Intressanta siffror från Daniel Nordström om VLT och Plus

Daniel Nordström, chefredaktör för Vestmanlands Läns Tidning, VLT, och ytterligare ett antal tidningstitlar inom MittMedia i Mälardalen och runt Stockholm, har igår bemött ett inlägg jag skrev på min blogg för knappt tre månader sedan. I det inlägget resonerade jag lite eftertänksamt och skeptiskt om det rätta eller riskabla med de hårt lanserade plustjänsterna inom MittMedia och andra mediehus.  Ett intressant inlägg nu av Daniel Nordström, inte minst eftersom han äntligen, som något av en pionjär inom branschen, nu faktiskt redovisar en del konkreta siffror på hur många som testat, hoppat av eller stannat för plustjänster.

Det tycker jag är jättebra. Alla mediehus i Sverige har idag två favorituttryck i sin kommunikation till läsare, tittare och kunder, nämligen orden ”transparens” och ”relevant”. Ändå har det klickat lite då och då med den praktiska tillämpningen av dessa uttryck.  

Transparensen har till exempel varit tämligen begränsad då det gäller sifferredovisningen av de ofta annars egna formulerade och entusiastiskt hyllade framgångarna i den digitala konverteringen. Och relevansen har tveklöst sina begränsningar med den omfattande användningen av centralproducerat, icke lokalt innehåll.

Vad det gäller transparensen tycker jag att Daniel Nordströms inlägg är ett positivt genombrott. Annars har ju under senare tid chefredaktörer och andra inom både MittMedia och andra mediehus med en förvånansvärd regelbundenhet låtit sig intervjuas eller själva skrivit om hur oerhört positivt de olika betallösningarna tagits emot. Men då så gott som alltid enbart med påståenden om vad allt är bra, inte med siffror som verkligen visar hur det ser ut.

Men det ändrar faktiskt Daniel Nordström i någon mån på nu. Han redovisar tydligt hur många som prövat MittMedias plustjänst, samma sak med just VLT och sedan hur många som fortsatt att prenumerera på tjänsten, med mera:

” Nåväl. Hur har det då gått för oss?
Jo, det har varit ett fantastiskt och lärorikt år, där jag är mycket imponerad över det jobb som redaktionerna gör dygnet runt.
Hittills har över 70 000 personer testat Plus i koncernen Mittmedia.
Om man enbart ser till VLT har 6 670 personer testat Plus.
Antalet fullt betalande Plus-prenumeranter på VLT just nu är 2 999 personer.
VLT får i snitt 142 nya Plus-kunder varje vecka, kunder som är helt nya och betydligt yngre än tidningsprenumeranterna.
VLT har i snitt 8 464 inloggade kunder varje dag.”

Så ser det således ut just nu enligt Nordströms redovisning. För VLT:s del har således knappt 50 procent av de som testat plus hoppat av. Om sådana siffror är att betrakta som bra eller mindre bra är naturligtvis en bedömningsfråga och därtill säkert färgad av vad man subjektivt hoppas, tror eller befarar rörande projektet. Daniel Nordström ser mycket positivt på siffrorna och jag måste naturligtvis hoppas att han har rätt. Men det är jag inte säker på att han faktiskt har.

Han citerar mitt inlägg i en central fråga, nämligen det jag skrev om detta:

”Nu konstaterar jag med blandade känslor att Mittmedia med sina två alltmer lika systertidningar i Gävle och sin betalmodell med en lokal prenumeration kombinerad med en frikostig plustjänst får in 1 817 kronor från mig i stället för cirka 8 200 kronor per år”. 

Detta kommenterar Daniel Nordström på detta sätt:

”Han glömde emellertid en ytterst viktig sak, nämligen kostnaden att producera en tidning.
Faktum är att det är så pass dyrt att producera, trycka och distribuera papperstidningar att en Plus-prenumerant genererar större intäkter för oss än vad flertalet tidningsprenumeranter gör, trots att dessa betalar mer”.

