Bra av Ulrika Knutson om mangadomen!

Nyligen dömdes seriekännaren och mangaexperten Simon Lundström i Svea Hovrätt för ringa barnporrbrott. Åtalet och domarna i tingsrätten och hovrätten för hans innehav av mangateckningar är obehagliga signaler om att tryck- och yttrandefriheten inte alltid är självklar i Sverige. Om detta skriver Publicistklubbens ordförande, författaren och kulturjournalisten Ulrika Knutson, mycket bra i fredagens nummer av tidskriften Fokus.

Knutson konstaterar, helt riktigt, att det handlar om "en svensk censurskandal". Jag är inte jurist, men förmodar att domarna i tingsrätten och hovrätten formellt sett är korrekta i förhållande till lagstiftningen. Hovrättsdomen är enligt uppgift överklagad till Högsta Domstolen, HD. Om Lundström fälls även där måste lagstiftningen ändras.

Här handlar det inte om några barnpornografiska övergrepp typ fotografering eller annat utnyttjande av barn. Det handlar enbart om en persons innehav av bilder i sin bokhylla och dator, bilder som strikt juridiskt nu i Sverige betraktas som barnpornografiska.

Ändå är det inte några filmer eller fotografier av barn polisen hittat vid en husundersökning hemma hos Lundström. Domen gäller enbart de teckningar, japanska mangateckningar, som hittades hos honom.

Det var inte så konstigt att han hade sådana hemma. Manga är en japansk serieteckningskonst och Simon Lundström är Sveriges främste kännare och översättare av manga. Han hade omkring fyra miljoner teckningar när polisen knackade på dörren! Av dessa har 39 bilder av hovrätten betraktats som barnporr, en expert menar att endast fyra av dessa skulle skulle kunna beskrivas som pornografiska. Fyra teckningar...

Jag har tidigare bloggat några gånger om denna för Sverige märkliga och pinsamma rättsprocess, dels i juli förra året om att barnporrlagen får berättigad kritik, dels i augusti 2010 om att kritiken ökar mot barnporrdomen i tingsrätten. I inläggen finns länkar till andra relevanta texter. Både Sveriges Författarförbund och Svenska PEN har reagerat mot domen, vilket bland annat redovisats i Tidningen Kulturen.

Rättsprocesssen rörande dessa mangateckningar är en skandal och kommer säkert också att beskrivas som en sådan i framtiden. Dessvärre tror jag inte att justitieminister Beatrice Ask (m) är en politiker som är beredd att agera mot denna starkt ifrågasatta lagstiftning och därmed utmana tongivande aktörer mot barnporr, till exempel drottning Silvia.

Och ändå är det inte något barn som är utsett för ett övergrepp denna gång, det är Simon Lundström som är offret. Missa inte Ulrika Knutssons text.

Bra rekrytering av MittMedia

Thomas Peterssohn blir ny koncernchef för MittMedia. Han är idag chefredaktör och vd för Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Han efterträder Jan Cahling som ska gå i pension. Jag tror att Thomas Peterssohn är en kanonbra rekrytering och det finns all anledning att gratulera både honom och MittMedia.

Den nye koncernchefen blir 41 år den 1 maj och har tunga meriter som journalist och medieledare. Han har varit chefredaktör för Affärsvärlden och startat Ekonomi24.se, E24, och därför fått Stora Journalistpriset 2001. Han har varit reporter mm på Ekot, Svenska Dagbladet, Finastidningen och Dagens industri. Han är civilekonom.

Thomas Peterssohn kom till TT 2006 efter Raul Grünthal som nu är koncernchef för Schibsted Sverige. Då kom han närmast från Affärsvärlden och Talentum.

Tidigare satt jag i TT:s styrelse under ett antal år, bland annat då ett antal tidningar och dåvarande Förenade Landsortstidningar, FLT, försökte knäcka TT genom en kraftig expansion för att kunna konkurrera kraftfullt, men också genom att använda sitt inflytande och sin makt via ett parallellt ägande även i TT.

