Expressen skriver om det fria ordet och tidningsdöden

Idag handlar Dokument/måndag i Expressen om hur det fria ordet ska överleva tidningsdöden. Reportern Arne Lapidus ger en bra bild av läget i Sverige där det nu utanför storstäderna finns endast två städer med "äkta" konkurrens mellan två tidningsföretag, Karlstad med Värmlands Folkblad och Nya Wermlands-Tidningen samt Falun med Dalarnas Tidningar och Dala-Demokraten. I alla andra städer har de två tidningarna samma ägare i olika modeller.

För bara någon dag sedan redovisades de senaste upplagesiffrorna från AB Tidningsstatistik, TS. Enligt TS minskade upplagorna för alla tidningar i Sverige utom en, Nya Lidköpings-Tidningen som varken ökade eller minskade. Totalt minskade dagspressens upplaga med 101900 exemplar, en siffra som är lika stor som Dagens Industris, DI:s, upplaga!

Aftonbladet, som nu väljer att lämna TS-revisionen, minskade mest i landet med 38400 exemplar, en siffra som motsvarar upplagan för Vestmanlands Läns Tidning, VLT. Nu är minskningarna för papperstidningarna utspridda över hela landet, men de slår alltså lika hårt som om ett par stora tidningar skulle ha lagts ner. En nedläggning av DI och VLT skulle nog uppmärksammas mer än dagens upplageminskningar...

Uppfattningarna i branschen om läget och om vad som bör göras varierar. Det framgår ganska väl i texten där Lapidus intervjuar chefredaktör Anette Novak på Norran, chefredaktör Göran Greider på Dala-Demokraten, politiske chefredaktören Anders Eklund på Hälsingetidningar, professor Karl-Erik Gustafsson samt mig själv.

Expressen beskriver tidningssituationen i Hälsingland där fyra tidningar görs av samma redaktion som leds av en och samma ansvarige utgivare, Mats Åmvall. Tidningarna, Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan och Söderhamns-Kuriren har olika politisk färg, men en gemensam politisk chefredaktör, Anders Eklund.Den har också en gemensam sajt, helahälsingland, med bra lokal förankring. En intressant och väl fungerande lösning när förutsättningarna för papperstidningarna förändras.

Dalarnas Tidningar utvecklades tidigt i en framsynt lösning där fem lokala tidningar i bland annat Falun, Borlänge och Mora ingår. Alla görs av samma redaktion, men med bra lokal förankrig.

I Örnsköldsvik och Härnösand har papperstidningarna Tidningen Ångermanland, TÅ, och Örnsköldsviks Allehanda, ÖA, lagts ihop till gemesamma sajten allehanda.se, men med stark lokal förankring både för sajten och papperstidningarna. Och med ledarsidor av olika kulör. TÅ skapades så sent som 2000 då bägge tidningarna i Härnösand, socialdemokratiska Nya Norrland och moderata Västernorrlands Allehanda, slogs ihop till en gemensam tidning.

Nu är det högkonjunktur och pengarna strömmar in i mediehusen, men med tiden kommer det en lågkonjunktur. Då kan nog följderna bli dramatiska för tidningar som inte söker nya lösningar för att klara sig när tiderna hårdnar. Om detta har jag skrivit mer utförligt i bland annat tidskriften Liberal Debatt där texten finns.

Debatten om Norran, Journalisten och Katrineholms-Kuriren

Förtroendet är viktigt att vårda i publicistisk verksamhet. Gott omdöme och en väl utvecklad ansvarig hållning är nödvändiga egenskaper för publicister, särskilt för ansvariga utgivare. Därför är det intressant för dem som värnar om tryck- och yttrandefriheten att just nu följa debatten om utgivarbeslut på tre tidningar, nämligen Norran i Skellefteå, tidningen Journalisten och Katrineholms-Kuriren. Länkar om sakfrågorna hittar du sist i denna i text. De tre utgivarna anser att de gjort rätt, men deras kontroversiella beslut ifrågasätts i hög grad av omvärlden. Förtroendet rubbas.

Först som sist, det råder ingen som helst tvekan om att en tidnings ansvarige utgivare ensam har att besluta om en text ska publiceras eller ej. Varken tidningens ägare, dess anställda journalister eller någon annan kan hindra utgivaren från att refusera en text. Tryckfrihetsförordningen ger därmed den ansvarige utgivaren en makt som måste hanteras ytterst ansvarsfullt.

