Intressanta siffror från Daniel Nordström om VLT och Plus

Daniel Nordström, chefredaktör för Vestmanlands Läns Tidning, VLT, och ytterligare ett antal tidningstitlar inom MittMedia i Mälardalen och runt Stockholm, har igår bemött ett inlägg jag skrev på min blogg för knappt tre månader sedan. I det inlägget resonerade jag lite eftertänksamt och skeptiskt om det rätta eller riskabla med de hårt lanserade plustjänsterna inom MittMedia och andra mediehus.  Ett intressant inlägg nu av Daniel Nordström, inte minst eftersom han äntligen, som något av en pionjär inom branschen, nu faktiskt redovisar en del konkreta siffror på hur många som testat, hoppat av eller stannat för plustjänster.

Det tycker jag är jättebra. Alla mediehus i Sverige har idag två favorituttryck i sin kommunikation till läsare, tittare och kunder, nämligen orden ”transparens” och ”relevant”. Ändå har det klickat lite då och då med den praktiska tillämpningen av dessa uttryck.  

Transparensen har till exempel varit tämligen begränsad då det gäller sifferredovisningen av de ofta annars egna formulerade och entusiastiskt hyllade framgångarna i den digitala konverteringen. Och relevansen har tveklöst sina begränsningar med den omfattande användningen av centralproducerat, icke lokalt innehåll.

Vad det gäller transparensen tycker jag att Daniel Nordströms inlägg är ett positivt genombrott. Annars har ju under senare tid chefredaktörer och andra inom både MittMedia och andra mediehus med en förvånansvärd regelbundenhet låtit sig intervjuas eller själva skrivit om hur oerhört positivt de olika betallösningarna tagits emot. Men då så gott som alltid enbart med påståenden om vad allt är bra, inte med siffror som verkligen visar hur det ser ut.

Men det ändrar faktiskt Daniel Nordström i någon mån på nu. Han redovisar tydligt hur många som prövat MittMedias plustjänst, samma sak med just VLT och sedan hur många som fortsatt att prenumerera på tjänsten, med mera:

” Nåväl. Hur har det då gått för oss?
Jo, det har varit ett fantastiskt och lärorikt år, där jag är mycket imponerad över det jobb som redaktionerna gör dygnet runt.
Hittills har över 70 000 personer testat Plus i koncernen Mittmedia.
Om man enbart ser till VLT har 6 670 personer testat Plus.
Antalet fullt betalande Plus-prenumeranter på VLT just nu är 2 999 personer.
VLT får i snitt 142 nya Plus-kunder varje vecka, kunder som är helt nya och betydligt yngre än tidningsprenumeranterna.
VLT har i snitt 8 464 inloggade kunder varje dag.”

Så ser det således ut just nu enligt Nordströms redovisning. För VLT:s del har således knappt 50 procent av de som testat plus hoppat av. Om sådana siffror är att betrakta som bra eller mindre bra är naturligtvis en bedömningsfråga och därtill säkert färgad av vad man subjektivt hoppas, tror eller befarar rörande projektet. Daniel Nordström ser mycket positivt på siffrorna och jag måste naturligtvis hoppas att han har rätt. Men det är jag inte säker på att han faktiskt har.

Han citerar mitt inlägg i en central fråga, nämligen det jag skrev om detta:

”Nu konstaterar jag med blandade känslor att Mittmedia med sina två alltmer lika systertidningar i Gävle och sin betalmodell med en lokal prenumeration kombinerad med en frikostig plustjänst får in 1 817 kronor från mig i stället för cirka 8 200 kronor per år”. 

Detta kommenterar Daniel Nordström på detta sätt:

”Han glömde emellertid en ytterst viktig sak, nämligen kostnaden att producera en tidning.
Faktum är att det är så pass dyrt att producera, trycka och distribuera papperstidningar att en Plus-prenumerant genererar större intäkter för oss än vad flertalet tidningsprenumeranter gör, trots att dessa betalar mer”.

Nej, jag har inte glömt att det är dyrt att trycka och distribuera papperstidningar. Att kostnaderna för detta blir alltmer besvärande med sjunkande pappersupplagor och ökad prisbelastning förstår jag också och den bistra verkligheten har smugit sig på under lång tid. 

Om jag minns rätt engagerade sig bland annat Sundsvalls Tidning, kanske också Örnsköldsviks Allehanda,  hårt i utvecklingsarbetet för ett par decennier sedan runt de första läsplattorna för att om möjligt kunna minska distributionskostnaderna i glesbygden.