Det var en extrem jobbig tid för tidningsbranschen i allmänhet och TT i synnerhet. Själv tog jag starkt ställning för TT i den ganska infekterade debatten, en något komplicerad situation eftersom min dåvarande koncernchef var den som ledde attackerna mot TT. Den chefen var Kjell Sundin, tidigare vd på Gefle Dagblad och senare koncernchef för MittMedia och därmed en av företrädarna till Peterssohn. Han var också ordförande för FLT. Kjell Sundin avled för något år sedan.

När Kjell Sundin slutade som koncernchef blev det oroligt i koncernen då ägarna utsåg journalisten och konsulten Sören Björklund till ny koncernchef. Denne hade också på uppdrag av bland andra Kjell Sundin varit engagerad i FLT:s attack mot TT.

Direktörerna och chefredaktörerna inom koncernen menade att Björklund inte motsvarade kravprofilen för jobbet och han tillträdde aldrig befattningen. I stället blev Rolf Jonsson, vd på Sundsvalls Tidning, Sundins efterträdare. Och senare kom Jan Cahling efter honom.

TT har efter drabbningarna med FLT stärkts och utvecklats till en stor koncern. Det ska bli intressant att se vad Thomas Peterssohn kan uträtta inom MittMedia. Jag tror att ägarna denna gång gjort en riktigt bra rekrytering av en kompetent medieledare.

Imponerande insatser av reportrarna i Japan

Nyhetskanaler som CNN och Al-Jazeera är verkligen snabba och heltäckande i sin bevakning av de dramatiska händelserna i till exempel Egypten, Libyen och nu senast Japan. Ständigt närvarande. Även våra svenska medier har skött sig bra. All heder åt reportrar som exempelvis Nilofar Saidi och Stefan Åsberg i SVT och Rolf Porseryd i TV4 och Ola Wong, Sydsvenskan och Svenska Dagbladet. Sakliga och korrekta. Alla på plats med sina team, i farliga områden, och med kunniga och balanserade inlägg om vad som händer.

Dessutom är de modiga. Vem vill idag resa till Japan och de områden som är utsatta för de olika farorna från naturkatastroferna och kärnkraftsolyckorna? Nilofar Saidi redovisade i måndagens sändningar lugnt och sakligt den omtumlade känslan inför allt hon ser och sin personliga oro inför situationen. Men hon stannar mitt i katastrofen och fortsätter rapportera till oss i Sverige.

Stefan Åsberg och hans team rör sig nu försiktigt runt området med de havererade reaktorerna i Japan, berättar han idag för tidningen Journalisten. Det handlar om extremt svåra förhållandena som få reportrar möter i sin yrkesutövning. De kan hamna i riktigt farliga situationer och det måste vara både fysiskt och känslomässigt jobbigt att fullgöra sitt uppdrag. Hur ska han och kollegerna i det kaotiska läget kunna avgöra hur de ska våga röra sig eller när de inte kan stanna kvar längre?

Stefan Åsberg gjorde debut i medievärlden 15 år gammal som prao på Radio Gävleborg. 1993 började han på regionala Mittnytt, värvad av legendariske reportern Alf Lundkvist som flyttade till Rapport. Mittnytt täckte på den tiden även Gävle där Åsberg blev en känd profil i staden. Efter tiden på regional-tv har Stefan Åsberg utvecklats till en rutinerad världsreporter som rest till den ena katastrofen efter den andra, jorden runt.

1986, många år innan Åsberg blev journalist, skickade vi från Gefle Dagblad ut reportrar och fotografer till en befarad kärnkraftsolycka i Forsmark. Senare visade det sig att olyckan hade skett i Tjernobyl, men till en början var alla övertygade om att något hade hänt i Forsmark som ligger ganska nära Gävle. Jag vill minnas att vi gav våra medarbetare direktiv om att inte smita förbi några polisspärrar och framför allt inte köra närmare än ett par mil från kärnkraftverket…

Tämligen aningslöst med tanke på vad vi vet idag. Men kanske begripligt med tanke på vad lite vi då visste om riskerna i dessa sammanhang. När det blev klarlagt att de radioaktiva utsläppen kom från Tjernobyl och inte Forsmark uppmanade myndigheterna oss alla att inte dricka vatten från vattenpussarna på marken!

