Under måndagen arrangerade Tidningsutgivarna, TU, ytterligare en debatt under Almedalsveckan i Visby, nu på fartyget Sigyn i Visby hamn. Den kom huvudsakligen att handla om det pressetiska "systemet" och om detta verkligen behövs.
Flertalet i panelen tyckte det. Själv var jag mer tveksam och menade att det kanske spelat ut sin roll. Intressant diskussion eftersom frågan faktiskt inte diskuterats så mycket tidigare, det etiska systemet med Allmänhetens Pressombudsman, PO, och Pressens Opinionsnämnd, PON, har betraktats som självklara institutioner.
Moderator för diskussionen var branschorganisationen Tidningsutgivarnas chefsjurist Per Hultengård, kunnig som få på allt som handlar om den juridiskt reglerade tryckfriheten och den av branschen formulerade pressetiken.
Den juridiska regleringen bestäms av riksdagen och etiken av branschens egna organisationer, arbetsgivarna i Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter, facket i Svenska Journalistförbundet samt den traditionstyngda och anrika debatt- och middagsätarföreningen Publicistklubben, PK, där alla som känner sig som publicister är medlemmar. Jag har varit medlem i många herrans år, men tycker ändå att PK inte ska vara med som huvudman för det pressetiska systemet. Inte heller SJF, Varför ska de vara det?
I debatten inför en fullsatt konferenslokal på Sigyn var jag inte bara tveksam till det splittrade huvudmannaskapet som motverkat en modernisering av regelverket, utan också till behovet av det pressetiska systemet som sådant.
Det är tveksamt om det behövs, särskilt i en medieutveckling där "tradmedierna" med tiden får en förhållandevis alltmer begränsad roll som aktörer vid sidan om helt nya medier inom till exempel bloggvärlden.
Självklart kan traditionella medier som dagspressen ha kvar sitt etiska system, men dess betydelse kommer säkert att minska eftersom många hyllade och/eller kontroversiella publiceringar kommer att ske i andra nya medier utanför de traditionella mediernas etiska system.¨
Även inom ramen för tradmediernas etiska system menar jag att det kan finnas skäl att ifrågasätta detta. Varför finns systemet? Det enda motiv jag hört under alla år för att det etiska systemet finns är att vi ska "hålla lagstiftaren på avstånd". I så fall är ju inte det etiska systemet motiverat av att man vill vara etisk, då är motivet mer taktiskt, man flaggar med etiken för att slippa nya lagar.
Jag är inte särskilt oroad för att politikerna ska storma fram och börja begränsa mediernas möjligheter att publicera saker och ting bara för att det etiska systemet moderniseras, eller till och med avskaffas. Och i vilket fall som helst tycker jag det är tveksamt att branschen håller sig med ett "etiskt system" när motivet för detta egentligen inte är etik, utan tvärtom att utnyttja etiken som en sköld mot politiker och andra kritiker.
Ungefär så här gick diskussionen i dag från min sida. Panelen i övrigt höll inte med även om justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger och jag låg rätt nära varandra i olika frågor. Faktiskt! Jag gillar honom, han var en utmäkt PO på sin tid i den rollen!
Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin försvarade länge det rådande systemet, men medgav så småningom att mycket funkar dåligt i dag. Långa väntetider, kryptiska utslag från PON med mera, men hon tyckte trots allt att "idén med det pressetiska systemet är bra".
Hon var väldigt överens med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om att systemet behövs. Men även han tyckte att det var konstiga utslag i PON som läsarna knappast kan förstå och att handläggningen tar för lång tid.
Katrin Säfström på Folket och hennes kollega Peo Wärring på Eskilstuna-Kuriren var nog de varmaste anhängarna av det rådande systemet även om de också efterhand medgav brister i det nuvarande systemet, sådant som "måste rättas till".
Personligen tyckte jag att de olika ansvariga utgivarna i panelen först värnade om ett pressetiskt system som närmast måste ses som "omistligt", men senare i debatten började de alla medge att det egentligen fungerade väldigt dåligt.
Långa handläggningtider, konstiga beslut, obegripliga motiveringar skrivna på ett fikonspråk som ingen förstår. Rätt okänt för allmänheten. Talar de om "ett omistligt system?"
Nej, det tycker inte jag, Tvärtom, medieutvecklingen gör att tradmediernas etiska system kommer att fasas ut snabbare än snabbt, gissar jag. Det kommer säkert att ersättas av något annat, men frågan är vad.
Axberger och Mellin hade en klar poäng i debatten när de hävdade att det är bra om förfördelade människor har någonstans att vända sig med klagomål mot publiceringar. Det håller jag med om. Men det kanske inte behöver vara ett trögt, konstlat och extremt byråkratiskt system som idag?
För undvikande av alla missförstånd vill jag gärna här betona en viktig sak. En pressetisk hållning har ingenting att göra med närvaron eller ej av ett byråkratiskt pressetiskt system.
Thomas Mattson, Peo Wärring och Katrin Säfström kommer naturligtvis att vara precis lika etiska som utgivare utan det "pressetiska systemet" som när detta fanns.
Etik är inte regler och byråkrati med PO och PON, etik finns inom oss alla och utvecklas och tillämpas genom debatt mellan utgivare och medarbetere på redaktionerna.
Etik kommer alltid att finnas, på Expressen på sitt sätt, och på Norran på sitt sätt.
UPPDATERAD 20120312.
En ny "Lex Pressen" utvecklar det pressetiska systemet, Expressen chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om sitt förslag.
