Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas

Nu verkar äntligen den föråldrade tv-licensen vara på väg att avskaffas. På mediesajten resume.se säger i dag Gustaf Hoffstedt att licensen troligen ersätts av en public serviceavgift. Hoffstedt är moderaternas man i en politisk referensgrupp till Public service-kommittén. Utredaren Martin Holmgren ska lägga fram ett förslag den 1 september i år.

Detta är en riktigt bra nyhet för alla som tycker att den svenska tv-licensen spelat ut sin roll. Jag har själv bloggat ett antal gånger om licensen. Länkar till tidigare blogginlägg i slutet av denna text.

Nu tycks politikerna luta åt att public service ska finansieras via skattsedeln, ungefär som begravningsavgiften. Det är en bra idé. Reformen bör också kunna innebära mer pengar till public service och ändå lägre avgifter för tittare och lyssnare eftersom plötsligt alla skattebetalare är med och betalar. Dessutom kan det egendomliga företaget Radiotjänst i Kiruna läggas ner. Bolaget fick en ny vd i går….

Radiotjänst samlar in licenspengarna och flaggar som bekant då och då i de "reklamfria" kanalerna för kommande pejlingar och kontrollanternas smygande runt våra bostäder efter fuskare, ett förfarande som för tankarna till de forna öststaterna.

Öststatsupplevelsen dämpas inte på något sätt av de pinsamma reklamfilmerna där Radiotjänst med pompösa sångaruppvaktningar tackar dem som lojalt med storebror betalat licensen. Driften av Radiotjänst lär kosta över 140 miljoner kronor per år, pengar som efter en reform kan läggas på programverksamheten.

Under årens lopp har licenssystemet i någon form hårdnackats försvarats av snart sagt alla tjänstemannaföreträdare för public service. Eva Hamilton, Mats Svegfors och andra har mycket bestämt avvisat alla lösningar som ”hotar oberoendet” för public service, däribland lösningar via skattsedeln. Nu kommenterar tillförordnade strategichefen Jocke Nordberg på SVT den väntade förändringen i försiktigt positiva ordalag i Expressen ”bara den stärker vårt oberoende av politikerna”. Men på SVT:s sajt är han dock stramare i sin kommentar.

Detta oberoende som ständigt förs fram av företrädare för public service är en illusion. Sveriges Television, SVT, Sveriges Radio, SR, och Utbildningsradion, UR, ägs av staten via Förvaltningsstiftelsen och beroendet av statsmakten är tämligen uppenbart. Det är också politiska beslut som fastställer finansieringen av public service, både nu och i framtiden. Så varför låtsas något annat?

Sedan är det en helt annan sak att politikerna inte ska peta i programverksamheten och därvidlag är säkert både SVT-chefen Eva Hamilton,SR-chefen Mats Svegfors, UR-chefen Erik Fichtelius samt inte minst ägarstiftelsens nyvalde ordförande Ove Joanson tillräckligt starka för att hålla de politiska företrädarna för ägarna på avstånd.

Redan 2014 kan licensen och Radiotjänst avskaffas enligt uppgifterna i resume.se.

Några tidigare texter på denna blogg om public service och tv-licensen.
Intressant kritik mot tv-licensen, 1 mars 2011
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen, 21 februari 2011
Bra av moderater om tv-licensen, 30 november 2010
Avskaffa tv-licensen!, 23 mars 2010

Uppdaterad och korrigerad 120418 kl 19.30
Viktigt att avgiften blir tydlig, nyhetschef Marcus Melinder, Allehanda, bloggar 120418
Tv-licensen kan avskaffas, Hamilton och Svegfors kritiska och oroliga, Aftonbladet 120418

Uppdaterad 120418 kl 21.55
"Utspel man kan förvänta sig", Eva Hamiltons kritiska kommentar i Dagens Media 120418

Uppdaterad 120419 kl 02.00
Förslag om slopad licens stöter på kritik, vice vd Cilla Benkö, SR, på expressen.se 120418

Uppdaterad 120419 kl 13.30
Näthat och journalisthat, Thomas Mattsson bloggar i expressen.se 120419

En rättegång i Oslo och en i Malmö

I dag inleddes en historisk rättegång i Oslo. Den kommer att pågå länge och uppmärksammas över hela världen. I morgon inleds en annan rättegång i Malmö. Den beräknas pågå endast två dagar och handlar om en pistol som köptes in på den illegala marknaden i Malmö.  Det ena målet är en världsnyhet, det andra kommer knappt att uppmärksammas. Men de har en sak gemensamt, de berör på skilda sätt vår rätt att få veta vad som händer.

Norska myndigheter och medier har delvis anpassat sig till dem som deklarerat att de inte vill höra talas om terroristen Anders Behring Breivik, se honom på tv eller ens nämna hans namn. Därför begränsas tyvärr informationen från domstolen till medierna och omvärlden på skilda sätt. Beklagligt eftersom maximal öppenhet är viktig i dessa sammanhang. Detta har jag skrivit om tidigare i Liberal Debatt.

Hoten mot vår rätt att få veta återkommer ständigt, i lagstiftningen och i vardagen, i stort som smått. I Oslo där det handlar om ett av vår tids värsta brott. Eller i Malmö där en åklagare vill straffa en tidning för ett samhällsnyttigt reportage riktat mot brottsligheten. Mer om detta nedan.

Vad det gäller den norske terroristen har den svenske vänsterpolitikern och bloggaren mm Ali Esbati, som själv tillsammans med sin hustru höll på att bli Breiviks offer, i Aftonbladet tagit stark ställning för största möjliga offentlighet rörande rättegången med terroristen. Rätt och klokt av en person som själv är starkt berörd av Breiviks dåd.

Nåväl, rättegången i Oslo kommer trots diverse restriktioner säkert att få en rejäl uppmärksamhet i världens medier. Domstolsförhandlingen i Malmö om ett illegalt köpt vapen kommer däremot knappt att uppmärksammas, men rättegången är icke desto mindre intressant vad det gäller samhällets syn på medierna och deras publicistiska uppdrag.

Saken handlar om att en reporter på Expressen, Diamant Salihu, för ett reportage om den illegala vapenmarknaden i Malmö köpte en pistol för att visa vad lätt det är att få tag på ett vapen. Detta skedde i anslutning till de uppmärksammade morden i Malmö 2010.  Pistolen överlämnades direkt efter köpet av reportern till polisen.

Där borde saken rättsligt sett vara ur världen. Expressens reportageupplägg var inte unikt; en rad tidningar och reportrar har i skilda sammanhang gjort ungefär samma sak tidigare och då snarast fått beröm av polisen. Så icke denna gång, åklagaren Jörgen Larsson bestämde sig för att saken måste prövas rättsligt.

Han har åtalat Expressens reporter Diamant Salihu för vapenbrott. Nyhetschefen Andreas Johansson och chefredaktören och ansvarige utgivaren Thomas Mattsson åtalas för anstiftan till vapenbrott.  Det är obegripliga åtal som äventyrar respekten för rättsväsendet och därtill är ett slöseri med samhällets resurser.

Allvarligare ändå är dock budskapet mellan raderna från samhällets företrädare, åklagaren. Thomas Mattsson beskriver på sin blogg hur åklagaren i ett tidigt skede mejlade till polisen om att han skulle ”snickra ihop bevis” mot Expressens medarbetare. Då är det svårt att befria sig från misstanken om att utredningen och senare åtalet snarare handlar om en vilja att få klämma åt medierna än att bekämpa brottslighet.  

Inköpet av vapnet i Malmö är ett ”brott” som till hela sin karaktär helt uppenbart gjorts i det goda syftet att debattera och motverka den illegala vapenhandeln, ett helt öppet journalistiskt agerande följt av en snabb överlämning av vapnet till polisen. I vapenlagen finns t o m regler som medger att man inte måste åtalas om man lämnar in ett illegalt vapen. Åtalet är sakligt sett obegripligt och dessutom djupt olustigt eftersom det indirekt hotar centrala publicistiska frågor och den grundlagsreglerade tryckfrihetens intentioner.

Rättslig prövning av mediernas innehåll ska ske i särskilda tryckfrihetsmål. Pistolköpet skulle aldrig kunna leda till ett åtal om tryckfrihetsbrott och därför är det oroande när en åklagare känner sig kallad att degradera frågan till ett brottmål. Därtill ett tveksamt sådant.

Journalisterna måste frikännas.

