Anna Körnung ny chefredaktör på Kommunalarbetaren

 I dag blev det klart att tidningen Kommunalarbetaren, KA, får Anna Körnung som ny chefredaktör och ansvarig utgivare. Hon tillträder den 1 januari. Jag har genom mitt bolag Utkik Media biträtt KA och LO Mediehus i rekryteringsarbetet.

Anna Körnung är en erfaren, kunnig och drivande publicist efter en rad olika uppgifter som medieledare. Senast som arbetande styrelseordförande för Utgivarna, d v s branschens ganska nya övergripande paraplyorganisation där TU-Medier i Sverige, Sveriges Tidskrifter, SVT, Sveriges Radio, Utbildningsradion och TV4-gruppen är medlemmar.

Dit kom Anna Körnung i våras sedan hon slutat som chefredaktör för Mitt i-tidningarna i Stockholm i samband med dess ägarbyte. Dessförinnan bland annat chefredakör Veckans Affärer, redaktionschef Fokus samt olika chefsroller inom Svenska Dagbladets ledningsgrupp och tidigare liknande uppdrag inom Aftonbladets ledningsorganisation. 

Jag har genom mitt bolag Utkik Media, formellt Utvalnäs Media och Kommunikation AB, anlitats som konsult rörande olika utredningar och projekt sedan 2005. Rekryteringar av chefredaktörer och andra medieledare blev tidigt en betydande del av verksamheten med uppdrag gällande till exempel Norrländska Socialdemokraten, Östersunds-Posten, Norran, Upsala Nya Tidning, Arbetarbladet, SVT och Corren.  

 

Ett litet steg mot ett stort nytt etiskt system

Idag gick en rad medieföreträdare ut i en debattartikel, som här i Expressen, och kungjorde att ”Medierna inför ett nytt etiskt system”. Samma artikel publicerades samma dag i många tidningar. Det är en intressant manifestation av branschens samsyn även om det handlar om ett förslag och inte ett nytt system klart för sjösättning. Notabelt är att tre av Sveriges tyngsta medieföretag av något skäl inte finns med bland undertecknarna samt att statens syn på saken är oklar.

De tre medieföretagen som saknas bland undertecknarna är Dagens Nyheter, Aftonbladet och Dagens Industri. Varför de inte finns med kan man fråga sig, men det kanske helt enkelt beror på att inget av dessa företag är representerade i organisationen Utgivarnas styrelse. Och varför de inte är det kan man också fråga sig.

Möjligen finns det på något sätt en koppling till det faktum att DN och DI runt årsskiftet 2012/2013 lämnade Tidningsutgivarna, TU, som ingår i Utgivarna, men några år senare återvände de till organisationen. Aftonbladet har hela tiden varit med i TU där Schibsteds vd Raoul Grünthal dessutom är ordförande. Hursomhelst får man väl förutsätta att både DN, DI och Aftonbladet ändå står bakom förslaget även om det nog förvånar en del att de saknas i sammanhanget.

Flertalet av dem som skrivit under debattartikeln, förutom medieorganisationernas representanter, är med i Utgivarnas styrelse som ledamöter eller suppleanter. Redan 2010 föreslog den nuvarande huvudmannen för pressetiken, Pressens samarbetsnämnd, ett nytt medieetiskt system. Under senare år är det dock Utgivarna som drivit på diskussionen. Debatten har således pågått i många år och nu manifesteras enigheten om ett förslag bara en knapp månad innan Utgivarnas vd Nils Funcke avgår efter ett år på posten. Han efterträds den 1 maj av Patrik Hadenius.

Dagens publiceringar om förslaget gläder säkert Nils Funcke eftersom han är en varm anhängare av tanken på ett nytt medieetiskt system. Han har som vd haft införandet av ett nytt etiskt system som ett viktigt mål. Redan innan han blev vd för Utgivarna var han starkt engagerad i frågan och anlitades också av Utgivarna som utredare rörande projektet. I sitt förslag under våren 2013 menade han att det nya systemet borde kunna införas redan runt sju månader senare, det vill säga från årsskiftet 2013/2014!

Så blev det inte och sedan dess har nog frågan diskuterats rejält inom Utgivarnas styrelse där det också funnits olika uppfattningar tills nu. Enligt uppgift var Sveriges Radios företrädare tidigare tveksamma till tanken, men så är det uppenbarligen inte längre. Företagets vd Cilla Benkö kommenterar idag förslaget i positiva ordalag.

Ett stort antal andra medieföreträdare kommenterar i dag enigheten runt förslaget i lika positiva ordalag i olika medier. Själv är jag dock lika tveksam till idén som jag varit tidigare, framför allt vad det gäller risken för en byråkratisk koloss och att den etiska tillämpningen i public service och privata medier enligt förslaget ska granskas genom samma lupp.  

Just frågan om statliga Granskningsnämndens roll i sammanhanget tycks enligt dagens manifestation inte heller ha avancerat. Under senare år har medieföreträdare på skilda sätt gång på gång försökt få med sig staten, det vill säga kulturministern Alice Bah Kuhnke, på tanken om ett nytt gemensamt medieetiskt system. Ska det fungera som tänkt måste ju reglerna för Granskningsnämndens verksamhet ändras.

I dagens debattartikel om dagens förslag rörande Allmänhetens Medieombudsman (MO) och Mediernas etiska nämnd (MEN) skriver undertecknarna så här om detta:

”Regeringen bör i samband med inrättandet av MO/MEN justera instruktionen för Granskningsnämnden för radio och tv så att nämnden inte prövar intrång i privatlivet. Den granskningen bör ske i MO/MEN.”

Längre än till denna fromma önskan har således inte denna fråga kommit, men kulturministern berörde faktiskt saken i somras då hon i riksdagen svarade på en fråga från Lars Beckman (m). Det svaret förde väl knappast frågan framåt i den riktning förslagets tillskyndare hoppats på. 

En annan oklar sak handlar om finansieringen av det nya systemet. Dagens etiska system med pressombudsmannen och opinionsnämnden finansieras främst av TU. Sveriges Tidskrifter bidrar så vitt jag förstår med en begränsad summa och de övriga huvudmännen Journalistförbundet och Publicistklubben med ännu mindre, om ens med något alls.

Hur finansieringen av det föreslagna systemet ska gå till när organisationer, privata medieföretag och licensfinansierade public service ska komma överens kan nog bli en svår nöt att knäcka. Redan finansieringen av organisationen Utgivarna har nog föranlett en del svåra diskussioner under årens lopp mellan dess olika medlemmar.
Allt oklart ska nu utredas, diskuteras och klarläggas. Vem vet, en vacker dag  kanske allt är klart på riktigt så att vi återigen får se rubriken ”Medierna inför ett nytt etiskt system”…
Kompletterad med fler länkar 180403 kl 18.19, korrigerad kl 18.28, ytterligare länk 180404 kl 00.07
Länkar:

MO/MEN Regeringen och finansieringen kvarstår - nyhetsartikel medievarlden.se 180403
"SRs, SVTs och TV4s hemsidor kan prövas i det nya systemet" - intervju med Ola Sigvarsson, journalisten.se 180403
Mediebranschen föreslår nytt medieetiskt system - skrotar pressombudsmannen - nyhetsartikel svt.se 180403
Medier presenterar nytt etiskt system - nyhetsartikel dagensmedia.se 180403  

Medier enade om ett nytt etiskt system - nyhetsartikel resume.se 180403

Mediehistoria - nu bildas ett nytt medieetiskt system - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se

      

Nils Funcke vd för Utgivarna - vars framtid är osäker

Idag blev det klart att Nils Funcke blir ny vd för den publicistiska organisationen Utgivarna. Han är en extremt kunnig tryckfrihetsexpert och publicist. Som sådan blir han en spännande person i ledningen för lobbyorganisationen Utgivarna, men jag är fortfarande frågande till dess existens och framför allt till dess idé om ett nytt etiskt system med en gemensam medieombudsman för public service och kommersiella medieföretag.

Jag känner Nils Funcke väl och har stor respekt för hans kunskaper på det tryckfrihetsrättsliga området. Där är han kunnig och framträdande i debatten med en osviklig känsla för vad som är rätt och fel. Han har också en gedigen erfarenhet både som publicist och utredare vilket framgår av hans cv här.  Trots allt detta begriper jag mig inte på hans och Utgivarnas vurmande för ett nytt etiskt system.

Nils Funcke är nämligen extremt insatt även i den frågan. 2012 anlitades han av just Utgivarna för att göra en utredning rörande projektet och i sin rapport levererad våren 2013 var han mycket entusiastisk för saken. Han trodde dessutom då på en extremt snabb sjösättning av projektet och räknade optimistiskt med att ett nytt system skulle kunna vara i drift sju månader senare vid årsskiftet mellan 2014 och 2015.  

Sedan dess har i princip ingenting hänt. Anette Novaks utredning nämnde väl i och för sig att förslaget borde utredas, men därutöver har det varit tyst från politiskt håll. Besvikelsen hos Utgivarna över den politiska tystnaden är uppenbar.   

Funcke efterträder Per-Anders Broberg som inte har kommenterat varför han valt att sluta utan att ha ett nytt jobb. Utgivarnas ordförande Sofia Wadensjö Karén har dock i en kommentar sagt att Broberg tyckt att det har gått alldeles för långsamt att få igång ett nytt system som skulle ersätta den nuvarande pressombudsmannen, Pressens Opinionsnämnd och den statliga Granskningsnämndens etiska tillsyn rörande public service. Granskningsnämnden finns numera inom Myndigheten för press, radio och tv. 