UPPDATERAT i anslutning till publiceringen:
Torbjörn von Krogh bloggar om debatten.
Hanna Lind på TU:s blogg om debatten.
Ola Sigvardsson bloggar i Corren om debatten.
tisdag 6 juli 2010
måndag 5 juli 2010
Idag ska jag debattera pressetik på Sigyn (!?!)
Äntligen på plats i Almedalen, Visby. Årets höjdarvecka för alla som gillar samhällsdebatt i alla avseenden. Närmare 1400 seminarier och debatter med mera kan man gå på gratis under den kommande veckan. Själv ska jag under måndagen sitta i en panel på kärnkraftsavfallsfartyget Sigyn (!) och diskutera pressetik. Symboliskt? Kärnkraften är ibland nog nästan lika kontroversiell som pressetiken. Eller tvärtom...
Sigyn ligger i hamnen i Visby och tjänstgör där som konferensanläggning, det är inte konstigare än så. Pressetiken finns denna vecka representerad i Visby genom branschorganisationen Tidningsutgivarna, TU, som är en av huvudmännen för pressens etiska system. TU finns på plats i Almedalen som arrangör av olika debatter.
Andra deltagare i denna debatt är justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger, själv tidigare pressombudsman, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Peo Wärring, Folkets chefredaktör Katrin Säfström samt Aftonbladets krönikör och ställföretrtädande utgivare Lena Mellin.
Huvudfrågan som ställs till oss i panelen gäller det pressetiska systemet framtid, tror vi i panelen att det kommer att överleva? Systemet som sådant, alltså. Det har ju blivit lite ifrågasatt under våren.
Innan man gissar vad vår slutsats blir så gäller det nog att tänka på att etik är en sak, ett etiskt system en annan sak. Tycker jag. Själv ska jag tänka till rejält under natten inför debatten för att försöka kunna säga något klokt.
Gissa vad jag kommer fram till!
På Sigyn i morgon 14.00 får ni svaret. Eller därefter på denna blogg när lockelserna i Almedalen så medger. Välkomna både där och här!
Sigyn ligger i hamnen i Visby och tjänstgör där som konferensanläggning, det är inte konstigare än så. Pressetiken finns denna vecka representerad i Visby genom branschorganisationen Tidningsutgivarna, TU, som är en av huvudmännen för pressens etiska system. TU finns på plats i Almedalen som arrangör av olika debatter.
Andra deltagare i denna debatt är justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger, själv tidigare pressombudsman, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Peo Wärring, Folkets chefredaktör Katrin Säfström samt Aftonbladets krönikör och ställföretrtädande utgivare Lena Mellin.
Huvudfrågan som ställs till oss i panelen gäller det pressetiska systemet framtid, tror vi i panelen att det kommer att överleva? Systemet som sådant, alltså. Det har ju blivit lite ifrågasatt under våren.
Innan man gissar vad vår slutsats blir så gäller det nog att tänka på att etik är en sak, ett etiskt system en annan sak. Tycker jag. Själv ska jag tänka till rejält under natten inför debatten för att försöka kunna säga något klokt.
Gissa vad jag kommer fram till!
På Sigyn i morgon 14.00 får ni svaret. Eller därefter på denna blogg när lockelserna i Almedalen så medger. Välkomna både där och här!
torsdag 1 juli 2010
Öppet brev till myndighetschefer om PSI-direktivet
Ärade myndighetschefer i Sverige,
Den 1 juli är en stor dag för oss medborgare. Då börjar det nya PSI-direktivet gälla, det är då ni som myndighetschefer med stöd av detta direktiv kan börja agera för att det svenska folket ska få ta del av den skattkammare som finns på snart sagt alla de myndigheter ni ansvarar för.
Medborgarna har redan betalat den information ni nu ofta tyvärr av någon obegriplig anledning byråkratiskt har låst in digitalt på ett eller annat sätt. Nu har ni chansen att med stöd av PSI-direktivet släppa ut den i frihet och låta entreprenörer, programmerare och datanördar fritt förfoga över kunskapen. Tro mig, det kommer att ge resultat!
Om myndigheternas fakta och kunskaper blir tillgängliga digitalt kommer vi att få se smartare, bättre och mer samhällsnyttiga applikationer än vad ni kanske redan drömmer om att skapa på myndigheterna, själva eller med hjälp av dyra konsulter.
Regelverket med det kryptiska namnet PSI-direktivet börjar gälla just idag den 1 juli. Enligt detta ska myndigheter "främja utvecklingen av en informationsmarknad" enligt regingskansliets hemsida.
Det finns naturligtvis oroväckande hakar och undantagsregler, men låt oss idag se till möjligheterna och hoppas att myndigheter som till exempel SMHI, Lantmäteriverket, Bolagsverket, nya Transportstyrelsen och snart sagt alla andra myndigheter med viktiga uppgifter börjar följa regler och inriktning i PSI-direktivet.
Om ni tar till er intentionerna i PSI-direktivet och verkar för en ökad öppenhet så kan vi se med tillförsikt se fram emot något bra!
UPPDATERING:
PSI-direktivet uppmärksammas idag på ett flertal bloggar. På Joakim Jardenbergs blogg finns en lista på alla dessa bloggar.
Den 1 juli är en stor dag för oss medborgare. Då börjar det nya PSI-direktivet gälla, det är då ni som myndighetschefer med stöd av detta direktiv kan börja agera för att det svenska folket ska få ta del av den skattkammare som finns på snart sagt alla de myndigheter ni ansvarar för.
Medborgarna har redan betalat den information ni nu ofta tyvärr av någon obegriplig anledning byråkratiskt har låst in digitalt på ett eller annat sätt. Nu har ni chansen att med stöd av PSI-direktivet släppa ut den i frihet och låta entreprenörer, programmerare och datanördar fritt förfoga över kunskapen. Tro mig, det kommer att ge resultat!
Om myndigheternas fakta och kunskaper blir tillgängliga digitalt kommer vi att få se smartare, bättre och mer samhällsnyttiga applikationer än vad ni kanske redan drömmer om att skapa på myndigheterna, själva eller med hjälp av dyra konsulter.
Regelverket med det kryptiska namnet PSI-direktivet börjar gälla just idag den 1 juli. Enligt detta ska myndigheter "främja utvecklingen av en informationsmarknad" enligt regingskansliets hemsida.
Det finns naturligtvis oroväckande hakar och undantagsregler, men låt oss idag se till möjligheterna och hoppas att myndigheter som till exempel SMHI, Lantmäteriverket, Bolagsverket, nya Transportstyrelsen och snart sagt alla andra myndigheter med viktiga uppgifter börjar följa regler och inriktning i PSI-direktivet.
Om ni tar till er intentionerna i PSI-direktivet och verkar för en ökad öppenhet så kan vi se med tillförsikt se fram emot något bra!
UPPDATERING:
PSI-direktivet uppmärksammas idag på ett flertal bloggar. På Joakim Jardenbergs blogg finns en lista på alla dessa bloggar.
tisdag 29 juni 2010
Bra och dåligt om polischefen, Almedalen och TPB
Sent omsider hinner jag läsa tre artiklar som alla speglar illavarslande händelser rörande synen på offentlighet och yttrandefrihet i Sverige.
Den första handlar om att Sverige efter en hovrättsdom nu börjar censurera internet.
Den andra handlar om att bloggare med flera inte får ackreditera sig i Almedalen om de inte är medlemmar i Journalistförbundet!
Den tredje handlar om att rättegången med polischefen och den misstänkte sexförbrytaren Göran Lindberg sannolikt hålls bakom stängda dörrar och att alla handlingar i åtalet först sekretessbelagts av en åklagare som också sa att han inte tänkte svara på några frågor från journalister.
Det är tyvärr uppenbart att den viktiga och klassiska svenska tryck- och yttrandefriheten urholkas i rask takt.
Censuren på internet handlar naturligtvis om The Pirate Bay. Enligt Svenska Dagbladet och tidningen Metro spärrar operatören Black Internet sina kunders möjlighet att surfa in på sajten eftersom bolaget anser att domen i hovrätten kan leda till höga viten. Hovrätten håller inte med om den tolkningen, men bolaget konstaterar att domstolen inte förstår sin egen dom!
Även Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge skriver på sin blogg om det nya läget för The Pirate Bay. Han är med all rätt mycket kritisk till domen, men också kritisk mot Black Internets tolkning av domen. Utvecklingen av motsättningarna kring fildelningen pekar onekligen i farlig riktning vad det gäller tryck- och yttrandefriheten.
Rick Falkvinge och hans partikollega Anna Troberg har senare också skrivit ett debattinlägg på Brännpunkt i SvD där de bra förklarar varför man måste acceptera en "budbärarimmunitet" för internet. Precis som för Posten.
Det är fascinerande att det egentligen enbart är Piratpartiet som bevakar de här viktiga frågorna rörande medieutvecklingen och dess förhållande till grundlagarna. Det tror jag att de övriga partierna får anledning att ångra en vacker dag - olika myndigheter, domstolar och de traditionella riksdagspartierna hanterar dessa frågor så illa att Piratpartiet får en tacksam uppgift.
Frågan om ackrediteringen i Almedalen är onekligen jämförelsevis en mindre fråga, men principiellt intressant eftersom den visar att arrangörerna och deras samarbetspartners Telia och Gotlands kommun inte heller hänger med i medieutvecklingen. Journalister vill ackreditera sig för att få tillgång till informationsmaterial, tillträde till presskonferenser och inte minst till ett presscentum med sina toaletter!
Ackrediteringen innebär att man anmäler sig hos arrangören och redovisar fakta om vem man är, vilken redaktion mm man jobbar åt och så vidare. I Almedalen, som för en vecka blir Sveriges politiska centrum, har arrangören inte upptäckt att journalisterna enligt deras omoderna definition inte längre är de enda medierepresentanterna, kanske inte ens längre de viktigaste i den rollen.
Arrangörerna kräver att de som vill ackrediteras ska kunna visa upp t ex Svenska Journalistförbundets presskort, det vill säga journalistfackets medlemskort! En hel rad av landets främsta journalister i tradmedierna är inte längre medlemmar i facket och en lång rad bloggare och andra framträdande debattörer är inte heller medlemmar i organisationen.
Journalisten, författaren, bloggaren och debattören Isobel Hadley-Kamptz, som bland annat skriver i Expressen, är en av de ledande debattörerna som nu måste skrapa med foten hos Telia som tillsammans med Gotlands kommun sponsrar och administrerar Almedalens presscentrum.
Hon har under måndagen twittrat om hur hon måste fixa intyg om vem hon är och be chefredaktören Thomas Mattsson att vara beredd på att svara i telefon då presscentret ringer för att få bekräftat att hon inte ljuger. Almedalens regler för ackreditering är helt otidsenliga.
