Nu har den nya podden #GullbergNordström med
chefredaktörerna för Arbetarbladet och Gefle Dagblad haft premiär. Samtidigt
publicerades andra avsnittet av podden Lokalen med utgivarna för
Dala-Demokraten och Dalarnas Tidningar. Ett samtalsämne i båda poddarna var nomineringen
av MittMedias satsning #kandulova till Stora Journalistpriset. Rättvist och kul
för en koncern som satsar, men som också nyligen tvingats lägga fram ett nytt
sparpaket.
MittMedia är en av de mest uppmärksammade mediekoncernerna
idag i Sverige. Mest kanske för sin tydliga
inriktning på en digital omställning, gillad av många branschkolleger, kritiserad
av andra. De senare tycker inte sällan att papperstidningarna prioriteras ner
för fort eftersom de fortfarande betyder mycket för läsarna och fortfarande levererar
mer pengar än andra kanaler.
Hursomhelst med den saken, därutöver har MittMedia i år utsetts
till årets bästa innovativa medieföretag i Europa för sin satsning på
Framtidsverkstaden och Lärmilen. Koncernchefen Thomas Peterssohn skrev i ett
pressmeddelande att "Framtidsverkstaden och Lärmilen är en unik kombination av affärsutveckling, utveckling av ny företagskultur och personlig kompetensutveckling." Priset
delades ut av den internationella medieorganisationen INMA som också senare delade
ut ett pris till det mest innovativa företaget i världen, men där slogs
nominerade finalisten MittMedia av Fairfax Media i Australien.
Och nu är således koncernens projekt #kandulova från valrörelsen nominerat som årets förnyare
till Stora Journalistpriset med motiveringen att MittMedia "gav läsare i 52 kommuner ett enkelt verktyg att sätta dagordningen för den lokala journalistiken och ställa politikerna mot väggen" De
andra nominerade förnyarna är Jack Werner, Åsa Larsson och Linnéa Jonjons smått
geniala ”Viralgranskaren” i Metro och Sîlan Diljen för Sveriges Radios #min
flykt, P3 Dokumentär.
På plats vid nomineringen i veckan i Bonniers villa Nedre Manilla
i Stockholm fanns projektledaren Carl-Johan Bergman, chefredaktör för Dalarnas
Tidningar, tillsammans med sina kolleger Anders Härén, digital utvecklingschef och
Hans Lindeberg, chefredaktör för Östersunds-Posten. De tre har lett projektet
som sedan genomförts i MittMedias alla tidningar.
Detta är ett bra exempel på vad en mediekoncerns samordning
kan ge styrka och berika journalistiken, ett intressant faktum med tanke på det
tidigare motståndet mot sammanslagningar och koncernbildningar, ett motstånd både
bland journalister, tidningsledare och
politiker. För runt tio år sedan och bakåt var det i princip omöjligt att
diskutera sammanslagningar och samarbeten, både inom mediebranschen och
framförallt med politikerna.
Den redan då och inte minst nu helt föråldrade
presspolitiken var och är fortfarande helt inriktad på att motverka samarbeten
och sammanslagningar inom de traditionella medierna trots att det länge varit
uppenbart att dessa skulle få, och nu också har, stora problem. Förre
kulturministern Marita Ulvskog, (s) tidigare
även chefredaktör på Dala-Demokraten, kom under många år att närmast symbolisera
motståndet mot alla förändringar av presspolitiken och idag ser vi resultatet.
Under hennes statsrådstid fanns det väl närmare 15 ”äkta”
konkurrensorter där självständiga socialdemokratiska tidningar konkurrerade med
borgerliga tidningar, en ordning som Marita Ulvskog som kulturminister ville
bevara. Idag finns det en enda sådan konkurrensort kvar, nämligen Karlstad där
Värmlands Folkblad konkurrerar med Nya Wermlands-Tidningen. I Gävle, Falun och på alla andra orter ägs
s-tidningarna av sina borgerliga konkurrenter. Jag undrar hur Marita Ulvskog numera
ser på detta faktum …
Alliansens kulturminister
Lena Adelssohn Liljeroth (m) kom inte heller loss med några åtgärder rörande
presspolitiken och den av henne tillsatta presstödskommittén sågades rejält av snart
sagt alla debattörer i skilda läger för sin bristande framsynthet och särskilt
dess inkompetens vad det gällde bedömningen av den digitala utvecklingen. Det
gick t o m så långt att utredningens egen ordförande, förre justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger, reserverade sig mot sin egen utrednings majoritetsförslag!