Den ansvarige utgivaren får själv logisk nog ensam bära ansvaret för sitt beslut. Dels juridiskt för det som publiceras, dels moraliskt och i debatt med läsare, ägare och personal för både sådant som publiceras och för det som refuseras.

Det är därför viktigt att utgivaren är en klok person med en ansvarig hållning och empati. Gärna lite mod också, som utgivare måste man orka med att krönikörer, ledarskribenter, kulturredaktörer och andra kritiska röster tar ut svängarna och tycker till rejält, även i strid mot ens egen uppfattning.

Öppenhet, öppenhet, diskussion och tolerans. Kraven på att utgivare och andra tidningsledare omdömesgillt hanterar dessa värden inom de traditionella medierna ökar med alla nya utmärkta möjligheter för människor att publicera sig. En ny bra konkurrens som ställer krav på etablerade publicister, journalistens monopol är avskaffat.

I presspolitiska sammanhang rörande dagspressen har man tidigare talat om begreppen ”inre mångfald” och ”yttre mångfald”. Den yttre mångfalden var beskrivningen på när många tidningar konkurrerade med varandra. När tidningstitlarna med tiden blir färre är det viktigt, menade man, att mångfalden vårdas ömt i den enskilda tidningens spalter på så sätt att andra åsikter släpps fram i än högre grad än tidigare, inre mångfald. Det finns också många goda exempel på detta. Bra tankar som väl illustrerar dagstidningarnas ansvar i den snabba medieutvecklingen. Den inre mångfalden får inte knäsättas.

Debatten just nu runt de tre nämnda tidningarna handlar inte om utgivarnas juridiska ansvar. På Norran och Journalisten handlar det om motsättningar mellan utgivare och skribenter om vad som får skrivas och sägas, på Katrineholms-Kuriren handlar det om journalisternas och främst då ansvarige utgivarens syn på medieutvecklingen med sociala medier och tillämpningen av offentlighetsprincipen, om rollfördelningen mellan tidning och omvärld i en ny verklighet.

Olika frågor, men en röd tråd kan anas mellan de tre tidningarna; diskussionerna handlar på skilda sätt om journalistrollen i framtiden. Om denna har det förts en intensiv och intressant debatt främst, på Twitter med haschtaggen #journalistroll, men också i tidningen Journalisten och andra medier.

Debatten inleddes efter ett uppmärksammat seminarium arrangerat av Sim(O) på JMK för någon månad sedan där Anders Mildner höll en uppmärksammad inledning om journalistrollen i förändring. Föreläsningen finns inte på webben, men senare föreläste han om journalistrollen i Lund och där finns en videoinspelning av Joakim Jardenberg att ta del av. Länkar om allt detta nedan.

Nu till debatten om händelserna på de tre tidningarna.

På Norran har åsiktsredaktören Tobias Ljungvall avskedats efter en schism mellan honom och ansvarige utgivaren, chefredaktören Anette Novak. Nedan en rad länkar om saken, inte minst till Norrans egen artikel med (idag lördag) ett 60-tal kommentarer, de flesta kritiska till beslutet. Ljungvalls företrädare Ola Theander är på sin blogg mycket kritisk mot Novak och tidningsledningen över vad som hänt.

På tidningen Journalisten har medarbetaren Paul Frigyes sagt upp sig sedan den ansvarige utgivaren Helena Giertta stoppat publiceringen av hans krönika om den förändrade journalistrollen.

Giertta har själv varit aktiv i debatten och skrivit ledare. Frigyes har dock en annan uppfattning än sin chefredaktör och hon anser att tidningen inte kan hålla sig med två åsikter. Frigyes har jobbat på journalistförbundets tidning i tio år, men anser sig inte kunna stanna på tidningen. Han sa upp sig samma vecka som han på uppdrag av tidningen skrivit om motsättningarna på Norran...

Diskussionerna rörande Norran och Journalisten påminner om varandra och utlöser begripligt nog kritik från många håll. Frågan ställs - hur högt i tak är det egentligen i de traditionella tidningshusen? Båda chefredaktörerna värjer sig mot kritiken och hävdar på skilda sätt att deras beslut är korrekta och naturliga i sammanhanget.

