I dag (söndag) skriver justitieminister Beatrice Ask (m) i SvD och försvarar sitt minst sagt tokiga lagförslag om att försvåra ekonomisk information via nätet. Det är inget bra försvar av henne, det verkar snarare vara lite desperat inför den kritik som blossat upp både här och där.
Hon vinklar texten på att integriteten väger lätt i det socialdemokratiska Bodströmsamhället. Det har hon naturligtvis helt rätt i, men inte sjutton ser det mycket bättre ut i "Ask-samhället" med sina olika integritetskränkande förslag under senare år.
Det är billig retorik av landets justitieminister.
Och värst av allt är givetvis hennes resonemang om sakfrågan som sådan denna gång, nämligen hennes förslag om att försvåra tillgången till ekonomisk information via nätet.
Beatrice Ask drar fram en enkät som Skatteverket gjort som bärande motiv för att hon lägger ett förslag i strid mot grundlagen enligt flera ledande jurister. I den enkäten hade (endast) 1.000 personer svarar på frågan om vad de ansåg vara mest integritetskränkande.
Då hade de svarat avlyssning av mobilsamtal samt e-post som mest kränkande och därefter inkomstuppgifter och betalningsanmärkningar via nätet.
Jaha,och vad säger då detta? Egentligen ingenting. 1000 personer i en enkät, men hur många nämnde då detta med ekonomisk information som integritetskränkande? Är det femtio, eller kanske 150 personer, som är underlaget för Beatrice Asks grundlagsstridiga lagförslag? Inte vet jag och inte vet någon annan väljare; hur många som tyckt vad får vi inte veta i Asks debattartikel, hon åberopar bara "enkäten".
Dessutom ska man ha klart för sig att det var Skatteverket som gjorde enkäten och där har länge förre generaldirektören Mats Sjöstrand tagit på sig rollen som förste lobbyist för att stoppa sajter typ ratsit.se med olika typer av ekonomisk information. Konstigt nog.
Det finns all anledning att fråga sig hur den där enkäten formulerades, som man frågar får man svar, som bekant. Beatrice Ask skriver i sin artikel i SvD också att skolbarn "genom några klick på datorn (kan) kontrollera vilka klasskamraters föräldrar som har betalningsanmärkningar".
Jag tycker att Ask ska visa upp vilket underlag hon har för sitt påstående att skolbarn gör på detta sätt. Jag tror inte ungar håller på och kollar kompisarnas föräldrars inkomster. Tror du det?
Beatrice Ask skryter i inlägget också över att hon minsann inte försöker begränsa den offentliga insynen eftersom förslaget bara syftar till att försvåra tillgängligheten till de offentliga uppgifterna via internet. Helt rätt, men det är sannerligen ingenting att skryta om!
Tvärtom, det justitieministern föreslår är ju, som hon skriver, att inte "vem som helst får obegränsad tillgång till uppgifter om andras ekonomi via internet."
Nähä, men de som har råd att köpa taxeringskalendern eller som har företag som får kolla inkomster och betalningsanmärkningar via skilda kanaler ska alltså få göra det.
Men "vem som helst" bland medborgarna får inte göra det. Inte bra - jag tycker att Beatrice Ask och därmed regeringen har en föraktlig syn på offentlighetsprincipen - enligt henne och alliansen är det tydligen bara eliten som ska ha tillgång till offentlig information. Det synsättet kan inte försvaras.
Asks och regeringens åsikt strider helt mot min uppfattning om att alla medborgare ska ha samma rätt att få ta del av all offentlig information. Inga gräddfiler således för politiker, revisorer, ekonomer eller journalister.
Dessutom är väl själva poängen med både inkomstuppgifter och betalningsanmärkningar att de ska vara offentliga? Betalningsanmärkningar som inte är offentliga är väl totalt meningslösa?
Därför tycker jag att Beatrice Ask håller på att göra bort sig rejält i valrörelsen. Offentliga uppgifter ska kunna läsas av alla överallt! Det är väl liksom det som är poängen med offentlighetsprincipen. Eller?
LÄNKAR TIDIGARE TEXTER:
Bravo Nils Funcke
KU struntade i grundlagen
Mattsson leder debatten om yttrandefriheten
Stoppa justitieministerns lagändring!
söndag 30 maj 2010
fredag 28 maj 2010
Bravo, Nils Funcke
Journalisten, tryckfrihetsexperten och just nu yttrandefrihetsutredaren Nils Funcke skrev i går i Expressen en alldeles utmärkt artikel om regeringens tokiga förslag om kreditupplysningslagen.