Enligt uppgift är dessutom numera inte företrädare för public service i Utgivarnas styrelse lika angelägna om ett nytt etiskt system med en gemensam medieombudsman. Om detta stämmer kan det också ha gjort tillvaron komplicerad för vd Per-Anders Broberg. Bakom Utgivarna står Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, TV4-gruppen, SVT, Sveriges Radio och UR.

 I organisationens styrelse sitter de främsta företrädarna för medieföretagen i Sverige.  Hur det  ligger till med enigheten eller oenigheten rörande det etiska systemet har dock aldrig kommenterats utåt av någon inom den publicistiska organisationen Utgivarna.

Själv har jag ända sedan organisationen bildades varit skeptisk till dess tillkomst eftersom public service och de kommersiella medierna lever i helt olika världar, inte minst ekonomiskt. Det har sannerligen också illustrerats väl under senare år då de kommersiella medierna samfällt kritiserat SVT:s och Sveriges Radios digitala satsningar. Ett urval av länkar till tidigare texter på denna blogg och andra inlägg  om Utgivarna och etiken finns i slutet av denna text.

Sedan Utgivarna bildades har också under senare år de privata medieföretagens företrädare allt oftare talat om att även de kommersiella medierna på ett eller annat sätt borde få ta del av licenspengarna på runt åtta miljarder kronor. Och inom public service har man hårdnackat agerat däremot vilket inte minst visade sig nu inför tillsättandet av en parlamentarisk kommitté rörande nya sändningstillstånd för bolagen inom public service. Där föreslog SR och SVT bland annat att den omstridda förhandsprövningen helt enkelt ska avskaffas.

De kommersiella medieföretagen och public service förefaller således att vara oeniga om i stort sett allt förutom om de självklara publicistiska grundbultarna som värnandet av vår tryck- och yttrandefrihet med sin offentlighetsprincip och utgivaransvaret. Samt självklart i alla frågor om hot och angrepp mot medieföretag eller journalister, en minst sagt tyvärr aktuell fråga. Rörande dessa ämnen är enigheten stor och där har naturligtvis Utgivarna en roll tillsammans med de andra medieorganisationerna i Sverige.

Nu har Utgivarna fått en ny intressant vd i Nils Funcke, men jag tror ändå det kan finnas skäl att fråga sig hur länge Utgivarna kommer att finnas kvar. Nils Funcke, som fyller 64 år i sommar, blir enligt uppgift vd endast på en halvtidstjänst till skillnad från Per-Anders Brobergs heltidstjänst. Vad är motivet till den nedskärningen? Ingen bra signal från en organisation med framtidstro. 

Om det dessutom råder en oenighet inom styrelsen rörande behovet av ett nytt medieetiskt system så talar det också för att behovet av organisationen Utgivarna som sådan kan komma att ifrågasättas, inte minst då dess verksamhet ska finansieras.  

Helt avgörande för Utgivarnas framtid är nog att idén om ett nytt medieetiskt system vinner terräng inom politiken. Det finns det inte så mycket som tyder på, men det skulle väl i så fall vara när vi får se direktiven för den parlamentariska kommitté som ska utreda bland annat finansieringen av public service inför besluten om  de nya sändningstillstånden.

Om inte Utgivarnas idé om ett nytt medieetiskt system gemensamt för public service och de kommersiella medierna finns med där i utredningsuppdraget är det nog kört både för idén om en medieombudsman och för organisationen Utgivarna. 

Korrigerad 170225 kl 17.37 

Länkar: 

Ge SVT ett tydligt online-uppdrag - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se 170219

Utgivarnas manifestation väcker frågor - bloggtext Utkiksbloggen 130703

Avstå från en ny medietisk organisation - bloggtext Utkiksbloggen 130529 

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - bloggtext Utkiksbloggen 130403

Ett steg mot en gemensam medieetisk nämnd - nyhetstext journalisten.se 130308
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - bloggtext Utkiksbloggen 120712

Utgivarna presenterade sig - nyhetstext, medievarlden.se 120702   

Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt - bloggtext Utkiksbloggen 120212                

Mot mötesplatsen Almedalen och nästan 4000 seminarier

Nu är det dags för Almedalen igen. Dyrt, svårt att hitta ett boende och kärvt att få tag på taxi om man som jag har ont i benen och lite svårt för att gå på Visbys kullerstenar. Men spännande, intressant och givande i alla avseenden! Tänkte avstå från Almedalen i år då jag förlorade ett jättefint boende vid Stora Torget. Men nu blir det i alla fall drygt tre dygn, måndag till torsdag förmiddag, med ett hyrt boende i Gråbo en bit utanför centrum. Hoppas taxi och buss funkar.

Som vanligt blir det nog mest seminarier om mediefrågor för min del.  TU, Utgivarna och Journalistförbundet ordnar alltid intressanta seminarier och så även i år. Några missar jag, men det går inte att pricka in allt. De stora medieföretagen har också en lång rad arrangemang, det finns alltid något att gå på.

TV4, SVT, Sveriges Radio, Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet och inte minst Expressen sätter en stark prägel på Almedalen med sina montrar, scener och frikostiga program. Expressens reporter Niklas Svensson är genom sin starka närvaro ett fenomen i Almedalen och i år har makthavare.se utsett honom till Almedalens viktigaste twittrare. Driftige kommunikatören och digitalstrategen Brit Stakston, tillika vd för Blank Spot Project kom på andra plats. De båda kallades för ”kungen och drottningen av Almedalen” i motiveringarna.   

I år arrangeras det 3808 seminarier i Almedalen enligt arrangörernas programlista idag, men av dessa är 22 inställda. Ändå är det ett nytt rekord och antalet seminarier ökar för varje år. Så också antalet besökare, men det finns som vanligt också en kritisk diskussion om inte denna samhällsvecka måste förnyas. Det har bland annat talats om att korta ner arrangemanget. Själv nöjer jag mig numera med tre till fyra intensiva dygn.

Antalet dagar har styrts helt av hur många partier som ska delta och deras dagar och partiledarnas tal är faktiskt inte det mest intressanta i Almedalen. Jag brukar inte ens se alla partiledartal, utan i stället främst satsa på seminarier rörande samhällsutvecklingen i allmänhet och mitt professionella område i synnerhet, det vill säga journalistik och medier som jag jobbat med och fortfarande gör som deltidskonsult i eget aktiebolag som rådgivare åt medieföretag, bland annat som headhunter av chefredaktörer och andra mediechefer.  

Seminarierna om medierna och de mest skiftande samhällsfrågorna är således viktigare än partipolitiken för min del, men allra viktigast är ändå Almedalen som mötesplats.  Jösses vad mycket folk man träffar, både bekanta kolleger och andra som är trevligt och värdefullt att återse, men också många nya människor som man aldrig träffat förut. I Visby kan man under dessa dagar stöta ihop med vem som helst.

Under denna vecka i Visby knyts många viktiga kontakter i möten som är betydelsefulla för dem som bygger nätverk. Och ett välskött sådant är en absolut förutsättning för många idag och definitivt för min verksamhet.  Många projekt har på ett eller annat sätt inletts i Almedalen. Den enda motsvarande mötesplatsen är enligt min mening Bokmässan, men Almedalen är ändå nummer ett med sin bredd och omfattning.

Söndagens arrangemang missar jag, men måndag eftermiddag är det dags. Jag ser fram emot både seminarier och möten och hoppas att SMHI har fel som spår regn under flera dagar nästa vecka, men paraplyet följer med till Visby.  Och om bredbandet funkar som det ska så blir det nog några bloggtexter. 

Länkar:

Almedalen - ett närsynt kändisjippo utan krut - kulturartikel av Ulf Lundén, arbetarbladet.se 160702

Därför ska du fortsätta åka till Almedalen - debattartikel av Fredrik Wass, di.se 160619 

Kul, bra och försiktig debut för Mediepodden med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom

Idag var det premiär för Mediepodden med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. En löftesrik men ändå lite försiktig premiär där de ägnade rätt mycket tid åt sina samarbetspartners samt åt ett av de tre priserna i MegAward, nämligen priset Årets förnyare där de båda själva satt i juryn. De övriga två pristagarna i MegAward, Utgivarnas Mommapris till Årets Utgivare samt Sveriges Radios pris Årets Medieorm till Blank Spot Project nämndes inte förutom i ett kritiskt resonemang om det sistnämnda projektet. Alla prisutdelningarna och seminarier på Meg kan för övrigt ses sist i listan på Megs videolänkar.

Poddarnas prioritering vad det gällde sponsorerna och sitt eget juryarbete blev lite konstigt. Däremot hade de bra diskussioner om bland annat Instant articles och mediesajternas numera ofta stängda möjligheter till kommentarer. I den senare frågan brände det dessutom till lite då de hade olika uppfattningar, i övrigt var de ofta överens.

Emanuel Karlsten och Olle Lidbom är två välkända och intressanta medieprofiler, den senare kommunikationschef på Norstedts, men kanske mer känd som bloggaren Vassa Eggen med mångårig erfarenhet av att bedöma och kommentera medieutvecklingen. Karlsten bloggar, har jobbat på Expressen och skrivit krönikor både här och där, konsultat och föreläst. Han är en av de mest framträdande debattörerna vad det gäller den digitala medieutvecklingen.

Deras podcast ska läggas ut på fredagarna och i vår kommer det totalt tio avsnitt. Deras samarbetspartners är Mediedagarna, Meg, i Göteborg, VivaMedia och internetoperatören Bahnhof där poddarna deklarerade att Karlsten är kund och att Lidbom har några aktier och gillar bolaget. De tre sponsorerna presenterades i programmet och fler kommande inslag om bolagen aviserades, typ native story, får man förmoda. De betonade också i upptakten att det är deras samarbetspartners som gör det möjligt för dem att göra podden.  