Den nya regeringens
kulturminister Alice Bah Kuhncke har hittills inte heller lyckats signalera att
hon vill eller kan infria förväntningar om att det nu med en ny regering kanske
börjar hända något. Tvärtom har hon fått skarp kritik för bristen på
viljeyttringar, ambitioner och visioner om vad hon vill med både kulturpolitiken
och presspolitiken.
Kulturministerns debattartikel i Dagens Nyheter i veckan var
kanske tänkt att bemöta kritiken, men i stället sablades den ner av
auktoriteter som totalt innehållslös, till exempel av kulturchefen Björn Wiman
i Dagens Nyheter som publicerade hennes text. Han konstaterade i sin kritiska text att innehållet ”stundtals
balanserade på pekoralets brant.”
Ingen presspolitik värd namnet under alla dessa år med så många
olika regeringar man kan minnas, således. Och detta om en mogen bransch där
många av dess ledande företrädare länge varit motsträviga då ökad effektivitet
och strukturförändringar föreslagits. Nu har dessa ändå skett på många håll då
verkligheten tvingat fram utveckling och kloka förnyare bland ägare och chefer vunnit
terräng.
I det sammanhanget är de nya poddarna med redaktörer och ansvariga utgivare intressanta utropstecken, tydliga
signaler om en ny mediekultur. Pionjärer var Expressens chefredaktör Thomas Mattsson
och hans kollega och konkurrent på Aftonbladet, Jan Helin. Den senare var initiativtagare
och deras första podd Mattsson Helin podcast publicerades den 19 april 2013. Då och sedan resonerar de
om alla tänkbara mediefrågor i sin podcast som publiceras på söndagarna. Den 2
november sändes deras podd nr 81 och de lär varje vecka ha runt 30.000
lyssnare!
För någon månad sedan berättade Gefle Dagblads då nyutnämnda
chefredaktör Anna Gullberg i en intervju i Medievärlden att hon bjudit in Arbetarbladets
chefredaktör Daniel Nordström till en lokal podcast tillsammans med henne. Den
invitationen bloggade jag om här. Nu har
den podden haft premiär under gårdagen, men deras kolleger i Dalarna hann först
i koncernen med sin podcast kallad Lokalen som hade premiär förra veckan. Under
fredagen sändes andra avsnittet.
Dessa samarbeten mellan chefredaktörer för konkurrerande
tidningar visar hur dramatiskt medielandskapet har förändrats och att det
aldrig kan bli som förr även om nostalgiker här och där drömmer om detta.
Redaktörerna i Gävle och Dalarna basar för tidningar som alla ingår i
MittMedia, men de säger sig fortfarande, om än inte alltför övertygande, vilja
konkurrera om nyhetsjournalistiken.
Ändå gör de forna konkurrenterna allt oftare gemensam sak i
allt större utsträckning även inom nyhetsjournalistiken. Senast med gemensamma
valvakor och redan sedan drygt tio år med en gemensam sportredaktion i Gävle.
Samma utveckling finns i olika former på andra håll i landet, men de olika
tidningstitlarna består ändå ännu så länge.
När Arbetarbladet och Gefle Dagblad fick samma ägare och sin
sammanslagna sportredaktion var det oerhört kontroversiellt, i Gävle och i
branschen. En gemensam podcast, om sådana hade funnits då, mellan
Arbetarbladets chefredaktör Kennet Lutti och mig själv som chefredaktör på
Gefle Dagblad hade varit fullkomligt otänkbar.
