Från hemliga FRA till krisen för Carema Care

Försvarets radioanstalt, FRA, är namnet till trots en civil svensk myndighet som jobbar med signalspaning åt regeringen och myndigheter för att hitta hot mot Sverige, en form av spioneri som också befarats kunna drabba svenska medborgare. Därför kritiserades för några år sedan den hemlighetsfulla verksamheten i medierna. Mycket är fortfarande hemligt, men i går presenterade FRA:s verksamhet ändå frikostigt vid ett välbesökt seminarium i Almedalen.

För informationen stod Fredrik Wallin som enligt introduktionen jobbat med det mesta inom FRA under några decennier. Han betecknas idag som talesman för FRA i olika nyhetstexter, men har också tidigare varit ”underrättelseproduktionschef” enligt tidningen Ny Teknik.

Vad han nu än kallas så stod han där nu rätt upp och ner på podiet och visade bilder om FRA och berättade tämligen öppet om underrättelseverksamheten. Visst, ibland sa han att han inte kunde säga mer, men hans föredrag gav en bra information om vad FRA egentligen håller på med.

Många publicister, däribland jag själv, var engagerade i debatten om FRA när politikerna gav myndigheten möjlighet att signalspana på ett sätt som kunde drabba svenska medborgare. Jag är inte säker på att debatten hade blivit lika livlig om FRA redan då hade presenterat sin verksamhet så öppet som nu.

Fredrik Wallin uppträdde nu verkligen inte som någon Hemliga Jönsson utan gav oss i stället en initierad information om verksamheten. Han medgav också på direkt fråga från mig att öppenheten är en följd av debatten för ett antal år sedan.  

-        -  När vi utvärderade läget kom vi fram till att vi faktiskt skulle kunna gå ut med mycket mer information om FRA än vad vi tidigare själva trodde, sa han.

Jag hade gärna hört ännu mer om olika delar av verksamheten där Wallin även nu gled undan då det var för känsligt mot främmande makt eller andra intressen. Men ändå, FRA är säkert fortfarande ganska hemligt, men inte lika hemligt som förr även om det säkert fortfarande finns all anledning att kritiskt diskutera delar av verksamheten.

I en helt annan debatt på Öresundshuset, Öresundsregionens mötesplats,  diskuterades myndigheternas vilja till dialog med medborgarna, ett ämne där det också är lätt att finna skäl till kritik. Vem har inte erfarenhet av tröga myndigheter och politiker som är svåra att komma till tals med?  

Här deltog nu statsrådet Birgitta Ohlsson (fp) och talade engagerat för saken utifrån sitt ansvar som demokratiminister. Än mer engagemang i framställningen stod Hans Abrahamsson för, gästprofessor i globala politiska studier vid Malmö högskola. Kunnig, tydlig och med ett engagemang och en framställning på scenen som televisionen borde vidarebefordra till fler människor. En riktig kul, pedagogisk och intressant professor.

Han konstaterade att det tog 3000 år för mänskligheten att skapa städer för runt 3,5 miljarder människor och nu ska vi på endast ett trettiotal år "i en urbaniseringsprocess" bygga ut dem för ytterligare lika många människor; där finns motivet för en väl fungerande medborgardialog, sa han. Utan en sådan kommer det inte att gå.

Utöver FRA och medborgardialogen hann jag under torsdagen också lyssna på ett intressant och fullsatt seminarium arrangerat av Resumé och Hammer&Hanborg  om hur man återskapar ett brustet förtroende när allt gått åt pipan, som för Swedbank och Carema Care för några år sedan.

Båda bolagen var representerade i panelen där kommunikationsdirektören Karin Nyman med erfarenhet av krisen för Carema sa att det skulle vara bra med en fristående talesman för hela branschen och dessutom någon form av recensioner av äldreboenden, allt för att få fram en objektiv bild av läget som knappast en aktör som Carema kan stå för med trovärdighet.  

Både hon och Swedbanks kommunikationsdirektör Thomas Backteman berättade initierat om hur mödosamt det är att bygga upp förtroendet igen efter en kris, något som varje verksamhet kan drabbas av. Det bästa är därför att göra en riskanalys och undersöka vad som kan gå snett och åtgärda saken innan man är där.

Det låter enkelt, men ändå kommer vi nog att få se nya kriser speglas i rubrikerna framöver. Ikea kommer säkert att drabbas av en kris förr eller senare spådde någon i panelen, även om Kamprad och hans bolag hittills klarat sig undan i alla sammanhang.

Jag undrar hur Ikeas riskanalys ser ut?          
 