Gävle drabbades som bekant av det radioaktiva nedfallet, och vi skrev i tidningarna om gravida mammor som valde att lämna staden. Journalistiken i stadens tidningar präglades sedan länge av kärnkraftsolyckan, inte minst av återkommande rapporter om radioaktiviteten i skog och mark.

Gefle Dagblad skickade 1987 ner ett reportageteam till Tjernobyl för en reportageserie som publicerades ett år efter olyckan. Det var reportrarna Lisa Lofors och Per-Olof Grönberg, ledarskribenten Tord Bergkvist och fotografen Leif Jäderberg. Lofors och Bergkvist är pensionerade, Grönberg jobbar sedan många år på Länstidningen i Östersund och Jäderberg är numera chef för den gemensamma fotoredaktionen på Arbetarbladet och Gefle Dagblad. De gjorde alla ett utmärkt jobb och både texterna och bilderna väckte berättigad uppmärksamhet.

Den samlade effekten av jordbävningar, tsunamin och kärnkraftsolyckorna gör att det är svårt att ta till sig vad som nu händer i Japan, tragedin är ofattbar. Och det bara fortsätter; för en stund sedan (15-tiden) drabbades Japan av ett kraftigt efterskalv. Sydsvenskan.se berättar att reportern Ola Wong sökte skydd under ett bord. I samma text funderar seismologen Reynir Bödvarsson om det kan röra sig om ett förskalv till ett större skalv.

Och Wong ligger väl under sitt bord och försöker få iväg en ny text...

Både nyhetsteamen på plats och deras ansvariga chefer har svåra frågor att ta ställning till när de ska avgöra om medarbetarnas ska flygas hem eller ej. Alla vill naturligtvis vara kvar och spegla händelseutvecklingen, men någonstans går det en gräns där riskerna för medarbetarna blir för stora. På SVT överväger man frågan just nu.

UPPDATERING 2011-03-17:

Idag har SVT beslutat att deras medarbetare ska lämna Japan tills läget klarnar. Beslutet var inte självklart för några av medarbetarna enligt Journalisten.

Journalisten skriver också att även Aftonbladet och GP tagit hem sina medarbetare, men Sveriges Radios Staffan Sonning och Nils Horner stannar i Japan tills vidare.

Annonsen om publisher till UNT publicerad

Nu har annonsen om att UNT söker en publisher publicerats i bland annat i UNT och, som denna länk går till, medievarlden.se. I annonsen finns information om tjänsten som sådan och om både UNT:s och NTM:s verksamhet.

Adressuppgifter finns i annonsen liksom mina olika telefoner för den som vill kontakta mig. Ansökan ska mejlas eller skickas med post till mig senast den 25 mars.

Jag har tidigare bloggat om uppdraget att rekrytera en ny chef till mediehuset UNT med sin omfattande verksamhet i olika kanaler. Att få ta ansvaret för UNT är ett av de mest intressanta mediejobben i Sverige.

Intressant kritik mot tv-licensen

I Dagens Nyheter skriver idag socialdemokraten Ursula Berge och moderaten Cecilia Stegö Chilò om behovet av en förnyelse av public service. Trots skilda politiska uppfattningar är de överens om tagen, även den kontroversiella synpunkten att ersätta licenssystemet med en skattefinansiering. Jag instämmer, om inte i allt så i det mesta. Och då särskilt i synen på finansieringen.

Det är intressant att debattörerna är överens i denna fråga. S-debattören Berge har bland annat varit chef för tankesmedjan Agora och Stegö Chiló för Stiftelsen Fritt Näringsliv och Timbro.

Cecilia Stegö Chilò blev som bekant också känd då hon avgick som kulturminister efter bara tio dagar sedan det avslöjats att hon inte hade betalat tv-licensen. Jag har alltid tyckt att det var synd att hon inte stod på sig och upphöjde sitt licensskolkande till en politisk symbolhandling, men det var väl kanske en politisk omöjlighet. Efter henne kom Lena Adelsohn Liljeroth som varit motsägelsefull i sin politik om statsägda SVT, SR och UR, men också om till exempel presstödet. Man kan undra hur det hade sett ut idag om Stegö Chiló hade varit kvar?

