Vem kan ta över efter Thomas Mattssons oväntande avgång?

Idag avgick oväntat Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Han har varit en av de tyngsta utgivarna i Sverige under tio år.  Det är en lång tid på en så tuff position och han kan mycket väl själv tycka att det är dags. Det är dock svårt att ta in då det inte är likt honom.  Det skulle inte förvåna om Thomas Mattsson med sin integritet snarare nått vägs ände i den ständiga diskussionen i alla mediehus om avvägningen mellan den publicistiska verksamheten och kravet på lönsamhet. Och vem kan ersätta honom?

Det var på fredagen vid tolvtiden som Thomas Mattsson själv meddelade redaktionen att han avgår med omedelbar verkan. I en lång krönika sammanfattar han sin tid på Expressen under nästan 25 år, varav tio år som ansvarig utgivare och chefredaktör.

I en tv-intervju för Expressen talar om hur det varit, men i stort sett ingenting om vad som komma skall. Han svarar fåordigt om att han ska vara ledig och sedan jobba ”med några projekt inom Bonniers”. Thomas Mattsson är landets ledande publicist, modig, tuff, klok och engagerad med en stor arbetskapacitet vid vilken tid som helst på dygnet. Men att jobba med något projekt tror jag inte är hans grej om det inte är ett enormt stort, viktigt och framåtsyftande projekt.

Bonnier News tog i våras över krisande Mittmedia, ett projekt som jag vet att Thomas Mattson varit djupt engagerad i tillssammans med de övriga i koncernledningen. Där förefaller allt rulla på under den ledning Mittmedia fått, t ex i affärschefen Mikael Nestius. Bonnier News har redan mött några överraskningar, som betydligt sämre ekonomi än vad man trodde för ÖP i Östersund och  Allehanda i Övik.  Och det leder till att journalister sägs upp, vilket Bonnier News i princip lovat undvika.

Jag har svårt att tro att det kan finnas en intressant roll för Thomas Mattsson i det sammanhanget, även om han förekom i spekulationerna om vem som skulle få det uppdrag som Nestius nu har.

Vi får se vad som händer efter denna oväntade nyhet, en fredag mitt i semesterperioden. 

Det är precis så börsföretag brukar gå ut med känsliga uppgifter om verksamheten för att minimera publiciteten. En iakttagelse som jag tror också skulle ha nämnts i den saknade legendariska podden Mattsson & Helin där konkurrenterna Thomas Mattson och Jan Helin, Aftonbladets dåvarande chefredaktör, pratade och kommenterade det mesta i mediutvecklingen. Deras podd initierade på sitt sätt den ökande transparensen inom medierna. 

Podden upphörde då Jan Helin lämnade Aftonbladet för att bli programdirektör på SVT. Ett viktigt publicistiskt jobb, men ändå mindre synligt än utgivarskapet i Aftonbladet. Och nu lämnar måhända även Thomas Mattsson offentlighetens mediediskussioner. Illa, illa, men jag hoppas jag har fel och att han dyker upp i något viktigt sammanhang.    

Vad orsaken till avgången än är så känns det lite overkligt att Thomas Mattson kanske inte längre finns med i mediedebatten där han länge varit aktiv och oftast klok, i Expressen, på sin blogg och på en lång rad scener i Almedalen och på Bokmässan. Ingen mediedebatt utan Mattsson.

Nu blir Klas Granström tf chefredaktör och Karin Olsson tf ansvarig utgivare. Det är mycket erfarna publicister och ledare, Granström som chef för digitala medier och Karin Olsson som kulturchef och stf ansvarig utgivare. Både de och redaktionschefen Magnus Alselind med flera framträdande medarbetare inom Expressen kan säkert finnas med i diskussionen om ägarna söker en intern lösning vilket gjorts tidigare, bland annat Bo Strömstedt och Thomas Mattsson.

Och vill Bonnier News rekrytera externt så finns det naturligtvis spontant intressanta namn, även med  erfarenhet av Expressen. Som Katrin Säfström, tidigare chefredaktör för bland annat Kvällsposten, Nerikes Allehanda och Folket. Nu är hon kanalchef för Sveriges Radio P4 i Sörmland. Eller Mats Ottosson med en lång erfarenhet i olika roller på Expressen, senare bland annat ansvarig utgivare för tidningarna inom Hall Media, nu vd och ansvarig utgivare för Newsgruppen i Sverige AB med Linköping och Norrköping News.
Och därutöver också många andra kompetenta personer som förhoppningsvis kan ta över det krävande uppdraget efter Thomas Mattsson. Vem vet, det kanske redan finns en idé inom Bonnier News och hos dess koncernchef Anders Eriksson om vem som ska rekryteras.
Kompletterad och korrigerad 2019-07-12 kl 22.46, 23.37

       

Sju chefredaktörer sökes

Idag informerades Mittmedias personal om att 50 annonsförsäljare kommer att sägas upp som den första större åtgärden av den nye ägaren Bonnier News. Dessutom ska det enligt uppgift också den så kallade virtuella desken läggas ner och koncernen ska rekrytera sju nya chefredaktörer. Sedan en tid är det även klart att personalchefen Carin Andersson och företagsmarknadschefen Staffan Lönner  lämnar koncernen.

Redan i samband med övertagandet stod det klart att Bonniers inte gillade att ett antal titlar saknade egen utgivare. Anders Ingvarsson är till exempel chefredaktör och utgivare för Hälsingetidningar med sina fyrar editioner, men också för Gefle Dagblad. Karin Näslund  är chefredaktör för Sundsvalls Tidning, men också för Allehanda i Örnsköldsvik med edtionen Tidningen Ångermanland i Härnösand.

Utgivaren för flest tidningar och sajter är Daniel Nordström. Han är chefredaktör för VLT, men ansvarar också för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter.

Så vill inte Bonniers ha det eftersom det strider mot hela tanken med en lokaltidning. Vilka tidningar som nu får en egen utgivare är oklart, men enligt uppgift kommer ytterligare några utgivare att rekryteras senare

Utöver den stora omorganisationen av annonsförsäljningen, som samordnars med Bonnier News, och  rekryteringen av chefredaktörer så är också beslutat att den virtuella desken ska avskaffas. Få har förstått poängen med den, men om jag har fattat rätt är den ett exempel bland andra på Mittmedias centralisering av olika funktioner,  inte sällan i strid mot idén med en lokaltidning.

Av samma  skäl är det ingen djärv gissning att varumärrket MittMedia avskaffas. Det är ju inte MittMedia man prenumererar på, utan Gefle Dagblad, Dalademokraten eller Sala Allehanda. Det ska bli intressant att se när detta sker.  

Korrigerad 2019-05-28 kl 22.55

Tidningshistoria skrivs varje dag, presstöd till GD!

