Polisens mörkläggning ingen överraskning, det finns dessvärre flera exempel

Bulletinerna om polisens mörkläggning av sexrelaterad brottslighet i bland annat Stockholm borde inte komma som någon överraskning. Det finns flera exempel där polismyndigheten valt att tiga, som till exempel om ett mord i Västerås och senast om hur en chef inom polisen misstänkts för barnpornografibrott.  Jag har bloggat tidigare om att det nya radiosystemet Rakel spelar en viktig roll i dessa sammanhang. Polisen har isolerat sig och dess kommunikationsdirektör Unni Jerndal har genom sina uttalanden inte förbättrat situationen, snarare tvärtom.

Radiosystemet Rakel kan inte avlyssnas och det är naturligtvis bra att inte kriminella kan följa polisens arbete. Men tyvärr kan inte heller medborgarnas företrädare inom medierna göra det. Rakel går nämligen inte att avlyssna som tidigare då varenda redaktion i landet kunde lyssna på polisradion och där fick kännedom om olyckor, bränder och andra polisingripanden.

Mediernas redaktioner publicerade så gott som aldrig någonting utifrån den rätt fragmentariska informationen de förr kunde höra i radion, men fick däremot kännedom om händelser och en viss vägledning om vem de borde söka inom polisorganisationen för ytterligare kommentarer. Som polisreporter under många år såg jag polisradion som det viktigaste verktyget för mig.    

Händelserna i Kungsträdgården hade omedelbart blivit kända av allmänheten om medierna hade kunnat följa kommunikationen via polisradion; situationen med tafsande karlar framför scenen kommunicerades rimligen via radion då polisen ingrep mot dem som trakasserade kvinnor.  Samma sak i Västerås där polisen hemlighöll ett mord på ett hotell, vilket jag bloggade om 2013. Även då hade saken med all sannolikhet förekommit i radiotrafiken och därmed kommit till mediernas kännedom om de bara hade kunnat följa kommunikationen.

Just det fallet och principerna kring informationen rörande polisens verksamhet diskuterades under ett seminarium arrangerat av Journalistförbundet på Meg 2015. Jag bloggade om bland annat den debatten och konstaterade då att polisens isolering genom Rakels tillkomst och om att den ”toppstyrda polisorganisationen inte tycks ta problemet på allvar”.

I den debatten deltog polisens kommunikationschef Unni Jerndal, själv tidigare journalist. Hon imponerade inte med sin strama avvisande syn på kraven om ökad insyn i polisens arbete. Polisförbundets ordförande Lena Nitz verkade däremot klart mer lyhörd rörande dessa frågor.

Idag deltog just Lena Nitz i en diskussion om polisen på konferensen Folk och Försvar som också direktsändes i SVT. Där fanns även rikspolischefen Dan Eliasson som försäkrade att polisen inte strävar efter mörkläggning även om enskilda beslut kanske ibland är mindre lyckade, men han ville inte se det som något systemfel. Han är en skicklig talare med en sympatisk framtoning och inger onekligen ett visst förtroende i många sammanhang, men inte denna gång eftersom färska och äldre exempel talar starkt emot hans påståenden om polisens ärliga vilja till insyn och öppenhet.

Ett sådant, utöver redan nämnda, är den högaktuella historien om en chef inom polisen som misstänktes för barnpornografibrott och tydligen också medgett de faktiska omständigheterna. Ändå hemlighölls saken och det inleddes aldrig någon förundersökning av åklagaren. Chefen sa upp sig efter samtal med sin chef och slutade på dagen.

Saken läckte ut vilket fick kommunikationsdirektören Unni Jerndal att skriva följande i ett mejl till ett antal medarbetare:

"Det är med tungt hjärta som jag konstaterar att uppgifter ur en nedlagd förundersökning kring en polisanställd har nått Aftonbladet."

Detta har kritiserats skarpt eftersom det uppfattats som att hon, i strid mot grundlagen, försökt skrämma poliser från att utnyttja sin lagliga rätt att kontakta medier. Unni Jerndal förnekar att det var syftet med hennes mejl. Hela saken beskrivs bra i en artikel i Aftonbladet av Eric Tagesson. Dessutom är Jerndal nu JO-anmäld för sin hantering av ärendet.

Vad nu än JO kommer fram till rörande Unni Jerndal så måste man konstatera att varken hon eller rikspolischefen lyckats övertyga om polisens ärlighet vad det gäller öppenhet och transparens. Även inom polisen finns stark kritik rörande till exempel mörkläggningen av fallet med en chef som misstänktes för barnpornografibrott, senast framförd av den kloke och rutinerade pressinformatören Christer Nordström inom polisen i Uppsala. Han har inte heller ändrat uppfattning efter det mejl från kommunikationsdirektören som uppfattats som hotfullt.

Polisens tydliga isolering efter Rakels tillkomst och myndighetens bristande förmåga att tillämpa en informationspolicy värd namnet det år tryckfriheten firar sitt 250-årsjubileum i Sverige är ett stort problem, för myndigheten och för medborgarna. I sammanhanget får man inte glömma att polis och åklagare under det senaste året också i strid mot grundlagarna i brottsutredningar försökt komma åt källskyddat material, dels på Folkbladet Västerbotten efter mordet på tidningens medarbetare Elin Falk, dels på Aftonbladet efter ett rån i Kista. Polis och åklagare misslyckades med detta då de ansvariga utgivarna Anna Lith, Västerbottens Folkblad, och Jan Helin, Aftonbladet, bestred kraven och tog frågan till domstolar som slutligen underkände beslagen.  Men först efter prövningar i hovrätten respektive Högsta domstolen.

Det finns således skäl att fråga sig hur stora, eller snarare små, kunskaperna om de svenska grundlagarna är inom polisen, åklagarväsendet och till och med domstolarna. Därför är det inte heller förvånande att politikerna Maria Weimar (L) och Gulan Avci (L) idag kräver att rikspolischefen eller ”någon högt ansvarig på ledningsnivå” avgår.

Det borde väl i så fall vara både Eliasson och Jerndal och det skulle nog vara både välförtjänt och ett intressant exempel på ett nytt ansvarstagande inom svensk förvaltning där avgångar varit sällsynta i liknande sammanhang. Det borde bli vanligare. 