På den punkten tror jag att de bägge utgivarna smärtsamt förr eller senare upptäcker att förtroendet för dem och deras tidningar försämrats. Att frågorna borde ha hanterats annorlunda.

Diskussionerna rörande Katrineholms-Kuriren, KK, är av annan art, men ändå intressanta i sammanhanget eftersom debatten även här påverkar förtroendet för utgivaren och tidningen. Tidningen förberedde ett reportage med kritiskt anslag om kommunchefen Mattias Jansson som är skicklig på att använda sociala medier, till exempel Twitter där han heter @kommunchef. Han fick ett antal frågor från Kuriren och publicerade dem då direkt på sin blogg och frågade vad folk tyckte att han skulle svara, crowdsourcing med andra ord.

KK och dess chefredaktör Krister Wistbacka angrep upprört Jansson och menade att han saboterade tidningens kritiska granskning. Varpå kritiker och kommunchefen påpekade att offentlighetsprincipen gällde. Helt korrekt, den är inget privilegium för tidningarna och dess journalister. Debatten tog fart på bloggar och Twitter, hashtag #kkuriren.

Olika tidningstitlar, utgivare och sakfrågor, men det går att se flera kopplingar mellan dessa tre fall. Hur klarar traditionella tidningar att behålla sin position i den dramatiska medieutvecklingen? Orkar de med insyn, öppenhet, ännu mer öppenhet och ödmjukhet, väsentliga värden då sociala medier får en viktigare roll i snabb takt och journalistrollen därmed måste förändras.

Om detta skriver Paul Frigyes mycket bra, dels i den text som chefredaktören stoppade och som idag publicerades i Expressen, dels i en ny artikel i Dagens Nyheter idag. Länkar nedan eftersom jag denna gång valde att samla dem under respektive tidning med tanke på omfattningen.

Ett baskrav för ett bevarat förtroende i mediernas värld är att de lever som de lär. Det verkar de inte ha gjort denna gång.

Länkar om Norran:

(Senaste sist)

P4 Västerbotten (arkiv 30 dagar, 18,30 min in på bandet) intervjuer med Anette Novak och Tobias Ljungvall om oenigheten, (17 februari)

Norrans förre politiske redaktör Ola Theander bloggar om konflikten på Norran, (17 februari)

journalisten.se, artikel om konflikten, (18 februari)

Norrans egen artikel om att åsiktsredaktören avskedats, (21 februari)

medievarlden.se om att Ljungvall avskedats, (21 februari)

dagensmedia.se om att Ljungvall avskedats, (21 februari)

resume.se om att Ljungvall får sparken, (21 februari)

Norrans förre politiske redaktör bloggar upprört om konflikten på Norran, (21 februari)

journalisten.se, artikel om att Ljungvall fått sparken, (21 februari)

journalisten.se. Norrans ordförande Cal Wikström intervjuas, (22 februari)

Nyheter P4 Västerbotten, text om att Ljungvall fått sparken, (22 februari)

Ola Theander bloggar om sina tankar efter Ljungvalls uppsägning, (22 februari)

Medievarlden.se, därför fick Ljungvall sparken, (22 februari)

Ola Theander bloggar om en debatt han nobbade, (23 februari)

P1 Medierna om bråken på Norran och Journalisten,ca 02,15 minuter in på bandet, (26.2)

Länkar om Journalisten och debatten om journalistrollen.

(Senaste sist)

Torbjörn von Krogh bloggar om seminariet om journalistrollen, (27 januari)

Jag skriver på Utkiksbloggen om seminariet om journalistrollen, 30 januari)

Torbjörn von Krogh bloggar om att debatten om journalistrollen fortsätter, (2 februari)

video.jardenberg.se, Anders Mildner föreläser i Lund om journalistrollen, (5 februari)

