Sju chefredaktörer sökes

Idag informerades Mittmedias personal om att 50 annonsförsäljare kommer att sägas upp som den första större åtgärden av den nye ägaren Bonnier News. Dessutom ska det enligt uppgift också den så kallade virtuella desken läggas ner och koncernen ska rekrytera sju nya chefredaktörer. Sedan en tid är det även klart att personalchefen Carin Andersson och företagsmarknadschefen Staffan Lönner  lämnar koncernen.

Redan i samband med övertagandet stod det klart att Bonniers inte gillade att ett antal titlar saknade egen utgivare. Anders Ingvarsson är till exempel chefredaktör och utgivare för Hälsingetidningar med sina fyrar editioner, men också för Gefle Dagblad. Karin Näslund  är chefredaktör för Sundsvalls Tidning, men också för Allehanda i Örnsköldsvik med edtionen Tidningen Ångermanland i Härnösand.

Utgivaren för flest tidningar och sajter är Daniel Nordström. Han är chefredaktör för VLT, men ansvarar också för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter.

Så vill inte Bonniers ha det eftersom det strider mot hela tanken med en lokaltidning. Vilka tidningar som nu får en egen utgivare är oklart, men enligt uppgift kommer ytterligare några utgivare att rekryteras senare

Utöver den stora omorganisationen av annonsförsäljningen, som samordnars med Bonnier News, och  rekryteringen av chefredaktörer så är också beslutat att den virtuella desken ska avskaffas. Få har förstått poängen med den, men om jag har fattat rätt är den ett exempel bland andra på Mittmedias centralisering av olika funktioner,  inte sällan i strid mot idén med en lokaltidning.

Av samma  skäl är det ingen djärv gissning att varumärrket MittMedia avskaffas. Det är ju inte MittMedia man prenumererar på, utan Gefle Dagblad, Dalademokraten eller Sala Allehanda. Det ska bli intressant att se när detta sker.  

Korrigerad 2019-05-28 kl 22.55

Tidningshistoria skrivs varje dag, presstöd till GD!

Nu skrivs det tidningshistoria snart sagt varje dag. MittMedia sålt till Bonnier och Stampen till norska Polaris. GP får 40 miljoner i presstöd. Nerikes Allehanda 25,2 miljoner. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski pucklar på Stampens fd huvudägare Peter Hjörne. Jan Scherman hoppar in i den debatten som verkar utvecklas till ett rejält kattslagsmål. Och idag fick vi veta att Gefle Dagblad får drygt tio miljoner i statligt stöd efter närmare fem decenniers konsekvent hård kritik mot presstödet. Ur led är tiden...

Bläcket hade knappt torkat på kontraktet om MittMedias försäljning till Bonnier News innan nästa storaffär blev klar. Norska Polaris Media tillsammans med de svenska koncernerna NWT och VK Media fick inte ta över MittMedia, men däremot familjen Hjörnes Stampen med kronjuvelen Göteborgs-Posten, GP.

Det är två historiska affärer som nog ingen i branschen hade vågat förutse för ett antal år sedan.  Både Stampen och MittMedia har varit uppmärksammade och respekterade medieföretag innan de började få problem och till sist blev konkursmässiga.  Deras vandring från storhetstiden mot avgrunden kommer säkert att studeras av forskare.

Intressant i sammanhanget är utvecklingen för presstödet som tjuvstartade under 60-talet och blev permanent under 70-talet. GP får trots sin ställning på en monopolmarknad 40 miljoner per år i mediestöd. Detta till en tidning som historiskt sett varit starkt kritisk till stödet om jag inte minns fel. Och som under senare år kostat skattebetalarna hundratals miljoner kronor.

Och idag blev det känt att även Gefle Dagblad får ett mediestöd på 10,4 miljoner kronor per år. Om jag inte är riktigt säker på GP:s och familjen Hjörnes syn på statliga stöd historiskt sett så är jag däremot tvärsäker på att Gefle Dagblad ända sedan presstödets begynnelse varit skarpt kritiskt mot statens inblandning i tidningsbranschen genom stödet. Där är jag stolt medskyldig...

Jag har engagerat mig starkt i kritiken mot statsstödet som under många år negativt påverkade GD:s förmåga att konkurrera med Arbetarbladet. Redan på sjuttiotalet skrev jag en ledare under rubriken ”Presstödet korrumperar” sedan en känd mediedirektör varit en hård kritiker av stödet, men sedan på ett pinsamt sätt ändrat uppfattning då han förstod att den egna tidningen skulle få en dyrare distribution om konkurrenten skulle förlora sitt stöd och läggas ned.
Den ledaren följdes av andra ledare och texter i GD av olika skribenter, alltid med ett kritiskt anslag mot statsstödet. Stödet har ofta försvarats med att det lett till att främst socialdemokratiska tidningar räddats. Så kan det vara, men statsstödet har också varit kontraproduktivt då reglerna förhindrat kostnadsminskade samarbeten mellan tidningar. Detta även sedan de fått samma ägare. Ett framsynt försök inom VK Media är ett exempel.

Nåväl, idag är det inte lika lätt att vara kritisk mot statsstödet med tanke på den dramatiska utvecklingen för mediehusen. Vi lever ju nu i en helt annan verklighet än för bara 20 år sedan och bakåt i tiden. Principiellt sett är jag lika kritisk i dag mot statsstöd som tidigare, men det är lätt att förstå vad miljonstöden i detta läge kan betyda för både GP, NA och GD och tidigare mottagare.  

Självklart ska mediehus söka pengar om de, precis som GD, plötsligt omfattas av regelverket. Om jag minns rätt sa GD:s chefredaktör Anders Ingvarsson i samband med ansökan att han hade begått tjänstefel om tidningen inte hade ansökt om mediestödet. 

Däremot undrar jag om inte statens stöd till medierna genom utvecklingen är på väg att avskaffas av andra skäl än ideologiska. Stödet går till tidningar som når färre än 30 procent av hushållen på utgivningsorten. Därför har till exempel Arbetarbladet sedan sjuttiotalet fått miljoner i presstöd, men inte Gefle Dagblad. Tidigare sa man att stödet skulle gå till ”andratidningar.” 

Nu börjar det således också att delas ut till förstatidningar och det var nog inte tanken då reglerna skrevs på så sätt att främst s-tidningar skulle få stöd. Svenska Dagbladet hamnade också i den grupp som fick och får mediestöd och har under årens lopp därför kommit att fungera som ett alibi i debatten för och emot stödet.

Nu går stödet till de stora borgerliga mediekoncerner som tagit över s-tidningarna. Om flera förstatidningar ramlar ner under procentreglerna så får nog politikerna problem. Pengarna kommer inte att räcka till. I så fall blir nog inte mediestödet långvarigt.  

Korrigerad 190417 kl 12.13

          

Den 9 april börjar Bonniers renovering av MittMedia.

Den 9 april blir en spännande dag för MittMedias alla chefredaktörer med flera. Då kallar MittMedias nye affärschef Mikael Nestius dem till ett möte för att diskutera det som komma skall sedan Bonnier News tagit över koncernen. Då ska Nestius förmodligen informera om vad de nya ägarna vill göra åt de centrala staberna. Det blir troligen starten för en decentralisering av det mesta som MittMedia hittills centraliserat. Återuppbyggnaden inleds.

Detta berördes i går onsdag då affären formellt blev klar och chefer från MittMedia och Bonnier News träffades vid ett gemensamt möte. Gissningsvis deltog nog mellan 70 och 90 chefer som fick en försmak av vad Bonnier News vill med MittMedia. Kanske inte så detaljerat, men flertalet förstod nog vad som är på gång.

Detta då inte minst vad det gäller centraliseringen av verksamheten inom MittMedia. Bonnier har tidigt och tydligt menat att de 28 tidningstitlarnas lokala journalistik är viktigast av allt. Med detta följer naturligtvis också en kritisk syn på centraliseringen i hela sin vidd hittills inom MittMedia. Det som kan finnas lokalt ska också göra det.

En av de första åtgärderna som presenterats kan vara att den så kallade virtuella desken avskaffas. De flesta utanför MittMedia har nog aldrig riktigt förstått poängen med den. Om jag förstått det rätt, vilket inte alls är säkert, så har man byggt en organisation där medarbetare på skilda orter är ansvariga för vad som läggs ut på andra tidningars sajter bortom hemorten inom koncernen. Men inte på den egna hemorten….! Men jag kan, och hoppas, att jag har helt fel för det låter ju rätt obegripligt. 

I Örnsköldsvik kommer säkert många nuvarande och tidigare läsare av Allehanda, ÖA, att bli glada. Där har MittMedia på försökt avskaffat morgondistributionen med tidningsbud och i stället delat ut tidningen med posten senare under dagen. Bonnier News är skarpt kritisk till den metoden och på mötet i onsdags var det tämligen uppenbart genom olika uttalanden att Allehanda troligen återgår till morgondistribution.

Bonnier News partner som minoritetsägare i MittMedia och norska  Amedia, fanns på plats i onsdags, bland annat genom Amedias  vd Are Skogsdal. Han sa att alla 73 tidningar i framgångsrika koncernen Amedia har egna lokala chefredaktörer. Underförstått är det nog så Amedia och Bonnier News vill ha det så långt det går även i Sverige. Och det är egentligen ingen överraskning med tanke på tidigare uttalanden av Bonnier News.

Det innebär dock att det finns en del att göra för de nya ägarna till MittMedia om de vill ändra den rådande ordningen inom koncernen. En lång rad tidningar inom MittMedia har i dag delat utgivarskap mellan flera titlar. Det är ingen bra modell.

Det intressantaste uttalandet i onsdags svarade därför nog norska Amedias ekonomichef, vars namn jag inte minns, som sa att dess koncerns alla chefredaktörer har fått mål som de ska nå. Om de inte lyckas så ”byts de ut direkt.”

       

MittMedias chefer får nya överrockar av Bonnier

MittMedia med sina 28 dagstidningar leds nu av en ”interimistisk ledningsgrupp” sedan Bonnier News idag tagit över koncernen. Där ingår alla i den tidigare koncernledningen. Detta kan säkert väcka undran eftersom Bonnier News strategi går på tvärs emot mycket av det MittMedia gjort. Alla i den tidigare koncernledningen ska dock rapportera till tunga namn i Bonnier News. De kan väl därmed sägas ha fått varsin överrock.

Dessa ingår i gruppen, inom parantes Bonniers chefer som de ska rapportera till:  
Anders Eriksson, vd.
Mikael Nestius, affärschef.
Carl-Johan Bergman, redaktionell chef (Mikael Nestius).
Daniel Bertils, affärsutvecklingschef print (Mikael Nestius).
Anna Joneby, privatmarknadschef ( Mikael Nestius).
Thomas Wilsson, CFO (Emil Viklund, CFO Bonnier News).
Staffan Lönner, företagsmarknadschef (Alexander Lydecker CCO Bonnier News).
Carin Andersson, HR-chef (Paulina Holm, HR-chef Bonnier News).
Robin Govik, Utvecklingschef (Peter Frey, CTO Bonnier News).

Jan Andersson, vd MittMedia Print (Stina Morlin, produktionsdirektör Bonnier News).
Avgående vd Per Bowallius finns kvar i organisationen under en övergångsperiod.

Upplägget kan tolkas på flera sätt. En del uppfattar det säkert som om Bonnier News går försiktigt fram. En annan tolkning kan vara att Bonnier ser detta som nödvändigt, dels för att få en bild av hur koncernledningen fungerat, dels för att få så mycket information som möjligt om verksamheten innan kvasten tas fram.

Det är ingen lätt uppgift för Bonnier News att ta kontroll över den omfattande verksamhet MittMedia bedriver, särskilt inte med de tuffa målsättningar köparna har, som lönsamhet redan nästa år. Samtidigt ska alla tidningarna bli mer lokala och återvinna sitt lokala förtroende och varumärke. Namnet MittMedia kommer nog att försvinna både i marknadsföringen, tidningarna och på mikrofonerna i tv.

Allt sådant ska nu processas i den tillfälliga ledningsgruppen och vidare ut till koncernens runt 1100 medarbetare. De svåraste diskussionerna blir nog de som rör kulturskillnader mellan Bonnier News och MittMedia, som dess utmanande vackra självbild, satsningarna på att vinna branschpriser och visa upp sig som framgångsrikt på internationella  konferenser.  Det är enligt uppgift uppenbart att Bonnier News ogillar MittMedias uppskruvade ambitioner i dessa frågor; de ger felaktiga positiva signaler om en koncern nära konkurs.

Nu får vi se hur Bonnier News kommer att navigera i lokaltidningarnas värld. Det anses hittills inte ha varit deras bästa gren. De personer från Bonnier som går in i olika roller hos MittMedia är dock inga påläggskalvar, snarare det tunga artilleriet. I toppen Tomas Franzén som ny styrelseordförande. Det är han också i bland annat Bonnier News, Dagens Nyheter och Expressen.

MittMedias nye vd är Anders Eriksson som även är vd i Bonnier News och flera dotterbolag. Mikael Nestius är ny chef för den redaktionella verksamheten och läsarintäkterna. Han har haft en rad olika uppdrag inom Bonnier, senast som vd för Bonnier Business Media med tidningar som till exempel Dagens Medicin, där han även varit chefredaktör, och Veckans Affärer.

Han har däremot så vitt jag vet inte jobbat på lokaltidningar ute i landet, men varit chefredaktör för Bonniers gratistidning Stockholm City som han var med om att starta 2002. Den tog upp kampen mot Metro, men lades ner 2011. Mikael Nestius har också varit utgivare för Tidningen Södermalm samt Tidningen Östermalm i Stockholm. Han sitter sedan drygt 14 år i styrelsen för Nacka Värmdö Posten som omsätter runt 25 miljoner kronor. 

Just Bonniers bristfälliga erfarenheter av och om lokala medier har ofta nämnts i spekulationerna inför denna affär. Det är begripligt eftersom verkligheten ser lite annorlunda ut för Länstidningen i Östersund jämfört med Dagens Nyheter. Tanken är nu att Bonniers partner som minoritetsägare i affären, den norska lokaltidningskoncernen Amedia, ska bidra med sitt framgångsrika koncept. Dess vd Are Stokstad, tar plats i styrelsen för MittMedia. 

Så här ser MittMedias nya styrelse ut:

Tomas Franzén, styrelseordförande. 
Åsa Malmström, ordförande i MittMedia Förvaltnings AB och Nya Stiftelsen Gefle Dagblad.
Are Stokstad, vd i den nya norska minoritetsägaren Amedia.
Lotta Edling, Publicistisk Utvecklingsdirektör för Bonnier News.

Anders Eriksson, vd Bonnier News

samt arbetstagarrepresentanter.

Alla är nya i  styrelsen förutom Åsa Malmström som är ordförande i styrelsen för säljarnas tidigare huvudägare, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad. I förhandlingarna inför affären har säljarna förlorat ägandet av hela koncernen, men ändå tydligen garanterats en styrelseplats under längre eller kortare tid.

Liknande lösningar är märkligt nog inte ovanliga när tidningar säljs, ofta vad det gäller inflytande då chefredaktörer ska tillsättas. Varför?  Sålt är sålt och ingenting blir med tiden som förut. Därför kan man undra vad Åsa Malmström kan tillföra i styrelsearbetet där alla andra har till uppgift att ompröva och troligen riva upp många av de tidigare besluten i MittMedias tidigare styrelse? Handlar det kanske om en variant om politikernas så kallade kohandel? En tröst för de tidigare ägarna?

Nu får vi se hur ägarna, styrelsen och ledningen ska nå de uppsatta målen. De är till exempel att MittMedias framtida strategi ”ska värna morgondistribuerad papperstidning och parallellt driva digitala läsarintäkter samt utveckla de digitala produkterna”.

Det fastlås också att ”I den redaktionella strategin är titlarnas självständighet central och det blir redaktionernas ansvar att skapa en kvalitativ lokaljournalistik som engagerar läsarna och driver den digitala läsarintäktsaffären”.

Dessa mål är bra, men också nu svåra att nå i en närmast havererad publicistisk verksamhet långt ifrån den ansvariga hållning som Bonnier News ägare står för. Frågan infinner sig direkt, vad var det egentligen som hände? Hur kunde de ansvariga ägarstiftelsernas hamna i ett läge då de förlorade sitt starkt ideellt motiverade ägande av en stor mediekoncern?  

Onekligen obegripligt för alla som följt processen från läktaren. Bra frågor som nog bara kan besvaras av en skicklig grupp envisa grävande journalister inom MittMedia. 

  

Nu börjar Bonniers storstädning i MittMedia

Denna vecka kan MittMedias försäljning till Bonnier fullföljas. Detta sedan Konkurrensverket för en vecka sedan godkänt affären. I morgon onsdag är MittMedias koncernledning och ett antal chefer kallade till ett möte med Bonnier News i Marieberg. Därmed börjar det nog hända saker eftersom Bonnier som ny ägare säkert direkt vill börja städningen. Det finns en hel del för de nya ägarna att göra.

Övertagandet har i och för sig sedan en tid i praktiken inletts då många företrädare för Bonnier rest runt i landet och besökt koncernens lokala redaktioner på de olika titlarna. Då har inga beslut fattats i väntan på Konkurrensverkets beslut, men enligt uppgift har därmed Bonnier redan fått en rätt tydlig bild om av vad som väntar.

De ekonomiska problemen är en sak där ett antal beslut om kostnadssänkande åtgärder krävs. Där finns många möjligheter efter samgåendet. Ändå är nog kommande beslut om redaktionerna mer intressanta då Bonnier och MittMedia tills nu haft helt olika åsikter.

MittMedia har på alla de sätt hittills under ett antal år alltid framhävt sin koncern som bäst i landet på lokal journalistik. Det tror jag inte att storstadsbaserade Bonnier håller med om. I skilda sammanhang har Bonniers företrädare klart markerat att tidningarnas innehåll måste vara starkt förankrat lokalt samt att titlarnas utgivare ska finnas på plats i de lokala tidningshusen.

Det blir intressant att se hur köparen Bonniers syn på en tydlig och äkta lokal förankring ska ersätta MittMedias idé om att i sina lokala titlar publicera helsidor och uppslag hämtade från helt andra orter i Sverige och därmed ointressanta lokalt. Och hur i jösse namn ska Bonnier hantera frågan om lokalt placerade ansvariga utgivare?

Bonnier har naturligtvis rätt; ansvariga utgivare ska finnas nära sina redaktioner och läsare.  En organisation där chefredaktörer blir en anonym och mer centralt placerad ansvarig utgivare för flera titlar strider enligt min mening mot förnuft och andemeningen i vår grundlag. Ändå är detta vanligt idag, både inom MittMedia och andra mediekoncerner. Därvid devalveras på sitt sätt utgivarskapet.  

Nåväl, den svaga ekonomin, den felaktiga bilden av MittMedia som lokaljournalistikens mästare samt frågan om de ansvariga utgivarnas bristande koppling till de lokala titlarna är stora frågor att hantera för den nye ägaren Bonnier.

Till allt detta kommer fler svåra åsiktsskillnader mellan köparen Bonnier och säljaren MittMedia. Bonnier är tveklöst emot den centrala deskorganisation och söker nog, som många andra i branschen förgäves till motivet för denna.

MittMedias dumpning av print, det vill säga papperstidningarna, är inte heller något som Bonnier gillar. Och kanske ingen annan heller i Mediesverige. Tanken var väl att närmast tvinga över prenumeranterna till de digitala produkterna. Detta på tvärs emot vad de andra mediekoncernerna har gjort.

Stora kulturskillnader, stora problem och många frågetecken, men svårast av allt tror jag ändå blir att överbrygga köparen och säljarens syn på hur dess företrädare framställer sig själv i krönikor, i jakten på fina branschpriser, intervjuer i branschmedia, sociala medier och i andra sammanhang. Som det fortsatta deltagandet i och om MittMedia i internationella konferenser.

Bonniers syn på MittMedias vårdande av sin positiva självbild tror jag kan bli en av de svåraste nötterna att knäcka för både köpare och säljare. Herregud, vad säger man till den säljare vars företrädare i alla sammanhang framställer sig som världsmästare?

Mycket har nog förhoppningsvis redan skett i möten och överläggningar mellan köpare och säljare i en av Sveriges största medieaffärer. Ändå tror och hoppas jag att mötet på onsdag mellan köpare och säljare verkligen blir en avspark för nödvändiga åtgärder inom MittMedia, utan tunga ryggsäckar på.

Nu börjar det, fortsättning följer…

Daniel Nordström angriper mig för kritiken mot MittMedia

Daniel Nordström har i en ny text angipigt mig och min syn på MittMedia. Texten är svår att bemöta med dess försåtliga formuleringar, personangrepp samt felaktigheter. Men jag försöker.

Nordström påstår att jag inte motiverat min ändrade inställning till MittMedia.

Fel, jag skrev att den nya koncernledningen var bra, men senare att koncernen successivt gick för hårt fram med t ex centraliseringen och digitaliseringen och ”Därför har jag med tiden omvärderat koncernen.”  

Nordström ser mina inlägg som ”nedlåtande”mot MittMedia och dess medarbetare.

Fel. Jag har berömt, kritiserat, redovisat, gissat, resonerat och spekulerat om koncernens utveckling över tid. Normal journalistik. Kritik mot beslut, personalpolitiken och bristande transparens är inte att vara nedlåtande. Särskilt inte mot medarbetarna, de är bra och kompetenta och inte nämnda. 

Kritiken riktar jag mot medarbetarnas chefer som kallhamrat utnyttjar deras artiklar som fyllnadsmaterial utan lokal koppling i tidningar på andra håll i landet. Från läsarens synpunkt sett är det usel jounalistik, inte av skribenterna, men av ledningen. 

Nordström påstår att jag var en ”ivrig påskyndare” till koncernens alla tidningsförvärv.

Fel. Jag hade igen aning i förväg om köpen. Med ett undantag; när Sundsvalls Tidning köptes fick jag ett felaktigt adresserat internpostkuvert. Troligen från ägare till styrelsen eller tvärtom. Där fick jag veta allt om affären…

Nordström påstår att jag hade ”en viktig roll” i tidningsköpen, även rörande Centertidningar 2005 och Dalarnas Tidningar 2007.

Fel. Jag slutade på Gefle Dagblad den sista december 2004. Däremot anlitades jag senare som konsult för några chefsrekryteringar och för utredningar om Ljusnans samgående med Hälsingetidningar samt samgåendet mellan Tidningen Ångermanland och Allehanda.

Daniel Nordström påstår att jag tidigare hyllat MittMedia ”generande okritiskt” då jag ännu fick uppdrag av Mittmedia. ”När Mittmedia värvade en HR-chef 2013 försvann Roséns lukrativa uppdrag i Mittmedia.”

Fel. På konferensen Meg mötte jag nye HR-chefen Carin Andersson. Hon bad om ursäkt för att koncernen utan tillstånd och ersättning utnyttjat material från tidigare uppdrag åt mitt bolag Utkik Media. Detta för en eller flera rekryteringar. Detta hade jag avstått från att påpeka.

Carin Andersson sa att hon ville ge mig fler uppdrag. Jag sa nej då jag inte ville jobba åt koncernen tills vidare då mitt förtroende för den redaktionella chefen AnnaKarin Lith hade förverkats av flera skäl. 

Senare ringde Carin Andersson ändå under en lunch med sportchefen Mattias Wallström. De båda ville få hjälp med någon rekrytering. Jag påminde om vårt möte och tackade nej eftersom det måste råda ett totalt förtroende mellan konsulter och uppdragsgivare. Jag har av samma skäl tackat nej till två andra uppdragsgivare.

Nordström ser mig numera som en ”bitter kritiker”. Hur bemöter man ett sådant påstående, inte sällan utnyttjat som tillhygge då man saknar argument?  Om han anser att jag är bitter i min kritik för MittMedias förfall så känner han mig sämre än vad jag trodde. Jag är snarare förbannad på hur koncernen misshandlats, av ägare, styrelse och ledning.

Daniel Nordström lyfter fram MittMedias alla fina priser. Kul att företaget hedras, men prisjakten är väl ändå inte en del av kärnverksamheten? Det är snarare förvånande att koncernen i nuvarande krisläge lägger ner tid och pengar på att vinna priser.

Nordström pekar även på att MittMedia under de senaste tio åren gjort en vinst på ca 1,2 miljarder kronor. Jag rekommenderar honom en koll på sajten www.aktiekunskap.nu om synen på begreppet EBITEA. Han åberopar det begrepp den sajten kallar en ”hittepåsiffra” som företag med problem gärna använder för att försköna sanningen. I EBITEA ingår inte skulder, räntor och avskrivningar av goodwill. Allt detta försämrar dock resultatet och därmed är Nordströms redovisning vilseledande.

Detsamma kan sägas om att företagets bekymmersamma goodwill ”härstammar inte minst från Robert Roséns epok.” Jaha, belastningen av goodwill "härstammar" ju faktiskt från runt 65 andra redaktionella medarbetares epok som inte hade någonting med affärerna att göra. Och ytterligare fler än så på annons, ekonomi och teknik. Ska vi alla hållas ansvariga för ägarnas beslut? 

Daniel Nordströms infama påstående om att jag som bloggare varit för snäll för att få uppdrag av MittMedia och att jag är kritisk och bitter när jag inte anlitas är att peka ut mig som korrumperad. Jag gissar och hoppas att Daniel Nordström, som den gentleman han ändå är, ångrar ordvalet.

Enligt arkivet på Utkiksbloggen har jag skrivit totalt 338 inlägg om det mesta i medierna sedan min bloggdebut 2010. 47 av dessa berör på något sätt MittMedia, resonerande, spekulerande, positivt och negativt och oftast neutralt  Hoppas jag räknat rätt. Sök gärna på i arkivet på ”MittMedia” för en egen bedömning.

Jag ser fram emot MittMedias framgångssaga beskriven av Daniel Nordström på sin blogg.
Kompletterad och korrigerad 20190315 kl 14.34, korrigerad 20190316 kl 01.33    

Är ett konkursmässigt MittMedia framgångsrikt?

Daniel Nordström, chefredaktör för VLT, bemöter idag min senaste text om MittMedia på sin blogg. Vi är överens om mycket inom journalistiken, men inte om MittMedias sorgliga vandring mot stupet. Hans text präglas av MittMedias kultur där man envist odlar självbilden av en framgångsrik koncern. Och det även nu när vi har facit; MittMedia är konkursmässigt och måste säljas för att överleva.

Detta faktum kan varken självförhärligandet eller ”stora digitala framgångar i läsaraffären” ändra på. Det finns givetvis enskildheter inom koncernen som är positiva, men det innebär inte att företaget kan beskrivas som framgångsrikt.

Daniel Nordström har rätt i att jag gillade mycket av det koncernledningen gjorde när det började hända saker 2013. Det var bra att riktningen pekades ut mot digitaliseringen. Den nya ledningen var tydlig och agerade löftesrikt för en modernisering av en ganska trött koncern.

Men efter något år växte nog kammen för snabbt både inom ägarstiftelserna och koncernledningen. Centraliseringen drevs för hårt. Digitaliseringen likaså. De fortfarande lönsamma papperstidningarna prioriterades bort. De tappade kraft och upplagorna minskade mer än inom alla andra mediekoncerner. 
Därför har jag med tiden omvärderat koncernen och det är jag nog inte ensam om. Alla i branschen hade klart för sig att framtiden är digital, men MittMedia drev utvecklingen snabbare än andra mediehus, papperstidningarna blev i princip offrade. Allt medan MittMedias företrädare gång på gång utnämnde sitt företag till det bästa av alla på lokal journalistik.

Ändå är det rätt tydligt att läsare inte håller med om att lokaljournalistiken är så bra inom MittMedia. Inte ens koncernens egna chefer kan rimligen ha missat ilskan och besvikelsen hos läsare på sociala medier och även i bittra insändare i MittMedias tidningar.

Det är riktigt att jag skrev ”usel journalistik” och då menar jag naturligtvis inte den som görs på tidningens utgivningsort av dess medarbetare och publiceras lokalt. Den journalistiken har ofta hög kvalitet, men det hjälper inte då tidningarna samtidigt tar in helsidor skrivna på andra orter utan lokal koppling. 
Daniel Nordström ser det som att man idag kan publicera "läsvärd journalistik från andra orter" i stället för det TT-material som ofta användes förr.  Jag håller inte med. De är säkert bra lokalt där de skrivs, men ofta helt ointressanta där de publiceras i en annan del av  landet. Och vad är poängen med den ”virtuella desken” där den ansvarige för en tidnings sajt tydligen alltid finns på en annan utgivningsort! Är det att vårda den lokala förankringen? 

Att nyheter publiceras på sajterna först och senare i tidningen är från läsarnas synpunkt sett också usel journalistik. Jag förstår varför det görs i utvecklingsprocessen, men det kan man inte begära av läsarna. De har glömts bort i sammanhanget. Så även vad det gäller transparensen där jag inte är överens med Daniel Nordström, varken nu om försäljningen eller tidigare vid händelser som uppmärksammats i andra medier, men inte alls eller först senare i de egna tidningarna.

Daniel Nordström är en färgstark och skicklig publicist. Därför var det trevligt för mig som konsult att rekrytera honom till Arbetarbladet. Han är en aktiv debattör och kan nog utses till den flitigaste bloggaren bland landets chefredaktörer.

Nordström är chefredaktör och ansvarig utgivare för VLT i Västerås, men också chefredaktör alternativt ansvarig utgivare för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter. Jag hoppas jag inte missat någon. Det är imponerande om Daniel Nordström hinner med allt, men modellen förändrar utgivarskapet som på sitt sätt devalveras. Jag är övertygad om att Bonnier News vill ha en utgivare lokalt på varje tidning, precis som dess partner Amedia i Norge.

Jag ger gärna Daniel Nordström sista ordet med att citera slutklämmen i hans text. Kloka ord om de tillämpas.

    ”Det viktiga i allt detta är den lokala journalistiken.
      Den kommer alltid att vara i fokus.

      Den är vår själ och vårt hjärta.”

Uppdaterad och korrigerad  20190314 kl 03.37. Länken till texten kunde inte läggas ut förrän då på Facebook som låg nere p g a av servicearbeten.