Presspolitikerna ger tidningarna en dödskyss

Idag kraschlandade statens presspolitik när den parlamentariska Presstödsutredningen överlämnades till kulturministern. Utredningens ordförande Hans-Gunnar Axberger har reserverat sig mot sin egen utredning. Även tre av utredningens oberoende experter har reserverat sig mot förslaget. De fyra reservanterna anser att förslaget är för gammalmodigt. Presstödskommittén är ett stort fiasko, politikerna ger tidningarna en dödskyss.

Presstödet skapades under 1970-talet för att rädda socialdemokratiska tidningar. Centerns tidningar gynnades också av kompromissen om det starkt politiskt färgade systemet. Även borgerliga Svenska Dagbladet fick bra med pengar, måhända av regeltekniska skäl eller kanske som ett bra alibi för stödet till s-tidningarna.

Nu runt 40 år senare ser verkligheten annorlunda ut. Så gott som alla dagstidningar har problem och  försöker rädda livhanken i hård publicistisk och kommersiell konkurrens. De försöker hävda sig mot ett enormt utbud i  tv, radio, på internet och i mobiler.
Den traditionella papperstidningen framstår som föråldrad, särskilt för yngre människor. Därför satsar tidningarna alltmer på en digital verksamhet. En helt nödvändig utveckling och det är bråttom. 

Detta har utredningens politiker missat eller inte förstått.  Eller nonchalerat. De har ställt sig bakom ett förslag som baseras på behoven för ett urval av tidningarna för ett halvt sekel sedan. De föreslår därför att stödet ska behållas med kosmetiska förändringar.   

Om papperskramandet handlar om välvilja mot deras egen tids medier så är det en missriktad omtanke. Inte ens de tidningar som får mest pengar torde bli särskilt hjälpta, utbetalningarna är hårt reglerade enligt gamla principer och stimulerar inte ett djärvt utvecklingsarbete eller rationella samarbeten.

På tidningar med driftsstöd tycker kanske somliga att det känns skönt att pengarna fortsätter att rulla in ett tag till. Må så vara, men dessa tidningar riskerar problem med motivationen inför svåra och genomgripande omställningsprojekt, till exempel mot digitala kanaler. Deras framtid är inte säkrad med stödet.
Presstödet har alltid beskyllts för att försvåra förnyelsearbetet och risken har väl aldrig varit tydligare än med dagens förslag. Det saknar inslag som stimulerar tidningarnas utveckling av nya och nödvändiga affärsmodeller. 

Jodå, det finns ett ”omställningsbidrag” i förslaget. Det är dock ointressant eftersom det bara kan fås av de tidningar som redan får ett driftsstöd.Trots att dessa inte är ensamma om att försöka överleva omställningen till en digital verksamhet; den processen är en stor utmaning för alla tidningar.
Utredarna kallar det bidraget för en "digital knuff" när de idag skryter om sin utredning i SvD, ett omställningsstöd för digitala produkter som helt stilenligt ska beräknas med räknemetoder som bygger på tidningarnas pappersupplagor… Pinsamt!

Och än mer pinsamt är att förslaget blir ett generationsstöd som vänder sig till de äldre, inte till de unga som flyr papperstidningarna. Utredarna (ledamöterna nedan) har valt att stödja sin egen generations ideal, inte de yngre människornas medier. 

Om det bygger på en välvilja mot deras egen tids medier så är det en missriktad omtanke som kan lura in presstödstidningarna i en falsk trygghet. Stödets ålderdomliga konstruktion kommer inte att fungera i den dramatiska medieutvecklingen. 

Dessa s-märkta stödtidningar ägs i dag dessutom med något undantag av koncerner som också äger deras borgerliga konkurrenter. Som MittMedia, den koncern som får mest driftsstöd till sina fyra tidningar. NTM och Gota Media är andra koncerner som äger både borgerliga tidningar och s-märkta stödtidningar.

Utredningens majoritet tycks således ha missat det mesta som borde ha påverkat förslaget, oavsett i vilken riktning det hade gått. Det finns redan kritik och förslag (länkar nedan) som är klokare och mer genomtänkta.  Som att helt enkelt avskaffa det otidsenliga stödet och befria tidningsföretagen från regelverket. Eller åtminstone ge stödet en generell utformning som gynnar kvalificerad journalistik och inte enstaka tidningstitlar, utvalda enligt föråldrade kriterier.

Frågan är nu vad som händer efter detta politiska magplask. Det ska bli intressant att se vad kulturministern och regeringen vill göra med utredningen. Kommer förslaget att förkastas eller förverkligas, trots att det redan är föråldrat och definitivt inte kommer att fungera 2017 då det ska börja gälla?

