fredag 23 april 2010

Presstöd på dekis bör avskaffas

Kan det vara så att det otidsenliga statliga presstödet äntligen blivit så ifrågasatt att politikerna vågar avskaffa det? Det har alltid varit kritiserat, men har överlevt med stöd av det politiska etablissemanget på vänsterkanten. Och Centern. Stödets mottagare inom pressen har också varit aktiva med lobbyinsatser mot riksdag och regering.
Men nu är systemet i gungning - en rasistisk tidning fått rätt till statligt stöd. Det kan vara början till slutet för presstödet.

Bakgrunden är att Presstödsnämnden beviljat Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag ett presstöd på drygt 2,3 miljoner kronor. Tidningen uppfyller tydligen alla de krav som gäller i sammanhanget.
Det är en chockartad situation för många av presstödets förespråkare. De vill, fullt förståeligt, att den minst sagt obehagliga rasistiska tidningen inte ska kunna få statligt stöd.
Hur det nu skulle kunna gå till eftersom grundbulten i reglerna är att Presstödsnämnden, med all rätt, inte får ha några synpunkter på de mottagande tidningarnas innehåll. Det är censur.

En ledamot i nämnden Martin Ahlquist, chefredaktör för tidningen Fokus, lämnar nämnden i protest. Han motiverar i dag sitt beslut i Dagens Nyheter.

Hans beslut kan jag förstå i det här läget, men jag är ändå mest förvånad över att han över huvud taget gått med på att sitta i nämnden, inte minst eftersom han i sin artikel mycket bra beskriver hur olika tidningar manipulerar sina produkter för att på så sätt få mer i presstöd. Trots denna sin insikt har han alltså satt sig i nämnden.
Dessutom måste han ha vetat att reglerna ger även nazister och andra egendomliga grupper rätt till stöd för sina tidningar om de uppfyller de rätt enkla reglerna.

"Presstödet korrumperar." Det var rubriken på en ledare jag skrev i Gefle Dagblad för gissningsvis tjugofem år sedan. Detta sedan jag på en konferens mött en mycket ansedd tidningsdirektör som, tills dess, alltid varit motståndare till presstödet. Nu bearbetade han mig plötsligt om att stödet borde behållas.
Direktören hade upptäckt att hans egen välmående tidning skulle få dyrare distribution om den fattige konkurrenten tvingades lägga ner om presstödet skulle avskaffas. Då tänkte han om och bytte åsikt.

Det var då det, men historien går igen. I sin text beskriver Martin Ahlquist att presstödet har blivit en intäktskälla för "fiffiga entreprenörer". Han nämner några exempel på tidningar som trixar med editioner för att kunna kvittera ut flera presstöd.
Ahlquist skriver till exempel att "Tidningen ETC är i dag inte en tidning utan sju med ett totalt presstöd på 12 miljoner 2010. Fria tidningar ger ut sex tidningar och så vidare."

Allt detta är väl känt, men både inflytelserika medieföreträdare och mäktiga politiker har under alla år accepterat den rådande ordningen, även i kretsar som egentligen är kritiska till stödet. "Presstödet korrumperar".
Moderaterna har varit kritiska till presstödet, men har sedan de kom till makten obegripligt nog försvarat stödet i sin regeringsutövning, till exempel när det har ifrågasatts av EU. De nya moderaterna verkar gilla att offra sina gamla principer.

Men nu närmar sig kanske slutet för det statliga driftstödet till pressen. Den ena debattören efter den andra träder fram och tycker till. Somliga vill att reglerna ska göras om så att inte rasister kan få presstöd. Det är naturligtvis helt omöjligt, det är censur. Ändå har kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (m) redan sagt att hon vill se över reglerna.
Andra hävdar det omöjliga i att staten ska få lägga sig i tidningarnas innehåll, hur obehagliga tidningarna än är, presstödsreglerna kan inte rubba de grundläggande förutsättningarna för tidningarnas verksamhet, Tryckfrihetsförordningen.

Universitetslektor Jan Strid vid JMG skriver i DN att det är omöjligt att ställa några krav på tidningarnas innehåll för att de ska få stöd, "Tryckfrihetsförordningen gäller."
Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg försvarar både stödet till den rasistiska tidningen och presstödet som sådant, "Om vi slopar presstödet tystas de tidningar som i dag bjuder det största ideologiska motståndet mot nyfascismen: den lilla vänsterpressen."
Expressens kulturchef Karin Olsson skriver att hon är tveksam till presstödets fortsatta existens. "Presstödet liknar mest en skrattspegel av de ideal som det en gång byggdes på."
På bloggen Samesamebutdifferent skriver Julia Skott att hon inte kan tänka sig att ställa krav på innehållet hur obehagligt det än är, "För när vi väl börjar villkora stödet utifrån innehåll kan det bara gå utför."

Så låst är läget i debatten runt presstödet och här kan man ana att lösningen kan vara att avskaffa det, alternativt göra om det fullständigt till ett mer generellt branschstöd.
Det nuvarande stödet har så att säga hamnat på dekis, ingen verkar vilja ha det så som det i dag är utformat, inte ens de varmaste anhängarna. Och det lär inte kunna ändras på ett acceptabelt sätt.

Jag tycker att det bör avskaffas, det är helt otidsenligt. Stödet inrättades för ungefär 40 år sedan efter en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. En del menar att det var två personer som gjorde upp om stödet, finansminister Gunnar Sträng och Centerns ledare Gunnar Hedlund. Båda partierna hade starka egenintressen i sammanhanget och reglerna skräddarsyddes för att så långt som möjligt styra pengarna till rätt tidningar. Presstödet korrumperar...

Stödet infördes under en annan tid, men finns fortfarande kvar trots en dramatisk medieutveckling. I dag är ingenting sig likt i mediernas värld, men staten betalar ändå årligen ut ungefär 500 miljoner kronor i driftsstöd till de mottagande tidningarna.
De flesta mottagarna är, som under alla år, socialdemokratiska andratidningar. Skillnaden är att de absoluta flertalet av dessa i dag ägs av borgerliga tidningskoncerner. Som MittMedia. Den koncernen får presstöd till sina dotterföretag Arbetarbladet i Gävle, Dagbladet i Sundsvall och LT i Östersund.
Svenska Dagbladet får presstöd, nu som förr, men numera ägs tidningen av den norska mediekoncernen Schibsted. Centerpartistiska Skånska Dagbladet får också presstöd och räknas då som storstadstidning eftersom redaktionen ligger i Malmö, men läsarna finns på landsbygden i Skåne. Storstadsstödet har hittills varit betydligt större än stödet till landsortstidningarna, men sänks nu efter kritik från EU.

Tidningsbranschen är sig onekligen inte riktigt lik jämfört med det tidiga sjuttiotalet då stödet infördes. Utanför branschen har det ju dessutom tillkommit en rad nya medier och möjligheter att publicera nyheter och debatt. Internet har förändrat allt, men presstödet har bestått.

Presstödet är föråldrat och bör avskaffas.

Inga kommentarer: