sammanhanget.  

Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Enligt utredarens förslag till tidplan ska den medieetiska organisationen gälla från årsskiftet, om sju månader…

En del relevanta länkar: 
Nils Funckes utredning om medieetik och självsanering  - utgivarna.se 130220

Fotolagen röstades igenom - medievarlden.se 130529
Nya förslaget om medieetiken - Expressens Thomas Mattsson om Timbros seminarium.  130529
Olika åsikter om ny medieombudsman - Timbro medieinstitut, text 130528
Ny medieombudsman - vad innebär det? - Timbros debatt via Youtube 130528
Så skapar vi en ny medieetisk nämnd -  SJF:s ordförande Jonas Nordling i Medievarlden 130528
Correns reporter omhändertagen - corren.se om Héctor Barajas130528
Politiker kastades ut av polis - svt.se om Per Lublin i Borgholm, 130527
Mot en bättre medieetik - Expressens Thomas Mattsson 130527
Mediechefernas ointresse för etik kan straffa sig -Timbros Mats Olin i Medievarlden 130220
41 minuter i telefonkö - Expressens Thomas Mattsson om kreditupplysningslagen 130312

Håller med Svegfors om pressetiken - Utkiksbloggen110204
Dåligt förslag om ett nytt pressetiskt system - Utkiksbloggen 101216
Tveksamt med en medieombudsman - Utkiksbloggen 100906
Bra om etiken av Paul Frigyes - Utkiksbloggen 100825 (OBS länk till Frigyes text i Journalisten fungerar ej längre)
Behövs det pressetiska systemet? - Utkiksbloggen 100706

Lena Glaser Årets MediaAmazon 2013

Lena Glaser har utsetts till Årets MediaAmazon 2013. Lena Glaser är programdirektör för interaktivt utbud på Sveriges Television, SVT, Hon har spelat en mycket viktig roll för televisionens digitala utveckling där kronjuvelen SVT Play redan är tv-historia.

Priset delas i år ut för fjärde gången. Det sker vid en årlig konferens med nätverket Kvinnor som Leder Medier. Nätverket startades av kvinnor som är medieledare och som gått utbildningen Kvinnors ledarskap & undersökande journalistik på IMS,   Institutionen för Mediestudier, Stockholms universitet.

Kursledare är Cecilia Zadig som också är initiativtagare till priset. Omkring 250 kvinnliga medieledare har gått kursen och många av dem har fått viktiga journalistiska uppdrag och framskjutna ledarpositioner i medierna.

Jag har i år ingått i juryn för priset. Det har varit ett intressant uppdrag tillsammans med Cecilia Zadig, Kerstin Brunnberg, Christina Jutterström, Maria Ripenberg och Gunilla Hultén, alla med erfarenheter från skilda håll inom mediernas värld. Många skickliga namn värda priset förekom i diskussionerna, en tuff konkurrens där diskussionen till sist stannade vid en mycket värdig vinnare.

Så här skriver juryn i sin motivering: 
Lena Glaser har för Sveriges Television formulerat en stark digital agenda som fört tv-mediet och journalistiken in i en ny era. På ett annars mansdominerat område har hon genom strategiskt, målmedvetet och lyssnande ledarskap drivit utvecklingen av både teknik och innehåll på ett sätt som, i massiv konkurrens med andra medier, ökat intresset för public service-tv.

Priset kommer att delas ut vid Årets MediaAmazon-konferens den 24 april då Maria Arnholm, Margot Wallström och Yasmine el Rafie medverkar.

Priset har tidigare tilldelats Johanna Kronlid, chefredaktör tidningen Arbetet, Lena K Samuelsson, chefredaktör Svenska Dagbladet samt Hanna Stjärne, då framtidsstrateg, SR, idag publisher på Upsala Nya Tidning. 

Relevanta länkar: 

SVT-direktör blir Årets MediaAmazon 2013 - resume.se 130415

Lena Glaser, utmärkelser - journalisten.se 130415

Folkbildare som skrivit tv- och webbhistoria - Lena Glaser porträtteras i  internetworld.idg.se 121102

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer

Nu hettar det tilI mellan public service och dagspressens organisation Tidningsutgivarna, TU, trots att de nyligen tillsammans bildat organisationen Utgivarna. Idag kritiserade TU;s ledande företrädare i en artikel i Svenska Dagbladet Sveriges Radios, SR:s,  planer för sin webb. Och SR:s vd Cilla Benkö svarade ilsket på kritiken i Medievärlden och drog direkt in nya Utgivarna i debatten som ett tillhygge mot TU.

Spänningarna mellan public service och dagspressen är föga förvånande eftersom det alltid förekommit en kritisk debatt dem emellan i skilda frågor. Precis som det också bör vara för den publicistiska mångfaldens skull. Aktörerna har skilda uppdrag och lever i helt olika världar.

De finansieras på helt olika sätt, public service via det kritiserade licenssystemet där staten bestämmer förutsättningarna för sitt, genom en stiftelse, reglerade ägande. Ett faktum som SR:s och SVT:s ledningar ofattbart nog aldrig vill medge. Dagspressen måste däremot dra in varenda krona på egna meriter genom sin kommersiella verksamhet, bortsett från ett begränsat statligt presstöd.

Nej, det är inte ett dugg konstigt att företrädarna för SR och dagspressen råkar i luven på varandra i ett läge där de alla pressas av de snabba förändringarna på medieområdet, både tekniskt, ekonomiskt och publicistiskt. Det är naturligt att de har helt olika uppfattningar i ett läge där de hotar varandras revir.

Det egendomliga är däremot just därför att de samtidigt närmast entusiastiskt ingått i en gemenskap, den nämnda nya organisationen Utgivarna. Den har bildats av dagspressen inom TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio,Sveriges Television, SVT, Utbildningsradion, UR, och kommersiella TV4.

Syftet var, om jag förstått saken rätt, att manifestera sin gemensamma syn i väsentliga publicistiska frågor, särskilt gentemot statsmakten. Man vill också se en ny etisk organisation för alla medier.

Jag har varit skeptisk till Utgivarna eftersom jag aldrig förstått hur stiftarna till den nya organisationen tänkt då olikheterna mellan dem är så påtaglig. Samsynen dem emellan är enligt min mening inte alls särskilt stor, inte ens i rent pressetiska frågor. När har Sveriges Radio och Expressen gjort samma bedömning rörande till exempel en namnpublicering?

Den största och tydligaste åsiktsklyftan dem emellan dem rör troligen utvecklingsfrågorna. Ska SR hålla sig till sina radiosändningar och begränsa sin verksamhet på webben och i andra digitala medier? Ska SVT främst ägna sig åt lite tyngre och kostsamma produktioner samtidigt som TV4 och andra kommersiella kanaler får ta hand om underhållningen? Hur ska det bli med licensen?

Alla dessa frågor om de offentligt ägda medierna, och många till, kommer att föranleda debatter mellan de olika intressenterna framöver. När det gäller politikernas lagförslag som begränsar yttrandefriheten kan de nog ofta komma överens och det är väl där någonstans man kan finna motivet till bildandet.  

Vad det däremot gäller branschfrågorna kommer sannolikt ledningarna för public service, TV4 och dagspressen ofta fram till helt olika åsikter. Inte ens mellan Sveriges Tidskrifter och dagspressen råder det alltid enighet om olika frågor. Tvistefrön har alltid förekommit och nu har det hänt igen, denna gång med en ovanligt hård debatt mellan radiochefen Cilla Benkö och TU-styrelsens presidium med nye ordförande Bengt Ottosson, vd på Expressen, i spetsen.

Debattörerna lär få svårt att komma överens om vad Sveriges Radio ska få göra på nätet, men i vilket fall som helst ska man förr eller senare återigen samverka utåt genom Utgivarna där de ska vara överens.
Där heter ordföranden heter Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio, numera ordförande för Förvaltningsstiftelsen som på statens uppdrag äger public service.

Ove Joanson  har en unik position sedan de indirekt statligt ägda medierna och den svenska dagspressen med sin skilda privata ägare valt honom som sin främste gemensamme företrädare. Det ska bli intressant att se hur Utgivarna och Ove Joanson i sin nyckelroll vill lösa problemet.

Några relevanta länkar: 
Förvridet mediekrig - Gabriel Byström på gp.se 13-04-14
Faran med att göra en galen verklighetsbeskrivning - Mikael Zackrisson, ziggysays.com 13-04-07
Om Sverigesradio.se och ny konkurrens från public service - Robert Brännström på btdm.se 13-04-07
Om bråket mellan tidningarna och radion - Chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se 13-04-07
Sveriges Radios uppdrag formulerar vi alla - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 13-04-07
Motstridigt och arrogant från SR:s ledning -  TU:s presidium kommenterar SR:s svar, SvD 13-04-07 SVT:s Johan Everljung svarar på VK:s public service-angrepp - Johan Everljung på svt.se 13-04-06
Om konkurrensen i medielandskapet - Chefredaktör Jimmie Näslund på allehanda.se 13-04-06
Konkurrens på olika villkor - Chefredaktör Ingvar Näslund Västerbottens-Kuriren 12-04-06
SR snedvrider konkurrensen - Chefredaktör Anders Nilsson Norrköpings Tidningar 13-04-06
TU:s ordförande Bengt Ottosson i tv-debatt med SR:s Björn Löfdahl -  dagensmedia.se 13-04-05
Utgivarna kritiserar TU - Utgivarnas Ove Joanson kritiserar TU i  Medievärlden 2013-04-04
TU målar upp en felaktig hotbild - Cilla Benkö och Martin Jönsson i SvD 2013-04-04
Marknad med olika villkor - Chefredaktören Lars Dahmén i Sydsvenskan 2013-04-03
Debatt mellan Cilla Benkö och Bengt Ottosson - Studio Ett i SR 2013-04-03
Här är SR:s kontroversiella sajt - resume.se publicerar bild på sajten 2013-04-03
SR-debatten oroar - Expressens chefredaktör 2013-04-03
Cilla Benkö slår tillbaka mot TU - SR:s vd Cilla Benkö, medievarlden.se 13-04-03
SR snedvrider konkurrensen - TU:s presidium kritiserar Sveriges Radio i SvD 13-04-03
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson  2013-03-29
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson 2013-03-28
Dags för förhandsprövning - TU:s vd Per Hultengård i Medievärlden 2013-03-27
Radiotidningen med uppmärksammade uttalanden från SR - Radiotidningen nr 5 2013
Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11
Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - Utkiksbloggen 2012-07-03
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt... - Utkiksbloggen 2012-02-12
Samarbete, inte skyttegravskrig -  Mikael Zackrisson på Same Same But Different 2010-03-29
Ge oss möjlighet att göra radio för alla - SR:s vd Cilla Benkö i Expressen 2013-02-15
SR:s ledning hotar åsiktsmångfald - Anette Novak, Anna Serner och PeO Wärring i DN 2010-05-22
Ny public service testar gränser - dn.se 2010-03-23

UPPDATERAD, KORRIGERAD OCH NYA LÄNKAR 130404 kl 01.38

UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130404 kl 14.50, kl 14.59
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130406 kl 16.07
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130407 kl 00.19
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR  130407 kl 13.4, kl 15.34, kl 18.49, kl 21.13
UPPDATERAD MED FLERA LÄNKAR 130408 kl 01.05

UPPDATERAD MED NY LÄNK 130414 kl 13.30

Utkik Media rekryterar chefredaktör till Folkbladet

Idag har mitt bolag Utkik Media fått i uppdrag av Folkbladet Västerbotten att rekrytera en ny chefredaktör och ansvarig utgivare till tidningen. Den nye redaktören ska efterträda Daniel Nordström som utsetts till chefredaktör på Arbetarbladet i Gävle.

Jag har tidigare bloggat om Folkbladets samarbete med Västerbottens-Kuriren, VK, som också är dess majoritetsägare. De bägge tidningarna har gemensamt svarat för en pionjärinsats i sitt sökande efter en ny fungerande modell för ett bra samarbete på en konkurrensort med två tidningar, en viktig process i en tid då alla tidningar möter svåra utmaningar.

Folkbladet ägs till 91 procent av VK och till 9 procent av VF Intressenter AB. Västerbottens-Kuriren AB ägs till 99,8 procent av Stiftelsen VK-press. VK:s vd Sture Bergman är styrelseordförande i Folkbladet. Koncernen ger också ut gratistidningar, bedriver en omfattande tryckeriverksamhet och äger dessutom ett fastighetsbolag.   

Både VK och Folkbladet har precis som branschen i övrigt noterat minskade upplagor. VK hade senast en TS-upplaga på 32 400 ex efter en minskning med 1 100 ex. Folkbladets upplagenotering blev 10 900 ex efter ett tapp på 800 ex. Negativa siffror, således, precis som runt om i landet. Inom koncernen jobbas det dock hårt med omställningen till en digital och multimedial verksamhet.