Relevanta länkar. 
Borde vi låtit pistolen vara kvar i undre världen?, chefred Thomas Mattsson, Expressen bloggar 120416
Här finns förmildrande omständigheter, åklagaren Jörgen Larsson i Medievärlden om åtalen 120413

Uppdatering 120416 kl 23.56

Expressenåtalet är en juridisk pinsamhet, redaktionschef Martin Jönsson, SvD, bloggar. 120416

Uppdatering 120417 kl 16.15
I dag står journalistiken inför rätta, chefred Thomas Mattsson bloggar 120417
"Expressenåtalet", professor Mårten Schultz bloggar 120417
Vad är det egentligen som skrämmer med transparansen?, Johan Croneman om Breivik i DN 120417
Sanslöst åtal, Journalistens chefredaktör Helena Giertta om åtalen mot journalisterna, 120312

Uppdatering 120418 kl 15.05
Sveriges dummaste rättgång, Anders Lindberg på Aftonbladets ledarblogg 120417
Vi menar att det här inte var brottsligt, intervju Sven-Erik Alhem, faktaruta, Expressen 120417
Renhållning i Malmö, chefred Thomas Mattsson bloggar 120418
OBS. Domen meddelas den 18 maj 2012.

Datalagringsdirektivet glädjer Storebror

Onsdagen var ingen bra dag för tryck- och yttrandefriheten i Sverige. Då antog Sveriges riksdag EU:s datalagringsdirektiv som innebär att vi alla från och med maj i år betraktas som potentiella brottslingar som ska övervakas. Operatörerna tvingas spara alla trafikuppgifter om våra internetkontakter, vilka telefonsamtal vi ringer och vilka epost- och sms-meddelanden vi skickar. Allt för att polisen ska kunna kolla oss alla när den vill. Klart integritetskränkande, men också ett direkt konkret hot mot grundlagen eftersom t ex meddelarfriheten hotas.

Datalagringsdirektivet har diskuterats och kritiserats i många år. En av dess varma tillskyndare var förre justitieministern Thomas Bodström (s) och direktivet arbetades fram i spåren efter terrorattacken i Madrid 2004. Andra senare terrordåd, som i London, ökade politikernas motivation.

Därmed kan man säga att terroristerna verkligen har förstört vår värld, inte bara genom att flyga in i skyskrapor, bomba tåg eller skjuta ihjäl många människor. Avskyvärda och oförlåtliga handlingar, men terroristerna har också fått politiker och myndigheter i hela världen att tappa omdömet och släppa alla hämningar och tillåta långtgående kontroller av vad vi gör. Ibland med illa dold förtjusning, som jag ser det, mörkermännens tid är här.

Resultatet är enorma säkerhetsåtgärder när man flyger, typ röntgenfotograferingar av våra kroppar. Eller extremt obehaglig lagstiftning, som nu det i Sverige accepterade datalagringsdirektivet. Publicister, politiker, debattörer och kloka jurister med flera protesterar, men flertalet människor gör det naturligtvis inte. Om alla förstod vad politikerna tillåter med detta så skulle det nog skapa oro i nationen.

De politiska ungdomsförbunden är emot direktivet och Liberal Ungdoms ordförande Adam Cwejman och 1:e vice ordföranden Linda Nordlund skrev till exempel i går att väljarna kommer att fly från partiet. Tyvärr tror jag de har fel; det är få som bryr sig och väljarnas minne är kort. Reaktionerna kommer snarare om många år när något händer i en spaningssituation och uppmärksammas som en skandal. Och då är det för sent.

Flertalet partier har fladdrat i sin inställning och varit både för och emot direktivet över tid, men Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyckades för ett år sedan skjuta upp beslutet med de regler som tillämpas i riksdagen. Centerpartiet har sagt sig vara emot direktivet, men nu röstades dess riksdagsledamöter för ett antagande. Tre centerpartister röstade dock nej. Totalt antogs direktivet av 233 positiva röster, 41 däremot och 19 nedlagda röster. Det var den borgerliga alliansen och socialdemokraterna som gjorde gemensam sak och röstade för förslaget. 