Mediepolitiker imponerade inte

Framtiden var på tapeten i flera av onsdagens medieseminarier i Almedalen. Sveriges Radio arrangerade en debatt om vad politikerna vill med medierna. Politiker från alla partier utom Sverigedemokraterna, som inte ens svarat på inbjudan, fanns på plats. Panelen fick många frågor, men imponerade inte med sina svar. Deltagarna i organisationen Medieföretagens debatt om framtidens kompetensbehov gav däremot bra svar.

Debatten om politikernas vilja rörande medierna var fullsatt och förväntningarna var nog högt ställda hos de, så vitt jag förstår, ganska initierade åhörarna. Moderatorn Staffan Dopping, själv tidigare medarbetare i Sveriges Radio, krävde snabba svar på en lång rad frågor. Det fick han också, men debatten lyfte aldrig till högre höjder. Det blev lite enstavigt och oengagerat med politiker som inte alltid verkade trivas sammanhanget. Den unge kristdemokraten Andreas Carlson gjorde det däremot tveklöst med sina rappa och tydliga inlägg. 

Det suckades på flera håll i publiken, ja till och med i panelen, när den trista och tröttsamma trögheten i politiken blev påtaglig. Som i licensfrågan. Här satt plötsligt företrädare för samtliga allianspartier och beklagade att inte deras partikamrater i regeringen förmått komma med ett förslag om att reformera avgiftsmodellen. Den föråldrade licensen föreslås ju finnas kvar i minst sex år.

Fler suckar blev det nog på sina håll i publiken när politikerna föredömligt snabbt och bestämt svarade på frågan om de tycker att det är rätt att satsa på digital radio. Alla sa nämligen bestämt ja, utom Tina Ehn (mp) som sa att hon tvekade och hellre vill söka andra möjligheter, till exempel på nätet. Så ser också många kritiker på digitalradioförslaget.

Tidningarnas framtid var alla i panelen oroliga för, men så mycket mer än så blev inte sagt. Reklamskatten sa många att de vill ta bort, onekligen klokt och rätt, men åsikten imponerar ändå inte eftersom riksdagen redan beslutat detta för många år sedan. Och ändå är den kvar!

Lars Ohly (v) beklagade sig över att den lokala journalistiken tar stryk, till exempel ”i Dala-Demokraten som nu efter en fusion med DalarnasTidningar får nyheterna från konkurrentens lokalredaktioner”. Ohly tyckte att det är bättre att flera röster kommer till tals i tidningarna. Det kan man hålla med om, men det är ju fullkomligt orealistiskt att drömma om detta när det snarare handlar om att rädda åtminstone någon form av journalistisk lokal bevakning.

Lite glöd i debatten blev det då panelen fick frågan om det är rätt att public service fritt ska få utveckla sina verksamheter på webben, något som kritiserats från Tidningsutgivarna. Alla tyckte att public service ska få göra detta och Lars Ohly konstaterade rätt ilsket flera gånger att Tidningsutgivarna agerande var uselt, eller någonting ditåt. 

Politikerna på podiet fick också en fråga från Torbjörn von Krogh, föreståndare från Sim(o),  i publiken. Han undrade hur riksdagsledamöterna såg på Utgivarnas förslag om ett nytt etiskt system, gemensamt för public service och privatägda kommersiella medier. En idé som von Krogh också torgfört, men politikerna svarade mycket fåordigt och undvikande. Några verkade inte ens känna till diskussionen som i hög grad berör public service. 

Ja, sedan blev det nog inte så mycket mer sagt. Mitt bestämda intryck av panelens insats är att medierna i allmänhet och dagspressen i synnerhet inte ska ha några förhoppningar om att landets politiker kan bidra med några kraftfulla åtgärder för att hjälpa till. Mer än det som flera så klokt föreslog, att man kan ta bort reklamskatten…

Då var intrycket av debattörerna mer kraftfullt och beslutsamt på Medieföretagens seminarium om mediernas framtida kompetensbehov. Tidningsledare som Aftonbladets Jan Helin, Expressens Thomas Mattsson, UNT:s Hanna Stjärne, Nyhetsbolagets Magnus Jansson och Mittmedias Thomas Peterssohn redovisade engagerat och övertygande hur deras verksamheter snabbt förändras och förbereds för morgondagen.

De jobbar alla på olika sätt med en svår omställning från gårdagens medievärld där Lars Ohly kunde glädja sig åt flera lokala röster, åtminstone här och var, till en ny verklighet med mängder av nya skickliga aktörer. Från privatpersoner på bloggar och poddar och sociala medier till stora mediehus och globala giganter som i alla kanaler pumpar ut nyheter, åsikter, bilder och filmer dygnet runt, i realtid och sekundsnabbt.  

