I mediernas nyhetsutbud har det skett statistiskt
säkerställda ökningar av andelen innehåll rörande politik, underhållning och
livsstil. Samtidigt har nyhetsutbudet minskat av nyheter om bland annat –
brott! Det sistnämnda överraskar nog de flesta, men DN:s chefredaktör Peter
Wolodarski gissade på en bra förklaring när han kommenterade saken idag på ett
seminarium på Journalisthögskolan, JMK, i Stockholm. Intressant är också forskarnas
bedömning om ökningen av profilerade skribenter och känslosam och emotionell journalistik.
Forskningen om hur innehållet förändras över tid när
medierna revolutioneras bygger på en analys av 10.000 nyheter! De har
kategoriserats och de tre arma forskarassistenterna som kodat alltihop fanns
med i salen när materialet presenterades av bland annat professor Michael Karlsson. Nyheterna
har hämtats från 21 medier i Karlstad, Sundsvall, Stockholm och Västerås, men
den sistnämnda stadens underlag finns ännu inte med i sammanställningen på
grund av tidsbrist.
Forskarna har jämfört utbudet i medierna 2007 med innehållet
2014. Innehållsanalysen presenteras utförligt i skriften Journalistik i
förändring utgiven av Institutet för mediestudier. Institutet arrangerade också
det välbesökta seminariet på JMK som jag passade på att besöka idag efter några
bra möten om helt andra saker i Stockholm.
Forskarnas rapport redovisar många tabeller, bedömningar och slutsatser om
hur innehållet förändrats, dels i analoga medier, dels i den digitala
nyhetsförmedlingen och då är det webben man tittat på. Forskarnas bedömning är
att de är få skillnader mellan innehållet på webben och i mobilerna. Utöver det
intressanta seminariet har jag bara flyktigt hunnit gå igenom boken, men den
verkar intressant och kan rekommenderas för den som vill fördjupa sig i siffrorna
och fundera lite över innehållet i våra medier.
I analoga medier har nyhetsutbudet rörande politik ökat från
16 procent till 19 procent av innehållet mellan 2007 och 2014. På webben har det
politiska materialet ökat från 10 procent till 14 procent.
I analoga medier har samma år nyhetsutbudet rörande brott
minskat från 14 procent till 10 procent. På webben har nyheterna om brott
minskat från 15 till 10 procent! Förändringarna rörande både den politiska
bevakningen och brotten förvånar nog flesta, men de är således statistiskt säkerställda till skillnad från de flesta förändringarna
rörande en lång rad andra kategorier i undersökningen.
Peter Wolodarski var inbjuden för att kommentera forskarnas
material och bedömningar. Han menade, som en förklaring till ovanstående, att
webben 2007 var outvecklad med ett enklare innehåll än den alltmer kvalitativa
och professionaliserade webben 2014. Jag tror han har rätt, i vart fall i
väsentlig utsträckning.
2007 var det därför relativt sett mycket blåljusnyheter och
texter om brott, men 2014 hade sajterna fått betydligt mer av annat innehåll.
Dessutom menade han att nyheterna om brott kanske inte låg lika högt på agendan
2014, men att en studie av siffrorna 2016 kanske skulle se annorlunda både
analogt och digitalt med tanke på hur debatten ökat rörande brott ökat, inte
minst efter SD:s tillkomst och roll i opinionsbildningen.
Han menade att SD:s närvaro i politiken också påverkar
läsningen och delningen av ledarsidornas material. Det bästa sättet för en ledarskribent
att få sin text delad i sociala medier är att skriva om SD, menade Peter Wolodarski.
Även texter om Putin är ett bra sätt för en skribent att bli läst och delad…
Han konstaterade också att han som ledarskribent 1999 ofta
fördjupade sig i offentliga utredningar, SOU, men idag är det ovanligt med att dessa
refereras, analyseras och bedöms på ledarsidorna. Som ledarskribent måste man
bli delad idag på sociala medier, sa han. Och då handlar det om helt andra texter än
SOU-analyser. Mer personliga texter och tyckanden. Delningen på sociala medier
mäts också i undersökningen.