Men oavsett hur det blir med den saken tror jag dessvärre att polisen får en mycket lång väg att vandra innan förtroendet är återupprättat för myndigheten hos allmänheten.   

      

Finaldags för podden innan Mattssons Helin blir opartisk

Under trettonhelgen sänds sista avsnittet av podden Mattsson Helin. Jag minns att det lät lite knäppt då chefredaktörerna och konkurrenterna Jan Helin på Aftonbladet och Thomas Mattsson på Expressen för tre år sedan meddelade att de tänkte göra en gemensam podd och småprata med varandra om medier. Men det blev bra, podden kommer att saknas av alla som lyssnat på den.

Skälet till att den upphör, i vart fall i sin nuvarande form med redaktörerna Mattsson och Helin, är som bekant att den senare slutar på Aftonbladet och i stället blir programdirektör på Sveriges Television, SVT. Om jag inte missat det så tror jag inte att Jan Helin utåt har motiverat varför han lämnar podden bortsett från en antydan om att det känns fel att fortsätta. Att han skulle sluta podda förstod dock nog de flesta så fort nyheten om hans nya jobb kom.
Detta eftersom de licensfinansierade bolagen inom public service tillämpar en sträng policy om opartiskhet, oberoende och saklighet. Därmed kan inte deras medarbetare engagera sig i sammanhang som kan påverka förtroendet för verksamheten. En policy som visat sig svår att hantera på ett vettigt sätt och därför har också både SVT och Sveriges Radio, SR, gång på gång hamnat i uppmärksammade situationer då olika beslut kritiserats eller förlöjligats.

På nyårsafton fick således Malena Ernman läsa Tennysons dikt på Skansen eftersom Loa Falkman börjat göra reklamfilmer för Ica, men Falkman och SVT har olika syn på saken.  Inför det senaste valet fick inte Daniel Nordström sitta kvar i en panel hos P4 Gävleborg under valrörelsen eftersom han är chefredaktör för Arbetarbladet (s). Komikern Soran Ismail sattes av samma skäl i karantän som programledare i SR P3:s Morgonpasset eftersom han ansågs för politiskt belastad på grund av sin kritik mot Sverigedemokraterna.

Det är några sena exempel där både SR och SVT fått kritik för sitt snäva sätt att hantera kravet på opartiskhet och oberoende. Ett tidigt exempel var när Sveriges första riktigt stora tv-profil, nyhetsuppläsaren Olle Björklund, ofta kallad Mr Aktuellt, sparkades i juni 1961 av dåvarande tv-chefen Nils Erik Bæhrendtz.

Detta sedan Björklund utnyttjat sitt kändisskap och turnerat i folkparkerna mot Bæhrendtz vilja. Beslutet fick stor uppmärksamhet och Nils Erik Bæhrendtz sa i medierna att Björklund fick sparken eftersom han är ute och ”larvar sig i parkerna”. Stora tittarskaror agerade förgäves för att han skulle få komma tillbaka.

Nu går Jan Helin in i public service och det ska bli spännande att se om han fortsätter att tycka till i någon form eller om han försvinner in i opartiskheten. Det finns tidigare exempel, som Martin Jönsson, nu biträdande programdirektör på SR och dessförinnan i olika chefsroller på Svenska Dagbladet. Där var han också under en period Sveriges ledande mediebloggare med sina mycket initierade och intressanta texter.

Om jag mins rätt slutade han nog att blogga redan under sin tid på SvD, men 2013 började han på SR och syns därefter tyvärr inte i mediedebatten förutom i sammanhang där han i sin roll torgför frågor rörande radion. Det är synd och det vore tråkigt om även Helin med sina kunskaper om medierna lämnar debatten.  Själv har jag svårt att förstå varför han inte skulle kunna fortsätta med podden, om det nu faktiskt är just kravet på opartiskhet som spökar bakom hans beslut.

Regelverket om opartiskheten inom public service är starkt ifrågasatt, till exempel av statsvetaren professor Ulf Bjereld som under valåret 2014 skrev om flera exempel på märkliga beslut, som till exempel att Stefan Jarls dokumentärfilm inte fick sändas. Bjereld menade att SR och SVT med sin policy riskerar att marginalisera sig själva i samhällsdebatten. Jag håller med honom.

Alla har vi i någon form en politisk uppfattning och olika synpunkter i samhällsfrågor. Professionella journalister klarar naturligtvis av att ändå sträva efter opartiskhet och allsidighet, såväl inom public service som inom kommersiella medier. Det skulle vara intressant att veta hur Hanna Stjärne som ny och framtidsinriktad vd för Sveriges Television ser på regelverket och tillämpningen av det. Vem vet, kanske kan hon och Jan Helin modernisera tillämpningen av policyn?

Nåväl, jag har för mig att podden var Jan Helins idé då den startades för knappt tre år sedan. Thomas Mattsson nappade på Helins lockrop och resten är historia. Podden Mattsson Helin har spelat en mycket viktig roll som ett nav i den svenska mediedebatten. Jan Helin sa i sin solosändning idag att de inför starten hoppades att några hundra skulle komma att lyssna på dem. Nu lyssnar mellan 35 000 och 40 000 människor på deras podcast.

De har därmed inte bara varit ledande mediepoddare utan är också själva ett exempel på medieutvecklingen. Nu ska de runda av sitt samarbete med något som verkar bli en riktig mastodontsändning att döma av deras uttalanden. De har ju övat sig tidigare med rejält långa sändningar och visst finns det tillfällen då jag önskat att snabbspolningen skulle ha varit enklare att hantera då de surrat på för länge.