De borde naturligtvis i stället tagit striden med EU. Om inte direktivet hade införts hade Sverige riskerat böter på upp emot 60 miljoner kr per år till EU, sägs det. Det kunde det ha varit värt för att vårt land skulle ha tagit ställning för demokrati och integritet. Dessutom anser operatörerna att lagringen kräver kostnader på närmare en miljard kronor som användarna får betala. Lite civilt motstånd hade således varit lönsamt den här gången... 

Det är onekligen motsägelsefullt att svenska politiker accepterar detta direktiv från EU, som är tydligt integritetskränkande för oss alla, samtidigt som man till och från gärna engagerar sig i att driva igenom andra lagar och regler med motivet att skydda integriteten för ett fåtal enskilda människor.

Passregistret förbjöds till exempel att lämna ut av passbilder till medierna vilket endast kan glädja fuskande politiker och mc-klubbarnas ledare. Registret har en gång vägrat lämna ut en passbild på statsminister Fredrik Reinfeldt eftersom man ansåg att det kunde hota hans integritet! 

Och Beatrice Ask (m) har kämpar hårt för att försöka förbjuda fotografering som kan vara kränkande för några få. Samtidigt som hon glatt accepterar datalagringsdirektivet som hotar oss alla. Hon lär för övrigt vara intresserad av att låta polisen få tillgång till lagrade datauppgifter även då det handlar om mer banala brott än grova brott

Nu är vi där vid en punkt då samhällets spelregler förändras på ett påtagligt och allvarligt sätt. Många människor kommer med tiden att börja fundera över hur de vågar kommunicera via mobiler och nätet. Kanske inte när de talar med dottern om nästa hundutställning eller pappans sjuttioårsdag, men däremot om samtalen rör mer personliga och känsliga förhållanden. Äktenskapliga problem, läkarkontakter, arbetsgivarkritik och samtal till medierna som är skyldiga att skydda redaktionernas tipsare, så kallade meddelare. Efter många år som utgivare vet jag hur oroliga och rädda offentliga tjänstemän och privatanställda tipsare om missförhållanden är. Med rätta. De måste skyddas

Det kan inte medierna alltid efter maj i år, men jag är övertygad om att de säkert kommer att söka lösningar för det problem politikerna i riksdagen skapat, mot bättre vetande.  

Vem vet, det här är kanske Storebrors främsta genombrott under vår tid...

Relevanta länkar:

Fem punkter om datalagringsdirektivet för nybörjare, ajour.se 120321

Riksdagen: ja till datalagringsdirektivet, expressen.se 120321

Ja till datalagringsdirektiv, polisen kritisk i svd.se 120321

M bör rösta nej till datalagringsdirektivet, förbundsordförande Erik Bengtzboe, MUF.

Datalagringsdirektivet, piratpartiet.se förklarar direktivet

Lagrådet sågar justitieministerns fotoförbud

Lagrådet avstyrkte under tisdagen förslaget om ett fotoförbud i vissa situationer. Det är bara några veckor sedan som justitieminister Beatrice Ask (m) överlämnade det kontroversiella förslaget till Lagrådet som snabbt och klokt tog ställning emot förslaget som jag tidigare bloggat om. Lagrådets ställningstagande är bra för yttrandefriheten och en välförtjänt motgång för Beatrice Ask.

Att hon envist fortsatt processen för att kriminalisera ”kränkande fotografering” är märkligt. Tanken på ett sådant förbud har kritiserats i många sammanhang. Både Tidningsutgivarna och SJF och andra organisationer har riktat skarp kirtik mot förslaget. Statsrådet och hennes departement borde ha insett att lagförslaget är dåligt.

Men icke, så sent som i början av mars talade Beatrice Ask entusiastiskt om förslaget då det överlämnades till Lagrådet för prövning. Och där bestämde sig de framstående juristerna snabbt för att såga förslaget i ett yttrande som är läsvärt.  

I detta står det bland annat att

” Lagrådet avstyrker alltså att ny lagstiftning om kränkande fotografering genomförs på det beredningsunderlag som nu föreligger. Lagrådet avstår mot den bakgrunden från att ta upp detaljer i det framlagda förslaget. Det bör emellertid framhållas att förslaget såväl systematiskt som sakligt framstår som tveksamt i en rad olika hänseenden. Enligt Lagrådets bedömning sammanhänger i stort sett alla dessa problem med att förslaget formellt sett är avsett att omfatta endast sättet att anskaffa uppgifter men i praktiken utformats så att uppgifternas innehåll kommer att vara avgörande. Detta gäller exempelvis det centrala rekvisitet ”är ägnad att allvarligt kränka den fotograferades personliga integritet” som skulle vara begripligt om det, enligt mönster från bestämmelsen om förtal i 5 kap. 1 § brottsbalken, hänfördes till ”bilden”. Nu hänförs det i stället till ”gärningen” med de tolkningsproblem som detta innebär. Det kan också noteras att den försvarlighetsbedömning som ska göras enligt förslaget väsentligen bygger på principer som är tillämpliga på spridningen av uppgifter och som inte lätt kan anpassas till bedömning av fall där innehållet sägs sakna betydelse

Lagrådet anser helt tydligt att lagförslaget är förhastat och slarvigt utformat, kanske till och med ett utslag av "Lidbomeri". Det begreppet gav justitieminister Carl Lidbom (s) upphov till då han kritiserades för att snabbt yxa till mer eller mindre kontroversiella lagförslag som ansågs både slarviga och ibland tillkomna av rent politiska skäl.

Lagrådet är anrik institution med uppgift att kontrollera lagförslag så att de är korrekta och i överensstämmelse med grundlagen. Carl Lidbom, som avled 2004, försvagade Lagrådets ställning med sitt förslag om att den tidigare obligatoriska granskningen av nya lagar avskaffades. Granskningen blev frivillig trots de borgerliga politikernas protester.

Nu är det en moderat justitieminister som uppmärksammas för sin förbudsiver och tas i örat av Lagrådet. Politikerna har möjlighet att köra över Lagrådet och fortsätta driva lagförslaget, men förhoppningsvis tar nu Beatrice Ask och regeringen intryck av experternas kritik och tänker om.

LÄNKAR: uppdaterad 120314 kl 19.30, 21.30, 120315 kl 20.00, 120317 12.00
Skrota förslaget om fotoförbud, Charlotta Friborg i Corren 120317
Regeringen stoppas från att utöka fotoförbud, Naiti del Sante i Aftonbladet 120315
Förslaget som klickade, Nils Funcke på expressen.se 120314
Lagrådet sågar Asks förslag, aftonbladet.se, intervju med Per Hultengård, TU. 120314
Inte ett särskilt oväntat beslut, Marcus Melinder Allehanda Media
Nils Funcke: Rejäl sågning av lagförslaget, Journalisten 120314
Lagrådet säger nej till förslaget om fotoförbud, Journalisten 120314

Lagrådet säger nej till ny fotolag, Medievärlden 120313

Lagrådet underkänner lagförslag om smygfotografering, svt.se Rapport 120313

Fotoförbudet minskar vår rätt att få veta vad som hänt, Utkiksbloggen 120301

Mycket beröm och lite kritik om Meg12

UPPDATERAD, korrigerad och kompletterad 120310 13.00
De flesta jag mött var nöjda med Mediedagarna Meg 12 när dessa avslutades i Göteborg efter två intensiva dagar med mängder av seminarier och andra scenframträdanden. Själv missade jag idag 18 seminarier och 11 andra scenframträdanden. Men jag prioriterade och hann med fyra seminarier och ett par evenemang. Dessa siffror säger en del om det stora utbudet.

Så är det med den här typen av koncentrerade evenemang. Under Bokmässan och i Almedalen är det ännu lättare att känna en viss frustration över allt man inte hinner med; i Almedalen vill jag minnas att det var över 1.300 officiella seminarier i somras. Ett veckolångt universitet om de mest skiftande samhällsfrågor.

Meg12 var klart lättare att greppa, men ändå med ett riktigt frikostigt utbud. Gissningsvis var det få som hann se och lyssna på allt de egentligen ville gå på. Utöver arrangemangen är det naturligtvis mötesplatsen Meg12 som är viktig; det vimlade av kolleger och bekanta i korridorerna, ett utmärkt tillfälle att skaffa sig nya kontakter och vårda dem man redan har. Många andra sammanträden förlades också i anslutning till Meg12. Praktiskt.