Det finns dock de som fattat att man måste öppna dörrarna även för andra än tradmediernas företrädare. Arbetsgivarorganisationen Almega organiserar i år ett "presscenter", Bloggplats H12 som står för Hästgatan 12, för bloggare och andra som har behov av en mötesplats. Ett riktigt bra initiativ!
Tidningarnas Telegrambyrå arrangerar en digital mötesplats, men där måste man ansöka om lösenord och det framgår inte klart på sajten vilka som kan få det. Enligt en artikel i Dagens Media ska dock bloggare och andra företrädare få tillgång till detta virtuella presscenter. Det verkar också vara en bra idé av den anrika nyhetsbyrån. Hoppas att mitt lösenord kommer snart...
Rättegången med polischefen Göran Lindberg borde givetvis, precis som förre journalisten och numera moderate riksdagskandidaten och bloggaren Maria Abrahamsson föreslår, sändas i tv. Det skriver hon om i Expressen och argumenterar klokt och rätt för saken. Det svenska fotoförbudet i domstolar borde ha avskaffats för länge sedan. Strävandet efter maximal sekretess i rättegången med polischefen är direkt stötande och äventyrar förtroendet för rättsväsendet.
Därför är det bra att Södertörns tingsrätt under måndagen beslutade att släppa på sekretessen rörande de flesta sidorna i förundersökningen. Ändå är fortfarande omkring 300 sidor sekretessbelagda av hänsyn till den misstänkte polischefens offer.
Återstår att se om åklagaren Håkan Roswall blir mer talför gentemot allmänheten och svarar på journalisternas frågor nu när tingsrätten underkänt hans sekretessbeslut.
Den första handlar om att Sverige efter en hovrättsdom nu börjar censurera internet.
Den andra handlar om att bloggare med flera inte får ackreditera sig i Almedalen om de inte är medlemmar i Journalistförbundet!
Den tredje handlar om att rättegången med polischefen och den misstänkte sexförbrytaren Göran Lindberg sannolikt hålls bakom stängda dörrar och att alla handlingar i åtalet först sekretessbelagts av en åklagare som också sa att han inte tänkte svara på några frågor från journalister.
Det är tyvärr uppenbart att den viktiga och klassiska svenska tryck- och yttrandefriheten urholkas i rask takt.
Censuren på internet handlar naturligtvis om The Pirate Bay. Enligt Svenska Dagbladet och tidningen Metro spärrar operatören Black Internet sina kunders möjlighet att surfa in på sajten eftersom bolaget anser att domen i hovrätten kan leda till höga viten. Hovrätten håller inte med om den tolkningen, men bolaget konstaterar att domstolen inte förstår sin egen dom!
Även Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge skriver på sin blogg om det nya läget för The Pirate Bay. Han är med all rätt mycket kritisk till domen, men också kritisk mot Black Internets tolkning av domen. Utvecklingen av motsättningarna kring fildelningen pekar onekligen i farlig riktning vad det gäller tryck- och yttrandefriheten.
Rick Falkvinge och hans partikollega Anna Troberg har senare också skrivit ett debattinlägg på Brännpunkt i SvD där de bra förklarar varför man måste acceptera en "budbärarimmunitet" för internet. Precis som för Posten.
Det är fascinerande att det egentligen enbart är Piratpartiet som bevakar de här viktiga frågorna rörande medieutvecklingen och dess förhållande till grundlagarna. Det tror jag att de övriga partierna får anledning att ångra en vacker dag - olika myndigheter, domstolar och de traditionella riksdagspartierna hanterar dessa frågor så illa att Piratpartiet får en tacksam uppgift.
Frågan om ackrediteringen i Almedalen är onekligen jämförelsevis en mindre fråga, men principiellt intressant eftersom den visar att arrangörerna och deras samarbetspartners Telia och Gotlands kommun inte heller hänger med i medieutvecklingen. Journalister vill ackreditera sig för att få tillgång till informationsmaterial, tillträde till presskonferenser och inte minst till ett presscentum med sina toaletter!
Ackrediteringen innebär att man anmäler sig hos arrangören och redovisar fakta om vem man är, vilken redaktion mm man jobbar åt och så vidare. I Almedalen, som för en vecka blir Sveriges politiska centrum, har arrangören inte upptäckt att journalisterna enligt deras omoderna definition inte längre är de enda medierepresentanterna, kanske inte ens längre de viktigaste i den rollen.
Arrangörerna kräver att de som vill ackrediteras ska kunna visa upp t ex Svenska Journalistförbundets presskort, det vill säga journalistfackets medlemskort! En hel rad av landets främsta journalister i tradmedierna är inte längre medlemmar i facket och en lång rad bloggare och andra framträdande debattörer är inte heller medlemmar i organisationen.
Journalisten, författaren, bloggaren och debattören Isobel Hadley-Kamptz, som bland annat skriver i Expressen, är en av de ledande debattörerna som nu måste skrapa med foten hos Telia som tillsammans med Gotlands kommun sponsrar och administrerar Almedalens presscentrum.
Hon har under måndagen twittrat om hur hon måste fixa intyg om vem hon är och be chefredaktören Thomas Mattsson att vara beredd på att svara i telefon då presscentret ringer för att få bekräftat att hon inte ljuger. Almedalens regler för ackreditering är helt otidsenliga.
Det finns dock de som fattat att man måste öppna dörrarna även för andra än tradmediernas företrädare. Arbetsgivarorganisationen Almega organiserar i år ett "presscenter", Bloggplats H12 som står för Hästgatan 12, för bloggare och andra som har behov av en mötesplats. Ett riktigt bra initiativ!