Sedan är frågan vad som händer med podden där Thomas Mattsson naturligtvis behöver en ny samtalspartner. Kanske en sådan som Emanuel Karlsten med all sin kunskap om sociala medier? Eller mediekrönikören Malin Ekman i SvD? Kanske Charlotta Friborg med erfarenheter både av storstadspress och landsortspress? Eller kanske olika gäster och experter i varje sändning. Som Anette Novak och Mårten Schultz? Eller kanske allra helst Martin Jönsson och Jan Helin då reglerna moderniserats…

Hur det än blir så hoppas jag att Thomas Mattsson fortsätter med podden i någon form. Den behövs. Korrigerad och uppdaterad med ytterligare länkar 160103 kl 23.29, 160104 kl 00.57, korrigerad 160110 kl 18.43   

               

De liberala ägarna stärker sin position i MittMedias styrelser

Bara några dagar efter affären mellan MittMedia och Promedia kom idag beskedet att MittMedia stuvar om rejält i sina två styrelser.  MittMedia Förvaltnings AB, MMFAB, blir ägarbolag med Krister Jönsson som ny ordförande. I MittMedia AB läggs hela medieverksamheten och dess ordförande blir den kände medieentreprenören Jan Friedman, tidigare ledamot i styrelsen. Ordföranden Lars Leijonborg avgår, men sitter kvar som ledamot i nya styrelsen. Förändringarna leder rimligen till att ägarsidan stärks gentemot professionen, men också att medieverksamheten professionaliseras, inte minst med Jan Friedman som ny ordförande och Kinna Bellander som ny ledamot i verksamhetsbolaget MittMedia.
  

Så här listas de nya styrelserna på resume.se och dagensmedia.se:

Ny styrelse i MittMedia AB: 
Jan Friedman, ordförande 
Lars Leijonborg, ledamot 
Christina Bellander, ledamot 
Åsa Malmström, ledamot 
Sören Axelsson, ledamot 
Som suppleanter valdes Charlotta Backman och Jimmie Näslund. 

Ny styrelse i MMFAB:

Krister Jönsson, ordförande
Anders Frostell, ledamot
Charlotta Backman, ledamot

Så här har styrelserna sett ut hittills enligt alla bolag.se (exklusive arbetstagarrepresentanter):

MMFAB

Leijonborg, Lars, styrelseordförande

Backman, Charlotta, ledamot

Delby Vad-Schütt,Christina, ledamot

Friedman, Jan, ledamot

Frostell, Anders, ledamot

Jönsson, Krister, ledamot

Sjöström, Stefan, ledamot

MittMedia AB

Peterssohn, Thomas, styrelseordförande

Eriksson, Ulf, ledamot

Lith Ozarovsky, AnnaKarin, ledamot

Både Leijonborg och Friedman lämnar MMFAB:s styrelse eftersom de får nya roller i mediebolaget MittMedia AB. I det bolaget har det således hittills endast suttit tjänstemän som styrelseledamöter, nämligen vd Thomas Peterssohn samt Ulf Eriksson och AnnaKarin Lith i koncernledningen.

Christina Delby Vad-Schütt och Stefan Sjöström lämnar också styrelsen för hittillsvarande MMFAB. De har båda tidigare varit tjänstemän i koncernen, Sjöström som dess ekonomichef och Delby Vad-Schütt som chefredaktör efter mig på Gefle Dagblad, GD. Sjöström har också under många år varit engagerad i koncernens ägarstiftelse.

Jan Friedman är 63 år och har tidigare varit senior advisor på Kreab, men är framför allt styrelseproffs och en rutinerad entreprenör som varit med om att starta och driva upp en lång rad företag, inte minst inom medieområdet. Han var med om att starta flera mediebolag som nu ingår i MTG, till exempel TV3.

Jag hade en del kontakter med honom under 80-talet i samband med att vi på GD engagerade oss i kampen för att bryta radio- och tv-monopolen.  I de sammanhangen har Jan Friedman betytt oerhört mycket och jag fick då och har fortfarande stor respekt för hans kompetens.

Ansträngningarna för att etablera fria radio- och tv-stationer utmynnade också i att GD med tiden blev delägare i Radio Rix och dess då nystartade radiostation i Gävle med bland annat Roger Nordin, Titti Schultz och Christer Modig. De två förstnämnda är idag kända radioprofiler på NRJ och den senare är vd för MTG Radio.

Den nya ledamoten Christina Bellander presenteras inte närmare, men är rimligen den Christina Bellander som är mer känd som Kinna Bellander, tidigare strateg på TV4 och närmaste medarbetare till dåvarande vd Jan Scherman. Tidigare har hon varit ett tungt namn inom MTG i olika roller.

Nyvalde Sören Axelsson är koncernchef för EK-koncernen som tidigare varit minoritetsägare i Promedia där MittMedia var majoritetsägare. Nu när MittMedia har tagit över hela Promedia har EK-koncernen i stället blivit minoritetsägare i MittMedia med 8,5 procent av aktierna.  Anders Frostell är senior partner på Kreab och har en lång bakgrund i liberala sammanhang, bland annat som ordförande i Eskilstuna-Kurirens ägarstiftelse och i Stiftelsen Pressorganisation.  Den nye suppleanten Jimmie Näslund är vd för Sörmlands Media inom EK-koncernen och var tidigare chefredaktör för Allehanda inom MittMedia.

Åsa Malmström har en lång bakgrund på framträdande roller inom Liberalerna som stabschef åt Jan Björklund, förbundssekreterare i Liberala Ungdomsförbundet och andra uppdrag. Hon har varit ledarskribent i Hälsingetidningar och bor i Järvsö.

Det handlar således om en riktigt rejäl förändring av styrelsernas sammansättning och en tydlig rollfördelning mellan ägande och verksamhet.  Rimligen stärker ägarna sitt inflytande och markerar också det ideologiskt betingande ägandet till MMFAB och MittMedia AB genom att ägarstiftelsens ordförande själv tar klubban i ägarbolagets styrelse med dess få och liberalt väl förankrade ledamöter.  Och varken tidigare eller nuvarande tjänstemän i ägarstyrelsen eller mediebolagets styrelser vilket principiellt sett är bra. 

Samtidigt innebär det faktum att Jan Friedman ersätter förre folkpartiledaren Lars Leijonborg som ordförande att mediebolagets styrelse vässas professionellt, inte minst då han får mycket meriterade Kinna Bellander som ny ledamot. Leijonborg sitter kvar som ledamot efter fem år som ordförande, men ska också ovanligt nog efter den rollen nu jobba i verksamheten med ett projekt för opinionsjournalistiken. Gissningsvis då som konsult snarare än som anställd, men han utesluter inte att han också kommer att skriva lite själv…

Ägarstiftelsen tillika ägarbolagets ordförande Krister Jönsson kommenterar styrelseförändringarna på resume.se och dagensmedia.se:

 – Vi tydliggör rågången mellan ägarbolaget och mediebolaget. I ägarbolaget MMFAB sitter ägarna som hanterar förvaltningsfrågor medan styrelsen i mediebolaget ska ha fullt fokus på de strategiska frågorna i medieverksamheten, säger Krister Jönsson, tillträdande ordförande i MMFAB och dessutom ordförande i Nya Stiftelsen Gefle Dagblad i en kommentar.

