Almedalen dag två, otäcka hot mot medier och entusiastiska entreprenörer

Den andra dagen i Almedalen slapp vi regn, trots trista prognoser. Och organisationen Utgivarna arrangerade ett riktigt bra, men av förståeliga skäl allvarsamt seminarium. Fullsatt som alltid på Tidningsutgivarnas och Utgivarnas seminarier. Detta seminarium  handlade om det ökade antalet hot mot journalister och medieföretag, i Sverige och i världen. Mordet på Sveriges Radios korrespondent Nils Horner var det allvarligaste och mest dystra exemplet.

Om detta gav Sveriges Radios vd Cilla Benkö initierad information, både vad det gällde dådet och om hur SR jobbar för att skydda medarbetare och frilansare bolaget anlitar. Viveka Hanson, programdirektör på TV4-gruppen, kompletterade med information om erfarenheterna efter morden på två av deras medarbetare, dåd som jag skrivit om tidigare på denna blogg där även andra mord på svenska journalister berörs.  

Frilansjournalisten Martin Schibbye fanns också i Utgivarnas panel med sina erfarenheter från att ha blivit fängslad i Etiopien. Och han drog dessutom en lista med förslag på goda råd som kan öka möjligheterna att skydda svenska journalisters säkerhet.

Därmed i debatten från världen hem till Sverige där Utgivarnas chefsanalytiker Tobias Lindberg och bl a Expressens chefredaktör Thomas Mattsson informerade om det ökande antalet hot mot svenska journalister, redaktioner och utgivare. Mattsson har egna erfarenheter av detta och hade för bara några dagar sedan uppträtt inför domstol av det skälet. Viveka Hansson i panelen kunde också berätta om när TV4 tvingades stänga sin redaktion i Linköping p g a hot.

Och som Cilla Benkö ungefär sa, ”det är människor som hotas, människor och deras familjer”. vilken mamma eller pappa är beredd att skriva en kritisk artikel eller göra ett kritiskt radioprogram som kan leda till hot och våld mot familjen? Hoten riktar sig inte bara mot enskilda journalister, utan också mot demokratin i Sverige. De kan leda till självcensur och tystnad, menade alla i panelen.

Thomas Mattsson konstaterade att de farligaste hoten kommer från enskilda galningar. Han var mindre orolig över hot från organisationer, typ nazister eller kriminella föreningar. De ensamma galningarna är farligast, menade han.

Radiochefen Cilla Benkö höll med om att enskilda personer, psykfall, är farligast. Och SR har tydligen många exempel på då företaget säkerhetsavdelning tvingats agera för medarbetarnas säkerhet. Ibland med tuffa åtgärder.. Illa, illa…

Dessa publicisters erfarenheter av hot mot journalister verksamma inom Sverige i kombination med Schibbyes och andras berättelser om den internationella utvecklingen var förfärande. Ute i världen mördas journalister, i Sverige hotas de, men när går det längre än så? Det finns redan exempel i Sverige på bilbomber och andra våldsåtgärder mot journalister.

Efter detta tankeväckande seminarium gick jag till ”TCO-parken” där Svenska Journalistförbundet har sina seminarier. Där intervjuade förbundets ordförande Jonas Nordling fyra entusiastiska entreprenörer, medarbetare och grundare till månadsmagasinet Horisont på Gotland. En regionalt förankrad variant av magasinet Filter, mycket snygg, läsvärd och kvalitetsfylld.

Det blev en intressant diskussion där de fyra grundarna, Linda Berglund, fotograf, Emma Fagerberg, reporter, Christer Nilsson, ansvarig utgivare och reporter samt Per Wallstedt, redaktionschef och reporter, berättade om sin satsning. De övergav sina fasta anställningar för att med egna pengar och engagemang satsa på detta nya magasin.

Hittills har det bara kommit ut fyra nummer av det nya magasinet. Detta andas kvalitet och projektet verkar löftesrikt, men de fyra har säkert en riktigt tuff resa framför sig. De berättade också om hur omöjliga bankerna var att ha att göra med då de drog igång projektet; de själva och deras familjer tvingades i stället gå in och satsa pengar i projektet.

