Chefsrollen, mobilexplosionen och Iron Maden

”Hur leder jag effektivt när hela havet stormar?” Årets mediekonferens Meg14 inleddes för min del med att jag lyssnade på ett seminarium med den rubriken. Det blev riktigt bra med raka rör och mycket humor på scenen. Det arrangerades av Medieledarna vars ordförande Andreas Miller också var moderator.

På scenen fanns två företrädare från public service och två från dagspressen. MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith konstaterade bestämt att det är lätt att vara chef inom public service (som hon också varit tidigare) eftersom det där inte finns någon kris tack vare skattefinansieringen. Hon fick medhåll i panelen, även från chefen förr Ekot, Anne Lagercrantz, som dock konstaterade att hon själv jobbar för mycket, men att hon också har vett att gå hem i tid.

Alla filosoferade sedan kring chefsrollen, inte minst då det krisar och rationaliseras. Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning, konstaterade att självreflektion är det svåraste man kan ge sig på, men jag tycker panelen lyckades bra med detta inför fullsatta lokalen J1 på Svenska Mässan.

Sedan blev det ett seminarium där frågan väcktes om valet i år blir det sista med tryckta tidningar. Det trodde, med lite varierande övertygelse, panelen med Thomas Mattsson, Expressen, Charlotta Friborg, Corren, Viveka Hansson TV4 samt Olov Carlsson SVT. Frågan utgick från att det pågår en total omstrukturering av mediebranschen, något som arrangörerna Utgivarna och Medieföretagen på skilda sätt är berörda av.

Ytterst handlade diskussionen om hur demokratin påverkas om tidningar försvinner och därför deltog också kommunalrådet Helena Odenjung (fp) i Göteborg. Hon deklarerade att det skulle vara livsfarligt för demokratin om makthavarna inte granskas av tidningarna. Alla i panelen tröstade henne med sina respektive företags utomordentliga räckvidd. Thomas Mattsson sa också att det produceras mer och bättre journalistik än någonsin tidigare och att efterfrågan dessutom är mycket stor i alla kanaler. Och så är det även om just tidningsupplagorna sjunker.

Senare sa Thomas Mattsson att Expressen nu når 500000 i sina mobila kanaler som enligt honom tveklöst blir tidningens huvudkanal. Det var på ett seminarium arrangerat av Sveriges Radio, ”Det mobila slagfältet”. Jag såg Jan Helin smyga in i den närmast fullsatta lokalen H1 där han fick höra både Thomas Mattsson och SR:s vd Cilla Benkö tala om Aftonbladets stora framgångar i sina digitala projekt.

Det blev mycket siffror. Cilla Benkö konstaterade till exempel att SR varje dag når fem miljoner lyssnare i sina analoga kanaler och att företaget gör 180000 timmar ljud per år! Hon berättade också att SR i vår får en ny och ännu enklare och bättre play-app.

Cilla Benkö och Thomas Mattsson var helt överens om mobilens stora betydelse och Benkö konstaterade också att Sveriges Radio måste sända live direkt när något stort händer, ”annars går publiken till t ex Expressen om tidningen livesänder. Ett intressant uttalande från en ledande företrädare inom public service, tycker jag. För bara en vecka sedan fick SVT, som hon kallade ett systerföretag, kritik för sina uteblivna direktsändningar under interventionen i Ukraina.

Dessa tre seminarier hann jag med förutom ett antal snabba besök i olika montrar på den i år betydligt större utställningen av olika branschföretag och organisationer. Och många möten och värdefulla samtal. Sist av allt blev det också ett snabbt besök sista kvarten i den stora och fullsatta K-salen där Bruce Dickinson pratade marknadsföring, Iron Maiden, flygplan och hur man bygger relationer med sina kunder. Kul och intressant den korta stund jag hann vara där.

Meg14 i morgon och Fichtelius tar över Utgivarna

Utbildningsradions vd Erik Fichtelius efterträder Ove Joanson som ordförande i Utgivarna som bildades för ett par år sedan. Detta erfar i kväll medievarlden.se samtidigt som branschfolket förbereder sig för Mediedagarna, Meg14, i Göteborg. Det är en intressant tillställning, men ännu mer spännande blir det att få se hur Fichtelius kan utveckla Utgivarna. Han har fått ett svårt uppdrag och valet av honom bekräftades senare på Utgivarnas sajt. 

Mediedagarna arrangerades för första gången 2012 med en klart uttalad strävan att bli en samlingspunkt för främst de klassiska medierna, radio, tv, dagspressen och tidskrifterna. Det blev ett bra evenemang med samma upplägg som den utmärkta Bokmässan.

Om jag räknat rätt innehåller årets program, det tredje i ordningen, omkring 25 arrangemang förbehållna dem som löser seminariebiljetter. Sedan tillkommer minst lika många liknande evenemang gratis på olika scener för alla besökare utan tilläggsavgifter. Och därtill en branschrelaterad utställning, en direktinspelning av tv-programmet Debatt, poddinspelning och andra intressanta medieföreteelser. Ett antal arrangemang sänds i tv och radio.

Och viktigast av allt är som vanligt i sådana här sammanhang alla möten, både spontana och arrangerade. Många medieföretag och organisationer förlägger sammanträden och andra arrangemang i anslutning till Meg14.

Således håller t ex dagstidningarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, sitt årsmöte i Göteborg dessa dagar. Och här möts också nya Utgivarna och valde på en föreningsstämma sin nye ordförande i kväll onsdag.  

I föreningen Utgivarna ingår TU liksom Sveriges Tidskrifter, SVT, Sveriges Radio och UR. Det är alla dessa publicistiska organisationer och bolag Erik Fichtelius kommer att företräda, onekligen en rejäl maktposition i täten för både public service och rent kommersiella medieföretag.

Idén med Utgivarna är, om jag förstått saken rätt, att samla och manifestera de ansvarsfulla klassiska medierna med utsedda ansvariga utgivare, inte minst inför lagstiftarna vars klåfingrighet oroar publicister. En god tanke enligt tillskyndarna, men jag har ändå varit skeptisk till idén från första början.

Här finns nämligen starka spänningar mellan främst public service och de kommersiella medieföretagen, både i storstad och i småstad, som medför att det kan bli svårt att hålla ihop när det blåser. Och frågan är om det ens är lämpligt att sträva efter en total enighet i publicistisk verksamhet där mångfald, skillnad i synsätt och tillämpning, är ett honnörsord.

Publicister i både licensfinansierade etermedier och kommersiella tidningar är ofta överens i skilda frågor, men inte alltid och särskilt inte då det rör fundamenten för public service, t ex kravet på opartiskhet i de indirekt statligt ägda medierna. De lever i en annan värld än vad till exempel Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad eller Göteborgs-Posten gör. Detta faktum illustrerades väl i debatten nyligen rörande komikern Soran Ismail och chefredaktören Daniel Nordström som inte fick vara med i Sveriges Radio i år för att det är ett valår.

Även ekonomiskt är det spänt mellan de licensfinansierade bolagen och privata medier. För något år sedan kritiserade bland andra TU:s ordförande Bengt Ottosson,  till vardags vd för Expressen, public service för sina långtgående ambitioner i digitala medier.

En osund och farlig konkurrens för tidningarna som måste tjäna sina pengar själva och nu försöker få betalt för journalistiken i digitala medier, menade Ottosson. Många direktörer och redaktörer ute på tidningarna håller med honom och tidningsledare anser också att public service parasiterar på lokal- och regionaltidningarnas bevakning, dessa har mycket större resurser än radio och tv som ”knycker” nyheterna. Även mellan publicisterna utanför public service finns naturligtvis olika meningsskiljaktigheter.  

Nu ska Erik Fichtelius sväva över dessa motsättningar och hålla ihop Utgivarna med dess karaktär av hybrid i principiella frågor. Och jag tror att han nog har förstått problemet; förra året var han den ende som på scenen under ett seminarium bestämt pekade på att det också finns principiella svårigheter att överbrygga för Utgivarna.

Ove Joanson hade en ännu starkare maktposition än Fichtelius som ordförande då han också var, och fortfarande är, ordförande för Förvaltningsstiftelsen som äger de olika bolagen inom public service. Det är han och stiftelsen som är bufferten mellan statsmakten och public service och därtill tills i kväll också företrädare för alla dagstidningar och tidskrifter.

Erik Fichtelius är till skillnad från Joanson ”bara” vd för Utbildningsradion, UR, som trots allt utgör en begränsad del av public service. Men han är också en mycket skicklig journalist, smått legendarisk, som dock fick stark kritik, inte minst i dagstidningar, för sitt mångåriga projekt då han i hemlighet intervjuade förre statsministern Göran Persson mot ett hemligt löfte att ingenting skulle sändas eller avslöjas förrän långt senare. En rejäl festmiddag med Göran Persson belastade honom också, men med tiden blev programserien faktiskt också hyllad.

Nu ska han som ny ordförande för Utgivarna, hämtad från public service, företräda Sveriges alla klassiska medieföretag.   
Korrigerad 140306 kl 0.40,, kl 18.40

Länk:

Därför har vi journalister - Erik Fichtelius skriver, medievarlden.se

Är det så här vi vill ha det med public service?

Den 28 februari 1986 mördades Olof Palme. På dagen 28 år senare går rysk militär in i Ukraina. Både mordet och invasionen föder frågor om hur public service sköter sitt uppdrag i Sverige. 1986 tog det timmar innan radio och tv rapporterade om mordet. 2014 avstår SVT från livesändningar om den svåra krisen i Europa – där tog kvällstidningarna skickligt över.

1986 utlöste passiviteten inom public service en kritisk debatt.  Sveriges Radio tog till sig kritiken och började efter ett knappt år att sända nyheter dygnet runt. Tidigare hade man avstått från det av kostnadsskäl. 

Nu, nästan 30 år senare, avstod SVT från att gå ut i direktsändning under de första dygnen när Europa skakas av den värsta politiska krisen sedan det kalla kriget. Visst, ett antal extra nyhetssändningar blev det, men ingen kontinuerlig direktsändning med experter, intervjuer och kommentarer.

SVT:s har skickliga korrespondenter som Elin Jönsson och Stefan Åsberg, men de användes inte när de som bäst behövdes. Inte heller kunnige kommentatorn Bo Inge Andersson. De sparades alla till nyhetssändningarna. Vad det gällde tv, vill säga. Visst, SVT bevakade krisen, men främst då på sin sajt där det skrevs texter och nyhetschattades och visades videoinslag. 

Där var det hög aktivitet med bra kvalitet, men i de tv-kanaler SVT har härskade lugnet med Melodifestivalen och repriser med Vem vet mest. Mellon följdes dock av två (!) minuter extra nyhetssändning om krigshotet i Europa.

Nu fanns det faktiskt utmärkta livesändningar till och från under helgen, men då på Aftonbladets och Expressens sajter. Där var det aktiviteter i proffsig studiomiljö med reportrar, kommentatorer och direktrapporter från Ukraina och Krim via Skype och mobiler. Engagerat, kunnigt och aktuellt. Bra!

Sammantaget gav denna krisens helg en intressant bild av medieutvecklingen i Sverige. Public service valde hellre att skriva texter på sin sajt än att filma och prata i sina primära kanaler tillgängliga för alla licensbetalare. Och tidningarna fortsatte att skriva, men satsade också skickligt på rörlig bild även för dem som inte köpt tidningen. Jag satt klistrad vid datorn och kollade deras utmärkta nyhetsförmedling. 

Sammantaget finns det skäl att fråga sig vad vi förväntar oss av public service. Dess satsningar på digitala medier är redan starkt ifrågasatta av företrädare för dagspressen som menar att de indirekt statligt ägda medierna allvarligt hotar tidningarnas möjligheter att få betalt för sina nödvändiga digitala satsningar. Public service har ju en säker finansiering med licensmedel och kan glatt leverera allt gratis i de digitala kanalerna. Det kan inte tidningarna göra, för dem är public service ett allvarligt hot. 

Efter denna helg kan man också fråga sig om det är rätt av public service att inte fullt ut utnyttja sina primära kanaler, utan i stället hänvisa tittare och lyssnare till sina sajter på nätet. Svaret måste bli nej. Licensfinansierade medier måste rimligen ta ansvar även för den publik som inte har tillgång till nätet. Det lär handla om någon miljon vuxna i Sverige.

Tidningar konverterar snabbt till digitala kanaler och får inte sällan kritik från äldre och andra som tycker att de missgynnas då de bara är intresserade av pappersprodukten och inte vill betala för digitala kanaler de inte utnyttjar. Tidningsföretagen utsätter sig således medvetet för en kalkylerad risk och det kan även kommersiella TV3 och TV4 med flera göra om de väljer att stöta sig med publiken i sina utvecklingsprojekt. Men licensfinansierade public service måste agera annorlunda. Även därför är deras passivitet under helgen obegriplig.

I förlängningen anar man problem för public service att motivera sin existens. Verksamheten är med rätta nyligen starkt kritiserad för sin hantering av kravet på opartiskhet, både i SVT och SR. Nu har public service därefter dessutom degraderat sin betydelse för nyhetsförmedlingen där i stället kvällstidningarna tar täten. SVT valde att prioritera skilda underhållningsprogram, sport och repriser som fick ligga kvar i tablån även då Ryssland marscherar in i ett grannland.

Är det så vi vill ha det med public service?
Uppdaterad 20140303 kl 19.23 med nedanstående länkar.

Länkar:
Ulf Johansson om kritiken mot SVT - Ulf Johansson bemöter Lisa Bjurwalds kritik, medievarlden.se
Söndagslunk för SVT mitt under krisen - Lisa Bjurwald om SVT:s bevakning av Ukraina, medievarlden.se 

   

  

Taffliga beslut inom public service

Plötsligt blev det tydligt att statligt ägda public service lever i en annan värld än kommersiella medier. Inte bara ekonomiskt på trygga licensmedel, utan också rent publicistiskt med föråldrade och löjeväckande tolkningar om vad som krävs för ”opartiskhet” och publicistisk självständighet.

Att public service och kommersiella medier ekonomiskt sett lever i skilda världar är väl känt. Alla vet att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion finansieras av licensmedel medan Expressen, Upsala NyaTidning och Dala-Demokraten måste skapa sina intäkter själva, om än ibland med ett begränsat statligt driftsstöd, som DD.

Att publicisternas syn på journalistik, etik och oberoende kan skilja sig mellan public service och medier ägda av börsnoterade bolag, familjer, stiftelser eller organisationer har däremot inte noterats särskilt ofta, inte ens inom branschen.  

Tvärtom har släktskapet, som ändå finns där, ofta betonats när det passat syftet. Som i synen på tryck- och yttrandefriheten då nya begränsande lagstiftning hotar. Eller då det handlar om självbespeglande branschpriser typ Kristallen eller Stora Journalistpriset. Eller om pressetiken.

För något år sedan utmynnade den samhörigheten i bildandet av organisationen Utgivarna för att gemensamt manifestera den publicistiska enigheten i skilda sammanhang. Allt var frid och fröjd i relationerna mellan kommersiella medier och public service.   

Rätt snabbt blev det ändå lite gurgel då bland andra Tidningsutgivarnas ordförande Bengt Ottosson, vd för Expressen, angrep public service för att försvåra för dagspressen genom sina satsningar i digitala medier. Vem skulle vara beredd att betala för tidningarnas digitala publiceringar om public service med hjälp av sina licenspengar tillhandahåller allt gratis?  

Rent publicistisk var enigheten fortfarande ändå obruten med samma syn på tryckfrihet, etik och alla sådana frågor. Tills nu då chefer inom public service plötsligt fattar några beslut som få utanför public service tycks begripa sig på. Plötsligt blir det tydligt att även de publicistiska idealen, trots allt, skiljer sig åt från kommersiella medier.

Komikern Soran Ismail, chefredaktören Daniel Nordström på Arbetarbladet och filmaren Stefan Jarl har sannolikt i väsentlig utsträckning och utan egen avsikt kommit att påverka synen på public service och publicistiska principer. Bra! Det är viktigt att medvetenheten ökas om skillnaderna mellan  olika medier.

Besluten om karantän för Soran Ismail och Daniel Nordström  är inskränkta och otidsenliga. Så även beslutet om att inte sända Stefan Jarls film Godheten. Svårbegripliga ställningstaganden, men det är väl taffliga försök att tillgodose statsmaktens krav på allsidighet och opartiskhet inom public service, just det faktum som medför att tidningarna och public service även publicistiskt lever i skilda världar. Nu blev det synligt.

Det som förvånar mest, utöver besluten som sådana, är det stöd ”policyn” om opartiskhet fått även av medarbetare inom SR och SVT i olika sociala medier. Synen på och stödet för den rigida inställningen om oberoendet verkar vara djupt förankrad bland medarbetarna. Har det varken på SR eller SVT drivits någon utvecklande publicistisk diskussion om vad det egentligen är som konstituerar det journalistiska oberoendet?

Oberoendet går naturligtvis att säkra och manifestera på andra och bättre sätt. In med modiga tyckare från alla sidor i paneler och program, varudeklarera mera när så krävs och sluta odla en mer eller mindre fejkad opartiskhet när vi alla begriper bättre än så. 

Uppdaterad med fler länkar 140213 kl 20.51,kl 21.01, 140214 kl 02.05, kl 02.32, kl 03.25, 140216 kl 18.55, 140217 kl 14.44

Länkar. 
Soran Ismail är inte avstängd - kanalchef Lotta Mossberg om beslutet, sveriges radio.se
Därför får Nordström inte vara med i panelen - kanalchef Leif Eriksson om beslutet, sverigesradio.se
SVT visar inte Jarl-film före valet - nyhetsartikel svd.se

SR stoppade intervju med professor om opartiskhet - nyhetsartikel dn.se 140217
Stoppa inte Nordström, Pettersson och Helin - Thomas Mattsson, expressen.se 140217
Därför stormar det om SR - Soran inte ensam - historisk tillbakablick, expressen.se 140216
Om Sveriges Radios sanning och konsekvens - Jan Helin, bloggar.aftonbladet.se
Sätt inte idealen på SR och SVT ute i kylan - Jens Runnberg, dt.se
Vi är inga idioter - Lilian Sjölund, ledarkrönika, helahalsingland.se
Public service, gamle vän - Sofia Mirjamsdotter, st.nu
Sveriges Radio är ingen opolitisk kanal - Maria Eriksson, kuriren.nu
Soran Ismail vill vara en aktiv debattör - Cilla Benkö i debattartikel, svd.se
Cilla Benkö, Sveriges Radio,  och Ehsan Fadakar, Aftonbladet debatterar - SVT Debatt, svtplay.se
Sveriges Radio saknar civilkurage - Lisa Bjurwald, debattartikel medievarlden.se
Var drar public service gränsen? - Åsa Linderborg, aftonbladet.se
Public service måste orientera sig i det nya medielandskapet - nyhetsartikel, dn.se
Lyssnarna är de stora förlorarna när SR åsiktsrensar - Marcus Melinder, blogg.allehanda.se
Rätt att stänga av Soran Ismail från SR - Mats Svegfors i debattartikel, aftonbladet.se
SR:s feghet är illavarslande - Daniel Nordström, blogg.arbetarbladet.se
Opartiskheten som tvångströja - Ulf Bjereld, debattartikel aftonbladet.se
"Det här är inte en konfliktfråga för oss" - nyhetsartikel, intervju med Robert Olsson, SVT, resume.se
Stäng inte av Soran Ismail från radion - Gunilla Brodrej, krönika expressen.se
Opartiskheten som är emot min världsbild - Soran Ismail, expressen.se
Soran Ismail i karantän - Sofia Mirjamsdotter och Björn Löfdahl i Studio Ett, sverigesradio.se
Vad blir utbudet om alla måste vara lika neutrala som kungen? - Björn Wiman, dn.se
Chefredaktör Nordström portas från SR - ledare av Anna Norling, arbetarbladet.se
Sveriges Radio, opartiskheten och Sverigedemokraterna - andreasjohanssonheino.blogspot.se
Medieforskare kritiserar avstängningen av Soran Ismail - nyhetsartikel, svd.se
Regler för SR, SVT och UR - Regelsamlingen, Myndigheten för radio och tv, radioochtv.se
Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - utkiksbloggen.blogspot.se

Inte Hells Angels, Wärring om misshandeln

Polisen i Eskilstuna säger att Hells Angels inte misstänks för misshandeln av Eskilstuna-Kurirens chefredaktör PeO Wärring under natten till söndagen.  PeO Wärring säger själv i en intervju på ekuriren.se att han hamnade i en diskussion med ett sällskap där en person hade någon form av mc-väst och att det slutade med att krögaren uppmanade de gästerna att lämna krogen. Wärring säger också att han inte var nykter, men att han inte gjorde något olämpligt.
PeO Wärring hördes av polisen under måndagen och ska då enligt kriminalkommissarie Lars Franzell inte ha sagt någonting om Hells Angels. Vem som har nämnt Hells Angels i sammanhanget är oklart, men saken publicerades först i Expressen som hade uppgifter om att Wärring skulle ha uppmärksammat en gäst med Hells Angels väst.
Kriminalkommissarien säger till Aftonbladet att uppgifterna om Hells Angels är "en jättegroda" och att det inte finns någon koppling till organiserad brottslighet. PeO Wärring säger det var någon typ av mc-väst personen hade på sig och att han själv uppmärksammade krögaren om saken.
Förundersökningen fortsätter nu i vanlig ordning och enligt polisen finns det ännu så länge ingen misstänkt. Polisen vill inte lämna ut några detaljerade uppgifter efter förhöret med Wärring. Enligt honom själv hade han ute på gatan just passerat ett gäng, möjligen sällskapet från krogen,  när någon sparkade honom i ryggen. Han hann inte uppfatta vem det var.

Länkar:
Hot mot journalister måste tas på allvar - intervju med Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter, ekuriren.se 140107
Polisen: Inga kopplingar till HA - nyhetsartikel, ekuriren.se 140107
Wärring berättar om misshandeln - nyhetsartikel dn.se 140106
Jag litar på att polisen gör sitt jobb - krönika av tf chefredaktör Elisabet Bäck på ekuriren.se 140106
Kommentar: Just nu oroar vi oss - chefredaktör Kerstin Årmann på bltsydostran.se 140106
Wärring om misshandeln - nyhetsartikel, ekuriren.se 140106
Hells Angels låg inte bakom misshandeln - nyhetsartikel på expressen.se, 140106
Polisen: Var inte Hells Angels - nyhetsartikel, aftonbladet.se 140106
Polisen kommenterar Wärring-misshandeln - nyhetsartikel, ekuriren.se 140106
Uppdaterad 140106 kl 20.55 med länkar. 
Uppdaterad 140107 kl 19.00 med länkar.

Eskilstuna-Kurirens chefredaktör misshandlad

Eskilstuna-Kurirens chefredaktör PeO Wärring har enligt Expressen misshandlats i natt. Mycket tyder  på att Hells Angels ligger bakom misshandeln. Wärring ska tidigare under kvällen på en restaurang ha uppmärksammat  att en gäst bar en Hells Angels-väst. Eskilstuna-Kuriren har granskat Hells Angels och flera medarbetare på tidningen har hotats tidigare.  Hoten mot svenska medier är helt oacceptabla och måste tas på allvar.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har snabbt kommenterat överfallet på Wärring och konstaterar att publicister på tidningarna ute i landet är mer utsatta än storstadstidningarna. Det har han rätt i, en redaktör i Eskilstuna eller Linköping möter varje dag läsarna på gatan.

Flera andra medarbetare på Eskilstuna-Kuriren har tidigare hotats på skilda sätt efter tidningens granskning av Hells Angels. PeO Wärring skrev själv i våras i Kuriren om dessa hot och konstaterade då att ”vi låter oss aldrig tystas.”   

Hot mot tidningar och journalister har alltid förekommit, men mycket tyder på att de blivit vanligare och framför allt allvarligare.  Under senare tid har Corren i Linköping hotats liksom Vestmanlands Läns Tidning. i Västerås där en hotfull man trängde sig in på redaktionen. 

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson har också blivit hotad sedan han skrivit en kolumn i medievarlden.se om det uppmärksammade tunnelbanerånet i Stockholm. Utanför Sigvardssons bostad hade någon målat ett tunnelbanespår och lagt ut en bild på den misstänkte rånaren samt hällt ut djurblod över alltihop. 

Den nya organisationen Utgivarna har dels arrangerat en debatt i riksdagen om hoten mot medierna, dels krävt ett möte med säkerhetspolisen. Denna begäran fick Utgivarna inte något svar på! Samhället måste ta hoten mot publicisterna på stort allvar, ytterst hotas också vår demokrati.

Misshandeln av Eskilstuna-Kurirens chefredaktör PeO Wärring  är ett övergrepp som visar hur allvarligt läget är. Samhället måste agera.

Anm:
De närmare detaljerna är ännu inte klarlagda, PeO Wärring ska enligt polisen höras under måndagen.
Enligt uppgift har säkerhetspolisen senare svarat Utgivarna och ett möte ska ske inom kort.

Fler länkar om misshandeln i Eskilstuna:
Nu måste hoten prioriteras - chefredaktör Axel Andén på medievarlden.se 140105
PeO Wärring slagen medvetslös - nyhetsartikel medievarlden.se 140105
Misshandeln av Wärring ett  angrepp mot demokratin - chefredaktör Lars Johansson på hd.se 140105
Wärring har lämnat sjukhuset - polisen undersöker Hells Angels-koppling - nyhetsartikel nyheter24.se 20140105
Chefredaktör misshandlad - nyhetsartikel aftonbladet.se 20140105
Till stöd för Eskilstuna-Kuriren - Chefredaktör Jan Helin på aftonbladet.se 20140105
Bäck kommenterar misshandeln - kkuriren.se 140105
Chefredaktör anmäler misshandel - nyhetsartikel dn-se 20140105
Chefredaktör misshandlad - chefredaktör Ingvar Näslund i nyhetsartikel på vk.se 20140105
Eskilstuna-Kurirens chefredaktör misshandlad - nyhetsartikel ekuriren.se 20140105

Fler relevanta länkar:
Säpo: Vi kan inte alltid garantera journalisters säkerhet - nyhetsartikel medievarlden 20131127
Polisen utreder hot mot Expressens fotograf - nyhetsartikel medievarlden.se 20130917
Ett rättsväsende som resignerat - chefredaktör Charlotta Friborg på corren.se 130914
Hoten mot Corren visar på behov av mer pressfrihet - Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter i nyhetsartikel på¨medievarlden.se 20130904
Friborg om hotet mot Corren - nyhetsartikel medievarlden.se inklusive ljudfil med hot mot corren.se 20130902
Uppdaterad och korrigerad 20140105 kl 18.36 , kl 22.14, 20140106 kl 00.14

En professor som vill begränsa pressfriheten

Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, har en förmåga att överraska med sina inte sällan uppseendeväckande åsikter. Nu har hon i en debattartikel i Svenska Dagbladet hävdat att den svenska yttrandefriheten måste ”balanseras” mot andra rättigheter i samhället och hennes exempel handlar om att kungahuset behandlats illa i medierna.

Hon har i tidigare artiklar starkt försvarat kungafamiljens rätt till ett privatliv utan besvärande avslöjanden i medierna. Kungen saknar enligt professorn all makt då han bara har en representativ roll för Sverige. Därför bör kungen och hans familj få vara ifred, menar hon. Att kungahuset bekostas av skattebetalarna och detta faktums betydelse i sammanhanget berör hon inte.

Den senast artikeln av henne utgår från det faktum att Expressen och Aftonbladet publicerade att drottning Silvia till pressombudsmannen, PO, anmält fyra tidningar för publiceringen av Elisabeth Ohlson Wallins uppmärksammade collage där drottningen avbildades då hon skurade bort ett hakkors.   

PO Ola Sigvardsson och Pressens Opinionsnämnd, PON, friade tidningarna när drottningen anmälde dem för publiceringarna, men fällde senare de bägge kvällstidningarna sedan de publicerat att drottningen anmält publiceringen av konstverket.

Enligt praxis ska nämligen inte den som anmäler en tidning riskera att bli omskriven för detta. Den "regeln" kan man tycka olika om, men den är, som en del annat i de pressetiska reglerna och praxis, föråldrad i en tid då all information sprids blixtsnabbt i många kanaler och transparens är ett honnörsord. 

Och det var väl ungefär så Expressens chefredaktör Thomas Mattsson kanske tänkte då han i sin blogg och i Svenska Dagbladet motiverade varför Expressen avslöjade att statschefens hustru PO-anmälde fyra svenska tidningar. Han har naturligtvis rätt, en PO-anmälan från kungahuset måste redovisas för allmänheten. 

Och även för den det berör, som nu drottning Silvia, är sannolikt sanningen bättre än ryktet som alltid uppstår då informationen är ofullständig. Det har jag alltid som ansvarig utgivare sett som ett starkt argument för att publicera fakta frikostigt, även då etiska regler enkelt tolkade varit begränsande. Och regler brukar oftast tolkas enkelt och begränsande, etik är något helt annat än "regler", nämligen övervägande, eftertanke och empati.  

Och även jag har som ansvarig utgivare fällts för att publicera en PO-anmälan då författaren och journalisten Yrsa Stenius, själv då tidigare medlem i Pressens Opinionsnämnd, anmälde Gefle Dagblad för en uppkäftig recension  av hennes bok. 

Hennes anmälan då ansåg jag, precis som Mattsson nu, hade ett klart allmänintresse. En framstående publicist och före detta ledamot av Pressens Opinionsnämnd anmäler en recension av en bok av henne, ska en tidning tiga om det?  

Detta om detta, men intressantare ändå, och mer skrämmande,  är professor Leijonhufvuds syn på tryckfriheten då hon kritiserar Thomas Mattsson för Expressens publicering av drottningens PO-anmälan.

Rent häpnadsväckande är att hon anser att en majoritet av svenska folket säkert tyckte att det var rätt av svenska staten att förfölja Torgny Segerstedt och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning för kritiken mot Hitler och nazisterna under kriget. Hon skriver att ” Under andra världskriget fick Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under Torgny Segerstedt uppleva censur. När det blåst verkligt hårt och svensk neutralitet ansetts hotad har det alltså inte varit tillåtet att framföra åsikter som uppfattats som ”farliga”.

Den sortens begränsningar av yttrandefriheten i medierna är förmodligen i linje med flertalets önskemål.”

Hon konstaterar också att "Men den traditionella svenska modellen, där yttrandefriheten ges en närmast fundamentalistiskt stark ställning i förhållande till andra intressen, kan inte upprätthållas längre. ”

Madeleine Leijonhufvuds egendomliga resonemang utmynnar i att yttrandefriheten måste ”balanseras” mot andra intressen. Häpnadsväckande, närmast upprörande med tanke på den juridiska kompetens hon rimligen har! 

I slutet av artikeln konstaterar hon att Expressens chefredaktör Thomas Mattsson genom Expressens publicering av drottningens PO-anmälan kan bli pressfrihetens dödgrävare. 

Onekligen en intressant slutsats av en professor i straffrätt som just själv har föreslagit att pressfriheten i Sverige ska ”balanseras”, det vill säga begränsas. För kungens skull... 
  

Relevanta länkar:
Vem vill Leijonhufvud skydda? - Fredrik Karén svarar på Madeleine Leijonhuvuds nya inlägg, journalisten.se 131128
Anonymitetsskyddet omfattar inte kungligheter - Thomas Mattsson svarar på Madeleine Leijonhufvuds nya inlägg, journalisten.se 131128
Varför mer yttrandefrihet i grundlagsskyddade medier? - Madeleine Leijonhufvud fortsätter debatten, journalisten.se 131128

Hårresande jämförelser utan koll - Ulrika Knutson, journalisten.se 131126 Unik svensk pressfrihet måste värnas - Stephen Lindholm svd.se 131115

Rör inte vår yttrandefrihet - Martin Aagård på aftonbladet.se 131114
En drottning är ju inte "allmänhet" - Thomas Mattsson skriver i SvD 131113

Pressfrihet får inte bli frihet att kränka - Madeleine Leijonhufvuds debattartikel, svd.se 131113
PON klandrar publicering om PO - Thomas Mattsson bloggar om fällningen 131109

Fotografen ber Silvia om ursäkt - nyhetsartikel i Expressen 130222

Drottningen PO-anmäler tidningar - Thomas Mattsson bloggar 130220

Drottning Silvia anmäler flera tidningar - nyhetsartikel i Expressen 130220
Stenius skulle aldrig ha blivit PO - text av mig på Samesamebutdifferent.se 100319

Yrsa Stenius PO-anmäler Gefle Dagblad - nyhetsartikel i Medievärlden 020821
Uppdaterad med länk och korrigerad 131115 kl 14.25, 16.27
Uppdaterad med fler länkar 131128 kl 20.50