Representanterna från EK-koncernens nya roller i mediebolaget styrelse är naturligtvis logiska med tanke på att de företräder minoritetsägarna och det är ju också direkt efter affären mellan MittMedia, EK-koncernen och Promedia som denna styrelseförnyelse kommer. Och det är intressant att både Jan Friedman och Kinna Bellander har en bakgrund inom MTG och andra medieföretag. Vad kan deras kontakter leda till för samarbeten och affärer? 
 

Det är också logiskt att en ordförande slutar efter en slutförd stor affär som den med mellan MittMedia och Promedia, men man kan också fråga sig om den spruckna affären mellan MittMedia och Schibsted om Svenska Dagbladet haft någon betydelse för förändringarna vad det gäller det minskade tjänstemannainflytandet och bytet av ordförande.

Hursomhelst ska det bli spännande att se vad mediebolagets nya ordförande och styrelse kan åstadkomma. 

Korrigerad 151228 kl 21.46, 21.59, kompletterad 151229 kl 04.54

         

Yonna Waltersson ny chefredaktör på tidningen Arbetet

Yonna Waltersson blir ny chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Arbetet. Hon är idag chefredaktör för Dagens Arena. Yonna Waltersson är nybliven småbarnsmamma och tillträder sin nya tjänst efter sin föräldrarledighet. Anställningen blev klar igår och hon har idag presenterats för personalen.

Yonna Waltersson är 33 år gammal, dalkulla från Falun och har jobbat i flera olika roller inom den uppmärksammade Arenagruppen sedan 2010, senast som chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen Dagens Arena och samtidigt chef för Arena Medier. Hon har ingått i ledningsgruppen för hela Arenagruppen.

2012 och 2013 fick Dagens Arena och Yonna Waltersson tillsammans med sina kolleger det Svenska Publishing-priset för kategorin web. 2010 fick Yonna Waltersson och två kolleger på Dagens Arena ett hedersomnämnande av Föreningen Grävande Journalisters jury för Guldspaden.   

Innan Yonna Waltersson började på Dagens Arena var hon journalist på Europaportalen och dessförinnan redigerare på TT Spektra vars verksamhet nu ingår i TT Nyhetsbyrån. Hon har också varit verksam som formgivare, bland annat för boken ”Överlev hemma” utgiven av Civilförsvarsförbundet.

Det ska nu bli spännande att följa henne och tidningen Arbetet, tidigare med namnet LO-Tidningen, som ägs av LO:s bolag LO Mediehus AB. Det är ett nybildat bolag där flera fackförbundstidningar samlats i samma företag och lokaler med en gemensam ekonomiledning. Det är förutom Arbetet även Kommunalarbetaren, Arbetet, Sekotidningen, Handelsnytt och Fastighetsfolket.

Tanken med det gemensamma bolaget är att söka kloka samarbeten, inte minst ekonomiskt men även i andra avseenden, även kanske journalistiskt. Bolagets vd är Robert Jonsson som tidigare var vd för Södermanlands Nyheter. Styrelsens ordförande i LO Mediehus AB är LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin.

Arbetet har en upplaga på omkring 54 000 tusen ex. Tidningen har omkring 15 medarbetare och kommer ut på fredagar med 40 nummer per år och är inriktad på en kvalificerad journalistik om arbetsmarknad, samhälle och politik i vid mening. Den har också sin sajt med daglig fortlöpande nyhetsbevakning. Den har ca 90 000 unika besökare per månad.

Jag har genom mitt bolag Utkik Media haft uppdraget att hantera rekryteringen av ny chefredaktör till Arbetet. Under de senaste elva åren har jag som konsult på deltid genom mitt bolag varit rådgivare åt vd och chefredaktörer på medieföretag runt om i landet, ofta rörande löpande publicistiska frågor, andra ledningsfrågor och strategifrågor, men också i ökande utsträckning rekryteringar som idag utgör en stor del av verksamheten.

Numera hör därför ofta också mediechefer av sig till mig med sitt CV då de av ett eller annat skäl är intresserade av att röra på sig. Vid ett antal tillfällen har jag då också glädjande nog, pro bono, kunnat förmedla kontakter till medieföretag som blivit deras nya arbetsgivare.  

På de återkommande överenskomna uppdragen med medieföretag har jag som konsult och headhunter rekryterat chefredaktörer, ansvariga utgivare, vd och andra mediechefer, som nu åt Arbetet, men tidigare även åt bland annat Allehanda, Arbetarbladet, Corren, Hälsingetidningar, Jönköpings-Posten, Norran, Norrländska Socialdemokraten, Smålands-Tidningen, Upsala Nya Tidning och Östersunds-Posten med flera mediehus, men även åt Sveriges Television och fack- och tidskriftsförlag.

Yonna Waltersson tillträder tjänsten som chefredaktör på Arbetet i augusti efter sin föräldrarledighet.

Liv Bäckström är redan nu och fram till den sista juli tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare för Arbetet.
Uppdaterad med länk 151216 kl 13.40, 13.43, 14.16, 14.33, 15.41, 15.59, 21.53
Länk:
Yonna Waltersson från Falun blir chefredaktör på Arbetet - nyhetsartikel, dt.se 151216
Yonna Waltersson ny chefredaktör på Arbetet - nyhetsartikel, dagensarena.se 121516
Hon blir Arbetets nya chefredaktör - nyhetsartikel, medievarlden.se 151216
Yonna Waltersson tar över Arbetet - nyhetsartikel, resume.se 151216
Yonna Waltersson blir ny chefredaktör för Arbetet - nyhetsartikel, dagensmedia.se 151216
Hon blir Arbetets nya chefredaktör - nyhetsartikel, journalisten.se 151216
Yonna Waltersson blir Arbetets nya chefredaktör - intervju med Yonna Waltersson, arbetet.se 151216  

Nyheten om Helin en stjärnsmäll (!) för de kommersiella mediekoncernerna

Vilken kanonnyhet - Jan Helin går från Aftonbladet till Sveriges Television, SVT! En fantastisk rekrytering av Hanna Stjärne som samtidigt utser Lena Glaser till programdirektör. Stjärne markerar att SVT går mot stora förändringar. Och hur kommer Helins nya roll att påverka skyttegravskriget mellan kommersiella medier och public service? Så sent som i fredags framträdde Jan Helin i en hearing inför Public service-kommissionen och då som företrädare för de förstnämnda. Idag bytte han sida.

Med Jan Helin och Lena Glaser som programdirektörer direkt under vd Hanna Stjärne får SVT en förändrings- och framtidsinriktad ledning. Jan Helin är ju en ikon i de kommersiella mediehusens värld. Lena Glaser är inte lika känd utåt, men har också definitivt ikonstatus i televisions värld och hon beskrivs i internetworld.idg.se som en digital folkbildare som skrivit webb- och tv-historia. Det är Lena Glaser som har gett oss SVT Play.

Hanna Stjärne själv blev vd för SVT för knappt ett år sedan. Dessförinnan var hon chefredaktör och vd för Upsala Nya Tidning. Dit kom hon från Sveriges Radio 2011 och jag var anlitad av UNT för att hantera rekryteringsprocessen. Då var Hanna Stjärne framtidsanalytiker i ledningen efter jobb som programdirektör på SR och och andra uppdrag inom SR. Hon hade också mycket väl kunnat efterträda Mats Svegfors som vd för SR, men då blev det Cilla Benkö.

Men nu leder hon Sveriges Television, ett jobb som jag tror mig veta att hon tycker är ännu intressantare och roligare än vad det skulle ha varit att leda SR. Och idag hyllas Hanna Stjärne av en rad framträdande medieledare för rekryteringen av Jan Helin.  

Det kommer att bli spännande att följa SVT:s utveckling under den nya ledartrion Stjärne-Helin-Glaser. De tre kommer nog att driva fram en rejäl uppgradering av SVT, inte minst digitalt och nyhetsmässigt.

För Schibsted och dess koncernchef i Sverige, Raoul Grünthal, känns det nog inte lika kul som för Hanna Stjärne idag även om han i en kommentar på resume.se, där han också hyllar Helin för dennes insatser, säger att det är ett bra läge för ett skifte just nu om det ändå ska ske. Aftonbladet har en stark position och ledning, menar han. Även Sofia Olsson Olsén, från idag tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet, har sagt samma sak samtidigt som hon sörjer att Helin slutar. Raoul Grünthal är nu även tillförordnad vd för Aftonbladet.

Jan Helin själv tycker jag har förklarat sitt beslut mycket bra i alla intervjuer och då inte minst i Aftonbladets egen tv-intervju på dess webb. Där var han märkbart berörd över stundens allvar efter en blomsterhyllning på redaktionen. Han har genomgående sagt att man i sin ledarroll också måste inse när det är dags att lämna över ansvaret. Han kom fram till att det var dags nu när han fick ett oemotståndligt erbjudande från SVT. Han har varit chefredaktör sedan 2008 och därtill vd sedan 2012.

Nu kommer Jan Helin tillsammans med Glaser och Stjärne att få ett enormt inflytande på utvecklingen för Sveriges Television. Därmed blir han också en av dem som ska möta kritiken från de kommersiella mediekoncernerna om att dessa hotas av SVT, SR och Utbildningsradion, UR, med sina digitala satsningar finansierade av licensmedel. Jan Helin har själv tidigare i många avseenden sällat sig till kritikerna och så sent som i fredags framträdde han som företrädare för de kommersiella medierna i en hearing.

Den arrangerades av Public service-kommissionen vars namn måhända kan leda tankarna till en statlig politisk eller myndighetsrelaterad organisation. Så är det dock inte i det här fallet eftersom den startats på initiativ av just Bonnier, Schibsted Sverige, Mittmedia, MTG, Bauer Media Group och Tidningsutgivarna för att granska public service-bolagens påverkan på de kommersiella medierna. 

De indirekt statligt ägda public service-bolagen ägs av förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Samma dag som kommissionen höll sin hearing skrev stiftelsens avgående ordförande Ove Joanson en debattartikel i SvD där han i skarpa ordalag kritiserade kommissionens tillkomst. Dess ordförande Gunnar Strömblad svarade i en annan artikel.

Bakom Public service-kommissionen står, som Strömblad skriver, så gott som alla kommersiella mediehus i Sverige. Tillkomsten och syftet med kommissionen har ändå ifrågasatts då starten blev olycklig då medievisionären Joakim Jardenberg först tillfrågades om han ville ingå i den, men sedan ratades då man förstod att han hade en mer positiv syn på public service än vad man antagit. En pinsam och rätt ofattbar fadäs av pr-byrån som anlitats för att organisera arbetet.     

Gunnar Strömblad åtnjuter dock ett grundmurat förtroende i branschen där han tidigare varit framgångsrik vd för just Aftonbladet, sedan SvD och slutligen koncerndirektör och styrelseordförande för Schibsted Sverige, organisationer Jan Helin nu lämnar för att gå till public service.

Strömblad har gång på gång betonat att kommissionen är oberoende och hans integritet är väl känd. Samtidigt är det också väl känt vilken kritik mot public service som odlats inom koncernerna bakom dess tillkomst, ibland tämligen aggressivt som i MittMedias utspel. Förtroendet för kommissionens oberoende kunde därför ha varit större, men Gunnar Strömblad har naturligtvis rätt i att dess insats kan bedömas först då den presenterat sina slutsatser.
Jan Helin är en av de framträdande ledarna inom de kommersiella medierna som i skilda sammanhang varit kritisk till utvecklingsprojekten inom SVT, som till exempel om dess närvaro på Facebook och skapandet av online-satsningen Edit. I våras skrev Helin så här i en krönika:

”Med det breda innehåll och den breda publik Public service har i Sverige är det vad som krävs av data från en publisher för att Facebook effektivt ska kunna konkurrera med Aftonbladet som primär nyhetskälla och sedan kombinera det med sin övriga data för att bygga sin annonsaffär.
Mediamarknaden är tuff som den är ändå. Att slåss mot en amerikansk gigant i kombination med den sammanlagda kraften av flera skickliga public-service redaktioner som är förfinansierade av en statlig licens kan bli väl tufft också för en hårding som Aftonbladet".

Han avrundade texten med en direkt fråga till ägaren staten:

"Så av alla diskussioner om att nya tjänster från public service ska förhandsprövas fast det aldrig görs, så tycker jag att ägaren staten ska börja med att pröva att offentligt svara på följande fråga:
Varför ska innehåll som är finansierat av en statlig licens överhuvudtaget finnas på kommersiella amerikanska medieplattformar som Facebook och Youtube?"

Nu kommer Jan Helin att få möta sina egna argument när han ska ta SVT till den digitala framtiden och han sa också så här idag i en intervju på resume.se:

- Det kan finnas områden där jag får anledning att ompröva mina åsikter, men i grunden har jag alltid tyckt att public service är viktig. Inte bara historiskt sett utan ännu viktigare i framtiden. Kärnvärden som opartiskhet och saklighet – alla sådana saker kommer bara att växa i betydelse i det snabbt ökande informationsflödet.

Public service-kommissionen ska presentera sitt utredningsresultat i april 2016, ungefär samtidigt som Jan Helin tillträder sitt nya jobb. Jag förmodar att Gunnar Strömblad och kritikerna mot public service inom Schibsted och MittMedia med flera koncerner inte är särskilt entusiastiska över Helins nya roll.

Det är däremot Jan Helin själv som idag talade om att jobbet som programdirektör på SVT är ett drömjobb för honom. Expressens chefredaktör Thomas Mattssons tankar gick i samma riktning i en intervju på dagensmedia.se:
- För Janne blir väl det här rena himmelriket, det har ju ryktats om att han velat till SVT tidigare och med sin erfarenhet från Aftonbladets digitala satsningar blir han naturligtvis en oerhört stark kraft för Hanna Stjärne och, får man gissa, en ganska krävande beställare av Anne Lagercrantz tjänster.
En bra sammanfattning av honom om Jan Helins nya liv och om vem som är dagens största vinnare, nämligen Hanna Stjärne. Själv är hon också stolt och glad i branschpressen. Nyheten om Jan Helins nya roll har redan genererat massor av artiklar och jag länkar nedan till ett urval av dem.
Utöver alla resonemang och spekulationer om rekryteringen och dess betydelse för public service, Aftonbladet och branschdebatten så finns det en fråga som ännu inte fått svar någonstans. Vad händer nu med populära Mattsson Helin podcast? Det undrar jag också. Om Helin, trots sin nya roll i opartiska och sakliga public service, kan och får fortsätta med de frimodiga resonemangen i podden så är väl det i sig ett tecken i skyn om public service på väg in i en ny tid. Vi får se vad det lider...

Korrigerad och uppdaterad 151215 kl 21.57, fler länkar kl 22.03, ny länk kl 23.45, kompletterad och korrigerad 151216 kl 02.16, 02.31, ny länk kl 02.57,  17.38, 23.46
Jan Helin: "Jag har varit rädd för att medarbetarna ska bli arga" - Kerstin Weigl gör en känslosam med sin chef Jan Helin, aftonbladet.se
"SVT behöver Jan Helins kompetens" - artikel av Karin Olsson, expressen.se 
Ingen vild gissning att Helin en dag blir vd - Initierad krönika av Malin Ekman, svd.se
Grattis SVT! Om en visionär publicist som nu lämnar Schibsted - Åsa Lindeborg om Jan Helin, aftonbladet.se
Här är några du kan ringa Raoul - intervjuer om tänkbara efterträdare, medievarlden.se 
Sofia Olsson Olsén om att ta över efter Jan Helin - intervju med Sofia Olsson Olsén, medievarlden.se
Det krävs av Jan Helins efterträdare - intervju med Anders Gerdin, resume.se
Thomas Mattsson: Klokt drag av Hanna Stjärne - intervju med Thomas Mattsson, resume.se
Jan Helin tar sitt drömjobb för lusten, inte för lönen - intervju med Jan Helin, resume.se 
Jan Helin: Jag går ner i lön - intervju med Jan Helin, dagensmedia.se
Jan Helin: Stjärnorna stod rätt - intervju med Jan Helin, journalisten.se 
Lena Glaser Årets MediaAmazon 2013 - Utkiksbloggen.blogspot.se 20130415 

  

Personfrågor, pengar eller kulturskillnader? Vibbar á la Stampen för MittMedia.

Personfrågor, pengar eller kulturskillnader?  Den spruckna affären mellan MittMedia och Schibsted väcker många frågor om vad som egentligen hände. Dessa får man inget svar på i de kryptiska och närmast identiska kommentarerna från ledande företrädare som Raoul Grünthal, Lars Leijonborg och Thomas Peterssohn. Den senare brukar var mycket öppen i sina kommentarer, men inte denna gång. För honom och MittMedia måste det vara en rejäl besvikelse och för branschfolk kan nog beskedet generera vibbar à la Stampen. Vad händer nu?

Det var i våras som Schibsted och MittMedia gick ut med att de inlett förhandlingar om att bilda en ny mediekoncern där Svenska Dagbladet, SvD, och MittMedias alla tidningar skulle ingå. Och detta ovanpå en redan inledd fusion mellan MittMedia och Promedia. Schibsted och MittMedia sa att hela affären skulle vara klar före jul.

Och nu ett par veckor före jul avslutas förhandlingarna trots att Thomas Peterssohn menar att ”idén som sådan fortfarande är relevant”. Schibsteds Raul Grünthal säger att ”analysen som låg bakom planerna på ett samgående fortfarande gäller” samt att ”ingen stänger några dörrar för framtiden”. Det är bara det att ”förutsättningarna inte finns just nu”.

MittMedias styrelseordförande Lars Leijonborg har hittills inte sagt någonting, men skriver i ett pressmeddelande att det har varit ”bra och givande diskussioner” som han är nöjd med, men att parterna står en bit från varandra och att det därför inte är ”meningsfullt att förnya avsiktsförklaringen”.

Kryptiska och motsägelsefulla kommentarer som kan leda tankarna åt vilket håll som helst om varför de stolta planerna inte fullföljs. MittMedias vd Thomas Peterssohn är trots sina ovanligt försiktiga uttalanden ändå tydligast då han till Resumé säger att den spruckna affären beror på ”ekonomiska faktorer”.  

Att det inte har varit lätt att komma överens om miljonrullningen i den här affären kan man förstå med tanke på branschens vikande siffror och riskerna med det oklara politiska läget rörande presstödet, men samtidigt var det väl just behovet av strukturförändringar och chansen till stora samarbetsfördelar och ekonomiska vinster som var målet för affären? Skulle det vara enbart oenighet om ekonomin så borde affären ha spruckit tidigare än just under den månad då allting skulle vara klappat och klart.

Att fusioner är komplicerade har jag egna erfarenheter av då Gefle Dagblad och Arbetarbladet skulle gå ihop och även senare som konsult i liknande sammanhang på andra håll i landet.  Men då tänker jag mindre på de ekonomiska faktorerna utan snarare på hur man ska överbrygga kulturskillnaderna som alltid finns mellan olika organisationer. Och personfrågorna som alltid också är närvarande när reviren hotas. Allt detta berörde jag i ett blogginlägg i våras då planerna på affären presenterades.

Att det utöver svåra ekonomiska frågor i ett så stort projekt också finns komplicerade person- och kulturfrågor är således uppenbart. Börsnoterade Schibsted och stiftelseägda MittMedia lever på sitt sätt i skilda världar. MittMedia och Promedia är också väldigt olika företag där det förstnämda blir allt mer centraliserat och tämligen låst vid sin egen mycket tydliga modell om hur den digitala omställningen ska gå till.

Promedia har på ett helt annat sätt arbetat med de frågorna och det var om jag minns rätt också just därför MittMedia genom Thomas Peterssohn som styrelseledamot i Promedia var kritisk till dess digitala strategi och under den processen växte planerna på en fusion mellan Promedia och MittMedia fram.  Redan den fusionen är ett svårt projekt. Entusiasmen är, som jag förstår det, tämligen begränsad hos medarbetarna inom Promedia med stolta tidningar som Nerikes Allehanda och Vestmanlands LänsTidning.  Och vad är tanken, ska MittMedias strategi appliceras även på Promedias skilda mediehus? Det lär inte bli lätt.  

Och samtidigt som MittMedia är ny majoritetsägare i Promedia har förhandlingarna pågått med Schibsted om ett samgående med SvD. Besvikelsen är nog stor särskilt inom MittMedia över att projektet havererat, men på Svenska Dagbladet kan jag tänka mig att budet snarare möts av lättnad trots tidningens utsatta position. Journalistklubbens ordförande Thomas Berglund tycker att det är mycket bra att avsiktsförklaringen inte förlängts.

Även i vd Gunillas Askers diplomatiska svar till Resumé tycker jag man kan ana en viss lättnad mellan raderna. Jag har svårt att tänka mig att chefer och medarbetare på SvD längtar efter att få se MittMedias vd Thomas Peterssohn sekunderad av redaktionella chefen AnnaKarin Lith segla in till ett stormöte på redaktionen…

Thomas Peterssohn har nog närmast på heltid jobbat med dessa fusioner under det senaste året och det har säkert varit en jobbig tid för koncernledningen i MittMedia som redan tidigare drabbats av prövningar då privatmarknadschefen Petra Bjernulf och affärsmarknadschefen Peter Karlsson avgick.
Även EK-koncernen med Eskilstuna-Kuriren och Sörmlands Media är en viktig part i fusionsspelet som minoritetsägare i Promedia. Och EK-koncernen har på kort tid tappat så gott som alla toppchefer som fanns där för bara något år sedan, ett förhållande som branschpressen konstigt nog inte fördjupat sig i.

Nu senast slutade PeO Wärring sedan han drabbats av sjukdom, men dessförinnan avgick brådstörtat Södermanlands Nyheters chefredaktör Göran Carstorp och dess vd Robert Jonsson som då kort dessförinnan också utsetts till koncernchefen Sören Axelssons efterträdare.  Även försäljningschefen Anders Hall slutade.

Flera tunga avhopp i EK-koncernen således ovanpå förändringarna i MittMedias koncernledning. Förändringar som knappast har förbättrat MittMedias förmåga att driva processerna vidare gentemot Promedia och EK-koncernen.  Och nu spricker samtidigt planerna på samgåendet med Svenska Dagbladet.

Frågan är vad som händer nu eftersom de olika fusionerna naturligtvis berör eller till och med är beroende av varandra. Leif Holmkvist konstaterar t ex i Resumé att MittMedia var beroende av de 300 miljoner Schibsted skulle skicka med Svenska Dagbladet eftersom pengarna skulle användas för att lösa ut EK-koncernen ur Promedia.

Thomas Peterssohn hade nog ingen bra dag på jobbet idag och hans koncern har problem med sjunkande upplagor och försäljningssiffror. Leder den spruckna affären måhända till en form av dominoeffekt där processerna både inom den egna koncernen och dess planer runt Promedia försvåras?  

Under hösten har det synts och hörts jämförelsevis lite från koncernledningen i MittMedia jämfört med självsäkra utspel tidigare.  Det är möjligen ett tecken på att tillvaron hårdnat och Thomas Peterssohn säger också följande till Resumé:

 – Nu fokuserar vi på vår verksamhet där vi har mycket att jobba med, både vad gäller Mittmedia och Promedia.  Allt fokus ligger på det interna arbetet.

Det ska bli intressant att se vad det innebär.

  

      

  

      

  

Årets MediaAmazoner Margret Atladottir och Lisa Bjurwald. Och tragedin i Paris.

Idag fick poddarna Margret Atladottir och Lisa Bjurwald ta emot sina priser sedan de utsetts till Årets MediaAmazoner.  Prisutdelningen inramades av en intressant konferens i Studio 3 hos Sveriges Radio i Stockholm med bland andra forskaren och journalisten Tanja Aitamurto, deputy director Brown Institute for Media Innovation vid Stanford University, Nicklas Lundblad, Google Senior Director, EU Public Policy Gov´t Relations samt Anette Novak, vd för  Interactive Institute och därtill högaktuell som statens särskilde medieutredare. Och dagens fest för pristagarna förmörkas sent denna dag av tragedin i Paris.

Dagen inleddes av Tanja Aitamurto med en informativ och ledig presentation om mediala utvecklingsfrågor aktuella i forskningen där hon är verksam i USA. För några decennier sedan fick jag tillsammans med några tidningskolleger i Sverige, Stigbjörn Bergensten på Nerikes Allehanda och Jan Öjmertz på Borås Tidning, förmånen att träffa just Stanfords ledning under en studieresa i USA då vi sökte sanningar om utvecklingen. Det samtalet har jag aldrig glömt och måste därmed medge att jag är rätt avundsjuk på Tanja Aitamurto som får verka i denna, som jag minns det, extremt kreativa miljö.  

Tanja Aitamurto har för övrigt också varit journalist på Helsinge Sanomat i Finland. I sitt intressanta föredrag talade hon om olika trender i medieutvecklingen, bland annat om Google Cardboard virtual realityviewer. Ävenså om olika varianter av crowdsoursing där Svenska Dagbladets räntekarta helt rättvist nämndes som ett uppmärksammat exempel. 

Nicklas Lundblad är en välkänd nätprofil, nu på Google och dessutom adjungerad professor på KTH i Stockholm. I sin underhållande föreläsning talade han om ”5 saker om den digitala framtiden som du inte förväntade dig”. Det har han helt rätt i och föreläsningen låter sig svårligen refereras med alla sina intressanta siffror och bedömningar.  Jag hoppas fler får chansen att höra såväl Tanja Aitamurto som Nicklas Lundblad vid tillfälle.

Både hon och han har flyttat över Atlanten för att jobba med medieutvecklingen i framskjutna positioner, Tanja Aitamurto inom forskningen och Nicklas Lundblad inom ett av världens mest intressanta globalt verksamma företag. Han har efter några år i USA valt att flytta hem och är nu verksam i Sverige, men fortfarande på en ledande position inom Google.

Vi fick också höra en kort intressant, lite spänd och spontan debatt mellan medieutredaren Anette Novak, fortfarande då från publikplats före sitt eget framträdande, och Lundblad som aktuell föreläsare på scenen. Det handlade om vad som egentligen hände i Spanien när Google valde att lämna landet. Novak ställde med en viss skärpa frågan om Googles ovilja att betala för sig när spanska myndigheter aktualiserade frågan.

Lundblad korrigerade hennes version med ännu mer skärpa och beskrev hur situationen, enligt honom och Google, blev helt omöjlig för den globala jätten. Google skulle ha tvingats betala för sina länkar som drev trafik till spanska medier, sa han. Denna fråga skulle det vara intressant att få en mer ingående och opartisk analys om än vad denna spontana diskussion bjöd på. Problemet med alla pengar, inte minst skattemedel, som på olika sätt lämnar svenska medier och hamnar hos till exempel Facebook och Google diskuteras ju allt oftare i dagens medieutveckling. Så även denna dag i Radiohuset.   

Intressanta framtidsdiskussioner, men dagens höjdpunkt var nog ändå att få höra och se årets två MediaAmazoner ta emot sina priser och sedan spela in sin nästa podd inför konferenspubliken. Dessa amazoner diskuterar frimodigt och kunnigt journalistiken, medieutvecklingen och utgivarfrågor ur ett kvinnligt perspektiv, som här, och precis som Margret Atladottir också sa att hon ville göra när hon tog initiativ till podden och i sociala medier efterlyste en partner. Då var hon ute efter att utmana poddgiganterna MattssonHelin. De locktonerna nappade Lisa Bjurwald på, trots att Atladottir och hon  då inte kände varandra och politiskt sett inte är särskilt överens i sin samhällssyn.

Kanske just bland annat därför är nu deras podcast väl etablerad och har tusentals lyssnare. Utöver sin podcast är också Margret Atladottir och Lisa Bjurvald verksamma som journalister i andra medier, den förra som redaktör på politism.se och den senare som delägare och skribent i medievarlden.se.

Margret Atladottir har tidigare varit chefredaktör för Nöjesguiden, ett jobb hon fick vid 23 års ålder. Lisa Bjurwald är också författare, kommunikationsansvarig för Teskedsorden och profilerad skribent vad det gäller rasismen och extremhögern. Hon har varit verksam både i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen.

I juryns motivering till priset står det:

”Genom att i den digitala accelerationens tid bredda och fördjupa debatten utmanare Atladottir & Bjurwald normer och strukturer i dagens journalistik. De vänder på maktperspektiven i ett skede då nya generationer med andra krav på kunskap och delaktighet tar plats som medieaktörer. Genom ledarskap, nytänkande god journalistik visar de att kampen för jämställdhet långtifrån är över.”    

Priset delas ut av nätverket Kvinnor som leder Medier efter ett initiativ av Cecilia Zadig som under tjugo år utbildat kvinnliga chefer i sin kursverksamhet på JMK. Pristagarna utses av en jury med Cecilia Zadig som ordförande, Kerstin Brunnberg, Jeanette Gustafsdotter, Christina Jutterström, Maria Ripenberg, Anja Hirdman och undertecknad. 

Tidigare pristagare är 2010 Hanna Stjärne, då framstegsstrateg Sveriges Radio, nu vd SVT, 2011 Lena K Samuelsson, då chefredaktör SvD, idag koncerndirektör Schibsted, 2012 Johanna Kronlid, då chefredaktör tidningen Arbetet, 2013 Lena Glaser, programdirektör interaktivt utbud/interaktiva plattformar SVT, 2014 Lisa Irenius, då kulturredaktör UNT, nu kulturchef SvD.
Och just när man är glad för framgången för dessa unga mediamänniskors framgångar nås man av de dystra nyheterna från Paris. Tänk vad tillvaron har blivit komplicerad i vår tid. Eller har det kanske alltid varit så?
Uppdaterad och kompletterad 151114 kl 01.43