Detta kommenterades av Unn Edberg, som var en synnerligen kvalificerad expertkommentator i panelen. Hon är chefredaktör för Finansliv, en bankerna närstående tidskrift, och därtill ordförande för Sveriges Tidskrifter, branschorganisationen för alla tidskrifter i Sverige. Hon förklarade bankernas tveksamhet med att mediebranschen varit bra på att förklara sina egna motgångar och problem. Och därmed försämrat för sig själva.  

Det har hon nog rätt i. Den tryckta pressens vandring mot döden har blivit en sanning trots att det skiljer mycket mellan t ex dagspress och tidskrifter; enbart under det senaste året har det enligt Unn Edberg startats 100 tidskrifter i Sverige om jag minns rätt. Men inga dagstidningar, så vitt jag minns…

’Ungefär så fortsatte debatten. Det framgick också att de fyra entreprenörerna var tämligen kritiska till koncernutvecklingen inom medierna och tidningarna på Gotlands tidigare ägare, mediekoncernen NTM i Norrköping. De menade att de nya mediekoncernerna i Sverige satsar allt på samordning av resurser, ekonomi, data och en rad andra viktiga områden, men att de aldrig diskuterar en god utveckling av innehållet i sina medier.

Rätt eller fel av dem, det var hur som helst intressant att lyssna på unga och entusiastiska entreprenörer som tror på att de hittat en nisch för morgondagens journalistisk i en krävande värld. Jag hoppas faktiskt att de lyckas, är det någonstans som den trycka produken ska lyckas så är det nog säkert i magasinets form.

Men det blir nog en tuff match…
Uppdaterad med länk 140701 kl 18.02

Relevanta länkar:
Varannan redaktion hotad - Utgivarnas pressmeddelande om undersökningen rörande hot.
Mordet på Nils Horner brutal påminnelse om hoten mot journalister - text på denna blogg.

Mordet på Nils Horner brutal påminnelse om hoten mot journalister

Nils Horners sorgliga bortgång påminner brutalt om vilka risker många journalister tar för att vi ska få veta vad som händer. Över 1000 journalister har dödats sedan 1992 enligt Committe to Protect Journalists. Flera svenska journalister har också tidigare mördats eller kidnappats under sin yrkesutövning i olika länder.

Sveriges Radio flaggade idag på halv stång vid radiohuset där vd Cilla Benkö höll en presskonferens om mordet på sin medarbetare i Kabul. Vid sin sida hade hon ekochefen Anne Lagercrantz och säkerhetschefen Finn Isaksson, alla starkt berörda över kollegans öde under tjänsteutövningen i Afghanistan. Cilla Benkö sa att detta är en av de värsta dagarna i Sveriges Radios historia. 

Under den dämpade presskonferensen ställdes flera frågor om varför Sveriges Radio skickar medarbetare till Kabul då få andra redaktioner gör det. Cilla Benkö och Anne Lagercrantz beskrev ingående och bestämt varför Sveriges Radio måste finnas på plats och bevaka vad som händer ute i världen, alternativet finns inte, sa de.

Vad det gällde Nils Horner var snarare problemet för kollegerna på Sveriges Radio att dämpa hans vilja att ge sig iväg till farliga riskområden, sa Cilla Benkö. Han ville alltid finnas på plats och rapportera hem till Sverige. Ett bättre eftermäle kan inte en ambitiös reporter få av sin chef.

Många journalister har liksom Nils Horner fått offra sina liv under sin yrkesutövning. Enligt ett reportage i Journalisten konstaterar organisationen Committee to Protect Journalists att över 1000 journalister dödats sedan 1992. Enbart 2012 dödades 88 journalister i världen enligt organisationen Reportrar utan gränser. Dess kanslichef Urban Löfqvist säger till Expressen att säkerhetsläget i just Afghanistan verkar har förvärrats då den militära närvaron har minskats samt att det blivit svårare för journalister att arbeta i krigszoner. 

Tidigare har svenska reportrar och fotografer dödats i flera andra länder. 1979 avrättades Expressens reporter Arne Lemberg och Svenska Dagbladets medarbetare Karl Bergman tillsammans med två tyska journalister då de fyra bevakade striderna i Idi Amins Uganda. 1983 dödades frilansfotografen Göran Assbring i Eritrea av ett skott i bröstet. 2006 mördades frilansjournalisten Martin Adler då han för Aftonbladet bevakade en demonstration i Mogadishu i Somalia. 