Nu blir dessa båda debattörer säkert utskällda för sin inopportuna uppfattning. Det kan anas redan vid en snabb titt på kommentarerna efter artikeln. Där såg jag också att någon som vill bibehålla rådande ordning prisar public service för att man slipper reklamen. Det tycker jag inte alls att man gör; det finns massor av reklam i de reklamfria kanalerna!

Inte betald reklam förutom den tveksamma sponsringen, men mer och mer reklam för de egna programmen. Och detta i en tid då de tidsbundna tablåerna betyder allt mindre. Nyligen såg jag reklam för programmet Landet runt insprängt mitt i en regional nyhetssändning, därtill nästan obegriplig eftersom den var dåligt gjord och studiereportern förklarade inte det egendomliga avbrottet.

Jag har ett intryck av att reklamsnacket närmast exploderat i public service. Det skulle vara intressant att veta hur mycket tid som ägnas åt den här typen av säljpuffar för de egna programmen.

Förutom programreklamen bjuds vi också då och då på de minst sagt märkliga filmerna där Radiotjänst tackar landets licensbetalare. De är ekonomiskt motiverade, precis som reklam för chips, bilar och charterresor. De har till och med prisbelönats i reklamtävlingen 100-wattaren. Och de sänds i public service-kanalerna...

Om många år, när systemet för de statsägda radio- och tv-kanalerna säkert har reformerats, gissar jag att många av dagens omständigheter kring dagens public service kommer att framkalla både leenden och förvåning hos dem som tittar bakåt.

Missa inte artikeln i DN om du är intresserad av dessa frågor. Jag har bloggat om licenssystemet tidigare, länkar nedan.

Några tidigare texter om tv-licensen på denna blogg:

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen den 21 februari 2011

Bra av moderater om tv-licensen den 30 november 2010

Serner gillar förslag om public service den 31 mars 20

Avskaffa tv-licensen! den 23 mars 2010

Expressen skriver om det fria ordet och tidningsdöden

Idag handlar Dokument/måndag i Expressen om hur det fria ordet ska överleva tidningsdöden. Reportern Arne Lapidus ger en bra bild av läget i Sverige där det nu utanför storstäderna finns endast två städer med "äkta" konkurrens mellan två tidningsföretag, Karlstad med Värmlands Folkblad och Nya Wermlands-Tidningen samt Falun med Dalarnas Tidningar och Dala-Demokraten. I alla andra städer har de två tidningarna samma ägare i olika modeller.

För bara någon dag sedan redovisades de senaste upplagesiffrorna från AB Tidningsstatistik, TS. Enligt TS minskade upplagorna för alla tidningar i Sverige utom en, Nya Lidköpings-Tidningen som varken ökade eller minskade. Totalt minskade dagspressens upplaga med 101900 exemplar, en siffra som är lika stor som Dagens Industris, DI:s, upplaga!

Aftonbladet, som nu väljer att lämna TS-revisionen, minskade mest i landet med 38400 exemplar, en siffra som motsvarar upplagan för Vestmanlands Läns Tidning, VLT. Nu är minskningarna för papperstidningarna utspridda över hela landet, men de slår alltså lika hårt som om ett par stora tidningar skulle ha lagts ner. En nedläggning av DI och VLT skulle nog uppmärksammas mer än dagens upplageminskningar...

Uppfattningarna i branschen om läget och om vad som bör göras varierar. Det framgår ganska väl i texten där Lapidus intervjuar chefredaktör Anette Novak på Norran, chefredaktör Göran Greider på Dala-Demokraten, politiske chefredaktören Anders Eklund på Hälsingetidningar, professor Karl-Erik Gustafsson samt mig själv.

Expressen beskriver tidningssituationen i Hälsingland där fyra tidningar görs av samma redaktion som leds av en och samma ansvarige utgivare, Mats Åmvall. Tidningarna, Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan och Söderhamns-Kuriren har olika politisk färg, men en gemensam politisk chefredaktör, Anders Eklund.Den har också en gemensam sajt, helahälsingland, med bra lokal förankring. En intressant och väl fungerande lösning när förutsättningarna för papperstidningarna förändras.

