Yonna Waltersson ny chefredaktör på tidningen Arbetet

Yonna Waltersson blir ny chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Arbetet. Hon är idag chefredaktör för Dagens Arena. Yonna Waltersson är nybliven småbarnsmamma och tillträder sin nya tjänst efter sin föräldrarledighet. Anställningen blev klar igår och hon har idag presenterats för personalen.

Yonna Waltersson är 33 år gammal, dalkulla från Falun och har jobbat i flera olika roller inom den uppmärksammade Arenagruppen sedan 2010, senast som chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen Dagens Arena och samtidigt chef för Arena Medier. Hon har ingått i ledningsgruppen för hela Arenagruppen.

2012 och 2013 fick Dagens Arena och Yonna Waltersson tillsammans med sina kolleger det Svenska Publishing-priset för kategorin web. 2010 fick Yonna Waltersson och två kolleger på Dagens Arena ett hedersomnämnande av Föreningen Grävande Journalisters jury för Guldspaden.   

Innan Yonna Waltersson började på Dagens Arena var hon journalist på Europaportalen och dessförinnan redigerare på TT Spektra vars verksamhet nu ingår i TT Nyhetsbyrån. Hon har också varit verksam som formgivare, bland annat för boken ”Överlev hemma” utgiven av Civilförsvarsförbundet.

Det ska nu bli spännande att följa henne och tidningen Arbetet, tidigare med namnet LO-Tidningen, som ägs av LO:s bolag LO Mediehus AB. Det är ett nybildat bolag där flera fackförbundstidningar samlats i samma företag och lokaler med en gemensam ekonomiledning. Det är förutom Arbetet även Kommunalarbetaren, Arbetet, Sekotidningen, Handelsnytt och Fastighetsfolket.

Tanken med det gemensamma bolaget är att söka kloka samarbeten, inte minst ekonomiskt men även i andra avseenden, även kanske journalistiskt. Bolagets vd är Robert Jonsson som tidigare var vd för Södermanlands Nyheter. Styrelsens ordförande i LO Mediehus AB är LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin.

Arbetet har en upplaga på omkring 54 000 tusen ex. Tidningen har omkring 15 medarbetare och kommer ut på fredagar med 40 nummer per år och är inriktad på en kvalificerad journalistik om arbetsmarknad, samhälle och politik i vid mening. Den har också sin sajt med daglig fortlöpande nyhetsbevakning. Den har ca 90 000 unika besökare per månad.

Jag har genom mitt bolag Utkik Media haft uppdraget att hantera rekryteringen av ny chefredaktör till Arbetet. Under de senaste elva åren har jag som konsult på deltid genom mitt bolag varit rådgivare åt vd och chefredaktörer på medieföretag runt om i landet, ofta rörande löpande publicistiska frågor, andra ledningsfrågor och strategifrågor, men också i ökande utsträckning rekryteringar som idag utgör en stor del av verksamheten.

Numera hör därför ofta också mediechefer av sig till mig med sitt CV då de av ett eller annat skäl är intresserade av att röra på sig. Vid ett antal tillfällen har jag då också glädjande nog, pro bono, kunnat förmedla kontakter till medieföretag som blivit deras nya arbetsgivare.  

På de återkommande överenskomna uppdragen med medieföretag har jag som konsult och headhunter rekryterat chefredaktörer, ansvariga utgivare, vd och andra mediechefer, som nu åt Arbetet, men tidigare även åt bland annat Allehanda, Arbetarbladet, Corren, Hälsingetidningar, Jönköpings-Posten, Norran, Norrländska Socialdemokraten, Smålands-Tidningen, Upsala Nya Tidning och Östersunds-Posten med flera mediehus, men även åt Sveriges Television och fack- och tidskriftsförlag.

Yonna Waltersson tillträder tjänsten som chefredaktör på Arbetet i augusti efter sin föräldrarledighet.

Liv Bäckström är redan nu och fram till den sista juli tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare för Arbetet.
Uppdaterad med länk 151216 kl 13.40, 13.43, 14.16, 14.33, 15.41, 15.59, 21.53
Länk:
Yonna Waltersson från Falun blir chefredaktör på Arbetet - nyhetsartikel, dt.se 151216
Yonna Waltersson ny chefredaktör på Arbetet - nyhetsartikel, dagensarena.se 121516
Hon blir Arbetets nya chefredaktör - nyhetsartikel, medievarlden.se 151216
Yonna Waltersson tar över Arbetet - nyhetsartikel, resume.se 151216
Yonna Waltersson blir ny chefredaktör för Arbetet - nyhetsartikel, dagensmedia.se 151216
Hon blir Arbetets nya chefredaktör - nyhetsartikel, journalisten.se 151216
Yonna Waltersson blir Arbetets nya chefredaktör - intervju med Yonna Waltersson, arbetet.se 151216  

Nyheten om Helin en stjärnsmäll (!) för de kommersiella mediekoncernerna

Vilken kanonnyhet - Jan Helin går från Aftonbladet till Sveriges Television, SVT! En fantastisk rekrytering av Hanna Stjärne som samtidigt utser Lena Glaser till programdirektör. Stjärne markerar att SVT går mot stora förändringar. Och hur kommer Helins nya roll att påverka skyttegravskriget mellan kommersiella medier och public service? Så sent som i fredags framträdde Jan Helin i en hearing inför Public service-kommissionen och då som företrädare för de förstnämnda. Idag bytte han sida.

Med Jan Helin och Lena Glaser som programdirektörer direkt under vd Hanna Stjärne får SVT en förändrings- och framtidsinriktad ledning. Jan Helin är ju en ikon i de kommersiella mediehusens värld. Lena Glaser är inte lika känd utåt, men har också definitivt ikonstatus i televisions värld och hon beskrivs i internetworld.idg.se som en digital folkbildare som skrivit webb- och tv-historia. Det är Lena Glaser som har gett oss SVT Play.

Hanna Stjärne själv blev vd för SVT för knappt ett år sedan. Dessförinnan var hon chefredaktör och vd för Upsala Nya Tidning. Dit kom hon från Sveriges Radio 2011 och jag var anlitad av UNT för att hantera rekryteringsprocessen. Då var Hanna Stjärne framtidsanalytiker i ledningen efter jobb som programdirektör på SR och och andra uppdrag inom SR. Hon hade också mycket väl kunnat efterträda Mats Svegfors som vd för SR, men då blev det Cilla Benkö.

Men nu leder hon Sveriges Television, ett jobb som jag tror mig veta att hon tycker är ännu intressantare och roligare än vad det skulle ha varit att leda SR. Och idag hyllas Hanna Stjärne av en rad framträdande medieledare för rekryteringen av Jan Helin.  

Det kommer att bli spännande att följa SVT:s utveckling under den nya ledartrion Stjärne-Helin-Glaser. De tre kommer nog att driva fram en rejäl uppgradering av SVT, inte minst digitalt och nyhetsmässigt.

För Schibsted och dess koncernchef i Sverige, Raoul Grünthal, känns det nog inte lika kul som för Hanna Stjärne idag även om han i en kommentar på resume.se, där han också hyllar Helin för dennes insatser, säger att det är ett bra läge för ett skifte just nu om det ändå ska ske. Aftonbladet har en stark position och ledning, menar han. Även Sofia Olsson Olsén, från idag tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet, har sagt samma sak samtidigt som hon sörjer att Helin slutar. Raoul Grünthal är nu även tillförordnad vd för Aftonbladet.

Jan Helin själv tycker jag har förklarat sitt beslut mycket bra i alla intervjuer och då inte minst i Aftonbladets egen tv-intervju på dess webb. Där var han märkbart berörd över stundens allvar efter en blomsterhyllning på redaktionen. Han har genomgående sagt att man i sin ledarroll också måste inse när det är dags att lämna över ansvaret. Han kom fram till att det var dags nu när han fick ett oemotståndligt erbjudande från SVT. Han har varit chefredaktör sedan 2008 och därtill vd sedan 2012.

Nu kommer Jan Helin tillsammans med Glaser och Stjärne att få ett enormt inflytande på utvecklingen för Sveriges Television. Därmed blir han också en av dem som ska möta kritiken från de kommersiella mediekoncernerna om att dessa hotas av SVT, SR och Utbildningsradion, UR, med sina digitala satsningar finansierade av licensmedel. Jan Helin har själv tidigare i många avseenden sällat sig till kritikerna och så sent som i fredags framträdde han som företrädare för de kommersiella medierna i en hearing.

Den arrangerades av Public service-kommissionen vars namn måhända kan leda tankarna till en statlig politisk eller myndighetsrelaterad organisation. Så är det dock inte i det här fallet eftersom den startats på initiativ av just Bonnier, Schibsted Sverige, Mittmedia, MTG, Bauer Media Group och Tidningsutgivarna för att granska public service-bolagens påverkan på de kommersiella medierna. 

De indirekt statligt ägda public service-bolagen ägs av förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Samma dag som kommissionen höll sin hearing skrev stiftelsens avgående ordförande Ove Joanson en debattartikel i SvD där han i skarpa ordalag kritiserade kommissionens tillkomst. Dess ordförande Gunnar Strömblad svarade i en annan artikel.

Bakom Public service-kommissionen står, som Strömblad skriver, så gott som alla kommersiella mediehus i Sverige. Tillkomsten och syftet med kommissionen har ändå ifrågasatts då starten blev olycklig då medievisionären Joakim Jardenberg först tillfrågades om han ville ingå i den, men sedan ratades då man förstod att han hade en mer positiv syn på public service än vad man antagit. En pinsam och rätt ofattbar fadäs av pr-byrån som anlitats för att organisera arbetet.     

Gunnar Strömblad åtnjuter dock ett grundmurat förtroende i branschen där han tidigare varit framgångsrik vd för just Aftonbladet, sedan SvD och slutligen koncerndirektör och styrelseordförande för Schibsted Sverige, organisationer Jan Helin nu lämnar för att gå till public service.

Strömblad har gång på gång betonat att kommissionen är oberoende och hans integritet är väl känd. Samtidigt är det också väl känt vilken kritik mot public service som odlats inom koncernerna bakom dess tillkomst, ibland tämligen aggressivt som i MittMedias utspel. Förtroendet för kommissionens oberoende kunde därför ha varit större, men Gunnar Strömblad har naturligtvis rätt i att dess insats kan bedömas först då den presenterat sina slutsatser.
Jan Helin är en av de framträdande ledarna inom de kommersiella medierna som i skilda sammanhang varit kritisk till utvecklingsprojekten inom SVT, som till exempel om dess närvaro på Facebook och skapandet av online-satsningen Edit. I våras skrev Helin så här i en krönika:

”Med det breda innehåll och den breda publik Public service har i Sverige är det vad som krävs av data från en publisher för att Facebook effektivt ska kunna konkurrera med Aftonbladet som primär nyhetskälla och sedan kombinera det med sin övriga data för att bygga sin annonsaffär.
Mediamarknaden är tuff som den är ändå. Att slåss mot en amerikansk gigant i kombination med den sammanlagda kraften av flera skickliga public-service redaktioner som är förfinansierade av en statlig licens kan bli väl tufft också för en hårding som Aftonbladet".

Han avrundade texten med en direkt fråga till ägaren staten:

"Så av alla diskussioner om att nya tjänster från public service ska förhandsprövas fast det aldrig görs, så tycker jag att ägaren staten ska börja med att pröva att offentligt svara på följande fråga:
Varför ska innehåll som är finansierat av en statlig licens överhuvudtaget finnas på kommersiella amerikanska medieplattformar som Facebook och Youtube?"

Nu kommer Jan Helin att få möta sina egna argument när han ska ta SVT till den digitala framtiden och han sa också så här idag i en intervju på resume.se:

- Det kan finnas områden där jag får anledning att ompröva mina åsikter, men i grunden har jag alltid tyckt att public service är viktig. Inte bara historiskt sett utan ännu viktigare i framtiden. Kärnvärden som opartiskhet och saklighet – alla sådana saker kommer bara att växa i betydelse i det snabbt ökande informationsflödet.

Public service-kommissionen ska presentera sitt utredningsresultat i april 2016, ungefär samtidigt som Jan Helin tillträder sitt nya jobb. Jag förmodar att Gunnar Strömblad och kritikerna mot public service inom Schibsted och MittMedia med flera koncerner inte är särskilt entusiastiska över Helins nya roll.

Det är däremot Jan Helin själv som idag talade om att jobbet som programdirektör på SVT är ett drömjobb för honom. Expressens chefredaktör Thomas Mattssons tankar gick i samma riktning i en intervju på dagensmedia.se:
- För Janne blir väl det här rena himmelriket, det har ju ryktats om att han velat till SVT tidigare och med sin erfarenhet från Aftonbladets digitala satsningar blir han naturligtvis en oerhört stark kraft för Hanna Stjärne och, får man gissa, en ganska krävande beställare av Anne Lagercrantz tjänster.
En bra sammanfattning av honom om Jan Helins nya liv och om vem som är dagens största vinnare, nämligen Hanna Stjärne. Själv är hon också stolt och glad i branschpressen. Nyheten om Jan Helins nya roll har redan genererat massor av artiklar och jag länkar nedan till ett urval av dem.
Utöver alla resonemang och spekulationer om rekryteringen och dess betydelse för public service, Aftonbladet och branschdebatten så finns det en fråga som ännu inte fått svar någonstans. Vad händer nu med populära Mattsson Helin podcast? Det undrar jag också. Om Helin, trots sin nya roll i opartiska och sakliga public service, kan och får fortsätta med de frimodiga resonemangen i podden så är väl det i sig ett tecken i skyn om public service på väg in i en ny tid. Vi får se vad det lider...

Korrigerad och uppdaterad 151215 kl 21.57, fler länkar kl 22.03, ny länk kl 23.45, kompletterad och korrigerad 151216 kl 02.16, 02.31, ny länk kl 02.57,  17.38, 23.46
Jan Helin: "Jag har varit rädd för att medarbetarna ska bli arga" - Kerstin Weigl gör en känslosam med sin chef Jan Helin, aftonbladet.se
"SVT behöver Jan Helins kompetens" - artikel av Karin Olsson, expressen.se 
Ingen vild gissning att Helin en dag blir vd - Initierad krönika av Malin Ekman, svd.se
Grattis SVT! Om en visionär publicist som nu lämnar Schibsted - Åsa Lindeborg om Jan Helin, aftonbladet.se
Här är några du kan ringa Raoul - intervjuer om tänkbara efterträdare, medievarlden.se 
Sofia Olsson Olsén om att ta över efter Jan Helin - intervju med Sofia Olsson Olsén, medievarlden.se
Det krävs av Jan Helins efterträdare - intervju med Anders Gerdin, resume.se
Thomas Mattsson: Klokt drag av Hanna Stjärne - intervju med Thomas Mattsson, resume.se
Jan Helin tar sitt drömjobb för lusten, inte för lönen - intervju med Jan Helin, resume.se 
Jan Helin: Jag går ner i lön - intervju med Jan Helin, dagensmedia.se
Jan Helin: Stjärnorna stod rätt - intervju med Jan Helin, journalisten.se 
Lena Glaser Årets MediaAmazon 2013 - Utkiksbloggen.blogspot.se 20130415 

  

Personfrågor, pengar eller kulturskillnader? Vibbar á la Stampen för MittMedia.

Personfrågor, pengar eller kulturskillnader?  Den spruckna affären mellan MittMedia och Schibsted väcker många frågor om vad som egentligen hände. Dessa får man inget svar på i de kryptiska och närmast identiska kommentarerna från ledande företrädare som Raoul Grünthal, Lars Leijonborg och Thomas Peterssohn. Den senare brukar var mycket öppen i sina kommentarer, men inte denna gång. För honom och MittMedia måste det vara en rejäl besvikelse och för branschfolk kan nog beskedet generera vibbar à la Stampen. Vad händer nu?

Det var i våras som Schibsted och MittMedia gick ut med att de inlett förhandlingar om att bilda en ny mediekoncern där Svenska Dagbladet, SvD, och MittMedias alla tidningar skulle ingå. Och detta ovanpå en redan inledd fusion mellan MittMedia och Promedia. Schibsted och MittMedia sa att hela affären skulle vara klar före jul.

Och nu ett par veckor före jul avslutas förhandlingarna trots att Thomas Peterssohn menar att ”idén som sådan fortfarande är relevant”. Schibsteds Raul Grünthal säger att ”analysen som låg bakom planerna på ett samgående fortfarande gäller” samt att ”ingen stänger några dörrar för framtiden”. Det är bara det att ”förutsättningarna inte finns just nu”.

MittMedias styrelseordförande Lars Leijonborg har hittills inte sagt någonting, men skriver i ett pressmeddelande att det har varit ”bra och givande diskussioner” som han är nöjd med, men att parterna står en bit från varandra och att det därför inte är ”meningsfullt att förnya avsiktsförklaringen”.

Kryptiska och motsägelsefulla kommentarer som kan leda tankarna åt vilket håll som helst om varför de stolta planerna inte fullföljs. MittMedias vd Thomas Peterssohn är trots sina ovanligt försiktiga uttalanden ändå tydligast då han till Resumé säger att den spruckna affären beror på ”ekonomiska faktorer”.  

Att det inte har varit lätt att komma överens om miljonrullningen i den här affären kan man förstå med tanke på branschens vikande siffror och riskerna med det oklara politiska läget rörande presstödet, men samtidigt var det väl just behovet av strukturförändringar och chansen till stora samarbetsfördelar och ekonomiska vinster som var målet för affären? Skulle det vara enbart oenighet om ekonomin så borde affären ha spruckit tidigare än just under den månad då allting skulle vara klappat och klart.