Tidningarnas Telegrambyrå arrangerar en digital mötesplats, men där måste man ansöka om lösenord och det framgår inte klart på sajten vilka som kan få det. Enligt en artikel i Dagens Media ska dock bloggare och andra företrädare få tillgång till detta virtuella presscenter. Det verkar också vara en bra idé av den anrika nyhetsbyrån. Hoppas att mitt lösenord kommer snart...
Rättegången med polischefen Göran Lindberg borde givetvis, precis som förre journalisten och numera moderate riksdagskandidaten och bloggaren Maria Abrahamsson föreslår, sändas i tv. Det skriver hon om i Expressen och argumenterar klokt och rätt för saken. Det svenska fotoförbudet i domstolar borde ha avskaffats för länge sedan. Strävandet efter maximal sekretess i rättegången med polischefen är direkt stötande och äventyrar förtroendet för rättsväsendet.
Därför är det bra att Södertörns tingsrätt under måndagen beslutade att släppa på sekretessen rörande de flesta sidorna i förundersökningen. Ändå är fortfarande omkring 300 sidor sekretessbelagda av hänsyn till den misstänkte polischefens offer.
Återstår att se om åklagaren Håkan Roswall blir mer talför gentemot allmänheten och svarar på journalisternas frågor nu när tingsrätten underkänt hans sekretessbeslut.
onsdag 23 juni 2010
Bra av Jardenberg om SVT
I dag har Brännpunkt i Svenska Dagbladet en mycket bra text av medievisionären, bloggaren och twittraren mm Joakim Jardenberg som anser att Sveriges Television, SVT, ska sluta leka kommersiellt bolag.
Den handlar alltså precis om den fråga som jag skrev om i ett tidigare inlägg här på Utkiksbloggen. Jag håller med Jardenberg helt och fullt i denna fråga, alla produktioner inom SVT borde fritt kunna förfogas av andra.
Det måste ju vara själva poängen med en verksamhet som kallas för "public service". Tanken måste vara att dess material ska nå så många människor som möjligt och då är det onekligen märkligt om SVT, och för all del Sveriges Radio, SR, hamnar i situationer där de hävdar sina rättigheter, precis som vilket kommersiellt företag som helst.
SR och SVT får samtidigt alltmer kritik från till exempel tidningsutgivare för att dessa bolag med licensmedel satsar stort på webben och andra digitala medier. Kritikerna, bland annat utgivarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, menar att det bör regleras hur mycket public service ska få konkurrera med kommersiella medier.
Den kritiken håller jag inte med om, det vore inte rimligt att just dessa bolag inte skulle få utvecklas i nya mediemiljöer. Däremot borde deras uppdrag i allmänhetens tjänst leda till att allt de gör, i tv-rutan eller datorn, också skulle kunna utnyttjas av till exempel tidningarna och andra medier. Gratis.
En siffra i Jardenbergs utmärkta text förvånade mig verkligen, nämligen att SVT:s försäljning av rättigheter endast motsvarar mindre än 2 procent av bolaget intäkter. Om den siffran är korrekt så är det jämförelsevis lite pengar det handlar om och därför även av ekonomiska skäl svårt att motivera bolagets agerande.
Så där ser det nog ut lite överallt hos samhällsinstitutioner som gillar att agera som om de vore kommersiella företag. Tidigare it-konsulten och skicklige offentlighetsivraren Peter Krantz gjorde en bra utredning förra året av hur det ser ut på SMHI som tar betalt för vädertjänster.
Det visade sig att inte mindre än 71 procent av intäkterna från försäljning av väderdata kom från skattefinansierade myndigheter, endast 29 procent från kommersiella företag och enskilda medborgare som redan varit med och finansierat SMHI:s verksamhet. Peter Krantz redovisade det intressanta materialet på en av sina bloggar opengov.se.
Läs både den bloggen och Joakim Jardenbergs text i SvD.
UPPDATERAD 2010-06-25
Jardenbergs första debattartikel i SvD.
Eva Hamiltons svar på Jardenbergs första artikel.
Joakim Jardenbergs kommentar till Hamiltons text.
Intressant debatt och jag håller naturligtvis med Joakim Jardenberg om det mesta.
Den handlar alltså precis om den fråga som jag skrev om i ett tidigare inlägg här på Utkiksbloggen. Jag håller med Jardenberg helt och fullt i denna fråga, alla produktioner inom SVT borde fritt kunna förfogas av andra.
Det måste ju vara själva poängen med en verksamhet som kallas för "public service". Tanken måste vara att dess material ska nå så många människor som möjligt och då är det onekligen märkligt om SVT, och för all del Sveriges Radio, SR, hamnar i situationer där de hävdar sina rättigheter, precis som vilket kommersiellt företag som helst.
SR och SVT får samtidigt alltmer kritik från till exempel tidningsutgivare för att dessa bolag med licensmedel satsar stort på webben och andra digitala medier. Kritikerna, bland annat utgivarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, menar att det bör regleras hur mycket public service ska få konkurrera med kommersiella medier.
Den kritiken håller jag inte med om, det vore inte rimligt att just dessa bolag inte skulle få utvecklas i nya mediemiljöer. Däremot borde deras uppdrag i allmänhetens tjänst leda till att allt de gör, i tv-rutan eller datorn, också skulle kunna utnyttjas av till exempel tidningarna och andra medier. Gratis.
En siffra i Jardenbergs utmärkta text förvånade mig verkligen, nämligen att SVT:s försäljning av rättigheter endast motsvarar mindre än 2 procent av bolaget intäkter. Om den siffran är korrekt så är det jämförelsevis lite pengar det handlar om och därför även av ekonomiska skäl svårt att motivera bolagets agerande.
Så där ser det nog ut lite överallt hos samhällsinstitutioner som gillar att agera som om de vore kommersiella företag. Tidigare it-konsulten och skicklige offentlighetsivraren Peter Krantz gjorde en bra utredning förra året av hur det ser ut på SMHI som tar betalt för vädertjänster.
Det visade sig att inte mindre än 71 procent av intäkterna från försäljning av väderdata kom från skattefinansierade myndigheter, endast 29 procent från kommersiella företag och enskilda medborgare som redan varit med och finansierat SMHI:s verksamhet. Peter Krantz redovisade det intressanta materialet på en av sina bloggar opengov.se.
Läs både den bloggen och Joakim Jardenbergs text i SvD.
UPPDATERAD 2010-06-25
Jardenbergs första debattartikel i SvD.
Eva Hamiltons svar på Jardenbergs första artikel.
Joakim Jardenbergs kommentar till Hamiltons text.
Intressant debatt och jag håller naturligtvis med Joakim Jardenberg om det mesta.
söndag 20 juni 2010
Bra av Sjöfartsverket, svagt av SVT
Hos myndigheter och offentligt ägda bolag finns en mängd fakta och kunskap som vi skattebetalare betalat och därför bör få tillgång till - gratis! Därför är det lite trist att Sveriges Television, SVT, lyckades bli ovän med tre av världens största nyhetsbyråer om prinsessbröllopet. Sjöfartsverket resonerar däremot helt rätt som i dagarna låter alla få fri tillgång till sin vind- och vatteninformation, ViVa.
Riktigt vad som hänt i diskussionerna mellan SVT och de tre nyhetsbyråerna Reuters, AP och AFP är svårt att få grepp om eftersom ord står mot ord, men det handlar hur som helst om att SVT hållit hårt i "sina" rättigheter till materialet från bröllopet.
Kungahuset valde att ge SVT rätten att sända från bröllopet och då utan att kräva någon betalning, men med villkoret att sändningarna också skulle levereras till utländska tv-bolag utan att SVT tog betalt. Detta har också skett.
Däremot bröt förhandlingarna ihop mellan SVT och de tre byråerna vad det gällde rättigheternas omfattning och byråernas rätt att skicka bilderna vidare till länder utanför EBU, European Broadcasting Union.
Det innebar uppenbarligen att några av de största länderna som USA och Japan, vars kronprins deltog i Stockholm, fick en dålig eller kanske helt obefintlig bevakning av bröllopet. När nyhetsbyråerna inte fick göra vad de ville med bilderna tappade de också intresset för den övriga bevakningen av arrangemanget.
SVT och byråerna beskyller varandra för kommersialisering, precis det argument som brukar användas av dem som girigt slåss för "sina" rättigheter. Upphovsrättens ekonomiska del upphöjs till ideologiska nivåer. Det trodde jag inte om svensk public service.
SVT och Sveriges Radio, SR, borde som bolag inom public service ha en helt annan syn i rättighetsfrågan och på ett bra sätt generellt acceptera en spridning av sin produktion till andra nyhetsmedier. Bolagen ska ju verka i "allmänhetens tjänst".
Meningen är att deras produktion ska nås så många som möjligt, men ibland verkar både SVT och SR snarare se sig mer som kommersiella bolag med allt vad detta innebär. Tittar- och lyssnarsiffror blir lika viktiga för dem som i kommersiella sammanhang. Och SVT har märkligt nog gissningsvis lika mycket reklam som TV4, men då enbart för sina egna program! Oerhört tröttande.
Rekordet har dock Radiotjänst med sin töntiga sångarreklam där man tackar alla som betalat licensen. Lite pinsamt tycker jag som anser att och har bloggat om att licenssystemet är otidsenligt.
Vad det gäller bröllopet så var det nu utländska tittare som drabbades av SVT:s kommersiella överväganden, men nog sjutton låg det i den svenska allmänhetens intresse att frikostigt dela med sig till världen av bilderna från bröllopet; monarkins existens motiveras inte sällan med vilket enormt PR-värde kungahuset har för Sverige.
Därför borde SVT ha kunnat komma överens med vilket utländskt nyhetsföretag som helst den hör gången, nästan oavsett villkorens innehåll. De kommersiellt drivna internationella nyhetsbyråerna har naturligtvis inget utrymme för att driva en ideell verksamhet, men den svenska nationens public service-bolag måste ha det i ett sådant här sammanhang.
Sverige skulle för övrigt generellt sett må bra av en reform där offentligt finansierad information släpps fri till allmänhet och företag. I dag säljer till exempel SMHI sin information som vilket kommersiellt företag som helst, trots att skattebetalarna redan betalat materialet. Lantmäteriverket, Bolagsverket och många andra myndigheter gör detsamma.
I Norge har SMHI:s motsvarighet yr.no en mycket klok syn på saken och släpper numera all sin information gratis till vem som helst. Ledningen har kommit fram till att medborgarna redan betalat informationen som därför tillhör medborgarna.
Det finns en växande rörelse även i Sverige för att offentligt finansierad information skall släppas fri med alla nya digitala möjligheter. Förra året inledde tidningen Fokus tillsammans med medievisionären Joakim Jardenberg och bloggen makthavare.se projektet "Makten och öppenheten" för att öka möjligheterna till insyn och öppenhet. (OBS Här måste du paradoxalt nog registrera dig som medlem i gruppen och logga in...!) Men den är bra för dem som gillar att diskutera dessa frågor!
Sådana initiativ behövs. Enligt grundlagens offentlighetsprincip kan vem som helst begära och få ut offentlig information från myndigheterna. Det fungerar oftast också rätt bra, när informationen lämnas ut skriftligt.
Däremot vill många myndigheter helt omotiverat ha betalt för digitala informationsleveranser, trots att de är enklare och mindre belastande! Och andra myndigheter, som Skatteverket med stöd av ledande politiker, vill helst försvåra
utlämningen av fakta just för att det blivit lättare för alla att ta del av informationen digitalt. Obegripligt! Det har jag skrivit om här, här och här.
Men vem vet, plötsligt kommer ett tecken om att insikten kanske börjar komma även hos svenska myndigheter. Sjöfartsverket har nu enligt Ekot beslutat sig för att lägga ut sin interna ViVa-databas helt fritt på verkets hemsida. Mycket bra!
Anders Dahl på Sjöfartsverket konstaterar att informationen finns och att verket ska "gagna sjösäkerheten och då är det lika bra att den länkas ut så att även fritidsbåtsfolket kommer åt den".
Sjöfartsverket och Anders Dahl tänker rätt. Om de hade tänkt fel skulle de utvecklat ett lite programpaket som sajtens besökare skulle ha fått betala för att ta del av. Så gör till exempel SMHI med sina olika tjänster, till exempel "Båtväder plus".
Många tycker kanske att det är rätt att en myndighet får ta betalt för en utvecklad tjänst, en särskild service till dem som är intresserade av den. Viktigare ändå tycker jag dock att det är att myndighetens fakta, det vill säga allmänhetens fakta, fritt ställs till förfogande för medborgare, olika företagare och entreprenörer. Där sker naturligtvis en mycket snabbare produktutveckling än om en myndighet som SMHI själv ska göra allting. Det illustreras för övrigt väl av att SMHI:s sajt inte är någon höjdare; jag misslyckades med att komma vidare till en abonnemangsbeställning om varning för hårda vindar, "välj period" funkade inte för mig...
En guldstjärna till Sjöfartsverket och en busvissling till SVT och SMHI. Det är medborgarna som äger SVT:s produktion och SMHI:s väderfakta, inte SVT eller SMHI.
Riktigt vad som hänt i diskussionerna mellan SVT och de tre nyhetsbyråerna Reuters, AP och AFP är svårt att få grepp om eftersom ord står mot ord, men det handlar hur som helst om att SVT hållit hårt i "sina" rättigheter till materialet från bröllopet.
Kungahuset valde att ge SVT rätten att sända från bröllopet och då utan att kräva någon betalning, men med villkoret att sändningarna också skulle levereras till utländska tv-bolag utan att SVT tog betalt. Detta har också skett.
Däremot bröt förhandlingarna ihop mellan SVT och de tre byråerna vad det gällde rättigheternas omfattning och byråernas rätt att skicka bilderna vidare till länder utanför EBU, European Broadcasting Union.
Det innebar uppenbarligen att några av de största länderna som USA och Japan, vars kronprins deltog i Stockholm, fick en dålig eller kanske helt obefintlig bevakning av bröllopet. När nyhetsbyråerna inte fick göra vad de ville med bilderna tappade de också intresset för den övriga bevakningen av arrangemanget.
SVT och byråerna beskyller varandra för kommersialisering, precis det argument som brukar användas av dem som girigt slåss för "sina" rättigheter. Upphovsrättens ekonomiska del upphöjs till ideologiska nivåer. Det trodde jag inte om svensk public service.
SVT och Sveriges Radio, SR, borde som bolag inom public service ha en helt annan syn i rättighetsfrågan och på ett bra sätt generellt acceptera en spridning av sin produktion till andra nyhetsmedier. Bolagen ska ju verka i "allmänhetens tjänst".
Meningen är att deras produktion ska nås så många som möjligt, men ibland verkar både SVT och SR snarare se sig mer som kommersiella bolag med allt vad detta innebär. Tittar- och lyssnarsiffror blir lika viktiga för dem som i kommersiella sammanhang. Och SVT har märkligt nog gissningsvis lika mycket reklam som TV4, men då enbart för sina egna program! Oerhört tröttande.
Rekordet har dock Radiotjänst med sin töntiga sångarreklam där man tackar alla som betalat licensen. Lite pinsamt tycker jag som anser att och har bloggat om att licenssystemet är otidsenligt.
Vad det gäller bröllopet så var det nu utländska tittare som drabbades av SVT:s kommersiella överväganden, men nog sjutton låg det i den svenska allmänhetens intresse att frikostigt dela med sig till världen av bilderna från bröllopet; monarkins existens motiveras inte sällan med vilket enormt PR-värde kungahuset har för Sverige.
Därför borde SVT ha kunnat komma överens med vilket utländskt nyhetsföretag som helst den hör gången, nästan oavsett villkorens innehåll. De kommersiellt drivna internationella nyhetsbyråerna har naturligtvis inget utrymme för att driva en ideell verksamhet, men den svenska nationens public service-bolag måste ha det i ett sådant här sammanhang.
