Farligt, farligt av TU

Tidningsutgivarnas vd Anna Serner och analyschef Fredrik Rogberg publicerade i går en uppseendeväckande artikel i Dagens Media. De konstaterar att konjunkturen vänder och att annonsörerna återvänder till tidningarna, "Det våras för dagspressen". Den artikeln borde de aldrig ha skrivit, den är farlig.
Att konjunkturerna skiftar vet alla och den nuvarande uppgången är sannerligen inte lösningen på dagspressens problem. Det är de strukturella frågorna som måste lösas av branschen. Prenumerationerna minskar och konkurrensen ökar från alla nya medier, medievärlden ser i dag helt annourlunda ut än förr och den förändringen har inte ett skvatt med konjunktursvängningarna att göra.

Jag kan inte förstå hur Anna Serner och Fredrik Rogberg tänker när de försöker vifta undan alla viktiga förändringsbehov inom dagspressen. Det är ju det de gör när de förklarar att dagpressens "dödgrävare kan gå hem".
Nu bidrar de till att historien kan upprepa sig. Dagspressens direktörer och redaktörer har alltid haft en talang för att luta sig tillbaka i konjunkturuppgångar och strunta i att vidta nödvändiga åtgärder just när det borde ha skett, nämligen när det finns pengar.

Förändringar är lätta att skjuta upp, men det är oändligt mycket tyngre att senare, när konjukturen dalar, vidta åtgärder under galgen. Det är inte svårt att förstå hur dramatiskt det kan komma att bli i nästa konjunkturnedgång när de strukturella förändringarna är ännu mer påtagliga.
Därför känns det väldigt märkligt att Tidningsutgivarna medverkar till att invagga branschen i en falsk trygghet.

Bra debatt om PO/PON

På väg norrut från Skåne efter intressant debatt på Publicistklubben i Malmö om pressetik, kritiken mot PO och PON och om hur dessa frågor löses i framtiden. Återkommer kanske om detta när jag i slutet av veckan är hemma efter några nätter på hotell här och där. Och efter besök hos blivande uppdragsgivare för mitt bolag, Ukik Media. Och efter kanske ytterligare något besök i nedersta delen av Sverige...

Dock kan jag redan här säga att det blev en kul debatt med bl a Per Svensson, Mimmi Karlsson-Bernfalk och Ulrika Knutson som är Publicistklubbens ordförande. Vi blev mer överens än vad jag i förväg trodde, men också väldigt oeniga i somliga frågor...

Och det kom natuligtvis att handla mycket om både Expressens och tidningarna i Gävle som trotsat PO-systemet. Och om bloggar och nya medier och etiken i allmänhet. Ajajaj, etiken har problem, men jag tror att det blir bra vad det lider.

Mest oeniga var vi nog när jag sa att jag tycker att Tidningsutgivarna ska ta hela ansvaret för organisationen runt pressetiken. Jag har svårt att se varför Journalistförbundet och Publicistklubben ska finnas med som huvudmän i det pressetiska systemet.
Detta handlar ju om "självsanering" och allt ansvar för publiceringen ligger ju på utgivarna, inte på journalister eller medlemmar i Publicistklubben. Dessa bör befrias från sitt ansvar för tidningarnas innehåll, anser jag trots att jag varit medlem i Publicistklubben i över 40 år... Eller just därför.

I morgon ska jag träffa en (hoppas jag) kommande uppdragsgivare som vill anlita mitt aktiebolag Utkik Media (formellt Utvalnäs Media- och Kommunikation AB). Det mötet, och uppdraget, ser jag fram emot!

Presstöd på dekis bör avskaffas

Kan det vara så att det otidsenliga statliga presstödet äntligen blivit så ifrågasatt att politikerna vågar avskaffa det? Det har alltid varit kritiserat, men har överlevt med stöd av det politiska etablissemanget på vänsterkanten. Och Centern. Stödets mottagare inom pressen har också varit aktiva med lobbyinsatser mot riksdag och regering.
Men nu är systemet i gungning - en rasistisk tidning fått rätt till statligt stöd. Det kan vara början till slutet för presstödet.

Bakgrunden är att Presstödsnämnden beviljat Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag ett presstöd på drygt 2,3 miljoner kronor. Tidningen uppfyller tydligen alla de krav som gäller i sammanhanget.
Det är en chockartad situation för många av presstödets förespråkare. De vill, fullt förståeligt, att den minst sagt obehagliga rasistiska tidningen inte ska kunna få statligt stöd.
Hur det nu skulle kunna gå till eftersom grundbulten i reglerna är att Presstödsnämnden, med all rätt, inte får ha några synpunkter på de mottagande tidningarnas innehåll. Det är censur.