Dalarnas Tidningar utvecklades tidigt i en framsynt lösning där fem lokala tidningar i bland annat Falun, Borlänge och Mora ingår. Alla görs av samma redaktion, men med bra lokal förankrig.

I Örnsköldsvik och Härnösand har papperstidningarna Tidningen Ångermanland, TÅ, och Örnsköldsviks Allehanda, ÖA, lagts ihop till gemesamma sajten allehanda.se, men med stark lokal förankring både för sajten och papperstidningarna. Och med ledarsidor av olika kulör. TÅ skapades så sent som 2000 då bägge tidningarna i Härnösand, socialdemokratiska Nya Norrland och moderata Västernorrlands Allehanda, slogs ihop till en gemensam tidning.

Nu är det högkonjunktur och pengarna strömmar in i mediehusen, men med tiden kommer det en lågkonjunktur. Då kan nog följderna bli dramatiska för tidningar som inte söker nya lösningar för att klara sig när tiderna hårdnar. Om detta har jag skrivit mer utförligt i bland annat tidskriften Liberal Debatt där texten finns.

Debatten om Norran, Journalisten och Katrineholms-Kuriren

Förtroendet är viktigt att vårda i publicistisk verksamhet. Gott omdöme och en väl utvecklad ansvarig hållning är nödvändiga egenskaper för publicister, särskilt för ansvariga utgivare. Därför är det intressant för dem som värnar om tryck- och yttrandefriheten att just nu följa debatten om utgivarbeslut på tre tidningar, nämligen Norran i Skellefteå, tidningen Journalisten och Katrineholms-Kuriren. Länkar om sakfrågorna hittar du sist i denna i text. De tre utgivarna anser att de gjort rätt, men deras kontroversiella beslut ifrågasätts i hög grad av omvärlden. Förtroendet rubbas.

Först som sist, det råder ingen som helst tvekan om att en tidnings ansvarige utgivare ensam har att besluta om en text ska publiceras eller ej. Varken tidningens ägare, dess anställda journalister eller någon annan kan hindra utgivaren från att refusera en text. Tryckfrihetsförordningen ger därmed den ansvarige utgivaren en makt som måste hanteras ytterst ansvarsfullt.

Den ansvarige utgivaren får själv logisk nog ensam bära ansvaret för sitt beslut. Dels juridiskt för det som publiceras, dels moraliskt och i debatt med läsare, ägare och personal för både sådant som publiceras och för det som refuseras.

Det är därför viktigt att utgivaren är en klok person med en ansvarig hållning och empati. Gärna lite mod också, som utgivare måste man orka med att krönikörer, ledarskribenter, kulturredaktörer och andra kritiska röster tar ut svängarna och tycker till rejält, även i strid mot ens egen uppfattning.

Öppenhet, öppenhet, diskussion och tolerans. Kraven på att utgivare och andra tidningsledare omdömesgillt hanterar dessa värden inom de traditionella medierna ökar med alla nya utmärkta möjligheter för människor att publicera sig. En ny bra konkurrens som ställer krav på etablerade publicister, journalistens monopol är avskaffat.

I presspolitiska sammanhang rörande dagspressen har man tidigare talat om begreppen ”inre mångfald” och ”yttre mångfald”. Den yttre mångfalden var beskrivningen på när många tidningar konkurrerade med varandra. När tidningstitlarna med tiden blir färre är det viktigt, menade man, att mångfalden vårdas ömt i den enskilda tidningens spalter på så sätt att andra åsikter släpps fram i än högre grad än tidigare, inre mångfald. Det finns också många goda exempel på detta. Bra tankar som väl illustrerar dagstidningarnas ansvar i den snabba medieutvecklingen. Den inre mångfalden får inte knäsättas.

Debatten just nu runt de tre nämnda tidningarna handlar inte om utgivarnas juridiska ansvar. På Norran och Journalisten handlar det om motsättningar mellan utgivare och skribenter om vad som får skrivas och sägas, på Katrineholms-Kuriren handlar det om journalisternas och främst då ansvarige utgivarens syn på medieutvecklingen med sociala medier och tillämpningen av offentlighetsprincipen, om rollfördelningen mellan tidning och omvärld i en ny verklighet.

Olika frågor, men en röd tråd kan anas mellan de tre tidningarna; diskussionerna handlar på skilda sätt om journalistrollen i framtiden. Om denna har det förts en intensiv och intressant debatt främst, på Twitter med haschtaggen #journalistroll, men också i tidningen Journalisten och andra medier.

Debatten inleddes efter ett uppmärksammat seminarium arrangerat av Sim(O) på JMK för någon månad sedan där Anders Mildner höll en uppmärksammad inledning om journalistrollen i förändring. Föreläsningen finns inte på webben, men senare föreläste han om journalistrollen i Lund och där finns en videoinspelning av Joakim Jardenberg att ta del av. Länkar om allt detta nedan.

Nu till debatten om händelserna på de tre tidningarna.

På Norran har åsiktsredaktören Tobias Ljungvall avskedats efter en schism mellan honom och ansvarige utgivaren, chefredaktören Anette Novak. Nedan en rad länkar om saken, inte minst till Norrans egen artikel med (idag lördag) ett 60-tal kommentarer, de flesta kritiska till beslutet. Ljungvalls företrädare Ola Theander är på sin blogg mycket kritisk mot Novak och tidningsledningen över vad som hänt.

På tidningen Journalisten har medarbetaren Paul Frigyes sagt upp sig sedan den ansvarige utgivaren Helena Giertta stoppat publiceringen av hans krönika om den förändrade journalistrollen.

Giertta har själv varit aktiv i debatten och skrivit ledare. Frigyes har dock en annan uppfattning än sin chefredaktör och hon anser att tidningen inte kan hålla sig med två åsikter. Frigyes har jobbat på journalistförbundets tidning i tio år, men anser sig inte kunna stanna på tidningen. Han sa upp sig samma vecka som han på uppdrag av tidningen skrivit om motsättningarna på Norran...

Diskussionerna rörande Norran och Journalisten påminner om varandra och utlöser begripligt nog kritik från många håll. Frågan ställs - hur högt i tak är det egentligen i de traditionella tidningshusen? Båda chefredaktörerna värjer sig mot kritiken och hävdar på skilda sätt att deras beslut är korrekta och naturliga i sammanhanget.

På den punkten tror jag att de bägge utgivarna smärtsamt förr eller senare upptäcker att förtroendet för dem och deras tidningar försämrats. Att frågorna borde ha hanterats annorlunda.

Diskussionerna rörande Katrineholms-Kuriren, KK, är av annan art, men ändå intressanta i sammanhanget eftersom debatten även här påverkar förtroendet för utgivaren och tidningen. Tidningen förberedde ett reportage med kritiskt anslag om kommunchefen Mattias Jansson som är skicklig på att använda sociala medier, till exempel Twitter där han heter @kommunchef. Han fick ett antal frågor från Kuriren och publicerade dem då direkt på sin blogg och frågade vad folk tyckte att han skulle svara, crowdsourcing med andra ord.

KK och dess chefredaktör Krister Wistbacka angrep upprört Jansson och menade att han saboterade tidningens kritiska granskning. Varpå kritiker och kommunchefen påpekade att offentlighetsprincipen gällde. Helt korrekt, den är inget privilegium för tidningarna och dess journalister. Debatten tog fart på bloggar och Twitter, hashtag #kkuriren.

Olika tidningstitlar, utgivare och sakfrågor, men det går att se flera kopplingar mellan dessa tre fall. Hur klarar traditionella tidningar att behålla sin position i den dramatiska medieutvecklingen? Orkar de med insyn, öppenhet, ännu mer öppenhet och ödmjukhet, väsentliga värden då sociala medier får en viktigare roll i snabb takt och journalistrollen därmed måste förändras.

Om detta skriver Paul Frigyes mycket bra, dels i den text som chefredaktören stoppade och som idag publicerades i Expressen, dels i en ny artikel i Dagens Nyheter idag. Länkar nedan eftersom jag denna gång valde att samla dem under respektive tidning med tanke på omfattningen.

Ett baskrav för ett bevarat förtroende i mediernas värld är att de lever som de lär. Det verkar de inte ha gjort denna gång.