Nu skrivs det tidningshistoria snart sagt varje dag. MittMedia sålt till Bonnier och Stampen till norska Polaris. GP får 40 miljoner i presstöd. Nerikes Allehanda 25,2 miljoner. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski pucklar på Stampens fd huvudägare Peter Hjörne. Jan Scherman hoppar in i den debatten som verkar utvecklas till ett rejält kattslagsmål. Och idag fick vi veta att Gefle Dagblad får drygt tio miljoner i statligt stöd efter närmare fem decenniers konsekvent hård kritik mot presstödet. Ur led är tiden...

Bläcket hade knappt torkat på kontraktet om MittMedias försäljning till Bonnier News innan nästa storaffär blev klar. Norska Polaris Media tillsammans med de svenska koncernerna NWT och VK Media fick inte ta över MittMedia, men däremot familjen Hjörnes Stampen med kronjuvelen Göteborgs-Posten, GP.

Det är två historiska affärer som nog ingen i branschen hade vågat förutse för ett antal år sedan.  Både Stampen och MittMedia har varit uppmärksammade och respekterade medieföretag innan de började få problem och till sist blev konkursmässiga.  Deras vandring från storhetstiden mot avgrunden kommer säkert att studeras av forskare.

Intressant i sammanhanget är utvecklingen för presstödet som tjuvstartade under 60-talet och blev permanent under 70-talet. GP får trots sin ställning på en monopolmarknad 40 miljoner per år i mediestöd. Detta till en tidning som historiskt sett varit starkt kritisk till stödet om jag inte minns fel. Och som under senare år kostat skattebetalarna hundratals miljoner kronor.

Och idag blev det känt att även Gefle Dagblad får ett mediestöd på 10,4 miljoner kronor per år. Om jag inte är riktigt säker på GP:s och familjen Hjörnes syn på statliga stöd historiskt sett så är jag däremot tvärsäker på att Gefle Dagblad ända sedan presstödets begynnelse varit skarpt kritiskt mot statens inblandning i tidningsbranschen genom stödet. Där är jag stolt medskyldig...

Jag har engagerat mig starkt i kritiken mot statsstödet som under många år negativt påverkade GD:s förmåga att konkurrera med Arbetarbladet. Redan på sjuttiotalet skrev jag en ledare under rubriken ”Presstödet korrumperar” sedan en känd mediedirektör varit en hård kritiker av stödet, men sedan på ett pinsamt sätt ändrat uppfattning då han förstod att den egna tidningen skulle få en dyrare distribution om konkurrenten skulle förlora sitt stöd och läggas ned.
Den ledaren följdes av andra ledare och texter i GD av olika skribenter, alltid med ett kritiskt anslag mot statsstödet. Stödet har ofta försvarats med att det lett till att främst socialdemokratiska tidningar räddats. Så kan det vara, men statsstödet har också varit kontraproduktivt då reglerna förhindrat kostnadsminskade samarbeten mellan tidningar. Detta även sedan de fått samma ägare. Ett framsynt försök inom VK Media är ett exempel.

Nåväl, idag är det inte lika lätt att vara kritisk mot statsstödet med tanke på den dramatiska utvecklingen för mediehusen. Vi lever ju nu i en helt annan verklighet än för bara 20 år sedan och bakåt i tiden. Principiellt sett är jag lika kritisk i dag mot statsstöd som tidigare, men det är lätt att förstå vad miljonstöden i detta läge kan betyda för både GP, NA och GD och tidigare mottagare.  

Självklart ska mediehus söka pengar om de, precis som GD, plötsligt omfattas av regelverket. Om jag minns rätt sa GD:s chefredaktör Anders Ingvarsson i samband med ansökan att han hade begått tjänstefel om tidningen inte hade ansökt om mediestödet. 

Däremot undrar jag om inte statens stöd till medierna genom utvecklingen är på väg att avskaffas av andra skäl än ideologiska. Stödet går till tidningar som når färre än 30 procent av hushållen på utgivningsorten. Därför har till exempel Arbetarbladet sedan sjuttiotalet fått miljoner i presstöd, men inte Gefle Dagblad. Tidigare sa man att stödet skulle gå till ”andratidningar.” 

Nu börjar det således också att delas ut till förstatidningar och det var nog inte tanken då reglerna skrevs på så sätt att främst s-tidningar skulle få stöd. Svenska Dagbladet hamnade också i den grupp som fick och får mediestöd och har under årens lopp därför kommit att fungera som ett alibi i debatten för och emot stödet.

Nu går stödet till de stora borgerliga mediekoncerner som tagit över s-tidningarna. Om flera förstatidningar ramlar ner under procentreglerna så får nog politikerna problem. Pengarna kommer inte att räcka till. I så fall blir nog inte mediestödet långvarigt.  

Korrigerad 190417 kl 12.13

          

Den 9 april börjar Bonniers renovering av MittMedia.

Den 9 april blir en spännande dag för MittMedias alla chefredaktörer med flera. Då kallar MittMedias nye affärschef Mikael Nestius dem till ett möte för att diskutera det som komma skall sedan Bonnier News tagit över koncernen. Då ska Nestius förmodligen informera om vad de nya ägarna vill göra åt de centrala staberna. Det blir troligen starten för en decentralisering av det mesta som MittMedia hittills centraliserat. Återuppbyggnaden inleds.

Detta berördes i går onsdag då affären formellt blev klar och chefer från MittMedia och Bonnier News träffades vid ett gemensamt möte. Gissningsvis deltog nog mellan 70 och 90 chefer som fick en försmak av vad Bonnier News vill med MittMedia. Kanske inte så detaljerat, men flertalet förstod nog vad som är på gång.

Detta då inte minst vad det gäller centraliseringen av verksamheten inom MittMedia. Bonnier har tidigt och tydligt menat att de 28 tidningstitlarnas lokala journalistik är viktigast av allt. Med detta följer naturligtvis också en kritisk syn på centraliseringen i hela sin vidd hittills inom MittMedia. Det som kan finnas lokalt ska också göra det.

En av de första åtgärderna som presenterats kan vara att den så kallade virtuella desken avskaffas. De flesta utanför MittMedia har nog aldrig riktigt förstått poängen med den. Om jag förstått det rätt, vilket inte alls är säkert, så har man byggt en organisation där medarbetare på skilda orter är ansvariga för vad som läggs ut på andra tidningars sajter bortom hemorten inom koncernen. Men inte på den egna hemorten….! Men jag kan, och hoppas, att jag har helt fel för det låter ju rätt obegripligt. 

I Örnsköldsvik kommer säkert många nuvarande och tidigare läsare av Allehanda, ÖA, att bli glada. Där har MittMedia på försökt avskaffat morgondistributionen med tidningsbud och i stället delat ut tidningen med posten senare under dagen. Bonnier News är skarpt kritisk till den metoden och på mötet i onsdags var det tämligen uppenbart genom olika uttalanden att Allehanda troligen återgår till morgondistribution.

