Världsberömda legendarer avrundade Meg15, dags att sammanfatta Mediedagarna

Mediedagarna i Göteborg, Meg15, avslutades med att Fredrik Laurin intervjuade två av världens mest kända journalister, Carl Bernstein och Glenn Greenwald, i ett seminarium med rubriken ”From Watergate to Snowden”. Fredrik Laurin är en av Sveriges mest uppmärksammade grävande journalister och det blev mycket tal om skydd av ”sources” och allt annat som de tre är djupt förtrogna med som grävande journalister.

Tämligen omgående kom resonemangen in på Watergate som 1974 avslöjades av just Carl Bernstein och hans kollega Bob Woodward på The Washington Post. Efter ett dramatiskt skeende utmynnade skandalen som bekant i att president Richard Nixon till sist tvingades avgå. Allt som hände då var mer spännande än en bra thriller och allt har speglats i den berömda filmen Alla presidentens män med Dustin Hoffman som Carl Bernstein och Robert Redford som Bob Woodward . Filmen är baserad på en bok av Bernstein och Woodward.

Runt 40 år senare läckte 2013 den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden hemliga dokument från sitt konsultjobb på National Security Agensy, NSA. Dokumenten avslöjade topphemliga övervakningsprojekt och annan ljusskygg verksamhet av amerikanska och brittiska myndigheter. Snowden valde själv ut Glenn Greewald för att få materialet publicerat vilket skedde i The Guardian. Sedan dess håller sig Snowden undan de amerikanska myndigheterna i Ryssland, hemma i USA riskerar han ett långt straff. 

Det var spännande att se och höra mötet mellan dessa två representanter för olika generationer av grävande journalister. Seminariet arrangerades av föreningen Grävande Journalister på Meg15 och sändes också direkt i Sveriges Television.

Tidigare på dagen var det ett seminarium med Jan Scherman, tidigare vd på TV4, och Ewa Swartz Grimaldi, ordförande i Norstedts förlagsgrupp, men också tidigare programdirektör på TV4. Då jobbade de nära varandra och talade nu om ledarskap, särskilt med utgångspunkt från sina egna erfarenheter. Samtalsledare var Jeanette Gustafsdotter, vd på organisationen Utgivarna.

Det blev ett intressant och tankeväckande samtal, rentav lite rörande då de självutlämnande redovisade sina erfarenheter. Ewa Swartz Grimaldi berättade hur hon på TV4 mötte en manlig företagskultur som hon tyckte det var svårt att komma in i, inte minst på de korvträffar vd Jan Scherman arrangerade på fredagarna för att överbrygga kulturskillnaderna mellan olika grupper i företaget.

När hon tog upp det med sin chef blev han lite sur och hon härmade honom skickligt som vankande och muttrande - och även när han senare ursäktande kom och ångrade sitt uppträdande. Sedan har de uppenbarligen kommit mycket bra överens, om än inte om allt, och jobbat bra ihop. Jan Scherman, som numera är affärsområdeschef för Aftonbladet TV, skrev också en uppmärksammad bok, ”Räkna med känslorna”, om sina erfarenheter av att vara chef.

Båda två talade sig varma för ett tillåtande och modigt ledarskap, inte minst i svåra tider i sökandet efter nya lösningar. Att Jan Scherman nu gillar den rörliga, snabba och kreativa verksamheten i kvällstidningsmiljö är uppenbart. Och då särskilt i kontrast till organisationer med teknokratiska chefer i större strukturer där tröghet och krångel frodas.

Strukturer och nya lösningar var också på tapeten i ett seminarium betitlat ”Vad är framtidens journalistik”, ledd av moderatorn Anette Novak, vd på Interactive Institute och tidigare chefredakör på Norran. I panelen fanns Anders Trapp, redaktionell affärsutvecklare i MittMedia, tillsammans med AnnKarin Lith, redaktionell chef i samma koncern och i år av de mest anlitade paneldeltagarna på Meg15.

I panelen fanns också Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson och Malin Stråhle, teknikdirektör för Schibsted Publishing. Slutligen även Markus Gustafsson och Alexander Nordström, chefredaktör respektive teknikansvarig på Schibsteds digitala nyhetstjänst Omni.
Det blev en intressant diskussion som kom att handla mycket om algoritmer alternativt ett traditionellt redaktörskap.  Inte minst intressant var det att lyssna på Anders Trapp och de bägge representanterna från Omni. I deras funderingar och förslag märktes verkligen vilken ny kompetens de har och just behovet av ny kunskap diskuterades ingående, t ex hur de mer traditionella företagen ska kunna locka programmerare och andra speciella kompetenser som de har stort behov av. Anette Novak menade att dessa företag kanske måste jobba med sitt varumärke som arbetsgivare för att kunna locka talangerna.

Mediedagarna bjöd på många intressanta seminarier och scenuppträdanden med torsdagens misslyckade seminarium som ett tråkigt undantag. Det bloggade jag om igår och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström har skrivit om det här. Man kan undra vad den nya kulturministern fick för intryck av mediebranschen.

Mediedagarna har nu arrangerats i fyra år och blivit alltmer omfattande. I år var också marknadsdagarna som en del av Meg15 synligare än tidigare. Liksom utställningen med olika scener och kontaktytor.

Det mesta fungerade bra, men själv sörjde jag den stora lunchbuffé som alltid funnits tidigare och som också fungerat som en viktig mötesplats. Nu hade Volvo arrenderat hela restaurangen och därför fick vi nöja oss med färdiga tallrikar med olika sallader. Inte så kul, särskilt som maten första dagen tagit slut när jag kom, men efter lite strul hänvisades jag till ytterligare ett matställe.

Den stora mediefesten på torsdagskvällen var däremot riktigt kul, skickligt och frikostigt arrangerad med massor av action i olika hörn av lokalen, en stor happening.  Och en god buffé. Middagen föregicks av en festlig utdelning av årets olika branschpriser i samband med ett trevligt mingel i Tidningsutgivarnas, TU:s, lounge.

Det bästa av allt med Meg var som alltid alla möten. Och många blir det. I år höll jag ordning på hur många längre eller kortar samtal jag hade med kända och okända som jag spontant mötte under Meg15. Det blev 80 sådana spontana möten och då har jag inte tagit med vinkningar, nickar och snabba handslag utan samtal.

Och det bästa spontana mötet för mig var med en person som jag råkade få dela bord med på en servering och aldrig hade träffat tidigare. Det var Betlehem Isaak, dotter till den i Etiopien sedan 2001 utan rättegång fängslade journalisten Dawit Isaak. Betlehem Isaak är utöver sitt jobb också krönikör i Göteborgs-Tidningen. Vi fick ett långt och intressant samtal med varandra, både om hennes pappa, om journalistiken och om samhällsutvecklingen.    

Om drygt ett år, 7-8 april 2016, är det dags för Meg16 och då blir det intressant att se vilka frågor som bedöms vara så viktiga i den snabba medieutvecklingen att de bedöms motivera seminarier.
Korrigerad 150307 kl 12.48, 13.01, 19.16

Från Snowden och Manning till Annie Lööf (c)

I går sa 29-årige Edward Snowden att det var han som avslöjat Prism, USA:s gigantiska elektroniska övervakningssystem. Han kommer att få leva i landsflykt resten av sitt liv. I Sverige handlar debatten inte om hjältar som offrar sig av samvetsskäl för vår rätt att få veta. Här utmärker sig i stället makthavare som struntar i Sveriges  grundlag för att vi INTE ska få veta. Senast handlar det om näringsministern Annie  Lööf (c) som prickats av konstitutionsutskottet, KU,  för sitt agerande.

Snowdens namn och avslöjande löper nu över jorden, precis som tidigare namnet Bradley Manning, 25-åringen som åtalats för att ha läckt tusentals hemliga dokument till Wikileaks. Landsförrädare enligt somliga, sanningens hjältar enligt andra.

Sanningens hjälte är ett epitet som Annie Lööf nog diskvalificerats för i evinnerlig tid, men hon lär inte heller riskera att bli kallad för landsförrädare. Makthavare som bryter mot vår grundlag tycks närmast undantagslöst slippa undan utan allvarligare följder, vare sig politiskt eller juridiskt.

Visst, de kanske prickas av KU eller får en liten reprimand av Justitieombudsmannen, JO. Så är det nu senast med Annie Lööf och nyligen också med hela regeringskansliet som fick skarp kritik av JO. Och sedan blir det i regel inte så mycket mer.

I Sverige regleras vår tryck- och yttrandefrihet mycket detaljerat i grundlagarna. Där finns meddelarskyddet som hindrar myndigheterna från att forska efter nyhetskällor och där finns offentlighetsprincipen som ger medborgarna rätt att få ut handlingar från myndigheterna. Det handlar om juridiska fundament för vårt land.

I andra länder finns inte alls samma formella lagskydd som dessa svenska juridiska grundbultar. I Snowdens och Mannings USA är tryck- och yttrandefriheten reglerad i en enda formell mening med totalt 45 ord. Den finns i USA:s konstitutions första tillägg från 1791, The First Amendment. De svenska grundlagarna är betydligt mer detaljerade och omfattande, som till exempel tryckfrihetsförordningen.

Ändå är det väl känt att den amerikanska administrationen läcker som ett såll; viktig information slussas i mängd ut till medborgarna via läckor och informella kanaler även om det sällan är så uppmärksammat som nu med Snowden och Manning. Ofta finns det väl troligen politiska motiv eller andra starka intressen som orsaker till läckorna. Den offentliga insynen fungerar så vitt jag förstår dock rätt bra, om än informellt.

I Sverige kan man konstatera att den formella offentliga insynen är formellt sett starkt reglerad och juridiskt garanterad, men i praktiken fungerat den allt sämre. Och maktens företrädare  obstruerar ibland mot medborgarnas rättigheter i grundlagarna.  Näringsdepartementets agerande och Annie Lööf är ett färskt exempel, bra beskrivet av Aftonbladets chefredaktör Jan Helin i en krönika.

Centerledaren är inte ensam i sitt beteende. Statsråd i snart sagt varje regering under senare decennier har dragit på sig kritik för tveksamma ageranden vad det gäller rätten till offentlig  insyn. Och generaldirektörer och kommunalråd och en rad olika myndigheter.

Om man gogglar på  ”brott mot offentlighetsprincipen”  och liknande formuleringar hittar man intressanta exempel. Och dessutom en intressant artikel från 2007 av tre forskare vid Göteborgs universitet med rubriken  ”Många myndigheter bryter mot lagen om offentlighet”.

Så är det och det finns tyvärr många exempel; i stort sett varenda dagstidning i landet rapporterar varje år om makthavare på olika myndigheter som får kritik för hur de hanterar offentlighetsprincipen.  Och forskar efter källor trots meddelarskyddet.   

Det är allvarligt nog, men samtidigt förefaller dessvärre också politikers och ledande tjänstemäns intresse för att begränsa tryck- och yttrandefriheten att öka. Det finns många exempel både i form av ofullbordade förslag och redan beslutade bestämmelser som urholkar grundlagarna. Som det färska fotoförbud i vissa situationer, förslag om munkavle för poliser, förbud att lämna ut passbilder, fler sekretessbestämmelser, en utökad brottskatalog i tryckfrihetsförordningen, personunderrättelselagen PUL och kreditupplysningsbegränsningar. Med mera.

Formellt sett verkar vi ha ett starkt skydd för tryck och yttrandefriheten jämfört med både USA och andra länder. Reellt sett ska vi nog inte känna oss för säkra på saken.  

Några relevanta länkar (med fler länkar):
The Guardian, text och tv-intervju med Edward Snowden - The Guardian 130609
Källjakt och försenade handlingar - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 130609
Håll Ekot och SvD utanför, JK - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 130606
Lambertz förlorade, tryckfriheten segrade - denna blogg 120825
Bra av Siren och TU, häv sekretess för passbilder - denna blogg 120229
Politiska reportrar: Allt svårare att granska regeringen - aip.nu 111031 
Beatrice Ask (m) försvarar en sjuk sak - denna blogg 100530
Bravo, Nils Funcke - denna blogg 100528
Mattsson leder debatten om yttrandefriheten - denna blogg 100525