Utan att alls ha den insyn i aktuella siffror som Daniel och andra mediechefer idag har tror jag att verkligheten rörande distributionen är mer mångfacetterad än vad han slår fast i sitt inlägg. Enligt hans raka formulering om vad dyra pappersprenumeranterna är vore det väl helt klart enklast att lägga ner papperstidningarna, lägga ner tryckerierna, slippa distributionskostnaderna  och nöja sig med pluskunderna för 99 kronor i månaden.

Men så enkel ser naturligtvis inte kalkylen ut. Det är väl ändå förmodligen så att pappersläsarna i tätorter och närområden fortfarande genererar en vinst, trots kostnaden för utbärningen?  Och där någonstans finns väl den intressanta skillnaden att finna hur de olika mediekoncernerna bedömt och hanterat vårdnaden av sina papperstidningar i den digitala utvecklingen. Och det är väl få av dem som sett på saken som Harry Hjörne, som ägare till GP i Göteborg,  gjorde när tidningen skulle ut till varenda prenumerant i skärgården, kosta vad det än gjorde. Där har jag en viss förståelse för besluten av dagens medieledare, dagens verklighet ser inte ut som då Harry Hjörne var en frontfigur i branschen... 

Att läsare långt ut i obygden kan kosta enormt mycket mer för sin distribuerade tidning vet jag mycket väl. Därvidlag skulle det onekligen vara intressant att höra vad Harry Hjörne skulle ha sagt om utvecklingen idag. 

Nåja, jag tycker det är jättebra att Daniel Nordström med sitt inlägg och bemötande av min text tar täten i att redovisa faktiska siffror. De annars ofta pliktskyldiga utropen om vad allt är bra ökar inte förståelsen för mediernas situation och kan därtill äventyra deras trovärdighet. Möjligen är det den gamla förhoppningen att ”framgång föder framgång” som kanske motiverat en del sifferfria hyllningar till satsningarna på olika premiummodeller.   

Detta med Plus som ett generöst erbjudande till läsarna omfattar nu inte bara MittMedia, utan sedan några dagar också alla som prenumererar på någon av tjänsterna för de olika titlarna inom VK Media, Hall Media och Sörmlands Media. Lite av Spotify således, den som abonnerar på en tjänst inom till exempel Gefle Dagblad får tillgång till plusmaterialet i alla dessa koncerners sajter. Jättebra för oss läsare, men går det att räkna hem så länge som mediehusen belastas av tryckeri- och distributionskostnader? 

Och därutöver en minst sagt osäker framtid presspolitiskt sett för de tidningar som berörs av den saken och de finns numera inom de flesta av de stora mediekoncernerna.     

Uppdaterad  och korrigerad  171206 kl 24.48, 

  

Historiskt beslut av MittMedia om Allehanda, men inte om Tidningen Ångermanland

Nu har koncernen MittMedia  gått ut med att Allehanda i Örnsköldsvik , ÖA, planerar att övergå till postdistribution för pappersupplagan från och med maj nästa år. Det innebär att printläsarna inte får sin tidning förrän då posten kommer senare under dagen. Det är inte oväntat att branschen nu får en pionjär som överger morgondistributionen. Däremot tycker jag det är intressant att det blev just ÖA som får ta steget och något förvånande att editionen Tidningen Ångermanland, TÅ, i Härnösand ändå fortsätter med sin morgondistribution.

Jag jobbade på ÖA under en sommar i början av 60-talet. Det var mitt första riktiga journalistjobb efter ett par år som frilans för Katrineholms-Kuriren då jag pluggade på Åsa folkhögskola i Sörmland. På ÖA lärde jag mig otroligt mycket, inte minst av dåvarande nattchefen och ÖA-profilen Harry Nordenskjöld, liksom av redaktionschefen Olle Bylund.

Några gånger skymtade jag som ung sommarvikarie också den senare i livet smått mytomspunne ägaren och vd:n Erik Anund Hallin i korridorerna, men jag vågade då nog aldrig närma mig honom. Senare under yrkeslivet lärde jag dock känna honom rätt väl. Det var som förtroendevald inom dåvarande Tidningarnas Arbetsgivareförening och Tidningsutgivareföreningen.

Hallin var en stor profil med tung integritet som arbetsgivare och publicist under en rätt orolig tid med många strejker och motsättningar mellan arbetsgivare och fack. Han och Hallpressens vd Stig Fredriksson var tuffa och beslutsamma arbetsgivare och de båda blev ofta symboler för arbetsgivarsidan angripna av facket. Jag gillade båda för deras kunnighet och integritet. 

Hallin fick leva sitt liv som vd med en myt, ofta hävdad av facket,  om att han personligen alltid själv av snålhet var den som delade ut blyertspennor till medarbetarna för att de inte skulle göra av med för många. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin behövde hämta vare sig en penna eller suddgummi hos honom.

Både Harry Nordenskjöld och Erik Anund Hallin skulle nog vända sig i sina gravar om de kunde läsa nyheten om att ÖA tänker lämna morgondistributionen och bli femdagarstidning i print. Och många nu levande läsare, tidigare medarbetare och andra ÖA-vänner ser nog också med sorg på utvecklingen. 

ÖA har dock alltid, som tidningen i går själv skrev, legat i täten på utvecklingen inte minst tekniskt inom svensk press. Det var till stor del Erik Anund Hallins förtjänst eftersom han under sina drygt 40 år som vd såg till att tidningen blev en pionjär på flera områden, till exempel vad det gällde övergången till offsettryckning.

Tänk om denna pionjäranda på något sätt är ett skäl till att just ÖA nu, med MittMedia som ägare, planerar att göra något så drastiskt som att lämna morgondistributionen och gå ner till femdagarsutgivning för det tryckta upplagan. Knappast troligt eftersom MittMedias beslut i skilda frågor inte kan sägas vara präglade av ÖA:s och Erik Anund Hallins tidigare vägval och historia.

Snarare handlar det om distributionskostnaden som ju är en tung post för alla tidningar och det kanske är ett mer realistiskt motiv för MittMedia i sammanhanget. Därför är det inte förvånande att detta sker, det har snarare varit en fråga om var och när en sådan förändring sker i landet, inte om den kommer att ske. 

Men visst är det lite överraskande att man väljer just Allehanda för detta projekt och än mer förvånande att dess edition TÅ i Härnösand inte omfattas av förändringen. Är det måhända ett tecken på att TÅ:s sammanslagning med Allehanda nått vägs ände, att de bägge titlarna är på väg att separeras igen? Knappast troligt, Allehanda och TÅ är numera starkt integrerade med Sundsvalls Tidning. ST, med en gemensam nyhetsdesk och en gemensam chefredaktör, Karin Näslund. 

Karin Näslund och redaktionschefen Alexandra Johansson svarar bra på många frågor från läsarna i en chatt idag, men just frågan om varför distributionsförändringen inte omfattar även TÅ hittar jag ingen bra förklaring om. Däremot beskriver de bra varför man för detta projekt väljer en stad med bara en tidning, som Örnsköldsvik. 

Allehanda och TÅ är sammanslagna sedan mitten av 2000-talet och i skenet av den utvecklingen är det intressant att man nu väljer olika utvecklingsvägar för titlarna vad det gäller distributionen och därmed även per automatik även för produkterna. TÅ fortsätter som sexdagarstidning och med morgondistribution. 

Tidningen Ångermanland är resultatet av en tidigare sammanslagning av moderata Västernorrlands Allehanda och socialdemokratiska Nya Norrland, runt år 2000 om jag minns rätt. Västernorrlands Allehanda fanns framförallt i Härnösand, precis som de flesta andra borgerliga tidningarna i Sverige är koncentrerade till städerna. Nya Norrlands spridningsområde var däremot omfattande in i landet mot bland annat Kramfors och Sollefteå. Och där finns då givetvis Tidningen Ångermanland också idag. ÖA har inte samma utbredda spridningsområde, men det är där MittMedia väljer att skippa morgondistributionen. 

Hur det än blir så ska det bli spännande att se hur utfallet blir för ÖA:s del efter denna förändring. Printupplagan kommer naturligtvis att minska, men hur mycket? Det är ett smått historiskt beslut oavsett vad man tycker om det, men det är inte förvånande att just MittMedia tar steget. Andra koncerner, som till exempel Gota Media, har valt en försiktigare utvecklingstakt och vårdat sina papperstidningar. Vem som gör rätt och vem som gör fel lär väl visa sig i framtiden.  

Det skulle ha varit otroligt intressant att ha fått diskutera dagens situation med Erik Anund Hallin och fått höra vad han, efter noggrant övervägande, skulle ha tyckt varit bäst för Örnsköldsviks Allehanda nu då verkligheten ser helt annorlunda ut än under hans tid då ÖA var en av landets mest lönsamma tidningar och länge med den troligen senaste pressläggningen av alla tidningar tack vare det koncentrerade spridningsområdet.
Korrigerad och kompletterad med länkare 171031 kl 21.19, 23.25, korrigerad 23.58, kompletterad med länk 171101 kl 22.47

Länkar: 

Historiskt ögonblick när ÖA trycktes i Övik för sista gången - nyhetstext ÖA 1711101
Medieanalytikern om ÖA:s planer på postutdelningen - intervju med Axel Andén, allehanda.se 171031

ÖA:s chefer svarar på läsarnas frågor om postutdelnngen - allehanda. se 171031