Utöver de nämnda inslagen pratade de också om bland annat Facebook-konferensen F8 och rasistsajter. Första avsnittet fick rubriken ”Rasisthopp, kommentarsstopp och Blankspotflopp”. Deras podcast ska ha avsnitt begränsade till 30 minuter, en form av inverterat Mattsson & Helin podcast, som Olle Lidbom kommenterade tidsbegränsningen.

Det är kul och bra att de drar igång podden eftersom det fortfarande finns ett stort hål att fylla efter den saknade MattssonHelin, men i jämförelse med den podden är det långt kvar för både den nya Mediepodden och övriga branschpoddar. Poddar som Atladottir&Bjurvald och GullbergNordström, som för närvarande tagit en paus, är intressanta med sina olika anslag, men inte på samma sätt som MattssonHelin med sitt helikopterperspektiv.

Chefredaktören Thomas Mattsson och nye programdirektören Jan Helin har ju övergripande kunskaper och insikter om medieföretagen, publicistiken och inte minst medieutvecklingen. Därför blev deras podd så viktig för branschdiskussionen. På Meg stötte jag ihop med Thomas Mattsson och frågade då vad som egentligen hände med den sista podden som de hade utlovat till trettonhelgen, men den publicerades aldrig.

- Den kommer, sa Thomas Mattsson med en lurig uppsyn.

En annan person med djupa insikter i branschen är Martin Jönsson, tidigare på bland annat på Svenska Dagbladet och Sveriges Radio, nu ny redaktionell utvecklingschef på Dagens Nyheter. Förr bloggade han kunnigt om mediebranschen och utvecklingen, men slutade med det då han hamnade i en ny yrkesroll, om jag minns rätt då han blev redaktionschef på SvD. Och under tiden på Sveriges Radio bloggade han definitivt inte... 

Dessbättre har han börjat blogga igen sedan han börjat på DN. Jag har förstått att han på Meg fått påstötningar från kolleger om att börja podda med Thomas Mattsson och det är ju en riktigt bra idé, Mattsson & Jönsson podcast…

Nästa fredag kommer det ett nytt avsnitt av Mediepodden med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Det ska bli intressant att se vad de tar upp för frågor när premiärnerverna lugnat ner sig och de kanske blir lite tuffare i sina kommentarer. De har kunskaper och kompetens för att göra en riktigt bra podd.     

Länkar:
Mediepodden: Blank Spot Project har floppat - Brit Stakston bemöter kritiken, resume.se

       

    

Anna Lith på Folkbladet blev Årets Utgivare

Chefredaktören och ansvarige utgivaren Anna Lith på Folkbladet Västerbotten utsågs idag till Årets Utgivare för sin strid mot polis och åklagare för källskyddet. Detta sedan en medarbetare på tidningen mördats och polisen tagit offrets dator och mobil i beslag. Hon fick rörd sitt pris på mediekonferensen Meg16 i Göteborg. Och även i den stora publiken fälldes nog en och annan tår. Sedan delades också priset för MegAward Årets Förnyare ut till Genews, Årets Startup till Newsregs, Årets Rekrytering till SVT samt Årets Medieorm till Blank Spot Project.

Priset till Årets utgivare delades i år ut för andra gången av branschorganisationen Utgivarna. Förra året gick det till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Det kallas också för Momma-priset efter Margareta Momma, en av Europas första kvinnliga redaktörer på 1700-talet Utgivarna vill med priset uppmärksamma det unika svenska systemet med ansvariga utgivare och det är faktiskt det enda priset för dessa även om det finns gott om utmärkelser för journalister och mediehus.  

Våren 2015 hamnade Anna Lith som chef, kollega, vän och ansvarig utgivare i en svår situation då tidningens 29-åriga lokalredaktör Elin Falk i Lycksele blev mördad av sitt ex och hennes tre barns far. Han har sedan dömts till livstids fängelse.

Som chef fick Anna Lith hantera den svåra situationen med Elins sörjande familj och arbetskamrater. Samtidigt agerade hon som ansvarig utgivare kunnigt och bestämt mot polis och åklagare som tog den mördade journalistens dator och mobil i beslag. Dessutom blev hon själv och andra medarbetare också förhörda av polisen i utredningen.

Anna Lith befann sig således plötsligt i flera olika roller, men lyckades ändå genom hela processen hålla sitt utgivarskap högst. Anna Lith protesterade mot beslagen då hon menade att Elin Falks källor riskerade att röjas i strid mot grundlagen. Åklagare och polis var helt oförstående inför hennes resonemang och vidhöll sin rätt till beslagen trots att Anna Lith informerade dem om reglerna i tryckfrihetsförordningen rörande källskyddet.

Polisen hotade då med handräckning, det vill säga att uniformerad polis skulle komma och hämta in både Elin Falks material och Anna Lith själv om hon inte tillmötesgick myndigheternas önskemål, trots att de stred mot grundlagen.

Anna Lith, en 34-årig ansvarig utgivare med ett par år i rollen, uppfattades av polisen uppenbarligen som en besvärlig person som äventyrade utredningen av ett mord på hennes egen medarbetare och vän, men Anna Lith framhärdade och erbjöd sig också, för att underlätta utredningsarbetet, att själv gå igenom datorn och mobilen med polisen närvarande. Förslaget avvisades av åklagaren. Mitt i sorgearbetet tvingades hon därför trots begränsade resurser att anlita juridisk hjälp och föra saken till domstol för att skydda tidningens källor.

Samtidigt organiserade hon som chef den emotionellt komplicerade bevakningen i Folkbladet av mordet på en medarbetare. För att säkerställa en objektiv rapportering kom hon överens med utgivaren Kalle Sandhammar på NSD om att dess reporter Johan Håkansson skulle komma ner till Umeå och täcka mordutredningen och delar av rättegången.

Anna Lith är en värdig mottagare av Mommapriset då hon som utgivare inte backat en millimeter inför oförstående och okunniga åklagare, poliser och domare när dessa efter mordet på Elin Falk agerat i strid mot tryckfrihetsförordningens regler och intentioner rörande källskyddet.

Så här ser juryns motivering ut och den lästes upp vid prisutdelningen i Göteborg:

”Det finns utgivarbeslut som det inte går att förbereda sig på. När en journalist på den lilla orten mördades försattes såväl redaktionen som samhället i chock. Årets Momma-pristagare har – som arbetsgivare, vän, del i en polisutredning och framför allt: ansvarig utgivare – i ett exceptionellt läge fattat rätt beslut i varje fråga, och sedan förklarat sina vägval för anhöriga, medarbetare och läsare. Hon har under hela processen från dåd till dom försvarat allmänhetens rätt till opartisk information och samtidigt ända upp i hovrätten med framgång försvarat källskyddet mot polisväsendet. Anna Lith har i praktisk handling visat på utgivarens stora ansvar, inte bara för det egna mediet, utan för hela förtroendet för journalistiken.”

Jag hanterade som konsult rekryteringen av Anna Lith till Folkbladet för några år sedan. Senare har jag också lärt känna henne väldigt väl och vet därför också hur målmedvetet och professionellt hon tog kampen för källskyddet, och det i en situation där det hade varit lätt att finna mänskliga skäl till andra beslut.

Jag tycker därför att den namnkunniga juryn gjort ett bra val ibland alla skickliga, som till exempel Charlotta Friborg, Jan Helin, Anna Lindberg, Daniel Nordström, Peter Wolodarski, Anders Ingvarsson och Anna Gullberg. Alla dessa och många andra tidigare och nuvarande ansvariga utgivare har ofta genom sitt agerande visat vad viktigt utgivarskapet är.

I årets jury satt: Eva Hamilton (ordf), fd VD Sveriges Television, Kerstin Brunnberg, fd VD Sveriges Radio, Karin Olsson, kulturchef Expressen, Tobias Regnell, vd Offside Press och Daniel Sandström, litterär chef Albert Bonniers förlag, fd chefredaktör Sydsvenskan.

Sveriges Radio pris Årets Medieorm ska uppmärksamma journalistisk förnyelse med publikmedverkan i fokus. I år delades det ut för femte gången och gick till Blank Spot Project. MegAward Årets Förnyare blev Genews, ett intressant och nyttigt verktyg för redaktionellt arbete som redogör för utrymmet som kvinnor respektive män får i nyhetsrapporteringen.

MegAward – Årets Startup blev Newsreps, en app som underlättar samarbetet mellan mediehusen och medborgaren vid citizen journalism.

Slutligen gick MegAward – Årets rekrytering till Sveriges Television för den framgångsrika rekryteringen av Jan Helin som programdirektör. Hans nya chef Hanna Stjärne tog emot priset.

Korrigerad och uppdaterad med fler länkar 160408 kl 03.37
Relevanta länkar:
Folkbladets Anna Lith får priset som Årets Utgivare - nyhetsartikel, folkbladet,nu

Nedan ett urval länkar om mordet, beslagen och rättsprocessen: 
Första nyhetstexten den 1 mars på folkbladet.se om mordet: 
http://www.folkbladet.nu/1455536/man-gripen-misstankt-for-mord

Krönika den 2 mars i Folkbladet av Anna Lith om mordet och beslutet att publicera offrets namn:
http://www.folkbladet.nu/1455793/sorgen-efter-elin-ar-pataglig

 Intervju den 3 mars med Anna Lith på medievarlden.se om mordet och namnpubliceringsbeslutet:
http://www.medievarlden.se/nyheter/2015/03/folkbladets-chefredaktor-om-tragedin-i-lycksele

Intervju den 10 mars i Folkbladet med Anna Lith om att hon och Folkbladet måste skydda källorna:
http://www.folkbladet.nu/1457948/anonyma-kallor-kan-rojas-i-utredningen

Intervju den 10 mars i Folkbladet med Jeanette Gustafsdotter om att Anna Lith gjort rätt:
http://www.folkbladet.nu/1457952/lith-far-inte-ge-polisen-tillstand

Inslag den 13 mars i SR P4 och intervju med Anna Lith om källskyddet:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6116284

Inslag den 14 mars i SR Medierna om mordet och beslagen. Intervjuer med åklagaren och Anna Lith:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/514587?programid=2795

Nyhetstext den 16 mars i Folkbladet om tingsrättens dom som gick på åklagarens linje om beslagen:
http://www.folkbladet.nu/1459508/aklagaren-far-ga-igenom-elin-falks-dator

Nyhetstext den 16 mars i Folkbladet där Anna Lith säger att hon tänker överklaga tingsrättens dom:
http://www.folkbladet.nu/1459559/folkbladet-tanker-overklaga

Nyhetstext den 27 mars i Folkbladet om hovrättens dom som gav Folkbladet och Anna Lith rätt:
http://www.folkbladet.nu/1462702/hovratten-haver-beslagen

Krönika den 28 maj av Jeanette Gustafsdotter på medievarlden.se om källskyddet och beslagen.
http://www.medievarlden.se/vi-skyddar-kallor-aven-vid-mord

Mediebranschen laddar för Meg16 som inleds idag. Överlever arrangemanget?

Nu laddar medierna i Sverige upp inför årets mediekonferens Meg16 på Svenska Mässan i Göteborg. Den brukar locka tusentals besökare till mängder av seminarier, monterprogram hos utställare, möten med kolleger, prisutdelningar och en stor fest för branschfolket. Ändå kan man lite försiktigt undra hur länge arrangemanget överlever i ett hårdare branschklimat och i en begynnande konkurrens mot alternativet Årets Dagstidning i Stockholm.

Meg, som jag vill minnas ska utläsas som Mediedagarna i Göteborg, tillkom under Stampens storhetstid. Och visst var det väl dess dåvarande koncernchef Tomas Brunegård som gärna såg att Göteborg fick spela en viktigare roll för mediebranschen och säkert ryckte i trådarna så att krafterna bakom Bokmässan drog igång projektet. Jag tror att premiären var 2012 och i så fall är detta det sjätte året.  Och det har utvecklats varje år, inte minst utställningsdelen med montrar och scenprogram.

Det är ett bra arrangemang, men frågan är ändå hur framtiden ser ut för Meg. Arrangörerna har säkert betydande kostnader för arvoden till deltagare, deras reskostnader och allt annat. Jämfört med Bokmässan är detta för arrangörerna sannolikt att betrakta som den fattiga kusinen från landet, gissar jag.

Och branschens aktörer får slanta av rejält för att få dit företrädare för sina mediebolag. Jag vet att det muttras om att det vore enklare med ett enda arrangemang lite mer centralt i Stockholm.

Där finns nu Årets Dagstidning som en endagskonferens, en uppföljare till Tidningsutgivarnas, TU:s, tidigare tvådagarsarrangemang. Branschen behöver mötesplatser och erfarenhetsutbytet, men formerna kan naturligtvis diskuteras. Dessutom pockar ju andra konferenser på uppmärksamhet, till exempel om den digitala utvecklingen.

Programmet på Meg16 har 2016 inte känts riktigt lika lockande för mig som tidigare år. Men visst, jag har hittat intressanta programpunkter varje dag. Inledningen ”Bäst i klassen” med cheferna för SVT, Sveriges Radio, Schibsted, Bonniers och MTG är ett exempel. Om man hinner dit eftersom det ligger direkt efter den erfarenhetsmässigt tidskrävande registreringen, men i år ska vi tydligen registrera oss automatiskt med streckkoder och få alla biljetter utan att köa i receptionen. Låter hoppfullt, men det återstår att se hur det funkar.  

”Framtidens radio” är ett annat seminarium som låter intressant. Följs direkt av ”Kränkt i spalterna – då, nu och i framtiden. Pressens opinionsnämnd 100 år”. En självklar programpunkt detta jubileumsår för det etiska systemet. Tryckfrihetsförordningen fyller samtidigt 250 år och detta nämns i samma puff för detta seminarium. Jag har faktiskt inte sett detta faktum uppmärksammas någon annanstans i programmet, men även detta jubileum kommer naturligtvis att lyftas fram av branschens organisationer under året.     

Den digitala transformationen går givetvis igen i flera seminarier liksom native advertising som det numera heter på svenska. Public service-kommissionens slutrapport klockan 11.00 på fredag är nog en höjdpunkt i seminarieutbudet för de flesta besökarna, i vart fall för de ledande företrädarna för medieföretag och mediekoncerner. Och för mig.

Jodå, jag blir nog nöjd i år också då jag ser tillbaka på de här dagarna och förhoppningsvis blir alla andra också det. Och jag vet redan nu att det ändå är alla möten med kolleger och kontakter som brukar vara bäst av allt. Förutom räkmackan på den 23 våningen på Gothia Towers första kvällen…

Jag försöker återkomma med något eller några blogginlägg om tiden och bredbandsuppkopplingen så medger, i vart fall med en sammanfattning i efterhand.  

Allvarligt om hot mot journalister och tjatigt om fotografer

Onsdagen blev den sista dagen för mig i Almedalen och den inleddes med ett seminarium i TCO:s och Journalistförbundets sköna trädgård hos länsstyrelsen, en av de finaste seminarieplatserna i Visby. Seminariet handlade om huruvida den professionella bildjournalistiken är dödsdömd eller inte. Det blev en rätt intressant diskussion, men också stundtals pinsam genom ett återkommande tjat om att fotografer får för dåliga arvoden.

För detta påstående, gång på gång, stod främst Anki Almqvist, fotograf och ordförande för Svenska Fotografers Förbund. Hon höjde aldrig blicken och breddade diskussionen till allt som händer strukturellt i mediernas värld där fotografer liksom skrivande journalister och inte minst medieföretagen hela tiden måste möta en ny verklighet och utveckla sin verksamhet.

Tyvärr fick hon aldrig frågan om vad hon själv och fotograferna i allmänhet gjort för att möta den nya verkligheten. Enligt hennes synsätt skulle således fotografernas villkor fortsatt vara oförändrade eller till och med förbättrade, trots den förändrade verkligheten för deras uppdragsgivare som ser både upplagor och annonsintäkter minska.

Expressens chefredaktör Thomas Mattson var ensam företrädare för arbetsgivarsidan och fick därmed, gång på gång, också stå till svars från anklagelser och kritik från Almqvist om ”dåliga arvoden”, något som också frilansfotografen Karl Melander i panelen närmast ursäktande konstaterade. Och Thomas Mattsson svarade som vanligt villigt, pedagogiskt och med ett enastående tålamod på de rätt tröttande frågorna och påståendena från Almqvist.

Journalistförbundets ordförande Ulrica Widsell fanns också med i panelen, men gick ut mer försiktigt än Anki Almqvist i debatten. Det gjorde hon rätt i. Anki Almqvist pekade ut en framtid där fotografer tvingas försörja sig som busschaufförer för att arbetsgivarna betalar för lite, varvid hon pekade på sin egen fakturering som hon inte är nöjd med. Med denna retorik kommer inte hennes organisation att vinna några framgångar. Tvärtom.

Nästa seminarium arrangerades av den publicistiska organisationen Utgivarna med rubriken ”Ökar hoten mot medier och journalister?” Återigen Thomas Mattsson på scenen, han är som vanligt i Almedalen en av de mest anlitade i olika paneler rörande mediefrågor. Och det är förståeligt eftersom han är en klok och skicklig talesman för den publicistiska verksamheten.

Var tredje journalist i Sverige har utsatts för hot enligt en undersökning. Det är allvarligt vilket både Mattsson och Sveriges Televisions vd Hanna Stjärne var överens om. Rikspolischefen Dan Eliasson höll med och lovade att polisen ska satsa nya resurser på just denna kriminalitet som hotar inte bara enskilda journalister utan också vår demokrati. Utgivarna och polisen har haft möten om saken och hoten tas idag på mycket större allvar än tidigare, både av medieföretagen själva och av polisen.

Gudrun Antemar, lagman och ordförande i näthats- och integritetsutredningen, såg också allvarligt på situationen. Hon hoppades att hennes utredning kan ge polisen nya verktyg för att bekämpa denna brottslighet. Thomas Mattsson informerade om flera hot mot sig själv och Expressen, bland annat ett där gärningsmannen i tingsrätten dömdes för brott mot medborgerlig frihet. Den rubriceringen underkändes tyvärr i hovrätten även om gärningsmannen dömdes för hotet; men just den rubriceringen borde tvärtom förekomma mycket oftare i dessa sammanhang. Det ska bli intressant att se vad Antemars utredning föreslår.

Onsdagen, och därmed Almedalen, avslutades för min del med ytterligare ett seminarium hos Tidningsutgivarna och nu i samverkan med Institutet för mediestudier. Var tredje journalist, eller mer korrekt, var tredje medlem i Journalistförbundet eftersom oorganiserade inte finns i undersökningen, bor i Stockholm, företrädesvis på Söder. Detta faktum präglar naturligtvis rapporteringen från landet utanför Stockholm.  Detta konstaterades också under seminariet, både med humor och allvar.