Den förföriska sifferexercisen om miljonhöjningarna av driftsstödet förutsätter att de mottagande tidningarna inte tappar i upplaga till 2017, då minskar tvärtom stödet. Redan här är förslaget orealistiskt; flertalet dagstidningar fortsätter att tappa pappersupplaga eftersom den inte är lika efterfrågad som tidigare.

Resultatet kan bli att presstödet självdör när papperstidningarna tynar bort i den digitala virvelstormen, låsta av ett otidsenligt statligt regelverk som motverkar en klok samverkan och satsningar på journalistikens utveckling i en ny tid. Att presstödet är kontraproduktivt har jag bloggat om tidigare. Fler länkar nedan.
Reservanterna ska ha all heder för sin framsynthet. De har nog slagits hårt för ett mer framtidsinriktat förslag, men förgäves när gammalmodiga politiker bestämde sig för att allt skulle vara som förut.  

Uppdaterad och korrigerad 130911 kl 14.32, 130913 kl 00.37, 130915 kl 15.55, ny länk inlagd 131119 kl 01.14

Presstödsutredningen:

Ordförande Hans-Gunnar Axberger, tidigare Justitieombudsman och Pressombudsman. RESERVANT.

Ledamöter:

Per Bill, riksdagsledamot (M)                 

Cecilia Brinck, riksdagsledamot (M)                

Pär Fagerström, f.d. vd Dalarnas Tidningar och ordförande i TU. (S)

Gustaf Hoffstedt, riksdagsledamot (M)                 

Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot (V)             

Helene Petersson, riksdagsledamot (S)

Charlotte Qvick,  politisk sekreterare (SD)         

Anna Sibinska, ordförande i stadsdelsnämnd (MP) 

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)         

Anna Steele, riksdagsledamot (FP)                 

Åke Wredén, pol. mag. (FP)                 

Anders Åkesson, riksdagsledamot (C)
Experter som reserverar sig:

Ann Lagerström, journalist, konsult ledarskapsfrågor inom media 
Mart Ots, föreståndare för Media Management and Transformation Centre. 
Ingela Wadbring, professor i medieutveckling

Tidigare texter om presstödet på denna blogg:
Meg13 avrundades med debatter om presstödet och en ny medieombudsman - tidigare text på Utkiksbloggen 130309
Presstödet i Umeå, ett fiasko - tidigare text på Utkiksbloggen, 120207
Umeåmodellen, presstödet och Mittmedia - tidigare text på Utkiksbloggen, 111221
Presstöd på dekis bör avskaffas - tidigare text på Utkiksbloggen, 100423

Externa länkar:
Stäng av respiratorn - debattartikel av Kerstin Neld och Unn Edberg, resume.se 131118
 "Godtycke med demokratibestämmelse" - Nils Funcke, journalisten.se 131001
Presstöd anno 1817, typ - Thomas Mattsson, expressen.se 130915
Fast i det förgångna - ledare, dn.se 130912
Hans-Gunnar Axberger: Presstödet dör ut - Hans-Gunnar Axberger, medievarlden.se 130904
Utredningens experter: Därför tror vi inte på förslaget - de tre experterna omsina reservationer, medievarlden.se 130911
Förslaget konserverar en papperstidningstradition - tre experter reserverar sig, svd.se 130911
Så kan ett mediestöd också utformas - Axel Andén, medievarlden.se 130911
Slopad reklamskatt för pressen - nyhetsartikel, dn.se 130911
Vi är bara vinnare på papperet - chefredaktör Daniel Nordström, arbetarbladet.se 130911
Redaktionellt produktionsstöd istället för presstöd - artikel journalisten.se 130911 
Skånskan kritisk till förslag om ändrat presstöd - artikel journalisten.se 130911 
Urholkad lokaljournalistik är ett hot mot demokratin -  debattartikel av SR:s vd Cilla Benkö, dn.se 130911
Presstödskommitténs förslag: avskaffa reklamskatten - nyhetsartikel resume.se 130911
Utredningens slutbetänkande - regeringen.se 130911
Presstödsutredningens slutbetänkande överlämnad till kulturministern - regeringen.se 130911
Tillsätt en ny presstödsutredning - Wivi-Anne Johansson (v), journalisten.se 130910
Nytt presstöd får stark kritik - nyhetsartikel, dn.se 130910
Axel Björklund: I stället för nytt - lite spackel - krönika av Axel Björklund, dn.se 130910
Skrota presstödsförslaget - satsa på digital omställning - debattartikel av Mats Bergstrand och Anders Björck, båda JKL 
Krisen kräver nytt stöd snabbare - statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth, dn.se 121206

Anna Lith ny chefredaktör på Folkbladet

 Klockan 13.00 idag blev det offentligt vem som blir ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Folkbladet Västerbotten i Umeå.  Det blir Anna Lith, 32 år, som sedan 2009 är nyhetschef på Eskilstuna-Kurirens edition Strengnäs Tidning. Därmed har mitt bolag Utkik Media fullföljt ytterligare en rekrytering av en chefredaktör  inom dagspressen.   

Anna Lith har en bred bakgrund som journalist. Hon har tidigare varit nyhetschef och ställföreträdande ansvarig utgivare för Norran i Skellefteå, redigerare på Expressen och Metro samt reporter på bland annat Dala-Demokraten, Dalarnas Tidningar och Sveriges Television i Falun och Gävle. 

Anna Lith kommer efter Daniel Nordström som tidigare i år blev chefredaktör för Arbetarbladet i Gävle. Anna Lith blir chef för en tidning som ägs till 91 procent av Västerbottens-Kuriren, VK, och till 9 procent av VF Intressenter AB. 

Koncernen driver också en omfattande tryckeriverksamhet, ger ut gratistidningar och har därtill en omfattande verksamhet i ett fastighetsbolag. Sture Bergman är koncernchef och Anna Lith kommer som chefredaktör för Folkbladet att ingå i VK:s koncernledning.    

För något år sedan bloggade jag om Folkbladets samarbete med VK.  De bägge tidningarna hade gemensamt sökt och sjösatt en ny modell för ett bra samarbete mellan olika tidningstitlar på en konkurrensort. En viktig process i en tid då alla tidningar möter svåra utmaningar och måste utveckla verksamheten i alla avseenden.

De tvingades tyvärr backa från sin framsynta och intressanta modell då Presstödsnämnden menade att de hade gått för långt enligt de föråldrade reglerna; Folkbladet riskerade att förlora sitt presstöd.  Om några veckor ska den sittande presstödsutredningen lägga fram sitt förslag. Det verkar dessvärre, av det som hittills skrivits om utredningen, inte som om förslaget kommer att underlätta liknande samarbeten.

Genom mitt bolag Utkik Media, som formellt hos Bolagsverket heter Utvalnäs Media- och Kommunikation AB, har jag sedan 2005 på konsultbas arbetat som rådgivare åt ledningarna för olika medieföretag. 

Rekrytering av mediechefer utgör en stor del av verksamheten. Det har handlat om redaktionschefer, vd och oftast chefredaktörer, bland annat tidigare till Corren, Norran, Arbetarbladet, Östersunds-Posten, Upsala Nya Tidning, Smålands-Tidningen, Hälsinge-Tidningar, Allehanda Media, Norrländska Socialdemokraten och andra medieföretag.
Uppdaterad 130905 kl 13.45, 14.31, 15.11, 19.01

Länkar:
Fd Norran-chef till Folkbladet - norran.se 130905
Ny chefredaktör på Folkbladet - SVT Västerbottensnytt 130905
Folkbladet får ny chefredaktör - P4 Västerbotten 130905
Ny chefredaktör för Folkbladet - vk.se 130905
Hon blir ny chefredaktör på Folkbladet  - medievarlden.se 130905
Anna Lith ny chefredaktör för Folkbladet - folkbladet.nu 130905

Alliansregeringen urholkar offentlighetsprincipen

Alliansregeringen är på god väg att återigen göra en lagändring som strider mot grundlagen. I en departementspromemoria (Ds 2013:27) föreslås nya regler som begränsar möjligheterna att få ut kreditupplysningar på ett effektivt sätt, till exempel för journalistiska ändamål.  Om förslaget går igenom gör regeringen ännu en lagändring som urholkar offentlighetsprincipen.

2011 drev justitieminister Beatrice Ask (m) igenom ett, enligt grundlagen, tveksamt förbud mot ett utlämnande av kreditupplysningar via en effektiv hantering i databaser. Länkar om debatten inför den lagändringen i slutet av texten. Trots ändringen gick det ändå fortfarande att få ut dem relativt enkelt via till exempel usb-minnen och cd-skivor.­­­

Enligt förslaget ska nu även den möjligheten stoppas eftersom man vill ”stärka skyddet för den personliga integriteten”. Det låter ädelt, men det är i själva verket ett tillyxat argument för en ändring som bedöms som olaglig, ett faktum som tydligt framgår av branschorganisationen Tidningsutgivarnas, TU:s, kunniga och läsvärda remissvar skrivet av dess jurist och vd Per Hultengård. Ytterligare en branschorganisation, Utgivarna, har också kritiserat förslaget.