Även rent journalistiskt är Folkbladet en intressant tidning med sin ambition att vara en tidning för hela länet. Tidningen var också för drygt ett  år sedan första tidning i Sverige att kunna peka ut Stefan Löfven som socialdemokraternas nye partiledare. Ett präktigt scoop som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och kvällstidningarna nog gärna hade velat ha.   

Förra våren tilldelades sportmedarbetaren Jonas Fahlman Publicistklubbens pris till minne av den ryske mördade journalisten Anna Politkovskaja. I motiveringen hette det att ”Yttrandefriheten gäller också på sportens arenor. Jonas Fahlman har försvarat det fria ordet trots hot och trakasserier.” Detta sedan Fahlman avslöjat att Luleås sportchef under en match skrikit rasistiska kommentarer till en spelare i motståndarlaget.
Jag ser fram emot att få jobba åt Folkbladet och arbetet inleds omgående. Tjänsten kommer också att annonseras ut inom kort.

Uppdaterad 130328 kl 19.43

  

Public service utmanar dagspressen

Nu börjar det dra ihop sig vad det gäller relationerna mellan dagspressen och public service. Detta efter Sveriges Radios tämligen utmanande utspel om att sverigesradio.se med licensmedel ska göra en nyhetssajt som ska konkurrera med tidningarna och bli ”ett alternativ till exempelvis aftonbladet.se”. Tidningsutgivarnas vd Per Hultengård svarar direkt med ett inlägg i Medievärlden om att saken bör förhandsprövas av regeringen enligt de regler som finns.  

Hultengård skriver inte att Sveriges Radio eller SVT bör förbjudas att utveckla sin verksamhet även i digitala medier. Han erinrar endast om att det finns ett regelsystem där public service ska förhandsanmäla sina utvecklingsprojekt till regeringen för en prövning.

Hultengård konstaterar att ” Man kan förvisso ha synpunkter på systemet med förhandsprövning. Men om de inte gör det själva, måste man på något sätt ändå förhålla sig till effekterna av public service-företagens privilegierade ställning när de konkurrerar på plattformar med medier som har att tjäna in sina kronor på egen hand".

Det har han rätt i och många redaktörer har via Facebook och Twitter också gillat att frågan aktualiseras. Det kan man förstå eftersom regelverket faktiskt finns och Hultengård frågar sig också om när en förhandsprövning bör ske om den inte aktualiseras i detta fall.

Så långt är det lätt att hålla med, men gissningsvis kommer det säkert också senare i debatten att aktualiseras en begränsning eller rentav ett förbud för etermedierna att använda licensmedel för att konkurrera i mobiler och på webben med kommersiellt finansierade medier. Det vore olyckligt och om detta har jag bloggat tidigare.

Förr i tiden fick inte dåvarande Radiotjänst läsa nyheter i radion, det gjorde i stället de av tidningarna ägda Tidningarnas Telegrambyrå, TT, just för att skydda tidningarnas nyhetsverksamhet.  Ett återinförande av ett liknande system i vår tid vore olustigt. 

Om produktutvecklingen begränsas för SR, SVT och UR så kan man ju också tänka sig att staten, som äger public service via Förvaltningsstiftelsen, kan komma att ha synpunkter på att tidningar nu snabbt  utvecklar sig på tv- och radioområdet.  De stora satsningarna av till exempel Expressen och Aftonbladet på tv upplevs säkert som hotfulla inom public service.

Det intressantaste med diskussionen om SR:s satsning  är att den illustrerar något som ledningarna för SR och SVT aldrig vill medge, nämligen att de indirekt är statligt ägda och att staten har ett inflytande över deras verksamhet. Ett inflytande som dagspressens företrädare nu påminner om att staten bör utnyttja.

Debatten om etermediernas konkurrens med dagspressen har förts till och från under årens lopp. Det har också förekommit intressanta förslag om att man i stället för förbud och kontroll skulle söka samarbeten som gynnar både public service, dagspressen och publiken. Ett av de mer intressanta formulerades av Mikael Zackrisson för något år år sedan.

  

Länkar: 
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar.
Inget nytt med nyheter på webben - Sveriges Radios vd Cilla Benkö omkraven på förhandsprövning.
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattson om debatten.
Uppdaterad 2013-03-28 kl 11.57, kl 16.59
Uppdaterad 2013-03-29 kl 14.02