Tänk, när jag hade lyssnat på dessa tidningsledares berättelser om vad de gör i sina företag och vad de vill rekrytera för kompetens så kändes det bättre än efter riksdagspolitikernas diskussion om medieutvecklingen. De verkar ha svårt att hänga med och kreativt söka idéer om hur de som lagstiftare skulle kunna bidra med förslag som underlättar mediernas utveckling i en ny tid.

Under onsdagen var jag också i den trevliga TCO-parken där Journalistförbundet och andra fackförbund har sina seminarier.   Där pratade man bland annat om försvarsmaktens närvaro i medierna, om huruvida anställda kan och törs skriva debattartiklar eller tipsa medierna.

I den diskussionen talades det mycket om signaler, hur påverkas de anställda när de får höra att överbefälhavaren anklagas för brott bara för att han offentligt pekat på vår bristande försvarsförmåga? Det här är frågor som egentligen gäller alla verksamheter – det är allvarligt om rädslan för repressalier leder till att människor inte vågar vara kritiska på sina arbetsplatser eller kontakta medierna.

Medievärlden och Tidningsutgivarna hade också två seminarier under onsdagen, ett om hur myndigheterna och deras pressavdelningar sköter kontakten med medierna samt ett om hur medierna sköter bevakningen av EU-politiken. Det sista hann jag höra endast en begränsad del av och det första hann jag inte ens fram till; konkurrensen är stenhård i år mellan alla arrangemang i Almedalen.  

Därför fanns jag inte heller på plats när riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) härsknade till och helt enkelt lämnade scenen och seminariet inför den förvånade publiken.

– Det var inte den här debatten jag blev inbjuden till. Nu ska jag stå här och stå till svars för regeringen i en fråga som jag inte är påläst i. Jag lämnar nu, sade Maria Abrahamsson nligt Dagens Media

Moderatorn Axel Andén, chefredaktör för Medievärlden, säger till Dagens Media att han inte haft en tanke på att lura in henne i någon form av ”bakhåll” som hon tydligen upplevt det.

Korrigerad 130705 kl 01.26          

Utgivarnas manifestation väcker frågor

Under tisdagen arrangerade den nya organisationen Utgivarna tillsammans med tidningen Resumé en debatt i Almedalen mellan publicister och politiker om nya lagar som urholkar tryckfriheten. Det blev en skarp och intressant debatt i ett fullspikat tält, men också en form av manifestation som väcker frågor och kan vara kontraproduktiv om man vill få med sig politikerna.

Var målet att reta upp politikerna så lyckades man uppenbarligen med detta vad det gäller kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Hon blev märkbart irriterad vid flera tillfällen, särskilt i meningsutbyten med cheferna inom public service, Cilla Benkö på Sveriges Radio, SR, och Eva Hamilton på Sveriges Television, SVT.

Debatten hade fått rubriken ”Vi klarar oss bättre utan regeringen” och var en av de första större insatserna av den nybildade föreningen Utgivarna att försöka öka politikens respekt för tryck- och yttrandefriheten. Det har under senare år tillkommit nya lagar som publicister med all rätt kritiserar. Ett dagsaktuellt exempel är den så kallade fotoförbudslagen som började gälla den 1 juli och den återkom därför också gång på gång i debatten.

Och därutöver så kritiserade mediecheferna bestämt och lika korrekt tankarna på ett utökat spioneribrott, förslag om nya integritetsbrott och alla nya begränsningar som införts i sekretesslagen liksom de ökande svårigheterna att få ut offentliga handlingar. En intressant och utmärkt diskussion innan radiochefen Cilla Benkö plötsligt började klaga på att Sveriges Radio får för lite pengar till sin verksamhet, ett ämne som hon ofta återkommit till i olika sammanhang. Men här hörde radions finansiering definitivt inte hemma i debatten.

Dessutom började hennes public service-kollega på SVT att klaga på att regeringen vill göra en granskning av effektivitet med mera inom public service, ett ämne där hon närmast raljerade över initiativet. Kulturministern blev klart irriterad på de bägge företrädarna för public service. Och deras inlägg i egen sak hade ju faktiskt ingenting att göra med ämnet för dagen.

Benkö och Hamilton var inte ensamma på scenen. Där stod ytterligare fyra ledande mediechefer, totalt således sex företrädare (namnlista efter texten) för landets medier som alla i stor enighet kritiserade lagstiftarna. De har naturligtvis rätt i sak, men jag är inte säker på att Utgivarnas metod att skicka fram många med samma budskap är ett framgångsrecept.