P1 Medierna om att Paul Frigyes refuserats och säger upp sig, (25 februari)

journalisten.se om att Paul Frigyes säger upp sig i protest, (25 februari)

medievarlden.se om att Paul Frigyes säger upp sig efter stoppad krönika, (25 februari)

folkbladet.nu i Umeå, utgivare Daniel Nordström bloggar om Journalisten, (25 februari)

dagensmedia.se om Storbråk på Journalisten, (25 februari)

resume.se om att "Skribent säger upp sig efter stoppad krönika",(25 februari)

expressen.se, Paul Frigeys artikel som refuserades av Journalistens utgivare, (26 februari)

dn.se, Paul Frigeys skriver om "Utbredd röta på tidningen Journalisten",(26 februari)

Chefredaktör Helena Giertta bemöter kritiken av Paul Frigeys i DN, (26 februari)

resume.se skriver om "Attacken mot Helena Giertta", (26 februari)

P1 Medierna om bråken på Norran och Journalisten, ca 2,15 minuter in på bandet, (26.2)

Länkar om Katrineholms-Kuriren:

(Senaste sist)

Kommunchefen Mattias Jansson bloggar om Katrineholms-Kurirens frågor, ( 9 februari)

Mattias Jansson bloggar om läsarnas svar på Katrineholm-Kurirens frågor, (10 februari)

samesamebutdifferent.se, Sofia Mirjamsdotter bloggar om bråket i Katrineholm, (10 februari)

jardenberg.se, Joakim Jardenberg bloggar om kommunchefen och Kuriren, (10 februari)

medievarlden.se, "KK:s granskning stördes av öppen kommunchef", (11 februari)

medievarlden.se, "Wistbacka om bråket med kommunchefen", (11 februari)

kkuriren.se, ledaren om att "En härskare väcker misstankar", (11 februari)

kkuriren.se, "Frågorna till kommunchefen orsakade storm i bloggosfären", (11 februari)

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om Katrineholms-Kuriren, (11 februari)

Krister Wistbacka skriver att han är "Utskälld av en viss sorts valpar", (15 februari)

Medierådgivaren Paul Ronge bloggar om mediernas ifrågasatta makt, (15 februari)

SR Studio 1 intervjuar Krister Wistbacka och Mattias Jansson om Katrineholmsbråket, (23 februari)

Utkik Media rekryterar publisher till UNT

Upsala Nya Tidning, UNT, har anlitat mitt bolag Utkik Media för rekryteringen av en publisher. Hon eller han blir chefredaktör, ansvarig utgivare och verkställande direktör, ett intressant jobb på en av de viktigaste regiontidningarna i ett resursstarkt mediehus.

Idag är Dan Lannerö vd för UNT. Lars Nilsson är chefredaktör och ansvarig utgivare. När de pensioneras får deras efterträdare som publisher ansvaret för både den redaktionella verksamheten och affärsverksamheten i företaget.

Det är en lösning som blir allt vanligare inom dagspressen i takt med att tidningarna utvecklas till mediehus verksamma i många kanaler, vilket NTM:s koncernchef Lennart Foss konstaterar idag i Medievärlden inför rekryteringen till UNT.

Aktiebolaget Upsala Nya Tidning ägs sedan 2009 till 50 procent av stiftelseägda Norrköpings Tidningars Media AB, NTM, och till 50 procent av stiftelseägda Axel Johansson Upsala Nya Tidning Förvaltning AB. De tre ägarstiftelserna är Axel Johanssons donation, Axel Johanssons minne och Axel Johanssons understödsfond.

Axel Johansson var som bekant en legendarisk publicist och chefredaktör för UNT. Han var också styrelseordförande och stor aktieägare i tidningen. Andra kallade inte sällan Axel Johansson för Koftan och än idag delar Publicistklubben varje år ut stipendier från hans donation. Jag har själv i min ungdom fått hans stipendium för studieresor i England…

Tidningen har alltid haft en viktig publicistisk roll och den har en stark position i Uppsala och länet, men noterar som alla tidningar förändringar i den snabba medieutvecklingen. Därför har UNT utvecklats till ett resursstarkt mediehus där den påtagligt moderniserade klassiska tidningen numera har en omfattande verksamhet i en rad nya kanaler. Utöver tidningen och webben har UNT också flera gratistidningar och en tv-kanal. Med mera.