Bonnier News partner som minoritetsägare i MittMedia och norska  Amedia, fanns på plats i onsdags, bland annat genom Amedias  vd Are Skogsdal. Han sa att alla 73 tidningar i framgångsrika koncernen Amedia har egna lokala chefredaktörer. Underförstått är det nog så Amedia och Bonnier News vill ha det så långt det går även i Sverige. Och det är egentligen ingen överraskning med tanke på tidigare uttalanden av Bonnier News.

Det innebär dock att det finns en del att göra för de nya ägarna till MittMedia om de vill ändra den rådande ordningen inom koncernen. En lång rad tidningar inom MittMedia har i dag delat utgivarskap mellan flera titlar. Det är ingen bra modell.

Det intressantaste uttalandet i onsdags svarade därför nog norska Amedias ekonomichef, vars namn jag inte minns, som sa att dess koncerns alla chefredaktörer har fått mål som de ska nå. Om de inte lyckas så ”byts de ut direkt.”

       

MittMedias chefer får nya överrockar av Bonnier

MittMedia med sina 28 dagstidningar leds nu av en ”interimistisk ledningsgrupp” sedan Bonnier News idag tagit över koncernen. Där ingår alla i den tidigare koncernledningen. Detta kan säkert väcka undran eftersom Bonnier News strategi går på tvärs emot mycket av det MittMedia gjort. Alla i den tidigare koncernledningen ska dock rapportera till tunga namn i Bonnier News. De kan väl därmed sägas ha fått varsin överrock.

Dessa ingår i gruppen, inom parantes Bonniers chefer som de ska rapportera till:  
Anders Eriksson, vd.
Mikael Nestius, affärschef.
Carl-Johan Bergman, redaktionell chef (Mikael Nestius).
Daniel Bertils, affärsutvecklingschef print (Mikael Nestius).
Anna Joneby, privatmarknadschef ( Mikael Nestius).
Thomas Wilsson, CFO (Emil Viklund, CFO Bonnier News).
Staffan Lönner, företagsmarknadschef (Alexander Lydecker CCO Bonnier News).
Carin Andersson, HR-chef (Paulina Holm, HR-chef Bonnier News).
Robin Govik, Utvecklingschef (Peter Frey, CTO Bonnier News).

Jan Andersson, vd MittMedia Print (Stina Morlin, produktionsdirektör Bonnier News).
Avgående vd Per Bowallius finns kvar i organisationen under en övergångsperiod.

Upplägget kan tolkas på flera sätt. En del uppfattar det säkert som om Bonnier News går försiktigt fram. En annan tolkning kan vara att Bonnier ser detta som nödvändigt, dels för att få en bild av hur koncernledningen fungerat, dels för att få så mycket information som möjligt om verksamheten innan kvasten tas fram.

Det är ingen lätt uppgift för Bonnier News att ta kontroll över den omfattande verksamhet MittMedia bedriver, särskilt inte med de tuffa målsättningar köparna har, som lönsamhet redan nästa år. Samtidigt ska alla tidningarna bli mer lokala och återvinna sitt lokala förtroende och varumärke. Namnet MittMedia kommer nog att försvinna både i marknadsföringen, tidningarna och på mikrofonerna i tv.

Allt sådant ska nu processas i den tillfälliga ledningsgruppen och vidare ut till koncernens runt 1100 medarbetare. De svåraste diskussionerna blir nog de som rör kulturskillnader mellan Bonnier News och MittMedia, som dess utmanande vackra självbild, satsningarna på att vinna branschpriser och visa upp sig som framgångsrikt på internationella  konferenser.  Det är enligt uppgift uppenbart att Bonnier News ogillar MittMedias uppskruvade ambitioner i dessa frågor; de ger felaktiga positiva signaler om en koncern nära konkurs.

Nu får vi se hur Bonnier News kommer att navigera i lokaltidningarnas värld. Det anses hittills inte ha varit deras bästa gren. De personer från Bonnier som går in i olika roller hos MittMedia är dock inga påläggskalvar, snarare det tunga artilleriet. I toppen Tomas Franzén som ny styrelseordförande. Det är han också i bland annat Bonnier News, Dagens Nyheter och Expressen.

MittMedias nye vd är Anders Eriksson som även är vd i Bonnier News och flera dotterbolag. Mikael Nestius är ny chef för den redaktionella verksamheten och läsarintäkterna. Han har haft en rad olika uppdrag inom Bonnier, senast som vd för Bonnier Business Media med tidningar som till exempel Dagens Medicin, där han även varit chefredaktör, och Veckans Affärer.

Han har däremot så vitt jag vet inte jobbat på lokaltidningar ute i landet, men varit chefredaktör för Bonniers gratistidning Stockholm City som han var med om att starta 2002. Den tog upp kampen mot Metro, men lades ner 2011. Mikael Nestius har också varit utgivare för Tidningen Södermalm samt Tidningen Östermalm i Stockholm. Han sitter sedan drygt 14 år i styrelsen för Nacka Värmdö Posten som omsätter runt 25 miljoner kronor. 

Just Bonniers bristfälliga erfarenheter av och om lokala medier har ofta nämnts i spekulationerna inför denna affär. Det är begripligt eftersom verkligheten ser lite annorlunda ut för Länstidningen i Östersund jämfört med Dagens Nyheter. Tanken är nu att Bonniers partner som minoritetsägare i affären, den norska lokaltidningskoncernen Amedia, ska bidra med sitt framgångsrika koncept. Dess vd Are Stokstad, tar plats i styrelsen för MittMedia. 

Så här ser MittMedias nya styrelse ut:

Tomas Franzén, styrelseordförande. 
Åsa Malmström, ordförande i MittMedia Förvaltnings AB och Nya Stiftelsen Gefle Dagblad.
Are Stokstad, vd i den nya norska minoritetsägaren Amedia.
Lotta Edling, Publicistisk Utvecklingsdirektör för Bonnier News.

Anders Eriksson, vd Bonnier News

samt arbetstagarrepresentanter.

Alla är nya i  styrelsen förutom Åsa Malmström som är ordförande i styrelsen för säljarnas tidigare huvudägare, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad. I förhandlingarna inför affären har säljarna förlorat ägandet av hela koncernen, men ändå tydligen garanterats en styrelseplats under längre eller kortare tid.

Liknande lösningar är märkligt nog inte ovanliga när tidningar säljs, ofta vad det gäller inflytande då chefredaktörer ska tillsättas. Varför?  Sålt är sålt och ingenting blir med tiden som förut. Därför kan man undra vad Åsa Malmström kan tillföra i styrelsearbetet där alla andra har till uppgift att ompröva och troligen riva upp många av de tidigare besluten i MittMedias tidigare styrelse? Handlar det kanske om en variant om politikernas så kallade kohandel? En tröst för de tidigare ägarna?