Diskussionen på seminariet kom också att handla mycket om
mediernas ökande behov av profilerade skribenter. Peter Wolodarski menade att
det är fler manliga än kvinnliga profiler, inte minst vad det gäller grävare.
Men just där tror han att vi är på väg mot en debatt om förhållandet och även
där tror jag att han har rätt.
Forskarnas siffror och diskussionen på seminarier kom också
att handla om det ökande inslaget av personliga texter, inte minst i den
politiska bevakningen och inom ekonomijournalistiken. Likaså om emotionella
åsiktstexter. Allt har mätts.
Vad det gäller det politiska materialet nämndes naturligtvis Expressens Bar och politik och fenomenet Niklas
Svensson som en skicklig, personlig och trendkänslig faktor i den politiska bevakningen.
På direkt fråga svarade Peter Wolodarski att det kan finnas en fara i
utvecklingen mot mer personliga texter om den sker på bekostnad av en minskad
faktaredovisning i den basala journalistiken.
Han tycker sig se ett sug efter mer fakta och mindre åsikter
i de undersökningar som DN har gjort, en viss trötthet över det stora utbudet
av tyckande i alla kanaler. Han medgav dock att de ibland säkert kan handla om
att de som vill ha mer ”fakta” kanske snarare utgår från att det handlar om ”fel
åsikter”. Även här kunde man ana SD mellan raderna.
Nåväl, annat som nämndes utifrån rapporten skriven av
omkring 15 ledande forskare var också att redaktionerna är jämställda, men
nyheterna fortfarande mansdominerade. Hårdvinklade politiska nyheter är de som
delas mest på sociala medier och det råder stabilitet om hur stor
andel av journalistiken som handlar om kultur, 15,5 procent 2007 och 15,9
procent 2014.
Mest kultur får läsarna i Stockholm och minst kultur får
enligt forskarna lokaltidningsläsare i Sundsvall, 10,4 procent 2007 och 9,3
procent 2014. Generellt sett minskar andelen kulturmaterial på de analoga
plattformarna, läs i papperstidningarna, men kulturen ökar på webben.
Rapporten är riktigt intressant för den som vill grotta ner
sig i innehållsfrågor utifrån mätningar och siffror, men man får se upp
för fällor då man bedömer materialet. Forskarna varnar själva för att ställa de olika plattformarna mot varandra, vilket är väldigt lockande att göra.
Det är bättre att bedöma förändringarna för dem var för sig, menar
upphovsmännen.
Kategoriseringen är kanske också en felkälla. De tre kodarna
berättade efter en publikfråga på seminariet att artiklar om ekonomisk
brottslighet i regel redovisats som ekonomiartiklar och inte som artiklar om
brott. Rätt eller fel? Och kulturartiklar har oftast identifierats som sådana
då de stått på en kultursida. Men inte alltid, ibland har ämnet avgjort även oavsett var de publicerats.
Det är lätt att förstå problematiken med kodningen rörande
den här typen av undersökningar, men jag tycker ändå att det handlar om ett
riktigt intressant material rörande mediernas innehåll. Och
Peter Wolodarski talade också engagerat om att det i de digitala kanalerna inte bara bör handla om mätning av antalet klick, utan också om hur lång tid besökarna ägnar sig åt ett visst material. Och där hade han goda erfarenheter av att även artiklar med 30 000 tecken i stor utsträckning blir lästa digitalt.
Peter Wolodarski talade också engagerat om att det i de digitala kanalerna inte bara bör handla om mätning av antalet klick, utan också om hur lång tid besökarna ägnar sig åt ett visst material. Och där hade han goda erfarenheter av att även artiklar med 30 000 tecken i stor utsträckning blir lästa digitalt.
Nu ligger forskarnas rapport i alla fall på mitt
nattduksbord.
Korrigerad och uppdaterad med länkar 160413 kl 21.04
Korrigerad och uppdaterad med länkar 160413 kl 21.04
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar