Ohly bojkottar reporter på Expressen

Tänk att ledande politiker ska ha så svårt att förstå att deras privata leverne ibland är relevant information för deras väljare. Detta till exempel då politikerna inte lever som de lär. Och när det då skrivs om deras hyckleri angriper de budbärarna, journalisterna.
Den här gången är det vänsterpartiets ledare Lars Ohly som bojkottat Expressens reporter Karl-Johan Karlsson. Karlsson fick därför inte svar från Ohly på sina frågor till denne på vänsterpartiets kongress i Gävle.

Lars Ohly är starkt kritisk till friskolor som drivs av privata företag. Han anser att de bör avskaffas, men i mars avslöjade Expressen att hans egen son Max går i just en sådan friskola. Artikeln var skriven av Karl-Johan Karlsson.

Ohly kräver nu både en ursäkt av Karlsson och ett löfte om att denne aldrig mer ska skriva om partiledarens son! Om Lars Ohly inte får en ursäkt och ett löfte tänker han inte svara på några frågor från Expressens politiske reporter. Det är ett häpnadsväckande ställningstagande av en person som är beredd att sätta sig i Sveriges regering som företrädare för oss alla.
Hela historien beskrivs bra av Tobias Rydergren i dagens resume.se.

Lars Ohly låter nu genom sin pressekreterare meddela att sonen Max själv har valt vilken skola han vill gå i och att han som pojkens pappa inte har lagt sig i det beslutet. Det tycker jag låter som ett klokt beslut av honom, men varför i herrans namn kunde han inte ha sagt det till Expressen från första början? Då kanske det inte ens hade blivit någon artikel.
Om artikeln ändå hade publicerats så skulle Ohlys förklaring om sonens valfrihet säkert gillats av många läsare. Men Ohly vägrade, då som nu, att prata med journalisterna om saken.
Nu är det pressekreteraren Kristoffer Housset som berättar för tidningen att partiledarens son själv valt skolan, som ägs av riskkapitalister Lars Ohly ogillar. En absurd situation; vänsterpartiets ledare vill inte deklarera sin uppfattning i sakfrågan med hänvisning till sitt så kallade "privatliv".

Den här gången är det Ohly som vill dra en gräns för väljarnas insyn i hans liv även då det, en gång som denna, verkligen finns skäl för honom att förklara saker och ting. Men det har hänt förut, många gånger. Och det kommer att hända igen.

En av de mera uppmärksammade händelserna var "Harvardaffären" då Olof Palme inte ville tala om sin ifrågasatta ekonomiska uppgörelse med Harvard University i USA.
En son till Olof Palme fick studera gratis på Harvard som en gentjänst till pappa Olof som föreläst på universitetet. Palme fick problem med de svenska skattemyndigheterna och Jan Guillou grillade Palme om saken i en uppmärksammad radiointervju.

Ett annat känt fall gällde justitieminister Laila Freivalds (s) som gjorde en lönsam miljonaffär då hon köpte sin hyresrätt som konverterats till bostadsrätt, en typ av affärer som hon politiskt sett var emot.
Freivalds fick ett raseriutbrott framför tv-kamerorna i trapphuset i bostadsrättsföreningen då reportrarna ville veta hur hon resonerat. Hela historien slutade med att hon tvingades avgå.
Början till slutet för Freivalds var att kamerorna rullade i trapphuset då hon trodde att hon skulle kunna sätta reportrarna på plats och slippa besvärande publicitet om sitt hyckleri. Taktiken misslyckades, filmen ligger nu på YouTube som inte ens fanns på den tiden. Filmen där Freivalds skäller ut journalisterna har visats drygt 31.000 gånger.

Listan kan göras lång med framträdande politiker som handfast upptäckt att man bör leva som man lär. Och då någon inte gör det så bör vederbörande kunna förklara saken när reportrarna kommer.
Ledande företrädare för fackföreningsrörelsen, ämbetsmän och högre tjänstemän i statlig och kommunal förvaltning har också förekommit i liknande situationer där medierna avslöjat hyckleriet.
Bengt Westerbergs arvode som ordförande i Röda Korset och generalsekreterarens väl tilltagna löneförmåner i samma ideella organisation är näraliggande exempel på hyckleriet. Det är nog bara de själva som inte förstår omvärldens dom.

De största nyheten är alltid det överraskande, det oväntade, det som ingen trodde skulle kunna ske. När Bert Karlsson och Ian Wachtmeister gick till val med populistiska Ny Demokrati så hade det nog inte varit en jättenyhet om de hade blivit fotograferade på en lönnkrog eller strippklubb, få hade blivit överraskade. De ville ju vända upp och ner på det mesta och få lite "drag under galoscherna."

Förvånade blev däremot de flesta när TCO-ordföranden Björn Rosengren hade besökt strippklubben Tabu i Stockholm, det var inte direkt vad tjänstemannafackets medlemmar förväntade sig av sin ordförande. Han fick avgå.
Förre statsministern Göran Persson överraskade också då han investerade miljoner i en stor och statusmättad gård i Sörmland, en tämligen ovanlig händelse bland ledande socialdemokrater. Det blev mycket skrivet om den saken.

Lars Ohly borde onekligen inse att det är klart journalistiskt motiverat att skriva om att han som politiker, som vill avskaffa friskolorna, har en son som går på en sådan skola.
Och han borde definitivt som eventuellt blivande statsråd förstå att han varken kan kräva ursäkter eller löften av en politisk reporter som gjort sitt jobb på ett utmärkt sett.
Lars Ohly bör därför tvärtom be reportern om ursäkt och lova att han, som oppositionspolitiker eller regeringsmedlem, aldrig mer kommer att kräva tokiga löften av en journalist.