En ledamot i nämnden Martin Ahlquist, chefredaktör för tidningen Fokus, lämnar nämnden i protest. Han motiverar i dag sitt beslut i Dagens Nyheter.

Hans beslut kan jag förstå i det här läget, men jag är ändå mest förvånad över att han över huvud taget gått med på att sitta i nämnden, inte minst eftersom han i sin artikel mycket bra beskriver hur olika tidningar manipulerar sina produkter för att på så sätt få mer i presstöd. Trots denna sin insikt har han alltså satt sig i nämnden.
Dessutom måste han ha vetat att reglerna ger även nazister och andra egendomliga grupper rätt till stöd för sina tidningar om de uppfyller de rätt enkla reglerna.

"Presstödet korrumperar." Det var rubriken på en ledare jag skrev i Gefle Dagblad för gissningsvis tjugofem år sedan. Detta sedan jag på en konferens mött en mycket ansedd tidningsdirektör som, tills dess, alltid varit motståndare till presstödet. Nu bearbetade han mig plötsligt om att stödet borde behållas.
Direktören hade upptäckt att hans egen välmående tidning skulle få dyrare distribution om den fattige konkurrenten tvingades lägga ner om presstödet skulle avskaffas. Då tänkte han om och bytte åsikt.

Det var då det, men historien går igen. I sin text beskriver Martin Ahlquist att presstödet har blivit en intäktskälla för "fiffiga entreprenörer". Han nämner några exempel på tidningar som trixar med editioner för att kunna kvittera ut flera presstöd.
Ahlquist skriver till exempel att "Tidningen ETC är i dag inte en tidning utan sju med ett totalt presstöd på 12 miljoner 2010. Fria tidningar ger ut sex tidningar och så vidare."

Allt detta är väl känt, men både inflytelserika medieföreträdare och mäktiga politiker har under alla år accepterat den rådande ordningen, även i kretsar som egentligen är kritiska till stödet. "Presstödet korrumperar".
Moderaterna har varit kritiska till presstödet, men har sedan de kom till makten obegripligt nog försvarat stödet i sin regeringsutövning, till exempel när det har ifrågasatts av EU. De nya moderaterna verkar gilla att offra sina gamla principer.

Men nu närmar sig kanske slutet för det statliga driftstödet till pressen. Den ena debattören efter den andra träder fram och tycker till. Somliga vill att reglerna ska göras om så att inte rasister kan få presstöd. Det är naturligtvis helt omöjligt, det är censur. Ändå har kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (m) redan sagt att hon vill se över reglerna.
Andra hävdar det omöjliga i att staten ska få lägga sig i tidningarnas innehåll, hur obehagliga tidningarna än är, presstödsreglerna kan inte rubba de grundläggande förutsättningarna för tidningarnas verksamhet, Tryckfrihetsförordningen.

Universitetslektor Jan Strid vid JMG skriver i DN att det är omöjligt att ställa några krav på tidningarnas innehåll för att de ska få stöd, "Tryckfrihetsförordningen gäller."
Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg försvarar både stödet till den rasistiska tidningen och presstödet som sådant, "Om vi slopar presstödet tystas de tidningar som i dag bjuder det största ideologiska motståndet mot nyfascismen: den lilla vänsterpressen."
Expressens kulturchef Karin Olsson skriver att hon är tveksam till presstödets fortsatta existens. "Presstödet liknar mest en skrattspegel av de ideal som det en gång byggdes på."
På bloggen Samesamebutdifferent skriver Julia Skott att hon inte kan tänka sig att ställa krav på innehållet hur obehagligt det än är, "För när vi väl börjar villkora stödet utifrån innehåll kan det bara gå utför."

Så låst är läget i debatten runt presstödet och här kan man ana att lösningen kan vara att avskaffa det, alternativt göra om det fullständigt till ett mer generellt branschstöd.
Det nuvarande stödet har så att säga hamnat på dekis, ingen verkar vilja ha det så som det i dag är utformat, inte ens de varmaste anhängarna. Och det lär inte kunna ändras på ett acceptabelt sätt.

Jag tycker att det bör avskaffas, det är helt otidsenligt. Stödet inrättades för ungefär 40 år sedan efter en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. En del menar att det var två personer som gjorde upp om stödet, finansminister Gunnar Sträng och Centerns ledare Gunnar Hedlund. Båda partierna hade starka egenintressen i sammanhanget och reglerna skräddarsyddes för att så långt som möjligt styra pengarna till rätt tidningar. Presstödet korrumperar...

Stödet infördes under en annan tid, men finns fortfarande kvar trots en dramatisk medieutveckling. I dag är ingenting sig likt i mediernas värld, men staten betalar ändå årligen ut ungefär 500 miljoner kronor i driftsstöd till de mottagande tidningarna.
De flesta mottagarna är, som under alla år, socialdemokratiska andratidningar. Skillnaden är att de absoluta flertalet av dessa i dag ägs av borgerliga tidningskoncerner. Som MittMedia. Den koncernen får presstöd till sina dotterföretag Arbetarbladet i Gävle, Dagbladet i Sundsvall och LT i Östersund.
Svenska Dagbladet får presstöd, nu som förr, men numera ägs tidningen av den norska mediekoncernen Schibsted. Centerpartistiska Skånska Dagbladet får också presstöd och räknas då som storstadstidning eftersom redaktionen ligger i Malmö, men läsarna finns på landsbygden i Skåne. Storstadsstödet har hittills varit betydligt större än stödet till landsortstidningarna, men sänks nu efter kritik från EU.

Tidningsbranschen är sig onekligen inte riktigt lik jämfört med det tidiga sjuttiotalet då stödet infördes. Utanför branschen har det ju dessutom tillkommit en rad nya medier och möjligheter att publicera nyheter och debatt. Internet har förändrat allt, men presstödet har bestått.

Presstödet är föråldrat och bör avskaffas.

Bra av Anders R Olsson om filtrering

Journalisten och debattören Anders R Olsson har i dag publicerat en mycket bra och tänkvärd artikel i SvD om filtrering av nätet. Olsson, som är en av de klokaste i Sverige i tryck- och yttrandefrihetsfrågor, menar att möjligheterna till filtrering bör lagregleras för att undvika missbruk och ren censur.

Han har naturligtvis rätt och det är skönt att få läsa en text om att censur och filtrering bör begränsas i ett läge där det allt oftare skriks efter förbud på nätet. I dag har också Stiftelsen för Internetinfrastruktur,.se, haft ett seminarium om filtrering som man naturligtvis borde ha följt, men så blev det inte för min del.

Det går dock att läsa inlägg på Twitter från seminariet. Sök på hashtag #filtersem. Seminariet sändes också live via webben och jag förmodar att det kan ses även i efterhand här.
Det tänker jag göra. Anders R Olsson var naturligtvis med på seminariet liksom Isobel Hadley-Kamptz med flera.

Twitter, Seniorkonsulterna och GPS

I dag ska jag prata om medieutvecklingen i allmänhet och de sociala medierna i synnerhet hos Seniorkonsulterna i Gävle. Lite mediehistoria blir det, tidningsdöd, strukturfrågorna och mycket om Twitter och Facebook och bloggar.

Framtiden är redan här och det märkte jag inte minst under förmiddagens möte med forskare på Högskolan i Gävle, OpenCare, Gävle Kommun och Future Position X om ett intressant GPS-projekt.
Min fru och jag ska vara försökskaniner i en test av ett nytt positioneringssystem för människor med minnesproblemaik. Mycket intressant, vilken teknik. Gränserna mellan medier och annan raffinerad infrmationsteknik minskar snabbt.

Yrsa Stenius om jävfrågan

I dag bemöter Allmänhetens Pressombudsman Yrsa Stenius i tidningen Journalisten medieforskaren Britt Börjessons åsikter om att Stenius borde ha överlämnat anmälan från Jan Guillou till den biträdande pressombudsmannen.
Detta för att undvika misstankar om jäv eftersom Yrsa Stenius själv kommer från Aftonbladet. Yrsa Stenius hävdar att det vore orimligt om hon som PO inte skulle kunna pröva anmälningar mot rikstidningarna.

Hursomhelst med den saken, men den tidigare relaterade jävsituationen rörande Gefle Dagblad, GD, är i så fall allvarligare. Den handlade om att Stenius själv hanterade en anmälan från en person misstänkt för mordbrand och kom fram till att GD borde fällas.
Detta ungefär samtidigt som hon i en intervju i Dagens Nyheter sa att den värsta recension hon som författare själv hade råkat ut för många år dessförinnan hade publicerats i Gefle Dagblad. Uppseendeväckande nog anmälde hon recensionen till PO samtidigt som hon själv satt i Pressens Opinionsnämnd, PON. Som fällde tidningen...
Detta skrev jag nyligen ingående om i Medievärlden.

I det fallet kan man verkligen tala om jäv, det ärendet borde Yrsa Stenius ha överlämnat till biträdande PO. Detta fall har varken hon eller PON kommenterat trots att Gefle Dagblads chefredaktör Christina Delby Vad-Schütt tagit upp frågan i ett brev till PON.

Stenius och Säfström i radiodebatt

I förmidags möttes pressombudsmannen Yrsa Stenius och chefredaktör Katrin Säfström i en radiodebatt om pressetiken. Den kan man lyssna på här i P1 Morgon.