Funcke pekar helt riktigt på att det vore fel att låta journalister få en gräddfil; offentlighetsprincipen gäller alla. Det är en mycket viktig princip som inte bör offras för att Ask ska slippa kritik från publicister.
Förslaget är, som jag skrivit tidigare, helt galet. Justitieministern föreslår inte att ekonomiska uppgifter ska sekretessbeläggas vid källorna, det vill säga i statliga register. Det är väl det som borde ske om statsmakterna bedömer integritetsproblemet som allvarligt om uppgifterna lämnas ut.
Med Beatrice Asks förslag genomfört är det ju inget som hindrar att vem som helst kontaktar myndigheterna och får ut samma information som de inte längre kan hitta på nätet. Hyckleri, kallas det.
En ökad sekretess vore naturligtvis inte heller bra, men trots allt ärligare eftersom regeringen då skulle få bära det politiska ansvaret för en minskad offentlig insyn. Det tror jag inte statsråden vill.
Nu "nöjer" sig regeringen med att försvåra för vanligt folk att komma åt uppgifterna på nätet. Och detta samtidigt som man inrättat E-delegationen för att underlätta och förbättra myndigheternas service på nätet. Och chef för den är en generaldirektör, Mats Sjöstrand, som gått ut i debatten och pläderat för ett stopp av ekonomisk information via nätet....
Man häpnar!
Funcke pekar helt riktigt på att det vore fel att låta journalister få en gräddfil; offentlighetsprincipen gäller alla. Det är en mycket viktig princip som inte bör offras för att Ask ska slippa kritik från publicister.
Förslaget är, som jag skrivit tidigare, helt galet. Justitieministern föreslår inte att ekonomiska uppgifter ska sekretessbeläggas vid källorna, det vill säga i statliga register. Det är väl det som borde ske om statsmakterna bedömer integritetsproblemet som allvarligt om uppgifterna lämnas ut.
Med Beatrice Asks förslag genomfört är det ju inget som hindrar att vem som helst kontaktar myndigheterna och får ut samma information som de inte längre kan hitta på nätet. Hyckleri, kallas det.
En ökad sekretess vore naturligtvis inte heller bra, men trots allt ärligare eftersom regeringen då skulle få bära det politiska ansvaret för en minskad offentlig insyn. Det tror jag inte statsråden vill.
Nu "nöjer" sig regeringen med att försvåra för vanligt folk att komma åt uppgifterna på nätet. Och detta samtidigt som man inrättat E-delegationen för att underlätta och förbättra myndigheternas service på nätet. Och chef för den är en generaldirektör, Mats Sjöstrand, som gått ut i debatten och pläderat för ett stopp av ekonomisk information via nätet....
Man häpnar!
onsdag 26 maj 2010
KU struntade i grundlagen
Riksdagens konstitutionsutskott, KU, struntade som väntat i grundlagen och gav klartecken för justitieminister Beatrice Asks förslag om att försvåra läsandet av kreditupplysningar via nätet.
Om detta sitt beslut berättar KU i ett pressmeddelande via MyNewsdesk.com och längst ner på den sidan låg det (när jag läste) en annons för extrakoll.på se om inkomstupplysningar via sms för tio kronor...
Det är just den typen av lättåtkomlig ekonomisk information som Ask och andra makthavare inte alls gillar. Kanske är det som en del debattörer tror att de framför allt inte själva vill bli granskade.
Det är annars svårt att förstå varför politikerna vill göra det svårare för medborgarna att ta del av offentlig information - även efter lagändringen kan ju vem som helst kontakta kronofogden och skattemyndigheterna för att få ut samma uppgifter!
Debatten kom igång sent inför KU:s beslut vilket illustrerar vad dåligt hoten mot tryck- och yttrandefriheten bevakas av publicister och debattörer. Flitigast i debatten har som bekant Expressens chefredaktör Thomas Mattsson varit som gång på gång skrivit och bloggat om saken.
På den här bloggen hittar du texter om Asks förslag här och här. Båda texterna innehåller länkar till andra texter om frågan.
För ungefär ett år sedan skrev jag också i Medievärlden om Datainspektionen och dess generaldirektör Göran Gräslund som vill försvåra allmänhetens tillgång till offentliga uppgifter. Hans åsikter har säker inspirerat regeringen till det aktuella lagförslaget.
Förslaget innebär således att kreditupplysningslagen ska ändras, men den ändringen slår i sin tur mot grundlagen. Saken ska närmast behandlas av finansutskottet och det finns knappast skäl att hoppas på att Ask möter motstånd där. Sedan ska lagförslaget diskuteras och beslutas den 16 juni och debatten i kammaren kan se via webbtv.
