Dåligt förslag om ett nytt pressetiskt system.

Pressens Samarbetsnämnd föreslår ett nytt pressetiskt system, en allsmäktig nämnd som ska granska allt som publiceras. Nämnden ska enligt förslaget helst syna alla tidningar och magasin, all kommersiell radio- och television, all statsstyrd radio- och television samt enskilda bloggar och sociala medier. Utredningen andas bristande självförtroende för den egna branschen och en dålig tilltro till dess etik. Förslaget är orealistiskt. Det handlar om taktik. Inte etik. Utredarna tror att de på detta sätt håller lagstiftaren på avstånd.

Idén om ett nytt pressetiskt system fick fart när pressombudsmannen, PO, Yrsa Stenius och Pressens Opinionsnämnd, PON, i några avseenden ifrågasattes för något år sedan. Hur den kritiken, som går att åtgärda inom det rådande systemet, har kunnat leda till denna utredning och dess förslag är svårt att förstå.

Kritiken gällde främst Stenius tillämpning av de etiska reglerna. Kritikerna menade också att handläggningen av ärenden varit långsam och att yttranden från PON ofta varit svårtillgängliga, för att inte säga helt obegripliga för allmänheten. I vår får vi en ny PO och den övriga kritken kan lösas i en reformering av det befintliga systemet.

Ändå har man nu i stället torgfört en idé som innebär att branschen river upp sitt etiska system som föreslås bli ersatt av ny etisk organisation omfattande även de indirekt statligt ägda och styrda radio- och tv-bolagen, privata radio- och tv-bolag samt bloggar och sociala medier. Man kan ana en blivande byråkratisk koloss där de nya huvudmännens helt skilda uppdrag och synsätt kommer att orsaka stora problem.

Förslaget är framtaget av en arbetsgrupp med ledande företrädare för branschens olika organisationer, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Journalistförbundet och Publicistklubben. De röjer genom sitt förslag en bristande självtillit för branschen och en dålig tilltro till dess etiska system, trots att det i utredningen samtidigt betonas att detta på det hela taget fungerat bra.

Syftet med förslaget är helt tydligt ett annat än att diskutera, utveckla eller förbättra den svenska pressens etik. Etiken som sådan, bra eller dålig, berörs inte ens i utredningen. Däremot framgår det gång på gång att alltihop handlar om att ”hålla lagstiftaren på avstånd”.

Med det målet är det illa att samarbetsnämnden med sitt förslag nu snarare sänker garden mot dem som måhända vill reglera och lagstifta. Sådana krafter finns, men jag är inte orolig för att den ”lagstiftare” utredningen åberopar egentligen är särskilt intresserad av att börja härja på tidningsområdet.

Hur det än är med den saken hade det nog varit klokare om branschen inte hade manifesterat sin bristande självkänsla, särskilt som förslaget egentligen inte innehåller någonting om en förändrad etisk syn utan bara organisatoriska och strukturella spörsmål.

Så länge tidningarna finns och spelar en viktig roll finns det all anledning för dem att vårda sin egen etik, inte minst av konkurrensskäl. Hur kan branschens egna ledande företrädare tänka annorlunda? Om de börjar tvivla på sig själva och, på detta sätt, sin egen etik i den snabba medieutvecklingen finns det nog skäl att fråga sig om det ens behövs ett pressetiskt system.

Att förslaget handlar mest om en ambition att samordna den fria pressens etik med en statlig myndighets reglering av etermedierna inom public service gör saken än värre. I slutet av förslaget redogör man också för omständigheter som, på grund av lagar och EU-rätt, komplicerar och i vissa avseenden helt omöjliggör en samverkan med till exempel public service på det etiska området.

Och är då en sådan samverkan ens önskvärd? Politiker, publicister och andra debattörer hävdar i regel att mångfalden är viktig i den publicistiska verksamheten, inte minst vid diskussioner i presspolitiska sammanhang. Begreppet ”mångfald” är tämligen odefinierat, men i denna fråga är det väl ändå uppseendeväckande att pressens egen samarbetsnämnd kan tänka sig att all publicistisk verksamhet i Sverige ska prövas och bedömas av en enda instans. Är idealet verkligen att alla medier ska publicera allt på exakt på samma sätt?

Ett riktigt dåligt förslag från Pressens Samarbetsnämnd. Hur kunde det ske?

Länkar till några tidigare texter på Utkiksbloggen om pressetiken.

Behövs det pressetiska systemet?

Idag ska jag debattera pressetik på Sigyn.

Bra om etiken om Paul Frigyes.

Tveksamt med en medieombudsman.

Rätt att publicera världsnyheten.

Bra branschmöte i Västerås om framtiden.

Intet nytt om pressetiken.

Bra debatt om PO/PON.

Almedalen är en kul och bra mötesplats.

Varför publiceras inte politikernas namn?

Uppdaterad 2010-12-17 kl 09.49

Bra text av Axel Andén om WikiLeaks.

Nättidningen Medievärldens chefredaktör Axel Andén har skrivit en utmärkt artikel om kritiken mot WikiLeaks. (OBS - länken funkade inte vid publiceringen). Andén pekar på det dåliga stödet för WikiLeaks verksamhet från olika journalister och debattörer i ett läge då nationer, politiker, banker och kreditkortsföretag gör allt för att tysta sajten.

Medievärlden är Tidningsutgivarnas branschtidning på nätet. I artikeln finns en rad länkar till olika debattörer. I de många kommentarerna finns också olika nyttiga länkar för den som vill informera sig mer om den publicistiska debatten om WikiLeaks.

Andén finner det obegripligt att professionella journalister vill tysta WikiLeaks. Visst är det obegripligt, men jag är inte lika förvånad som Axel Andén. WikiLeaks är det mest kända exemplet på hur den traditionella journalistiken tappar mark när nyheter nu ofta tas fram och publiceras av helt nya aktörer.

Till och med tidningarnas egna bästa bilder är numera ofta tagna av andra än de professionella fotograferna. Svenska Dagbladets krönikör och bloggare Anders Mildner har i flera texter skrivit om branschens förändring. Jag vill minnas att han en gång frågade sig vem som är journalist när alla kan skriva och publicera och vem som är fotograf när alla kan fotografera.

Jag tror att de de historiska förändringarna för journalistik spökar i bakgrunden när journalister och publicister på olika sätt pläderar för att verksamheten sköts bäst av dem och ingen annan. Vanligast är professionella journalister och publicister som inte betraktar nätet och bloggare som seriösa och tillförlitliga aktörer utan snarare som något katten släpat in i finrummet.

Sådant revirtänkande påverkar säkert debatten runt WikiLeaks och kritiken mot dess publiceringar. Att maktens företrädare över hela världen kritiserar verksamheten är däremot inte särskilt konstigt. Maktens män och kvinnor gillar sällan offentlighet, allt blir enklare för dem om sanningen inte läcker ut.

Bilder och avslöjande texter har alltid ändrat dagordningen för nationernas ledare som tvingats till politiska kursändringar, inte minst i krigslägen. De historiska bilderna av fotograferna Nick Ut och Eddie Adams från Vietnam är bra exempel på publiceringar som förändrade världen. Finns det journalister som tycker att det var fel att publicera dem?

Visst är det obegripligt att journalister och publicister inte tar ställning för publicering av sådant som makthavarna vill dölja, till exempel dödsskjutningen från helikoptrar publicerad av WikiLeaks.

Axel Andéns artikel är klart läsvärd, rekommenderas!

UPPDATERAD:

Kompletterad med länken till helikopterattacken.

Ny länk till Axel Andéns diskussion i TV4 med Roland Poirier Martinsson, Timbro.

Marcus Melinder, nyhetschef på Allehanda Media, bloggar om WikiLeaks.

Publicistklubbens ordförande i ett uttalande om WikiLeaks.

Aftonbladets politiska chefredaktör skriver om WikiLeaks.

Ola Larsmo skriver i DN om WikiLeaks och yttrandefrihet.

Fredrik Strage skriver i DN om WikiLeaks och Ku Klux Klan.

Oisin Cantwell skriver i Aftonbladet om Julian Assagne och WikiLeaks.

Utkik rekryterar nyhetschef till Formas Icanyheter

Jag har inlett ett nytt rekryteringsuppdrag för mitt aktiebolag Utkik Media. Det är Forma Magazines AB som söker en nyhetschef till en av sina framgångsrika tidningar, Icanyheter, Sveriges ledande dagligvarutidning Det handlar om ett riktigt kul jobb på en bra, nyhetsbetonad och affärsinriktad branschtidning.

Forma Magazines ingår i koncernen Forma Publishing Group, ett av landets största förlag som ägs av börsnoterade Hakon Invest AB och har verksamhet i tre länder, Sverige, Finland och Estland. Koncernen har omkring 400 medarbetare varav omkring 320 i Sverige. Den omsätter totalt omkring 900 miljoner kronor. Det är ett av landets ledande medieföretag med tidningar, bokförlag och uppdragsjournalistik i skilda affärsområden.

