Oacceptabel dom mot Expressens medarbetare

Expressens chefredaktör och ansvarige utgivare Thomas Mattsson och två av hans medarbetare fälldes av Malmö tingsrätt för att de i samband med ett reportage köpt en pistol. Straffet blev villkorlig dom och dagsböter. Det är en oacceptabel dom och den kommer att överklagas. 

De rättsvårdande myndigheterna i Malmö har inte lyckats hålla brottsligheten under kontroll under senare år. Och då väljer de i stället att klämma åt tidningen som i ett utmärkt reportage visar vad lätt det är att få tag på ett illegalt vapen i Malmö, staden som blivit ökänd för sin kriminalitet. Pinsamt!

Om jag vore domaren, lagman Eva Wendel Rosberg, så skulle jag skämmas över domen. Hon verkade snarare stolt över den då hon intervjuades i tv. Hur i jösse namn kan hon och domstolens nämndemän finna att detta åtal bör bifallas? Här finns ju inte ens tillstymmelsen till ett brottsligt uppsåt!

Det finns faktiskt en viss likhet mellan den uppseendeväckande fällningen av Expressens medarbetare och de tidigare domarna mot en mangaöversättare. Båda domarna berör ytterst  tryck- och yttrandefriheten och båda domarna handlar om ”brott” som egentligen inte ens är några brott!

Mangadomarna i tingsrätten och hovrätten gäller en person och expert som samlar på mangateckningar, det vill säga  teckningar av barn som kan uppfattas som pornografiska. Manga är en mycket känd och etablerad japansk kulturyttring, men inte allt för etablerad på våra breddgrader.

Domen mot Expressens medarbetare handlar om att tidningens reporter köpt en pistol på den illegala marknaden och därefter omedelbart överlämnat den till polisen. Syftet var att ta reda på hur lätt det var att få tag på ett vapen i Malmö med all sin brottslighet.

Ingen vettig bedömare kan komma fram till att mangaöversättaren begått något brott. Ändå döms han. Ingen vettig bedömare kan heller komma fram till att Expressens chefer eller medarbetare begått några brott. Ändå döms de.

Detta är inte bra, dels för att tryck och yttrandefriheten indirekt urholkas av dessa domar, dels för att respekten för våra rättsvårdande myndigheter allvarligt kan försämras när polisen, åklagare och domstolar engagerar sig i dessa låtsasbrott.

Domen i tingsrätten innehåller dessutom en del konstigheter som Thomas Mattsson redovisar på sin blogg. När man läser en del formuleringar i domen är det svårt att befria sig från misstanken att domstolens ledamöter vägletts av ett journalistförakt, något som man även kunde ana rörande åklagaren Jörgen Larsson som under förundersökningen skrev till polisen att han skulle "snickra ihop brottsmisstankar" mot Expressen.

Länkar. UPPDATERAD 120519 kl 23.13, 120520 kl 00.07, 120520 kl 13.35

Om att försöka tycka tvärtom. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin om domen.
Fakta och fel. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om debatten efter domen.
Försvarstal från bunkern. Expressens Karin Olsson om domen.
Olyckligt att Expressen fälls för vapenbrott. Anders Lindberg på Aftonbladets ledarblogg.
Expressen och domen för vapenbrott. Professor Ulf Bjereld om domen på ajour.se
Rätt att fälla Expressen. Ledare av Robert Sundberg i Dala-Demokraten.
TV4 och SVT om domen - och min krönika. Chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om domen.  

Bra journalistik kan vara brottslig. Chefredaktör Daniel Nordström, Folkbladet i Umeå,om domen.

Oroande dom. Chefredaktör Charlotta Friborg, Corren, om domen. 

Felaktig dom mot Expressen. Chefredaktör Ingvar Näslund i Västerbottens-Kuriren om domen

Felaktig dom mot Expressens journalister. Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling om domen.

SVT fördömer domen mot Expressen. SVT:s vd Eva Hamilton om domen.

Publicisterna rasar mot domen. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin m fl om domen.
En helt självklar dom. Professor Mårten Schultz skriver i Aftonbladet om domen. 

Helt självklar dom mot. Professor Mårten Schultz uttalar sig för DN om domen.

Porrteckningar i Högsta domstolen. Referat i SVD om prövningen av mangadomen.
En rättegång i Oslo och en i Malmö. Tidigare text på denna blogg om bl a åtalet mot Expressen.
Ett riktigt hugaskott. Per Svensson i Sydsvenskan om åtalet mot Expressens medarbetare. 

HD måste ändra "Mangadomen"

I dag onsdag ska Högsta domstolen, HD, ta upp målet angående mangaexperten Simon Lundström. Han dömdes både i tingsrätten och i hovrätten för barnpornografibrott då han hade haft ett antal ”pornografiska” teckningar, inte bilder, av barn i sin dator. Till saken hör att han är en av Sveriges ledande experter på denna japanska konstform Manga och därför samlat på tusentals mangabilder.

Jag har tidigare bloggat om denna skandal, och även här, för en skandal är precis vad det är. Om lagen tvingar domstolar att döma Simon Lindström för barnpornografibrott mot barn som inte lever, utan endast är tecknade på ett papper, så är det en juridisk skandal, Och då måste lagen ändras.

Denna åsikt delas av andra debattörer, dels chefredaktören för Folkbladet i Umeå, Daniel Nordström, som bloggar om saken här. Dels av ingen mindre än Björn Sellström, gruppledare för Gruppen mot sexuella övergrepp mot barn/barnpornografibrott vid Rikskriminalpolisen, som för fram sin åsikt på Svenska Dagbladets Brännpunkt. En mycket bra och viktig text!

Instämmer helt, måtte den fällande domen rivas upp. 

Relevanta länkar:
Daniel Nordström, Folkbladet, om Mangadomen
Professor Mårten Schultz om Mangadomen
Aftonbladets Oisín Cantvell om Mangadomen

Utkik Media rekryterar chefredaktör till Hälsingetidningar

Mitt bolag Utkik Media har anlitats av MittMedia för rekryteringen av chefredaktör och ansvarig utgivare till Hälsingetidningar. Nuvarande chefredaktören Daniel Bertils slutar för att gå vidare till nya viktiga uppgifter i staben till MittMedias koncernledning.

Hälsingetidningar är ett av de mest intressanta tidningsföretagen i Sverige med en framsynt och avancerad organisation. En och samma utgivare ansvarar för fyra olika tidningstitlar och den gemensamma sajten helahälsingland.se.
Tidningarna och sajten görs av en och samma redaktion, men med en bibehållen mycket stark lokal förankring. Det är en framtidsinriktad lösning som säkert får efterföljare då dagspressen i tuffare tider söker nya modeller. 

MittMedia har successivt under ett par decennier växt till en av landets större mediekoncerner. Under det senaste halvåret har dess nya koncernledning med vd Thomas Peterssohn tydligt pekat ut riktningen mot ett nytt sätt att jobba med en ny organisation baserad på en avancerad samordning och effektivisering. Om detta har jag bloggat tidigare.

Daniel Bertils har varit en viktig person för tidningarna i Hälsingland, inte minst när Hälsingetidningar skapades, först baserad på titlarna Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten och Söderhamns-Kuriren. Senare, när MittMedia förvärvat de tre tidningarna, utökades Hälsingetidningar med Ljusnan i Bollnäs.  

Daniel Bertils är en av dem som gjorde omorganisationen tillsammans med dåvarande vd Ruben  Jacobsson och dåvarande chefredaktören Mats Åmvall.  Åmvall är i dag chefredaktör för Sundsvalls Tidning och Jakobsson är vd för LRF Media. Daniel Bertils ska i sin nya roll som redaktionell produktionschef för MittMedia jobba med redaktionella samordningsprojekt inom hela koncernen med sina 17 tidningstitlar, precis som han tidigare  gjort inom Hälsingetidningar.

Det är trevligt att få ett nytt uppdrag av MittMedia som jag tidigare anlitats av för rekryteringen av bland annat chefredaktörer till Allehanda Media och Östersunds-Posten. I övrigt har jag under senare år anlitats för rekryteringar av chefredaktörer och utgivare till bland annat Corren och Upsala Nya Tidning med flera tidningar.

Förutom chefsrekryteringar jobbar jag också med strategiska frågor typ sammanslagningar, samarbeten och rationaliseringar, men kanske oftast som rådgivare och bollplank åt vd och chefredaktörer på olika tidningar i löpande frågor.

  

Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas

Nu verkar äntligen den föråldrade tv-licensen vara på väg att avskaffas. På mediesajten resume.se säger i dag Gustaf Hoffstedt att licensen troligen ersätts av en public serviceavgift. Hoffstedt är moderaternas man i en politisk referensgrupp till Public service-kommittén. Utredaren Martin Holmgren ska lägga fram ett förslag den 1 september i år.

Detta är en riktigt bra nyhet för alla som tycker att den svenska tv-licensen spelat ut sin roll. Jag har själv bloggat ett antal gånger om licensen. Länkar till tidigare blogginlägg i slutet av denna text.

Nu tycks politikerna luta åt att public service ska finansieras via skattsedeln, ungefär som begravningsavgiften. Det är en bra idé. Reformen bör också kunna innebära mer pengar till public service och ändå lägre avgifter för tittare och lyssnare eftersom plötsligt alla skattebetalare är med och betalar. Dessutom kan det egendomliga företaget Radiotjänst i Kiruna läggas ner. Bolaget fick en ny vd i går….

Radiotjänst samlar in licenspengarna och flaggar som bekant då och då i de "reklamfria" kanalerna för kommande pejlingar och kontrollanternas smygande runt våra bostäder efter fuskare, ett förfarande som för tankarna till de forna öststaterna.

Öststatsupplevelsen dämpas inte på något sätt av de pinsamma reklamfilmerna där Radiotjänst med pompösa sångaruppvaktningar tackar dem som lojalt med storebror betalat licensen. Driften av Radiotjänst lär kosta över 140 miljoner kronor per år, pengar som efter en reform kan läggas på programverksamheten.

Under årens lopp har licenssystemet i någon form hårdnackats försvarats av snart sagt alla tjänstemannaföreträdare för public service. Eva Hamilton, Mats Svegfors och andra har mycket bestämt avvisat alla lösningar som ”hotar oberoendet” för public service, däribland lösningar via skattsedeln. Nu kommenterar tillförordnade strategichefen Jocke Nordberg på SVT den väntade förändringen i försiktigt positiva ordalag i Expressen ”bara den stärker vårt oberoende av politikerna”. Men på SVT:s sajt är han dock stramare i sin kommentar.

Detta oberoende som ständigt förs fram av företrädare för public service är en illusion. Sveriges Television, SVT, Sveriges Radio, SR, och Utbildningsradion, UR, ägs av staten via Förvaltningsstiftelsen och beroendet av statsmakten är tämligen uppenbart. Det är också politiska beslut som fastställer finansieringen av public service, både nu och i framtiden. Så varför låtsas något annat?

Sedan är det en helt annan sak att politikerna inte ska peta i programverksamheten och därvidlag är säkert både SVT-chefen Eva Hamilton,SR-chefen Mats Svegfors, UR-chefen Erik Fichtelius samt inte minst ägarstiftelsens nyvalde ordförande Ove Joanson tillräckligt starka för att hålla de politiska företrädarna för ägarna på avstånd.

Redan 2014 kan licensen och Radiotjänst avskaffas enligt uppgifterna i resume.se.

Några tidigare texter på denna blogg om public service och tv-licensen.
Intressant kritik mot tv-licensen, 1 mars 2011
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen, 21 februari 2011
Bra av moderater om tv-licensen, 30 november 2010
Avskaffa tv-licensen!, 23 mars 2010

Uppdaterad och korrigerad 120418 kl 19.30
Viktigt att avgiften blir tydlig, nyhetschef Marcus Melinder, Allehanda, bloggar 120418
Tv-licensen kan avskaffas, Hamilton och Svegfors kritiska och oroliga, Aftonbladet 120418

Uppdaterad 120418 kl 21.55
"Utspel man kan förvänta sig", Eva Hamiltons kritiska kommentar i Dagens Media 120418

Uppdaterad 120419 kl 02.00
Förslag om slopad licens stöter på kritik, vice vd Cilla Benkö, SR, på expressen.se 120418

Uppdaterad 120419 kl 13.30
Näthat och journalisthat, Thomas Mattsson bloggar i expressen.se 120419

En rättegång i Oslo och en i Malmö

I dag inleddes en historisk rättegång i Oslo. Den kommer att pågå länge och uppmärksammas över hela världen. I morgon inleds en annan rättegång i Malmö. Den beräknas pågå endast två dagar och handlar om en pistol som köptes in på den illegala marknaden i Malmö.  Det ena målet är en världsnyhet, det andra kommer knappt att uppmärksammas. Men de har en sak gemensamt, de berör på skilda sätt vår rätt att få veta vad som händer.

Norska myndigheter och medier har delvis anpassat sig till dem som deklarerat att de inte vill höra talas om terroristen Anders Behring Breivik, se honom på tv eller ens nämna hans namn. Därför begränsas tyvärr informationen från domstolen till medierna och omvärlden på skilda sätt. Beklagligt eftersom maximal öppenhet är viktig i dessa sammanhang. Detta har jag skrivit om tidigare i Liberal Debatt.

Hoten mot vår rätt att få veta återkommer ständigt, i lagstiftningen och i vardagen, i stort som smått. I Oslo där det handlar om ett av vår tids värsta brott. Eller i Malmö där en åklagare vill straffa en tidning för ett samhällsnyttigt reportage riktat mot brottsligheten. Mer om detta nedan.

Vad det gäller den norske terroristen har den svenske vänsterpolitikern och bloggaren mm Ali Esbati, som själv tillsammans med sin hustru höll på att bli Breiviks offer, i Aftonbladet tagit stark ställning för största möjliga offentlighet rörande rättegången med terroristen. Rätt och klokt av en person som själv är starkt berörd av Breiviks dåd.

Nåväl, rättegången i Oslo kommer trots diverse restriktioner säkert att få en rejäl uppmärksamhet i världens medier. Domstolsförhandlingen i Malmö om ett illegalt köpt vapen kommer däremot knappt att uppmärksammas, men rättegången är icke desto mindre intressant vad det gäller samhällets syn på medierna och deras publicistiska uppdrag.

Saken handlar om att en reporter på Expressen, Diamant Salihu, för ett reportage om den illegala vapenmarknaden i Malmö köpte en pistol för att visa vad lätt det är att få tag på ett vapen. Detta skedde i anslutning till de uppmärksammade morden i Malmö 2010.  Pistolen överlämnades direkt efter köpet av reportern till polisen.

Där borde saken rättsligt sett vara ur världen. Expressens reportageupplägg var inte unikt; en rad tidningar och reportrar har i skilda sammanhang gjort ungefär samma sak tidigare och då snarast fått beröm av polisen. Så icke denna gång, åklagaren Jörgen Larsson bestämde sig för att saken måste prövas rättsligt.

Han har åtalat Expressens reporter Diamant Salihu för vapenbrott. Nyhetschefen Andreas Johansson och chefredaktören och ansvarige utgivaren Thomas Mattsson åtalas för anstiftan till vapenbrott.  Det är obegripliga åtal som äventyrar respekten för rättsväsendet och därtill är ett slöseri med samhällets resurser.

Allvarligare ändå är dock budskapet mellan raderna från samhällets företrädare, åklagaren. Thomas Mattsson beskriver på sin blogg hur åklagaren i ett tidigt skede mejlade till polisen om att han skulle ”snickra ihop bevis” mot Expressens medarbetare. Då är det svårt att befria sig från misstanken om att utredningen och senare åtalet snarare handlar om en vilja att få klämma åt medierna än att bekämpa brottslighet.  

Inköpet av vapnet i Malmö är ett ”brott” som till hela sin karaktär helt uppenbart gjorts i det goda syftet att debattera och motverka den illegala vapenhandeln, ett helt öppet journalistiskt agerande följt av en snabb överlämning av vapnet till polisen. I vapenlagen finns t o m regler som medger att man inte måste åtalas om man lämnar in ett illegalt vapen. Åtalet är sakligt sett obegripligt och dessutom djupt olustigt eftersom det indirekt hotar centrala publicistiska frågor och den grundlagsreglerade tryckfrihetens intentioner.

Rättslig prövning av mediernas innehåll ska ske i särskilda tryckfrihetsmål. Pistolköpet skulle aldrig kunna leda till ett åtal om tryckfrihetsbrott och därför är det oroande när en åklagare känner sig kallad att degradera frågan till ett brottmål. Därtill ett tveksamt sådant.

Journalisterna måste frikännas.

Relevanta länkar. 
Borde vi låtit pistolen vara kvar i undre världen?, chefred Thomas Mattsson, Expressen bloggar 120416
Här finns förmildrande omständigheter, åklagaren Jörgen Larsson i Medievärlden om åtalen 120413

Uppdatering 120416 kl 23.56

Expressenåtalet är en juridisk pinsamhet, redaktionschef Martin Jönsson, SvD, bloggar. 120416

Uppdatering 120417 kl 16.15
I dag står journalistiken inför rätta, chefred Thomas Mattsson bloggar 120417
"Expressenåtalet", professor Mårten Schultz bloggar 120417
Vad är det egentligen som skrämmer med transparansen?, Johan Croneman om Breivik i DN 120417
Sanslöst åtal, Journalistens chefredaktör Helena Giertta om åtalen mot journalisterna, 120312

Uppdatering 120418 kl 15.05
Sveriges dummaste rättgång, Anders Lindberg på Aftonbladets ledarblogg 120417
Vi menar att det här inte var brottsligt, intervju Sven-Erik Alhem, faktaruta, Expressen 120417
Renhållning i Malmö, chefred Thomas Mattsson bloggar 120418
OBS. Domen meddelas den 18 maj 2012.

Datalagringsdirektivet glädjer Storebror

Onsdagen var ingen bra dag för tryck- och yttrandefriheten i Sverige. Då antog Sveriges riksdag EU:s datalagringsdirektiv som innebär att vi alla från och med maj i år betraktas som potentiella brottslingar som ska övervakas. Operatörerna tvingas spara alla trafikuppgifter om våra internetkontakter, vilka telefonsamtal vi ringer och vilka epost- och sms-meddelanden vi skickar. Allt för att polisen ska kunna kolla oss alla när den vill. Klart integritetskränkande, men också ett direkt konkret hot mot grundlagen eftersom t ex meddelarfriheten hotas.

Datalagringsdirektivet har diskuterats och kritiserats i många år. En av dess varma tillskyndare var förre justitieministern Thomas Bodström (s) och direktivet arbetades fram i spåren efter terrorattacken i Madrid 2004. Andra senare terrordåd, som i London, ökade politikernas motivation.

Därmed kan man säga att terroristerna verkligen har förstört vår värld, inte bara genom att flyga in i skyskrapor, bomba tåg eller skjuta ihjäl många människor. Avskyvärda och oförlåtliga handlingar, men terroristerna har också fått politiker och myndigheter i hela världen att tappa omdömet och släppa alla hämningar och tillåta långtgående kontroller av vad vi gör. Ibland med illa dold förtjusning, som jag ser det, mörkermännens tid är här.

Resultatet är enorma säkerhetsåtgärder när man flyger, typ röntgenfotograferingar av våra kroppar. Eller extremt obehaglig lagstiftning, som nu det i Sverige accepterade datalagringsdirektivet. Publicister, politiker, debattörer och kloka jurister med flera protesterar, men flertalet människor gör det naturligtvis inte. Om alla förstod vad politikerna tillåter med detta så skulle det nog skapa oro i nationen.

De politiska ungdomsförbunden är emot direktivet och Liberal Ungdoms ordförande Adam Cwejman och 1:e vice ordföranden Linda Nordlund skrev till exempel i går att väljarna kommer att fly från partiet. Tyvärr tror jag de har fel; det är få som bryr sig och väljarnas minne är kort. Reaktionerna kommer snarare om många år när något händer i en spaningssituation och uppmärksammas som en skandal. Och då är det för sent.

Flertalet partier har fladdrat i sin inställning och varit både för och emot direktivet över tid, men Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyckades för ett år sedan skjuta upp beslutet med de regler som tillämpas i riksdagen. Centerpartiet har sagt sig vara emot direktivet, men nu röstades dess riksdagsledamöter för ett antagande. Tre centerpartister röstade dock nej. Totalt antogs direktivet av 233 positiva röster, 41 däremot och 19 nedlagda röster. Det var den borgerliga alliansen och socialdemokraterna som gjorde gemensam sak och röstade för förslaget. 

De borde naturligtvis i stället tagit striden med EU. Om inte direktivet hade införts hade Sverige riskerat böter på upp emot 60 miljoner kr per år till EU, sägs det. Det kunde det ha varit värt för att vårt land skulle ha tagit ställning för demokrati och integritet. Dessutom anser operatörerna att lagringen kräver kostnader på närmare en miljard kronor som användarna får betala. Lite civilt motstånd hade således varit lönsamt den här gången... 

Det är onekligen motsägelsefullt att svenska politiker accepterar detta direktiv från EU, som är tydligt integritetskränkande för oss alla, samtidigt som man till och från gärna engagerar sig i att driva igenom andra lagar och regler med motivet att skydda integriteten för ett fåtal enskilda människor.

Passregistret förbjöds till exempel att lämna ut av passbilder till medierna vilket endast kan glädja fuskande politiker och mc-klubbarnas ledare. Registret har en gång vägrat lämna ut en passbild på statsminister Fredrik Reinfeldt eftersom man ansåg att det kunde hota hans integritet! 

Och Beatrice Ask (m) har kämpar hårt för att försöka förbjuda fotografering som kan vara kränkande för några få. Samtidigt som hon glatt accepterar datalagringsdirektivet som hotar oss alla. Hon lär för övrigt vara intresserad av att låta polisen få tillgång till lagrade datauppgifter även då det handlar om mer banala brott än grova brott

Nu är vi där vid en punkt då samhällets spelregler förändras på ett påtagligt och allvarligt sätt. Många människor kommer med tiden att börja fundera över hur de vågar kommunicera via mobiler och nätet. Kanske inte när de talar med dottern om nästa hundutställning eller pappans sjuttioårsdag, men däremot om samtalen rör mer personliga och känsliga förhållanden. Äktenskapliga problem, läkarkontakter, arbetsgivarkritik och samtal till medierna som är skyldiga att skydda redaktionernas tipsare, så kallade meddelare. Efter många år som utgivare vet jag hur oroliga och rädda offentliga tjänstemän och privatanställda tipsare om missförhållanden är. Med rätta. De måste skyddas

Det kan inte medierna alltid efter maj i år, men jag är övertygad om att de säkert kommer att söka lösningar för det problem politikerna i riksdagen skapat, mot bättre vetande.  

Vem vet, det här är kanske Storebrors främsta genombrott under vår tid...

Relevanta länkar:

Fem punkter om datalagringsdirektivet för nybörjare, ajour.se 120321

Riksdagen: ja till datalagringsdirektivet, expressen.se 120321

Ja till datalagringsdirektiv, polisen kritisk i svd.se 120321

M bör rösta nej till datalagringsdirektivet, förbundsordförande Erik Bengtzboe, MUF.

Datalagringsdirektivet, piratpartiet.se förklarar direktivet

Lagrådet sågar justitieministerns fotoförbud

Lagrådet avstyrkte under tisdagen förslaget om ett fotoförbud i vissa situationer. Det är bara några veckor sedan som justitieminister Beatrice Ask (m) överlämnade det kontroversiella förslaget till Lagrådet som snabbt och klokt tog ställning emot förslaget som jag tidigare bloggat om. Lagrådets ställningstagande är bra för yttrandefriheten och en välförtjänt motgång för Beatrice Ask.

Att hon envist fortsatt processen för att kriminalisera ”kränkande fotografering” är märkligt. Tanken på ett sådant förbud har kritiserats i många sammanhang. Både Tidningsutgivarna och SJF och andra organisationer har riktat skarp kirtik mot förslaget. Statsrådet och hennes departement borde ha insett att lagförslaget är dåligt.

Men icke, så sent som i början av mars talade Beatrice Ask entusiastiskt om förslaget då det överlämnades till Lagrådet för prövning. Och där bestämde sig de framstående juristerna snabbt för att såga förslaget i ett yttrande som är läsvärt.  

I detta står det bland annat att

” Lagrådet avstyrker alltså att ny lagstiftning om kränkande fotografering genomförs på det beredningsunderlag som nu föreligger. Lagrådet avstår mot den bakgrunden från att ta upp detaljer i det framlagda förslaget. Det bör emellertid framhållas att förslaget såväl systematiskt som sakligt framstår som tveksamt i en rad olika hänseenden. Enligt Lagrådets bedömning sammanhänger i stort sett alla dessa problem med att förslaget formellt sett är avsett att omfatta endast sättet att anskaffa uppgifter men i praktiken utformats så att uppgifternas innehåll kommer att vara avgörande. Detta gäller exempelvis det centrala rekvisitet ”är ägnad att allvarligt kränka den fotograferades personliga integritet” som skulle vara begripligt om det, enligt mönster från bestämmelsen om förtal i 5 kap. 1 § brottsbalken, hänfördes till ”bilden”. Nu hänförs det i stället till ”gärningen” med de tolkningsproblem som detta innebär. Det kan också noteras att den försvarlighetsbedömning som ska göras enligt förslaget väsentligen bygger på principer som är tillämpliga på spridningen av uppgifter och som inte lätt kan anpassas till bedömning av fall där innehållet sägs sakna betydelse

Lagrådet anser helt tydligt att lagförslaget är förhastat och slarvigt utformat, kanske till och med ett utslag av "Lidbomeri". Det begreppet gav justitieminister Carl Lidbom (s) upphov till då han kritiserades för att snabbt yxa till mer eller mindre kontroversiella lagförslag som ansågs både slarviga och ibland tillkomna av rent politiska skäl.

Lagrådet är anrik institution med uppgift att kontrollera lagförslag så att de är korrekta och i överensstämmelse med grundlagen. Carl Lidbom, som avled 2004, försvagade Lagrådets ställning med sitt förslag om att den tidigare obligatoriska granskningen av nya lagar avskaffades. Granskningen blev frivillig trots de borgerliga politikernas protester.

Nu är det en moderat justitieminister som uppmärksammas för sin förbudsiver och tas i örat av Lagrådet. Politikerna har möjlighet att köra över Lagrådet och fortsätta driva lagförslaget, men förhoppningsvis tar nu Beatrice Ask och regeringen intryck av experternas kritik och tänker om.

LÄNKAR: uppdaterad 120314 kl 19.30, 21.30, 120315 kl 20.00, 120317 12.00
Skrota förslaget om fotoförbud, Charlotta Friborg i Corren 120317
Regeringen stoppas från att utöka fotoförbud, Naiti del Sante i Aftonbladet 120315
Förslaget som klickade, Nils Funcke på expressen.se 120314
Lagrådet sågar Asks förslag, aftonbladet.se, intervju med Per Hultengård, TU. 120314
Inte ett särskilt oväntat beslut, Marcus Melinder Allehanda Media
Nils Funcke: Rejäl sågning av lagförslaget, Journalisten 120314
Lagrådet säger nej till förslaget om fotoförbud, Journalisten 120314

Lagrådet säger nej till ny fotolag, Medievärlden 120313

Lagrådet underkänner lagförslag om smygfotografering, svt.se Rapport 120313

Fotoförbudet minskar vår rätt att få veta vad som hänt, Utkiksbloggen 120301