De kritiska organisationerna beskrivs initierat förslagets brister och då inte minst om hur både detta förslag och tidigare ändringar rörande kreditupplysningar faktiskt strider mot Sveriges grundlag, till exempel med kravet om att det även i ett journalistiskt sammanhang måste skickas ut en kopia av kreditupplysningen till den berörde.

Det här förslaget går säkert också igenom – hur kan de som tycker annorlunda klara en debatt om att något så obehagligt som kreditupplysningar bör vara lätta att komma åt för medierna?

Regeringen och justitiedepartementet offrar populistiskt  lättvindigt grundlagsreglerade principer som har svårt att vinna förståelse i debatten utanför expertkretsen. Därför dristar man sig också till att avvisa journalistisk verksamhet som ett legitimt skäl för ett utlämnande av de offentliga uppgifterna på ett rationellt sätt. Häpnadsväckande!

TU ger ett bra exempel på varför det är viktigt att allmänheten genom medierna lätt bör kunna få ut dessa offentliga uppgifter med hjälp av modern teknik, för det är det saken handlar om. Uppgifterna är offentliga, men enligt förslaget ska de inte få lämnas ut på ett effektivt sätt till medierna.  

Exemplet handlar om nyhetsbyrån Sirén som inför valet 2010 kollade upp 70.000 politiker och deras ekonomi. Vad tjänade de som ville in i riksdagen, landstingen eller kommunfullmäktige, fanns det några anmärkningar mot dem? Hade politikerna skött sig?

Det var en inför valet självklar och viktig granskning som gav en bra information till väljarna.  Enligt det nu lagda förslaget blir det i praktiken närmast omöjligt, eller mycket svårare, för nyhetsbyrån Sirén och alla andra medier som exempelvis Svenska Dagbladet, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, Värnamo Nyheter, TT eller SVT att göra en liknande granskning igen.  Är det kanske försvårandet av den granskande journalistiken som  är politikernas verkliga motiv?

Förslagen som försämrar möjligheten att få ut offentliga uppgifter har återkommit gång på gång. De tidigare generaldirektörerna för Skatteverket, Mats Sjöstrand, och Datainspektionen, Göran Gräslund, lobbade hårt och framgångsrikt för att man via nätet inte skulle kunna komma åt inkomstuppgifter mm i offentliga register. De lyckades. Motivet var att hindra ”nyfikna från att snoka efter sina grannars inkomster” och liknande populistiskt motiverade argument.   

Detta trots att den närmast klassiska tryckta Taxeringskalendern finns och har funnits sedan 1903 (!) med precis samma siffror som vi nu hindras få ut via datorn. Men taxeringskalendern kan läsas endast av dem som haft råd att köpa den för 5654 kronor för hela landet eller 257 kronor för, till exempel, ett län som Gävleborg.

Och det gör naturligtvis den som har ett professionellt behov av att kolla inkomster mm, som journalister, mäklare, rekryterare, revisorer, advokater eller proffs som vill göra affärer av något slag med främmande människor. Men allmänheten, vanligt folk, som vill göra affärer med okända  gör det inte. Det blir för dyrt.    

Makthavarnas motstånd mot att låta allmänheten och medier och andra företag utnyttja datatekniken på det här området utgår nog från något annat än den påstådda ”omsorgen om integriteten”, det handlar snarare om en motvilja mot att dessa uppgifter sedan länge är offentliga enligt grundlagarna.

Den offentliga ekonomiska informationen gick tydligen an för moralisterna inom politiken och byråkratin så länge det bara var journalister, revisorer och advokater m fl som visste hur man kom åt dem, men nu känns det obehagligt för somliga i maktens boning då det är lätt för vem som helst att komma åt uppgifterna den digitala vägen. Och mediernas omfattande granskningar är illa omtyckta i många politiska kretsar.

Därför stoppades i praktiken allmänhetens tillgång till dessa offentliga uppgifter, trots att vi alla ändå i fortsättningen enligt offentlighetsprincipen får och kan ringa till kronofogden eller skattemyndigheten och få ut alla uppgifter, men det är kanske inte så lätt då det gäller 70.000 namn…  

Samtidigt som personfakta görs svåråtkomliga för medier och allmänhet ägnar sig staten åt en lönsam affärsverksamhet där Transportstyrelsen (!) och andra myndigheter utnyttjar offentlighetsprincipen och säljer för miljontals kronor de känsliga personuppgifter de tvingat oss alla att redovisa, personfakta som kan leda till obehaglig telefonförsäljning och störande reklam för medborgarna.

Förslaget enligt departementspromemorian Ds 2013:27 handlar nog inte om vår integritet, utan snarare om hyckleri och statlig dubbelmoral. ­­­­­­­

Uppdaterat 130824.

Relevanta länkar:
Utgivarna kritiserar nya kreditupplysningslagen - utgivarna.se 130821 
TU kritiserar nya kreditupplysningslagen - nyhetsartikel medievarlden.se 130819
Tidningsutgivarnas remissyttrande om kreditupplysningslagen  - tu.se 130816
Flera myndigheter säljer dina uppgifter - nyhetsartikel dn.se 130804
Beatrice Ask (m) försvarar sjuk sak - bloggtext Utkiksbloggen 100530
Justitieministerns demokratiska bakslag - debattartikel av Nils Funcke på expressen.se 100526
Stoppa justitieministerns lagändring - bloggtext Utkiksbloggen 100521
Kan man förbjuda Datainspektionens chef - debattartikel av mig på medievarlden.se 090318

Polisen isolerar sig, ett tryckfrihetsproblem

Tryck- och yttrandefriheten är kanske inte det vi tänker mest på under varma semesterdagar. Därför har en viktig nyhet knappt uppmärksammats i rekordvärmen under den senaste veckan. Den handlar om att polisen i Västerås tydligen ljugit och förnekat att man misstänker att ett mord har skett. Den svenska polisen isolerar sig alltmer och det är inte bra, rentav farligt. Dess nya slutna radiosystem, Rakel, är en orsak, polisledningens tveksamma intentioner givetvis en annan.

Vestmanlands Läns Tidning, VLT, och Aftonbladet publicerade en nyhet om saken i slutet av juli, ungefär en månad efter det att det förmodade mordet hade skett. En man hade hittats död på Stadshotellet i Västerås, troligen strypt med buntband som verktyg. Brottet skulle ha skett under bilträffen Power Meet som lockar tiotusentals människor till Västerås.

När medierna frågade polisen om något allvarligt brott hade skett under arrangemanget svarade polisen enligt Aftonbladet och VLT nej, trots kunskapen om det förmodade mordet. På polisens egen hemsida skrevs det att inga allvarliga händelser rapporterats under arrangemanget.

Polismyndighetens lögn är oacceptabel och oroande för den som vill att polisen ska vara en respekterad myndighet i den svenska demokratin, om polisen medvetet undanhållit fakta och ljugit för allmänheten är myndigheten inne på en riktigt farlig väg.

Det anser också polismannen och ansedde forskaren Stefan Holgersson som i samma artikel i Aftonbladet säger att han ser en fara för demokratin om polisen ljuger för allmänheten. Han har naturligtvis helt rätt. Vad händer den dag vi inte längre tror på polisen?

I detta sammanhang har hittills inte det nya radiosystemet Rakel nämnts eller kritiserats, vare sig av Holgersson eller av någon annan, men det finns enligt min mening skäl till att peka på riskerna med Rakel. Utan Rakel hade polisen i Västerås troligen inte kunnat hemlighålla mordet.

Förr kunde vem som helst lyssna på polisens radiokommunikation och som ung polisreporter var jag en av dess mest trogna lyssnare. Det lyssnandet genererade mängder av artiklar, främst kanske rena rapporteringar av olyckor och brott, men aldrig direkt baserade på radiokommunikationen. Den vägledde mig däremot så att jag kunde fråga rätt utredare eller polisbefäl om vad som hade hänt. Och så var det även för alla andra polisreportrar i Sverige fram till för några år sedan då Rakel infördes.

Det är ett radiosystem som inte går att avlyssna. Det är helt enkelt – tyst! Andra blåljusmyndigheter som ambulans och räddningstjänst har också efter hand börjat utnyttja Rakel och därmed är insynen i alla dessa myndigheters verksamheter klart begränsad. Fördelen är att alla myndigheter kan kommunicera med varandra, men där har inte allmänhetens ombud på tidningarna släppts in. Det hade av allt att döma varit lätt att i systemet bygga in en lämplig information till medierna, men polisledningar har till och från snarare deklarerat att det är skönt att slippa journalisterna.  

Visst, det är bra att inte tjuvar, rånare och andra skumma figurer inte kan höra vad polisen har för sig. Vem kan tycka något annat? Men nackdelen är att samhällets viktigaste granskare, tidningarnas redaktioner, inte heller längre hör vad myndigheterna har för sig. Inte ett ljud. Därmed är de till 100 procent utlämnade till vad myndigheterna själva behagar tala om för dem.

Och i det läget kommer dessvärre en nyhet att polisen i Västerås först förnekat att något allvarligt brott skett under ett stort evenemang, och sedan hemlighållit ett mord i en månad av ”utredningstekniska skäl”. Det begreppet ska man ha respekt för, men rimligen har väl ändå gärningsmannen klart för sig att han begått ett brott och då kan väl knappast ”utredningstekniska skäl” kunna åberopas. Att detaljer om brottet inte lämnas ut är det nog ingen som är kritisk emot.  

Även andra tecken tyder, som Holgersson påpekar, på att polisen isolerar sig alltmer. Polisen har sedan decennier i ökande utsträckning anställt medieinformatörer som i och för sig alltid ger ett sympatiskt intryck i tv och svarar skickligt, men hur mycket säger de egentligen? Ofta ganska lite med undvikande svar som de skickliga kommunikatörer de är och de fungerar helt klart som en barriär mellan medierna och dem som sitter på ansvaret för utredningar och annan verksamhet. Dessa ”slipper” tack vare kommunikatörerna journalisterna.

Polisen ”slipper” med Rakel nästan all insyn i vad myndigheten har för sig. Tidigare kunde dess granskare på tidningarnas redaktioner fortlöpande höra vad de talade om, hur språkbruket och ordergivningen lät rörande förbrytare, medborgare, flyktingar, invandrare, romer, ungdomar, polisledningen, politiker eller andra människor och företeelser.

Så inte nu; polisen har lyckats isolera sig. Därmed har en gammal dröm uppfyllts för många av dess tjänstemän som tyckt att medier är jobbiga. Klokare kolleger till dessa borde reagera och verka för att polismyndigheterna ska öppna sig mot omvärlden och släppa in granskarna.  

När statsminister Olof Palme mördades blev polisens radiokommunikation ett historiskt dokument som fortfarande spelas upp i skilda sammanhang. Om mordet hade skett idag hade nog ingen av oss fått höra vad som sades eftersom Rakel finns. Om inte polisen i nåder låtit oss lyssna…

Rakels existens kräver att polisen öppnar sig på alla andra tänkbara sätt mot allmänheten och dess företrädare, medierna. Till exempel genom en organiserad informationsskyldighet gentemot medierna och en policy som inte medger att man hemlighåller att ett allvarligt brott som ett mord har skett. Tyvärr tyder ingenting på att polisens nationella ledning driver den frågan.

Om den svenska polisen av outgrundlig anledning väljer att ljuga om viktiga händelser är vi i Sverige på väg mot ett odemokratiskt samhälle ingen vill ha, där har Stefan Holgersson helt rätt. Men tyvärr verkar inte den svenska polisledningen särskilt intresserad av att lyssna på honom eller andra kompetenta kritiker, som t ex professor Leif GW Persson i andra sammanhang.

Polisen har också kritiserats för snabba nedläggningar av förundersökningar, senast då det gäller företagskapningar som knappt utreds, och för dåliga siffror för antalet uppklarade brott. Och en konstig organisation som motverkar ett effektivt polisarbete. Och för övervåld. Och för …

Polisen behöver en helt ny nationell ledning som förmår utveckla verksamheten i alla avseenden. Och politiska beslut som ökar insynen i polisarbetet i stället för att, som med Rakel, tvärtom begränsa granskningen av polisverksamheten. Myndighetens ökande isolering gynnar inte myndigheten, den är tvärtom farlig för polisen.

Anm tillagd 130817
Det förs en debatt även inom polisen om den polisiära verksamhetens kvalitet och kravet på öppenhet och korrekthet i informationen om dess verksamhet. Läs nedanstående länk till Martins polisblogg som jag hittade på Facebook tack vare Sofia Mirjamsdotter! Mycket intressant.

Uppdateringar - länkar tillagda 130815, 130817 och 130820
Orimlig särbehandling - huvudledare i Dagens Nyheter 130820
Polis kritiserar Husby-skjutningen - nyhetsartikel i aftonbladet.se 130818
Polisen gör egen utredning efter kritiken - nyhetsartikel expressen.se 130818
Polis skriver om dödsskjutning i Husby - nyhetsartikel dn.se 130818
Om en mycket tragisk dödsskjutning - Martins polisblogg 130817
Husbyskotten: Fotograferna är bra för polisen - Hanne Kjöller på ledarsidan i DN 130815
Polisen äger all information idag - journalisten.se 130815

En mediedebatt live och en via Play då politikern gick sin väg

I Almedalen lyssnade jag under fredagen på två mediedebatter, en live om medieutvecklingens betydelse för demokratin och en via SVT Play med rubriken "Ska pressavdelningarna sabotera journalistiken?" Under den debatten plockade riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) plötsligt av sig mikrofonen och gick sin väg eftersom hon ansåg sig vara felinformerad om vad debatten skulle handla om.  

Jag missade debatten med Maria Abrahamsson då den var den 3 juli, men tack vare SVT Play går det att se den ända fram till juli 2014. Att en känd politiker lämnar en debatt på detta sätt är dessbättre mycket ovanligt och framförallt svårbegripligt för andra utom henne själv.