Egentligen hörde jag bara kritik mot två saker. I det ena fallet handlade det om programsidorna i den officiella mässtidningen. Den var gjord av Dagens Media och programtablåerna var virriga och svåröverskådliga. Jag mötte en känd ledande branschföreträdare som muttrade om att det bästa vore att klippa ur alla evenemangstexter och klistra upp dem i tidsordning…

Det andra samtalsämnet gällde den stora festkvällen. Den präglades av en festlig inramning och mycket god mat, men också av jobbig trängsel, en hög bullernivå och tidsödande servering. Det är ingen lätt uppgift att organisera en middag med över 500 gäster, men personalen var mycket vänlig och gjorde så gott den kunde.

Nåväl, sammantaget var Meg12 ett lyckat arrangemang och fortsättningen torde vara rätt given även om många deltagares företag måste prioritera om i konferensbudgeten. Det finns ju andra branschrelaterade evenemang som pockar på uppmärksamhet.

Själv ägnade jag sista dagen åt att lyssna på Tomas Brunegård, koncernchef i Stampen och ordförande i Tidningsutgivarna,TU, som framträdde i det ena seminariet efter det andra. Han diskuterade bland annat om mediernas kommersialiserats eller ej och stod då för en offensiv och optimistisk syn på möjligheterna inför framtiden. Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson tyckte i stort sett tvärtom.

Knutson lät ungefär som vilken tillbakablickande klubbordförande som helst, men ville inte medge att hon tyckte att det var bättre förr. Men så lät det allt…

I en annan debatt diskuterade Brunegård ungefär samma frågor med bland andra Journalistförbundets nye ordförande Jonas Nordling. Brunegård talade optimistiskt om att innovationstakten nu är större än någonsin i medievärlden. Har var tämligen överens med bland andra Hanna Stjärne, publisher på UNT, och Anna Lindberg, programchef och nyhetsbyråchef på NTM, om en ljusnande framtid eftersom UNT och GP är ”världsbäst” i Uppsala och Göteborg.

Nordling upprepade envist gång på gång sina frågor om hur journalistiken ska betalas när de nya generationerna  inte gör som förr. De övriga i panelen talade om nya mer flexibla betalningsmodeller och Brunegård tyckte att han nästan kunde ana ljuset i tunneln, men Nordling verkade inte nöjd.

Jag var också på ett seminarium där DN:s förre chefredaktör Jan Wifstrand på ett kul och bra sätt grillade de ansvariga bakom SVT:s nya Aktuellt. Till skillnad från Wifstrand var de olika tv-cheferna Olov Carlsson, Robert Olsson och Hanna Larsson närmast extremt nöjda med läget, de gillade sin skapelse både vad det gäller  formen och innehållet och allt annat i Nya Aktuellt.  Jag känner mig fortfarande lika tveksam som när jag bloggade om nya Aktuellt och tycker att Wifstrands ifrågasättande var rätt.

Slutligen var naturligtvis Expressens chefredaktör Thomas Mattsson också i farten idag och denna gång i en debatt om ”Tryckfrihetsförordningen – skrota eller putsa” där experten Nils Funcke inledde och förklarade vad denna svåra frågade handlade om. Idag föredömligt pedagogiskt bra och kortfattat. Alltihop handlar om huruvida Sverige ska ändra sina grundlagar och då, möjligen, riskerar problem i Bryssel. Och behöver de ändras?  

Sveriges Radios vice vd Cilla Benkö var också med liksom Ulrica Widsell, SJF:s vice ordförande. Medierepresentanterna var eniga i sin kritiska syn på politikernas ambitioner att förändra grundlagarna, men riksdagsledamöterna Alf Karlsson (mp) och Ulrika Karlsson (m) tog inget intryck av vad de hörde. De upprepade gång på gång sina ambitioner att gå till botten med problemen, problem som inte ens existerar enligt de övriga i panelen.

Vi får se hur det går med den saken och alla andra diskussionsämnen under Meg12. En tämligen säker gissning är att samma frågor snart debatteras igen och därefter under många år framöver, säkert också på ett Meg13.

UPPDATERAD med fler länkar 120311 kl 12.15, 120312 11.00, 18,30

MEG ger mersmak, Gunnar Springfeldt på Stampen 120312
MEG kan bli väldigt bra 2013, Expressens chefredaktör Thomas Mattssons blogg 120311

Listiga lustiga listor, Peter Hjörne i GP 120310
MEG12 och Ranelids mirakel i kväll, Expressens chefredaktör Thomas Mattssons blogg 120310

Mycket beröm och lite kritik om Meg12, Utkiksbloggen 120309
Medievärldens redaktörer om Meg12, medievarlden.se 120309

Bra inledning på Meg12, Utkiksbloggen 120308

Mot Göteborg och nya Meg12, Utkiksbloggen 120307

Twittrat om #Meg12, Twitter fortlöpande under Meg12
Medievärldens liveblogg, fortlöpande under Meg12

Bra inledning på Meg12

UPPDATERAD 2012-03-09 kl 00.23
Korrigerad och nya länkar.

Första dagen på Mediedagarna, Meg12, i Göteborg motsvarade förväntningarna. Betydligt mer folk än vad jag trodde skulle lockas till arrangemanget. Jag var på fem seminarier och det var välbesökta  även i de största lokalerna där det finns plats för många hundra åhörare. Hyfsad kvalitet på seminarierna var det också även om inget av dem jag var på lyfte till de högsta höjderna.

Under eftermiddagen rörde sig det så mycket folk i korridorerna att man (nästan) kunde känna lite vibbar av Bokmässan. Nåja inte trångt direkt, men välbesökt. Meg12 håller till på en stor del av Svenska Mässans övervåning där det hålls seminarier. Ett rätt stort antal utställare deltar med sina montrar där det också förekommer intervjuer mm.

Först lyssnade jag på seminariet ”Utgivning och ansvarslöshet”, ett givet inslag i ett mediearrangemang som detta. Lite väl lång inledning av kunnige moderatorn Nils Funcke, men jag förmodar att han ville ge externa besökare chansen att förstå pressetiken och dess byråkratiska system. Vare sig etiken eller systemet är ju  lätta att förstå ens för folk i branschen…

Klart bäst för dagen var Expressens Thomas Mattsson. Under seminariet dristade jag mig t o m till att på Twitter utse honom till den ledande pressetiske debattören bland de svenska chefredaktörerna. De flesta av dessa syns ju inte alls i den debatten även om ett antal redaktörer är bra på att förklara sina beslut i den egna tidningen.

Thomas Mattsson missar aldrig en chans att förklara, problematisera och diskutera etiken. På Twitter, i tidningen, i branschpressen och på sin blogg. Han resonerar och väger allmänintresset mot tunga etiska krav och pekar skickligt på vilka svåra överväganden det handlar om. Jag tycker ibland att han börjar närma sig Bo Strömstedts höjder i den pressetiska diskussionen, även om denne nog behåller titeln länge än.

Meningen var att den stridbare straff- och skadeståndskramande juristen och professorn Mårten Schultz på plats skulle ha pläderat för sina uppmärksammade och rätt kritiserade idéer. De handlar  om fler åtal och domstolsprövningar och ökade skadestånd för integritetskränkningar och förtal i medierna. Tyvärr kunde han inte komma p g a sjukt barn, men Schultz deltog via telefon. Det blev dock inte alls samma hetta i diskussionen som det säkert skulle ha blivit om han hade varit där. Schultz och deltagarna på scenen gjorde dock så gott de kunde.

Med i den debatten var också Mattias Göransson, chefredaktör på Filter och Jeanette Gustafsdotter, vd på Tidningsutgivarna, TU. Göransson var ensam om att såga det pressetiska systemet som han tyckte kan te sig rätt löjligt ibland. Hans åsikter låg, som jag uppfattade, ganska nära min egen syn på saken. Systemet är krångligt och har funkat dåligt vilket diskuterades i Almedalen för något år sedan.

Dagen fortsatte för min del med Medieakademins förtroendebarometer, alltid intressant att ta del av. Sedan blev det en debatt om ”Tv-tittare utan tv. Vart är vi på väg?” Med Eva Hamilton, naturligtvis. Det handlade om att tittandet på vanlig tv alltmer får stryk av renodlad webb-tv. Särskilt bland yngre.