Sverige skulle för övrigt generellt sett må bra av en reform där offentligt finansierad information släpps fri till allmänhet och företag. I dag säljer till exempel SMHI sin information som vilket kommersiellt företag som helst, trots att skattebetalarna redan betalat materialet. Lantmäteriverket, Bolagsverket och många andra myndigheter gör detsamma.
I Norge har SMHI:s motsvarighet yr.no en mycket klok syn på saken och släpper numera all sin information gratis till vem som helst. Ledningen har kommit fram till att medborgarna redan betalat informationen som därför tillhör medborgarna.
Det finns en växande rörelse även i Sverige för att offentligt finansierad information skall släppas fri med alla nya digitala möjligheter. Förra året inledde tidningen Fokus tillsammans med medievisionären Joakim Jardenberg och bloggen makthavare.se projektet "Makten och öppenheten" för att öka möjligheterna till insyn och öppenhet. (OBS Här måste du paradoxalt nog registrera dig som medlem i gruppen och logga in...!) Men den är bra för dem som gillar att diskutera dessa frågor!
Sådana initiativ behövs. Enligt grundlagens offentlighetsprincip kan vem som helst begära och få ut offentlig information från myndigheterna. Det fungerar oftast också rätt bra, när informationen lämnas ut skriftligt.
Däremot vill många myndigheter helt omotiverat ha betalt för digitala informationsleveranser, trots att de är enklare och mindre belastande! Och andra myndigheter, som Skatteverket med stöd av ledande politiker, vill helst försvåra
utlämningen av fakta just för att det blivit lättare för alla att ta del av informationen digitalt. Obegripligt! Det har jag skrivit om här, här och här.
Men vem vet, plötsligt kommer ett tecken om att insikten kanske börjar komma även hos svenska myndigheter. Sjöfartsverket har nu enligt Ekot beslutat sig för att lägga ut sin interna ViVa-databas helt fritt på verkets hemsida. Mycket bra!
Anders Dahl på Sjöfartsverket konstaterar att informationen finns och att verket ska "gagna sjösäkerheten och då är det lika bra att den länkas ut så att även fritidsbåtsfolket kommer åt den".
Sjöfartsverket och Anders Dahl tänker rätt. Om de hade tänkt fel skulle de utvecklat ett lite programpaket som sajtens besökare skulle ha fått betala för att ta del av. Så gör till exempel SMHI med sina olika tjänster, till exempel "Båtväder plus".
Många tycker kanske att det är rätt att en myndighet får ta betalt för en utvecklad tjänst, en särskild service till dem som är intresserade av den. Viktigare ändå tycker jag dock att det är att myndighetens fakta, det vill säga allmänhetens fakta, fritt ställs till förfogande för medborgare, olika företagare och entreprenörer. Där sker naturligtvis en mycket snabbare produktutveckling än om en myndighet som SMHI själv ska göra allting. Det illustreras för övrigt väl av att SMHI:s sajt inte är någon höjdare; jag misslyckades med att komma vidare till en abonnemangsbeställning om varning för hårda vindar, "välj period" funkade inte för mig...
En guldstjärna till Sjöfartsverket och en busvissling till SVT och SMHI. Det är medborgarna som äger SVT:s produktion och SMHI:s väderfakta, inte SVT eller SMHI.
tisdag 15 juni 2010
Bra av Anders R Olsson om ministerns bluff
I dag har journalisten, författaren och debattören Anders R Olsson skrivit en mycket viktig och bra text i Expressen om hur den svenska demokratins viktiga principer urholkas. Justitieminister Beatrice Ask (m)bör skämmas när hon läser artikeln där hon avslöjas som en lögnare.
Anders R Olsson är en de kunnigaste debattörerna i landet vad det gäller tryck- och yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Här pekar han helt riktigt på hur lagstiftningen sakta men säkert ändras vad det gäller tidigare närmast heliga rättigheter för medborgarna.
Och ofta sker det med oärliga argument, både av politiker och myndigheter. På den här bloggen skrev jag senast för ett par veckor sedan om hur justitieministern vårdslöst åberopade en dubiös enkät som Skatteverket gjort.
Enligt den vill medborgarna inte att inkomstuppgifter ska kunna tas fram av "vem som helst" enkelt på nätet. Nu avslöjar Olsson skickligt att enkäten närmast är att betrakta som en ren bluff. Pinsamt, pinsamt.
Jag skrev också om lagförslaget tidigare i maj och för ungefär ett år sedan i även en text i Medievärlden om Datainspektionens förbudsiver, helt tydligt en inspirationskälla för justitieministern.
Missa inte Anders R Olssons artikel! Den är mycket bra.
Anders R Olsson är en de kunnigaste debattörerna i landet vad det gäller tryck- och yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Här pekar han helt riktigt på hur lagstiftningen sakta men säkert ändras vad det gäller tidigare närmast heliga rättigheter för medborgarna.
Och ofta sker det med oärliga argument, både av politiker och myndigheter. På den här bloggen skrev jag senast för ett par veckor sedan om hur justitieministern vårdslöst åberopade en dubiös enkät som Skatteverket gjort.
Enligt den vill medborgarna inte att inkomstuppgifter ska kunna tas fram av "vem som helst" enkelt på nätet. Nu avslöjar Olsson skickligt att enkäten närmast är att betrakta som en ren bluff. Pinsamt, pinsamt.
Jag skrev också om lagförslaget tidigare i maj och för ungefär ett år sedan i även en text i Medievärlden om Datainspektionens förbudsiver, helt tydligt en inspirationskälla för justitieministern.
Missa inte Anders R Olssons artikel! Den är mycket bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