Nej, jag har inte glömt att det är dyrt att trycka och distribuera papperstidningar. Att kostnaderna för detta blir alltmer besvärande med sjunkande pappersupplagor och ökad prisbelastning förstår jag också och den bistra verkligheten har smugit sig på under lång tid. 

Om jag minns rätt engagerade sig bland annat Sundsvalls Tidning, kanske också Örnsköldsviks Allehanda,  hårt i utvecklingsarbetet för ett par decennier sedan runt de första läsplattorna för att om möjligt kunna minska distributionskostnaderna i glesbygden.

Utan att alls ha den insyn i aktuella siffror som Daniel och andra mediechefer idag har tror jag att verkligheten rörande distributionen är mer mångfacetterad än vad han slår fast i sitt inlägg. Enligt hans raka formulering om vad dyra pappersprenumeranterna är vore det väl helt klart enklast att lägga ner papperstidningarna, lägga ner tryckerierna, slippa distributionskostnaderna  och nöja sig med pluskunderna för 99 kronor i månaden.

Men så enkel ser naturligtvis inte kalkylen ut. Det är väl ändå förmodligen så att pappersläsarna i tätorter och närområden fortfarande genererar en vinst, trots kostnaden för utbärningen?  Och där någonstans finns väl den intressanta skillnaden att finna hur de olika mediekoncernerna bedömt och hanterat vårdnaden av sina papperstidningar i den digitala utvecklingen. Och det är väl få av dem som sett på saken som Harry Hjörne, som ägare till GP i Göteborg,  gjorde när tidningen skulle ut till varenda prenumerant i skärgården, kosta vad det än gjorde. Där har jag en viss förståelse för besluten av dagens medieledare, dagens verklighet ser inte ut som då Harry Hjörne var en frontfigur i branschen... 

Att läsare långt ut i obygden kan kosta enormt mycket mer för sin distribuerade tidning vet jag mycket väl. Därvidlag skulle det onekligen vara intressant att höra vad Harry Hjörne skulle ha sagt om utvecklingen idag. 

Nåja, jag tycker det är jättebra att Daniel Nordström med sitt inlägg och bemötande av min text tar täten i att redovisa faktiska siffror. De annars ofta pliktskyldiga utropen om vad allt är bra ökar inte förståelsen för mediernas situation och kan därtill äventyra deras trovärdighet. Möjligen är det den gamla förhoppningen att ”framgång föder framgång” som kanske motiverat en del sifferfria hyllningar till satsningarna på olika premiummodeller.   

Detta med Plus som ett generöst erbjudande till läsarna omfattar nu inte bara MittMedia, utan sedan några dagar också alla som prenumererar på någon av tjänsterna för de olika titlarna inom VK Media, Hall Media och Sörmlands Media. Lite av Spotify således, den som abonnerar på en tjänst inom till exempel Gefle Dagblad får tillgång till plusmaterialet i alla dessa koncerners sajter. Jättebra för oss läsare, men går det att räkna hem så länge som mediehusen belastas av tryckeri- och distributionskostnader? 

Och därutöver en minst sagt osäker framtid presspolitiskt sett för de tidningar som berörs av den saken och de finns numera inom de flesta av de stora mediekoncernerna.     

Uppdaterad  och korrigerad  171206 kl 24.48, 

  

Eskilstuna-Kurirens chefredaktör misshandlad

Eskilstuna-Kurirens chefredaktör PeO Wärring har enligt Expressen misshandlats i natt. Mycket tyder  på att Hells Angels ligger bakom misshandeln. Wärring ska tidigare under kvällen på en restaurang ha uppmärksammat  att en gäst bar en Hells Angels-väst. Eskilstuna-Kuriren har granskat Hells Angels och flera medarbetare på tidningen har hotats tidigare.  Hoten mot svenska medier är helt oacceptabla och måste tas på allvar.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har snabbt kommenterat överfallet på Wärring och konstaterar att publicister på tidningarna ute i landet är mer utsatta än storstadstidningarna. Det har han rätt i, en redaktör i Eskilstuna eller Linköping möter varje dag läsarna på gatan.