Därmed är årets Almedalen avverkad för min del efter tre dygn i Visby, en förkortning jämfört med tidigare år. Det är nog så att allt färre är där hela veckan under den finaste tiden på sommaren och i ett läge när utbudet av seminarier ändå är så stort att man inte har en chans att delta i alla man vill. I år var det näst intill 3500 officiellt utannonserade seminarier i alla tänkbara ämnen.

De praktiska förhållandena i Visby fungerade bättre i år än tidigare. I år åkte jag rätt mycket taxi till skillnad från förr. Ett risigt knä med artros samt en ofrånkomlig krycka gjorde det nödvändigt. Taxi fungerade mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, trots kaos på flygplatsen vid ankomsten.

Tidigare år har mobilnätet varit ett stort problem med bristande kapacitet. Så upplevde jag det inte alls i år. Och mitt mobila bredband med Tele2 fungerade också utmärkt väl. Telias mobila nät, som tillhandhölls gratis, provade jag inte, det räckte så bra med Telia 4G i mobilen.

Jag gissar att det blir ett besök i Almedalen även nästa år. Det är ett fantastiskt arrangemang med alla seminarier och inte minst alla möten med människor. Sådana man redan känner och jobbar med eller som konsult även jobbar för, men också sådana man aldrig träffat tidigare. Dessa möten är det bästa med Almedalen och ett mycket starkt motiv för ett deltagande även nästa år.  

  

Vem granskar makten och vem fixar bredbandet?

Vem granskar makten i framtiden? Det var rubriken på ett seminarium under tisdagen i Almedalen. Den frågan återkommer numera ofta i diskussionerna om de traditionella mediernas svårigheter att hitta en ny affärsmodell som fungerar trots annonstapp och den digitala övergången. Svaret blev som vanligt inte heller särskilt klargörande, men det fanns intressanta skillnader i synsättet mellan de olika debattörerna.

Debatten arrangerades av organisationen Utgivarna tillsammans med arbetsgivarorganisationen Medieföretagen. AnnaKarin Lith, redaktionell chef i MittMedia, pläderade som hon brukar starkt för den digitala övergången och hävdade även igen att public service inte kan mäta sig med till exempel MittMedia vad det gäller den lokala representationen ute i kommunerna.

Hon fick stöd i debatten av Upsala Nya Tidnings chefredaktör och vd Charlotta Friborg, men starkt mothugg av affärsområdeschefen Thomas Grahl inom Gotha Media. Han sa att hans koncern och dess tidningar tänker fortsätta bevaka makten som de alltid gjort. Och han var dessutom rätt skeptisk till prioriteringen av den digitala övergången som MittMedia profilerat sig starkt på.

Thomas Grahl lyfte också in en extremt viktig fråga i debatten. Han pekade att offentlighetsprincipen urholkas successivt. Kommunreportrar som verkat hela sitt liv på orten måste plötsligt redovisa varför de vill ha ut offentliga handlingar, ett krav i direkt strid mot grundlagen. Och dessutom kan de inte gå omkring som de vill i kommunkontoret, utan vallas runt med följeslagare.

Det var ett viktigt påpekande. Diskussionen kan inte enbart handla om vilka som ska granska makten i framtiden, den bör också handla om vilka förutsättningar dessa granskare också ges i sitt arbete. Och där går utvecklingen just nu dessvärre åt fel håll; många politiker och offentliga tjänstemän talar gärna om vikten av en bevarad yttrandefrihet och en fungerande offentlighetsprincip, men agerar sedan inte alltid för dessa grundbultar utan emot dem.   

Bertholof Brännström, ordförande i Guldspadejuryn, var både optimistisk och pessimistisk i synen på granskningens framtid. Han var mest oroad för granskningen inom lokaljournalistiken, men menade ändå att det fortfarande görs mycket kvalificerad journalistik. Antalet nomineringar till Guldspadejuryn har sjunkit något, men inte på ett alarmerande sätt. Han såg också tydliga skillnader mellan olika redaktioners ambitioner.

I debatten filosoferades det också över alternativa finansieringar av journalistik, som crowdfunding och sponsringar samt att granskningen med tiden kanske snarare görs av engagerade enskilda personer än av de traditionella medieföretagen.

MittMedia, som äger ett stort antal tidningar, arrangerade också under tisdagen för första gången ett eget seminarium i Almedalen, ”Ett uppkopplat Sverige – en förutsättning för demokratin?”. Ett intressant ämne, men seminariet kom tyvärr inte att motsvara förväntningarna.

Det kanske inte är så konstigt. Debatter förutsätter att det finns tydliga olika åsikter representerade i panelerna och vem är det egentligen som skulle säga nej till frågan i rubriken? Alla inser naturligtvis att bredband i alla former måste byggas ut överallt och tydligast i panelen om detta var tidigare statsrådet Anna-Karin Hatt (c), ny tillträdande vd för Almega.

Hon menade att möjligheterna för bredband måste definieras på samma nivå som vägar, tåg, sjöfart och flyg. Det vill säga som den femte kommunikationsmöjligheten och därmed något som politiken måste ta ansvar för. På sin fråga till publiken om vad den tyckte svarade i princip alla att politikerna och inte marknadskrafterna måste fixa bredbandstillgången.

Och därmed var väl också frågan i rubriken snabbt besvarad. Andra talare och panelen gled snarare in i en diskussion om journalistikens förändring i form av hot och möjligheter. Intressanta spörsmål, men inte kopplade till seminariets rubrik.

Då hade det varit intressantare att få höra mer om vad riksdag och regeringen egentligen har gjort för att förbättra den ofta kritiserade bredbandsutbyggnaden. Vilka beslut har tagits eller försummats? Detta är ju frågor som berör ett flertal viktiga samhällsfunktioner, inte bara medieföretag typ MittMedia. Därför hade det varit intressant med en mer genomtänkt debatt med fler åsiktsskillnader bland deltagarna. Med det här upplägget inriktat främst på arrangörens egna behov blev också publikintresset rätt svagt med en halvbesatt lokal och det är rätt ovanligt i Almedalen där det oftast är fullsatt på arrangemangen.  

Onsdagen blir min sista dag i Almedalen och då har jag siktat in mig på sex seminarier, men lär väl inte hinna med mer än ett par stycken.

Taxikaos, bombhundar och ett intressant seminarium

Årets Almedalen inleddes för min del med lite kaos på Visby flygplats. Massor av ankommande passagerare från flera plan och riktigt rörigt i taxikön. Ett tjugotal väntande förbeställda bilar, men ingen chaufför med mitt namn. Samtidigt lite drama i Hotell Almedalen inför ett seminarium arrangerat av Tidningsutgivarna, TU. Polis med bombhundar undersökte lokalen.

Efter en halvtimmes väntan på taxin ringde jag Taxi Gotland och fick svar – annars brukar det tydligen ofta vara upptaget under Almedalsveckan. Min bil stod på plats, men chauffören hade inte fått någon körorder och visste inte vad passageraren hette…

Han körde för Stockholm Taxi som under den här veckan har ett tjugotal bilar i Visby. Taxi Göteborg har också bilar på plats, allt organiserat i ett samarbete mellan ett flertal taxibolag i Sverige. Ett bra initiativ och senare under dagen åkte jag med två andra förbeställda bilar och det fungerade bra.

Till TU:s seminarium ”Satir efter Charlie Hedbo – var går gränserna mellan samhällskritik och provokation?” kom jag bara en knapp kvart innan det slutade. Missade därför de säkert intressanta resonemangen mellan bland annat Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och Nerikes Allehandas chefredaktör Katrin Säfström.

Dessutom missade jag polisens aktion för att säkra lokalen inför seminariet, dels med tanke på ämnet för seminariet, dels sedan ett par väskor hittats som verkade skumma. Allt gick dock bra. Poliser ser man som vanligt för övrigt överallt i Almedalen.  

I samma lokal höll sedan organisationen Utgivarna ett intressant seminarium om vad journalister och politiker tycker om varandra och med funderingar kring hur mycket de egentligen bör umgås privat. Rutinerade kommentatorn K-G Bergström, tidigare på SVT och numera i Expressen, deklarerade att han alltid varit restriktiv med sådana kontakter.
Bergströms kända tidningskollega Niklas Svensson fanns inte med i panelen, men nämndes som ett exempel på en annan inställning. Hans fyrtioårsfest med en mängd inbjudna politiker är ett kärt diskussionsämne när relationerna mellan journalister och politiker diskuteras.

I panelen fanns däremot inrikesministern Anders Ygeman och honom var det kul att höra. Han verkar vara en klok person med glimten i ögat. Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling var också med och även han är alltid intressant att lyssna på.

I 

Misslyckad debatt om mediepolitiken på Meg15

Mediedagarna i Göteborg, Meg15, omfattar runt 150 arrangemang på seminarier och scener. Ett av de viktigaste var seminariet om mediepolitiken med kulturministern Alice Bah Kuhnke. En stor publik sökte sig också till den i Svenska Mässans största sal, men tyvärr blev debatten helt misslyckad, främst på grund av moderatorn som orsakade en tidsbrist, men också av en tämligen ensidig diskussion som mest kom att handla om public service.

Moderator var Ulla Carlsson, professor i yttrandefrihet (!) som ägnade runt en kvart till sin inledning kompletterad med en sifferpresentation av forskaren Johan Ohlsson, sammantaget en information som man kan anta att större delen av publiken redan var bekant med. Och därmed ointresserad av.