Jag är nu inne på mitt sjunde år som företagare på deltid sedan jag slutade som chefredaktör på Gefle Dagblad 2004. Under dessa år har jag främst haft uppdrag som rådgivare åt tidningsledningar runt om i landet. Det har ofta handlat om strategifrågor och utvecklingsprojekt. Jag har också anlitats för många rekryteringar, främst chefredaktörer. Bland dessa uppdragsgivare märks Norrländska Socialdemokraten, Allehanda Media, Smålands-Tidningen och senast Corren i Linköping.

Verksamheten i Utkik Media, som formellt heter Utvalnäs- Media och Kommunikation AB, har fått en större omfattning än vad jag ursprungligen trodde, men det är naturligtvis roligt. Det är kul och intressant att få vara med och söka en klok strategi på medieområdet inför morgondagen och, inte minst, att få delta i sökandet efter framtidens ledare inom mediebranschen.

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen

Nu börjar äntligen riksdagen tänka till om den otidsenliga tv-licensen. Kulturutskottet vill att nästa utredning om villkoren för public service ska se över finansieringen av verksamheten. Detta skriver idag tidningen Riksdag & Departement.

Det är märkligt att det föråldrade, otympliga och ganska orättvisa licenssystemet har fått överleva så länge. Idag behövs det ju varken radioapparater eller tv-apparater för att ta del av utbudet i Sveriges Radio, SR, Sveriges Television, SVT eller Sveriges Utbildningsradio, UR. Och alla lyssnar eller tittar inte ens på dessa kanaler, satellitkanaler och webb-tv lockar många.

En public service-avgift kan säkert fungera, ännu enklare är nog trots allt att helt enkelt skattefinansiera verksamheten.

En renodlad skattefinansiering har utredningar och politiker och anställda ledande tjänstemän inom public service alltid sagt nej till eftersom de menar att mediebolagens oberoende skulle kunna hotas. Det finns en oro för att politikerna skulle kunna minska anslagen om de inte är nöjda med nyhetsbevakning och programverksamhet.

Ett konstigt resonemang, beroendet är ju redan högst påtagligt. Det ÄR staten som genom Förvaltningsstiftelsen äger public service och reglerar tillstånden för verksamheten, statsmakten avgör finansieringen och nu är det riksdagen som vill ändra systemet. Dessutom manifesteras beroendet av att gamla politiker har viktiga positioner i stiftelsen .

Detta finns det ingen anledning att hyckla om. Det är tvärtom angeläget att vara tydlig om spelreglerna för SR och SVT och UR, särskilt i en tid då till och med pressens branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, av någon outgrundlig anledning drömmer om ett etiskt granskningssystem gemensamt med statskontrollerade public service.

Jag har tidigare bloggat om både licensfrågan och den etiska granskningen, länkar nedan.

Uppdatering 110221

Den som fortfarande känner sig osäker på huruvida vi har en statskontrollerad radio-och television eller ej bör lyssna på dagens intervju i P1 Morgon, med kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (m). Bra att hon är tydlig och inte hycklar om sin och statens makt över vår public service. Frågan är varför så många andra gör det, särskilt anställda inom de, via en stiftelsekonstruktion, ägda statliga mediebolagen.

Länkar:

Håller med Svegfors om pressetiken den 4 februari 2011

Dåligt förslag om ett nytt pressetiskt system den 16 december 2010

Bra av moderater om tv-licensen den 30 november 2010

Tveksamt med en medieombudsman den 6 september 2010

Behövs det pressetiska systemet? den 6 juli 2010

Intet nytt om pressetiken den 10 maj 2010

Bra debatt om PO/PON den 27 april 2010

Serner gillar förslag om public service den 31 mars 2010

Intressant förslag om public service den 29 mars 2010

Avskaffa tv-licensen! den 23 mars 2010

Charlotta Friborg till Corren

Nu är det klart, Charlotta Friborg blir ny publisher på Östgöta Correspondenten i Linköping. Hon tar över som chef på Corren efter Ola Sigvardsson som i vår blir allmänhetens pressombudsman. Grattis till både Charlotta Friborg och alla på Corren.

Därmed är mitt bolag Utkik Media klar med ytterligare en rekrytering av en mediechef . Företaget har under de senaste åren anlitats för rekryteringar av mer än tio framträdande mediechefer.

Charlotta Friborg har en gedigen erfarenhet av jobb inom både landsortspress och storstadspress. Närmast har hon varit seniorkonsult på Grayling. Dessförinnan var hon på Dagens Nyheter som redaktionschef för dn.se, dessförinnan administrativ redaktionschef och och redaktionssekreterare på ledarredaktionen.

Innan Charlotta Friborg kom till Dagens Nyheter var hon ledarskribent på Vestmanlands läns Tidning och Sundsvalls Tidning. Hon har längre tillbaka också jobbat på bland annat Nynäshamns-Posten, Nordiska Rådet och Skolöverstyrelsen.

På Corren blir Charlotta Friborg publisher, det vill säga chefredaktör, ansvarig utgivare och dessutom chef för affärsverksamheten. Corren har omkring 140 anställda. Tidningen ägs av NTM och har en upplaga på 54 500 ex.

NTM och har satsat mycket på att utveckla verksamheten på webben, i tv-kanalen 24Corren och i den dagliga gratistidningen Extra Östergötland. Charlotta Friborg kommer till ett spännande och framtidsinriktat mediebolag.

Genom mitt bolag Utkik Media har jag nu anlitats för en rad rekryteringar av mediechefer, främst chefredaktörer till exempelvis Allehanda Media, Smålands-Tidningen, Norran, ÖP och Norrländska Socialdemokraten.

Utöver rekryteringar har jag också uppdrag som rådgivare åt tidningsledningar på olika håll i Sverige, inte minst vad det gäller medieutvecklingen och vad som bör göras i de olika mediehusen för att de ska lyckas klara framtidens utmaningar.

Länkar till artiklar om Correns nya chef:

Corren.se

Medievarlden.se

Dagensmedia.se

resume.se

Håller med Svegfors om pressetiken

I onsdag var jag på en välbesökt debatt hos Tidningsutgivarna, TU, där Pressens Samarbetsnämnds förslag till ett nytt pressetiskt granskningssystem diskuterades. Flertalet branschföreträdare i panelen och publiken var positiva till förslaget, men Mats Svegfors, vd för Sveriges Radio, var mycket kritisk. Jag håller med honom och har tidigare också skrivit kritiskt om förslaget på denna blogg och i Medievärlden.

I panelen satt Norrans chefredaktör Anette Novak, TV4:s programdirektör Göran Ellung, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, SR:s vd Mats Svegfors samt Journalistens chefredaktör Helena Giertta. Anette Novak inledde och tog ställning för förslaget. Giertta och Ellung höll med. Thomas Mattson har länge pläderat för en liknande ny ordning, men betonade nu att denna nya organisation bör införas enbart om den ”blir bra”.

Mats Svegfors menade bestämt att samarbetsnämndens idé om en gemensam etisk nämnd för tidningarna och public service inte är ens är realistisk. Staten kräver saklighet och opartiskhet i SR:s och SVT:s verksamhet, en omöjlig tanke för tidningarna. Svegfors, som varit ordförande för TU, kunde inte förstå hur utgivare inom pressen nu ens kan tänka sig att skapa en gemensam organisation med de indirekt statligt ägda företagen.

Jag tycker att Svegfors har helt rätt och sa också detta i diskussionen efter panelens presentationer. Jag har tidigare utvecklat min syn på saken, till exempel här på Utkiksbloggen. I slutet av den texten finns också länkar till andra bloggposter i ämnet, till exempel ett referat från en debatt där jag medverkade då etiken diskuterades i Almedalen i somras.

Det vanligaste argumentet för att tidningarna tillsammans med public service bör skapa en gemensam organisation för den etiska granskningen är att man därmed blidkar lagstiftarna och förhindrar en tuffare lagreglering. Jag håller inte med, jag förstår inte ens varför de jurister och politiker som ivrar för en ökad lagreglering rörande t ex integritetsfrågorna skulle ta intryck av en sådan rent organisatorisk förändring. Och det argumentet handlar ju snarare om taktik, inte etik.

En sådan omorganisation, som dessutom riskerar att bli en trög byråkratisk koloss, förändrar ju inte ens etiken. Etiken finns ju redan där, både i form av en regelsamling och i tillämpningen. Både tidningarna och public service tillämpar redan dessa etiska regler.