Det är en intressant utveckling som bör få följder för licenssystemet, men det verkar Hamilton inte alls tycka. Hon sa bland annat något i stil med att webbtittare ska betala licensen ändå eftersom ”man säkert har en tv ändå”. Ungefär. Jag håller inte alls med, licenssystemet är otidsenligt och om detta har jag bloggat tidigare. Debatten handlade dock mest om vad webb-utvecklingen i övrigt innebär. Intressant, inte minst för OIa Ahlvarssons framtidsvisioner och producentens Agnes Lo Åkerlinds inlägg om hur man gör bra tv, inte minst för webben.

På Meg12 möter man hela tiden massor av mediekolleger och därför missade jag halva seminariet om ”Sanningen, sållandet och det döende scoopet”. Mycket folk i en av de större salarna. Dagen avslutades med ett arrangemang av Sveriges Radio om kommentarskulturen på webben, ”Journalistik 3,0”, om den utmärkta Medieormen och SR:s  satsning på att släppa fram kommentarer

Cilla Benkö, vice vd på SR, och bolagets vd Mats Svegfors kan med rätta vara stolta över projekten och Mats Svegfors, som tidigare varit ganska kritisk till bloggandet och twittrandet, sa efter debatten till mig att han ju faktiskt bättrat sig sedan han fick kritik i Almedalen för några år sedan. Det han helt rätt i. Ungdomspoäng…

Så var det med den dagen och nu i kväll ska runt femhundra människor (!) på en stor fest där även Tidningsutgivarnas årsmötesmiddag är en integrerad del. TU:s årsmöte var i år förlagt till Meg12 i Göteborg och under dagen tog organisationen beslutet att gå med i den nya paraplyorganisationen Utgivarna.

I morgon blir det en ny lång dag med många seminarier, bland annat om tryckfrihetsförordningen bör skrotas eller putsas upp. Och störst är nog förväntningarna inför ett seminarium om ”Journalist – ett yrke och en bransch i förändring. Både TU:s ordförande Tomas Brunegård och Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling deltar. Diskussionen kommer nog att handla mycket om hur man ska hitta nya affärsmodeller för tradmedierna.

Mot Göteborg och nya Meg12

I morgon är det premiär för en ny löftesrik mötesplats för mediemänniskor, Mediedagarna i Göteborg, hashtag #meg12 på Twitter. Arrangemanget hålls i Svenska Mässan och tycks ha lockat väldigt många deltagare från alla tänkbara delar av mediesamhället. Det är också arrangörernas uttalade vilja, att skapa en mötesplats för alla med de mest skiftande mediala ambitioner.

Initiativtagare till detta nya vattenhål för alla som irrar omkring och söker svaren i mediernas värld är Tidningsutgivarna, Medieakademin samt Bok & Bibliotek, som är mest känd för den årliga stora bokmässan.

Därutöver har Meg12 ett antal huvudpartners som mediekoncernen Stampen, Sveriges Television och Sveriges Radio. Det finns också så kallade partners som t ex ElektronikBranschen och Google. Meg12 är därmed ett intressant exempel på en ny samverkan mellan public service, privatägda tradmedier och helt nya medieaktörer.

I morgon inleds Meg12 och under två dagar kan besökarna välja mellan en lång rad seminarier, scenframträdanden och andra arrangemang. Samt information från många utställare. Upplägget tycks vara som  Bokmässan i miniatyr och där finns det ju en stor erfarenhet ibland initiativtagarna.

Snart sagt alla framträdande medieprofiler finns på plats liksom politiker och en rad andra namnkunniga personer. Meg12 kännetecknas därmed redan från starten av en hög kändisfaktor både på scenen, i olika diskussioner och i publiken. Hela programmet ligger tillgängligt på nätet. Det är en ganska tung pdf och lite blaffig och svåröverskådlig, vilket är lite förvånande i sammanhanget. Men innehållet är intresseväckande.

I anslutning till Meg12 har i år Tidningsutgivarna sitt årsmöte där medlemmarna bland annat ska ta beslutet om den nya paraplyorganisationen Utgivarna. Den första dagen avslutas med en stor middag som tycks ha lockat mycket folk.

Arrangemanget fortsätter under fredagen och när alla reser hem mot slutet av dagen vet vi alla om arrangemanget blev lyckat och därmed lockar till en fortsättning. Inget annat arrangemang för mediemänniskor verkar vara mer omfattande och gränsöverskridande, men det finns ändå ett utbud som tvingar företagen att välja och prioritera i dessa tider.