Därför drabbades debattörerna av tidsnöd vilket blev problematiskt då det fanns inte mindre än fyra debattörer på scenen som ville komma till tals på den begränsade tid som återstod. Möjligen gick just därför MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ut rätt hårt för att hinna få så mycket som möjligt sagt. Hon levererade en svidande kritik mot att public service lämnas utanför den nya medieutredningen vars direktiv kulturministern Alice Bah Kuhnke just då hade presenterat efter dagens regeringsbeslut.

Då gick naturligtvis Sveriges Radios vd Cilla Benkö igång och sedan var denna mediepolitiska debatt mest en diskussion om public service är bra eller dåligt, gör rätt eller fel saker och om hur dagspressen lider av konkurrensen med den licensfinansierade verksamheten. Benkö menade i sitt försvar mot Liths kritik att public service minsann också lider. Om någon vann debatten så var det Cilla Benkö som faktiskt fick två spontana applåder av publiken då hon försvarade public service mot AnnaKarin Liths kritik.

Dagens huvudgäst, kulturministern, lyckades sticka in några ord här och var i käbblet mellan de två kombattanterna, men de övriga i panelen, it-debattören Emanuel Karlsten och Ulla Sätereie, prefekt på JMG, fick inte många ord sagda. Debatten sågades direkt på nätet av ilskna twittrare i publiken som hade förväntat sig något helt annat, kanske främst då att äntligen få höra kulturministern om mediepolitiken.

Seminariet drog naturligtvis över på tiden så att Cilla Benkö fick springa till nästa engagemang. När moderatorn avslutade seminariet glömde hon ge slutordet till den inbjudne huvudpersonen Alice Bah Kuhnke. Debatten hade rubriken ”Har Sverige en mediepolitik”, men den frågan fick vi inget svar på. Tyvärr. En stor miss av arrangörerna JMG och NORDICOM.

Ett seminarium som motsvarade förväntningarna var Journalistförbundets debatt, ” Vem gör nyhetsvärderingen – journalisterna eller polisen”. SJF:s ordförande Jonas Nordling var själv moderator och styrde som sådan skickligt debatten. Diskussion handlade om mediernas försämrade möjligheter att få information från polisen, särskilt sedan det nya radiosystemet Rakel infördes. Det kan inte avlyssnas som förr och dessutom uppfattar många polisens informatörer som filter mellan dem som sitter på kunskapens källor och journalisterna.

Den som verkligen satte fart på debatten var Ann-Sofie Sannemalm, kriminalreporter i Vestmanlands Läns Tidning. Sakligt och bestämt konstaterade hon att informationen numera fungerar uselt och att den toppstyrda polisorganisationen inte tycks ta problemet på allvar, även om man hela tiden lovar att det ska bli bättre. Polisens kommunikationschef Unni Jerndal avvisade rätt generellt kritiken, men lovade ändå att det ska bli bättre…

Polisförbundets ordförande Lena Nitz verkade mer lyhörd för kritiken. Klok och eftertänksam. Som gammal polisreporter har jag följt debatten under årens lopp och är minst lika kritisk som Ann-Sofie Sannemalm. Nackdelarna med Rakel borde ha lösts med olika åtgärder då systemet infördes.

Jag har också tidigare bloggat om saken, bland annat med utgångspunkt från ett mord i Västerås där polisen gjorde det mesta fel. Dessutom tror jag att polisens isolering efter Rakel är ganska farlig även för polisen som myndighet; polisverksamhet behöver en löpande offentlig insyn i en demokrati för att motverka farliga övertramp vad det gäller rasister inom kåren, diskriminering och övergripanden.

Jag hann också lyssna på den legendariske journalisten Carl Bernstein som tillsammans med Bob Woodward avslöjade Watergate och fällde en president. Han intervjuades av GP:s Britt-Marie Mattsson om den historiska skandalen, men också om Bernsteins syn på t ex visselblåsaren Edward Snowden. Bernstein sa att han skulle ha publicerat Snowdens material om han hade varit utgivare på The Washington Post.

Dagen inleddes med en debatt, ”Visionärerna”, där Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Sveriges Radios vd Hanna Stjärne samt filosofen Alexander Bard diskuterade och formulerade frågor. Dessa besvarades sedan av en panel med bl a Anette Novak, vd för Interactive Institute och Sofia Wadensjö Karén, publisher för Tidningen Vi.

Det blev en intressant debatt som ofta då man diskuterar framtidsfrågorna. Alexander Bard är alltid intressant att lyssna på och han konstaterade bland annat att mikrobetalningarna är en underskattad möjlighet i mediesammanhang. Det håller jag med om; självklart bör det bli alltid vara möjligt att köpa enstaka texter mm. Det är inget kul att följa en länk till en artikel, möta en betalvägg och få en hurtig uppmaning om att köpa en prenumeration.

Petter Alexis, rappare och mångsidig entreprenör, intervjuades av TT:s Carl Cato om sitt engagemang och sin syn på marknadsföring. Petter gillar att engagera sig i många sidoverksamheter och han sa att tidningar borde kunna göra detsamma; DN skulle t ex kunna anordna Sveriges största musikfestival, menade han.

Dagen avslutades med stor fest, men dessförinnan delades det också ut en rad priser, bland annat organisationen Utgivarnas nya ”Mommapris” till Årets Utgivare. Det gick extremt välförtjänt till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som mycket skickligt och engagerat sköter sitt uppdrag. Aftonbladet blev Årets Dagstidning, det så kallade helhetspriset.
Alla pristagarna finns redovisade här i Medievärlden.
Uppdaterad med fler länkar och korrigerad 150306 kl 02.23

Nya redaktörer på UNT och Corren samt en jubilerande koncernchef

Charlotta Friborg blir ny publisher på Upsala Nya Tidning, UNT, och Anna Lindberg efterträder henne på Corren. En sammantaget klok och bra lösning av ägarna till mediehusen i Uppsala och Linköping.  Koncernchefen Lennart Foss på NTM, Norrköpings Tidningars Media AB, har all anledning att vara nöjd med dessa interna utnämningar sedan det blev klart att Hanna Stjärne ska lämna UNT för att bli vd för Sveriges Television.  

Charlotta Friborg, 50 , kommer att bli en utmärkt ledare för UNT med sin professionalitet och integritet. Hon har varit på Corren under snart fyra år och där uppmärksammats för sina insatser, inte minst vad det gäller tidningens kamp tillsammans med koncernkollegan Norrköpings Tidningar mot gängkriminalitet och hot mot journalister. Det handlar om beslut och åtgärder som kräver oerhört mycket civilkurage och integritet av en publicist och ansvarig utgivare.

Därvidlag har Charlotta Friborg visat vägen för andra publicistiskt ansvariga och hennes insatser har också med rätta uppmärksammats både inom och utanför branschen. Det är definitivt svårare och farligare för en ansvarig utgivare på det lokala eller regionala planet att fatta tuffa publiceringsbeslut då man befinner sig så nära dem man utmanar jämfört med situationen för riksmedierna, men även dess utgivare och medarbetare utsätts numera för hot och övergrepp.  

Detta är ett faktum som uppmärksammats av både branschorganisationerna och säkerhetspolisen. Charlotta Friborg har även genom sina uppdrag för organisationerna Utgivarna och Tidningsutgivarna, TU, verkat för åtgärder mot hot och angrepp mot medieföretag och journalister. Hon är för övrigt ordförande i TU tills i vår sedan Expressens förre vd Bengt Ottosson avgått.  

Charlotta Friborgs tuffhet och framgångar har inte förvånat mig eftersom jag som headhunter var anlitad av NTM inför rekryteringen av efterträdare till Correns förre chefredaktör Ola Sigvardsson då denne utsetts till ny pressombudsman.  Under den processen fick jag mycket stor respekt för Charlotta Friborg, som jag inte kände tidigare; hon framstod snabbt som ett starkt alternativ för uppgiften med sina meriter, bland annat som chef för dn.se.  

Och så tyckte även uppdragsgivaren NTM och dess vd Lennart Foss.  Charlotta Friborg tog över Corren och nu vandrar hon vidare till Upsala Nya Tidning som chefredaktör och vd. Där blir hon chef för ett mediehus som uppmärksammats och vunnit flera branschpriser under Hanna Stjärnes tid som ansvarig för verksamheten.

UNT har en tung publicistisk bakgrund som idag förvaltas av majoritetsägaren NTM tillsammans med Axel Johansson UNT förvaltningsbolag AB där arvet efter legendariske Axel Johansson vårdas genom olika stiftelser. Chefredaktören och ägaren Axel Johansson, av andra ofta kallad ”Koftan” vilket han inte alls gillade själv, var under sin tid en av landets mest kända publicister.

Och den stolen tar nu Charlotta Friborg över efter Hanna Stjärne, två starka kvinnor som det skulle ha varit intressant att få höra Axel Johanssons kommentera. Han var nämligen ingen entusiast till vare sig kvinnliga journalister, fotografer eller Finland, vilket bland annat satt sina avtryck i reglerna för de stipendier som fortfarande delas ut av Publicistklubben med pengar från hans donationer. Jag fick i ungdomen ett av hans stipendier för en studieresa till England...

Johansson verkade under en helt annan tid och jag vågar hoppas och tro att han kanske skulle ha sett annorlunda på situationen idag. Inte minst kanske om han hade informerats om Friborgs kamp mot mörka krafter och därtill sett tv-intervjun med Charlotta Friborg här av Corren och även här av UNT.

Corren är också ett anrikt mediehus, minst sagt. Och där utsågs idag Anna Lindberg, 41 år, till Friborgs efterträdare. Anna Lindberg, som jag inte känner men däremot känner väl till, har jobbat med det mesta inom NTM, bland annat som utvecklingsansvarig och chef för den uppmärksammade tv-produktionen inom koncernen, en föregångare på det området bland Sveriges tidningshus.

Jag vet att Anna Lindberg känner mycket väl till Corren, men även andra NTM-tidningar genom koncernsamarbetet.   Det är en tuff utmaning att komma efter Charlotta Friborg, men jag tror att det är rätt val att anförtro henne uppgiften. Anna Lindberg verkar vara en klok och säker medieledare vilket också framgår väl i Correns egen tv-intervju med sin blivande chef. Det blir intressant att följa henne i sin nya roll.

Det tycker säkert också koncernchefen Lennart Foss, 59, en skicklig och färgstark medieledare som efter dessa utnämningar av nya chefredaktörer på två av koncernens tidningar lugnt kan förbereda sig för sin egen 60-årsdag den 12 november. Han kan också se tillbaka på en spikrak karriär som medieledare med ett förflutet i framträdande roller på bl a Expressen och Vestmanlands Läns Tidning,VLT, där han avgick som vd sedan han som en av de första medieprofilerna i branschen kritiserat Stampen i samband med dess övertagande av VLT.
Långt senare har Stampen drabbats av både  mer kritik från många håll, men Foss var nog först att ifrågasätta Stampen och numera befinner sig detta västsvenska imperium i en kris där bolaget är på väg att förlora sitt dotterbolag Promedia där till exempel just VLT finns.

Foss har en lång rad förtroendeuppdrag på meritlistan och är sedan 2008 koncernchef för NTM som bildades i samband med att Norrköpings Tidningar tog över Östgöta Correspondenten. Han har också haft framträdande uppdrag utanför branschen, bland annat som statens förhandlare rörande finansieringen av filmbranschen och som ordförande i Post- och Telestyrelsen.  Men om jag känner Lennart Foss rätt så tittar han knappast bakåt på allt som är gjort, utan snarare framåt på det som ska göras.

Han är en offensiv nyckelspelare i utvecklingen av koncernen NTM som omsätter runt 1,8 miljarder kronor och äger en rad olika medieorienterade bolag, däribland Norrköpings Tidningar, Folkbladet i Norrköping, Corren i Linköping, UNT i Uppsala, tidningarna på Gotland, Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten och Västerviks-Tidningen, en av de koncerntidningar som idag publicerade en intervju med sin jubilerande chef.

Ett stort grattis till både Lennart Foss, Charlotta Friborg och Anna Lindberg liksom personalen på UNT och Corren.     

Bra och mindre bra seminarier om medier dag fyra i Almedalen.

Timmen är sen och ögonlocken tunga efter en lång dag i Almedalen, men självklart måste jag blogga lite om dagens seminarier. Det första var i Almegas och Medieföretagens läckra tält nära Kallbadhuset i Visby där de tillsammans med organisationen Utgivarna arrangerade ett seminarium om medieutvecklingen, ”Tuffa tider – strålande tider! Medier i ständig utveckling”. Det blev för mig det mest intressanta seminariet i Almedalen hittills i år.

Här lyfte skicklige moderatorn Bosse Svensson, mediekonsult och tidigare bl a chefredaktör på Östersunds-Posten och vd för Mkt Media, tillsammans med sina intervjuoffer fram de positiva sidorna i medieutvecklingen när debatten oftast, naturligt nog, handlar om problemen. Han inledde med att intervjua Charlotta Friborg, chefredaktör för Corren i Linköping, och Jan Helin, publisher för Aftonbladet.

Båda, och deras företag, är mycket framgångsrika, Corren som en urstark regional medieaktör med pigga aktiviteter på en rad områden, Aftonbladet som Sveriges, kanske t o m internationellt, mest framgångsrike mediebolag vad det gäller den digitala övergången.

Nu fick inte de ensamma prata om sina framgångar, ofta med digitalt anslag, utan Bosse Svensson plockade också upp två papperskramare på podiet, Sofia Wadensjö Karén som är chefredaktör och vd på Tidningen Vi, samt Niclas Breimar som är chefredaktör på Lokaltidningen Mitt I i Stockholm, nyligen såld till riskkapitalbolaget Segulah.

De bägge redaktörerna ställde inte alls upp på den digitala utvecklingen för sina egna verksamheter som främst Jan Helin pratade sig varm för vad det gällde Aftonbladet. Varken Sofia Wadensjö Karén eller Niclas Breimar såg någon affär för sina verksamheter i en digitalisering, snarare tvärtom om jag fattade dem rätt. Mitt I omsätter runt 300 miljoner kronor och räknar hem en vinst på ungefär 20 procent, eller 60 – 70 miljoner som det sagts i samband med Stampens uppmärksammade försäljning av bolaget.

Tidningen Vi gick tidigare med förlust, men gör numera en vinst sedan Sofia Wadensjö Karén rekryterades. Från Aftonbladet där hon tidigare jobbat med just Jan Helin. Precis som Niclas Breimar, som redigerat Helins texter då denne var reporter…

Verksamheten för Tidningen Vi är, förutom den tryckta produkten, också starkt inriktad på bl a event och t o m kundtidningsproduktion. Det fungerar enligt Sofia Wadensjö Karén och har räddat lönsamheten. Hon sa att upplägget fungerade bra.  

Med i debatten fanns också superintressanta entreprenören mm Oscar Höglund, en av grundarna till lika intressanta United Screens där tidigare Google-chefen Stina Honkamaa är vd. Höglund kompletterade tradmediernas chefer med, för honom, närmast självklara fakta om den digitala utvecklingen i allmänhet och vad som händer runt YouTube i synnerhet.

United Screens jobbar med rättigheter och hjälper andra bolag, t ex Helins Aftonbladet, att tjäna pengar på sina rörliga bilder. Själv fattade jag väl ungefär hälften av det han pratade om, men det lät väldigt klokt, intressant och bra! Helin, som samarbetar med dem, fattade förhoppningsvis allt…

Så var det med framtiden och ett riktig bra seminarium om denna. 

 Därifrån ilade jag till Utgivarnas två seminarier som båda handlade om pressetiken med lite olika infallsvinklar. Utgivarnas projekt om att skapa ett nytt pressetisk system där etermedier och tryckt press samsas under samma paraply var ett diskussionsämne. Om detta har jag bloggat tidigare och både skeptiskt och kritisk. Och det är jag fortfarande.
Om detta fick jag också chansen att prata med Erik Fichtelius och Unn Edberg om, ordförande respektive vice ordförande i Utgivarna. Och båda verkade lika förvånade över att det finns någon, som jag, som inte jublar över bildandet av Utgivarna och dess största projekt, införandet av ett gemensamt medieetiskt system för både public service och de av andra än staten ägda medieföretagen.  

Under dessa båda seminarier, som inte blev Almedalens höjdare i år, de var t o m lite tjatiga och tråkiga, stod dock kulturministern Lena Adelssohn Liljeroth för ett minst sagt egendomligt angrepp på den icke närvarande chefredaktören för Svenska Dagbladet, Fredric Karén, vars krönika nyligen om mediepolitiken hon kritiserade i mycket skarpa ordalag. Mycket märkligt agerande av ett statsråd, osnyggt och svårbegripligt.  

Under dessa seminarier hos Utgivarna diskuterades också Lexbase och justitiekansler Anna Skarhed fick försvara sitt beslut att inte åtala sajtens utgivare, ett faktum som jag också tidigare kritiserat på denna blogg. Det skulle ha varit mycket intressant om JK hade kommit fram till ett annat beslut och åtalat sajtens utgivare.

Så gestaltade sig dagen i Almedalen för mig medan min fru Lena, också aktiv i vårt bolag, i stället sprang på det ena vård- och omsorgsseminariet efter det andra. Vård- och omsorg  verkar onekligen vara det vanligaste ämnesområdet i Almedalen. Men utbudet är enormt med över 3.300 seminarier och jag ska nog också försöka hinna gå även på några om helt andra intresseområden än medier, t e x om satsningar på infrastruktur eller energifrågorna. Almedalen är ju ett gigantiskt universitet där man kan lära sig mycket om allt!  

Och därtill en fantastisk mötesplats, viktigast av allt.  Min vårdinriktade hustru och jag själv med ett medieintresse träffar hela tiden intressanta människor, både sådana som vi redan känner, men också helt nya kontakter viktiga för oss själva och för vår professionella verksamhet genom Utkik Media.

Nu är det fyra dagar kvar på årets vecka i Almedalen. De blir spännande!
Uppdaterad med fler länkar 140703 kl 13.45

På väg till Almedalen 2014 som slår alla rekord

Nu är det dags för Almedalen supervalåret 2014. Runt 25000 människor väntas till Visby. De politiska partierna har sina egna dagar med arrangemang följda av partiledarnas tal, men även organisationer, företag, myndigheter och en rad andra intressenter är aktiva under veckan. Ett tusental arrangörer bjuder i år in till över 3400 seminarier och andra arrangemang.  Almedalen är en festival för samhällsintresserade, kanske mest för dem med professionella motiv, men även för andra som vill ta del av utvecklingen i samhället.

Det är över 40 år sedan sommargotlänningen Olof Palme höll ett politiskt tal från ett lastbilsflak i parken Almedalen mitt i Visby. Det blev startskottet för ett arrangemang som växer för varje år som går. Arrangemanget sägs generera runt 200 miljoner kronor i intäkter för Gotland. Krogar, hotell, färjor och flyg är fullbokade. Massor av människor i Visby flyttar ut till stugor och husvagnar och hyr ut sina lägenheter till besökare.

Ingenting tyder på att Almedalen är på väg att minska i betydelse, snarare tvärtom. Om det finns något hot mot arrangemanget så är det dels att det blir allt dyrare för arrangörerna som får betala saftigt för seminarielokaler och boenden för sina medarbetare, dels att det är svårt för alla deltagare att ens hitta ett ställe att bo på.

Jag vet en stor arrangör som hade ett kontrakt i flera år på att hyra en tomt i centrala Visby för sina seminarier och för detta betalade flera hundra tusen kronor för veckan. När kontraktet gick ut brydde man sig inte ens om att försöka få ett nytt avtal till stånd eftersom det stod klart att hyran skulle höjas kraftigt. Kanske till en halv miljon kronor? I stället började man agera  på gator och torg utan fast plats som kostade pengar.

Nåväl, nu är det dags igen för Almedalen och dragningskraften är oförändrat stor på mig oavsett om det är valår eller inte.  Utbudet av seminarier är fantastiskt för den som är intresserad av samhällsutvecklingen, men viktigast av allt är nog ändå Almedalen som mötesplats.

För både min fru Lena och mig som deltidskonsulter är det ovärderligt att dels följa alla semiarier inom våra specialområden, dels knyta nya kontakter och vårda dem man redan har. Arrangemang rörande omvårdnad och sjukvård är kanske det största specialområdet där Lena får prioritera hårt i valet mellan alla seminarier och ändå bara hinner delta i en bråkdel av utbudet.

Det är i stort sett ett lika rikt utbud av arrangemang på medieområdet som jag ägnar dagarna åt i Almedalen. Alla stora medier som Expressen, Aftonbladet, TV4, Sveriges Radio, SR, och Sveriges Television finns på plats och står för en rad arrangemang. Enbart SR sägs ha runt 100 medarbetare i Visby! SR sänder liksom SVT och TV4 direkt från sina montrar i Visby.

Branschorganisationer som Tidningsutgivarna, Utgivarna, Almega och Svenska Journalistförbundet deltar också med många värdefulla arrangemang. Almedalen är som en extrem intensivkurs, ett snabbt universitet rörande samhällsutvecklingen.

Förutom sjukvård, omvårdnad och medier finns ju också åkeriäringen, miljörörelsen, sjöfarten, energiföretag, Öresundsregionen, försvaret, facket, arbetsgivarna, partierna, staten och snart sagt varje organisation och lobbyist av betydelse på plats. För medierna är Almedalen rena rama julafton, inte minst detta supervalår. För polisen och Säpo är det väl snarare en mardröm mitt i semestertiden med 200 av landets 400 ”skyddsobjekt” på plats, särskilt ett år då nazisterna är mer aktiva än andra år.

I morgon går den fullbelagda färjan till Visby från Nynäshamn där detta skrivs i natt på hotellet med ett trist regnväder utanför fönstret. Vi får se om paraplyerna måste användas i Almedalen i år.

Under veckan kommer jag som vanligt att försöka twittra och blogga om seminarier och arrangemang. Otillräcklig kapacitet för bredband och mobilnät brukar vara ett problem i det sammanhanget, men vi får se om det blir bättre täckning i år. Syns jag inte tilI på denna blogg och Twitter, @RobRos, så är det problem med täckningen.

I övrigt är jag som säkert många andra lätt orolig över vad nazister och rasister kan tänkas hitta på för att väcka uppmärksamhet under veckan. Och kanske också lite för om vi ens får möjlighet att äta på krogarna detta år då Almedalen tydligen lockar fler än någonsin tidigare. Det har varit svårt redan tidigare och lugnare år att få mat, men korvkiosken högt upp i staden nära Hästgatan och Wallers plats är alltid en räddning. Bra korv och mos! Tak om det regnar. ICA vid Stora Torget är också en stor tillgång. Kvällsöppet…

I går lördag publicerade för övrigt Arbetarbladet en artikel där jag som frekvent besökare i Almedalen till min egen förvåning intervjuades om vad som kan vara bra att tänka på för den som tänker besöka Almedalen. Kolla de tre tipsen!  

 Relevanta länkar:

Välkommen till Amedalsveckan i Visby  - Almedalens officiella hemsida

Almedalen - sökning på Google på "Almedalen", 1 140 000 träffar. 

Nazistiskt tal överröstades av motdemonstranter - nyhetstext i Aftonbladet

Säpo storsatsar i Almedalen - nyhetstext svt.se

Meg14 i morgon och Fichtelius tar över Utgivarna

Utbildningsradions vd Erik Fichtelius efterträder Ove Joanson som ordförande i Utgivarna som bildades för ett par år sedan. Detta erfar i kväll medievarlden.se samtidigt som branschfolket förbereder sig för Mediedagarna, Meg14, i Göteborg. Det är en intressant tillställning, men ännu mer spännande blir det att få se hur Fichtelius kan utveckla Utgivarna. Han har fått ett svårt uppdrag och valet av honom bekräftades senare på Utgivarnas sajt. 

Mediedagarna arrangerades för första gången 2012 med en klart uttalad strävan att bli en samlingspunkt för främst de klassiska medierna, radio, tv, dagspressen och tidskrifterna. Det blev ett bra evenemang med samma upplägg som den utmärkta Bokmässan.

Om jag räknat rätt innehåller årets program, det tredje i ordningen, omkring 25 arrangemang förbehållna dem som löser seminariebiljetter. Sedan tillkommer minst lika många liknande evenemang gratis på olika scener för alla besökare utan tilläggsavgifter. Och därtill en branschrelaterad utställning, en direktinspelning av tv-programmet Debatt, poddinspelning och andra intressanta medieföreteelser. Ett antal arrangemang sänds i tv och radio.

Och viktigast av allt är som vanligt i sådana här sammanhang alla möten, både spontana och arrangerade. Många medieföretag och organisationer förlägger sammanträden och andra arrangemang i anslutning till Meg14.

Således håller t ex dagstidningarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, sitt årsmöte i Göteborg dessa dagar. Och här möts också nya Utgivarna och valde på en föreningsstämma sin nye ordförande i kväll onsdag.  

I föreningen Utgivarna ingår TU liksom Sveriges Tidskrifter, SVT, Sveriges Radio och UR. Det är alla dessa publicistiska organisationer och bolag Erik Fichtelius kommer att företräda, onekligen en rejäl maktposition i täten för både public service och rent kommersiella medieföretag.

Idén med Utgivarna är, om jag förstått saken rätt, att samla och manifestera de ansvarsfulla klassiska medierna med utsedda ansvariga utgivare, inte minst inför lagstiftarna vars klåfingrighet oroar publicister. En god tanke enligt tillskyndarna, men jag har ändå varit skeptisk till idén från första början.

Här finns nämligen starka spänningar mellan främst public service och de kommersiella medieföretagen, både i storstad och i småstad, som medför att det kan bli svårt att hålla ihop när det blåser. Och frågan är om det ens är lämpligt att sträva efter en total enighet i publicistisk verksamhet där mångfald, skillnad i synsätt och tillämpning, är ett honnörsord.

Publicister i både licensfinansierade etermedier och kommersiella tidningar är ofta överens i skilda frågor, men inte alltid och särskilt inte då det rör fundamenten för public service, t ex kravet på opartiskhet i de indirekt statligt ägda medierna. De lever i en annan värld än vad till exempel Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad eller Göteborgs-Posten gör. Detta faktum illustrerades väl i debatten nyligen rörande komikern Soran Ismail och chefredaktören Daniel Nordström som inte fick vara med i Sveriges Radio i år för att det är ett valår.

Även ekonomiskt är det spänt mellan de licensfinansierade bolagen och privata medier. För något år sedan kritiserade bland andra TU:s ordförande Bengt Ottosson,  till vardags vd för Expressen, public service för sina långtgående ambitioner i digitala medier.

En osund och farlig konkurrens för tidningarna som måste tjäna sina pengar själva och nu försöker få betalt för journalistiken i digitala medier, menade Ottosson. Många direktörer och redaktörer ute på tidningarna håller med honom och tidningsledare anser också att public service parasiterar på lokal- och regionaltidningarnas bevakning, dessa har mycket större resurser än radio och tv som ”knycker” nyheterna. Även mellan publicisterna utanför public service finns naturligtvis olika meningsskiljaktigheter.  

Nu ska Erik Fichtelius sväva över dessa motsättningar och hålla ihop Utgivarna med dess karaktär av hybrid i principiella frågor. Och jag tror att han nog har förstått problemet; förra året var han den ende som på scenen under ett seminarium bestämt pekade på att det också finns principiella svårigheter att överbrygga för Utgivarna.

Ove Joanson hade en ännu starkare maktposition än Fichtelius som ordförande då han också var, och fortfarande är, ordförande för Förvaltningsstiftelsen som äger de olika bolagen inom public service. Det är han och stiftelsen som är bufferten mellan statsmakten och public service och därtill tills i kväll också företrädare för alla dagstidningar och tidskrifter.

Erik Fichtelius är till skillnad från Joanson ”bara” vd för Utbildningsradion, UR, som trots allt utgör en begränsad del av public service. Men han är också en mycket skicklig journalist, smått legendarisk, som dock fick stark kritik, inte minst i dagstidningar, för sitt mångåriga projekt då han i hemlighet intervjuade förre statsministern Göran Persson mot ett hemligt löfte att ingenting skulle sändas eller avslöjas förrän långt senare. En rejäl festmiddag med Göran Persson belastade honom också, men med tiden blev programserien faktiskt också hyllad.

Nu ska han som ny ordförande för Utgivarna, hämtad från public service, företräda Sveriges alla klassiska medieföretag.   
Korrigerad 140306 kl 0.40,, kl 18.40

Länk:

Därför har vi journalister - Erik Fichtelius skriver, medievarlden.se