Under hela debatten riktades hård kritik mot Regeringskansliet från skilda håll, men när Maria Abrahamsson lämnade scenen hade endast Ekots reporter Daniel Öhman talat och då inte om henne, utan om regeringens tillkortakommanden. Hon hade således ingen anledning att svara på kritiken.

Jag har svårt att förstå varför hon, som själv är en meriterad journalist och en skicklig debattör, inte skulle ha kunnat resonera rent principiellt om hur myndigheter bör uppträda gentemot medier. Ändå ansåg hon sig ha hamnat i en hopplös situation och gick därifrån. Detta trots att moderatorn Axel Andén, chefredaktör för Medievärlden, omedelbart sa att hon inte behövde kommentera Öhmans inlägg. Men hon gick.

 I fredagens debatt arrangerad av Tidningsutgivarna stod däremot alla kvar på podiet och diskuterade ”Medierna, makten och torget som försvann – medieutvecklingens betydelse för demokratin”. Numera är nyhetsförmedlingen extremt fragmentiserad; människorna får informationen från många olika håll och debatten försvåras då vi mer sällan har en gemensam bild av verkligheten.

Internet har ökat yttrandefriheten och är i många avseenden ett viktigt verktyg för demokratins utveckling, men här pekade professor Jesper Strömbäck på risker som han också anser finns i utvecklingen. Hur ska vi kunna debattera med varandra om vi har helt olika verklighetsuppfattningar?

Polariseringen ökar och det blir svårare att nå dem man vill nå i det offentliga samtalet. Panelen pekade  på att de traditionella medierna, både de privata mediehusen och offentligt finansierade public service, är viktiga aktörer i sammanhanget.

I debatten pekade både Correns chefredaktör Charlotta Friborg och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson på hur viktiga de lokala tidningarna är som bas för nyhetsjournalistiken, i jämförelse med public service. Alla gillade public service som av många ses som viktigast i sammanhanget, men det är inte deras medarbetare som kommer att gräva i diarier och driva nyhetsjournalistiken i Piteå eller Motala.

Detta är en fråga som återkommer i debatten eftersom kritiken allt oftare kommer från tidningsutgivare över att public service i så stor utsträckning baserar sin journalistik på nyheter som tidningarna plockat fram. Ett helt lagligt förfarande av Sveriges Television och Sveriges Radio, men irriterande för utgivarna i ett läge där ekonomin ändrar förutsättningarna för den publicistiska verksamheten.

Och särskilt irriterade blir de som också ogillar att public service, finansierad av licensmedel, samtidigt utvecklas på webben och i digitala medier på ett sätt som anses störa marknaden för de kommersiella aktörerna. Och ledningarna inom public service är starkt irriterade över att regeringen vill utreda frågan…

Jonas Nordling, ordförande i Journalistförbundet, sa att tidningarna bör fokusera på sina egna problem och möjligheter i stället för att skylla på public service, men berörde också förbundets färska förslag om stöd till tidningarna som SJF menar är nödvändigt för demokratins skull ”även om inga riktiga publicister utanför public service vill vara beroende av staten”.

Därmed är Almedalen 2013 över för vår del i Utkik Media. Två politiska tal och partiernas sidoprogram återstår, centerpartiet under lördagen och socialdemokraterna under söndagen. Men seminarieverksamheten är huvudsakligen slut.

I år har det funnits över 2300 officiella seminarier och arrangemang att gå på, om jag minns rätt. Sjukvård, omsorg och medier har varit vanliga ämnen, men i princip alla samhällsområden har belysts under veckan. Priset för ”Hetast i Almedalen” gick välförtjänt till kampanjen ”#sittmeddawit” som kreativt påminde om den fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Öresundshuset blev "Årets opinionsbildare".

 Sammanfattningsvis så har det mesta fungerat väldigt bra i år. Tidigare år har mobiltäckningen varit dålig, men i år har jag inte blivit arg någon gång trots dagligt bloggande, många mobilsamtal, surfning och twittrande med Telia och 3 i mobiler, svag signal här och var, men det har ändå nästan alltid funnits kontakt. En stationär mobil bredbandsrouter med Tele2 har fungerat alldeles utmärkt där vi hade den rätt högt upp i Visby nära Stora Torget.

Därmed är veckan i Almedalen slut för vår del. Under fredagen lämnade massor av människor Visby och det blev klart glesare på gatorna. Många seminarietält och scener monterades ner trots att det återstår två dagar med ett begränsat utbud. Lite trist.

Almedalen är en succé, men alla evenemang måste utvecklas. Arrangörerna bör nog fundera lite över formerna för kommande arrangemang. De två sista talarna skulle kanske kunna samsas om lördagen för att, om möjligt, locka fler deltagare och arrangörer att stanna?

  

      

Från hemliga FRA till krisen för Carema Care

Försvarets radioanstalt, FRA, är namnet till trots en civil svensk myndighet som jobbar med signalspaning åt regeringen och myndigheter för att hitta hot mot Sverige, en form av spioneri som också befarats kunna drabba svenska medborgare. Därför kritiserades för några år sedan den hemlighetsfulla verksamheten i medierna. Mycket är fortfarande hemligt, men i går presenterade FRA:s verksamhet ändå frikostigt vid ett välbesökt seminarium i Almedalen.

För informationen stod Fredrik Wallin som enligt introduktionen jobbat med det mesta inom FRA under några decennier. Han betecknas idag som talesman för FRA i olika nyhetstexter, men har också tidigare varit ”underrättelseproduktionschef” enligt tidningen Ny Teknik.

Vad han nu än kallas så stod han där nu rätt upp och ner på podiet och visade bilder om FRA och berättade tämligen öppet om underrättelseverksamheten. Visst, ibland sa han att han inte kunde säga mer, men hans föredrag gav en bra information om vad FRA egentligen håller på med.

Många publicister, däribland jag själv, var engagerade i debatten om FRA när politikerna gav myndigheten möjlighet att signalspana på ett sätt som kunde drabba svenska medborgare. Jag är inte säker på att debatten hade blivit lika livlig om FRA redan då hade presenterat sin verksamhet så öppet som nu.

Fredrik Wallin uppträdde nu verkligen inte som någon Hemliga Jönsson utan gav oss i stället en initierad information om verksamheten. Han medgav också på direkt fråga från mig att öppenheten är en följd av debatten för ett antal år sedan.  

-        -  När vi utvärderade läget kom vi fram till att vi faktiskt skulle kunna gå ut med mycket mer information om FRA än vad vi tidigare själva trodde, sa han.

Jag hade gärna hört ännu mer om olika delar av verksamheten där Wallin även nu gled undan då det var för känsligt mot främmande makt eller andra intressen. Men ändå, FRA är säkert fortfarande ganska hemligt, men inte lika hemligt som förr även om det säkert fortfarande finns all anledning att kritiskt diskutera delar av verksamheten.

I en helt annan debatt på Öresundshuset, Öresundsregionens mötesplats,  diskuterades myndigheternas vilja till dialog med medborgarna, ett ämne där det också är lätt att finna skäl till kritik. Vem har inte erfarenhet av tröga myndigheter och politiker som är svåra att komma till tals med?  

Här deltog nu statsrådet Birgitta Ohlsson (fp) och talade engagerat för saken utifrån sitt ansvar som demokratiminister. Än mer engagemang i framställningen stod Hans Abrahamsson för, gästprofessor i globala politiska studier vid Malmö högskola. Kunnig, tydlig och med ett engagemang och en framställning på scenen som televisionen borde vidarebefordra till fler människor. En riktig kul, pedagogisk och intressant professor.

Han konstaterade att det tog 3000 år för mänskligheten att skapa städer för runt 3,5 miljarder människor och nu ska vi på endast ett trettiotal år "i en urbaniseringsprocess" bygga ut dem för ytterligare lika många människor; där finns motivet för en väl fungerande medborgardialog, sa han. Utan en sådan kommer det inte att gå.

Utöver FRA och medborgardialogen hann jag under torsdagen också lyssna på ett intressant och fullsatt seminarium arrangerat av Resumé och Hammer&Hanborg  om hur man återskapar ett brustet förtroende när allt gått åt pipan, som för Swedbank och Carema Care för några år sedan.

Båda bolagen var representerade i panelen där kommunikationsdirektören Karin Nyman med erfarenhet av krisen för Carema sa att det skulle vara bra med en fristående talesman för hela branschen och dessutom någon form av recensioner av äldreboenden, allt för att få fram en objektiv bild av läget som knappast en aktör som Carema kan stå för med trovärdighet.  

Både hon och Swedbanks kommunikationsdirektör Thomas Backteman berättade initierat om hur mödosamt det är att bygga upp förtroendet igen efter en kris, något som varje verksamhet kan drabbas av. Det bästa är därför att göra en riskanalys och undersöka vad som kan gå snett och åtgärda saken innan man är där.

Det låter enkelt, men ändå kommer vi nog att få se nya kriser speglas i rubrikerna framöver. Ikea kommer säkert att drabbas av en kris förr eller senare spådde någon i panelen, även om Kamprad och hans bolag hittills klarat sig undan i alla sammanhang.

Jag undrar hur Ikeas riskanalys ser ut?