Och inte påverkar en ny organisation för den etiska granskningen det som lagstiftaren är ute efter, de utanför branschen som filmar och skriver oetiskt på bloggar och sociala medier, långt bort från den publicistiska verksamhet som Pressens Opinionsnämnd eller morgondagens eventuella Medienämnd ska granska.

Därför tycker jag att Thomas Mattsson var bra i debatten på TU även om han, tämligen försiktigt, pliktskyldigt och fåordigt, också anslöt sig till anhängarna av en ny etisk granskningsorganisation. Därutöver var han nog den ende i panelen som faktiskt pratade om etik, hur den bör utvecklas och vårdas på de egna företagen och i branschen. Han kopplade inte på något sätt etiken till den organisatoriska uppbyggnaden. Dessutom hade han bra idéer om hur det etiska tänkandet kan utvecklas, inte minst direkt i de egna tidningsföretagen.

Thomas Mattson har bloggat både före och efter debatten,länkar nedan. På Medievärldens sajt kan man se och höra hela debatten via webben, länken finns längst ner i artikeln. Efter Medievärldens referat finns på den sajten också kommentarer där bland andra Mats Svegfors på ett utmärkt sätt sammanfattar sin syn på saken. Den bör man som intresserad av denna fråga inte missa. Några relevanta länkar redovisas nedan.

Aktuella länkar:

Min text här på Utkiksbloggen om förslaget, efter texten fler länkar.

Medievärldens referat av debatten och med Svegfors kommentar.

Tomas Mattssons blogginlägg före debatten.

Thomas Mattssons blogginlägg efter debatten.

Thomas Mattssons presentation, bild för bild.

Lars Johansson, chefredaktör på HD, bloggar om att han gillar förslaget om MO.

Yrsa Stenius är tveksam till förslaget, medievarlden.se 110303

UPPDATERAD 2011-03-03

Vad lär sig studenterna på JMK?

Häromdagen var jag på JMK, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet. Jag lockades dit av en debatt om journalistrollen i förändring. Vad händer när sociala medier, bloggare och andra aktörer utmanar de traditionella medierna? Jag förväntade mig en kunnig framtidsinriktad diskussion, både på podiet och bland studenterna i salen. Så blev det inte. De konservativa rösterna dominerade tyvärr, både bland JMK:s företrädare och bland studenterna. Det verkar finnas skäl att fråga sig vad JMK egentligen lär ut till sina studenter, hur väl rustade blir dessa för att möta den nya medievärlden?

Debatten arrangerades vällovligt av JMK i samverkan med Simo(o), Institutet för mediestudier där Joachim Berner är ordförande och Torbjörn von Krogh föreståndare. Den senare var också debattens moderator och den förstnämnde satt i publiken.

Utgångspunkten för diskussionen var en text i en årsskrift utgiven av Sim(o) och skriven av den kloke och klarsynte journalisten, debattören och medieanalytikern Anders Mildner. Texten finns mig veterligen tyvärr inte på nätet, men boken kan köpas här, även som e-bok. Skriften har titeln Vad väntar runt hörnet?

Tre debattörer, förutom Anders Mildner också Fredrik Strömberg, bloggare och creative director på Bonnier Tidskrifter digitala medier samt publikredaktören och bloggaren Malin Crona, Sveriges Radio, visade tydligt med sina inlägg att de ser den dramatiska utvecklingen på medieområdet där både journalistrollen och finansieringen av den klassiska journalistiken dramatiskt förändras. Kloka ord om både hot och möjligheter för journalistiken.

Däremot var det dystert att lyssna på institutionernas två företrädare på podiet, Journalistens chefredaktör Helena Giertta och JMK-professorn Sigurd Allern, som båda med skilda argument markerade sin bristande klarsynthet om den nya kartan för journalistisk verksamhet, ja till och med kanske en ren olust inför utvecklingen. Skygglappar på....

Helena Giertta torgförde Journalistförbundets mossiga inställning till medieutvecklingen och Sigurd Allern fann tröst i tradmediernas framgångar i Asien, som om detta på något sätt var av betydelse för medieutvecklingen i USA eller Europa där de traditionella medierna idag möter helt andra utmaningar.

Det finns kanske ingen anledning att bli bekymrad över att Journalistförbundet och dess tidnings redaktör tycker att det var bättre förr och slåss för att det bör fortsätta att vara så, eller att en professor har svårt att acceptera att de teser han torgfört under alla år i skilda avseenden är på väg mot sotdöden.