Att fusioner är komplicerade har jag egna erfarenheter av då Gefle Dagblad och Arbetarbladet skulle gå ihop och även senare som konsult i liknande sammanhang på andra håll i landet.  Men då tänker jag mindre på de ekonomiska faktorerna utan snarare på hur man ska överbrygga kulturskillnaderna som alltid finns mellan olika organisationer. Och personfrågorna som alltid också är närvarande när reviren hotas. Allt detta berörde jag i ett blogginlägg i våras då planerna på affären presenterades.

Att det utöver svåra ekonomiska frågor i ett så stort projekt också finns komplicerade person- och kulturfrågor är således uppenbart. Börsnoterade Schibsted och stiftelseägda MittMedia lever på sitt sätt i skilda världar. MittMedia och Promedia är också väldigt olika företag där det förstnämda blir allt mer centraliserat och tämligen låst vid sin egen mycket tydliga modell om hur den digitala omställningen ska gå till.

Promedia har på ett helt annat sätt arbetat med de frågorna och det var om jag minns rätt också just därför MittMedia genom Thomas Peterssohn som styrelseledamot i Promedia var kritisk till dess digitala strategi och under den processen växte planerna på en fusion mellan Promedia och MittMedia fram.  Redan den fusionen är ett svårt projekt. Entusiasmen är, som jag förstår det, tämligen begränsad hos medarbetarna inom Promedia med stolta tidningar som Nerikes Allehanda och Vestmanlands LänsTidning.  Och vad är tanken, ska MittMedias strategi appliceras även på Promedias skilda mediehus? Det lär inte bli lätt.  

Och samtidigt som MittMedia är ny majoritetsägare i Promedia har förhandlingarna pågått med Schibsted om ett samgående med SvD. Besvikelsen är nog stor särskilt inom MittMedia över att projektet havererat, men på Svenska Dagbladet kan jag tänka mig att budet snarare möts av lättnad trots tidningens utsatta position. Journalistklubbens ordförande Thomas Berglund tycker att det är mycket bra att avsiktsförklaringen inte förlängts.

Även i vd Gunillas Askers diplomatiska svar till Resumé tycker jag man kan ana en viss lättnad mellan raderna. Jag har svårt att tänka mig att chefer och medarbetare på SvD längtar efter att få se MittMedias vd Thomas Peterssohn sekunderad av redaktionella chefen AnnaKarin Lith segla in till ett stormöte på redaktionen…

Thomas Peterssohn har nog närmast på heltid jobbat med dessa fusioner under det senaste året och det har säkert varit en jobbig tid för koncernledningen i MittMedia som redan tidigare drabbats av prövningar då privatmarknadschefen Petra Bjernulf och affärsmarknadschefen Peter Karlsson avgick.
Även EK-koncernen med Eskilstuna-Kuriren och Sörmlands Media är en viktig part i fusionsspelet som minoritetsägare i Promedia. Och EK-koncernen har på kort tid tappat så gott som alla toppchefer som fanns där för bara något år sedan, ett förhållande som branschpressen konstigt nog inte fördjupat sig i.

Nu senast slutade PeO Wärring sedan han drabbats av sjukdom, men dessförinnan avgick brådstörtat Södermanlands Nyheters chefredaktör Göran Carstorp och dess vd Robert Jonsson som då kort dessförinnan också utsetts till koncernchefen Sören Axelssons efterträdare.  Även försäljningschefen Anders Hall slutade.

Flera tunga avhopp i EK-koncernen således ovanpå förändringarna i MittMedias koncernledning. Förändringar som knappast har förbättrat MittMedias förmåga att driva processerna vidare gentemot Promedia och EK-koncernen.  Och nu spricker samtidigt planerna på samgåendet med Svenska Dagbladet.

Frågan är vad som händer nu eftersom de olika fusionerna naturligtvis berör eller till och med är beroende av varandra. Leif Holmkvist konstaterar t ex i Resumé att MittMedia var beroende av de 300 miljoner Schibsted skulle skicka med Svenska Dagbladet eftersom pengarna skulle användas för att lösa ut EK-koncernen ur Promedia.

Thomas Peterssohn hade nog ingen bra dag på jobbet idag och hans koncern har problem med sjunkande upplagor och försäljningssiffror. Leder den spruckna affären måhända till en form av dominoeffekt där processerna både inom den egna koncernen och dess planer runt Promedia försvåras?  

Under hösten har det synts och hörts jämförelsevis lite från koncernledningen i MittMedia jämfört med självsäkra utspel tidigare.  Det är möjligen ett tecken på att tillvaron hårdnat och Thomas Peterssohn säger också följande till Resumé:

 – Nu fokuserar vi på vår verksamhet där vi har mycket att jobba med, både vad gäller Mittmedia och Promedia.  Allt fokus ligger på det interna arbetet.

Det ska bli intressant att se vad det innebär.

  

      

  

      

  

Årets MediaAmazoner Margret Atladottir och Lisa Bjurwald. Och tragedin i Paris.

Idag fick poddarna Margret Atladottir och Lisa Bjurwald ta emot sina priser sedan de utsetts till Årets MediaAmazoner.  Prisutdelningen inramades av en intressant konferens i Studio 3 hos Sveriges Radio i Stockholm med bland andra forskaren och journalisten Tanja Aitamurto, deputy director Brown Institute for Media Innovation vid Stanford University, Nicklas Lundblad, Google Senior Director, EU Public Policy Gov´t Relations samt Anette Novak, vd för  Interactive Institute och därtill högaktuell som statens särskilde medieutredare. Och dagens fest för pristagarna förmörkas sent denna dag av tragedin i Paris.

