Ärade myndighetschefer i Sverige,
Den 1 juli är en stor dag för oss medborgare. Då börjar det nya PSI-direktivet gälla, det är då ni som myndighetschefer med stöd av detta direktiv kan börja agera för att det svenska folket ska få ta del av den skattkammare som finns på snart sagt alla de myndigheter ni ansvarar för.
Medborgarna har redan betalat den information ni nu ofta tyvärr av någon obegriplig anledning byråkratiskt har låst in digitalt på ett eller annat sätt. Nu har ni chansen att med stöd av PSI-direktivet släppa ut den i frihet och låta entreprenörer, programmerare och datanördar fritt förfoga över kunskapen. Tro mig, det kommer att ge resultat!
Om myndigheternas fakta och kunskaper blir tillgängliga digitalt kommer vi att få se smartare, bättre och mer samhällsnyttiga applikationer än vad ni kanske redan drömmer om att skapa på myndigheterna, själva eller med hjälp av dyra konsulter.
Regelverket med det kryptiska namnet PSI-direktivet börjar gälla just idag den 1 juli. Enligt detta ska myndigheter "främja utvecklingen av en informationsmarknad" enligt regingskansliets hemsida.
Det finns naturligtvis oroväckande hakar och undantagsregler, men låt oss idag se till möjligheterna och hoppas att myndigheter som till exempel SMHI, Lantmäteriverket, Bolagsverket, nya Transportstyrelsen och snart sagt alla andra myndigheter med viktiga uppgifter börjar följa regler och inriktning i PSI-direktivet.
Om ni tar till er intentionerna i PSI-direktivet och verkar för en ökad öppenhet så kan vi se med tillförsikt se fram emot något bra!
UPPDATERING:
PSI-direktivet uppmärksammas idag på ett flertal bloggar. På Joakim Jardenbergs blogg finns en lista på alla dessa bloggar.
Visar inlägg med etikett SMHI. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SMHI. Visa alla inlägg
torsdag 1 juli 2010
onsdag 23 juni 2010
Bra av Jardenberg om SVT
I dag har Brännpunkt i Svenska Dagbladet en mycket bra text av medievisionären, bloggaren och twittraren mm Joakim Jardenberg som anser att Sveriges Television, SVT, ska sluta leka kommersiellt bolag.
Den handlar alltså precis om den fråga som jag skrev om i ett tidigare inlägg här på Utkiksbloggen. Jag håller med Jardenberg helt och fullt i denna fråga, alla produktioner inom SVT borde fritt kunna förfogas av andra.
Det måste ju vara själva poängen med en verksamhet som kallas för "public service". Tanken måste vara att dess material ska nå så många människor som möjligt och då är det onekligen märkligt om SVT, och för all del Sveriges Radio, SR, hamnar i situationer där de hävdar sina rättigheter, precis som vilket kommersiellt företag som helst.
SR och SVT får samtidigt alltmer kritik från till exempel tidningsutgivare för att dessa bolag med licensmedel satsar stort på webben och andra digitala medier. Kritikerna, bland annat utgivarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, menar att det bör regleras hur mycket public service ska få konkurrera med kommersiella medier.
Den kritiken håller jag inte med om, det vore inte rimligt att just dessa bolag inte skulle få utvecklas i nya mediemiljöer. Däremot borde deras uppdrag i allmänhetens tjänst leda till att allt de gör, i tv-rutan eller datorn, också skulle kunna utnyttjas av till exempel tidningarna och andra medier. Gratis.
En siffra i Jardenbergs utmärkta text förvånade mig verkligen, nämligen att SVT:s försäljning av rättigheter endast motsvarar mindre än 2 procent av bolaget intäkter. Om den siffran är korrekt så är det jämförelsevis lite pengar det handlar om och därför även av ekonomiska skäl svårt att motivera bolagets agerande.
Så där ser det nog ut lite överallt hos samhällsinstitutioner som gillar att agera som om de vore kommersiella företag. Tidigare it-konsulten och skicklige offentlighetsivraren Peter Krantz gjorde en bra utredning förra året av hur det ser ut på SMHI som tar betalt för vädertjänster.
Det visade sig att inte mindre än 71 procent av intäkterna från försäljning av väderdata kom från skattefinansierade myndigheter, endast 29 procent från kommersiella företag och enskilda medborgare som redan varit med och finansierat SMHI:s verksamhet. Peter Krantz redovisade det intressanta materialet på en av sina bloggar opengov.se.
Läs både den bloggen och Joakim Jardenbergs text i SvD.
UPPDATERAD 2010-06-25
Jardenbergs första debattartikel i SvD.
Eva Hamiltons svar på Jardenbergs första artikel.
Joakim Jardenbergs kommentar till Hamiltons text.
Intressant debatt och jag håller naturligtvis med Joakim Jardenberg om det mesta.
Den handlar alltså precis om den fråga som jag skrev om i ett tidigare inlägg här på Utkiksbloggen. Jag håller med Jardenberg helt och fullt i denna fråga, alla produktioner inom SVT borde fritt kunna förfogas av andra.
Det måste ju vara själva poängen med en verksamhet som kallas för "public service". Tanken måste vara att dess material ska nå så många människor som möjligt och då är det onekligen märkligt om SVT, och för all del Sveriges Radio, SR, hamnar i situationer där de hävdar sina rättigheter, precis som vilket kommersiellt företag som helst.
SR och SVT får samtidigt alltmer kritik från till exempel tidningsutgivare för att dessa bolag med licensmedel satsar stort på webben och andra digitala medier. Kritikerna, bland annat utgivarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, menar att det bör regleras hur mycket public service ska få konkurrera med kommersiella medier.
Den kritiken håller jag inte med om, det vore inte rimligt att just dessa bolag inte skulle få utvecklas i nya mediemiljöer. Däremot borde deras uppdrag i allmänhetens tjänst leda till att allt de gör, i tv-rutan eller datorn, också skulle kunna utnyttjas av till exempel tidningarna och andra medier. Gratis.
En siffra i Jardenbergs utmärkta text förvånade mig verkligen, nämligen att SVT:s försäljning av rättigheter endast motsvarar mindre än 2 procent av bolaget intäkter. Om den siffran är korrekt så är det jämförelsevis lite pengar det handlar om och därför även av ekonomiska skäl svårt att motivera bolagets agerande.
Så där ser det nog ut lite överallt hos samhällsinstitutioner som gillar att agera som om de vore kommersiella företag. Tidigare it-konsulten och skicklige offentlighetsivraren Peter Krantz gjorde en bra utredning förra året av hur det ser ut på SMHI som tar betalt för vädertjänster.
Det visade sig att inte mindre än 71 procent av intäkterna från försäljning av väderdata kom från skattefinansierade myndigheter, endast 29 procent från kommersiella företag och enskilda medborgare som redan varit med och finansierat SMHI:s verksamhet. Peter Krantz redovisade det intressanta materialet på en av sina bloggar opengov.se.
Läs både den bloggen och Joakim Jardenbergs text i SvD.
UPPDATERAD 2010-06-25
Jardenbergs första debattartikel i SvD.
Eva Hamiltons svar på Jardenbergs första artikel.
Joakim Jardenbergs kommentar till Hamiltons text.
Intressant debatt och jag håller naturligtvis med Joakim Jardenberg om det mesta.
söndag 20 juni 2010
Bra av Sjöfartsverket, svagt av SVT
Hos myndigheter och offentligt ägda bolag finns en mängd fakta och kunskap som vi skattebetalare betalat och därför bör få tillgång till - gratis! Därför är det lite trist att Sveriges Television, SVT, lyckades bli ovän med tre av världens största nyhetsbyråer om prinsessbröllopet. Sjöfartsverket resonerar däremot helt rätt som i dagarna låter alla få fri tillgång till sin vind- och vatteninformation, ViVa.
Riktigt vad som hänt i diskussionerna mellan SVT och de tre nyhetsbyråerna Reuters, AP och AFP är svårt att få grepp om eftersom ord står mot ord, men det handlar hur som helst om att SVT hållit hårt i "sina" rättigheter till materialet från bröllopet.
Kungahuset valde att ge SVT rätten att sända från bröllopet och då utan att kräva någon betalning, men med villkoret att sändningarna också skulle levereras till utländska tv-bolag utan att SVT tog betalt. Detta har också skett.
Däremot bröt förhandlingarna ihop mellan SVT och de tre byråerna vad det gällde rättigheternas omfattning och byråernas rätt att skicka bilderna vidare till länder utanför EBU, European Broadcasting Union.
Det innebar uppenbarligen att några av de största länderna som USA och Japan, vars kronprins deltog i Stockholm, fick en dålig eller kanske helt obefintlig bevakning av bröllopet. När nyhetsbyråerna inte fick göra vad de ville med bilderna tappade de också intresset för den övriga bevakningen av arrangemanget.
SVT och byråerna beskyller varandra för kommersialisering, precis det argument som brukar användas av dem som girigt slåss för "sina" rättigheter. Upphovsrättens ekonomiska del upphöjs till ideologiska nivåer. Det trodde jag inte om svensk public service.
SVT och Sveriges Radio, SR, borde som bolag inom public service ha en helt annan syn i rättighetsfrågan och på ett bra sätt generellt acceptera en spridning av sin produktion till andra nyhetsmedier. Bolagen ska ju verka i "allmänhetens tjänst".
Meningen är att deras produktion ska nås så många som möjligt, men ibland verkar både SVT och SR snarare se sig mer som kommersiella bolag med allt vad detta innebär. Tittar- och lyssnarsiffror blir lika viktiga för dem som i kommersiella sammanhang. Och SVT har märkligt nog gissningsvis lika mycket reklam som TV4, men då enbart för sina egna program! Oerhört tröttande.
Rekordet har dock Radiotjänst med sin töntiga sångarreklam där man tackar alla som betalat licensen. Lite pinsamt tycker jag som anser att och har bloggat om att licenssystemet är otidsenligt.
Vad det gäller bröllopet så var det nu utländska tittare som drabbades av SVT:s kommersiella överväganden, men nog sjutton låg det i den svenska allmänhetens intresse att frikostigt dela med sig till världen av bilderna från bröllopet; monarkins existens motiveras inte sällan med vilket enormt PR-värde kungahuset har för Sverige.
Därför borde SVT ha kunnat komma överens med vilket utländskt nyhetsföretag som helst den hör gången, nästan oavsett villkorens innehåll. De kommersiellt drivna internationella nyhetsbyråerna har naturligtvis inget utrymme för att driva en ideell verksamhet, men den svenska nationens public service-bolag måste ha det i ett sådant här sammanhang.
Sverige skulle för övrigt generellt sett må bra av en reform där offentligt finansierad information släpps fri till allmänhet och företag. I dag säljer till exempel SMHI sin information som vilket kommersiellt företag som helst, trots att skattebetalarna redan betalat materialet. Lantmäteriverket, Bolagsverket och många andra myndigheter gör detsamma.
I Norge har SMHI:s motsvarighet yr.no en mycket klok syn på saken och släpper numera all sin information gratis till vem som helst. Ledningen har kommit fram till att medborgarna redan betalat informationen som därför tillhör medborgarna.
Det finns en växande rörelse även i Sverige för att offentligt finansierad information skall släppas fri med alla nya digitala möjligheter. Förra året inledde tidningen Fokus tillsammans med medievisionären Joakim Jardenberg och bloggen makthavare.se projektet "Makten och öppenheten" för att öka möjligheterna till insyn och öppenhet. (OBS Här måste du paradoxalt nog registrera dig som medlem i gruppen och logga in...!) Men den är bra för dem som gillar att diskutera dessa frågor!
Sådana initiativ behövs. Enligt grundlagens offentlighetsprincip kan vem som helst begära och få ut offentlig information från myndigheterna. Det fungerar oftast också rätt bra, när informationen lämnas ut skriftligt.
Däremot vill många myndigheter helt omotiverat ha betalt för digitala informationsleveranser, trots att de är enklare och mindre belastande! Och andra myndigheter, som Skatteverket med stöd av ledande politiker, vill helst försvåra
utlämningen av fakta just för att det blivit lättare för alla att ta del av informationen digitalt. Obegripligt! Det har jag skrivit om här, här och här.
Men vem vet, plötsligt kommer ett tecken om att insikten kanske börjar komma även hos svenska myndigheter. Sjöfartsverket har nu enligt Ekot beslutat sig för att lägga ut sin interna ViVa-databas helt fritt på verkets hemsida. Mycket bra!
Anders Dahl på Sjöfartsverket konstaterar att informationen finns och att verket ska "gagna sjösäkerheten och då är det lika bra att den länkas ut så att även fritidsbåtsfolket kommer åt den".
Sjöfartsverket och Anders Dahl tänker rätt. Om de hade tänkt fel skulle de utvecklat ett lite programpaket som sajtens besökare skulle ha fått betala för att ta del av. Så gör till exempel SMHI med sina olika tjänster, till exempel "Båtväder plus".
Många tycker kanske att det är rätt att en myndighet får ta betalt för en utvecklad tjänst, en särskild service till dem som är intresserade av den. Viktigare ändå tycker jag dock att det är att myndighetens fakta, det vill säga allmänhetens fakta, fritt ställs till förfogande för medborgare, olika företagare och entreprenörer. Där sker naturligtvis en mycket snabbare produktutveckling än om en myndighet som SMHI själv ska göra allting. Det illustreras för övrigt väl av att SMHI:s sajt inte är någon höjdare; jag misslyckades med att komma vidare till en abonnemangsbeställning om varning för hårda vindar, "välj period" funkade inte för mig...
En guldstjärna till Sjöfartsverket och en busvissling till SVT och SMHI. Det är medborgarna som äger SVT:s produktion och SMHI:s väderfakta, inte SVT eller SMHI.
Riktigt vad som hänt i diskussionerna mellan SVT och de tre nyhetsbyråerna Reuters, AP och AFP är svårt att få grepp om eftersom ord står mot ord, men det handlar hur som helst om att SVT hållit hårt i "sina" rättigheter till materialet från bröllopet.
Kungahuset valde att ge SVT rätten att sända från bröllopet och då utan att kräva någon betalning, men med villkoret att sändningarna också skulle levereras till utländska tv-bolag utan att SVT tog betalt. Detta har också skett.
Däremot bröt förhandlingarna ihop mellan SVT och de tre byråerna vad det gällde rättigheternas omfattning och byråernas rätt att skicka bilderna vidare till länder utanför EBU, European Broadcasting Union.
Det innebar uppenbarligen att några av de största länderna som USA och Japan, vars kronprins deltog i Stockholm, fick en dålig eller kanske helt obefintlig bevakning av bröllopet. När nyhetsbyråerna inte fick göra vad de ville med bilderna tappade de också intresset för den övriga bevakningen av arrangemanget.
SVT och byråerna beskyller varandra för kommersialisering, precis det argument som brukar användas av dem som girigt slåss för "sina" rättigheter. Upphovsrättens ekonomiska del upphöjs till ideologiska nivåer. Det trodde jag inte om svensk public service.
SVT och Sveriges Radio, SR, borde som bolag inom public service ha en helt annan syn i rättighetsfrågan och på ett bra sätt generellt acceptera en spridning av sin produktion till andra nyhetsmedier. Bolagen ska ju verka i "allmänhetens tjänst".
Meningen är att deras produktion ska nås så många som möjligt, men ibland verkar både SVT och SR snarare se sig mer som kommersiella bolag med allt vad detta innebär. Tittar- och lyssnarsiffror blir lika viktiga för dem som i kommersiella sammanhang. Och SVT har märkligt nog gissningsvis lika mycket reklam som TV4, men då enbart för sina egna program! Oerhört tröttande.
Rekordet har dock Radiotjänst med sin töntiga sångarreklam där man tackar alla som betalat licensen. Lite pinsamt tycker jag som anser att och har bloggat om att licenssystemet är otidsenligt.
Vad det gäller bröllopet så var det nu utländska tittare som drabbades av SVT:s kommersiella överväganden, men nog sjutton låg det i den svenska allmänhetens intresse att frikostigt dela med sig till världen av bilderna från bröllopet; monarkins existens motiveras inte sällan med vilket enormt PR-värde kungahuset har för Sverige.
Därför borde SVT ha kunnat komma överens med vilket utländskt nyhetsföretag som helst den hör gången, nästan oavsett villkorens innehåll. De kommersiellt drivna internationella nyhetsbyråerna har naturligtvis inget utrymme för att driva en ideell verksamhet, men den svenska nationens public service-bolag måste ha det i ett sådant här sammanhang.
Sverige skulle för övrigt generellt sett må bra av en reform där offentligt finansierad information släpps fri till allmänhet och företag. I dag säljer till exempel SMHI sin information som vilket kommersiellt företag som helst, trots att skattebetalarna redan betalat materialet. Lantmäteriverket, Bolagsverket och många andra myndigheter gör detsamma.
I Norge har SMHI:s motsvarighet yr.no en mycket klok syn på saken och släpper numera all sin information gratis till vem som helst. Ledningen har kommit fram till att medborgarna redan betalat informationen som därför tillhör medborgarna.
Det finns en växande rörelse även i Sverige för att offentligt finansierad information skall släppas fri med alla nya digitala möjligheter. Förra året inledde tidningen Fokus tillsammans med medievisionären Joakim Jardenberg och bloggen makthavare.se projektet "Makten och öppenheten" för att öka möjligheterna till insyn och öppenhet. (OBS Här måste du paradoxalt nog registrera dig som medlem i gruppen och logga in...!) Men den är bra för dem som gillar att diskutera dessa frågor!
Sådana initiativ behövs. Enligt grundlagens offentlighetsprincip kan vem som helst begära och få ut offentlig information från myndigheterna. Det fungerar oftast också rätt bra, när informationen lämnas ut skriftligt.
Däremot vill många myndigheter helt omotiverat ha betalt för digitala informationsleveranser, trots att de är enklare och mindre belastande! Och andra myndigheter, som Skatteverket med stöd av ledande politiker, vill helst försvåra
utlämningen av fakta just för att det blivit lättare för alla att ta del av informationen digitalt. Obegripligt! Det har jag skrivit om här, här och här.
Men vem vet, plötsligt kommer ett tecken om att insikten kanske börjar komma även hos svenska myndigheter. Sjöfartsverket har nu enligt Ekot beslutat sig för att lägga ut sin interna ViVa-databas helt fritt på verkets hemsida. Mycket bra!
Anders Dahl på Sjöfartsverket konstaterar att informationen finns och att verket ska "gagna sjösäkerheten och då är det lika bra att den länkas ut så att även fritidsbåtsfolket kommer åt den".
Sjöfartsverket och Anders Dahl tänker rätt. Om de hade tänkt fel skulle de utvecklat ett lite programpaket som sajtens besökare skulle ha fått betala för att ta del av. Så gör till exempel SMHI med sina olika tjänster, till exempel "Båtväder plus".
Många tycker kanske att det är rätt att en myndighet får ta betalt för en utvecklad tjänst, en särskild service till dem som är intresserade av den. Viktigare ändå tycker jag dock att det är att myndighetens fakta, det vill säga allmänhetens fakta, fritt ställs till förfogande för medborgare, olika företagare och entreprenörer. Där sker naturligtvis en mycket snabbare produktutveckling än om en myndighet som SMHI själv ska göra allting. Det illustreras för övrigt väl av att SMHI:s sajt inte är någon höjdare; jag misslyckades med att komma vidare till en abonnemangsbeställning om varning för hårda vindar, "välj period" funkade inte för mig...
En guldstjärna till Sjöfartsverket och en busvissling till SVT och SMHI. Det är medborgarna som äger SVT:s produktion och SMHI:s väderfakta, inte SVT eller SMHI.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