Nu får vi se hur ägarna, styrelsen och ledningen ska nå de uppsatta målen. De är till exempel att MittMedias framtida strategi ”ska värna morgondistribuerad papperstidning och parallellt driva digitala läsarintäkter samt utveckla de digitala produkterna”.

Det fastlås också att ”I den redaktionella strategin är titlarnas självständighet central och det blir redaktionernas ansvar att skapa en kvalitativ lokaljournalistik som engagerar läsarna och driver den digitala läsarintäktsaffären”.

Dessa mål är bra, men också nu svåra att nå i en närmast havererad publicistisk verksamhet långt ifrån den ansvariga hållning som Bonnier News ägare står för. Frågan infinner sig direkt, vad var det egentligen som hände? Hur kunde de ansvariga ägarstiftelsernas hamna i ett läge då de förlorade sitt starkt ideellt motiverade ägande av en stor mediekoncern?  

Onekligen obegripligt för alla som följt processen från läktaren. Bra frågor som nog bara kan besvaras av en skicklig grupp envisa grävande journalister inom MittMedia. 

  

Är ett konkursmässigt MittMedia framgångsrikt?

Daniel Nordström, chefredaktör för VLT, bemöter idag min senaste text om MittMedia på sin blogg. Vi är överens om mycket inom journalistiken, men inte om MittMedias sorgliga vandring mot stupet. Hans text präglas av MittMedias kultur där man envist odlar självbilden av en framgångsrik koncern. Och det även nu när vi har facit; MittMedia är konkursmässigt och måste säljas för att överleva.

Detta faktum kan varken självförhärligandet eller ”stora digitala framgångar i läsaraffären” ändra på. Det finns givetvis enskildheter inom koncernen som är positiva, men det innebär inte att företaget kan beskrivas som framgångsrikt.

Daniel Nordström har rätt i att jag gillade mycket av det koncernledningen gjorde när det började hända saker 2013. Det var bra att riktningen pekades ut mot digitaliseringen. Den nya ledningen var tydlig och agerade löftesrikt för en modernisering av en ganska trött koncern.

Men efter något år växte nog kammen för snabbt både inom ägarstiftelserna och koncernledningen. Centraliseringen drevs för hårt. Digitaliseringen likaså. De fortfarande lönsamma papperstidningarna prioriterades bort. De tappade kraft och upplagorna minskade mer än inom alla andra mediekoncerner. 
Därför har jag med tiden omvärderat koncernen och det är jag nog inte ensam om. Alla i branschen hade klart för sig att framtiden är digital, men MittMedia drev utvecklingen snabbare än andra mediehus, papperstidningarna blev i princip offrade. Allt medan MittMedias företrädare gång på gång utnämnde sitt företag till det bästa av alla på lokal journalistik.

Ändå är det rätt tydligt att läsare inte håller med om att lokaljournalistiken är så bra inom MittMedia. Inte ens koncernens egna chefer kan rimligen ha missat ilskan och besvikelsen hos läsare på sociala medier och även i bittra insändare i MittMedias tidningar.

Det är riktigt att jag skrev ”usel journalistik” och då menar jag naturligtvis inte den som görs på tidningens utgivningsort av dess medarbetare och publiceras lokalt. Den journalistiken har ofta hög kvalitet, men det hjälper inte då tidningarna samtidigt tar in helsidor skrivna på andra orter utan lokal koppling. 
Daniel Nordström ser det som att man idag kan publicera "läsvärd journalistik från andra orter" i stället för det TT-material som ofta användes förr.  Jag håller inte med. De är säkert bra lokalt där de skrivs, men ofta helt ointressanta där de publiceras i en annan del av  landet. Och vad är poängen med den ”virtuella desken” där den ansvarige för en tidnings sajt tydligen alltid finns på en annan utgivningsort! Är det att vårda den lokala förankringen? 

Att nyheter publiceras på sajterna först och senare i tidningen är från läsarnas synpunkt sett också usel journalistik. Jag förstår varför det görs i utvecklingsprocessen, men det kan man inte begära av läsarna. De har glömts bort i sammanhanget. Så även vad det gäller transparensen där jag inte är överens med Daniel Nordström, varken nu om försäljningen eller tidigare vid händelser som uppmärksammats i andra medier, men inte alls eller först senare i de egna tidningarna.

Daniel Nordström är en färgstark och skicklig publicist. Därför var det trevligt för mig som konsult att rekrytera honom till Arbetarbladet. Han är en aktiv debattör och kan nog utses till den flitigaste bloggaren bland landets chefredaktörer.

Nordström är chefredaktör och ansvarig utgivare för VLT i Västerås, men också chefredaktör alternativt ansvarig utgivare för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter. Jag hoppas jag inte missat någon. Det är imponerande om Daniel Nordström hinner med allt, men modellen förändrar utgivarskapet som på sitt sätt devalveras. Jag är övertygad om att Bonnier News vill ha en utgivare lokalt på varje tidning, precis som dess partner Amedia i Norge.

Jag ger gärna Daniel Nordström sista ordet med att citera slutklämmen i hans text. Kloka ord om de tillämpas.

    ”Det viktiga i allt detta är den lokala journalistiken.
      Den kommer alltid att vara i fokus.

      Den är vår själ och vårt hjärta.”

Uppdaterad och korrigerad  20190314 kl 03.37. Länken till texten kunde inte läggas ut förrän då på Facebook som låg nere p g a av servicearbeten. 

  

   

Nestius till MittMedia som vänds upp och ner

Bonnier News kommer att vända upp och ner på MittMedia och dess misslyckade strategi. Dess lokaltidningar ska inte som nu fyllas ut med artiklar från andra tidningar. Centraliseringen redaktionellt kommer att rivas upp. MittMedias självbelåtna företagskultur irriterar också enligt uppgift Bonnier. I Medievärlden pekas Mikael Nestius ut som ny vd för koncernen.  Han svarar undvikande, men detta ska enligt uppgift även till denna blogg ändå stämma.

Mikael Nestius är idag vd för Bonnier Business Medias (BBM) och har varit chefredaktör för Bonniers förlustbringande och nedlagda gratistidning Stockholm City och därefter chefredaktör för Dagens Medicin. Han kan säkert bli en utmärkt vd för MittMedia, men säger i Medievärlden att han ”inte har fått något nytt jobb” och det är naturligtvis korrekt formellt sett eftersom Bonnier ännu inte tagit över MittMedia...

Men visst, om det mot förmodan inte är jobbet som vd han är aktuell för så kan det ju vara ett annat uppdrag inom MittMedia. Bonnier News har nu enligt vd Anders Eriksson 14 arbetsgrupper som hämtar in all information de kan rörande MittMedia. Ett stort antal ledande företrädare för Bonniers olika verksamheter finns med i arbetet och de reser nu omkring i landet och bekantar sig vetgirigt med MittMedia.