Icanyheters redaktion, ett tiotal medarbetare, finns för närvarande i Västerås. Någon gång under de kommande två åren ska redaktionen flyttas till Stockholm där Forma ska samla den verksamhet som idag finns i Stockholm och Västerås.

Den person Icanyheter söker ska framför allt vara nyhetschef för den löpande verksamheten. Den är en fördel om den nye chefen därtill är redigeringskunnig samt intresserad och kompetent vad det gäller tidningsdesign

Tidningen kommer ut på fredagarna med 43 nummer per år. Den går dagligen också ut med nyheter på webben. Tidningen har en TS-upplaga på 16.100 ex och en räckvidd till 59.000 läsare.

Genom Utkik Media, som formellt sett hos Bolagsverket heter Utvalnäs Media- och Kommunikation AB, har jag nu anlitats för ett tiotal rekryteringar av chefredaktörer och andra högre chefer på skilda tidningsföretag i Sverige. Förutom Icanyheter jobbar jag just nu med rekryteringen av en ny publisher till Corren i Linköping och dessförinnan handlade det om att rekrytera en redaktionschef och ansvarig utgivare till Smålands-Tidningen. Plus andra uppdrag som rådgivare åt tidningsföretag i olika sammanhang.

Tidningar vann mot Lotteriinspektionen

Dagspressen har vunnit en viktig seger mot den statliga myndigheten Lotteriinspektionen. Enligt ett par domar i Regeringsrätten får tidningar publicera de utländska spelbolagens odds. Dessutom menar domstolen att Lotteriinspektionen inte, som myndigheten gjort, får döma ut generella vitesbelopp på 150.000 kronor varje gång en tidning publicerar annonser för utländska spelbolag. Varje publicering måste enligt Sveriges högsta förvaltningsdomstol prövas särskilt.

Medievärlden och Expressen uppmärksammar domarna idag. Det är Aftonbladet och Expressen som gått i täten och tagit striden både då de publicerat de utländska spelbolagens odds och deras annonser.

Anders Gerdin, Aftonbladets tidigare chefredaktör och ansvarige utgivare, engagerade sig hårt i debatten och de juridiska diskussionerna. Expressens tidigare chefredaktör Otto Sjöberg likaså. Den senare är faktiskt dömd för att han publicerade annonser för utländska spelbolag, men den frågan är inte ytterst avgjord i högsta instans ännu.

Anders Gerdin ska för övrigt fortsätta verka för tidningarnas självklara rätt att publicera annonser även för utländska spelbolag. Det gör han rätt i, förbudet är enbart till för att skydda det statligt ägda svenska spelmonopolet. Hyckleri från början till slut.

När jag var ansvarig utgivare på Gefle Dagblad var det ett utländskt spelbolag som beställde annonser i tidningen, men drog tillbaka dem då Lotteriinspektionen började jaga bolaget och tidningarna. Jag vill minnas att det var Unibet. Jag ringde till deras annonsbyrå och bad dem boka in annonserna igen eftersom jag gärna hade sett att jag som ansvarig utgivare hade fått ta ansvar för publiceringen inför domstol.

Annonserna publicerades, men Gefle Dagblad blev tyvärr aldrig föremål för någon utredning och jag blev inte åtalad. Det blev däremot ansvarige utgivaren Krister Linnér på Nerikes Allehanda. Och dessutom dömd.

Regeringsrättens beslut är en viktig och glädjande delseger för de svenska tidningsläsarna och deras tidningar. Det har varit stötande att klåfingriga byråkrater på Lotteriinspektionen i många år har hävdat att lotterilagens regler ska och gälla före tryckfrihetsförordningen.

Måtte nu den fortsatta rättsprövningen också leda till att Lotteriinspektionen förbjuds att stoppa publiceringen av annonser för utländska spelbolag. Det är ju faktiskt en form av censur i ett land där grundlagen måste gälla före all annan lag.

Uppdateringar:

Även resume.se uppmärksammar domarna.

Dagensmedia.se skriver om domarna.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om domarna.

Loltteriinspektionen kommenterar domarna.

Bra av moderater om tv-licensen

Idag skriver två riksdagsledamöter (m) i Gefle Dagblad att tv-licensen bör avskaffas och att public service i stället bör finansieras via skattsedeln. De har naturligtvis helt rätt. Det är märkligt att den otidsenliga licensavgiften kunnat överleva så länge. De bägge riksdagsledamöterna, Lars Beckman och Thomas Finnborg, har motionerat om saken i riksdagen.

Förr fanns bara några få svenska radio- och tv-kanaler producerade av Sveriges Radio och Sveriges Television, de svenska public service-bolagen ägda av staten närstående stiftelser. Numera finns det hur många tv-kanaler som helst som ägs av en lång rad svenska och utländska intressen. Många är satellitkanaler.

Dessutom behövs det ju inte ens en tv-apparat för att man ska kunna se på tv. Tittandet sker allt oftare på datorn eller i mobilen. Och det kanske inte ens är professionella tv-kanaler vi följer, YouTube och Bambuser lockar ofta oss mer med sitt utbud.

Helt nya tider, men tv-licensen lever vidare. Om detta har jag bloggat tidigare, bland annat här om att tv-licensen bör avskaffas och här om att public service gott kan finansieras via skattsedeln.

Det skulle bli både billigare och effektivare än dagens licenssystem med Radiotjänst som smyger i buskarna och kollar om folk har en tv utan att betala sin licens, en pinsam verksamhet.

Låt Sam Amin stanna!

Sveriges politik om flyktingar och andra invandrare är obegriplig. Och obehaglig. Invandrarfientliga grupper behöver inte ens finnas på plats i riksdagen; politiker i de traditionella partierna agerar ju inte heller mot tokig lagstiftning eller myndigheternas agerande. Nu slås rekord i dumhet av Migrationsverket enligt ett nyhetsinslag i TV4 om att Sam Amin ska utvisas till Afghanistan. Han har tränat svenska soldater på Svea Livgarde som ska till just Afghanistan!

Sam Amin är därmed naturligtvis en förrädare enligt dem i Afghanistan som strider mot svenska soldater. Och ändå har Migrationsverket beslutat att han ska utvisas till Afghanistan. En chef på myndigheten intervjuas i inslaget och verkar vara fullkomligt fyrkantig och korkad i sammanhanget. Man skäms för Sverige.

Migrationsverkets företrädare imponerar sällan i sådana här lägen. Personligen skulle jag gärna sedan många år sett att myndigheten hade lagts ner. Ansvaret för Sveriges obehagliga och främlingsfientliga politik finns dock formellt på högre politisk nivå, i den nuvarande regeringen, i tidigare regeringar och i riksdagen, nu och förr. Jag ser inga oskyldiga politiker i denna fråga.

Det finns hur många exempel som helst på mänskligt sett ofattbara myndighetsbeslut baserade på en obegriplig lag om vad som gäller dem som kommer hit för att få leva sitt liv i frid i Sverige. Mönstret är tydligt; människor ska ut ur landet, oavsett ålder, hälsotillstånd, familjeförhållanden, övriga omständigheter (som expertrådgivaren åt Svea Livgarde) och vistelsetid i Sverige.

Deras skolkamrater demonstrerar och protesterar när de ska utvisas. Arbetskamrater protesterar och demonstrerar när de ska utvisas. Medborgare i hela samhällen protesterar och demonstrerar när de ska utvisas. Massor av väljare protesterar och demonstrerar när de ska utvisas, men politikernas beslut och myndighetsutövningen fortsätter.

De arma människor som vill söka sin framtid i Sverige och lyckas få rubriker i medierna vinner ibland framgång, men det gäller inte alla. De som inte har språket, den verbala förmågan eller starkt stöd i samhället klarar inte av processen. Jag undrar hur många liv Sveriges politik har kostat, här hemma eller i de länder människor deporterats till.

Bland det värsta i sammanhanget är när byråkraterna, som i tv-inslaget, säger att den berörde invandraren kan ¨åka hem till sitt land och därifrån söka ett nytt tillstånd att få komma tillbaka till vårt land". Sam Amin, som gjort Sverige en stor tjänst i ett krig, ska således åka till det landet för att söka tillstånd att komma hit igen. Oerhört!

Vem har bestämt att det ska vara på det sättet?

Jo, riksdagen naturligtvis. Obegripligt! Jag skäms!

(uppdaterad)

Bra branschmöte i Västerås om framtiden

Under två dagar är jag i Västerås på branschorganisationerna IFRA-TU-WAN:s konferens PDU, Produktion, Distribution & Upplaga 2010. Min roll här har varit att prata om medieutvecklingen i allmänhet samt hot och möjligheter för dagstidningen i synnerhet, inte minst vad det gällde de nämnda områdena. Andra har gett mycket intressanta inblickar och synpunkter på läget och framtiden. Det borde ordnas fler möten mellan publicister, säljare, tryckare och distributörer och andra specialister i mediehusen.

Här var det tveklöst främst medarbetare i distributionsföretag, tryckerier och medarbetare på upplageavdelningar i publiken, liksom leverantörer på dessa områden. Inga publicister, men Bosse Svensson, vd på Mktmedia men också tidigare chefredaktör, och jag själv som tidigare chefredaktör fanns bland föreläsarna förutom experter på sälj och distribution mm. Dessutom är konferensens båda moderatorer, Elisabet Bäck, tidigare chefredaktör mm VLT samt Anders Ahlberg, chefredaktör Kyrkans Tidning, erfarna publicister.

En liknande konferens, där man lyckas locka även publicister i publiken, vore ingen dum grej. Tidningsbranschen har naturligtvis alla möjligheter att formera sig väl inför framtiden, men en helt avgörande faktor är säkert att den lyckas fånga upp kompetens var den än finns på de skilda områdena i ett mediehus. De olika kategorierna i mediehusen måste prata mer med varandra.

Därför tycker jag att arrangörerna bakom den här konferensen, Olof Nyberg, vd SMD, Annica Widlert, WAN-IFRA Nordic m fl, tänkte helt rätt när de spikade programmet även om jag själv verkligen funderade på om jag hade något att säga till dessa kvalificerade specialister på sina skilda områden.

Samtalen över kaffekopparna, lunchen och middagen var, som vanligt i liknande sammanhang, kanske allra viktigast. Själv hamnade jag vid middagen i avancerade samtal om pressetiken (namnpubliceringar!) med tre leverantörer av system och pressar. De var väldigt engagerade i denna svåra fråga. Och det är naturligtvis rätt och bra - utgivarnas förhållningssätt är givetvis en angelägenhet för alla i mediehusen och dess närhet. Det kanske är där någonstans som tidningarnas framtid ytterst avgörs.

Jag hamnade själv efter middagen i ett jätteintressant samtal med en maskinleverantör jag inte tidigare kände, mest om omvärldsbevakning, produktutveckling och behovet av en samlad vilja till förändring och utveckling i branschen. Alla berörs! Vilja, våga och vinn! Vi var helt överens om det mesta.

Förändringsviljan är en fråga för både för ägare och personal i mediehusen, för leverantörer av grejerna som ska göra produktutvecklingen möjlig och försäljningen och distributionen ännu mer effektiv. Ingen kommer undan, alla måste delta.

En nyttig konferens, tycker jag. Självklart borde både vd, chefredaktör och olika avdelningschefer från många tidningar finnas på plats - kunskapsutbytet mellan de olika kategorierna är otroligt viktig.

Detta särskilt numera då de allt större koncernerna ofta leder till att både tryckeri och distribution kan komma längre bort från redaktionerna. Inte så bra, alla måste ju snacka med varandra! Om inte så drar branschen på sig problem i onödan.

På konferensen talade idag bl a i tur och ordning Olof Nyberg, SMD, om utvecklingsområden för tryck- och distribution, Bosse Svensson, Mktmedia, om utvecklingen av papperstidningen i ett nytt medielandskap, jag själv om medieutvecklingen, Carina Hillerström, Mediekompaniet, ersättare för sjuke Anders Sjösten om affärsutveckling för att erbjuda annonsörerna bättre effekt, Jon Goland på TU om framtidssäkring av produkten genom kunskap om de unga läsarna, Håkan Ahlberg, Océ Svenska, om individualiserade papperstidningar (mycket intressant!) och Henrik Sakari på SCA om lärdomar från pappersindustri om samarbete konkurrenter emellan. Tänk att konkurrenter kan samarbeta!

Sen var vi på V-TAB i Västerås och kollade deras fina anläggning före mingel och middag.

I morgon väntar inslag med Lars Callenfors, vd MTD, om affärsmöjligheter med postdistribution.

Johan Lundin vd Prolog, om distribution som driver utvecklingsmöjligheter.

Jan Andersson, vd Mittmedia Print, om strategier bakom investeringar i nya tryckpressar.

Olle Haeggström, vd Pressgrannar som har valt en annan väg.

Jens Lillsunde, vd Österbottens Tidning, ökad lönsamhet genom samarbete och planering.

Peter Domini, Stena Metall, hur kan vi räkna hem miljöarbetet?

Torbjörn Friberger, Sydsvenskan, så kommer du igång med miljöarbetet.

Det ni! Och dessutom frukost, kaffe och lunch med intressanta samtal med många kolleger. Viktigt, viktigt och mycket intressant! Det är bra att mötas.