Flera andra medarbetare på Eskilstuna-Kuriren har tidigare hotats på skilda sätt efter tidningens granskning av Hells Angels. PeO Wärring skrev själv i våras i Kuriren om dessa hot och konstaterade då att ”vi låter oss aldrig tystas.”   

Hot mot tidningar och journalister har alltid förekommit, men mycket tyder på att de blivit vanligare och framför allt allvarligare.  Under senare tid har Corren i Linköping hotats liksom Vestmanlands Läns Tidning. i Västerås där en hotfull man trängde sig in på redaktionen. 

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson har också blivit hotad sedan han skrivit en kolumn i medievarlden.se om det uppmärksammade tunnelbanerånet i Stockholm. Utanför Sigvardssons bostad hade någon målat ett tunnelbanespår och lagt ut en bild på den misstänkte rånaren samt hällt ut djurblod över alltihop. 

Den nya organisationen Utgivarna har dels arrangerat en debatt i riksdagen om hoten mot medierna, dels krävt ett möte med säkerhetspolisen. Denna begäran fick Utgivarna inte något svar på! Samhället måste ta hoten mot publicisterna på stort allvar, ytterst hotas också vår demokrati.

Misshandeln av Eskilstuna-Kurirens chefredaktör PeO Wärring  är ett övergrepp som visar hur allvarligt läget är. Samhället måste agera.

Anm:
De närmare detaljerna är ännu inte klarlagda, PeO Wärring ska enligt polisen höras under måndagen.
Enligt uppgift har säkerhetspolisen senare svarat Utgivarna och ett möte ska ske inom kort.

Fler länkar om misshandeln i Eskilstuna:
Nu måste hoten prioriteras - chefredaktör Axel Andén på medievarlden.se 140105
PeO Wärring slagen medvetslös - nyhetsartikel medievarlden.se 140105
Misshandeln av Wärring ett  angrepp mot demokratin - chefredaktör Lars Johansson på hd.se 140105
Wärring har lämnat sjukhuset - polisen undersöker Hells Angels-koppling - nyhetsartikel nyheter24.se 20140105
Chefredaktör misshandlad - nyhetsartikel aftonbladet.se 20140105
Till stöd för Eskilstuna-Kuriren - Chefredaktör Jan Helin på aftonbladet.se 20140105
Bäck kommenterar misshandeln - kkuriren.se 140105
Chefredaktör anmäler misshandel - nyhetsartikel dn-se 20140105
Chefredaktör misshandlad - chefredaktör Ingvar Näslund i nyhetsartikel på vk.se 20140105
Eskilstuna-Kurirens chefredaktör misshandlad - nyhetsartikel ekuriren.se 20140105

Fler relevanta länkar:
Säpo: Vi kan inte alltid garantera journalisters säkerhet - nyhetsartikel medievarlden 20131127
Polisen utreder hot mot Expressens fotograf - nyhetsartikel medievarlden.se 20130917
Ett rättsväsende som resignerat - chefredaktör Charlotta Friborg på corren.se 130914
Hoten mot Corren visar på behov av mer pressfrihet - Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter i nyhetsartikel på¨medievarlden.se 20130904
Friborg om hotet mot Corren - nyhetsartikel medievarlden.se inklusive ljudfil med hot mot corren.se 20130902
Uppdaterad och korrigerad 20140105 kl 18.36 , kl 22.14, 20140106 kl 00.14

Polisen isolerar sig, ett tryckfrihetsproblem

Tryck- och yttrandefriheten är kanske inte det vi tänker mest på under varma semesterdagar. Därför har en viktig nyhet knappt uppmärksammats i rekordvärmen under den senaste veckan. Den handlar om att polisen i Västerås tydligen ljugit och förnekat att man misstänker att ett mord har skett. Den svenska polisen isolerar sig alltmer och det är inte bra, rentav farligt. Dess nya slutna radiosystem, Rakel, är en orsak, polisledningens tveksamma intentioner givetvis en annan.

Vestmanlands Läns Tidning, VLT, och Aftonbladet publicerade en nyhet om saken i slutet av juli, ungefär en månad efter det att det förmodade mordet hade skett. En man hade hittats död på Stadshotellet i Västerås, troligen strypt med buntband som verktyg. Brottet skulle ha skett under bilträffen Power Meet som lockar tiotusentals människor till Västerås.

När medierna frågade polisen om något allvarligt brott hade skett under arrangemanget svarade polisen enligt Aftonbladet och VLT nej, trots kunskapen om det förmodade mordet. På polisens egen hemsida skrevs det att inga allvarliga händelser rapporterats under arrangemanget.

Polismyndighetens lögn är oacceptabel och oroande för den som vill att polisen ska vara en respekterad myndighet i den svenska demokratin, om polisen medvetet undanhållit fakta och ljugit för allmänheten är myndigheten inne på en riktigt farlig väg.

Det anser också polismannen och ansedde forskaren Stefan Holgersson som i samma artikel i Aftonbladet säger att han ser en fara för demokratin om polisen ljuger för allmänheten. Han har naturligtvis helt rätt. Vad händer den dag vi inte längre tror på polisen?

I detta sammanhang har hittills inte det nya radiosystemet Rakel nämnts eller kritiserats, vare sig av Holgersson eller av någon annan, men det finns enligt min mening skäl till att peka på riskerna med Rakel. Utan Rakel hade polisen i Västerås troligen inte kunnat hemlighålla mordet.

Förr kunde vem som helst lyssna på polisens radiokommunikation och som ung polisreporter var jag en av dess mest trogna lyssnare. Det lyssnandet genererade mängder av artiklar, främst kanske rena rapporteringar av olyckor och brott, men aldrig direkt baserade på radiokommunikationen. Den vägledde mig däremot så att jag kunde fråga rätt utredare eller polisbefäl om vad som hade hänt. Och så var det även för alla andra polisreportrar i Sverige fram till för några år sedan då Rakel infördes.

Det är ett radiosystem som inte går att avlyssna. Det är helt enkelt – tyst! Andra blåljusmyndigheter som ambulans och räddningstjänst har också efter hand börjat utnyttja Rakel och därmed är insynen i alla dessa myndigheters verksamheter klart begränsad. Fördelen är att alla myndigheter kan kommunicera med varandra, men där har inte allmänhetens ombud på tidningarna släppts in. Det hade av allt att döma varit lätt att i systemet bygga in en lämplig information till medierna, men polisledningar har till och från snarare deklarerat att det är skönt att slippa journalisterna.  

Visst, det är bra att inte tjuvar, rånare och andra skumma figurer inte kan höra vad polisen har för sig. Vem kan tycka något annat? Men nackdelen är att samhällets viktigaste granskare, tidningarnas redaktioner, inte heller längre hör vad myndigheterna har för sig. Inte ett ljud. Därmed är de till 100 procent utlämnade till vad myndigheterna själva behagar tala om för dem.

Och i det läget kommer dessvärre en nyhet att polisen i Västerås först förnekat att något allvarligt brott skett under ett stort evenemang, och sedan hemlighållit ett mord i en månad av ”utredningstekniska skäl”. Det begreppet ska man ha respekt för, men rimligen har väl ändå gärningsmannen klart för sig att han begått ett brott och då kan väl knappast ”utredningstekniska skäl” kunna åberopas. Att detaljer om brottet inte lämnas ut är det nog ingen som är kritisk emot.  