Några år dessförinnan befann sig Martin Adler också i livsfara då han fanns i samma hus som TV4-fotografen Ulf Strömberg när denne sköts ihjäl i Afghanistan 2001. De övernattade i ett hus i Kabul tillsammans med TV4:s reporter Rolf Porseryd och Aftonbladets reporter Bo Lidén. Rånare med kalashnikovs hade tagit sig in i ett hus där journalisterna låg och sov.

1973 sköts SVT Rapports svensk-argentinske kameraman Leonardo Henrichsen ihjäl under ett misslyckat militärt kuppförsök mot Salvador Allende i Chile. När skottet föll filmade han själv soldaten som sköt honom.

Utöver dem som dödats har också svenska journalister många gånger sluppit undan med livet i behåll, men skadats eller tillfångatagits. SVT:s reporter Bert Sundström misshandlades svårt under revolutionen i Egypten 2011. Så sent som i november 2013 kidnappades de svenska journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström i Syrien. Den senare sköts i benet under ett flyktförsök. De släpptes efter drygt 40 dygn.

Frilansjournalisterna Martin Shibbye och Johan Persson greps sedan de tagit sig över gränsen in i Ogaden-regionen 2011. De fängslades i Etiopien och har senare skrivit en uppmärksammad bok, 438 dagar, om sin tid i fängelse.

Den svenske journalisten Dawit Isaak sitter fängslad i sitt forna hemland Eritrea sedan 2001 och hans öde har uppmärksammats över hela världen. Han har just denna dag suttit fängslad över 4552 dagar utan rättegång. Sedan 2004 turas ett antal olika medieorganisationer, som Tidningsutgivarna och Svenska Journalistförbundet, om att överlämna ett protestbrev till Eritreas ambassad.

Även här hemma i Sverige förekommer både hot och attentat mot journalister. 1999 sprängdes en bomb under journalisten Peter Karlssons bil i Nacka. Karlssons åttaårige son och han själv skadades och hustrun chockades. Båda hustrun och han hade som journalister skrivit mycket om högerextrema rörelser. Två anhölls, men brottet blev aldrig uppklarat. 2001 planerades ett nytt attentat mot Peter Karlsson som tillsammans med familjen lever under skyddad identitet.

1984 försvann Rapports reporter Cats Falck tillsammans med en väninna under mystiska omständigheter och båda hittades ett halvår senare döda i en bil i Hammarbykanalen. Det ansågs vara en olycka, men 2001 hävdades det i ett reportage i Berliner Zeitung att de båda kunde ha mördats av östtyska säkerhetstjänsten Stasi. Cats Falck hade jobbat med uppgifter om vapensmuggling från Sverige till DDR. Vad som verkligen hände har aldrig blivit klarlagt. Sveriges Radios P3 Dokumentär gjorde senare ett program om saken, "Scoopet som försvann".

Under senare år har ett antal mer eller mindre allvarliga hot riktats både mot mediehus och enskilda journalister. Hoten kommer från kriminella, nazister och andra extremister. Det gäller bland annat Corren och TV4 i Linköping där kriminella flera gånger uppträtt hotfullt. En rad andra tidningshus har under senare tid drabbats av aktioner från nazistiska Svenskarnas Parti som spänt upp blågula band runt fastigheterna och på en skylt deklarerat att:  "Stopp. Denna byggnad har blivit förseglad av blågula band på grund av den svenskfientliga propaganda som sprids härifrån"

Så sent som förra veckan dömde Göteborgs Tingsrätt högerextremisten Kamil Ryba för ett hot mot Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, Göteborgs-Tidningens chefredaktör Frida Boisen och dess redaktionschef Björn Lindsten. Den dömde hade lämnat in ett bombliknande paket till redaktionen. När polisen hade skjutit sönder paketet visade det sig innehålla Koranen och en kniv. 

Den 29-årige gärningsmannen dömdes till sex månaders fängelse för brott mot medborgerlig frihet, den första domen för detta brott sedan 1958. Det är märkligt att den brottsrubriceringen inte använts i andra liknande sammanhang, men det är bra att den  nu tillämpades eftersom hot och övergrepp mot medier inte bara drabbar enskilda personer, utan också våra grundlagsenliga rättigheter. Syftet är ju, som vid bombsprängningen i Nacka och hotet mot Göteborgs-Tidningen, att skrämma publicisterna till tystnad.

Hoten mot medierna har uppmärksammats allt mer och den publicistiska organisationen Utgivarna har kontaktat säkerhetspolisen och diskuterat situationen. Utgivarna fick då löfte om att hot mot journalister ska prioriteras högt.

Det är utmärkt, men en ringa tröst för Nils Horners familj och alla andra som nu sörjer honom, radioreportern med den karaktäristiska rösten. Han hördes i sitt sista radioinslag så sent som dagen före mordet. Sveriges Radio har strikta säkerhetsrutiner, men som utrikeskorrespondent är det ytterst medarbetarna själva som hanterar sin säkerhet på fältet. Enbart Sveriges Radio har närmare tjugo utrikeskorrespondenter stationerade utomlands. Dessa har många kolleger i andra medier, både frilansare och anställda på SVT, TV4, TT och de stora tidningarna.

Rutinerade Nils Horner var enligt både Anne Lagercrantz och utrikeskommentatorn Agneta Ramberg mycket säkerhetsmedveten. Ramberg berättade i Lunchekot hur hon själv blev tillrättavisad av Nils Horner i Pakistan då han tyckte att hon var oförsiktig. Hon var där med honom och ville stanna kvar för länge i en affär. Det kunde utlösa idéer hos någon som såg de bägge västerlänningarna i det oroliga området, menade han.
Expressens politiske redaktör Anna Dahlberg skriver också om Nils Horners säkerhetstänkande i en intressant och fin text om Nils Horners tragiska bortgång.
Korrigerad och kompletterad 140311 kl 19.36, kl 20.09, kl 20.24
Uppdaterad 140312 kl 00.05, kl 00.46

Länkar:
Kan jag berätta något som berör är det fantastiskt - Nils Horner intervjuas, svt.se hösten 2012
"Man vill ju inte riskera livet för ett inslag i radion på några minuter" - Nils Horner intervjuas 2011, bt.se
Hör Nils Horners rapportering - Utrikes, sverigesradio.se
Berätta dina minnen av Nils Horner - minnessida, sverigeradio.se

Vi är i chock - Cilla Benkö, sverigesradio.se
Kollegor om Nils Horners död - "Djupt tragiskt" - kollegor och lyssnare minns Nils Horner, sverigesradio.se
Under nästan 14 år hördes han i Sveriges Radio - Ekot minns Nils Horners gärning, sverigesradio.se
Mordet på Nils Horner - Studio ett minns Nils Horner, sverigesradio.se
Han hade en förmåga att alltid vara på rätt plats - Anne Lagercrantz intervjuas, dn.se
Nils Horner gjorde värden mer begriplig - Eva Hamilton, svt.se
Den brutalaste påminnelse om hur utsatt journalistiken är - Hanna Stjärne, unt.se

En dödad journalist - ett nederlag för demokratin - Jonas Nordling, aftonbladet.se
Nils Horner död - en viktig röst är tystad - Jan Helin, expressen.se
Nils Horner var alltid på plats - Thomas Mattsson, expressen.se
Nils Horner öppnade värden för oss - Daniel Sandström, svd.se
En radioröst att sakna - huvudledare, dn.se
Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund och Annie Lööv om Nils Horner - tv-intervjuer i aftonbladet.se
Utan riktiga reportrar hade vi stått oss slätt - ledarkrönika av Eva Franchell, aftonbladet.se
En av de värsta dagarna i Sveriges Radios historia - Cilla Benkö intervjuas, sverigesradio.se
En felaktig bedömning av hotbilden - säkerhetssamordnaren Finn Isaksson, resume.se
SR:s säkerhetssamordnare om mordet på Nils Horner - nyhetsartikel dagensmedia.se
Journalister har blivit måltavlor - Wolfgang Hansson, aftonbladet.se
Cats Falckfallet tas upp igen efter tolv år - nyhetsartikel, dn.se
Dömd för hoten mot Expressen - chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se
Om medborgerlig frihet - chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se
GT:s hjärta är att avslöja hat och hot - Frida Boisen, gt.se