Lutti var ju helt emot samgåendet medan jag själv var en
varm förespråkare för fusionen eftersom medieutvecklingen redan då klart visade
att strukturförändringar inom branschen var nödvändiga. Kennet Lutti
kritiserade alla samverkansplaner i hårda ordalag och kallade både mig och
andra på Gefle Dagblad för monopolister och hävdade att vi ville ta kål på
Arbetarbladet.
Men det hade varit kul att få göra en podd gemensamt med
honom; jag vågar garantera att det skulle ha hettat till rejält och varit
betydligt mer luft i luckan på den podden än på de ganska artiga nutida poddarna
. Även Thomas Mattsson och Jan Helin, som är ”riktiga” konkurrenter utan att ha
gemensamma ägare, är artiga mot varandra.
Den artigheten baseras nog på att Mattsson och Helin har
goda insikter om att mediernas situation idag kräver ett nytt anslag, dialog, lyhördhet och transparens. Och relationer med partners och konkurrenter. De båda är mycket
intressanta att lyssna på då de är otroligt pålästa och klokt analyserande då
det gäller situationen och framtiden inom mediernas värld.
Och det finns alltid något att analysera i en bransch där massor
av kurvor pekar nedåt och sparpaketen oundvikligen återkommer gång på gång.
Även prisade MittMedia har nyligen gått ut med ett nytt sparpaket omfattande 80
miljoner kronor och då är det ändå inte länge sedan bemanningen minskades
kraftigt inom koncernen.
Men MittMedia är i gott sällskap. Lönsamma Expressen säger upp journalister och drar bland annat in de tidigare lokala kulturredaktionerna
på editionerna Kvällsposten i Malmö och GT i Göteborg. Bonniers sparar, både på DN och i Skåne där
debatten fortfarande rasar om det var rätt eller fel att Sydsvenskan köpte
Helsingborgs Dagblad, senast i form av en debattartikel i Aftonbladet av HD:s förre kulturredaktör
Gunnar Bergdahl som bittert kritiserar samgåendet, men utan förslag om hur den
gamla mediestrukturen skulle räddats.
När jag idag sökte på
medievarlden.se efter ”sparpaket” så fick jag 169 träffar En sökning på ”tidningsdöd”
på Google ger 29 500 träffar. Och vid sidan om sparpaketen fortsätter
diskussionerna om nya samgåenden. MittMedias koncernchef Thomas Peterssohn är
uppenbarligen djupt engagerad i projektet där MittMedia och Eskilstuna-Kuriren
ska ta över mediekoncernen Promedia. En
riktigt stor affär som säkert kan utmynna i både möjligheter och risker.
Medan Peterssohn förhandlar och bäddar för en växande
koncern hanteras den löpande verksamheten av koncernens ledningsgrupp med
redaktionella chefen AnnaKarin Lith och privatmarknadschefen Petra Bjernulf i
täten. I oktober var de båda på en INMA-konferens i Tallin och presenterade
koncernens satsningar på Framtidsverkstaden och Lärmilen, lyckosamma projekt där också konsulten Bo-Magnus Salenius haft en mycket viktig roll.
Den som är intresserad av medieutvecklingen i Sverige har
all anledning att hålla ögonen på MittMedia. Den nuvarande koncernstrukturen är
bara runt tre år gammal. Thomas Peterssohn började hösten 2011 och först under
tidiga 2012 började koncernen utvecklas och samordnas till vad den idag är. Koncernens
ledningsgrupp och dess stab rekryterades samma år och i de grupperingarna har
det sedan tidigt skett olika personförändringar.
Nu senast i höst har till exempel den hyllade redaktionella
affärsutvecklaren Anna Rastner överraskande slutat efter endast ett knappt år
på jobbet. Hon var dessförinnan en ikon på Expressen och en viktig rekrytering
för MittMedia. Nu gick hon till ett intressant jobb för sin kompetens på TV4 i
Stockholm där hon också är bosatt. Det kanske är det enkla svaret på varför hon
lämnar MittMedia.
Anna Rastner har snabbt fått en intressant ersättare i form
av Robin Govik, 32 år, från Aftonbladet, för många en doldis, men för
Aftonbladet en tidigare rookie och sedan en otroligt viktig person just för
Aftonbladets uppmärksammade framtidssatsningar. Liksom Anna Rastner således ett
klipp för MittMedia. Och en motgång för Aftonbladet och dess chefredaktör Jan
Helin.
Det finns fler exempel på liknande rekryteringar från
kvällspressen till MittMedia under senare år. Det är intressant att se hur landsortsmedier
numera rekryterar från Expressen och Aftonbladet, för några decennier sedan var
det precis tvärtom. Tidningarna i Gävle var plantskolor för tidningarna i
Stockholm, särskilt kvällstidningarna. Journalister som Peter Kadhammar, Håkan
Matson, Lasse Sandlin, Peter Wennman, Jacob Hård, Pia Skagermark och Lasse
Swärd med flera kom alla från Gefle Dagblad. Listan från både GD, AB, SVT och SR i Gävle
kan göras lång med namn som SVT:s suveräna reporter Stefan Åsberg och hans för
tidigt bortgångne kollega Alf Lundkvist.
Nåväl tiderna förändras och sammantaget har det mesta hittills
gått bra för MittMedia om man som iakttagare tror på samordning, en digital
utveckling och nya strukturer. Alla gör dock inte det och självklart finns det
också anledning till oro och risker för bakslag, dels i ett så snabbt utvecklingsarbete
som kräver mycket av alla inblandade personer, dels om koncernen genom nya
förvärv växer så snabbt att den kan bli svår att hantera för en redan tämligen
belastad koncernledning.
Krisdrabbade västsvenska mediekoncernen Stampen är ett tydligt
exempel där vi har facit på att de farligaste riskerna för snabbt växande och framgångsrika
verksamheter nog är att kammen kan växa för snabbt hos bolagets funktionärer som
kanske inte alltid i framgången har rätt självbild. Anspråkslöshet och ett bra omdöme
är alltid avgörande i slutändan.
Slutligen ska jag naturligtvis recensera de olika poddarna
om medierna. Mattsson Helin är giganterna
med den nationella överblicken, kunnigheten och analyserna. Dock oftast krävande
för lyssnarna med sina timslånga sändningar, ibland ännu längre. Där kan de
tappa lyssnare trots suveräna och kunniga resonemang.
Här måste också nämnas att Svenska Journalistförbundets
ordförande Jonas Nordling har en egen podd, Journalistpodden, där han med
sporadiska publiceringar samtalar med olika gäster. I somras blev jag själv intervjuad
av honom i podden om min verksamhet i Utkik Media som rekryterare av
mediechefer och rådgivare åt tidningsledningar. Det var kul att få vara med i
en intressant podd och jag trivdes vid mikrofonen, men även den sändningen blev nog lite lång med runt en
timme om jag minns rätt.
#GullbergNordström var trevliga att lyssna på, men det är
nog för tidigt att bedöma dem ännu. De lät som nybörjare trevande efter anslaget
och kanske lite skrytiga om koncernens förträfflighet, men det kanske inte är
så konstigt med prisnomineringar och sådant. Jag är övertygad om att de kommer
att bli mer självkritiska, analyserande och tuffare om branschens verksamhet
när de vant sig vid mikrofonerna. Musiken
var hårdrock vilket inte är så konstigt med Daniel Nordström vid mikrofonen…
De bägge Dalarnatidningarnas podd Lokalen är också gjord av nybörjare,
men har dock erfarenhet av två sändningar. I andra sändningen med en gäst,
reportern Sofie Lind på Dala-Demokraten, som lyfte podden med kloka
resonemang och synpunkter. Och här har redaktörerna Bosse Andersson på
Dala-Demokraten och Carl-Johan Bergman på Dalarnas Tidningar tydligt deklarerat
att de inte ”får bli för skrytiga.” Bättre
musik med lugnare toner än i Gävlepodden enligt min smak.
Och den här bloggtexten blev för övrigt alldeles för lång
med 14 769 tecken inklusive blanksteg, men så blir det när man inte har en beslutsam
redaktör som håller koll på vad man gör som skribent…
Korrigerad 141109 kl 11.26
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar