Alliansregeringen urholkar offentlighetsprincipen

Alliansregeringen är på god väg att återigen göra en lagändring som strider mot grundlagen. I en departementspromemoria (Ds 2013:27) föreslås nya regler som begränsar möjligheterna att få ut kreditupplysningar på ett effektivt sätt, till exempel för journalistiska ändamål.  Om förslaget går igenom gör regeringen ännu en lagändring som urholkar offentlighetsprincipen.

2011 drev justitieminister Beatrice Ask (m) igenom ett, enligt grundlagen, tveksamt förbud mot ett utlämnande av kreditupplysningar via en effektiv hantering i databaser. Länkar om debatten inför den lagändringen i slutet av texten. Trots ändringen gick det ändå fortfarande att få ut dem relativt enkelt via till exempel usb-minnen och cd-skivor.­­­

Enligt förslaget ska nu även den möjligheten stoppas eftersom man vill ”stärka skyddet för den personliga integriteten”. Det låter ädelt, men det är i själva verket ett tillyxat argument för en ändring som bedöms som olaglig, ett faktum som tydligt framgår av branschorganisationen Tidningsutgivarnas, TU:s, kunniga och läsvärda remissvar skrivet av dess jurist och vd Per Hultengård. Ytterligare en branschorganisation, Utgivarna, har också kritiserat förslaget.

De kritiska organisationerna beskrivs initierat förslagets brister och då inte minst om hur både detta förslag och tidigare ändringar rörande kreditupplysningar faktiskt strider mot Sveriges grundlag, till exempel med kravet om att det även i ett journalistiskt sammanhang måste skickas ut en kopia av kreditupplysningen till den berörde.

Det här förslaget går säkert också igenom – hur kan de som tycker annorlunda klara en debatt om att något så obehagligt som kreditupplysningar bör vara lätta att komma åt för medierna?

Regeringen och justitiedepartementet offrar populistiskt  lättvindigt grundlagsreglerade principer som har svårt att vinna förståelse i debatten utanför expertkretsen. Därför dristar man sig också till att avvisa journalistisk verksamhet som ett legitimt skäl för ett utlämnande av de offentliga uppgifterna på ett rationellt sätt. Häpnadsväckande!

TU ger ett bra exempel på varför det är viktigt att allmänheten genom medierna lätt bör kunna få ut dessa offentliga uppgifter med hjälp av modern teknik, för det är det saken handlar om. Uppgifterna är offentliga, men enligt förslaget ska de inte få lämnas ut på ett effektivt sätt till medierna.  

Exemplet handlar om nyhetsbyrån Sirén som inför valet 2010 kollade upp 70.000 politiker och deras ekonomi. Vad tjänade de som ville in i riksdagen, landstingen eller kommunfullmäktige, fanns det några anmärkningar mot dem? Hade politikerna skött sig?

Det var en inför valet självklar och viktig granskning som gav en bra information till väljarna.  Enligt det nu lagda förslaget blir det i praktiken närmast omöjligt, eller mycket svårare, för nyhetsbyrån Sirén och alla andra medier som exempelvis Svenska Dagbladet, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, Värnamo Nyheter, TT eller SVT att göra en liknande granskning igen.  Är det kanske försvårandet av den granskande journalistiken som  är politikernas verkliga motiv?

Förslagen som försämrar möjligheten att få ut offentliga uppgifter har återkommit gång på gång. De tidigare generaldirektörerna för Skatteverket, Mats Sjöstrand, och Datainspektionen, Göran Gräslund, lobbade hårt och framgångsrikt för att man via nätet inte skulle kunna komma åt inkomstuppgifter mm i offentliga register. De lyckades. Motivet var att hindra ”nyfikna från att snoka efter sina grannars inkomster” och liknande populistiskt motiverade argument.   

Detta trots att den närmast klassiska tryckta Taxeringskalendern finns och har funnits sedan 1903 (!) med precis samma siffror som vi nu hindras få ut via datorn. Men taxeringskalendern kan läsas endast av dem som haft råd att köpa den för 5654 kronor för hela landet eller 257 kronor för, till exempel, ett län som Gävleborg.

Och det gör naturligtvis den som har ett professionellt behov av att kolla inkomster mm, som journalister, mäklare, rekryterare, revisorer, advokater eller proffs som vill göra affärer av något slag med främmande människor. Men allmänheten, vanligt folk, som vill göra affärer med okända  gör det inte. Det blir för dyrt.    

Makthavarnas motstånd mot att låta allmänheten och medier och andra företag utnyttja datatekniken på det här området utgår nog från något annat än den påstådda ”omsorgen om integriteten”, det handlar snarare om en motvilja mot att dessa uppgifter sedan länge är offentliga enligt grundlagarna.

Den offentliga ekonomiska informationen gick tydligen an för moralisterna inom politiken och byråkratin så länge det bara var journalister, revisorer och advokater m fl som visste hur man kom åt dem, men nu känns det obehagligt för somliga i maktens boning då det är lätt för vem som helst att komma åt uppgifterna den digitala vägen. Och mediernas omfattande granskningar är illa omtyckta i många politiska kretsar.

Därför stoppades i praktiken allmänhetens tillgång till dessa offentliga uppgifter, trots att vi alla ändå i fortsättningen enligt offentlighetsprincipen får och kan ringa till kronofogden eller skattemyndigheten och få ut alla uppgifter, men det är kanske inte så lätt då det gäller 70.000 namn…  

Samtidigt som personfakta görs svåråtkomliga för medier och allmänhet ägnar sig staten åt en lönsam affärsverksamhet där Transportstyrelsen (!) och andra myndigheter utnyttjar offentlighetsprincipen och säljer för miljontals kronor de känsliga personuppgifter de tvingat oss alla att redovisa, personfakta som kan leda till obehaglig telefonförsäljning och störande reklam för medborgarna.

Förslaget enligt departementspromemorian Ds 2013:27 handlar nog inte om vår integritet, utan snarare om hyckleri och statlig dubbelmoral. ­­­­­­­

Uppdaterat 130824.

Relevanta länkar:
Utgivarna kritiserar nya kreditupplysningslagen - utgivarna.se 130821 
TU kritiserar nya kreditupplysningslagen - nyhetsartikel medievarlden.se 130819
Tidningsutgivarnas remissyttrande om kreditupplysningslagen  - tu.se 130816
Flera myndigheter säljer dina uppgifter - nyhetsartikel dn.se 130804
Beatrice Ask (m) försvarar sjuk sak - bloggtext Utkiksbloggen 100530
Justitieministerns demokratiska bakslag - debattartikel av Nils Funcke på expressen.se 100526
Stoppa justitieministerns lagändring - bloggtext Utkiksbloggen 100521
Kan man förbjuda Datainspektionens chef - debattartikel av mig på medievarlden.se 090318

Bra av Siren och TU, häv sekretess för passbilder!

(UPPDATERAD OCH KORRIGERAD 2012-02-29 kl 12.35)

I Expressen har Matti Larsson, chefreda­­ktör på nyhetsbyrån Siren, och Per Hultengård, chefsjurist på Tidningsutgivarna, TU, skrivit en­­ viktig artikel om det hårdnande klimatet för offentlighetsprincipen. De avslöjar hur Rikspolisstyrelsen, RPS, sagt nej till nyhetsbyrån att få ut ett porträtt från passregistret på en landshövding. Sekretessen rörande porträtten är inte bra och den är dessvärre bara ett av många exempel på hur politiker och ämbetsmän rätt konsekvent bekämpar allmänhetens rätt att ta del av  offentliga uppgifter på skilda områden.

Offentlighetsprincipen är en hörnsten i den svenska grundlagen. Alla ska ha möjlighet att få ut information från statliga och kommunala handlingar och register utom när rättigheten begränsas av sekretess. Alla människor, inte bara medierna, har rätt att få ut uppgifterna. Utan att myndigheten ska lägga sig i om varför man vill veta. Men sekretessen ökar och ökar, viljan till offentlighet minskar och minskar.  

Uppgifterna i den klassiska Taxeringskalendern är ett känt exempel i sammanhanget. Kalendern har länge publicerat offentliga inkomstuppgifter i kataloger omfattande hela Sverige. De som har velat ta del av uppgifterna har fått betala för katalogerna. Det har handlat om en helt legitim verksamhet och läsarna är gissningsvis ofta till exempel journalister, jurister, affärsmän, mäklare och andra med ett mer eller mindre berättigat intresse av uppgifterna.

Med ny teknik, internet, har det dykt upp alternativ och plötsligt gick det att ta del av inkomstuppgifterna gratis via nätet, till exempel via ratsit.se.  Även uppgifter om betalningsanmärkningar och liknande, för den enskilde medborgaren väsentlig offentlig information, blev det lätt att ta del av. Tanken bakom offentlighetsprincipen fick ett lyft, plötsligt var det både billigt och enkelt även för gemene man att ta del av dessa uppgifter.
Idén med offentlighetsprincipen blev en realitet för alla, inte bara för dem som hade råd att köpa Taxeringskalendern eller som visste hur man gratis fick samma information från myndigheterna. 

Liknande möjligheter öppnades på olika sajter vad det gällde flertalet personuppgifter, bolagsengagemang, adressuppgifter, telefonuppgifter och andra för många människor mer eller mindre intressanta offentliga uppgifter, professionellt eller privat.  Ett stort steg framåt för tanken med offentlighetsprincipen, den av de flesta i högtidstal livligt hyllade grundbulten i den svenska grundlagen.

Men då hände det något. Både tunga lagstiftare i regeringen, riksdagen och deras funktionärer ibland ämbetsmännen började röra på sig för att begränsa den klassiska svenska offentliga insynen. Den var tydligen bra och accepterad i maktens boningar så länge som endast ett fåtal proffs på lite slingriga vägar kunde ta del av uppgifterna via utarbetade direkta kontakter med skattemyndigheten, kronofogden eller olika kommunala och statliga myndigheter. Enkelt för proffs på redaktioner och myndigheter, svårare för andra.   

När offentlighetsprincipen blev lätt att tillämpa även för vanligt folk reagerade etablissemanget och började beskriva rätten till insyn som ett stort problem. En av de framgångsrika härförarna heter Göran Gräslund och är generaldirektör för  Datainspektionen.

En annan heter Mats Sjöstrand och var tidigare generaldirektör för Skatteverket. De är anställda ämbetsmän, men har trots sina tydliga tjänstemannaroller varit framgångsrika opinionsbildare av skäl som är lite svåra att förstå. Populism?
De ytterst ansvariga för åtstramningarna, som faktiskt gjorts, är naturligtvis statsråd och riksdagsledamöter som verkat för en begränsning av den offentliga insynen.

Där är sekretessen runt passregistret ett exempel bland många andra och artikelförfattarnas avslöjande i Expressen är direkt pinsamt för lagstiftaren och RPS. En begäran att få ut porträttet för en ”positiv” artikel om en landshövding godkänns, en begäran om en bild på en annan hövding för en ”granskande” artikel underkänns. Var har vi egentligen hamnat när dessa viktiga grundlagsvärden urholkats av ogenomtänkta och ofta populistiskt motiverade lagändringar?  

Den som söker svaret på den frågan måste också försöka se helhetsbilden. Passregistret är ett viktigt exempel på omotiverade begränsningar.  Inkomstuppgifter på olika sajter ett annat exempel. Alla ifrågasatta fakta man får fram via hitta.se och  eniro.se m fl sajter är ytterligare exempel. Dessvärre hör väl fotoförbud och monumentala aktuella frågor om tryck- och yttrandefrihetens framtid också dit. Ojoj…

Om dessa frågor kan det finnas skäl att läsa vad Nils Funcke, en av de främsta experterna på tryck- och yttrandefrihet i Sverige, skrev i Dagens Nyheter på ledarsidan den 10 juli 2004.  

På en rad områden där tillgängligheten till offentliga uppgifter förenklats för medborgarna har effekten blivit att politiker, som till exempel justitieminister Beatrice Ask, m, eller generaldirektörer som Göran Gräslund på sina skilda arenor agerat i riktning mot ökad sekretess. Varför?  

Det har också myndigheter som Rikspolisstyrelsen gjort som tillämpare av den tokiga lagstiftningen, men RPS hade faktiskt utrymme för att lämna ut passbilden på  landshövdingen Lars Bäckström, men valde att inte göra det. Det kan inte uppfattas som annat än ett utslag av myndighetens starka sympati för den beskurna offentliga insynen, ett faktum också väl illustrerat av att den tidigare obegripligt nog vägrat lämna ut porträtt på Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt, m!  

Det är naturligtvis så att alla inte bryr sig om de ständigt pågående begränsningarna av den svenska offentlighetsprincipen, men det bör man göra. Om sekretessmaffian får hållas kan vi mista värden i vår demokrati som människor i diktaturer är beredda att riskera sina liv för. Även i vår svenska, relativt sett lugna miljö, får idag lagbegränsningarna följder som bör förvåna och kanske till och med oroa även dem som inte bryr sig.  

Ett sådant exempel är hur reglerna rörande passregistret drabbar viktiga, tunga och seriösa granskningar av till exempel mc-ligor och annan väl dokumenterad gängkriminalitet. Det är idag betydligt svårare för svenska medier att få ut bilder på ”presidenter” och andra ledande gangsters inom ligorna – utlämnandet av porträtten kan ju leda till ”negativ publicitet” för den personen…

Det är bra att Matti Larsson, Siren, och Per Hultengård, Tidningsutgivarna, tänker gå vidare till justitiedepartementetet och föreslå en översyn av lagstiftningen. Den översynen behövs verkligen.

LÄNKAR:
Kan man förbjuda Datainspektionens chef?     Medievärlden 18 mars 2009
Stoppa justitieministerns lagändring!             Utkiksbloggen 21 maj 2010
KU struntade i grundlagen                            Utkiksbloggen 26 maj 2010
Härligt med Jackson i Almedalen!                  Utkiksbloggen 5 juli 2011

UPPDATERAD OCH KORRIGERAD 2012-02-29 kl 12.35