Mikael Nestius är en av de berörda som deltar i det arbetet, både nu och tidigare under förhandlingsperioden inför köpet. Med det gör också andra chefer inom Bonnier, som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och utvecklingsdirektören Lotta Edling. Dessa och andra är djupt engagerade i övertagandet av MittMedia och detta tyder på höga publicistiska ambitioner vad det gäller koncernens inlemmande i Bonnier News.

Om man ska spekulera om namn för den kommande omorganisationen av MittMedia så är det naturligtvis inte endast Mikael Nestius som kan vara aktuell. Bonniers News har en rad framgångsrika ledare som kan bli aktuella för en position inom MittMedia. Som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson med sin starka känsla för landsortstidningar, inte minst genom sina kontakter med Enköpings-Posten.

Expressens redaktionschef Magnus Alselind är ett annat intressant namn för en roll inom MittMedia. Han är effektiv, målinriktad och började sin karriär inom landsortspressen på Gefle Dagblad. Jonas Jonsson, redaktionschef på Dagens Industri, har också som ung jobbat på Gefle Dagblad och har både erfarenhet och intresse för lokal journalistik. Dagens Nyheters redaktionschef Caspar Oppitz har en framgångsrik bakgrund som redaktionschef på Correspondenten i Linköping. DN:s utvecklingschef Martin Jönsson är också ett tänkbart namn.  Och i någon roll rörande digitaliseringen också Karin Skogh, framgångsrik som ansvarig för digitaliseringen av Expressen och med en bakgrund inom MittMedia.  

Även utanför Bonnier finns det intressanta personer som kan anlitas för någon uppgift inom MittMedia, ett intressant jobb i Sveriges mediehistoria. Som Jan Helin, tidigare Aftonbladet och nu på SVT.  Som ung jobbade han på Sundsvalls Tidning. Eller Linus Paulsson, tidigare chef på Dagens Industri och med en bakgrund på Gefle Dagblad.   

Bakgrund och kunskap om lokal journalistik kommer att betyda mycket för vilka personer Bonnier News sätter in på olika uppdrag i MittMedia. Stora förändringar planeras säkert, inte bara för styrelsen och koncernledningen. Där byts de flesta ut, enligt uppgift till exempel styrelsens ordförande Bengt Ottosson och vd Per Bowallius.   

Bonnier News vd Anders Eriksson har tydligt markerat mot MittMedias centralisering och usla lokala journalistik, senast i ett möte med Publicistklubben i Stockholm igår måndag.  Där har naturligtvis ägare, styrelse och den tidigare koncernledningen ett stort ansvar, men MittMedia har också därunder chefer som är berörda, för att inte säga komprometterade, av att ha accepterat och verkat för koncernens misslyckade strategi.

Det innebär sannolikt att Bonnier även redaktionellt kommer att förändra den befintliga organisationen med centraliserade funktioner som kan försvinna eller organiseras om med ny inriktning och nya chefer. Även en del chefredaktörer för de 28 tidningstitlarna och alla sajter kan nog komma att bytas ut efter hand.

MittMedias modell med en chefredaktör för flera tidningar och sajter kommer troligen att avskaffas. Kanske även rollen som övergripande redaktionell chef. Det är idag Carl Johan Bergman. Bonnier News vill att de publicistiska besluten skall fattas på lokal nivå av en lokal utgivare och ser nog därför med tveksamhet på dem inom MittMedia som okritiskt accepterat dess nuvarande modell med en ansvarig utgivare för flera tidningstitlar.        

Att administrativa funktioner som till exempel HR, it och systemutveckling mm överförs till Bonnier News centralt är i princip bekräftat. Det är där Bonnier hoppas kunna räkna hem affären med MittMedia, men det blir en tuff uppgift eftersom man samtidigt vill satsa på den kostsamma lokala
journalistiken.
Under de senaste veckorna har jag haft många samtal med inblandade parter i den historiska affären mellan Bonnier News och MittMedia, formellt och informellt.  Efter dessa känner jag mig rätt trygg i uppfattningen att Bonnier närmar sig MittMedia på ett ansvarsfullt och ambitiöst sätt med en långsiktighet som ägare. Om jag har rätt kan vi få se intressanta utvärderingar om något decennium.
Men jag tror också att alla inom Bonnier som idag är engagerade i övertagandet av MittMedia närmar sig uppgiften med skräckblandad förtjusning. De får nu varje dag information om vad deras ägare köpt och det är inte alltid positiva fakta. Den usla ekonomiska situation var naturligtvis Bonnier News väl informerad om, men kanske inte om alla följder av den redaktionella centraliseringen och den bräckliga lokala förankringen som MittMedia närmast propagandistiskt gått ut med .

Den företagskulturen inom MittMedia tror jag kan bli en nödvändig, men också svår nöt att knäcka för Bonnier News. En del företrädare för MittMedia har ju under årens lopp satsat mycket på att i alla sammanhang framställa dess verksamhet som ytterst framgångsrik i snart sagt allt. Enligt uppgift är detta ett faktum som irriterar Bonnier med sin mer seriösa framtoning. Därför finns det anledning att fråga sig hur koncernens nya ägare ska bemöta och förändra den kultur som för några år sedan inom branschen kom att kallas för ”sekten MittMedia.”

Om affären förhoppningsvis klarar Konkurrensverkets granskning får vi snart se hur Bonnier News tacklar detta historiskt intressanta uppdrag och vilka personer som anförtros uppdraget att rädda koncernen MittMedia med alla sina tidningar.  

