Kul och bra med SofiaOO som ny publisher på Aftonbladet

Men vad kul och bra, SofiaOO blir ny publisher på Aftonbladet! Det blir intressant att följa hennes och Aftonbladets resa i denna spännande tid för alla medier. Sofia Olsson Olsén är en rutinerad mediechef och publicist med både framgångar och motgångar i bagaget. Om dessa sina erfarenheter har hon också talat om öppenhjärtigt, inte minst i podden Atladottir &Bjurwald.

Motgången var Norra Västerbotten som Norran hette på den tiden. Där var hon chefredaktör, men slutade snabbare än tänkt efter skilda förvecklingar. Om jag minns rätt såg hon som orsak till dessa sin bristande insikt om skillnaderna mellan sin egen starka konkurrenskänsla och den trygga kulturen runt den dominerande ensamtidningen i Skellefteå.

Och konkurrera har hon sannerligen gjort i sitt journalistliv. Under hennes och mina tidigare år jobbade vi på varsin sida om Ruddamsgatan, Gävles Fleet Street, Sofia på Arbetarbladet och jag på Gefle Dagblad. Jag tror inte vi lärde känna varandra förrän senare i skilda branschsammanhang, men nog lär vi ha stött ihop här och var även då.  

På den tiden var det på denna lokala nivå lika ilsken konkurrens mellan de båda tidningarna som mellan Aftonbladet och Expressen. Men det var också långt innan fusioner och sådant ens var påtänkta. Idag är ju läget annorlunda på de tidigare konkurensorterna i Sverige även om man på sina håll lite nostalgiskt försöker vårda resterna av konkurrensen, mer eller mindre framgångsrikt…

Nåväl. På Arbetarbladet var Sofia Olsson Olsén bland annat nattchef, men jobbade också framgångsrikt med bland annat nöjesjournalistik och hon har för övrigt egna meriter som sångare i olika band under några år, däribland i punkbandet DD After Deadline utgiven på Start Klart Records i Hudiksvall och numera med ”Jidder och Plast” på Spotify. Om jag minns rätt framträdde hon och bandet också i den såpa, Tidningsliv, som tv gjorde om livet på Dala-Demokraten när hon var redaktionschef och ansvarig utgivare på tidningen.

Via Norran bar det med tiden av till Aftonbladet där Sofia OO haft en rad olika roller och chefsjobb.

Sofia Olsson Olsén började på Aftonbladet Nya Medier 2007. Hon har sedan också varit administrativ redaktionschef, HR-chef, ansvarig för Aftonbladet Online Academy, Plus-chef och redaktionschef.

Och nu då slutligen blev hon en för tidningen klassisk internrekrytering, men samtidigt också en historisk utnämning eftersom hon blir den första kvinnliga chefredaktören och ansvarige utgivaren i tidningens historia. Och därtill även vd och ansvarig för all verksamhet, både publicistiskt och kommersiellt.

Det enda som väckt förvåning här och var är varför det har tagit så lång tid innan det blev klart att hennes uppdrag som tillförordnad skulle permanentas, men Raoul Grünthal säger att det också är ett tecken på att rekryteringen gjorts ordentligt då man tydligen vägt hennes namn mot andra. Klokt och bra.

Detta skrevs på SJ:s snabbtåg mot Göteborg och Meg16 och där lär väl utnämningen av Aftonbladets nye publisher bli en snackis. Och kommer hon dit så lär hon bli rejält gratulerad i korridorerna; jag har inte kollat om hon finns med i program och deltagarlista, men jag såg i Aftonbladet att hon skulle iväg med ett tidigt flyg i morgon…
Korrigerad och kompletterad med fler länkar 160406 kl 20.04
Länkar:
"Jag har varit punkare hela mitt liv" - intervju, aftonbladet.se
Sofia Olsson Olsén blir publisher för Aftonbladet - nyhetstext och intervjuer, dagensmedia.se
Sofia O.O. om rollen som publisher - intervju, medievarlden.se
"Jag är fylld av känslor, har gråtit och skrattat om vartannat" - intervju, resume.se

Tveksamt med en medieombudsman

Debatten om pressetiken i Sverige kommer säkert att diskuteras allt flitigare under hösten och i vinter fram till i vår då en ny pressombudsman ska tillträda. Både tillämpningen av pressetiken och branschens organisation för den etiska tillsynen har ifrågasatts. En intressant diskussion, men den får för min del vänta till friskare tider. Nästan, lite tycker jag till även idag längre ner i denna text trots sjukdomen...

Jag har publicerat få poster på Utkiksbloggen under de senaste veckorna. Det beror på att jag drabbats av en riktigt otrevlig halsinfektion som nu går in på fjärde veckan. Jag tvingas nu avstå från olika engagemang och det är trist.

Således får även bloggandet gå på lågvarv ett tag, men jag kan inte låta bli att redan här hävda att ett nytt pressetiskt system inte bör utökas till en stor gemensam organisation som synar snart sagt alla tidningar, tv-kanaler och radiokanaler.

Tanken på en sådan gemensam etisk organisation utreds av branschen i Pressens Samarbetsnämnd. Medieforskaren Thorbjörn von Krogh på Sim(o) rör sig också i den riktningen och pekar då och då mot Norge som tagit steget, senast här.

Anders Ahlberg, publisher på Kyrkans Tidning och tidigare vice ordförande i Tidningsutgivarna, TU, är inne på samma spår. Ahlberg föreslår dessutom att det pressetiska systemet bör hanteras av ny stiftelse, finansierad av den statliga reklamskatten. Byråkratin växer...

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har också i olika sammanhang uttalat sig för en gemensam medieombudsman, men tycker till skillnad från Ahlberg att finansieringen är en senare fråga.

De flesta som hittills hörts eller synts i debatten verkar gilla en framtida gemensam medieombudsman som ska ta alla former av utgivare i örat. Vilken byråkratisk koloss det kan bli! Och värre ändå - är det verkligen eftersträvansvärt att alla olika medier ska basera sina publicistiska beslut på samma regelbok?

Ska exakt samma etik vara vägledande för stora och små, ska alla göra "rätt" på ett visst sätt trots att de verkar för helt olika ägare och intressen, som statsmakten mycket närstående Sveriges Television och Sveriges Radio, Bonnierägda uppkäftiga Expressen, dalkarlarnas socialdemokratiska Dala-Demokraten, Sydsvenskan på gränsen till kontinenten i Öresundsregionen, och, lite längre norrut på gränsen till Finland privatägda, tvåspråkiga och "oberoende provinsiella" Haparandabladet?

Kanske kommer ett sådant system också att omfatta ett antal mer eller mindre busiga och kritiserade nyhetssajter typ realtid.se och Newsglobe.com/sv. Och bloggare som publicerar både det ena och det andra som får traditionella utgivare att lyfta på ögonbrynen.

Är, etiskt sett, alla dessa aktörer med olika syften och intressen en tillgång eller ett problem? Den etiska diskussionen förs på olika sätt på alla dessa redaktioner. Är det då vettigt att deras utgivare ska bekänna sig till samma etiska kod?

Nej, det tror inte jag. Under det senaste åren har redan vårt befintliga och mer begränsade etiska system krackelerat just för att utgivare på olika håll, begripligt nog, inte har kunnat acceptera att de borde ha fattat samma beslut som alla andra för att blir "godkända". Förhållandena skiftar alltid i alla avseenden.

Med en stor ny organisation runt en medieombudsman kan man fråga sig vart den av alla önskade mångfalden tar vägen. Ofta är det ju faktiskt så att publiceringar, som av en del kritiseras som oetiska, av andra kanske betraktas som ett utslag av mångfald.

Somliga utgivare har alltid publicerat mer än andra och det blir än mer påtagligt i den nya medievärlden. Axel Andén har skrivit klokt i Medievärlden om det kollektiva ansvaret och vad som kanske kan göras. Där finns en hel del att inspireras av i en diskussion om den nya pressetiken.

Jag tror att det bästa är att börja diskutera hur en etik anpassad till den nya medieverkligheten bör se ut och att ett av de viktigaste målen då är att stimulera öppenhet och debatt, offentliga diskussioner där olika etiska ställningstaganden kan vägas mot varandra. Synligt, med medborgarna.

Det är mål och metoder som reellt inte existerar i dagens pressetiska system. Det är ju i analys och samtal etik lever och utvecklas, inte i ett fyrkantigt regelsystem.

När detta är gjort kan det vara dags att diskutera vem som ska vara huvudman. Anders Ahlberg vill lyfta ut pressetiken från TU till en särskild stiftelse. Stiftelser brukar inte sällan skapas då ägandet eller partsförhållandet är känsligt och därför ska maskeras till något klädsamt och politiskt korrekt.

Förvaltningsstiftelsen som äger SVT, SR och UR är ett exempel.

Så länge dagspressen med sina olika verksamheter existerar tror jag att det är bättre att utgivarna ensamma och tydligt tar ansvar för pressetiken och dess organisatoriska uppbyggnad. Det är väl dessutom ett lämpligt ämne för konkurrens med andra utmanande medier.

TU står redan för finansieringen och självsaneringen bör i första hand vara en fråga för dem som fattar besluten, det vill säga tidningarnas utgivare. Organisationen finns ju redan i TU:s hus även om den måste ses över då man vet hur den etiska prövningen ska behandlas på ett mer tidsenligt sätt.

Fack- och veckopressens organisation Sveriges Tidskrifter kan ha sin egen etiska organisation, eller om de vill vara med och finansiera verksamheten, ansluta sig.

Självsaneringen bör inte formellt vara en angelägenhet för Journalistförbundet, SJF, som huvudman. Dess medlemmar bär inte ansvaret för publiceringarna. Publicistklubbens, PK:s. medlemmar befinner sig ännu längre bort från ansvaret för publiceringarna. Vad har de då för ansvar att ta för beslutsfattarnas självsanering?

Dessa organisationer har däremot som viktiga intressenter inom branschen och opinionsbildare i den offentliga debatten ett berättigat intresse att nära följa etikens utveckling och ha synpunkter på hur utgivarna sköter sin självsanering. Det kan med fördel kanaliseras genom egna etiska kommittéer eller liknande organ inom SJF och PK som offentligt granskar och diskuterar den publicistiska verksamheten, ofta säkert i en värdefull polemik med utgivarna.

Partsförhållandet finns där och skulle göra mer nytta i en öppen debatt än i den anonyma verksamheten inom Pressens Samarbetsnämnd där TU, SJF, PK och Sveriges Tidskrifter nu som huvudmän delar på ansvaret för den svenska pressetiken, en konstlad lösning som skapat otydlighet om ansvaret för det etiska systemet.

Det blir inte bättre efter en reform med fler företrädare för en rad nya mediegrupperingar runt bordet varifrån den etiska självsaneringen ska styras.

Om detta finns mer att fundera på . Jag ber att få jag återkomma då jag tänkt stora tankar om saken i sjuksängen....

Tidigare texter jag skrivit om pressetiken:

Bra om etiken av Paul Frigyes.

Rätt att publicera världsnyheten (!)

Trögheten är journalistikens #assangegate

Behövs det pressetiska systemet?

Idag ska jag diskutera pressetik på Sigyn (!?!)

Expressen friades för artiklarna om Guillou

Efter denna text finns ytterligare en hel rad länkar till fler texter av andra debattörer och av mig om pressetiken.