Även andra tecken tyder, som Holgersson påpekar, på att polisen isolerar sig alltmer. Polisen har sedan decennier i ökande utsträckning anställt medieinformatörer som i och för sig alltid ger ett sympatiskt intryck i tv och svarar skickligt, men hur mycket säger de egentligen? Ofta ganska lite med undvikande svar som de skickliga kommunikatörer de är och de fungerar helt klart som en barriär mellan medierna och dem som sitter på ansvaret för utredningar och annan verksamhet. Dessa ”slipper” tack vare kommunikatörerna journalisterna.

Polisen ”slipper” med Rakel nästan all insyn i vad myndigheten har för sig. Tidigare kunde dess granskare på tidningarnas redaktioner fortlöpande höra vad de talade om, hur språkbruket och ordergivningen lät rörande förbrytare, medborgare, flyktingar, invandrare, romer, ungdomar, polisledningen, politiker eller andra människor och företeelser.

Så inte nu; polisen har lyckats isolera sig. Därmed har en gammal dröm uppfyllts för många av dess tjänstemän som tyckt att medier är jobbiga. Klokare kolleger till dessa borde reagera och verka för att polismyndigheterna ska öppna sig mot omvärlden och släppa in granskarna.  

När statsminister Olof Palme mördades blev polisens radiokommunikation ett historiskt dokument som fortfarande spelas upp i skilda sammanhang. Om mordet hade skett idag hade nog ingen av oss fått höra vad som sades eftersom Rakel finns. Om inte polisen i nåder låtit oss lyssna…

Rakels existens kräver att polisen öppnar sig på alla andra tänkbara sätt mot allmänheten och dess företrädare, medierna. Till exempel genom en organiserad informationsskyldighet gentemot medierna och en policy som inte medger att man hemlighåller att ett allvarligt brott som ett mord har skett. Tyvärr tyder ingenting på att polisens nationella ledning driver den frågan.

Om den svenska polisen av outgrundlig anledning väljer att ljuga om viktiga händelser är vi i Sverige på väg mot ett odemokratiskt samhälle ingen vill ha, där har Stefan Holgersson helt rätt. Men tyvärr verkar inte den svenska polisledningen särskilt intresserad av att lyssna på honom eller andra kompetenta kritiker, som t ex professor Leif GW Persson i andra sammanhang.

Polisen har också kritiserats för snabba nedläggningar av förundersökningar, senast då det gäller företagskapningar som knappt utreds, och för dåliga siffror för antalet uppklarade brott. Och en konstig organisation som motverkar ett effektivt polisarbete. Och för övervåld. Och för …

Polisen behöver en helt ny nationell ledning som förmår utveckla verksamheten i alla avseenden. Och politiska beslut som ökar insynen i polisarbetet i stället för att, som med Rakel, tvärtom begränsa granskningen av polisverksamheten. Myndighetens ökande isolering gynnar inte myndigheten, den är tvärtom farlig för polisen.

Anm tillagd 130817
Det förs en debatt även inom polisen om den polisiära verksamhetens kvalitet och kravet på öppenhet och korrekthet i informationen om dess verksamhet. Läs nedanstående länk till Martins polisblogg som jag hittade på Facebook tack vare Sofia Mirjamsdotter! Mycket intressant.

Uppdateringar - länkar tillagda 130815, 130817 och 130820
Orimlig särbehandling - huvudledare i Dagens Nyheter 130820
Polis kritiserar Husby-skjutningen - nyhetsartikel i aftonbladet.se 130818
Polisen gör egen utredning efter kritiken - nyhetsartikel expressen.se 130818
Polis skriver om dödsskjutning i Husby - nyhetsartikel dn.se 130818
Om en mycket tragisk dödsskjutning - Martins polisblogg 130817
Husbyskotten: Fotograferna är bra för polisen - Hanne Kjöller på ledarsidan i DN 130815
Polisen äger all information idag - journalisten.se 130815