Bonnier med Amedia vann dragkampen om MittMedia

Uppdateras efterhand med länkar

Bonnier News tillsammans med norska Amedia vann dragkampen om att få ta över MittMedia.  Bonnier utökad med MittMedia blir ett gigantiskt och säkert rätt  svårskött fögderi. Det ger de nya ägarna möjligheter till stora framgångar om de kan rädda MittMedia på ett bra sätt. Men de ställs  också inför svåra utmaningar där de riskerar stora problem. Det är bra att Bonnier fått med norska Amedia som delägare.
Amedia är ett stort norskt medieföretag som äger dubbelt så många lokala tidningar som MittMedia. Deras kompetens blir mycket viktig för att Bonniers ska klara av att få ordning på MittMedia. Amedias roll i affären var okänd utåt ända fram till i tisdags då deras deltagande publicerades först här på Utkiksbloggen. I Medievärlden skrev därefter annars välinformerade Leif "Honken" Holmkvist att Amedia bara samarbetade med Bonnier, men att något samägande med MittMedia inte var aktuellt. Det visade sig således vara fel.
Affären innebär att Bonnier News nu tillsammans med Amedia äger MittMedia med en omsättning runt två miljarder kronor och med ett 30-tal landsortstidningar från Nynäshamn via Södertälje, Örebro, Västerås och upp till Östersund och Örnsköldsvik. Detta utöver sedan tidigare Bonnier News med Dagens Nyheter, Dagens Industri, Expressen, HD-Sydsvenskan, Bonnier Business Press (utländska affärstidningar), Bonnier Business2Business (Resumé med flera), Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group. 
Den omfattningen på verksamheten måste vara en dröm för en expansiv medieägare och troligen en mardröm för dem som vill bevara den gamla omhuldade mångfalden med många ägare och tidningar. Den försvarades och bevakades hårt av mediepolitiker fram till för bara ett antal år sedan. Kommer de att vakna till nu och bekämpa den nya mediekoncentrationen?
Ingen vet, men gissningsvis kan den politiska mediedebatten få en nystart, det har varit rätt lugnt efter debatten om Anette Novaks utredning. Och den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke har lämnat det uppdraget och därmed även mediekonferenser där hon vältaligt och välvilligt resonerat om mediernas framtid. Och vad kommer politiker och debattörer nu att tycka om att en halv miljard i driftsstöd huvudsakligen går till Bonnier? 
Det ska bli intressant att få höra den nyutnämnde kulturministern Amanda Lind (mp) ser på mediefrågorna? Hon bor i Härnösand där MittMedia lagt ner moderata Västernorrlands Allehanda och socialdemokratiska Nya Norrland och ersatt dem med Tidningen Ångermanland som sedan  blev en edition till Allehanda i Örnsköldsvik. Hon har därmed sett mediernas strukturförändringar på nära håll. 
Frågan nu är vad Bonnier som majoritetsägare i MittMedia (80 procent) vill göra med MittMedia.  och var de hämtat information och inspiration om lämpliga mål för MittMedia. Koncernens tidigare vd Thomas Peterssohn och dess förre redaktionella chef AnnaKarin Lith har som bekant i någon form engagerat sig för Bonnier inför försäljningen av MittMedia, den koncern som de fick lämna 2016. 
Det var då vandringen bort från MittMedias hårdföra metoder för en snabb digitalisering nog började bromsas upp. Om de två på något sätt genom sitt engagemang för Bonnier får några roller i sin tidigare koncern vore det minst sagt anmärkningsvärt. De båda var ju starkt drivande för den jämförelsevis mycket tydliga målsättningen för den digitala övergången, en metodik som drabbade papperstidningarna som på sitt sätt övergavs i den digitala upphetsningen. Alla koncerner har samma mål, men andra gick lugnare fram, vårdat papperstidningarna och sluppit många av MittMedias problem. 
Efter denna affär kommer sannolikt en ansvarsdebatt som kan bli jobbig för många. AnnaKarin Lith och Thomas Peterssohn blev närmast symboler för koncernens tuffa målsättningar för den digitala övergången, positivt eller negativt beroende på vem man talade med.Man ska dock ha klart för sig att en vd och en redaktionell chef strikt formellt inte bär ansvaret för om allt går fel. Det är givetvis styrelsen och framför allt ägarna som bär det yttersta yttersta formella ansvaret. De ledande tjänstemännen ska inte kunna ge sig ut på äventyrligheter utan att styrelse och äqare känner till och sanktionerar agerandet.
Ägarbytet innebär inte slutet för en svår och intressant utvecklingsprocess,  det handlar snarare om starten för ett ännu intressantare och ett ännu svårare åtagande för aktörerna i mediernas värld. Uppköp och samgåenden blir inte alltid lyckade, men jag hoppas verkligen att Bonnier, Amedia och MittMedia lyckas med detta.  

Två doldisar vill köpa MittMedia - köparen presenteras i morgon?

Enligt uppgifter från flera håll idag ska lösningen på koncernens kris presenteras i morgon fredag, precis som Medievärlden publicerat idag. Enligt uppgift ska MittMedias ägarstiftelser ha bestämt sig under torsdagen och personalmöten ska ha förberetts. Allt tyder på att Bonnier News alternativt norska Polaris Media tar över MittMedia tillsammans med svenska NWT och VK Media. De två mäktigaste personerna bakom försöken att ta över MittMedia är doldisar, okända för allmänheten och även för många i mediebranschen. De presenteras längre ner i texten. 

De är de två personerna som allt snurrar kring i de två medieföretag som  nämnts hela tiden som spekulanter sedan försäljningen avslöjades här på Utkiksbloggen den 18 december. Alternativet att inte sälja koncernen existerar i praktiken inte eftersom MittMedia på grund av sina finansiella problem då närmar sig en rekonstruktion eller en konkurs. Jag blir ändå inte förvånad om lösningen utöver en försäljning  kanske omfattar något överraskande inslag som inte blivit känt tidigare. Snart får  vi svaret.

Om koncernen säljs, som alla spekulationer förutspått, så får vi en helt ny mediesituation i Sverige. Antingen en ytterligare intressant nordisk förbrödring utöver Schibsteds engagemang i Sverige genom ägandet av SvD och Aftonbladet. Eller också bildar Bonnier och MittMedia ett gigantiskt medieföretag som det ska bli intressant att se vad Konkurrensverket kan ha för synpunkter på.

Hursomhelst så kan morgondagen bli en mediehistorisk dag. Det är inte särskilt många år sedan som mediepolitiker, som till exempel Marita Ulvskog (s), ömt försökte vårda resterna av den historiska bilden av mångfalden inom svensk press. Detta som både riksdagsledamot, statsråd och partisekreterare.

Jag minns en konferens med Tidningsutgivarna för kanske runt tiotalet år sedan. Jag var anlitad som moderator för en debatt mellan Marita Ulvskog och riksdagsledamöterna Mats Johansson, tidigare politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, och Per Åsling.  Just den dagen eller dagen innan hade Göran Greider skrivit en text i Dalademokraten, DD, som Marita Ulvskog tidigare hade varit chefredaktör för.

Förmodligen var detta då MittMedia hade köpt DalarnasTidningar. Greider skrev att han tyckte att det skulle vara klokt och bra om MittMedia tog över även DD. Jag frågade Marita Ulvskog om hon läst texten vilket hon inte hade gjort, men hon sågade Greiders utspel och muttrade att hon möjligen kunde tänka sig ett samarbete mellan DD och MittMedia, men absolut inte ett samgående

Och så har debatten gått i många år på de olika konkurrensorterna. S-tidningarnas företrädare talade gärna om samarbete, men aldrig om någon fusion med den borgerliga tidningen. Så småningom kom dock den ena affären efter den andra, som mellan Gefle Dagblad och Arbetarbladet 2003. Idag ser således verkligheten ut på ett annat sätt och i morgon kommer troligen ett nytt steg i medieutvecklingen bort från mångfaldsidealet.

Om det visar sig korrekt att det har varit en konkurrens mellan Bonnier och Polaris är det intressant att de kanske mest inflytelserika personerna i båda grupperingarna är tämligen okända för  allmänheten och något av doldisar även inom branschen. Ingen av dem finns så vitt jag vet ännu inte på Wikipedia. Det handlar naturligtvis om Anders Eriksson som är vd för Bonnier News och Victoria Svanberg som är arvtagare och ägarföreträdare för NWT. Eriksson kom efter mer kända Gunilla Herlitz.

 Svanberg sitter i styrelsen som vice ordförande för Polaris. NWT är ju femte största ägare i Schibsted med 3,9% av rösterna. NWT är också näst störst i Polaris med sina 26,4% procent av aktierna. Om Polaris tillsammans med NWT och VK köper MittMedia blir Victoria Svanberg en av de främsta medieprofilerna i Sverige.

 Eriksson är vd för Bonnier News, DN, Di, Expressen och HD-Sydsvenskan, ordförande för Bonnier Business Press (utländska affärstidningar) samt har numera Bonnier Business2Business (Resumé med flera) och Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group under sig.

Man kan ana en prestigeförlust för den som förlorar budstriden. Svanberg & familjen köpte ju senast Nya Lidköpings-Tidningen av familjen Hörling. Och Eriksson bygger lite i skymundan upp en helt ny Bonnier-koncern genom att samla på sig allt.

I morgon får vi med all sannolikhet veta vem av dem som dragit det kortaste strået. Och framförallt får de anställda, läsarna på papper och nätet samt allmänheten förhoppningsvis äntligen veta vad som händer med Sveriges största lokaltidningsägare. Hittills har ju inte parterna gått ut med någon information värd namnet - trots att både säljare och köpare är stora medieföretag.   

MittMedia styckas eller slås ihop med Bonnier eller Schibsted?

Ska MittMedia styckas upp mellan Polaris, NWT och VK Media om dessa tar över? Eller ska koncernen drivas gemensamt med Schibsteds och deras olika system? AppNexus annons och CMS, Content Management System?  Och hur gör Bonnier vid ett övertagande? Slår ihop MittMedia med sina morgontidningar och centraliserar all redigering? Både Schibsted och Bonnier vinner nog mest på att skrota de flesta av MittMedias tekniska lösningar och dess centrala staber. Det mesta av det som den tidigare koncernledningen skapade.

Både Bonnier och Schibsted ser stora synergieffekter om de får ta över MittMedia. Det finns således mycket att fundera över för köparna. Det är Bonnier News vd Anders Eriksson som har bollen om de tar över, men även Bonniers Tomas Franzén och nestorn Bengt Braun sägs ha engagerat sig och även träffat ägarstiftelsernas representanter.

Det lär däremot inte koncernens förre vd Thomas Peterssohn eller dess tidigare redaktionella chef AnnaKarin Lith gjort, Peterssohn, som fick sparken av MittMedia sommaren 2016 med ett avgångsvederlag som uppges ha uppgått till 12 miljoner kronor. AnnaKarin Lith slutade också, men troligen i jämförelse med sin chef en för henne bra, men ändå mer blygsam uppgörelse. Att de båda verkar i bakgrunden hos Bonnier är nu mycket väl belagt efter de första publiceringarna om deras roller.  Det uppges nu också att de bägge vill ha ledande roller i MittMedia om Bonnier vinner affären!

Det florerar många rykten och uppgifter nu om försäljningen av MittMedia. Deadline för förhandlingarna sas till exempel först vara ”före februari”, sedan till den 20 januari. Nu uppges det tvärtom att spekulanternas sista bud ska lämnas in senast under första veckan i februari.  Till dess förhandlar stiftelserna som säljer MittMedia tydligen parallellt med både Bonnier och Polaris med NWT och VK Media.   

Enligt uppgift vill nu också MittMedias ägarstiftelser få garantier om ett fortsatt inflytande i någon form över ledarsidan, kulturen och tillsättandet av politisk redaktör. Det är inte överraskande, det finns likadana avtalsklausuler tidigare i Sverige när tidningar hamnat i ”fel” politiska läger i samband med fusioner och uppköp, som vid försäljningen av Centerpress och A-presstidningar.

Det är begripligt att säljarna kräver detta för att få ett fortsatt inflytande trots att de sålt, deras ägande har oftast motiverats med ideologi och politik. Och de mer kommesiellt inriktade köparna går med på det för att undanröja ett hinder för att få ta över verksamheten.
Lockande för säljare och köpare, men också ett tänkbart problem i framtiden då säljare och nya ägare i en ny tid inte alls är överens om detta. Jag vill minnas att en sådan klausul orsakade problem i Jämtland då den nye ägaren liberala MittMedia skulle rekrytera en ny politisk redaktör till sin inköpta tidning  Östersundsposten (c). 

Då kunde inte köparen MittMedias namnförslag accepteras av säljaren Centerpartiet. Det fanns en klausul i avtalet om partiets rätt att få utse den politiska redaktören även sedan ÖP sålts till de liberala ägarna MittMedia.
Jag minns inte hur tvisten löstes. Erfarenheten förskäcker dock, det är nog klokast att inte ingå i sådana avtal som kan orsaka problem i framtiden. Sålt är sålt…

Vilka av de 30-tal tidningar som MittMedias ägare vill ha fortsatt inflytande över i är oklart, men det är ingen djärv gissning att det handlar åtminstone om Gefle Dagblad, GD. Koncernen MittMedia skapades i lokaltidningen GD:s korridorer vid Hattmakargatan 14 i Gävle. Vad det gäller GD diskuteras säkert också en klausul om att säljarna får återköpa utgivningsbeviset billigt eller utan ersättning om de nya ägarna till exempel senare vill lägga ner tidningen.

Polaris Media ska ha varit den första spekulanten som anmälde sitt intresse för att ta över MittMedia och de har tydligen varit nära ett avtal om detta flera gånger. Men då har det ändå inte blivit av, kanske eftersom de ideella stiftelserna som äger MittMedia uppges ha svårt att veta vad de vill. Och det är väl egentligen rätt naturligt när djupt ideologiska motiverade ägare av omständigheterna tvingas till en försäljning till en mer kompetent affärsmässigt orienterad köpare.

Det norska bolaget Polaris Medias tålamod torde inte räcka i evighet om de varit nära en uppgörelse, men ändå fått lämna förhandlingsbordet utan avtal. Om säljarna inte riktigt vet vad de vill så är naturligtvis risken stor för att även förhandlarna för konstellationen Polaris, NWT och VK Media tröttnar och åker hem.

I så fall lämnar de fältet fritt fram för Bonnier News och dess vd Anders Eriksson. Med sina osynliga eller, enligt uppgift, till och med sin hemliga rådgivare Thomas Peterssohn och AnnaKarin Lith. De två senaste i hopp om att kunna återvända till ledningspositioner inom MittMedia som de tvingades lämna sommaren 2016 då förtroendet  för dem var förbrukat hos styrelsen och ägarna.  

Och vad händer om även Bonnier tröttnar och drar sig tillbaka? I morgon eller under den kommande helgen får vi kanske veta om säljare och köpare kommit överens och därmed tar sitt ansvar för det MittMedia som ger ut tidningar och publicerar sajter från Nynäshamn via Södertälje, Örebro, Västerås, Falun, Gävle och vidare norrut till bland annat Östersund och Örnsköldsvik.

Eller också får vi veta vem som tar över MittMedia nästa vecka. Eller senare i februari eller kanske under våren. Eller inget övertagande alls och då väntar väl dessvärre rekonstruktion eller konkurs….

Korrigerad 190206 kl 11.34

   

Sorgligt beslut om Stampen - och samtidigt framtidstro i en annan del av branschen

Så kom då till sist det sorgliga och föga överraskande beskedet att mediekoncernen Stampen måste underkasta sig en företagsrekonstruktion på grund av sina skulder och usla balansräkning med tung belastning av goodwill efter alla förvärv under årens lopp. Och samma dag, i en annan del av branschen, kommer dels nyheten om att framgångsrike Anders Eriksson efterträder Gunilla Herlitz som vd för Bonnier News, dels utnämningen av Aftonbladets nya spännande ledningsgrupp och redaktionsledning. Olika falla ödets lotter…

Stampens prekära läge har det spekulerats en hel del om under senare år, men den nya koncernledningen har hela tiden talat om styrkan i verksamheten och att siffrorna gått åt rätt håll. Tills idag.

Det mest förvånande i kommentarerna från Stampen är resonemangen om att ledningen där blev så överraskad av den snabba utvecklingen med fallande kurvor både för annonser och upplaga mm. Var de inte på de ständigt återkommande konferenserna om branschutvecklingen?

För ägarna, ledningen, personalen, läsarna och alla kunder är det en sorglig dag även om Peter Hjörne, vd Martin Alsander och andra försöker hålla skenet uppe om att verksamheten som sådan fungerar bra och inte ska påverkas. Inte förstår jag hur det ska gå till, all makt är nu överlämnad till en advokat som ska försöka få ihop siffrorna, dels genom förhandlingar med fordringsägare som föreslås minska sina krav, dels genom beslut som ska spara pengar snart sagt överallt.

I branschens korridorer kommer det nu förståeligt nog att pratas syndabockar och där kommer naturligtvis huvudägaren och styrelseordföranden Peter Hjörne själv och den tidigare koncernchefen Tomas Brunegård att pekas ut.  Den förstnämnde har också redan tydligt tagit på sig sin del av ansvaret.

Tomas Brunegård har tidigare 2014 i en intervju i Medievärlden premium, som redaktionen påpassligt påminde om idag,  pekat på omständigheter han menar låg utanför ledningens kontroll, framförallt bankernas attityder. Hans namn kommer dock alltid att förknippas med Stampens uppgång – och fall. Även andra ansvariga längs resan lär nog komma att nämnas i diskussionerna, som de tidigare styrelseordförandena Lennart Ohlsson-Leijon och Lennart Hörling.  

Hursomhelst med ansvaret bakåt, men nu är det som det är och man får av alla de skäl hoppas att rekonstruktionen lyckas. Allt annat vore en katastrof, inte bara för Stampen utan för hela mediebranschen. Situationen för Stampen för också tankarna till andra mediehus med svag finansiell styrka och då givetvis i första hand MittMedia där verksamheten också fungerar, men kapital saknas. Båda koncernerna var ju gemensamt köpare av Centerpartiets tidningar för totalt runt 1,8 miljarder.

Medan Stampens kris nu kulminerat har samma dag således Bonnier News nye chef pekats ut. Det blir Anders Eriksson som hela tiden funnits med i spekulationerna som Herlitz efterträdare. Thomas Peterssohn, vd i MittMedia, har också nämnts i sammanhanget liksom några andra namn, men Eriksson har nog varit mest tippad efter sina framgångar som vd för Bonnier BusinessPress. 

Och denna smått historiska mediedag var det inte bara Stampens öde och Bonniers utnämning som sätter sina spår i framtiden. Aftonbladets nyutnämnda publisher Sofia Olsson Olsén presenterade sin nya ledningsgrupp och redaktionsledning, ett intressant gäng med Håkan Andreasson som redaktionschef och Magnus Ringman som stabschef.

Igår skrev Fredrik Karén, chefredaktör på Svenska Dagbladet, en krönika om sin tidnings framgångar rörande alla nya digitala prenumeranter, nästan lika bra siffror som för Dagens Nyheter. Och idag var det premiär för KG Bergströms direktsända tv-intervjuer med partiledarna då Jonas Sjöstedt (v) grillades i hårdsatsande Expressens nya studio.    

Samtalen i mediehusen inom Stampen har nog lite annorlunda karaktär i dessa dagar än diskussionerna bland kollegerna på fikarummen hos Bonniers och Schibsted.     

Uppdaterad med fler länkar 160524 kl 18.23, korrigerat stavningsfel 160527 kl 01.27

Relevanta länkar:

Ny vd för Bonnier News - nyhetstext dn.se
Anders Eriksson är Expressens nye vd - nyhetsartikel, expressen.se 

Här läser du alla artiklar om Stampens rekonstruktion - länksamling, gp.se
Avgångsvederlagen hotade på Stampen - nyhetsartikel, journalisten.se
Stampen-bolag hade bara 600 000 kr kvar - nyhetsartikel, expressen.se/gt
Förödande om det blir konkurs - ledare av Helena Giertta, journalisten.se
"Går det att vispa ihop en omelett av jätteägget som sprack" - analys av Leif Holmkvist, resume.se
GP går bra - vi fortsätter som vanligt - krönika av Cecilia Krönlein, gp.se
Vi kommer att lyckas - krönika av Peter Hjörne, gp.se
Den sista utvägen för Stampen - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Scherman: "Stampen har agerat vårdslöst" - intervjuer med branschföreträdare m fl, svd.se
Stefan Melesko om Stampens framtid - intervju med Stgefan Melesko, medievarlden.se
Kuhnke om Stampens akuta kris - intervju, medievarlden.se
Inte Plan B för Stampen, utan plan P - P som i panik - krönika av Martin Jönsson, dn.se
Nu slåss tidningsjätten för sin överlevnad - krönika av Martin Jönsson, dn.se
Stampen måste hitta nya ägare - nyhetsartikel, medievarlden.se
Stampens koncernchef om rekonstruktionen: "Känns förlösande" - Intervju med Martin Alsander, resume.se
Inställda betalningar drabbar frilansar - nyhetsartikel, journalisten.se
Joanson och Brunegård och Sveriges Radio och förtroendefrågan - text om Tomas Brunegård i SR:s styrelse, utkiksbloggen.se