Däremot finns det skäl att fråga sig vad studenterna på JMK egentligen får för chans att klara sin framtid, vad har de egentligen fått lära sig av Allern och andra på JMK? Frågan är berättigad eftersom flera studenter i publiken både uttryckte sin tveksamhet till utvecklingen och markerade att de inte ser någon förändring för den traditionella journalistiken och dess kanaler. Det var inte precis sådant jag räknade med att få höra från nästa generation journalister.

Någon student lät som en ärrad och riktigt trög och konservativ redaktör som jag mött här och var. Några bänkrader bort märktes tydligt att studenterna inte gillade Mildners och Strömbergs korrekta sanningar om läget i mediernas värld. Och ändå var de både unga och har ännu inte lämnat skolbänken. Hur har de landat i de trångsynta värderingarna om förutsättningarna för journalistens yrkesinsats? Hur kan det vara så när förutsättningarna för journalistiken förändras mer än någonsin tidigare? Mina misstankar går till undervisningen på JMK.

JMK och dess lärare och studenter borde vara bäst i Sverige på att analysera och formulera journalistikens nya förutsättningar. Tvärtom föreföll professor Sigurd Allern att sakna insikt om de förändringar vi ser i medievärlden. Han verkade närmast sur över att sociala medier och sådant ens var uppe till debatt.

JMK:s förre studierektor Håkan Lindhoff är pensionerad, men hoppade entusiastiskt in och hjälpte till att dela ut mikrofoner till dem som gjorde inlägg. Och lika entusiastiskt markerade han med tysta men väl synliga handklappningar alla sådana inlägg från studenter som på ett eller annat sätt kritiserade, nedvärderade eller förlöjligade sociala medier.

Den högre journalistutbildningen har till och från varit kritiserad i Sverige, inte minst från studenternas blivande arbetsgivarna. Efter denna debatt tror jag att det finns behov av en ny diskussion om JMK. Det är allvarligt om man där inte ser, förstår eller helt enkelt vill acceptera de nya förutsättningarna för branschen.

Publiken på denna öppna föreläsning bestod främst av studenter, men också ett antal aktiva journalister, medieanalytiker, bloggare samt företrädare för både Tidningsutgivarna och Journalistförbundet. Flera har redovisat sin förvåning över debatten på bloggar och, givetvis, redan under pågående diskussion på Twitter.

Twittrandet kom dock inte igång med en gång, bland annat för att moderatorn Torbjörn von Krogh, närmast symboliskt får man väl säga, glömde att informera publiken om arrangemangets haschtag, #journalistroll. Symboliken fortsatte då någon i publiken frågade hur man skulle logga in som gäst på JMK:s nätverk. Svaret blev från någon på JMK att ”det går inte, det klarar vi inte av bara så där nu och direkt”. Och hänvisade till G3 fann vi då att täckningen tyvärr var dålig i lokalen. Ojoj, jag har i det läget svårt att fatta att jag befinner mig på den akademiska journalistutbildningens hemmaplan.

Nåväl, en tröst för oss digitala framtidsspanare var att man i alla fall hade riggat upp kamera och mikrofon för att sända debatten på nätet. Det misslyckades dessvärre, Institutionen för journalistik och kommunikation lyckades inte fixa tekniken…

Länkar till andra texter om debatten:

Förhandstexter:

Chefredaktör Helena Giertta, som var med i debatten, skrev en ledare inför arrangemanget.

Chefredaktör Fredrik Svedjetun, Dagens Media, skrev en text inför debatten.

Texter efter debatten:

Pierre Andersson, chefredaktör på Accent, bloggar om debatten både här och senare även här.

Kristoffer Björkman, Newsdesk, bloggar om debatten.

Malin Crona, SR, var med i panelen och bloggar om debatten.

Mediestrategen Brit Stakston på JMW Kommunikation bloggar om debatten.

Creative director Fredrik Strömberg, Bonniers, var med i panelen på JMK och bloggar om debatten. Pil nedåt på bloggen till den 27 januari.

Jouralisten och bloggaren Fredrik Wass skriver om debatten.

Debattens moderator Torbjörn von Krogh bloggar om debatten.