Länkar om Norran:

(Senaste sist)

P4 Västerbotten (arkiv 30 dagar, 18,30 min in på bandet) intervjuer med Anette Novak och Tobias Ljungvall om oenigheten, (17 februari)

Norrans förre politiske redaktör Ola Theander bloggar om konflikten på Norran, (17 februari)

journalisten.se, artikel om konflikten, (18 februari)

Norrans egen artikel om att åsiktsredaktören avskedats, (21 februari)

medievarlden.se om att Ljungvall avskedats, (21 februari)

dagensmedia.se om att Ljungvall avskedats, (21 februari)

resume.se om att Ljungvall får sparken, (21 februari)

Norrans förre politiske redaktör bloggar upprört om konflikten på Norran, (21 februari)

journalisten.se, artikel om att Ljungvall fått sparken, (21 februari)

journalisten.se. Norrans ordförande Cal Wikström intervjuas, (22 februari)

Nyheter P4 Västerbotten, text om att Ljungvall fått sparken, (22 februari)

Ola Theander bloggar om sina tankar efter Ljungvalls uppsägning, (22 februari)

Medievarlden.se, därför fick Ljungvall sparken, (22 februari)

Ola Theander bloggar om en debatt han nobbade, (23 februari)

P1 Medierna om bråken på Norran och Journalisten,ca 02,15 minuter in på bandet, (26.2)

Länkar om Journalisten och debatten om journalistrollen.

(Senaste sist)

Torbjörn von Krogh bloggar om seminariet om journalistrollen, (27 januari)

Jag skriver på Utkiksbloggen om seminariet om journalistrollen, 30 januari)

Torbjörn von Krogh bloggar om att debatten om journalistrollen fortsätter, (2 februari)

video.jardenberg.se, Anders Mildner föreläser i Lund om journalistrollen, (5 februari)

P1 Medierna om att Paul Frigyes refuserats och säger upp sig, (25 februari)

journalisten.se om att Paul Frigyes säger upp sig i protest, (25 februari)

medievarlden.se om att Paul Frigyes säger upp sig efter stoppad krönika, (25 februari)

folkbladet.nu i Umeå, utgivare Daniel Nordström bloggar om Journalisten, (25 februari)

dagensmedia.se om Storbråk på Journalisten, (25 februari)

resume.se om att "Skribent säger upp sig efter stoppad krönika",(25 februari)

expressen.se, Paul Frigeys artikel som refuserades av Journalistens utgivare, (26 februari)

dn.se, Paul Frigeys skriver om "Utbredd röta på tidningen Journalisten",(26 februari)

Chefredaktör Helena Giertta bemöter kritiken av Paul Frigeys i DN, (26 februari)

resume.se skriver om "Attacken mot Helena Giertta", (26 februari)

P1 Medierna om bråken på Norran och Journalisten, ca 2,15 minuter in på bandet, (26.2)

Länkar om Katrineholms-Kuriren:

(Senaste sist)

Kommunchefen Mattias Jansson bloggar om Katrineholms-Kurirens frågor, ( 9 februari)

Mattias Jansson bloggar om läsarnas svar på Katrineholm-Kurirens frågor, (10 februari)

samesamebutdifferent.se, Sofia Mirjamsdotter bloggar om bråket i Katrineholm, (10 februari)

jardenberg.se, Joakim Jardenberg bloggar om kommunchefen och Kuriren, (10 februari)

medievarlden.se, "KK:s granskning stördes av öppen kommunchef", (11 februari)

medievarlden.se, "Wistbacka om bråket med kommunchefen", (11 februari)

kkuriren.se, ledaren om att "En härskare väcker misstankar", (11 februari)

kkuriren.se, "Frågorna till kommunchefen orsakade storm i bloggosfären", (11 februari)

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om Katrineholms-Kuriren, (11 februari)

Krister Wistbacka skriver att han är "Utskälld av en viss sorts valpar", (15 februari)

Medierådgivaren Paul Ronge bloggar om mediernas ifrågasatta makt, (15 februari)

SR Studio 1 intervjuar Krister Wistbacka och Mattias Jansson om Katrineholmsbråket, (23 februari)