Dagen inleddes av Tanja Aitamurto med en informativ och ledig presentation om mediala utvecklingsfrågor aktuella i forskningen där hon är verksam i USA. För några decennier sedan fick jag tillsammans med några tidningskolleger i Sverige, Stigbjörn Bergensten på Nerikes Allehanda och Jan Öjmertz på Borås Tidning, förmånen att träffa just Stanfords ledning under en studieresa i USA då vi sökte sanningar om utvecklingen. Det samtalet har jag aldrig glömt och måste därmed medge att jag är rätt avundsjuk på Tanja Aitamurto som får verka i denna, som jag minns det, extremt kreativa miljö.  

Tanja Aitamurto har för övrigt också varit journalist på Helsinge Sanomat i Finland. I sitt intressanta föredrag talade hon om olika trender i medieutvecklingen, bland annat om Google Cardboard virtual realityviewer. Ävenså om olika varianter av crowdsoursing där Svenska Dagbladets räntekarta helt rättvist nämndes som ett uppmärksammat exempel. 

Nicklas Lundblad är en välkänd nätprofil, nu på Google och dessutom adjungerad professor på KTH i Stockholm. I sin underhållande föreläsning talade han om ”5 saker om den digitala framtiden som du inte förväntade dig”. Det har han helt rätt i och föreläsningen låter sig svårligen refereras med alla sina intressanta siffror och bedömningar.  Jag hoppas fler får chansen att höra såväl Tanja Aitamurto som Nicklas Lundblad vid tillfälle.

Både hon och han har flyttat över Atlanten för att jobba med medieutvecklingen i framskjutna positioner, Tanja Aitamurto inom forskningen och Nicklas Lundblad inom ett av världens mest intressanta globalt verksamma företag. Han har efter några år i USA valt att flytta hem och är nu verksam i Sverige, men fortfarande på en ledande position inom Google.

Vi fick också höra en kort intressant, lite spänd och spontan debatt mellan medieutredaren Anette Novak, fortfarande då från publikplats före sitt eget framträdande, och Lundblad som aktuell föreläsare på scenen. Det handlade om vad som egentligen hände i Spanien när Google valde att lämna landet. Novak ställde med en viss skärpa frågan om Googles ovilja att betala för sig när spanska myndigheter aktualiserade frågan.

Lundblad korrigerade hennes version med ännu mer skärpa och beskrev hur situationen, enligt honom och Google, blev helt omöjlig för den globala jätten. Google skulle ha tvingats betala för sina länkar som drev trafik till spanska medier, sa han. Denna fråga skulle det vara intressant att få en mer ingående och opartisk analys om än vad denna spontana diskussion bjöd på. Problemet med alla pengar, inte minst skattemedel, som på olika sätt lämnar svenska medier och hamnar hos till exempel Facebook och Google diskuteras ju allt oftare i dagens medieutveckling. Så även denna dag i Radiohuset.   

Intressanta framtidsdiskussioner, men dagens höjdpunkt var nog ändå att få höra och se årets två MediaAmazoner ta emot sina priser och sedan spela in sin nästa podd inför konferenspubliken. Dessa amazoner diskuterar frimodigt och kunnigt journalistiken, medieutvecklingen och utgivarfrågor ur ett kvinnligt perspektiv, som här, och precis som Margret Atladottir också sa att hon ville göra när hon tog initiativ till podden och i sociala medier efterlyste en partner. Då var hon ute efter att utmana poddgiganterna MattssonHelin. De locktonerna nappade Lisa Bjurwald på, trots att Atladottir och hon  då inte kände varandra och politiskt sett inte är särskilt överens i sin samhällssyn.

Kanske just bland annat därför är nu deras podcast väl etablerad och har tusentals lyssnare. Utöver sin podcast är också Margret Atladottir och Lisa Bjurvald verksamma som journalister i andra medier, den förra som redaktör på politism.se och den senare som delägare och skribent i medievarlden.se.

Margret Atladottir har tidigare varit chefredaktör för Nöjesguiden, ett jobb hon fick vid 23 års ålder. Lisa Bjurwald är också författare, kommunikationsansvarig för Teskedsorden och profilerad skribent vad det gäller rasismen och extremhögern. Hon har varit verksam både i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen.

I juryns motivering till priset står det:

”Genom att i den digitala accelerationens tid bredda och fördjupa debatten utmanare Atladottir & Bjurwald normer och strukturer i dagens journalistik. De vänder på maktperspektiven i ett skede då nya generationer med andra krav på kunskap och delaktighet tar plats som medieaktörer. Genom ledarskap, nytänkande god journalistik visar de att kampen för jämställdhet långtifrån är över.”    

Priset delas ut av nätverket Kvinnor som leder Medier efter ett initiativ av Cecilia Zadig som under tjugo år utbildat kvinnliga chefer i sin kursverksamhet på JMK. Pristagarna utses av en jury med Cecilia Zadig som ordförande, Kerstin Brunnberg, Jeanette Gustafsdotter, Christina Jutterström, Maria Ripenberg, Anja Hirdman och undertecknad. 

Tidigare pristagare är 2010 Hanna Stjärne, då framstegsstrateg Sveriges Radio, nu vd SVT, 2011 Lena K Samuelsson, då chefredaktör SvD, idag koncerndirektör Schibsted, 2012 Johanna Kronlid, då chefredaktör tidningen Arbetet, 2013 Lena Glaser, programdirektör interaktivt utbud/interaktiva plattformar SVT, 2014 Lisa Irenius, då kulturredaktör UNT, nu kulturchef SvD.
Och just när man är glad för framgången för dessa unga mediamänniskors framgångar nås man av de dystra nyheterna från Paris. Tänk vad tillvaron har blivit komplicerad i vår tid. Eller har det kanske alltid varit så?
Uppdaterad och kompletterad 151114 kl 01.43

Intressant delbetänkande från Medieutredningen med en liten flumvarning

De som hoppats få se dagspressen spela huvudrollen i Medieutredningens delbetänkande blir nog lite besvikna. Rapporten utgår i enlighet med direktiven konsekvent från medborgarnas behov av journalistik.  Ibland kan det därför bli lite flumvarning, som om "medieborgarna", men samtidigt i andra frågor väldigt konkret, som i bredbandsanalysen. Man kan också ana en vilja att blidka kritiker inom dagspressen, bland annat genom formuleringar som kan skapa förväntningar, till exempel i gurglet mellan public service och de kommersiella medierna.   

Materialet är mycket omfattande med närmare 400 sidor och det läser man inte in på några timmar. Det är dock bra strukturerat, kunnigt och informativt. Det handlar ju om ett delbetänkande och utgör en bas för utredningens fortsatta arbete. Därför utmynnar få resonemang i konkreta förslag, utan man konstaterar att dessa kommer i slutbetänkandet.  

Ändå har utredaren valt att väldigt tydligt uttrycka en bestämd uppfattning i ett antal frågor, till exempel en del av dagspressens hjärtefrågor. Reklamskatten ska således enligt utredningen bort, momsen för digitala medier måste sänkas och rapporten från Myndigheten för radio och tv om påverkan från public service på de kommersiella medierna och dess slutsatser räcker inte.

Allt detta gillar naturligtvis dagspressens företrädare att höra. En annan sak som säkert går hem hos de kommersiella medierna är att utredningen för det första inte talar om, public service, utan om de ”offentligt finansierade medierna”.

Dessutom görs en sammanställning av hur mycket pengar som årligen totalt går till hela medieområdet. Det är således licensavgifter till public service, presstödet, subventionen genom den 6-procentiga momsen och pengar till medieorienterade myndigheter. Det blir totalt ca 9,1 miljarder kronor och den summan ter sig nog lockande för dem inom den kommersiella pressen som hävdar att licenspengar mm bör komma även andra medier till del.

De förhoppningarna har jag berört i tidigare blogginlägg  och jag trodde inte då och inte heller nu att det är realistiskt eller ens önskvärt. Public service finns det all anledning att hålla ögonen på i många sammanhang, som publikfrieriet med alla extremt lätta underhållningsprogram eller det svårmotiverade kommersiella tilltalet med tjatig programreklam. Men det är en sak, att vilja dränera kanalernas ekonomi utifrån ett egenintresse är en helt annan sak.

Efter finesserna med ”offentliga finansierade medier” och den lockande miljardlistan fastslås det också att utredningen ser just de nuvarande presstödspengarna som en ram för ett eventuellt nytt stödsystem och att Medieutredningen rörande public service inskränker sig till att kanske föreslå saker som bör beaktas inför den nya tillståndsperioden efter 2019.

Vad det gäller presstödet så resonerar utredningen bestämt och konsekvent om ett nytt mediestöd i mer bestämda ordalag än vad vi sett tidigare. På den punkten blev dock utredaren Annette Novak redan dagen innan utredningen överlämnades kritiserad av chefsjuristen Per Hultengård på Tidningsutgivarna, TU. Han menade att det inte alls är givet att det befintliga stödet avskaffas.

Algoritmernas betydelse för medborgarnas konsumtion av journalistik berörs i intressanta avsnitt i utredningen. Den pekar på hur algoritmer filtrerar flödet som en besökare på till exempel Facebook får ta del av. Filtreringen leder till att besökaren får se mer och mer av just de frågor han eller hon brukar titta på. Samtidigt visas mindre och mindre i flödet av det övriga materialet.

Utredningen konstaterar därför att ”de digitala giganterna har tillskansat sig makt över yttrandefriheten” och vidare att det handlar om en ”potentiell censur av den digitala offentliga sfären”. Kloka ord och ett förhållande som bör diskuteras mer. Vad har till exempel detta haft för betydelse för invandrarfientligheten då rasister  i sina flöden matas med mer och mer av sitt favoritämne, men kanske aldrig får se motargumenten?  

Bredbandsanalysen tycker jag är det intressantaste ämnet i betänkandet. Bättre bredband för hela Sverige har, med all rätt, drivits hårt av dagspressen, till exempel MittMedia. Det är en förutsättning för att den digitala omställningen ska lyckas, en ödesfråga för både medierna och vår demokrati.

Utredningen redovisar mycket konkret och bestämt läget och konstaterar att nätets kvalitet inte är så bra som man kan tro då man ser operatörernas reklam. Problemen handlar inte enbart om landsbygden. Utredningen pekar på till exempel Hudiksvall där täckningen är otillräcklig även inne i staden.

Det där problemet med dålig täckning känner nog de flesta av oss igen. Jag bor cirka 1,5 mil från Stortorget i Gävle och har ständiga problem med täckningen trots att sändarmasterna finns bara någon kilometer bort.  Jag har ringt Telia många gånger och klagat, men där hittar de inget fel. Och kommunala Gavlenets ADSL drabbas av störningar var och varannan dag. Infrastrukturen är naturligtvis en fråga där staten måste agera. 

Sammantaget ett intressant delbetänkande där utredaren Anette Novak, och hennes uppdragsgivare kulturminister Alice Bah Kunhnke (mp) kanske ändå får lite revansch med tanke på den initiala kritiken mot utredningens arbetsformer. Men det kommer säkert att blåsa bra kring utredningen även framöver.

Detta bland annat för att dagspressen och dess frustrerade journalister inte hittar så många konkreta förslag om sin framtid i detta delbetänkande. De får vänta till slutbetänkande, om det ens då kommer förslag de vill se. Det är ju inte heller en utredning eller staten som kan, eller ens ska, lösa dagspressens problem. Det måste den göra själv, men det håller nog inte flertalet av landets journalister och dagspressens företrädare med om...
Kompletterad med fler länkar nedan 151106 kl 11.11, korrigerad kl 11.19, 11.21, 17.29, kompleterad med länk 18.09

Länkar:

Medieutredningen: 350 sidor verklighetsbeskrivning - äntligen - experten Mikael Zackrisson bloggar om utredningen
Branschen om Medieutredningen betänkande - branschkommentarer, bl as av Cilla Benkö dagensmedia.se
Novak öppnar för kvalitetskrav för presstöd - nyhetsartikel om Medieutredningen, journalisten.se
Medieborgarna kan få konsumtionsstöd - intervju med Anette Novak, medievarlden.se
Extra "realtidspodd" om Medieutredningen - Mattsson Helin podcast med Thomas Mattsson och Jan Helin.
TU om Medieutredningen: "Försiktig optimism" - intervju med TU:s vd Jeanette Gustafsdotter, medievarlden.se.
Mediecheferna om betänkandet - intervjuer med Thomas Mattsson och Gunilla Kindstrand, resume.se.
Branschen börjar tvivla på Medieutredningen - Thomas Mattsson om utredningen, expressen.se  

      

Årets Dagstidning återvänder till Stockholm från Meg i Göteborg

Nästa år flyttar Årets Dagstidning tillbaka till Stockholm och överger Meg16 i Göteborg. Det meddelade Tidningsutgivarna, TU, i ett mejl under tisdagskvällen och podden #GullbergNordström blev först med att sprida nyheten. En intressant branschnyhet som väcker frågan om vad som då kommer att ske med Meg som nästa år arrangeras 7 – 8 april,  endast några veckor efter TU:s arrangemang den 15 mars i Stockholm. Förutom den festliga prisutdelningen på Berns arrangeras också under dagen seminarier helt inriktade på dagspressens frågor. Gissningsvis minskar motivationen för många att resa även till Meg.

I chefredaktörerna Anna Gullbergs och Daniel Nordströms podcast intervjuas Tidningsutgivarenas vd Jeanette Gustafsdotter som första inslag efter inledningen. Hon säger där att dagspressen och dess arrangemang Årets Dagstidning fått konkurrera om uppmärksamheten med många andra medieslag och arrangemang på Meg. Hon berättar också ingående om planerna för arrangemanget. 

Årets Dagstidning har tidigare alltid varit i Stockholm, men debuterade på Meg i Göteborg förra året och utfallet medförde nog att många gillar den här nyheten om återflytten till Stockholm. Förra året blev det lite för stökigt, trångt och uppblåst arrangemang i Göteborg.

Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg befann sig i går, som skickliga journalister alltid gör, på rätt ställe, nämligen på TU i Stockholm. Där hörde hon nyheten och fick snabbt ner Jeanette Gustafsdotter i intervjustolen. Dock hade redan nyheten hunnit skickas ut till mediehusen under kvällen, men visst fick podden ett scoop; de flesta hade nog inte hunnit läsa mejlet under kvällen. Nedan texten i TU:s mejl om beslutet att återvända till Stockholm och arrangemanget  Årets Dagstidning i samarbete med Dagens Media.

”Årets Dagstidning, den årligen återkommande tävlingen för dagspressen och dess mediehus, har etablerat sig som ett av de tyngsta priserna i mediebranschen. Nytt för 2016 är att prisutdelningen föregås av ett halvdagsseminarium som avslutas med stor gala på Berns Salonger i Stockholm. Inför eventet kommer Dagens Media att göra ett temanummer om dagspress.
Mer information om eventet med seminarier och tävling, kategorier och jurymedlemmar kommer fortlöpande under hösten och vintern.
– Varje dag läser fler än 5,5 miljoner människor dagstidningen och 4,4 miljoner läser den på papper. Det är något vi ska vara mycket stolta för. Årets Dagstidning visar hur stark dagspressen är och den 15 mars kommer vi att se flera exempel på det, säger Jeanette Gustafsdotter, vd TU.

- Vi uppskattar förtroendet från TU att göra detta tillsammans och ser fram emot att göra ett helt paket runt dagspress med seminarier, gala och temanummer, säger Mathias Kallio på Dagens Media.”
Kompletterad med ändrad länk 151104 kl 21.35

Redaktörerna blir direktörer och utgivaren centraliseras

Nu ramlar nyheterna in om sökandet efter nya och effektivare organisationsmodeller i medievärlden. Idag tisdag kom nyheten om att både Norrköpings Tidningar, NT, och Corren får nya chefredaktörer, båda rutinerade långvägare på sina tidningar. Och båda är tidigare meriterade sportjournalister, en klassisk bas för en redaktörs karriär. Det nya är att de inte blir ansvariga utgivare. Det uppdraget centraliseras till hela Östgöta Media.

För en dryg månad sedan filosoferade jag i en text på denna blogg om att den ansvarige utgivaren byter skepnad när medierna organiseras om. Jag konstaterade att Hallpressen och EK-koncernen redan infört nya organisationer med ett centraliserat utgivarskap, men att lite hittills hänt i den riktningen till exempel inom MittMedia även om Allehanda och Sundsvalls Tidning nyligen fått samma chefredaktör och ansvarig utgivare, Anders Ingvarsson. Frågan är om det är en permanent lösning eller ej. Svaret sammanhänger kanske med hur framtiden planeras för dessa tidningar och då särskilt vad det gäller Allehandas och editionen Tidningen Ångermanlands framtida utveckling.     

Vad det gäller Norrköpings Tidningars Media AB, NTM-koncernen, spekulerade jag i att det kanske sker något snart i Östergötland där Corren och Norrköpings Tidningar ges ut bara några mil från varandra. Några veckor senare kom nyheten om att Anna Lindberg utsetts till publisher för hela Östgöta Media. Och så kom nyheter om besparingspaket. Och så avgick NT:s chefredaktör Anders Nilsson.

Och idag fick vi veta att sportchefen Mats Willner, 47 år, på NT blir tidningens nye chefredaktör samt att redaktionschefen och tidigare sportchefen Christer Kustvik, snart 44 år, blir Correns nye chefredaktör. Två meriterade långvägare och hängivna trotjänare får nu helt nya roller efter många år i redaktionernas korridorer; båda två har jobbat där runt 25 år.

De bägge nyutnämnda chefredaktörerna blir således inte ansvariga utgivare. Det ansvaret för hela Östgöta Media läggs i stället på Anna Lindberg, 41 år, och nyutnämnd publisher. Innehållet i tjänsterna för de nya redaktörerna blir därför annorlunda jämfört med uppdraget för en traditionell chefredaktör och ansvarig utgivare.

Av kommentarerna framgår det bland annat att de får möjlighet att skriva mycket och att synas utåt. Anna Lindbergs nya roll ser också annorlunda ut än för tidigare utgivare. Hon blir ansvarig för innehållet i en rad olika titlar gjorda av olika redaktioner utspridda på ett stort geografiskt område.   

Anna Lindberg började 1999 inom koncernen direkt efter sin journalistutbildning. Hon har sedan haft en rad olika chefsroller inom det som idag är NTM, inte minst rörande olika utvecklingsprojekt i alla kanaler.

- Anna har djup och bred kunskap kring publicistik, stor erfarenhet från både tidning, webb och tv och mycket stort kunnande om och intresse för digitala medier, sa Lennart Foss, koncernchef för NTM i en kommentar då hon för bara knappt ett år sedan blev chef för Corren.

Nu är hon både ekonomiskt och publicistisk ansvarig som publisher och ansvarig utgivare för hela Östgöta Media AB som bildades 2008 och omfattar Corren, NT, Folkbladet, Motala Vadstena Tidning och Västerviks-Tidningen samt gratistidningar, tv-kanaler och en rad sajter. För Folkbladet blir hon dock inte ansvarig utgivare eftersom den titeln får presstöd och då kräver de föråldrade och utvecklingsfientliga reglerna en egen utgivare.

Det är en intressant lösning som presenterats i Östergötland, men det var inte där NTM först sjösatte de tidstypiska renoveringarna av ledarskap och organisation. Sista dagarna i oktober meddelades det att Norrbottens Medias vd Erik Ranängen avgår och efterträds av Norrbottens-Kurirens chefredaktör Mats Ehnbom. Samtidigt utsågs Norrländska Socialdemokratens chefredaktör Kalle Sandhammar till vice vd för Norrbottens Media där bägge tidningarna ingår. Både Ehnbom och Sandhammar fortsätter också som chefredaktörer och – om jag förstått rätt – även som ansvariga utgivare för sina respektive tidningar, till skillnad från lösningen i Östergötland.

Lennart Foss konstaterade i en kommentar till Medievärlden att ”den redaktionella kompetensen behövs i vd-jobbet” och pekade bland annat på de goda erfarenheterna av den lösningen på Upsala Nya Tidning, tidigare med Hanna Stjärne och nu med Charlotta Friborg i rollen som publisher. Kloka ord! Det är en intressant utveckling jämfört med läget i Sverige för några decennier sedan.

Då var det en lätt infekterad diskussion i Sverige mellan kritiska publicister och envisa direktörer om de senares allt för stora inflytande på tidningarna, under många år manifesterat av deras rätt hemlighetsfulla ”Lindesbergsgrupp”, där direktörer för landsortstidningar träffades för social samvaro och för erfarenhetsutbyte. Utredningar gjordes och nyckeltal jämfördes om hur de olika tidningarna och deras redaktioner sköttes, men på de flesta tidningarna, om ens på någon, fick chefredaktörerna ta del av materialet.

Om jag inte minns fel så var det nog Tomas Brunegård som i sin snabbt växande nya maktposition inom Stampen i princip avskaffade den bland redaktörer rätt illa ansedda Lindesbergsgruppen. Om jag förstått saken rätt tyckte han att det var en otidsenlig lösning och sa nej till deltagande för direktörerna på gruppens ökande antal tidningar. Men jag kanske minns fel…

Nåväl det är bra och intressant att NTM nu tydligen målmedvetet i koncernen lyfter in den publicistiska kompetensen i vd-rollen. Det har ju också skett tidigare i till exempel Umeå där Västerbottens-Kurirens tidigare chefredaktör Sture Bergman blev vd och koncernchef efter Erik Orring. Och Aftonbladet har ju utsett chefredaktören Jan Helin även till vd, det vill säga publisher. Gunilla Herlitz är ytterligare ett exempel.

Jag tror att en publisher ofta, men kanske inte alltid, är en klok lösning med tanke på medieutvecklingen. Det vore farligt för många mediehus idag med en vd som inte kan och förstår det publicistiska arbetet och det förhållandet var tyvärr inte så ovanligt för några decennier sedan. Och bland dessa var inte alltid journalister och deras uppdrag särskilt uppskattat.

Men det fanns naturligtvis också exempel på motsatsen och det mest kända exemplet är väl det utmärkta samarbetet mellan Expressens chefredaktör Bo Strömstedt och tidningens vd, framlidne Åke Ahrsjö. Deras ömsesidiga respekt för varandras roller blev stilbildande för kloka efterföljare på i vart fall några tidningar ute i landet.

Men tristare exempel fanns tyvärr också och motsättningar mellan direktörer och publicister kunde ibland också prägla samarbetet inom till exempel Tidningsutgivarna, TU, där saken kunde ventileras i tröttsamma och onödiga diskussioner. Självklart var och är både direktörens och redaktörens insatser lika viktiga för ett medieföretags verksamhet och jag har under årens lopp mött direktörer som varit utmärkta publicister och redaktörer som skulle ha blivit bra direktörer. 

Vart MittMedia är på väg kommer för övrigt enligt uppgift att diskuteras på Publicistklubben Södra Norrland, PK, i Härnösand den 16 november. Intressant eftersom det i höst, till skillnad från tidigare, inte hörts så mycket om MittMedia från koncernledningen.

Till PK-mötet kommer enligt uppgift ordföranden Lars Leijonborg och koncernchefen Thomas Peterssohn, för övrigt själv ett bra exempel på en vd som varit journalist och dessutom vinnare av Stora Journalistpriset. MittMedias utveckling berör läsare och medarbetare från Gävle och Falun upp till Östersund och Örnsköldsvik och naturligtvis även många i andra delar av landet. Därför får man hoppas att arrangörerna  också kan sända diskussionen på webben.  
Korrigerad 151104 kl 04.54. 06.39