Jag har tidigare skrivit om bildandet Utgivarna och dess syfte att samla alla medier, både privatägda mediehus och offentligt finansierade public service, i samma organisation. Tanken är tydligen att deras budskap i publicistiska frågor ska få större kraft om alla medier uppträder gemensamt, till exempel i samband med remisser, i stället för var för sig eller via olika branschorganisationer. Det kan ifrågasättas.

Denna debatt illustrerade på sitt sätt saken eftersom det gemensamma uppträdandet gav ett intryck av manifestation, kanske till och med en demonstration. Det verkade lite väl arrangerat när alla stod där som en flock och sa samma saker. Det finns också en risk för att de som ska lyssna och påverkas, politikerna denna gång, genom upplägget kan uppfatta mediecheferna som lite gnälliga. Trots att dessa har helt rätt i sin kritik.  

Jag kan mycket väl tänka mig att några få meriterade publicister, eller kanske en ensam kunnig och vältalig redaktör som till exempel Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, skulle nå längre i en debatt som denna. Branschmanifestationer kan ju göras på andra sätt i något annat sammanhang där argumenten inte behöver vridas och vändas i en kvalificerad diskussion.

Debatten gav genom Benkös och Hamiltons utspel också på sitt sätt en bild av dilemmat med en organisation typ Utgivarna, gemensam för privatägda medier och offentligt finansierade medier. Företrädarna för de olika medierna är oftast överens i rent publicistiska frågor, men i övrigt lever de i helt olika värdar med helt olika uppdrag och med helt olika finansiering.

Det föder spänningar dem emellan som redan märkts och som kan bli svåra att hantera för den unga organisationen Utgivarna. Radiochefens och tv-chefens diskussion med det statsråd som ansvarar för deras verksamhet gav onekligen en påminnelse om att de verkar i en annan värld än sina kolleger på scenen. 

Nåväl, förhoppningsvis tog Lena Adelsohn Liljeroth och hennes riksdagskollegor intryck av argumenten från mediecheferna i debatten. Mot slutet av debatten tinade hon för övrigt upp och lovade att före nästa års Almedalen komma med någon form av besked om hur regeringen ser på möjligheterna för den gemensamma medienämnd Utgivarna strävar efter. Dessutom var hon tämligen säker på att momsen för digitala tidningar kommer att sänkas från 25 procent idag till 6 procent, precis samma moms som för papperstidningarna. Ett mycket bra besked om det stämmer.    

Under dagen var jag också på bland annat ett seminarium arrangerat av EU-kommissionen och Europaparlamentet. Det handlade om EU:s  nya dataskyddsförordning. Den kan ses som ett hot mot yttrandefriheten och offentlighetsprincipen, men också som ett skydd för den personliga integriteten.

Det handlar om en svårfångad fråga som satt fart på lobbyisterna. Det har kommit in 4000 ändringsförslag gällande förordningen mot normalt några hundra, sa Piratpartiets Christian Engström som sitter i Europaparlamentet. Engström var dock rätt positivt inställd till förordningen eftersom han menade att det är dags att modernisera regelverket.

Under tisdagen tätnade det till på gatorna i Visby och de närmaste två dagarna är väl de mest besökta i Almedalen. På fredag kommer många besökare att lämna Visby, men dessförinnan ska ytterligare något tusental seminarier hållas om de mest skiftande frågor.    

Deltagare i Utgivarnas och Resumés debatt:

Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister (m), Phia Andersson, riksdagsledamot (s), Anti Avsan, riksdagsledamot (m), Cilla Benkö, vd SR, Charlotta Friborg, chefredaktör Corren, Eva Hamilton, vd SVT, Viveka Hansson, programdirektör TV4, Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet, Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen. Moderator Claes de Faire, chefredaktör Resumé.  

Deltagare i debatten om dataskyddsförordningen

   Christian Engström, Europaparlamentariker (Piratpartiet), Gustav Gellerbrant, politisk sakkunnig Regeringskansliet, Pierre Schellekens, chef för representationen, EU-kommissionen. Moderator Johan Wullt, pressekreterare EU-kommissionen.

  

Tuffare prioritering i Almedalen

Under måndagen var det många arrangemang i Almedalen jag gärna skulle ha tagit del av, elva olika seminarier. Tyvärr kolliderade flera av dem tidsmässigt. Jag hann med fem av dem. I år märks det tydligt att konkurrensen mellan alla arrangemang leder till en tuffare prioritering för alla i publiken. Almedalen slår i år, som vanligt, rekord med över 2.200 officiella arrangemang, om jag minns rätt. Otroligt! Möjligen problematiskt!