Slutligen kan det kanske vara intressant att se vilka politiker som sitter i KU där en majoritet nu anser sig klokare och kunnigare än Justitiekanslern och Justitieombudsmannen som båda vid sin prövning konstaterat att lagändringen strider mot grundlagen. Men det tycker inte KU....
I finansutskottet kommer dessa politiker att pröva frågan innan den kommer upp i riksdagens kammare för debatt och beslut.
ANM: Länkarna till listan över politiker fungerar inte längre eftersom riksdagen ändrat sitt system. RR 130820
Om detta sitt beslut berättar KU i ett pressmeddelande via MyNewsdesk.com och längst ner på den sidan låg det (när jag läste) en annons för extrakoll.på se om inkomstupplysningar via sms för tio kronor...
Det är just den typen av lättåtkomlig ekonomisk information som Ask och andra makthavare inte alls gillar. Kanske är det som en del debattörer tror att de framför allt inte själva vill bli granskade.
Det är annars svårt att förstå varför politikerna vill göra det svårare för medborgarna att ta del av offentlig information - även efter lagändringen kan ju vem som helst kontakta kronofogden och skattemyndigheterna för att få ut samma uppgifter!
Debatten kom igång sent inför KU:s beslut vilket illustrerar vad dåligt hoten mot tryck- och yttrandefriheten bevakas av publicister och debattörer. Flitigast i debatten har som bekant Expressens chefredaktör Thomas Mattsson varit som gång på gång skrivit och bloggat om saken.
På den här bloggen hittar du texter om Asks förslag här och här. Båda texterna innehåller länkar till andra texter om frågan.
För ungefär ett år sedan skrev jag också i Medievärlden om Datainspektionen och dess generaldirektör Göran Gräslund som vill försvåra allmänhetens tillgång till offentliga uppgifter. Hans åsikter har säker inspirerat regeringen till det aktuella lagförslaget.
Förslaget innebär således att kreditupplysningslagen ska ändras, men den ändringen slår i sin tur mot grundlagen. Saken ska närmast behandlas av finansutskottet och det finns knappast skäl att hoppas på att Ask möter motstånd där. Sedan ska lagförslaget diskuteras och beslutas den 16 juni och debatten i kammaren kan se via webbtv.
Slutligen kan det kanske vara intressant att se vilka politiker som sitter i KU där en majoritet nu anser sig klokare och kunnigare än Justitiekanslern och Justitieombudsmannen som båda vid sin prövning konstaterat att lagändringen strider mot grundlagen. Men det tycker inte KU....
I finansutskottet kommer dessa politiker att pröva frågan innan den kommer upp i riksdagens kammare för debatt och beslut.
ANM: Länkarna till listan över politiker fungerar inte längre eftersom riksdagen ändrat sitt system. RR 130820
måndag 24 maj 2010
Mattson leder debatten om yttrandefriheten
Det är intressant att se att det numera är Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som leder debatten i Sverige om tryck- och yttrandefriheten. Under den senaste veckan har han skrivit krönika på krönika om saken, senast en utmärkt text i dag om justitieminister Beatrice Asks tokiga förslag om att urholka offentlighetsprincipen.
Det gör ministern trots förödande kritik mot en ändring från bland annat förre justitiekanslern Göran Lambertz. Och detta tar Thomas Mattsson på ett utmärkt sett upp i sin artikel.
Jag skrev också om saken förra veckan här på denna blogg, men på de flesta debatt- och ledarsidor har saken inte diskuterats. Tyvärr.
De här angreppen från politiskt håll mot tryck- och yttrandefriheten sker oupphörligen i form av konstiga motioner i riksdagen och lagförlag från regeringen. Dessvärre är det lätt att glömma tidigare förslag och beslut.
Ändå är det inte länge sedan debatten formligen exploderade både i bloggvärlden och på tidningarnas ledarsidor om Bodströmsamhället, FRA-lagen och jakten på fildelare, frågor som på något sätt allvarligt har lett till politiska beslut som urholkar grundläggande rättigheter för medborgarna i vår demokrati.
Därför är det utmärkt att en framträdande publicist som Thomas Mattsson i en av landets största tidningar tar täten i en debatt där annars många publicister ligger lågt.
För vem ska driva debatten om tryck- och yttrandefriheten om inte publicisterna gör det?
Det gör ministern trots förödande kritik mot en ändring från bland annat förre justitiekanslern Göran Lambertz. Och detta tar Thomas Mattsson på ett utmärkt sett upp i sin artikel.
Jag skrev också om saken förra veckan här på denna blogg, men på de flesta debatt- och ledarsidor har saken inte diskuterats. Tyvärr.
De här angreppen från politiskt håll mot tryck- och yttrandefriheten sker oupphörligen i form av konstiga motioner i riksdagen och lagförlag från regeringen. Dessvärre är det lätt att glömma tidigare förslag och beslut.
Ändå är det inte länge sedan debatten formligen exploderade både i bloggvärlden och på tidningarnas ledarsidor om Bodströmsamhället, FRA-lagen och jakten på fildelare, frågor som på något sätt allvarligt har lett till politiska beslut som urholkar grundläggande rättigheter för medborgarna i vår demokrati.
Därför är det utmärkt att en framträdande publicist som Thomas Mattsson i en av landets största tidningar tar täten i en debatt där annars många publicister ligger lågt.
För vem ska driva debatten om tryck- och yttrandefriheten om inte publicisterna gör det?
fredag 21 maj 2010
Stoppa justitieministerns lagändring!
I elfte timmen har pressens branschorganisationer och olika publicister klokt nog reagerat mot att justitieminister Beatrice Ask (m) vill ändra kreditupplysningslagen för att hindra allmänheten från att läsa inkomstuppgifter och betalningsanmärkningar på nätet.
Lagändringen har redan kommit långt i det politiska beslutsmaskineriet, men nu har reaktionerna mot Asks förslag resulterat i att konstitutionsutskottet skjuter upp sitt beslut om lagändringen kan godtas eller ej.
Inkomstuppgifter och betalningsanmärkningar är offentliga och alla människor kan kontakta skattemyndigheterna eller kronofogden för att få ut uppgifterna.
Vad det gäller inkomsterna har också den kommersiella tryckta taxeringskalendern funnits så länge jag minns och utan att politikerna försökt stoppa den, så vitt jag vet.
Numera är kalendern rätt omodern eftersom det via nätet på olika sajter, till exempel ratsit.se, lätt går att få fram inkomstuppgifter och betalningsanmärkningar.
Nu behöver inte längre vanligt folk köpa taxeringskalendern eller kontakta myndigheterna för att få fram dessa offentliga uppgifter. Den möjligheten är inte längre ett privilegium för journalister och andra med professionella kunskaper om faktainhämtning. Det borde politiker och landets ämbetsmän gilla.
Men så är det inte, tvärtom. De nya informationsmöjligheterna gillas inte på mång håll i maktens korridorer där bland andra Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund och Skatteverkets tidigare generaldirektör Mats Sjöstrand ägnat mycket kraft åt att lobba för att politikerna ska ändra lagstiftningen.
Jag kritiserade deras åsikter om just inkomstuppgifter mm i en debattartikel i Medievärlden för drygt ett år sedan.
Göran Gräslund ogillar för övrigt även sajter typ hitta.se och dess bildpubliceringar. Det skrev jag tillsammans med Tidningsutgivarnas jurist Per Hultengård om i en annan artikel i Medievärlden.
Och nu har således regeringen genom Beatrice Ask anslutit sig till dem som vill hindra den breda allmänheten från att ta del av offentliga uppgifter. Motivet är tydligen att man ser det som ett integritetskränkande problem att folk snokar om sina grannars, vänners och chefers ekonomiska situation. Jag tror att problemet är våldsamt överdrivet, snokandet är inte så omfattande som de inbillar sig och var finns den opinion som känner sig kränkt?
Tidningsutgivarna och Journalistförbundet har i ett brev till regeringen reagerat mot lagförslaget. Flera utgivare har också reagerat. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har i flera krönikor i Expressen kritiserat Beatrice Ask och hennes lagförslag.
Han och de andra kritikerna menar, helt korrekt, att en lagändring i alla avseenden försvårar mediernas granskning av både politiker, andra makthavare och ekonomiska förbrytare.
Det har de helt rätt i, men jag tycker därutöver att det inte enbart är professionella journalister som ska ha rätt att lätt komma åt dessa offentliga uppgifter. Den möjligheten ska alla ha.
Det tycker formellt sett nog regeringen också som har utnämnt just den förre generaldirektören Mats Sjöstrand till ordförande för den nya E-delegationen som ska arbeta för att medborgarna så lätt som möjligt ska komma åt offentliga uppgifter hos myndigheterna!
Nåväl, kritiken mot lagförslaget har fått konstitutionsutskottet att skjuta upp sitt beslut om lagändringen kan godtas eller ej. Det är utmärkt och utskottet bör stoppa lagändringen. Det finns goda motiv för detta även i remissvaren, både Justitiekanslern och Justitieombudsmannen menar att en lagändring strider mot tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som i så fall måste ändras.
Det är ofattbart att justitieministern vill gå vidare trots den kritiken mot förslaget.
Lagändringen har redan kommit långt i det politiska beslutsmaskineriet, men nu har reaktionerna mot Asks förslag resulterat i att konstitutionsutskottet skjuter upp sitt beslut om lagändringen kan godtas eller ej.
Inkomstuppgifter och betalningsanmärkningar är offentliga och alla människor kan kontakta skattemyndigheterna eller kronofogden för att få ut uppgifterna.
Vad det gäller inkomsterna har också den kommersiella tryckta taxeringskalendern funnits så länge jag minns och utan att politikerna försökt stoppa den, så vitt jag vet.
Numera är kalendern rätt omodern eftersom det via nätet på olika sajter, till exempel ratsit.se, lätt går att få fram inkomstuppgifter och betalningsanmärkningar.
Nu behöver inte längre vanligt folk köpa taxeringskalendern eller kontakta myndigheterna för att få fram dessa offentliga uppgifter. Den möjligheten är inte längre ett privilegium för journalister och andra med professionella kunskaper om faktainhämtning. Det borde politiker och landets ämbetsmän gilla.
Men så är det inte, tvärtom. De nya informationsmöjligheterna gillas inte på mång håll i maktens korridorer där bland andra Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund och Skatteverkets tidigare generaldirektör Mats Sjöstrand ägnat mycket kraft åt att lobba för att politikerna ska ändra lagstiftningen.
Jag kritiserade deras åsikter om just inkomstuppgifter mm i en debattartikel i Medievärlden för drygt ett år sedan.
Göran Gräslund ogillar för övrigt även sajter typ hitta.se och dess bildpubliceringar. Det skrev jag tillsammans med Tidningsutgivarnas jurist Per Hultengård om i en annan artikel i Medievärlden.
Och nu har således regeringen genom Beatrice Ask anslutit sig till dem som vill hindra den breda allmänheten från att ta del av offentliga uppgifter. Motivet är tydligen att man ser det som ett integritetskränkande problem att folk snokar om sina grannars, vänners och chefers ekonomiska situation. Jag tror att problemet är våldsamt överdrivet, snokandet är inte så omfattande som de inbillar sig och var finns den opinion som känner sig kränkt?
Tidningsutgivarna och Journalistförbundet har i ett brev till regeringen reagerat mot lagförslaget. Flera utgivare har också reagerat. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har i flera krönikor i Expressen kritiserat Beatrice Ask och hennes lagförslag.
Han och de andra kritikerna menar, helt korrekt, att en lagändring i alla avseenden försvårar mediernas granskning av både politiker, andra makthavare och ekonomiska förbrytare.
Det har de helt rätt i, men jag tycker därutöver att det inte enbart är professionella journalister som ska ha rätt att lätt komma åt dessa offentliga uppgifter. Den möjligheten ska alla ha.
Det tycker formellt sett nog regeringen också som har utnämnt just den förre generaldirektören Mats Sjöstrand till ordförande för den nya E-delegationen som ska arbeta för att medborgarna så lätt som möjligt ska komma åt offentliga uppgifter hos myndigheterna!
Nåväl, kritiken mot lagförslaget har fått konstitutionsutskottet att skjuta upp sitt beslut om lagändringen kan godtas eller ej. Det är utmärkt och utskottet bör stoppa lagändringen. Det finns goda motiv för detta även i remissvaren, både Justitiekanslern och Justitieombudsmannen menar att en lagändring strider mot tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som i så fall måste ändras.
Det är ofattbart att justitieministern vill gå vidare trots den kritiken mot förslaget.
torsdag 20 maj 2010
Märklig dom om utgivarens ansvar
Sydsvenskans ansvarige utgivare Daniel Sandström är enligt Malmö tingsrätt ansvarig för artiklar som publicerats av hans företrädare. Beslutet är mycket märkligt och kan få riktigt allvarliga följder om det står fast efter prövningar i högre rätt. Det innebär ju i så fall att en nyutnämnd utgivare "ärver" ansvaret från sina företrädare för alla tidigare artiklar.
Sakfrågan handlar om en advokat från Stockholm som dömts för brott och prickats av Advokatsamfundet. 2004 publicerade Sydsvenskan en artikel där advokaten nämndes vid namn. Artikeln ligger som alla andra artiklar kvar på sydsvenskan.se och det är detta faktum advokaten vänder sig emot.
Advokaten begärde att Sydsvenskan skulle ta bort artikeln eftersom han anser att det är fel att texten ska kunna vara sökbar så långt efter publiceringen. Advokaten uppger att andra tidningar gått med på hans begäran, men Sandström vägrade att ta bort artikeln. Daniel Sandström motiverar sitt beslut i Medievärlden inför rättegången.
Därför har advokaten stämt tidningens utgivare för förtal och i en deldom har tingsrätten nu avgjort om Daniel Sandström ska betraktas som utgivare trots att han inte var det då artikeln publicerades. Och beslutet blev således att Sandström hålls ansvarig för texten trots att han inte tog publiceringsbeslutet.
Om jag förstått rätt så menar tydligen tingsrätten att det räcker att Sandström var ansvarig utgivare för sajten då advokaten stämde honom för förtal och därför får han bära ansvaret för allt som är publicerat på sydsvenskan.se.
Mycket märkligt och allvarligt; därmed ärver ju alla utgivare ansvaret från sina företrädare för alla artiklar på sina sajter.
Enda sättet att undgå det ansvaret är att radera alla kontroversiella texter och det skulle vara förödande av alla de skäl. Om inte domen ändras i högre rätt måste lagen ändras. Daniel Sandström har redan sagt att han tänker överklaga beslutet.
Nu ska tingsrätten ta ställning till själva sakfrågan, nämligen om texten innebär att advokaten förtalats. Det skulle förvåna mig eftersom advokaten faktiskt har dömts för brott och prickats av Advokatsamfundet.
UPPDATERING 20100520
Här en länk till Sydsvenskans egen artikel om domen.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om domen i dag.
Journalistförbundet gillar domen enligt tidningen Journalisten.
UPPDATERING 20100521.
Sydsvenskans tidigare utgivare Hans Månson skriver i Medievärlden om domen
Anna Serner, vd på Tidningsutgivarna, bloggar om beslutet.
Johan Grafström, redaktionschef på Utbildningsradion, bloggar om beslutet.
Sören Karlsson, ansvarig utgivare för hd.se, bloggar om att han anser att Sandström är ansvarig även för äldre inlägg.
Domen feltolkad av oss alla? Även juristerna osäkra på om domen innebär att utgivaransvaret ärvs eller ej, artikel i Sydsvenskan.
Lars Johansson, utgivare på Helsingborgs Dagblad, skriver om domen.
Joakim Jardenberg bloggar om domen.
Sakfrågan handlar om en advokat från Stockholm som dömts för brott och prickats av Advokatsamfundet. 2004 publicerade Sydsvenskan en artikel där advokaten nämndes vid namn. Artikeln ligger som alla andra artiklar kvar på sydsvenskan.se och det är detta faktum advokaten vänder sig emot.
Advokaten begärde att Sydsvenskan skulle ta bort artikeln eftersom han anser att det är fel att texten ska kunna vara sökbar så långt efter publiceringen. Advokaten uppger att andra tidningar gått med på hans begäran, men Sandström vägrade att ta bort artikeln. Daniel Sandström motiverar sitt beslut i Medievärlden inför rättegången.
Därför har advokaten stämt tidningens utgivare för förtal och i en deldom har tingsrätten nu avgjort om Daniel Sandström ska betraktas som utgivare trots att han inte var det då artikeln publicerades. Och beslutet blev således att Sandström hålls ansvarig för texten trots att han inte tog publiceringsbeslutet.
Om jag förstått rätt så menar tydligen tingsrätten att det räcker att Sandström var ansvarig utgivare för sajten då advokaten stämde honom för förtal och därför får han bära ansvaret för allt som är publicerat på sydsvenskan.se.
Mycket märkligt och allvarligt; därmed ärver ju alla utgivare ansvaret från sina företrädare för alla artiklar på sina sajter.
Enda sättet att undgå det ansvaret är att radera alla kontroversiella texter och det skulle vara förödande av alla de skäl. Om inte domen ändras i högre rätt måste lagen ändras. Daniel Sandström har redan sagt att han tänker överklaga beslutet.
Nu ska tingsrätten ta ställning till själva sakfrågan, nämligen om texten innebär att advokaten förtalats. Det skulle förvåna mig eftersom advokaten faktiskt har dömts för brott och prickats av Advokatsamfundet.
UPPDATERING 20100520
Här en länk till Sydsvenskans egen artikel om domen.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om domen i dag.
Journalistförbundet gillar domen enligt tidningen Journalisten.
UPPDATERING 20100521.
Sydsvenskans tidigare utgivare Hans Månson skriver i Medievärlden om domen
Anna Serner, vd på Tidningsutgivarna, bloggar om beslutet.
Johan Grafström, redaktionschef på Utbildningsradion, bloggar om beslutet.
Sören Karlsson, ansvarig utgivare för hd.se, bloggar om att han anser att Sandström är ansvarig även för äldre inlägg.
Domen feltolkad av oss alla? Även juristerna osäkra på om domen innebär att utgivaransvaret ärvs eller ej, artikel i Sydsvenskan.
Lars Johansson, utgivare på Helsingborgs Dagblad, skriver om domen.
Joakim Jardenberg bloggar om domen.
onsdag 19 maj 2010
Bravo Mattson och Expressen
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har verkligen fattat vad allvarliga hoten mot konstnären Lars Vilks och yttrandefriheten är. I dag publicerar han sin femte krönika i ämnet och kritiserar ännu en gång, helt korrekt, politikerna för deras flathet i sammanhanget.
Dessutom publicerar Expressen i dag namn och bild på de två bröderna Mentor och Mensur Alija som misstänks för mordbranden hemma hos Vilks. Det tycker jag är ett klokt utgivarbeslut av Thomas Mattsson.
Under de senaste dagarna har, förutom Mattsson, också några andra tidningar och debattörer äntligen upprört kritiserat både publicister och politiker som är tysta eller likgiltiga rörande hoten mot Vilks och yttrandefriheten. Sydsvenskan hade till exempel en alldeles utmärkt ledare i ämnet.
I Dagens Nyheter skrev de bägge publicisterna Paulina Neuding och Johan Lundberg i tisdags en bra och omfattande debattartikel om alla dem som inte fattat vad allvarliga övergreppen mot Lars Vilks är. Där nämndes snart sagt alla ledande politiker som tiger om övergreppen mot Vilks.
Där kritiseras också Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutsson som skrivit föraktfullt om Vilks handlingar i Fokus och även pressombudsmannen Yrsa Stenius som sagt att bilden av Vilks rondellhund utgjorde en provokation som aldrig borde ha publicerats.
Publicistklubben publicerade sedan i tisdags ett formellt ställningstagande för Vilks, signerat av ordförande Knutsson. Här kan man nog tala om eftertankens kranka blekhet...
Ulrika Knutson värjer sig mot kritiken i ett inlägg i Sydsvenskan i dag och den 26 mars i Dagens Nyheter.
Det är utmärkt att det klart uttalade stödet för yttrandefriheten ökar, men det är sorgligt att inte fler publicister och politiker reagerat tidigare. Hur har de tänkt?
Och det är ju inte bara dessa angrepp på yttrandefriheten som är allvarliga, hoten förekommer i de bästa familjer, som jag skrev i bloggposten "Lars Vilks och John Stuart Mill och alla hot" den 11 maj.
Nu publicerar således Expressen namnen på de två bröder som misstänks för mordbranden hemma hos Lars Vilks. Det beslutet kommer säkert att kritiseras rejält i publicistiska kretsar, men jag tycker det är helt rätt.
Bröderna nekar, men är helt tydligt allvarligt bundna till brottsplatsen; den ene brodern brännskadades svårt. Försvararen advokat Johan Cederholm säger att "Bevisläget är till vissa delar besvärligt för min klient". Allmänintresset är odiskutabelt.
Det brott de misstänks för är inte bara oerhört allvarligt och därtill extremt uppmärksammat, det måste dessutom bedömas som en riktigt allvarlig politisk handling, ett övergrepp mot demokrati och mänskliga rättigheter. Den bedömningen underlättar ett beslut om publiceringen.
Som utgivare på Gefle Dagblad resonerade jag på samma sätt i ett liknande sammanhang, nämligen när den så kallade OS-bombaren Mats Hinze greps i Millegården med dynamit i en ryggsäck. Få andra tidningar, om ens någon, publicerade hans namn i det läget.
Dessutom är det generellt sett bra att den här typen av publiceringar inte släpps helt till tveksamma extrema sajter på nätet. De traditionella medierna måste återta initiativet och sin nyhetsledande roll om de inte ska konkurreras ut, vilket jag skrev om här i samband med ett par uppmärksammade politiska nyheter förra veckan.
Bröderna kan vara oskyldiga, ingen är skyldig förrän domstol dömt. Regelmässigt är detta faktum det starkaste argumentet emot publiceringar av namn i samband med brott.
Samtidigt finns det människor med egen erfarenhet av att ha varit misstänkta och anonymt omskrivna som menar att det hade varit bättre om medierna publicerat namnet - och därmed också tvingats till mer ansvarsfyllda artiklar. Billy Butt, som kallades för "Nöjesprofilen" då han misstänktes för våldtäkt, har hävdat den uppfattningen. Butt dömdes senare och slåss fortfarande för sin sak.
Om det nu skulle visa sig att de bägge bröderna Alija är oskyldiga så får naturligtvis Expressen mycket tydligt redovisa detta. Egentligen är det ju inte svårare än så.
UPPDATERAD 100520:
Martin Aagård kritiserar Mattssons beslut i Aftonbladet.
UPPDATERAD 100523
Förre chefredaktören och pressombudsmannen Per-Arne Jigenius stöder Mattssons beslut.
Författaren och kolumnisten Jan Guillou kritiserar både Lars Vilks och Thomas Mattssons publiceringsbeslut.
Dessutom publicerar Expressen i dag namn och bild på de två bröderna Mentor och Mensur Alija som misstänks för mordbranden hemma hos Vilks. Det tycker jag är ett klokt utgivarbeslut av Thomas Mattsson.
Under de senaste dagarna har, förutom Mattsson, också några andra tidningar och debattörer äntligen upprört kritiserat både publicister och politiker som är tysta eller likgiltiga rörande hoten mot Vilks och yttrandefriheten. Sydsvenskan hade till exempel en alldeles utmärkt ledare i ämnet.
I Dagens Nyheter skrev de bägge publicisterna Paulina Neuding och Johan Lundberg i tisdags en bra och omfattande debattartikel om alla dem som inte fattat vad allvarliga övergreppen mot Lars Vilks är. Där nämndes snart sagt alla ledande politiker som tiger om övergreppen mot Vilks.
Där kritiseras också Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutsson som skrivit föraktfullt om Vilks handlingar i Fokus och även pressombudsmannen Yrsa Stenius som sagt att bilden av Vilks rondellhund utgjorde en provokation som aldrig borde ha publicerats.
Publicistklubben publicerade sedan i tisdags ett formellt ställningstagande för Vilks, signerat av ordförande Knutsson. Här kan man nog tala om eftertankens kranka blekhet...
Ulrika Knutson värjer sig mot kritiken i ett inlägg i Sydsvenskan i dag och den 26 mars i Dagens Nyheter.
Det är utmärkt att det klart uttalade stödet för yttrandefriheten ökar, men det är sorgligt att inte fler publicister och politiker reagerat tidigare. Hur har de tänkt?
Och det är ju inte bara dessa angrepp på yttrandefriheten som är allvarliga, hoten förekommer i de bästa familjer, som jag skrev i bloggposten "Lars Vilks och John Stuart Mill och alla hot" den 11 maj.
Nu publicerar således Expressen namnen på de två bröder som misstänks för mordbranden hemma hos Lars Vilks. Det beslutet kommer säkert att kritiseras rejält i publicistiska kretsar, men jag tycker det är helt rätt.
Bröderna nekar, men är helt tydligt allvarligt bundna till brottsplatsen; den ene brodern brännskadades svårt. Försvararen advokat Johan Cederholm säger att "Bevisläget är till vissa delar besvärligt för min klient". Allmänintresset är odiskutabelt.
Det brott de misstänks för är inte bara oerhört allvarligt och därtill extremt uppmärksammat, det måste dessutom bedömas som en riktigt allvarlig politisk handling, ett övergrepp mot demokrati och mänskliga rättigheter. Den bedömningen underlättar ett beslut om publiceringen.
Som utgivare på Gefle Dagblad resonerade jag på samma sätt i ett liknande sammanhang, nämligen när den så kallade OS-bombaren Mats Hinze greps i Millegården med dynamit i en ryggsäck. Få andra tidningar, om ens någon, publicerade hans namn i det läget.
Dessutom är det generellt sett bra att den här typen av publiceringar inte släpps helt till tveksamma extrema sajter på nätet. De traditionella medierna måste återta initiativet och sin nyhetsledande roll om de inte ska konkurreras ut, vilket jag skrev om här i samband med ett par uppmärksammade politiska nyheter förra veckan.
Bröderna kan vara oskyldiga, ingen är skyldig förrän domstol dömt. Regelmässigt är detta faktum det starkaste argumentet emot publiceringar av namn i samband med brott.
Samtidigt finns det människor med egen erfarenhet av att ha varit misstänkta och anonymt omskrivna som menar att det hade varit bättre om medierna publicerat namnet - och därmed också tvingats till mer ansvarsfyllda artiklar. Billy Butt, som kallades för "Nöjesprofilen" då han misstänktes för våldtäkt, har hävdat den uppfattningen. Butt dömdes senare och slåss fortfarande för sin sak.
Om det nu skulle visa sig att de bägge bröderna Alija är oskyldiga så får naturligtvis Expressen mycket tydligt redovisa detta. Egentligen är det ju inte svårare än så.
UPPDATERAD 100520:
Martin Aagård kritiserar Mattssons beslut i Aftonbladet.
UPPDATERAD 100523
Förre chefredaktören och pressombudsmannen Per-Arne Jigenius stöder Mattssons beslut.
Författaren och kolumnisten Jan Guillou kritiserar både Lars Vilks och Thomas Mattssons publiceringsbeslut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