Jag känner för första gången vittring av problem för arrangemanget Almedalen. Om antalet seminarier blir så många att man måste välja bort många så kanske det också blir lättare att välja bort vistelsen i Almedalen. Växtvärk till döds…

Själv vill jag som mediekonsult ta del av alla seminarier om alla medierelevanta frågor. Min fru, som jobbar inom sjukvården, vill av samma skäl främst ta del av seminarier rörande främst äldre- och omvårdnadsfrågor.

Jag tror vi båda satt närmare två timmar under söndagskvällen och gick igenom programkatalogens närmare 70 sidor med arrangemang gällande måndagen. Helt otroligt. Almedalen uppfattas säkert av många fortfarande som ett arrangemang där partipolitiker spelar huvudrollen, men det stämmer inte numera. Visst, vi som är där kollar in många partiledartal, men de är lättare att avstå ifrån dessa än intressanta seminarier.

Idag var jag först på ett seminarium med rubriken ”Etik och begränsad spelreklam – går det?”. Fullspikat på publikplats. Arrangör var Svenska Spel som titt som tätt skickar förförisk reklam till mig om spel i skilda former. Här uppträdde bolaget, främst genom ordföranden Anitra Steen som spelmissbrukarens bästa vän som gör allt för att vi inte ska spela bort våra pengar. Hyckleriet var påtagligt närvarande och närmast stötande vad det gäller ordförande Steens insats.

Organisationen Tidningsutgivarnas vd Per Hultengård var inbjuden till panelen för att försvara tidningarnas kamp för att få publicera utländska spelbolags reklam för spel, en kontroversiell fråga manifesterad genom Aftonbladets förre chefredaktörs Anders Gerdins envisa och framgångsrika strid mot det svenska statliga spelhyckleriet.

Tyvärr fick inte kunnige Per Hultengård komma till tals särskilt mycket, men han hann ändå säga det viktigaste av allt som blev sagt i panelen, nämligen att utländska spelbolag bör tillåtas i Sverige genom ett tillståndssystem där staten får möjlighet att hålla koll på att de följer de regler vi vill ska gälla.

Men Anitra Steen och övriga engagerade spelmotståndare i panelen talade i stället om att endast Svenska Spel skulle tillåtas driva sin verksamhet i Sverige. Ett pinsamt hyckleri som den svenska statsmakten snarast bör reglera bort. Det finns ingen annan klok väg att gå än den Per Hultengård anvisar.

Detta var en mycket intressant debatt där TU:s vd bemötte det statliga spelkapitalets företrädare. Det var ungefär samtidigt säkert också en intressant debatt där Utgivarnas ordförande Ove Joanson och Stampens och WAN-Ifras ordförande Tomas Brunegård diskuterade hoten mot tryckfriheten i Sverige, men den hann jag aldrig iväg på då den kolliderade med både tidigare och senare arrangemang inom samma intresseområde.

Senare hann jag dock gå på ett av seminarium arrangerat av Utgivarna och Journalistförbundet där man diskuterade ”Vem vågar vara källa till media idag i vår digitala värld”. Mycket bra och tankeväckande om att vårt närmast heliga meddelarskydd enligt tryckfrihetsförordningen urholkas i vår tid när digitala meddelanden, typ epost, är ungefär lika insynsskyddade som vykort.

Dessbättre medgav programmet också att jag kunde hinna gå på ett seminarium av Utgivarna och Sim(O) om huruvida staten ska lägga sig i mediernas självsanering. Svaret är givetvis nej trots att enskilda politiker, riksdagen och regeringen ständigt genom sina förslag och beslut visar att staten gärna reglererar mer och mer, trots läpparnas bekännelse om motsatsen.

Från detta seminarium minns jag gärna mest hur Martin Jönsson, biträdande programdirektör på Sveriges Radio, och Ulrika Knutson, känd debattör och tidigare ordförande i Publicistklubben, lyckades vända på programrubriken och förslå att politikerna i stället skulle ägna sig åt en självsanering vad det gäller lagstiftningen på medieområdet. Mycket bra!

Sedan språngmarsch till en debatt av TNS Sifo om ”Medierna som moralisk domstol”. Mycket bra inlägg av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som alltmer framstår som publicistikens främste försvarare i Sverige idag.  

 Ovanpå detta hann vi från Utkik Media med ett helt annat arrangemang om sociala entreprenörer som var oerhört intressant om man är intresserad av samhällets utveckling, men det har i dagens läge ännu så länge inte ett skvatt med medierna att göra.